Algskörd för produktion av biogas - försök i Kalmar län

Algskörd för produktion av biogas - försök i Kalmar län Algskörd i centrala Kalmar. Foto: Kerstin Isaksson. Kalmar kommun, Utvecklingsenheten, Juli 2012. 1

Rapport: Algskörd för produktion av biogas - försök i Kalmar län Diarienummer: KS 2010/00014 Beskrivning av biogasprojektet: Projekt Biogas nya substrat från havet drivs av Regionförbundet i Kalmar län i samarbete med Västerviks kommun, Mönsterås kommun, Kalmar kommun, Borgholm Energi, Kalmar Biogas AB, Västerviks Biogas AB, Linnéuniversitetet, Länsstyrelserna i Kalmar län och Gotlands län samt Arbetsförmedlingen. Projektet delfinansieras av regionala strukturfonden för Småland och Öarna. Projektet pågår under perioden 2009-2012. Projekt Biogas - nya substrat från havet bidrar till: att göra Kalmar län till en fossilbränslefri region att minska övergödningen i Östersjön att ge ny kunskap för fortsatt utveckling. Projektet har varit upplagt i 12 olika delstudier där ansvaret för genomförandet av delstudierna fördelats på de olika parterna. Varje delstudie bidrar till de övergripande målen för projektet. Mer information om projektet finns på www.rfkl.se/biogas-hav. Författare: Kerstin Isaksson Foton: Kerstin Isaksson Redigering och layout: Yvonne Aldentun Kontakt: Kalmar kommun: 0480-450000 Utvecklingsenheten Kommunledningskontoret Östra sjögatan 392 31 Kalmar Tel 0480-45 00 00 bo.lindholm@kalmar.se 2

Förord Föreliggande rapport är framtagen inom ramen för projektet Biogas nya substrat från havet som leds av Regionförbundet i Kalmar län. Kalmar kommun ingår som part i projektet och har under arbetets gång ansvarat för delstudie 7 och 8 i projektet som handlar om vasskörd respektive algskörd. Algskördeförsöken har genomförts av personal på Utvecklingsenheten och Serviceförvaltningen i Kalmar kommun under 2010-2011. I Kalmar kommun liksom i flera andra kustkommuner i länet finns det problem med makroalger i Östersjöns vatten. Algerna ser otrevliga ut och kan lukta illa då de bryts ner. Därför rensar bl.a. kommunen, boende och ideella föreningar bort alger från badständer och andra områden med höga rekreationsvärden. Det innebär att det i kommunerna finns en stor samlad erfarenhet och viss teknisk utrustning för att rensa bort alger. Idag utgör algerna främst ett avfall. I biogasprojektet har vi undersökt om algerna också kan bli en resurs. Kalmar kommun arbetar också långsiktigt inom ramen för Kalmarsundskommissionen för att förbättra miljön i och kring Östersjön. Kalmarsundskommissionen är ett samverkansorgan med flera aktörer inklusive politiker från kustkommunerna i Kalmar län, representanter för Havsmiljöinstitutet, Regionförbundet, LRF och Linnéuniversitetet i Kalmar, samt tjänstemän och ideella föreningar. Genom samverkan, erfarenhetsutbyte och olika projekt genomförs olika vattenvårdsåtgärder. Biogasprojektet passar därför väl in i Kalmar kommuns miljöarbete. Bo Lindholm Utvecklingsledare Miljö och Hållbarhet 1

Innehåll Förord... 1 Innehåll... 2 Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Mål... 4 Material och metod... 4 Material... 4 Alger i Kalmars innerstad... 4 Utrustning 2010... 5 Utrustning 2011... 5 Metod... 6 Alginventering 2010... 6 Insamlingsförsök 2010 och 2011... 6 Insamling 2010... 6 Insamling 2011... 11 Transport... 12 Bearbetning och lagring... 12 Resultat... 12 Alginventering 2010... 12 Alginsamling 2010... 16 Slutsatser från insamling av tarmtång i Lindöfjärden... 17 Alginsamling 2011 tidsstudier... 18 Maskinfilmer på nätet en översikt... 26 Egen sökning efter utrustning... 27 Diskussion... 27 2

