Internationell handel med jordbruksmark

Internationell handel med jordbruksmark Lennart Olsson, Yengoh G. Tambang, Turaj Faran och Anne Jerneck LUCSUS/LUCID Lunds universitet Begrepp I den internationella debatten om handel med jordbruksmark förekommer i huvudsak tre begrepp. Enligt det värdeladdade begreppet land grabbing är handeln med jordbruksmark orättfärdig. Här förs tankarna till den koloniala expansionen där europeiska länder tillskansade sig territorier utanför Europa. Även det andra begreppet, large-scale land investments, är värdeladdat eftersom investeringar ofta förknippas med positiva satsningar. Det mer neutrala begreppet large-scale land acquisition antyder däremot inte något om huruvida processen eller utfallet är rättvis eller ej. En sökning på förekomsten av de tre begreppen i Google Scholar sedan 2008 gav följande resultat: land grabbing 3130 träffar; large-scale land acquistions 222 träffar; large-scale land investments 32 träffar. I den vetenskapliga debatten är begreppet land grabbing det helt dominerande. Den hittills största systematiska studien av den internationella handeln med jordbruksmark publicerades i februari 2012 och där konstaterade författarna: There is little in the findings of this report to suggest that the term land grabbing is not widely deserved (Anseeuw, Wily et al. 2012). I denna rapport har vi valt att använda begreppet large-scale land acquistions (LSLA). Källor och källkritik Det är svårt att skaffa tillförlitliga uppgifter om LSLA. Många företag och myndigheter i länder som säljer jordbruksmark undanhåller information. De mest tillförlitliga sammanställningarna av data har gjorts av frivilligorganisationer som använder sig av en mängd olika källor såsom tidningsartiklar, Internetkällor, biståndsorganisationer, forskare m.fl. Dessa uppgifter har sedan följts upp och verifierats av så många källor som möjligt. När Världsbanken publicerade sin rapport om LSLA 2009 (Deininger, Byerlee et al. 2011) användes frivilligorganisationen GRAINs databas. Den mest tillförlitliga och mest omfattande informationen har sammanställts av ett internationellt projekt kallat the Land Matrix Project (LMP). LMP är ett konsortium som består av följande organisationer: the Centre for Development and Environment vid universitetet i Bern, Schweiz; CIRAD, den ledande franska forskningsorganisationen inom internationellt jordbruk; och German Institute of Global and Area Studies (GIGA) i Hamburg. I LMPs databas (http://landportal.info/landmatrix) klassificeras källans tillförlitlighet enligt en skala från 0 till 3: 0 = LSLA har endast rapporterats genom press eller Internet 1 = LSLA har rapporterats av en källa som anses vara mera tillförlitlig, t.ex. forskning, företagsrapport eller myndighetsrapporter. 2= LSLA har verifierats av LMP genom kontakter med organisationer eller myndigheter verksamma i det aktuella landet. 3= LSLA vars kontrakt är offentliga och tillgängliga för allmänheten. 1

Omfattningen Det råder givetvis stor osäkerhet vad gäller de affärer som endast är rapporterade men inte verifierade. Samtidigt kan man anta att det finns ett stort antal affärer som inte har rapporterats. Tillgängliga data visar att LSLA ökade kraftigt efter 2005, speciellt under 2007, i såväl antal affärer som i total areal (tabell 1). Vissa uppgifter antyder att antalet affärer har minskat under 2010 men dataunderlaget är osäkert eftersom det ofta tar ganska lång tid för affärer av detta slag att bli kända och rapporteras. I tabell 1 visar vi det totala antalet affärer inklusive motsvarade areal enligt LMP. I figur 1 visar vi den ackumulerade arealen där kontraktsdatum för LSLA är kända. Tabell 1: Sammanställning över data från databasen i Land Matrix Project (1 juni 2012). Totalt antal affärer Antal Areal (hektar) affärer Endast rapporterade (kategori 0) 592 50 481 345 Antal tillförlitliga (kategori 1-3) 625 32 735 012 Totalt 1217 83 216 357 Affärer med undertecknade kontrakt Endast rapporterade (kategori 0) 180 14 900 000 Antal tillförlitliga (kategori 1-3) 223 11 300 000 Totalt 403 26 200 000 Affärer med påbörjad produktion Endast rapporterade (kategori 0) 128 8 235 326 Antal tillförlitliga (kategori 1-3) 202 12 800 000 Totalt 330 21 035 326 (Som jämförelse är Tysklands yta 35 mha, Sveriges yta är 45 mha och Frankrikes yta är 55 mha). (hectares) 12 000 000 10 000 000 8 000 000 6 000 000 4 000 000 2 000 000 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Figur 1. Rapporterade LSLA affärer 2000 2010, räknat i hektar. Figuren visar endast affärer med känt kontraktsdatum. Källa (ILC 2012) För att få en tydligare rumslig uppfattning om LSLAs utbredning har vi konstruerat två kartor över den areal som ingår i samtliga tillförlitliga LSLA (kategori 1-3). Första kartan (figur 2) visar total areal i hektar medan den andra kartan (figur 3) visar arealen i förhållande till ländernas totala jordbruksareal. 2

Figur 2. Total areal LSLA per land. Källa: (ILC 2012) Figur 3. Areal under LSLA i procent av ländernas totala areal som idag används för jordbruk. Källor: (FAO 2012; ILC 2012) 3

