Hamlade träd i Bråbygden. Sammanställning av inventeringen 2001-2007

Hamlade träd i Bråbygden Sammanställning av inventeringen 2001-2007 1

Hamlade träd i Bråbygden Sammanställning av inventeringen 2001-2007 Länsstyrelsens meddelandeserie 2009:09 ISSN: 0348-8748 Copyright: Länsstyrelsen Kalmar län och respektive fotograf Författare: Huvudrapport, Annika Lindvall och Jens-Henrik Kloth. Ekologigruppen AB, telefon 08-556 026 80, www.ekologigruppen.se Bilaga 2, Daniel Harrysson, Aporia Dagsværke Naturæ. Projektansvarig: Thomas Johansson Omslagsbild: Kontinuerligt hamlade lindar i Stora Bråbo. Foto: Pierre Stjernfeldt Tryck: Linnéuniversitetets tryckeri i Kalmar Upplaga: 120 ex 2

Förord Lövtäkt eller hamling gjordes tidigare för att få foder till djuren på gården ibland även för att få lindbast, klenvirke eller ved. Idag produceras foder, virke och ved på annat sätt och hamlingsbruket har i stort upphört. Mängden hamlade träd är idag bara en bråkdel av vad som funnits tidigare landskapet. Hamlade träd har stora kulturvärden då de bär spår av hur träden och landskapet tidigare sköttes. Eftersom hamlade träd ofta är gamla och/eller ihåliga har de i regel höga naturvärden. För att bevara träd med höga natur och kulturvärden har Naturvårdsverket tagit fram ett särskilt åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. En av de åtgärder som föreslås i programmet är inventering av skyddsvärda träd. Eftersom Bråbygden i Oskarshamns kommun är en av få platser i landet med förhållandevis många hamlade träd är det ett område som Länsstyrelsen i Kalmar län valt att inventera. Inventeringen utfördes under åren 2001 2007. Resultatet från inventeringen har därefter sammanställts i denna rapport av Ekologigruppen AB. Annika Lindvall har utarbetat rapportens texter i samarbete Jens Henrik Kloth. Rapportens innehåll är avsedd för såväl myndigheter som markägare och andra som arbetar med hamlade träd. Håkan Slotte, hamlingsexpert, har bistått med faktaunderlag i form av muntliga genomgångar och har faktagranskat rapporten. Parallellt med rapporten har Daniel Harrysson i Aporia Dagsværke Naturæ utarbetat hamlingsplaner för de enskilda fastigheterna i området. Syftet med hamlingsplanerna är att ge råd till fastighetsägare och på så sätt underlätta hamlingen av träden. Daniel har också tagit fram en framtidsprognos av hur framtiden ser ut för hamlade träd i Bråbygden. Eftersom skötseln av träden är krävande bedöms att mängden hamlade träd i området kommer att minska. Det är nämligen bara en del av de hamlade träden som är berättigade till ersättning enligt reglerna i dagens miljöersättningssystem. Framtidsprognosen publiceras som en bilaga i rapporten. Rapporten har förutom ovanstående personer faktagranskats av Mårten Aronsson, Skogsstyrelsen och Jerry Svensson, Länsstyrelsen i Kalmar. Författarna svarar själva för de resultat och bedömningar som presenteras i rapporten. Thomas Johansson Projektledare 3

4

Innehåll Sammanfattning 6 Inledning 7 Hamlade träd i Bråbygden med omnejd 8 Värdet av hamling 8 Metod för inventeringen 9 Resultat 12 Antal hamlade träd, trädslag och hamlingsstadier 12 Döda träd 14 Hamlade träd i naturreservat 14 Trädslag per by 15 Stamdiameter 16 Naturtyp 17 Slutenhet, slyuppslag och befintlig skötsel 18 Hålstadier 20 Signalarter och rödlistade arter 21 Hamlingshöjd 22 Hamlingsdiameter 23 Jämförelse med ängs- och betesmarksinventeringen 24 Råd vid hamling 25 Biologiska faktorer avgör hamlingen 25 Bedömning inför hamling 28 Pågående hamling 29 Restaureringshamling 30 Förstagångshamling 33 Redskap och säkerhetsrisker 33 Ta tillvara lövet! 33 Askskottsjukan 34 Uppföljning 35 Källmaterial 35 Bilaga 1 karta över inventeringsområdet 36 Bilaga 2 Framtidsprognos för hamlade träd i Bråbygden 38 5