Sammanfattning Kalmar kommun har under somrarna 2010-2011 undersökt möjligheten att samla in och ta om hand alger för produktion av biogas. Försöken, som utgör en del i ett större projekt "Biogas - nya substrat från havet", har utförts av personal på Utvecklingsenheten och Serviceförvaltningen inom Kalmar kommun. En översiktlig inventering av algtillgången i Kalmar, Västerviks och Mönsterås kommuner och på Öland gjordes under sommaren 2010 och då var tillgången till alger generellt låg. De största algmängderna återfanns på Ölands östra kust. Det rörde sig då främst om rödalger. Rödalgerna valde vi i projektet bort att arbeta vidare med. Dels p.g.a att det saknades en bra teknik för att skörda algerna i det grunda vattnet. Dels därför att sandinblandningen var betydande bland de alger som redan nått stranden. Fokus förflyttades istället till grönalgerna som till övervägande del fanns längs fastlandskusten. I augusti 2010 och senare också i augusti 2011 flöt det in tillräckligt stora mängder av grönalger, främst tarmtång, i centrala Kalmar för att olika tekniker för att samla in algerna skulle kunna prövas. Såväl halvmanuella som maskinella metoder prövades. Mest effektiv visade sig den amfibiegående Truxorn vara. Truxorn var då utrustad med standardräfsa och tillhörande silplåtar. Ingen av de metoder som prövades var dock helt tillfredsställande för att skörda alger med. Det berodde bl.a. på att utrustningen inte var helt anpassad för detta syfte, att algerna då de är våta är väldigt tunga och att det är svårt att förflytta algerna från vatten till land helt enkelt därför att strandförhållandena ser så olika ut. Att arbeta i grunda områden är också svårt utan att skada bottnarna. Några erfarenhetstal från försöken är: I försöken tillryggalade Truxorn i genomsnitt en färd på 115 m för att fylla skopan med alger. Algerna i skopan vägde då i genomsnitt 65 kg, våt vikt. Att samla in ett ton alger, i våt vikt, tog ca 45 min. För det arbetet åtgick 2,7 l diesel till Truxorn Ett ton tarmtång kan i laboratorieförsök ge ca 15 dm 3 CH 4. På webben finns en rad exempel på maskiner för alginsamling. Se sidan 26 i rapporten. De maskiner där algerna samlas in m.h.a. ett rullband är sannolikt de mest effektiva. Den höga vattenhalten i grönalgerna, den låga effektiviteten i insamlingen och det faktum att det är svårt att få ihop några större volymer alger gör att grönalgerna bedöms som mindre intressanta för biogasproduktion. Det som med ögat kan uppfattas som en stor mängd alger är i biogassammanhang ofta en liten mängd alger. 3

Bakgrund Längs kuststräckorna i Kalmar län har man stora problem med makroalger på stränder och i grunda vikar. Stränder och hamnar städas av kustmiljöföreningar, båtklubbar, campingägare och enskilda tomtägare, med krattor, pumpar och någon gång med större maskiner såsom frontlastare. Tanken inom det här delprojektet var att undersöka om man kunde effektivisera alginsamlingen längs kusten och om möjligt utnyttja algerna för att producera biogas. Det var bl.a. tänkt att man skulle rusta upp och provköra den s.k. Kanalgen en pråm med rullband som utvecklades inom projektet EU Life Algae. Kanalgen övertogs av Mönsterås kommun 2006. Tillgången på alger är dock både skiftande och svår att uppskatta i förväg. Det visade sig därför omöjligt att lägga upp försöken så som planerades från början. Mål Öka kunskapen om hur alger för biogasproduktion ska hanteras: Olika metoder för att hantera skörd, lagring och bearbetning av alger för biogasproduktion ska prövas. Anlägga fasta provytor i områden där vass skördas för att göra det möjligt att studera effekter på tillväxten av vass efter upprepad skörd. Material och metod MATERIAL Alger i Kalmars innerstad I augusti 2010 flöt stora mängder tarmtång, se figur 1, upp i Lindöfjärden i centrala Kalmar. Detta gav möjligheter att testa olika metoder för insamling av makroalger i halvstor skala. Denna händelse var omöjlig att förutse, visserligen brukar det flyta upp tarmtång vid den årstiden, men inte i sådana mängder. Vi var därför inställda på att händelsen skulle upprepas 2011, även om väderförhållandena inte var desamma, då de våldsamma mängderna 2010 borde ha givit upphov till stora mängder avkomma (enl. Susanna Minnhagen, doktor i Marinbiologi med alger som specialområde). År 2010 var vi alltså relativt oförberedda och testade alla metoder och all utrustning vi hade tillgång till. Slutsatserna av 2010 års insamlingsförsök låg till grund för insamlingsförsöket 2011. 4