Jordbruksmark och skogmark Data från Land Matrix Project visar LSLA avsedd som jordbruksmark fast distinktionen mellan jordbruksmark och skogsmark är ibland otydlig. Skog som antingen avverkats nyligen eller illegalt är inte klassificerad som jordbruksmark. Länder med stor skogsareal i förhållande till jordbruksareal kan därför ha en oproportionerligt stor areal under LSLA, detta gäller t.ex. Malaysia, Liberia, Madagaskar och Filippinerna. Områden som tidigare avskogats planteras ofta med oljepalmer. Zambia Malawi Swaziland Mali Kenya Cameroon Tanzania Ghana Peru Sudan Colombia Cambodia Papua New Guinea Indonesia Ethiopia Laos Mozambique Benin Solomon Islands Sierra Leone Congo Philippines Madagascar Liberia Malaysia 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 55% 60% 65% Figur 4. Diagrammet visar arealen under LSLA som procentandel av den totala jordbruksarealen för de 25 länder som främst berörs av den internationella handeln med mark. Den totala jordbruksarealen enligt FAOs databas utgörs av all mark som utnyttjas för jordbruk och betesdrift inklusive mark som ligger i träda. Källor: (FAO 2012; ILC 2012). Afrika är den kontinent som är det främsta föremålet för LSLA. Vidare syns en tydlig trend att länder med livsmedelsbrist är överrepresenterade vad gäller LSLA, något som är oroväckande eftersom huvuddelen av LSLA-projekten är inriktade mot exportproduktion (Anseeuw, Boche et al. 2012) 4

Figur 5. Diagrammet visar LSLA i relation till ländernas hungerindex (ju högre värde desto större andel av landets invånare lider av livsmedelsbrist) och jordbrukets andel av BNP i berörda länder. Cirklarnas storlek avspeglar sammanlagd areal under LSLA. Källa: (Anseeuw, Boche et al. 2012). Aktörerna (enligt Land Matrix) Generellt är det svårt att lokalisera aktörerna eftersom det ofta saknas klara uppgifter om vem eller vilka som står bakom projekten. Man bör skilja på de aktörer som är direkt ansvarig för LSLA projekten och de aktörer som svarar för investeringarna. En stor andel av LSLA projekten genomförs av privata företag (ca 74 procent) följt av statliga aktörer (ca 18 procent) och investeringsfonder (ca 7 procent). Dessutom finns några enstaka exempel på så kallade Public-Private-Partnerships. Att spåra samtliga bakomliggande finansiärer är ofta svårt. Sannolikt är många investeringar gjorda genom skatteparadis vilket ytterligare försvårar möjligheterna att spåra de verkliga aktörerna, som till exempel det projekt i Sierra Leone som Swedfund investerat i (Ardenti 2012). Bland de kända investerarna finns en lång rad internationella investerare såsom privata hedgefonder och pensionsfonder (t.ex. Alecta, AP2 och AP3 i Sverige). Bland finansiärerna finns även vissa aktörer som ägnar sig åt utvecklingsbistånd, däribland IFC (Världsbanken) och svenska Swedfund. Beträffande vilka länder som står bakom LSLA finns inget entydigt mönster. Detta framgår av figur 6. Däremot råder det vissa intressanta skillnader vad gäller olika länders intresseområden. 5

Sweden Qatar Cambodia Australia Singapore Norway Russia Brazil Philippines Canada South Africa United Arab Emirates Saudi Arabia Republic of Korea Ukraine China USA Indonesia Malaysia India 0 1 000 000 2 000 000 3 000 000 4 000 000 5 000 000 6 000 000 7 000 000 8 000 000 Figur 6. De 20 största markköpande länderna med avseende på areal under LSLA. Källa: (ILC 2012) Användningsområden mat och bränsle Det är i huvudsak jordbruksmark som är föremål för LSLA. Uppgifterna om vad som ska produceras är ofta oklara och anges i grova kategorier snarare än i specifika grödor. I de flesta fall saknas uppgifter om vad som ska produceras. Oklarheterna skulle kunna förklaras av att LSLA inte alltid handlar om investeringar i jordbruket utan om att kontrollera marken (Anseeuw, Wily et al. 2012). Bland de LSLA-affärer som är väl dokumenterade är det tydligt att livsmedelsgrödor dominerar följt av så kallade flex-grödor, det vill säga grödor som kan användas till både livsmedel och energi såsom sockerrör och oljeväxter). Bland energigrödorna dominerar oljepalmer, jatropha och castor-bönor. Men det finns intressanta skillnader i vad olika länder satsar på i förhållande till LSLA. Europeiska länder (inklusive Sverige) samt USA och Kanada satsar huvudsakligen på produktion av biobränslen såsom etanol och biodiesel. De viktigaste grödorna för denna produktion utgörs av sockerrör, oljepalmer och jatropha. Saudi Arabien och andra gulfstater satsar mest på livsmedelsproduktion såsom frukt, brödsäd och ris för export. Det är främst länder i norra Afrika som är föremål för gulfstaternas intresse (GRAIN 2012). I figur 7 visar vi fördelningen av grödor som aktörer från Sydkorea, Saudi Arabien och EU satsar på i LSLA. Här är det tydligt att Sydkorea och Saudiarabien, båda livsmedelsimporterande länder, satsar mest på livsmedelsgrödor medan EU satsar mest på biobränslen såsom jatropha, sockerrör, oljefrön. 6

