Socioekonomi och tandhälsa hos barn och ungdomar i Östergötland 2009 Folkhälsocentrum Linköping februari 2011 Kerstin Aronsson Elin Mako Lars Walter www.lio.se/fhc Rapport 2011:1
Innehållsförteckning INLEDNING... 2 BAKGRUND... 2 SYFTE... 3 FRÅGESTÄLLNINGAR... 3 MÅL... 3 MATERIAL OCH METOD... 4 RESULTAT... 5 DISKUSSION... 14 SLUTSATSER... 14 REFERENSER... 15 BILAGA 1... 17
Inledning Tandhälsan förbättras hos barn och ungdomar i Sverige. Orsakerna till att karies uppstår är kända, och möjliga att påverka, ändå ökar kariesutvecklingen i vissa grupper. Landstinget i Östergötland har ansvar för att utjämna skillnader i hälsa hos befolkningen i länet. Studien syftar till att identifiera var tandhälsoproblemen är störst för att kunna hitta metoder för att bromsa kariesutvecklingen hos i första hand de yngsta barnen. Rapporten visar vilka områden i Östergötland som har de lägsta socioekonomiska nivåerna och de mest omfattande problemen med tandhälsan hos barn och ungdomar. Rapporten beskriver också förändringar i socioekonomi och tandhälsa under de senaste sju åren. Bakgrund Sveriges barn och ungdomar har en god tandhälsa och tandhälsoutvecklingen har i huvudsak varit positiv sedan 1938 då riksdagen beslutade att organiserad skoltandvård skulle införas i Sverige (1). Socialstyrelsen började samla in och sammanställa uppgifter om tandhälsa för barn och ungdomar 1985 och har därefter regelbundet analyserat tandhälsoutvecklingen i Sverige (2). Tandhälsodata för Europa och övriga världen sammanställs av WHO collaboration Center i Malmö. WHO har ställt upp mål för tandhälsan i Europa till år 2020. Målet för 6-åringar, att 80 procent ska vara kariesfria, har ännu inte uppnåtts i Sverige. Medelvärdet låg på 74 procent 2008. Däremot har målet för 12-åringar, att antalet karierade eller fyllda tänder inte ska överstiga 1,5 uppfyllts och passerats redan 1995. Medelvärdet för Sverige låg på 0,9 år 2008. Tandhälsan i Östergötland ligger nära medelvärdena för hela Sverige och visar samma utveckling över tid som övriga riket (3). Variationerna i tandhälsa mellan olika kommuner i Östergötland är dock mycket stora (4). Landstinget i Östergötland har därför sedan några år ett uppdrag att arbeta för att minska ojämlikheter i tandhälsa hos barn och ungdomar. Tandhälsa hos barn och ungdomar har i vetenskapliga studier, visat sig ha ett starkt samband med socioekonomiska förhållanden (5,6). Det finns också olika förklaringsmodeller till olikheterna i hälsa inom olika befolkningsgrupper (7). Folkhälsovetenskapligt centrum inom Landstinget i Östergötland har vid tre tillfällen; 1999 (8) 2002 (9) och 2006 (10) kartlagt och studerat sambanden mellan socioekonomi och tandhälsa hos barn och ungdomar, för att kunna planera och fördela tandvårdsresurserna på ett ändamålsenligt sätt. I de östgötska studierna har länet delats in i fem olika socioekonomiska grupper och tandhälsan har analyserats i respektive grupp. Den socioekonomiska indelningen har presenterats i form av kartor för att lättare kunna identifiera områden med hög förekomst av socioekonomiska problem. Även andra former av ohälsa, som psykisk ohälsa, hjärt-kärlsjukdom, riskbruk av tobak och alkohol mm. har visat sig ha samband med socioekonomiska faktorer (11). Föreliggande rapport är en uppföljning av utvecklingen sedan 2006 och har gjorts med samma metod som den förra kartläggningen (12). De två första analyserna 1999 och 2003 gjordes med en liknande metod baserad på klusteranalys (13). 2