Figur 1. Tarmtång Malmfjärden 2010. Utrustning 2010 Handräfsa: Fiskars lövräfsa prima med 18 runda pinnar, träskaft och huvud i stål. Pump: Slampump DUAB MT80C. Bensindriven (1,2 l/h vid 75 %). Kapacitet 130 l/min. Förstärkt med ventilationssläng PVC, 76 mm. Truxor DM 4700B (amfibisk redskapsbärare) frontlyft med lyftkraft 250 kg Standardräfsa för truxor, fällbar (2 3,5 m.) Silplåtar för standardräfsa till truxor Länsor: brandkårens oljelänsor. Nät: Nät utrustat med små hjul (c:a 5 cm. ). Konstruktion av Jan Andersson, Jan Anderssons dykeri, Kalmar. Presenning (5*3 meter) Våg Utrustning 2011 Truxor DM 4700B (amfibisk redskapsbärare) frontlyft med lyftkraft 250 kg Standardräfsa för truxor, fällbar (2 3,5 m.) Silplåtar för standardräfsa till truxor 5 presenningar (5*3 meter) Bagagevåg (Rubricson <35 kg; 0,1 kg felmarginal) Avfallspåsar (25 liter) 5

METOD Alginventering 2010 Under sommaren 2010 gjordes en inventering av ilandflutna och uppflutna makroalger i Kalmar län. Trots att detta var en ovanligt varm sommar, var mängderna alger i vikar och på stränder mycket mindre än tidigare år. Det var dock tillräckligt mycket alger för att de skulle uppfattas som besvärande av boende längs kusten. Värmeböljan i juli är en trolig orsak till de stora mängderna tarmtång som senare flöt in under augusti. Insamlingsförsök 2010 och 2011 Under 2010 gjordes försök med att samla in alger med olika metoder. Ingen var riktigt effektiv, men under 2011 gjordes nya, mer kontrollerade insamlingsförsök med den metod som man under 2010 hade funnit var den effektivaste med för närvarande tillgänglig teknik i Kalmar kommun. Insamling 2010 Deltog gjorde Kerstin Isaksson (projektledare, Utvecklingsenheten), Göran Fahlberg (Kalmarsunds kustmiljöföreningar) Dan-Åke Nilsson, Billy Svensson, Tomas Rosén, Peder Johansson och Tomas Rosén (Serviceförvaltningen) samt Kristian Olsson Minnhagen. Försöksuppställning: redskap eller redskapskombination användes i cirka tre minuter. Upptagna alger placerades i presenning så att vattnet kunde kramas ur. Urkramade alger vägdes. Eftersom det var mycket besvärligt att hantera algerna, fr.a. då de pumpades upp, vägdes algerna endast från en del av försöken. Pumpen tog nämligen också upp stora mängder vatten, se figur 6. I övrigt iakttogs och dokumenterades för- och nackdelar med olika metoder. Alla försök genomfördes i den östra delen av Lindöfjärden, se figur 2, mellan Lindö och Ängöleden, se figur 3. 1. Handräfsning Alger togs upp av en person utrustad med lövräfsa vid stranden. 2. Pump med slang Slangen styrdes för hand. För att göra det läggare att hålla slangen gjordes ett försök med att montera plastdunkar vid mynningen, för att hålla den relativt högt i vattnet, och ett 2 m. skaft för styrning, se figur 4. 3. Pump monterad på truxor Pumpen placerades på amfibiemaskinen, och slangen fästes i räfsan, så att den kunde styras av truxorarmen i stället för med handkraft. Algerna vägdes ej. 4. Pump med munstycke på truxor Som ovan, men ett brett munstycke monterades på slangen, vilket kompenserade något för den begränsade rörligheten i sidled. Algerna vägdes ej, se figur 5 och 6. 6