3 500 000 3 000 000 South Korea Saudi Arabia EU 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 Jatropha Forest Cereals Oil palm Sugar cane Oil seeds Other Unspecified Figur 7. Typ av gröda i Sydkoreas, Saudi Arabiens och EUs LSLA projekt. Källa: (ILC 2012). Drivkrafterna Flera drivkrafter påskyndar LSLA. Några verkar på kortare medan andra verkar på längre sikt. En avgörande faktor är dock att det i samtliga länder med LSLA finns en politisk och/eller ekonomisk elit som möjliggör eller till och med uppmuntrar markhandeln. Utan medverkan från politiker och andra ledare på nationell, regional och lokal nivå skulle LSLA inte kunna ske. I till exempel Etiopien och Sierra Leone finns en uttalad policy att utbjuda landets jordbruksmark till försäljning och man erbjuder även förmånliga skattevillkor för att locka till sig köpare (Zoomers 2010). Kortsiktiga drivkrafter Prishöjningar på livsmedel och energi har tveklöst drivit fram många LSLA affärer. Här drivs rikare länder av möjligheten att till ökad lönsamhet producera livsmedel och energi i länder med mycket låga priser på jordbruksmark. Det är också slående hur antalet LSLA ökade exponentiellt i takt med att livsmedelspriserna steg under 2008 och 2009. Även spekulation i samband med den ökande finansoron har angivits som en orsak till det stora intresset för mark (Daniel 2011). Långsiktiga drivkrafter Vissa länder vill försäkra sig om livsmedelssäkerhet, det gäller speciellt länder som saknar egna förutsättningar att producera (tillräckligt med) livsmedel, till exempel Sydkorea, Taiwan och Gulfstaterna. Framtida klimatförändringar och ökad efterfrågan på livsmedel gör att många länder mera långsiktigt försöker säkra sin livsmedelsförsörjning (Robertson and Pinstrup-Andersen 2010; Rosset 2011; Sulser, Nestorova et al. 2011). Även klimatpolitiken, såsom REDD, skulle kunna främja ett sådant långsiktigt intresse att köpa mark i andra länder i avvaktan på framtida vinster (Cotula, Vermeulen et al. 2009; Zoomers 2010; Anseeuw, Wily et al. 2012). Ekonomisk-politiska förändringsprocesser Förutom de rent ekonomiska drivkrafterna ovan finns det anledning att fundera över om det finns 7

mera djupliggande strukturer i den globala politiska ekonomin som bidrar till en territoriell expansion. Enligt klassisk ekonomisk-politisk teori minskar andelen av den disponibla inkomsten som man måste lägga på mat i takt med ett lands industrialiseringsgrad, detta kallas för Engels lag efter den tyske ekonomen Ernst Engel (Houthakker 1957; Hamilton 2001). Lönerna stiger snabbare är livsmedelspriserna vilket gynnar industriproduktion. Länder med stor industriproduktion gynnas medan livsmedelsproducenter marginaliseras. De senaste åren har de globala livsmedelspriserna stigit kraftigt och mycket talar för att vi måste räkna med permanent väsentligt högre livsmedelspriser i framtiden. Detta förhållande som upphäver Engels Lag medför att vinsterna i industrin minskar eftersom konsumenterna måste prioritera mat framför andra varor och tjänster, samtidigt som intresset för livsmedelsproduktion ökar. Det finns således anledning att förvänta sig en politik som strävar efter territoriell expansion i syfte att kontrollera livsmedelsproduktion, inte minst bland länder som är starkt beroende av sin industriproduktion såsom Kina (Taylor Fravel 2010). Möjligheter och risker I den vetenskapliga litteraturen råder en överväldigande samstämmighet om att LSLA är djupt problematisk ur lokalbefolkningens perspektiv. Men det finns skillnader. Vissa studier som bygger på ekonomisk modellering av investeringsflöden och ekonomisk tillväxt är ofta försiktigt optimistiska vad gäller LSLA (Arndt, Benfica et al. 2011; Gopinathan and Sudhakaran 2011). I denna kategori ingår även Världsbanken (Deininger, Byerlee et al. 2011). Här finns en förhoppning om att de negativa konsekvenserna kan mildras genom regleringar och Corporate Social Responsibility (CSR). Detta står i bjärt kontrast till ett mycket stort antal empiriska studier från olika delar av världen där LSLA pågår. Av flera skäl finns det anledning att misstänka att de negativa konsekvenserna för lokalbefolkningen är större i Afrika än i både Latinamerika (Borras, Franco et al. 2011) och Sydöstasien (Borras Jr and Franco 2011). Även om det inte går att generalisera en hel kontinent försöker vi att här nedan sammanfatta situationen för afrikanska länder. Flera internationella organisationer, inte minst Världsbanken (WorldBank 2007), har under många år påpekat att Afrika är i stort behov av ökad livsmedelsproduktion. Användningen av modern teknik såsom konstgödning, förädlade utsäden och maskiner är mycket låg jämfört med alla andra regioner i världen. Framförallt minskade användningen av konstgödning drastiskt i samband med de så kallade strukturanpassningsprogrammen som Världsbanken, tillsammans med Internationella valutafonden, drev igenom i många afrikanska länder under 1980- och 1990-talen. Nivån är fortfarande mycket låg, i snitt ca 7kg/ha(Crawford, Kelly et al. 2003) jämfört med exempelvis Sverige på ca 120kg/ha. Enligt flera nationella och internationella organisationer, däribland Sida (Gornitzka 2012), Swedfund (Swedfund 2012) och Världsbanken (WorldBank 2007; Deininger, Byerlee et al. 2011), är den låga användningen av modern jordbruksteknologi såsom konstgödning, bekämpningsmedel och maskiner en starkt bidragande orsak till behovet av investeringar i Afrika. Mot detta talar dock en växande insikt om att det inte är denna typ av investeringar som krävs för att lösa problemen kring fattigdom och livsmedelsförsörjning i många afrikanska länder. Den omfattande kunskapssammanställningen som gjordes i FNs regi 2002 2008, IAASTD, mynnade ut i en kraftfull appell för en annorlunda utveckling med fokus på fem huvudmål (McIntyre, Herren et al. 2009): Satsa på agro-ekologiska strategier för att komma till rätta med jordbrukets miljöproblem Förbättra fattiga bönders och arbetares inkomstmöjligheter i jordbruket Förbättra kvinnors situation i jordbruket 8