Syfte Att följa upp tandhälsans samband med socioekonomiska förhållanden hos barn och ungdomar i Östergötland och jämföra med tidigare studier. Frågeställningar Hur ser tandhälsan ut fördelat efter socioekonomisk gruppering 2009? Har tandhälsan förändrats mellan 2006 och 2009 i de områden som har bäst respektive sämst socioekonomi? Föreligger det några skillnader i befolkningsstorlek mellan de socioekonomiska grupperna 2006 respektive 2009? Föreligger det några geografiska skillnader i fördelningen av socioekonomiska grupperingar mellan 2006 och 2009? Kan man se förändringar i tandhälsan sedan de första studierna avseende socioekonomi och tandhälsa. Mål Att uppdatera den socioekonomiska indelningen av Östergötland och studera förändringar i tandhälsa, för att kunna anpassa och nå ut med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder i de områden som har störst behov. 3
Material och metod Socioekonomiskt index Det socioekonomiska indexet som används i denna rapport är en uppdatering av den socioekonomiska analysen från 2006 och är gjord med samma metod. En djupare beskrivning av metoden finns i rapporten: A socioeconomic classification of small areas in the County of Östergötland. Det socioekonomiska indexet är baserat på inkomst och klassificerar Östergötlands nyckelkodsområden (NYKO) i fem nivåer av socioekonomisk status (SES). Inkomstvariabeln som använts vid den socioekonomiska indelningen är andel höginkomsttagare inom respektive NYKO. Med höginkomsttagare avses personer över 18 år som har en disponibel inkomst* över den 75:e percentilen. År 2009 motsvarade detta cirka 208 000 kr i årsinkomst, eller 17 000 kr per månad. Nyckelkodsområdena har rangordnats efter andel höginkomsttagare och fördelningen av antal NYKO inom de fem socioekonomiska grupperna var satta till 10%, 20%, 40%, 20%, 10% från högsta till lägsta SES. * Disponibel inkomst omfattar: Sammanräknad förvärvsinkomst + avdrag + kapitalinkomst + bidrag och tillägg. Avdrag görs därefter för slutlig skatt, återbetalda studielån och underhållsbidrag. Tandhälsovariabler Studien omfattar samtliga rapporterade sexåringar och samtliga rapporterade nittonåringar i Östergötland 2009. I analysen används följande tandhälsovariabler, ur tandvårdens årliga rutinepidemiologi för år 2009. dmft=0: Andel (%) 6-åringar med kariesfria mjölktänder dmft>5: Andel (%) 6-åringar med fler än fem kariesskadade mjölktänder DFT=0: Andel (%) 19-åringar med kariesfria permanenta tänder DFT>5: Andel (%) 19-åringar med fler än fem kariesskadade permanenta tänder DFSa=0: Andel (%) 19-åringar med kariesfria kontaktytor i sina permanenta tänder DFSa>5: Andel (%) 19-åringar med fler än fem kariesskadade kontaktytor i sina permanenta tänder Med kariesfria avses tänder eller kontaktytor som är fria från manifest karies, det vill säga karies som går igenom emaljen in i dentinet. Barnens och ungdomarnas tandhälsa kopplades till socioekonomiskt status via fastighetsregistret. 4
Resultat Tandhälsans utveckling i Östergötland, från år 2006 till år 2009 Tabell 1. Tandhälsa hos barn och ungdomar i Östergötland år 2006 och 2009. Andel (%) 2006 2009 dmft=0: Andel (%) 6-åringar med kariesfria mjölktänder 74 78 dmft>5: Andel (%) 6-åringar med fler än fem kariesskadade mjölktänder 5 5 DFT=0: Andel (%) 19-åringar med kariesfria permanenta tänder 25 27 DFT>5: Andel (%) 19-åringar med fler än fem kariesskadade permanenta tänder DFSa=0: Andel (%) 19-åringar med kariesfria kontaktytor i sina permanenta tänder DFSa>5: Andel (%) 19-åringar med fler än fem kariesskadade kontaktytor i sina permanenta tänder 18 18 60 61 5 5 Andelen helt kariesfria sexåringar har ökat med fyra procentenheter och andelen kariesfria nittonåringar har ökat med två procentenheter. Andelen kariesaktiva barn och ungdomar ligger på fem procent, samma nivå som 2006. Totalt sett har tandhälsan förbättrats både för sexåringar och för nittonåringar. 5