Figur 2. Område för alginsamling 2010 och 2011. (Innerstaden i Kalmar norr om Kvarnholmen, väster om Malmen) 5. Truxor med räfsa och silplåtar Truxorns standardräfsa med tillhörande silplåtar användes för att skopa upp algerna ur vattnet, köra dem till land och lasta av dem antingen på land eller på ett släp för direkt borttransport. 6. Länsor Länsorna lades ut från båt med två personer, en som körde båten och en som höll länsen. Länsen drogs sedan mot stranden. Tre personer drog i länsorna från stranden. Algerna vägdes ej, se figur 7. 7. Länsor + truxor med räfsa och silplåtar De alger som hade fösts ihop nära stranden med hjälp av länsor samlades in med truxorn som i punkt 5 ovan. 7

8. Nät Detta försök utfördes av en entreprenör med assistens och under överinseende av Kerstin Isaksson (projektledare). Nät drogs mellan två båtar mot land, där man sedan drog nätet för hand. Därefter försökte man att dra upp algerna på land med handkraft, fyrhjuling och traktor. Se figurerna 8, 9 och 10. Figur 3. Område för alginsamling 2010. Figur 4. Algpump med slang och plastdunkar och skaft vid mynningen. 8

Figur 5. Algpump med munstycke monterad på truxorn Figur 6. Pumpen suger huvudsakligen upp vatten. 9

Figur 7. Algerna föses ihop med länsor. Figur 8. Nät för alginsamling med små hjul (ca 5 cm. ). 10

Figur 9. Insamling av alger med nät och två båtar hopfogade med en planka. Eftersom insamling med hjälp av truxor och silplåtar visade sig vara den enda metod som fungerade var det den metoden som användes vid alginsamlingsförsöket 2011. Insamling 2011 Vid månadsskiftet augusti september 2011 flöt, liksom vid samma tid 2010, en stor mängd tarmtång upp i fjärdar och vikar i Kalmars innerstad. Det var inte lika mycket alger som 2010, men en person från Kalmar kommun (Billy Svensson) ägnade dock en och en halv vecka åt att rensa bort alger i Malmfjärden och Lindöfjärden. Man använde då truxor försedd med standardräfsa och silplåtar, den metod som ansågs bäst av de studerade metoderna 2010. Insamlingen av alger studerades med filmning den 2 september. Arbetet filmades med kamera i sex perioder om ca 10 minuter vardera. Den 5 september gjordes en tidsstudie, där även mängden alger per skopa uppmättes. Det gick till så här: Fyra presenningar lades ut längsmed stranden. Truxorföraren filmades medan han samlade ihop och tömde en skopa alger på var och en av presenningarna. För den första skopan vägdes urkramad våtvikt för allt material från skopan. Det visade sig dock vara alltför ansträngande och tidsödande. För de följande tre skoporna delades materialet upp i avfallspåsar, som alla vägdes (utan urkramning). Därefter kramades materialet i en avfallspåse per skopa ur och vägdes igen, och 11

förhållandet mellan våtvikt och urkramad våtvikt för denna påse användes för att approximera den totala mängden urkramad våtvikt. För båda tidsstudierna estimerades det maximala avståndet till upplagshögen för varje skopa utifrån filmen och med hjälp av Kalmar kommuns handläggarkarta. Figur 10. Det gick inte att dra upp algerna för hand. Transport Algerna transporterades bort med lastbil i 2 3 lass, till Everlösa, väster om Kalmars tätort. Det finns inga uppgifter om hur mycket de vägde eller hur lång tid detta tog. Bearbetning och lagring Då det inte var aktuellt att göra biogas av de alger som samlades in 2011 komposterades de i stället. Resultat ALGINVENTERING 2010 Under sommaren 2010 samlades alger in i liten skala för analys och provrötning. Vid Herreholmarna i Mönsterås gjorde Kerstin Isaksson en manuell insamling med håv. På några timmar blev det åtta 20-litersdunkar med makroalger. Blandat med algerna fanns olika ilandflutna vattenväxter, se figur 11-12. 12

På Drag (övergången mot Skäggenäs norr om Kalmar), brukar boende rensa sina egna stränder från alger med handredskap. I figur 13 syns en alghög som en familj har samlat in under flera år. Det är mycket alger för den som besväras av dem, men lite för den som behöver substrat till biogas. På andra håll förekommer maskinell insamling av alger. Kustmiljöföreningen i Sandvik äger en lastare som används till strandrensning. En liknande maskin, fast i större format, används för att rensa Böda camping på norra Öland. I båda fallen får man ihop stora mängder alger av fr.a. rödalger. De insamlade algerna har dock en betydande sandinblandning, se figur 14-15. Det enda stället där vi inom projektet hittade någorlunda stora mängder alger så här dags var på södra Ölands ostkust, se figur 16. Det handlade om rödalger. Dessa alger var dock inte lämpliga att försöka samla in. Dels därför att det saknades en lämplig metod för att samla in dem längs de grunda stränderna. Dels därför att de visat sig innehålla höga halter kadmium. Eftersom det pågår insamling och rötning av rödalger inom det s.k. WAB-projektet, som leds av Trelleborgs kommun, valde vi inom vårt biogasprojekt att koncentrera oss på grönalgerna som var mer frekventa vid fastlandskusten. Figur 11. Alginsamling av alger med leksakshåv vid Herreholmarna, Mönsterås. 13