Integrera lokal och platsspecifik kunskap med vetenskaplig kunskap om jordbruk Skapa utrymme för olika vetenskapliga röster och satsa på mer samhällsvetenskaplig kunskap om jordbruk, försörjning och fördelning Afrikanskt jordbruk präglas av småskalighet. Det är alltså inte nödvändigtvis det högteknologiska jordbruket i Europa och Nordamerika som bör vara förebild (Foley, DeFries et al. 2005). Istället för specialisering och ett starkt beroende av importerade insatsvaror bör mångfald utgöra grunden för ett framgångsrikt jordbruk. Här finns en omfattande kunskap om att småskaligt och arbetsintensivt jordbruk kan vara effektivt och hållbart ur ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv även om utmaningarna är många (Netting 1993; Rosset 2000; Irz, Lin et al. 2001; Rosset 2011). Det finns ett stort behov av ökade satsningar på Afrikas jordbruk. Detta används inte sällan som ett argument för LSLA och för omfattande investeringar. Men all vetenskaplig litteratur som vi har identifierat, inklusive den som i grunden är positiv till LSLA i form av investeringar, framhäver riskerna med LSLA. Den alldeles färska rapporten European Report on Development 2011-2012 (EU 2012) räknar upp en rad möjliga fördelar med LSLA men konstaterar samtidigt att dessa, av olika anledningar, inte har förverkligats. Flera vetenskapliga artiklar som granskat LSLA utifrån empiriska studier bekräftar detta. Problemen är många och här nedan sammanfattar vi några av de viktigaste: Risk för att rättssäkerheten åsidosätts. Genomgående för de flesta LSLA är att affärerna inte är öppna för insyn och kontrakten undanhålls ofta en öppen granskning (Bruntrup 2012). En granskning av 12 kontrakt från olika länder i Afrika visade på stora brister i kontraktens utformning och de utfästelser som ges (IIED 2011). LSLA-affärer präglas av en kolossal maktobalans mellan internationella affärsintressen å ena sidan och marginaliserade småbönder å andra sidan. När LSLA dessutom äger rum i länder som ofta saknar en fungerande rättsapparat är förutsättningarna för rättvisa affärer små. Risker för lokalbefolkningen. Riskerna för den lokala befolkningen är betydande. Det handlar om att förlora mark och därmed sin inkomstkälla utan att få någon adekvat ersättning eller arbete, Det handlar även om förlorad tillgång till betesmark, förlust av vattentillgång eller förorening av vattenkällor. Dessutom råder det stor risk att lokalbefolkningen marginaliseras vad gäller beslutsfattande som kan ha avgörande betydelse för deras liv och försörjning under flera generationer. Dessa och andra problem är väl dokumenterade i en snabbt växande vetenskaplig litteratur under de senaste åren (Dauvergne and Neville 2009; Glenna and Cahoy 2009; Ariza-Montobbio, Lele et al. 2010; Hollander 2010; Mol 2010; Arndt, Benfica et al. 2011; Borras, Franco et al. 2011; Borras Jr, Hall et al. 2011; Cotula, Vermeulen et al. 2011; Fortin 2011; Jarosz 2011; Kusiluka, Kongela et al. 2011; Li 2011; Molony 2011; Neville and Dauvergne 2012). Risker för kvinnor. Kvinnor är speciellt utsatta och riskerar att ytterligare marginaliseras i samband med LSLA (Chu 2011; Behrman, Meinzen-Dick et al. 2012; Kachingwe 2012). Enligt FNs livsmedelsorgan, FAO, producerar kvinnor i Afrika ca 80 procent av hushållens livsmedel men kontrollerar mindre än 2 procent av jordbruksmarken (Kachingwe 2012). Obalansen innebär att även om kompensation för förlorad åkermark betalas ut i samband med LSLA så går den sällan till kvinnor trots att de, oftare än män, är ansvariga för matförsörjningen (Behrman, Meinzen-Dick et al. 2012). Miljörisker. Den lokala miljön drabbas ofta negativt i samband med LSLA. Det kan handla om skövling av skog och andra ekosystem, förorening genom överanvändning av växtgifter, utarmning av 9