Hur ser tandhälsan ut fördelat efter socioekonomisk gruppering 2009? Skillnaderna i tandhälsa mellan de olika socioekonomiska grupperingarna är stor i båda studiegrupperna. De största skillnaderna ses hos de små barnen. Andelen kariesfria sexåringar är 89 procent i den högsta SES-gruppen, jämfört med 46 procent i den lägsta (Figur 1). Andelen kariesaktiva är 1 procent i den högsta SES-gruppen och 22 procent i den lägsta (Figur 2). Figurerna 1 och 2 visar tydligt hur tandhälsan hos sexåringarna fördelar sig efter socioekonomisk gradering. Högst SES Näst högst SES Mellerst SES Näst lägst SES Lägst SES Länet 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 1. Fördelning av kariesfria (dmft=0) 6-åringar per SES, år 2009 Högst SES Näst högst SES Mellerst SES Näst lägst SES Lägst SES Länet 0% 10% 20% 30% 40% Figur 2. Fördelning av kariesaktiva (dmft>5) 6-åringar per SES, år 2009 Även för nittonåringarna föreligger tydliga skillnader när man jämför de högsta med de lägsta SES-grupperna. Skillnaderna är dock mindre än för sexåringarna. Andelen kariesfria nittonåringar är 38 procent i den högsta SES-gruppen jämfört med 21 procent i den lägsta (Figur 3). Andelen högkariesaktiva är 10 procent i den högsta SES-gruppen och 25 procent i den lägsta (Figur 4). Högst SES Näst högst SES Mellerst SES Näst lägst SES Lägst SES Länet 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 3. Fördelning av kariesfria (DFT=0) 19-åringar per SES, år 2009 Högst SES Näst högst SES Mellerst SES Näst lägst SES Lägst SES Länet 0% 10% 20% 30% 40% Figur 4. Fördelning av kariesaktiva 19-åringar (DFT>5) per SES, år 2009 6
Andelen nittonåringar med kariesfria kontaktytor är 70 procent i den högsta SESgruppen jämfört med 51 procent i den lägsta (Figur 5). Andelen med fler än fem kariesskadade kontaktytor är 3 procent i den högsta SES-gruppen, 7 procent i den lägsta och i den näst lägsta gruppen (Figur 6). Högst SES Näst högst SES Mellerst SES Näst lägst SES Lägst SES Länet 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 5. Fördelning 19-åringar med kariesfria kontaktytor (DFSa=0) per SES, år 2009 Högst SES Näst högst SES Mellerst SES Näst lägst SES Lägst SES Länet 0% 10% 20% 30% 40% Figur 6. Fördelning 19-åringar med hög kariesaktivitet i kontaktytor (DFSa>5) per SES, år 2009 7
Har tandhälsan förändrats mellan 2006 och 2009 i områdena med högst respektive lägst socioekonomi? Andelen kariesfria sexåringar har ökat i alla socioekonomiska grupperingar utom den lägsta, där andelen istället har sjunkit, när man jämför år 2009 med 2006. Differensen mellan andelen kariesfria sexåringar i den högsta respektive lägsta SES-gruppen har ökat med 9 procentenheter (Figur 7). 100 90 80 70 Kariesfria 6-åringar (dmft=0) 2006 2009 Andel (%) 60 50 40 30 20 10 0 Högst socioekonomi Lägst socioekonomi Figur 7. Andel kariesfria 6-åringar (dmft=0) per SES, år 2006 och 2009 Andelen sexåringar med många kariesskador sjunker i den högsta socioekonomiska gruppen, men ökar kraftigt i den lägsta år 2009 jämfört med år 2006. Även i den näst lägsta gruppen har andelen kariesaktiva sexåringar ökat. Skillnaderna mellan de högsta och de lägsta SES-områdena, har ökat med 7 procentenheter (Figur 8). 25 20 Kariesaktiva 6-åringar (dmft>5) 2006 2009 Andel (%) 15 10 5 0 Högst socioekonomi Lägst socioekonomi Figur 8. Andel kariesaktiva 6-åringar (dmft>5) per SES, år 2006 och 2009 8
Andelen kariesfria nittonåringar ökar mest i den högsta socioekonomiska gruppen år 2009, medan förändringarna var små i de övriga grupperna, jämfört med år 2006. Differensen har ökat med 8 procentenheter (Figur 9). Andel (%) 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 Kariesfria 19-åringar (DFT=0) 2006 2009 0 Högst socioekonomi Lägst socioekonomi Figur 9. Andel kariesfria 19-åringar (DFT=0) per SES, år 2006 och 2009 Andelen nittonåringar med många kariesskador minskar något både i den högsta och i den lägsta socioekonomiska gruppen år 2009 jämfört med år 2006. Skillnaderna mellan högsta och lägsta SES-områdena har, trots det, ökat med 2 procentenheter (Figur 10). Andel (%) 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 Kariesaktiva 19-åringar (DFT>5) 2006 2009 0 Högst socioekonomi Lägst socioekonomi Figur 10. Andel kariesaktiva 19-åringar (DFT>5) per SES, år 2006 och 2009 9