Figur 12. Resultatet av en dags insamling av alger vid Herreholmarna i Mönsterås. Figur 13. Resultatet av flera års alginsamling på tomt vid Drag, Kalmar kommun. 14

Figur 14. Alger insamlade av kustmiljöförening i Sandvik, Kalmar kommun, 2010. Sandinblandningen är betydande. Figur 15. Frontlastade och hopsamlade alger på Kyrketorps camping, Borgholms kommun på nordöstra Öland. Stor sandinblandning. 15

Figur 16. Ilandflutna rödalger, Näsby, Mörbylånga kommun. Sydöstra Öland. ALGINSAMLING 2010 Insamling av alger i centrala Kalmar under augusti-september 2010. 1. Handräfsning På 3 minuter gick det att samla in ca 9 kg. urkramad våtvikt. Begränsningar: Det är tungt att jobba på detta sätt en längre tid och man når inte mer än ca en meter ut från strandkanten. 2. Pump Tre minuters pumpning gav ca 13 kg. urkramad våtvikt. Begränsningar: Eftersom pumpen endast fungerar då den är vattenfylld, blev slangen mycket tung. Så snart den skulle flyttas måste den tömmas för att sedan vattenfyllas igen innan pumpningen kunde fortsätta. Liksom vid handräfsning var räckvidden begränsad. Det gick något lättare att hålla slangen då man hade monterat plastdunkar och skaft vid mynningen 3. Pump monterad på truxor Upptaget av alger gick långsammare än då slangen styrdes med handkraft, men i gengäld gick det att nå längre ut i vattnet. Begränsningar: Truxorarmen går endast att styra i höjdled, för att röra slangen i sidled var man tvungen att svänga hela maskinen. 16

4. Pump med munstycke på truxor Det bedömdes att det på detta sätt går snabbare att pumpa än med samma redskapskombination utan munstycke, men att det gick långsammare än då slangen styrdes för hand från land. 5. Truxor med räfsa och silplåtar Det tog ca 2 minuter per skopa. Varje skopa innehöll ca 65 kg. urkramad våtvikt. 6. Länsor Det gick på detta sätt att samla ihop algerna till ett begränsat område i vattnet, och att hindra dem från att flyta iväg. Dock är det omöjligt att dra upp dem på land med detta redskap, varför det endast kan fungera i kombination med andra redskap. 7. Länsor + truxor med räfsa och silplåtar Det gick obetydligt snabbare att samla ihop algerna på detta sätt jämfört med att inte använda länsor alls, då algerna med länsornas hjälp nu var samlade närmre strandkanten. Å andra sidan uppvägde det knappast merarbetet som det innebar att samla ihop algerna med länsor, se punkt 6. 8. Nät Det var omöjligt att få upp algerna på land genom att dra för hand. Nätet kunde endast dras upp m.h.a. traktor. Slutsatser från insamling av tarmtång i Lindöfjärden Ingen av metoderna fungerade tillfredsställande. Detta berodde bl.a på: Använd utrustning var huvudsakligen utvecklad för andra syften. Algerna ska överföras från vatten till land Algerna innehåller stora mängder vatten Algerna förekommer i grunda, små vikar, vilket gör det svårt att använda maskiner med transportband, där algerna kan samlas ombord på den flytande maskinen. Den metod som fungerade bäst var att samla upp algerna med truxor försedd med räfsa och silplåtar och tippa över algerna direkt på ett flak för borttransport. Fördelen med att använda en amfibiemaskin var att den kunde nå alger var som helst i vattnet och med lätthet transportera dem till land. Nackdelen var att den måste återvända till land med varje skopa (ca 65 kg. urkramad våtvikt) alger. Den stora mängden vatten i algerna i kombination med truxorns begränsade lyftkraft ledde gjorde dock även denna metod relativt ineffektiv. 17