landskapet vid övergång från småskaligt till storskaligt jordbruk, övergödning av vattendrag och sjöar samt sinande vattentillgångar på grund av konstbevattning (Kusiluka, Kongela et al. 2011). Olika initiativ för att minska risken för negativa sociala konsekvenser av LSLA diskuteras flitigt inom t.ex. EU, FAO och Världsbanken. Nyligen har FAO etablerat ett antal frivilliga riktlinjer för att stävja skadlig LSLA. Det stora problemet är att LSLA präglas av en enorm maktobalans där ekonomiskt och politiskt mäktiga intressen möter några av världens fattigaste och mest marginaliserade grupper i länder som ofta saknar fungerande rättssystem. Förutsättningarna för rättvisa kan knappast vara sämre. Ett belysande exempel, Addax Bioenergy i Sierra Leone Organisation, omfattning och finansiering Addax Bioenergy är ett dotterbolag till olje och mineralföretaget Addax and Oryx Group (A&O) som bildades 1987 och ägs av den Schweiziske affärsmannen Jean-Claude Gandur, en av världens rikaste personer enligt Forbes lisa över miljardärer. A&O är verksamma inom oljeexport från Nigeria, Kamerun och Elfenbenskusten samt inom guldutvinning i flera afrikanska länder (Oakland_Institute 2011). Företaget har sin finansiella bas i skatteparadiset Brittiska Virgin Islands (Ardenti 2012). Under de senaste åren har A&G sökt sig in på bioenergimarknaden och därför startat ett dotterbolag, Addax Bioenergy (härefter Addax). I ett stort projekt i Sierra Leone har Addax leasat land på minst 50 år, anlagt sockerrörsplantager och byggt en fabrik för framställning av etanol för den europeiska marknaden. Genom leasingavtal har företaget skaffat sig tillgång till totalt 57 000 ha mark i Sierra Leone. På delar av marken (10 000 ha) anläggs nu sockerrörsplantager för etanolproduktion. Projektet kommer även att kunna sälja ca 15 MW elkraft till Sierra Leones elnät. Av den totala arealen har dessutom ca 2 000 ha upplåtits för biodiversitetsskydd medan det är oklart hur den återstående markarealen ska användas. I Sierra Leone, stöds projektet av presidenten, personligen, och Addax har fått skattebefrielse 1 fram till 2022. Addax är dessutom kopplat till ett skatteparadis. Lönsamheten för Addax kommer därmed sannolikt att bli mycket god men intäkterna för Sierra Leone nästan obefintliga enligt beräkningar av den schweiziska organisationen Bread for All (BfA) vilka framgår av tabell 2 (Ardenti 2012). Tabell 2: Fördelningen av förmåner och vinster på olika parter. Förmånstagare Antal förmånstagare Storlek på förmåner % andel Addax Bioenergy 1 huvudägare 53 miljoner $ / år 93-98 % Arbetare Ca 2000 arbetare 1.1 4 miljoner $/ år 2 7 % Markägare Oklart hur många av de ca Mindre än 1$ per person och år 0.2 % 14 000 berörda bönder som ges kompensation Lokala myndigheter 2 distrikt, 4 mindre enheter Sammanlagt ca 51 000 $ per år 0.1 % Sierra Leone Staten Markavgifter 12 700 $ / år, inga 0.2 % skatteintäkter under 13 år, vattenavgifter: 54 000 $ / år Lokala Okänt Okänt underleverantörer Sammanlagt 53.3 57.2 miljoner $ / år 100 % 1 I Sierra Leone råder generella skattelättnader för utländska direktinvesteringar särskilt inom agribusiness. Addax har dessutom erhållit total skattebefrielse under de första 22 åren (Källa: Green Scenery i Sierra Leone). 10

Enligt beräkningen ovan kommer således mer än 90 procent av intäkterna att gå till Addax där majoriteten av aktierna ägs av en person det vill säga ägaren till A&G i skatteparadiset Brittiska Virgin Islands. Uppgifterna i tabellen är inte kommenterade av Addax. Den totala investeringen uppges vara 258 m varav 125 m (48 procent) kommer från Addax moderbolag (A&O) medan ett antal utvecklingsbanker bidrar med de återstående 133 m (52 procent). Som exempel kan nämnas att svenska staten bidrar med ca 10 m via Swedfund 2. Vi noterar att Europeiska Investeringsbanken (EIB) drog sig ur affären i november 2011 med hänvisning till att Addax inte lever upp till EIBs miljökrav. Projektet i Sierra Leone Projektet berör 13 617 bönder i 60 byar (Anane and Abiwu 2011). Bönderna har genom leasingavtalet överlåtit sin mark under de kommande 50 åren mot en ersättning om ca 45 kr per hektar och år. Småbönder i Afrika har normalt sett tillgång till endast mellan 0.5 och 5 hektar. Förutom marken kommer Addax att utnyttja betydande vattenresurser som idag används av bönderna. På uppdrag av ett antal frivilligorganisationer 3 utvärderades projektet under våren 2011. Representanter för Addax vägrade dock träffa utvärderarna. Baserat på intervjuer med befolkningen och lokala fokusgrupper i 12 av de 60 byarna riktade utvärderingen skarp kritik mot företaget på en lång rad punkter. Nedan summerar vi några exempel på kritiken: Juridisk process: Addax anlitade och betalade böndernas juridiska ombud. Men i de 12 byarna som besöktes hade de flesta invånarna aldrig någon kontakt med det juridiska ombudet än mindre fick de en förklaring till kontraktets innehåll på ett språk som de behärskade. Ingen av de intervjuade hade fått kopior av kontraktet. Ingen av de intervjuade hade sett eller fått kopia av de kartor som utgjorde grunden för markövertagandet och beräkningen av ersättningen. Processen och leasingavtalen bröt alltså mot gällande praxis om free and prior informed consent. Arbetstillfällen och arbetsvillkor: Endast 700 av de 4000 utlovade arbetstillfällena (2000 permanenta och 2000 tillfälliga) hade fram till 29 maj 2011 erbjudits. Av dessa var 600 tillfälliga anställningar (2-3 månader) och 100 permanenta. Hälften av de permanenta jobben var dessutom tillsatta med utländsk arbetskraft. De utlovade fria transporterna och måltiderna för arbetare har uteblivit. Arbetare som skadas i arbetet får ingen hjälp och de blir avskedade om de inte är arbetsföra. Den utlovade instansen för att framföra klagomål har inte upprättats. I efterhand har Addax svarat BfA, som företrädare för frivilligorganisationerna, och gett sin syn på utredningen. Dialogen mellan Addax och BfA finns redovisad på BfAs hemsida (BfA 2012). I mars 2011, i Sierra Leone, presenterades en skrivelse till Addax försvar under ledning av företagets chef för social welfare. Skrivelsen uppgavs vara undertecknad av 180 markägare som berörs av Addax markköp i Sierra Leone. Mötet skedde i närvaro av ett betydande pressuppbåd och den omfattande pressbevakningen återfinns på Swedfunds hemsida (http://www.swedfund.se/wpcontent/uploads/2012/05/addax-i-sierra-leonsk-media.pdf). 2 Enligt Swedfunds hemsida: http://www.swedfund.se/?artikel=sierra-leones-president-uttryckte-sin-gladje-overatt-sverige-investerar-i-sierra-leones-bioenergisektor 3 Sierra Leone Network on the Right to Food (SiLNoRF), Bread for All, Schweiz (BfA), Bread for the World och Evangelischer Entwicklungsdienst (EED) i Tyskland 11