Andelen nittonåringar med kariesfria kontaktytor ökar något både i den högsta och i den lägsta socioekonomiska gruppen år 2009 jämfört med 2006. Differensen har ökat med 5 procentenheter (Figur 11). 100 90 80 70 19-åringar med kariesfria kontaktytor (DFSa=0) 2006 2009 Andel (%) 60 50 40 30 20 10 0 Högst socioekonomi Lägst socioekonomi Figur 11. Andel 19-åringar med kariesfria kontaktytor (DFSa=0) per SES, år 2006 och 2009 Andelen nittonåringar med mer än fem karierade kontaktytor är oförändrad både i den högsta och i den lägsta socioekonomiska gruppen år 2009 jämfört med 2006. Skillnaderna mellan högsta och lägsta SES-områdena är lika stora som de var 2006 (Figur 12). 25 20 19-åringar med kariesskadade kontaktytor (DFSa>5) 2006 2009 Andel (%) 15 10 5 0 Högst socioekonomi Lägst socioekonomi Figur 12. Andel 19-åringar med mer än 5 kariesskadade kontaktytor (DFSa>5) per SES, år 2006 och 2009 10
Föreligger det några skillnader i befolkningsstorlek mellan de socioekonomiska grupperna 2009, 2006 respektive 2002? Tabell 2. Antal nyckelkodsområden och antal individer per SES-nivå, år 2009, år 2006 och år 2002 Socioekonomi År Högst Näst högst Mellerst Näst lägst Lägst Totalt Antal 2009 85 172 342 172 86 857 NYKO 2006 88 178 350 178 88 882 2002 62 192 395 180 37 866 Antal 2009 51 000 95 000 157 000 84 000 33 000 420 000 individer 2006 31 000 90 000 157 000 90 000 47 000 415 000 2002 25 000 110 000 108 000 125 000 39 000 407 000 Andel 2009 12 % 23 % 37 % 20 % 8 % 100 % individer 2006 7 % 22 % 38 % 22 % 11 % 100 % 2002 6 % 27 % 26 % 31 % 10 % 100 % Metoden för den socioekonomiska graderingen skiljer sig mellan 2002 och 2006-2009. 2002 gjordes indelningen med hjälp av klusteranalys som resulterade i fem grupper av områden med inbördes liknande struktur, avseende flera socioekonomiska variabler. 2006 baserades indelningen efter en indikator, andel höginkomsttagare i ett område, och en fast indelning av antalet nyckelkodsområden per grupp (10%, 20 %, 40 %, 20 %, 10 %). 2002 inkluderade den högsta respektive lägsta socioekonomiska gruppen färre nyckelkodsområden än 2006 och 2009. År 2002 och 2006 tillhörde 10-11 procent av befolkningen den lägsta socioekonomiska gruppen och 6-7 procent tillhörde den högsta. År 2009 ser man en förskjutning av befolkningsfördelningen från den lägsta socioekonomiska gruppen, 8 procent, mot den högsta, 12 procent. 11
Föreligger det några geografiska skillnader i fördelningen av socioekonomiska grupperingar mellan 2006 och 2009? Kartor med socioekonomisk indelning av kommunerna i Östergötland presenteras i Bilaga 1. En jämförelse mellan SES-kartorna från 2006 respektive 2009 visar att de lägsta socioekonomiska områdena i huvudsak ligger kvar på samma ställen som 2006 (Figur 13). Figur 13. Områden i Östergötland med lägst socioekonomi år 2006 och 2009 Finspång: Nya områden med låg socioekonomi har tillkommit sydväst om sjön Tisnaren och i Viggestorp. Kinda: Nytt område med låg socioekonomi har tillkommit centralt i Kisa. Horn har inte längre något område med låg socioekonomi. Norrköpings kommun: Nya områden med låg socioekonomi har tillkommit i Åby, Ektorp och Vilbergen. Händelö och Saltängen tillhör inte längre områdena med lägst socioekonomi. Söderköpings kommun: Nya områden med låg socioekonomi har tillkommit vid kusten och i skärgården. Vadstena: Nytt område med låg socioekonomi har tillkommit i sydvästra delen ner mot Starby och Vättern. 12