ALGINSAMLING 2011 TIDSSTUDIER Malmfjärden 2 september 2011 Malmfjärden hade rensats från alger under några dagar, och mängden alger hade minskat betydligt. Transportavstånden från de största algansamlingarna, intill Koholmarna, till algupplaget, nära Lindöbron, se figur 17, var relativt långt. Men det var omöjligt att dumpa algerna längsmed Ängöleden eftersom kanten hela vägen är murad och brant. Den tid som är noterad som diskussion, se figur 28, är ett samtal mellan förare och filmare (MVI_7782-1 min 10 sek) på om huruvida det skulle vara möjligt att dumpa algerna på Koholmarna i stället. Tiden för teknisk störning, se figur 28, upptogs av en reparation av räfsan (Dan-Åke Nilsson från Kalmar kommun skruvade fast en ny räfspinne) (MVI_7777 5 min och 44 sek). Medelavståndet mellan algupplaget, se figur 18, och uppsamlingsturernas avlägsnaste mål var 43 meter. En del av uppsamlingsturerna är inte dokumenterade i sin helhet, se t.ex. tur 1. figur 19. För de 17 uppsamlingsturer som filmades i sin helhet tillryggalade truxorn i genomsnitt 115 meter per tur. Om man tänker sig att varje skopa, liksom vid försöken 2010, innehöll 65 kg våtvikt, samlade alltså truxorn upp 1,8 kg. våtvikt per meter. Vid en del av de kortare turerna, precis runt algupplaget, samlades dock betydligt mindre mängder alger upp. Föraren plockade då endast upp sådant som han hade tappat i vattnet under tidigare turer. Illustrationer av ett antal alginsamlingsturer redovisas i figurerna 19-24. Alger insamlade i tätortsmiljöer innehåller också en hel del skräp, se figur 25. Figur 17. Alginsamling 2 september 2011. 18

Figur 18. Algupplag 2 september 2011. Figur 19. Alginsamlingsturer MVI_7775. (8 min. 50 s,) 19

Figur 20. Alginsamlingsturer MVI_7776. (11 min. 58 s.) Figur 21. Alginsamlingsturer MVI_7777. (10 min. 31 s,) 20

Figur 22. Alginsamlingsturer MVI_7782. (12 min. 6 s.) Figur 23. Alginsamlingsturer MVI7783. 21

Figur 24. Alginsamlingsturer MVI_7784. (13 min. 15 s.) Figur 25. Algupplag 2 september 2011. Marina substrat insamlade i tätortsnära miljö är ofta kontaminerade. 22

Lindöfjärden 5 september 2011 Tidsstudierna den 5 september 2011 genomfördes i västra delen av Lindöfjärden norr om Lindö, se figur 26. Eftersom rensningsarbetet här just var påbörjat, var mängden alger större än vid insamlingsförsöket i Malmfjärden 2 september, se figur 17. Det genomsnittliga maximala avståndet mellan algupplaget och truxorn, se figur 27, var 77 meter. Till skillnad från vid försöket den 2 september företogs inga småturer runt algupplaget för att samla in tappade alger. Det kan delvis ha berott på att stranden här inte var lika brant, vilket innebar att det var lättare att behålla algerna i skopan. Troligen påverkade också själva försökssituationen resultatet. Eftersom föraren visste att innehållet från varje skopa skulle vägas var han troligen mindre benägen att tömma halvfulla skopor. Detta är troligen också anledningen till att det inte skedde några avbrott för reparation eller diskussion, se figur 29. Truxorn tillryggalade i genomsnitt 175 meter per uppsamlingstur. Som följd av tidsbrist vägdes endast innehållet från de fyra första skoporna, men troligen var mängden i den femte skopan ungefär lika stor som i de övriga. Mängden urkramad våtvikt per skopa blev ungefär hälften mot 2010. Detta berodde troligen på att urkramningen av algerna var mer ambitiös då. Vid försöken 2010 kramades vattnet ut ur en hel skopa alger genom att två personer virade in algerna hårt i presenningen och tryckte och stampade på den. Vid försöken 2011 kramades algerna ur med handkraft något kilo i taget. De exakta värdena kan redovisas först då man har analyserat torrsubstanshalten i de insamlade våtviktsproverna från 2011. Den urkramade våtvikten för skopa 1 och 2 uppmättes på kvällen den 5 september. Att innehållet från skopa 2 väger mer än innehållet från skopa 1 kan ha berott på att det var så tungt att krama ur algerna. Det tog ca 1,5 h att krama ur vattnet ur en skopa alger så efter ett tag tröt handkraften. Att innehållet från skopa 3 och 4 var lägre kan bero på att denna mätning genomfördes dagen därpå och hade troligen en del vatten troligen hunnit rinna av. Materialet från skopa 5 hann förändras alltför mycket innan det fanns tid att krama ur det och väga det så det gjordes aldrig. Förutom tarmtång innehöll materialet en del blåstång, men även snäckor (ca 5 cm långa, bruna), mycket små fiskar (möjligen mörtyngel), plastpåsar och bitar av vassrhizom. 23