I maj 2011, följde BfA upp skrivelsen genom intervjuer med berörda bönder i Sierra Leone. BfA kunde då konstatera att många personer som undertecknat skrivelsen genom tumavtryck (eftersom de flesta inte kan läsa) inte visste vad de hade godkänt. Eller också hade de fått en helt annan beskrivning av innehållet såsom att om de inte skriver under kommer Addax inte att infria sina löften; eller om de skriver under kommer det att bidra till en snabb lösning av markkonflikter; eller att en underskrift utgör ett kvitto på att man mottagit en summa pengar. Några personer uppgav dessutom att de aldrig blivit tillfrågade trots att deras namn fanns på dokumentet. I juni 2011, följdes BFAs granskning upp av chefen för Sierra Leones miljömyndighet och mycket av BFA-rapportens kritik verifierades, även detta i närvaro av lokal press (Dumbuya 2011). Det är dock oklart om det resulterade i några artiklar i den lokala pressen några sådana finns åtminstone inte tillgängliga bland tidningsurklippen på Swedfunds hemsida. I syfte att protestera mot de allvarliga kränkningar av befolknings rättigheter som LSLA givit upphov till, anordnades en konferens 2-3 april 2012 i en skola i Free Town, Sierra Leone, enligt frivilligorganisationen Green Scenery i Sierra Leone (www.greenscenery.org). Delegation bestod av representanter från 11 distrikt och 20 chiefdoms. Kommunikén som utfärdades vid konferensen (se Appendix 1) bekräftar den kritik som BfA anförde i sin granskning. Sveriges roll Slutligen kommer vi så till Sveriges roll i affären Addax. Swedfund är ett helägt statligt riskkapitalbolag som utgör en del av det svenska biståndet och som rapporterar direkt till utrikesdepartementet. Tillsammans med den svenska branschorganisationen Svebio har Swedfund utnämnt det ovan beskrivna Addax-projektet i Sierra Leone som det bästa bioenergiprojektet i Afrika. I detta projekt har svenska staten, via Swedfund, satsat ca 90 mkr. Sveriges ambassadör i Sierra Leone har dessutom framfört att hela svenska folket och Hans Majestät Kung Carl Gustav stödjer detta projekt 4. Det är svårt att se hur en investering av detta slag som präglas av halvsanningar och lögner 5 samt undanhållande av kritisk information egentligen överensstämmer med Swedfunds visioner om sunda investeringar och god företagskultur. Det är också svårt att finna biståndsrelevansen i ett projekt där en försvinnande liten del av intäkterna går till utvecklingslandet medan över 90 procent hamnar i skatteparadis. Om detta är ett ovanligt lyckat exempel på LSLA kan man undra hur andra projekt ser ut för att inte tala om hur nya projekt kommer att utformas och genomföras framöver, i synnerhet som Sida verkar fast beslutet att fortsätta på den inslagna vägen med markinvesteringar (Gornitzka 2012). Referenser Anane, M. and C. Y. Abiwu. (2011). "Independent Study report of the Addax Bioenergy Sugarcane-to-ethanol Project in the Makeni Region in Sierra Leone." from http://peaceworkafrica.net/independent-studyreport-of-the,212. Anseeuw, W., M. Boche, et al. (2012). Transnational land Deals for Agriculture in the Global South. Analytical report based on the Land Matrix Database. Bern, Montpellier, Hamburg, CDE/CIRAD/GIGA. 1 pages. 4 http://www.swedfund.se/?artikel=sierra-leones-president-uttryckte-sin-gladje-over-att-sverige-investerar-isierra-leones-bioenergisektor 5 Enligt vår systematiska granskning av tillgängliga dokument samt genom e-mail korrespondens med Green Scenery i Sierra Leone anser vi att dessa hårda ord är berättigade. 12