Ydre: Nytt område med låg socioekonomi har tillkommit i sydöstra delen av kommunen ner mot Smålandsgränsen. Något område med låg socioekonomi finns inte längre i Österbymo. Valdemarsvik: Uppgifter saknades i kartläggningen 2006. Endast ett mindre område med låg socioekonomi finns i sydligaste delen av kommunen. Ödeshög: Uppgifter saknas för 2009. Har tandhälsan förändrats från år 2002 till år 2006 respektive år 2009? Tabell 3. Kariesfria 6-åringar år 2009, 2006 och 2002, per socioekonomi. Andel (%) 2009 2006 2002 dmft=0 dmft=0 dmft=0 Socioekonomi % % % Högst 89 84 81 Näst högst 88 82 80 Mellersta 81 77 77 Näst lägst 68 65 70 Lägst 46 50 54 Totalt 78 74 74 Tandhälsan hos sexåringarna har förbättrats under perioden 2002 till 2009 utom i de två lägsta socioekonomiska grupperna där utvecklingen varit den motsatta. Ojämlikheten har ökat under perioden. Tabell 4. Kariesfria 19-åringar år 2009, 2006 och 2002, per socioekonomi. Andel (%) 2009 2006 2002 DFT=0 DFT =0 DFT =0 Socioekonomi % % % Högst 38 29 27 Näst högst 28 26 21 Mellersta 28 26 21 Näst lägst 23 24 20 Lägst 21 20 14 Totalt 27 25 21 Tandhälsan hos nittonåringarna har förbättrats under perioden 2002 till 2009 i alla socioekonomiska grupper. Ojämlikheten har trots detta ökat, på grund av att andelen kariesfria i områdena med högsta socioekonomin har ökat betydligt mer än i de övriga områdena. 13
Diskussion Resultaten visar att sambanden mellan socioekonomi och tandhälsa är tydliga såväl hos sexåringar som hos nittonåringar. Skillnaderna är dock större hos de små barnen än hos ungdomarna och skillnaderna har ökat sedan den senaste kartläggningen för tre år sedan. Det skulle vara av intresse att undersöka om sambandet mellan socioekonomi och tandhälsa är mer uttalat hos sextonåringar än hos nittonåringar, då andra studier också pekar på att geografiska skillnader i ohälsa blir mindre uttalade för nittonåringar som flyttar hemifrån för arbete och studier (14). En dansk studie, publicerad 2010 (6) bekräftar att sambandet socioekonomi och karies är starkare hos förskolebarn än hos ungdomar. Karies hos barn var i den danska studien starkt knutet till mödrar med icke-danskt ursprung, låg inkomst, låg utbildning, och många barn i familjen. Fynden indikerar behov av att beslutsfattare vidtar sociala åtgärder. Vidare föreslås att de preventiva strategierna avseende oral hälsa hos barn anpassas för att möta behoven hos barn med förhöjd kariesrisk och att ändamålsenliga hälsofrämjande program organiseras i samarbete med företrädare för etniska minoriteter. Landstinget i Östergötland har sedan flera år avsatt medel för tvärsektoriellt förebyggande arbete mot ohälsa hos barn och ungdomar (15). Föreliggande rapport ger underlag för fortsatta riktade insatser till vissa geografiska områden i länet. Det är fortsatt angeläget att nå ut med insatser till de barn som lever i socioekonomiskt utsatta områden. Flera olika varianter av tvärsektoriellt samarbete har testats i mindre pilotprojekt. Det finns anledning att dra lärdom av resultaten och omsätta erfarenheterna i praktiskt arbete. Varje geografiskt område har sina egna karaktäristika och insatserna behöver anpassas efter områdets etniska, sociala och ekonomiska förhållanden. Mindre förändringar i det geografiska läget för de lägsta socioekonomiska områdena förekommer, men i stort ligger områdena fast sedan de första studierna gjordes 1999 och 2003. Detta talar för att man kan planera för kontinuitet i insatserna under längre tid. Tidigare studier har dock visat att flyttning är vanligt hos småbarnsfamiljer i de lägsta socioekonomiska områdena (14). Den lägsta socioekonomiska gruppen omfattar de 10 procent av nyckelkodsområdena som hade lägst andel höginkomsttagare. Det innebär att gruppindelningen inte görs efter ett förutbestämt belopp utan förändras något från år till år. Hur medelinkomsten i respektive grupp förändras över tid, skulle kunna vara föremål för fortsatta studier. Slutsatser Tandhälsan förbättras generellt hos barn och ungdomar i Östergötland. Men små barn som lever i områdena med lägst socioekonomi har sämre tandhälsa än barn från områden med högst socioekonomi och skillnaderna ökar. Det finns fortfarande behov av att rikta anpassade preventiva insatser till de områden som har störst behov. 14