Figur 26. Alginsamling 5 september 2011. Figur 27. Alginsamlingsturer MVI_7806. 15 min. 2 s. 24

Figur 28. Alginsamling, moment. 2 september 2011. Figur 29. Alginsamling, moment. 5 september 2011. Tidsstudier 2 och 5 september 2011 Genomsnittlig tid för att fylla en skopa med alger var den 2 september 3 min och 50 sek. Om man räknar bort tid när maskinen stod stilla (teknisk störning och diskussion) åtgick det 3 min och 25 sek per skopa. Den 5 september, då maskinen hade förflyttats till ett nytt ställe, där det var ännu tätare med alger var maskintiden 3 min per skopa. Ett ton tarmtång ger ca 15 dm 3 CH 4. Det tar ungefär 45 min att samla in ett ton tarmtång, vilket motsvarar en bränsleförbrukning på ca 2,7 l bensin. 25

Bränsleförbrukningen för borttransport beror förstås på hur långt algerna ska transporteras och hur mycket de har hunnit rinna av innan de transporteras bort. Maskinfilmer på nätet en översikt En sökning på nätet efter filmer som visar maskiner som tar upp alger visar fr.a. två typer av maskiner: En typ som samlar upp alger som flyter i vattnet (dessa maskiner kan ofta också användas till att samla upp annan växtlighet som vattenhyacinter, andmat etc.). En annan typ som samlar upp alger på sandstränder (dessa maskiner är fr.a. strandstädningsmaskiner). Insamling av flytande alger: Filmer nedan visar hur man samlar upp alger som flyter på vattenytan. Många av maskinerna kräver att man har stort utrymme, antingen ett någorlunda stort vattendjup, eller en strand intill där en maskin kan stå. Längst ner visas reklam där man lovar omedelbar effekt mot algerna och att det inte behövs några kemikalier. Detta drar bort uppmärksamheten från det faktum att det är enormt tidskrävande att samla upp alger med skopa. Det som verkar mest lovande är maskiner som visar olika typer av rullbandsprinciper. Green tide Kina. Insamling med skopa från stranden: http://www.youtube.com/watch?v=b4iaaa667em Här samlas alger in från vattenytan vid havsstranden. Den stora mängden alger förskräcker och metoden, att skopa upp algerna till en container, verkar inte effektiv ur strandstädningssynpunkt. Möjligen skulle det gå att få en effektiv biogasproduktion med tanke på den stora tillgången på alger. ILH10 1000 Series Inland Lake Harvesters Aquatic Plant Harvester: http://www.youtube.com/watch?v=zmb3uaa6zeq&feature=related En stor maskin med dockningsstation för avlastning samt rullbandsprincip för avlastning till landfordon. Aquatic Weed Harvester - Sunset Lake - Vicksburg, Michigan: http://www.youtube.com/watch?v=lrd3ghnpynk&feature=related (insamling med rullband) Water weed cutting by aquatractor off loading: http://www.youtube.com/watch?v=rwbd26y9-tq&feature=related (rullband upp på land) J & N Weed Harvestng ~ Cleaning Curly Leaf out of a Minn. Lake: http://www.youtube.com/watch?v=ftkcf7azcig&feature=related (rullband) 26