Anseeuw, W., L. A. Wily, et al. (2012). Land Rights and the Rush for Land: Findings of the Global Commercial Pressures on Land Research Project. Rome, International Land Coalition: 74 pages. Ardenti, Y. (2012). "Land Grabbing: the Dark Side of sustainable Investments." from http://www.grain.org/bulletin_board/entries/4425-the-dark-side-of-sustainable-investments. Ariza-Montobbio, P., S. Lele, et al. (2010). "The political ecology of Jatropha plantations for biodiesel in Tamil Nadu, India." The Journal of Peasant Studies 37(4): 875-897. Arndt, C., R. Benfica, et al. (2011). "Gender Implications of Biofuels Expansion in Africa: The Case of Mozambique." World Development. Behrman, J., R. Meinzen-Dick, et al. (2012). "The gender implications of large-scale land deals." Journal of Peasant Studies 39(1): 49. BfA. (2012). "Bread for all responds to Addax Bioenergy." from http://www.brotfueralle.ch/fileadmin/deutsch/2_entwicklungpolitik_allgemein/c_wirtschaft%20und% 20MR/11_08_Bread_for_all_response_to_the_statements_of_Addax.pdf. Borras, J., J. Franco, et al. (2011). "Land grabbing in Latin America and the Caribbean in broader international perspectives." image [node-id]. Borras Jr, S. and J. Franco (2011). "Political Dynamics of Land Grabbing in Southeast Asia: Understanding Europe s Role." Amsterdam: Transnational Institute. Borras Jr, S. M., R. Hall, et al. (2011). "Towards a better understanding of global land grabbing: an editorial introduction." The Journal of Peasant Studies 38(2): 209-216. Bruntrup, M. (2012). "Detrimental Land Grabbing or Growth Poles? Determinants and Potential Development Effects of Foreign Direct Land Investments." Technikfolgenabschätzung Theorie und Praxis 20(1): 28-37. Chu, J. (2011). "Gender and Land Grabbing in Sub-Saharan Africa: Women's land rights and customary land tenure." Development 54(1): 35-39. Cotula, L., S. Vermeulen, et al. (2009). Land grab or development opportunity?: agricultural investment and international land deals in Africa, Iied. Cotula, L., S. Vermeulen, et al. (2011). "Agricultural investment and international land deals: evidence from a multi-country study in Africa." Food Security 3: 99-113. Crawford, E., V. Kelly, et al. (2003). "Input use and market development in Sub-Saharan Africa: An overview." Food Policy 28(4): 277-292. Daniel, S. (2011). "Land Grabbing and Potential Implications for World Food Security." Sustainable Agricultural Development: 25-42. Dauvergne, P. and K. J. Neville (2009). "The changing north south and south south political economy of biofuels." Third World Quarterly 30(6): 1087-1102. Deininger, K. W., D. Byerlee, et al. (2011). Rising global interest in farmland: can it yield sustainable and equitable benefits?, World Bank Publications. Dumbuya, I. K. (2011). "Sierra Leone Environment Protection Agency investigates Addax environmental activities in Makeni communities." Retrieved 27 May, 2012, from http://inwent-iijlab.org/weblog/2011/06/28/sierra-leone-environment-protection-agency-investigates-addaxenvironmental-activities-in-makeni-communities/. EU (2012). Confronting Scarcity: Managing Water, Energy and Land for Inclusive and Sustainable Growth, The 2011/2012 European Report on Development. European Report on Development. Brussels, European Union. 2012: 208 pages. FAO. (2012). "FAOSTAT agriculture data." from http://apps.fao.org/page/collections. Foley, J. A., R. DeFries, et al. (2005). "Global Consequences of Land Use." Science 309(5734): 570-574. Fortin, E. (2011). "Multi-stakeholder initiatives to regulate biofuels: the Roundtable for Sustainable Biofuels." Glenna, L. and D. R. Cahoy (2009). "Agribusiness concentration, intellectual property, and the prospects for rural economic benefits from the emerging biofuel economy." Southern Rural Sociology 24(2): 111-129. Gopinathan, M. C. and R. Sudhakaran (2011). "Biofuels: opportunities and challenges in India." Biofuels: 173-209. Gornitzka, C. P. (2012). http://www.sida.se/svenska/kontakta-oss/for-medier/debattartiklar/arkiv- 2012/Debattartiklar-2012/Markinvesteringar-bekampar-hunger-/. Expressen. Stockholm pages.from http://www.sida.se/svenska/kontakta-oss/for-medier/debattartiklar/arkiv-2012/debattartiklar- 2012/Markinvesteringar-bekampar-hunger-/. GRAIN (2012). The Great Food Robbery. Barcelona, Pambazuka Press. Hamilton, B. W. (2001). "Using Engel's law to estimate CPI bias." The American Economic Review 91(3): 619-630. Hollander, G. (2010). "Power is sweet: sugarcane in the global ethanol assemblage." The Journal of Peasant Studies 37(4): 699-721. 13