Referenser 1. Aronsson, K., Ordell, S., Aldin, C., Tandhälsans utveckling i Sverige och Östergötland under 1900-talet. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland, 2009, Rapport 2009:4. www.lio.se/fhvc 2. Socialstyrelsen Karies hos barn och ungdomar. En lägesrapport för år 2008. Socialstyrelsen, artikelnr 2010-3-5, www.socialstyrelsen.se 3. Aronsson, K., Mako, E., Uppföljning av tandhälsan hos barn och ungdomar i Östergötland år 1994-2009. Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland, Tandhälsorapport 2010. www.lio.se/fhvc 4. Aronsson, K., Mako, E., Tandhälsan hos barn och ungdomar 3-19 år i Östergötlands kommuner år 2009. Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland, Tandhälsorapport 2010. www.lio.se/fhvc 5. Locker, D., Disparities in oral health-related quality of life in a population of Canadian children. Community Dent Oral Epidemiol 2007; 35:348-356. 6. Christensen, LB., Twetman, S., Sundby, A., Oral health in children and adolescents with different socio-cultural and socio-economic backgrounds. Acta Odontologica Scandinavica, 2010; 68:34-42. 7. Sisson, KL., Theoretical explanations for social inequalities in oral health. Community Dent Oral Epidemiol 2007;35: 81-88. 8. Aronsson, K., Byrsjö, J., Aldin, C., Fördjupad analys av tandhälsan hos barn och ungdomar i Östergötland. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland, Rapport 2001:3 www.lio.se/fhvc 9. Aronsson, K., Eriksson, E., Fördjupad analys av tandhälsan hos barn och ungdomar i Östergötland / Tandhälsa och socioekonomiska faktorer. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland, Rapport 2003:5, www.lio.se/fhvc 10. Aronsson, K., Eriksson, E., Walter, L., Aldin, C., Socioekonomi och tandhälsa/ fördjupad analys av tandhälsan hos barn och ungdomar i Östergötland 2006. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland, Rapport 2007:9, www.lio.se/fhvc 11. Socialstyrelsen Folkhälsorapport 2005. Tematisk översikt och analys. Socialstyrelsen, ISBN: 91-7201-940-9 artikelnr 2005-111-2. 12. Eriksson, E., Walter, L., A socioeconomic classification of small areas in the county of Östergötland. Report 2008:2. Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland, www.lio.se/fhvc 15
13. Eriksson, E., Wenemark, M., Socioekonomiska skillnader i Östergötland, klusteranalys för 1999. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland, 2002. www.lio.se/fhvc 14. Aronsson, K., Borgstedt-Risberg, M., Walter, L., Uppföljning av kariesutveckling hos barn och ungdomar kohortanalyser. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland, Rapport 2010:1 www.lio.se/fhvc 15. Ordell, S., Aronsson, K., Interventionsprojekt mot karies, baserade på tvärsektoriellt samarbete i socioekonomiskt belastade områden i Östergötland. Rapport. Tandvårdsgruppen och Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland, 2007, www.lio.se/fhvc 16
Bilaga 1 Kartor över socioekonomi i Östergötlands kommuner 2009. 17
Boxholm 18
Finspång 19
Kinda 20
Linköping 21
Mjölby 22
Motala 23
Norrköping 24
Söderköping 25
Vadstena 26
Valdemarsvik 27
Ydre 28
Åtvidaberg 29
Folkhälsocentrum Centrum för hälso- och vårdutveckling Landstinget i Östergötland S:t Larsgatan 49 B 581 91 Linköping Telefon: 010 103 14 34 E-post: fhc@lio.se www.lio.se/fhc ISSN 1401-5048