New Wilmington, PA-- Mowing Brittain Lake at Westminster College- Summer: http://www.youtube.com/watch?v=qdzbze2bykc&feature=related Charles Aquatic's Exclusive New Weed Harvester: http://www.youtube.com/watch?v=y2fyor2-4ku&feature=related (reklamfilm som lovar att no chemicals are needed och immediate results skopa i vatten) Skrapa sandstrand ren från alger Dessa filmer visar hur man med olika maskiner skrapar sandstranden ren från alger. Syftet med dessa maskiner är alltså i första hand att göra rent. Att man inte får upp så stora volymer alger, eller att det man får upp innehåller stora mängder sand är mindre viktigt i det sammanhanget. Barber SURF RAKE Sea Weed Removal: http://www.youtube.com/watch?v=fq-35j6mwnq Seaweed Removed from Tideline by Barber SURF RAKE Beach Cleaner: http://www.youtube.com/watch?v=chk1sthqmfe&feature=related Cherrington Model 5000 Self-Propelled Beach Cleaner: http://www.youtube.com/watch?v=a9wkdxpamwm&feature=related (reklamfilm) BeachTech 2800 - really hard conditions in the seaweed: http://www.youtube.com/watch?v=nh0jh23qybg&feature=related BeachTech Marina (Kässbohrer Geländefahrzeug AG): http://www.youtube.com/watch?v=owi7wj0y3gu&feature=related (reklamfilm) Strandstädning vid Rügen: http://www.youtube.com/watch?v=lmstae1kvtg&feature=related (drar ut algerna i havet!) Egen sökning efter utrustning Inom ramen för projektet har en genomgång av möjlig teknik att använda för vasskörd och algskörd genomförts. Resultaten redovisas i rapporten: Maskiner och utrustningar för vasskörd och algskörd en studie av befintlig maskinutrustning och tekniker för att skörda vass och alger, Seaside Consulting AB, 2010-12. Diskussion I Kalmar läns kustkommuner har man, liksom i många andra kustkommuner, stora problem med makroalger som släpper från botten och flyter upp till ytan. Algerna spolas i land eller sjunker till botten i grunda vikar. För boende och turister i området är algerna framförallt ett estetiskt problem och de luktar illa, vilket gör badandet mindre 27

njutbart. För havsmiljön har algerna betydligt allvarligare konsekvenser. Fintrådiga ettåriga alger växer ovanpå fleråriga alger och hindrar dem på så vis från att få ljus. Då de dör och ruttnar (vilket sker varje år - de är ju annuella) blir vattnet grumligt. I grumligt vatten försämras sikten för fisk och bottenlevande djur. Gäddor och abborrar hindras från att jaga och den dominerande fiskarten blir istället spigg. Algerna är alltså ett stort problem. På många sätt kan man med rätta säga att det finns mycket makroalger längs kusterna. Detta betyder inte nödvändigtvis att det finns mycket alger för produktion av biogas. Framför allt betyder det inte att det finns mycket lättillgängliga alger för produktion av biogas. Algernas innehåll av sand och vatten är stort. Vatteninnehållet är framför allt stort i de alger som ännu flyter på vattenytan. Det gör dem tunga att lyfta iland och att transportera bort. Låter man dem ligga och rinna av är risken stor att även näringsämnena rinner bort. Alger som ligger på stranden är ofta gamla och dessutom sandiga. Sanden är, liksom vattnet, ett problem vid transporten eftersom den väger mycket. Dessutom är den ett problem för biogasanläggningen. Sanden orsakar slitage på utrustningen och kan orsaka stopp i rör och pumpar. Ytterligare ett problem vid insamling av alger i tätortsnära miljö är det stora innehållet av skräp. Samma problem fanns vid försök med insamling av vass i Kalmarsundsparken. Plastpåsar och ölburkar måste förstås bort ur materialet innan det kan användas som biogassubstrat. Med tanke på den höga vattenhalten i tarmtången, den låga effektiviteten i insamlingen och det faktum att det inte går att få ihop särskilt stora mängder alger under en säsong med tillgänglig teknik gör att biogastillverkning från alger troligen inte är aktuellt inom överskådlig framtid. Alginsamling är dock ett utmärkt exempel på en situation där det finns en betalningsvilja. Kommunens invånare vill bli av med algerna och man är villig att avsätta kommunal personal för att samla in och transportera bort dem. Det är inte tillåtet att lägga biologiskt avfall på deponi eftersom de utgör en metankälla. Om algerna ändå måste transporteras bort och tas om hand kan det, åtminstone om man finner effektivare metoder för att ta upp dem, vara intressant att undersöka om de kan användas på något sätt. 28

29