Houthakker, H. S. (1957). "An international comparison of household expenditure patterns, commemorating the centenary of Engel's law." Econometrica, Journal of the Econometric Society: 532-551. IIED (2011). Land deals in Africa: What is in the contracts?, International Institute for Environment and Development. ILC (2012). Land Matrix Database. I. L. Coalition. Rome, ILC pages.from landportal.info/landmatrix. Irz, X., L. Lin, et al. (2001). "Agricultural productivity growth and poverty alleviation." Development Policy Review 19(4): 449-466. Jarosz, L. (2011). "Growing inequality: agricultural revolutions and the political ecology of rural development." Kachingwe, N. (2012). From under their feet: A think piece on the gender dimension of land grabs in Africa. A. Aid, Action Aid: 18 pages.from http://www.actionaid.org/publications/under-their-feet-think-piecegender-dimensions-land-grabs-africa. Kusiluka, M. M., S. Kongela, et al. (2011). "The negative impact of land acquisition on indigenous communities livelihood and environment in Tanzania." Habitat International 35(1): 66-73. Li, T. M. (2011). "Centering labor in the land grab debate." The Journal of Peasant Studies 38(2): 281-298. McIntyre, B. D., H. R. Herren, et al. (2009). Agriculture at a Crossroad. Synthesis report of the International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for Development. Washington DC, Island Press. Mol, A. P. J. (2010). "Environmental authorities and biofuel controversies." Environmental Politics 19(1): 61-79. Molony, T. (2011). "Bioenergy policies in Africa: mainstreaming gender amid an increasing focus on biofuels." Biofuels, Bioproducts and Biorefining 5(3): 330-341. Netting, R. M. C. (1993). Smallholders, householders: farm families and the ecology of intensive, sustainable agriculture, Stanford Univ Pr. Neville, K. J. and P. Dauvergne (2012). "Biofuels and the politics of mapmaking." Political Geography. Oakland_Institute. (2011). "Understanding land investment deals in Africa: Addax & Oryx Group bioenergy envestment in Sierra Leone." Land Deal Brief Retrieved 8 June, 2012, from http://www.oaklandinstitute.org/land-deal-brief-addax-oryx-group-bioenergy-investment-sierra-leone. Robertson, B. and P. Pinstrup-Andersen (2010). "Global land acquisition: neo-colonialism or development opportunity?" Food Security 2(3): 271-283. Rosset, P. (2000). "The multiple functions and benefits of small farm agriculture in the context of global trade negotiations." Development 43(2): 77-82. Rosset, P. (2011). "Food sovereignty and alternative paradigms to confront land grabbing and the food and climate crises." Development 54(1): 21-30. Sulser, T. B., B. Nestorova, et al. (2011). "The future role of agriculture in the Arab region s food security." Food Security 3: 23-48. Swedfund. (2012). "Addax Bioenergy en mycket viktig och långsiktig investering." Retrieved 6 June, 2012, from http://www.swedfund.se/?artikel=addax-bioenergy-%e2%80%93-en-mycket-viktig-ochlangsiktig-investering. Taylor Fravel, M. (2010). "International Relations Theory and China s Rise: Assessing China s Potential for Territorial Expansion." International Studies Review 12(4): 505-532. WorldBank (2007). World Development Report 2008: Agriculture for Development. Washington DC, World Bank. Zoomers, A. (2010). "Globalisation and the foreignisation of space: seven processes driving the current global land grab." The Journal of Peasant Studies 37(2): 429-447. 14

COMMUNIQUE FROM THE CONFERENCE OF LAND OWNERS AND LAND USERS We the delegates from eight districts and twenty chiefdoms either affected or about to be affected by large scale land acquisition for agribusiness in Sierra Leone at a conference of land owners and land users at the Saint Edwards Pre-school hall in Freetown from 2 3 April, 2012, while: Acknowledging that there is need for investment in agriculture to ensure food security and sustainable development; Being aware of government s priority in agriculture, particularly with smallholder commercialization and attracting large scale investors in agriculture; Being mindful of the right and access to land to support farming, access to traditional medicines, energy and water sources, cultural and social purposes, and further mindful of farming as a way of life and source of livelihood for the majority of Sierra Leoneans; Recognizing the dire need for women to have secure access and rights to land and the challenges of land availability, given climate change and population growth, and further recognizing the need for sustainable and diverse ways of food production to reduce poverty; Hereby wish to state our serious concerns about large scale land acquisition for agribusiness in Sierra Leone. MAJOR CONCERNS We are concerned that: there is a glaring absence of free, prior and informed consent in all the communities, and there is no transparency in the land deals; consultations on land acquisitions are poor, excluding women and other stakeholders; there are no binding regulations for large scale agro-investments and monitoring mechanisms in place; there is no national watchdog body to monitor large scale land deals and industrial investments in agriculture; there is no effective environmental management of land, water and vegetation in lease areas to prevent destruction of resources, water sources, native herbs and wildlife and to protect the livelihoods of those that depend on these; community understanding of negotiating for large scale land deals is weak or nonexistent and farmers have no access to independent legal representation to help them negotiate for their own interests, and to ensure fair compensation and content in the agreements; traditional leaders, especially paramount chiefs, are serving as poor gatekeepers and some prevent direct community negotiations with the investors; women that have lost their land and thus their livelihoods have no viable or safe alternative livelihood, and thus are the most vulnerable; the investors do not provide relevant assistance and support to affected communities. 1

RECOMMENDATIONS Thus, we call on the Government of Sierra Leone and all decision-makers at all levels (international, national, district, chiefdom and local), to implement the following recommendations: in the absence of free, prior and informed consent in all the communities, we call for a review of all the agreements relating to the land investments, and education of all stakeholders of the content of all the agreements; there must be full involvement of all stakeholders in the communities in all the consultations and negotiations on land deals, especially women; a system of monitoring mechanisms must be put in place, and the government should establish regulations to safeguard rural populations in the face of large scale land acquisitions and industrial plantations; appropriate environmental management systems must be put in place to protect land, water and vegetation in lease areas to prevent destruction of these resources, to protect the livelihoods of those that depend on these; support is needed to help communities build their capacity in negotiation for compensation and content of the agreements, and they should be provided with independent legal counsel; traditional rulers, especially paramount chiefs, should allow the full participation of their constituents, especially land owners and users, in the consultation and negotiation processes; women that are affected by loss of their farmland and thus their livelihoods must be provided with safe and healthy alternative livelihoods; the land investors should provide relevant assistance and support to affected communities; land investment for agro-business should be designed to increase food security, not decrease it. 2