Sammanfattning Lövtäkt är en flertusenårig tradition som innebär att trädens löv och kvistar tas om hand för att användas till foder och ved. Hamlingen var en del av lövtäkten varvid samma träd återkommande beskars, hamlades. När vallodlingen utvecklades under 1800-talets agrara revolution samtidigt som fårskötseln minskade avtog hamlingen. Idag är det viktigt att fortsätta med bruket att hamla träd inte bara för att det är kultur historiskt värdefullt utan även för att en stor biologisk mångfald är knuten till den livsmiljö som de hamlade träden utgör. I Småland och Bråbygden levde lövtäkten kvar längre än i övriga delar av Sverige. I Bråbygden finns därför ett stort och värdefullt bestånd av hamlade träd. De hamlade träden i Bråbygden med omnejd har inventerats under åren 2001 2007. Under inventeringen genomsöktes alla marker där hamlade träd rimligtvis borde finnas. Resultatet av inventeringen visar att det finns 4 478 träd som hamlas eller visar hamlingsspår. De trädslag som är vanligast förekommande är lind och ask, följda av lönn. Vanligast är att träden idag ingår i en pågående hamlingscykel, dock finns det relativt många tidigare hamlade träd som har övergivits. De flesta träden står i betade före detta ängsmarker, men hamlade träd i åkermark förekommer också. Trädarterna har varierande förmåga att skjuta nya skott efter hamling och att klara av bakterie- och svampangrepp. Ask och lind till exempel skjuter bra med skott efter hamling medan björken är mer känslig för stora snittytor eftersom de inte klarar av att övervalla ytorna och trädet lätt angripas av sjukdomar. Generella riktlinjer för hur stora snittytor träden klarar av är att den vid kontinuerlig hamling bör vara 1 5 centimeter, vid restaureringshamling 5 10 centimeter, på tåliga arter kan en diameter på upp till 15 centimeter fungera och ibland även betydligt grövre. Hamlingen bör utföras på sensommaren, från mitten av juli till början av september, alternativt senvintern. Vid restaurerings hamling bör man bedöma trädets chanser att klara av en sådan med tanke på de faktorer som tidigare nämnts. Även om man följer råden kan träden dö utan att man förstår varför. Träd som ska förstagångshamlas bör inte ha en diameter över 12 centimeter vid kapningsstället. Vid förstagångshamling och restaureringshamling är det en fördel att lämna så kallade dragare, d.v.s. grenar som man låter vara kvar för att upprätthålla trädets livsfunktioner. I Bråbygden med omnejd är många av träden gamla, 150 200 år. För att natur- och kulturvärden som är knutna till hamlingsbruket ska bevaras är det viktigt att träd förstagångshamlas. Ett landskap med hamlade träd får ett karaktäristiskt utseende som lockar både människor och djur. 6

Inledning Hamling är ett samlingsnamn för olika ingrepp på träd med syfte att ge löv och kvistar till djurfoder, slöjdvirke, bränn- och lysved och bast. Löven torkades för att användas som vinterfoder, men användes även som färskt foder under sensommaren. Hamling innebär normalt att trädens alla grenar eller merparten av dem huggs av med några års mellanrum. Istället för att hugga ner hela träd hushållade man med träden genom att hamla dem. På det sättet skördade man kontinuerligt löv och grenar från träden under trädens livslängd (Slotte 2000). Hamlade träd som stod i ängs- och betesmarker fungerade även som markförbättrare på flera sätt, så att lövängen kunde ge bättre bete/hö än en trädlös äng. Ett reducerat lövverk ökade ljusinsläppet till marken och det lövverk som fanns skyddade grässvålen mot alltför stark sol. Träden ökade mullhalten och mineralomsättningen. De rötter som dog efter hamlings tillfället ökade näringshalten i marken (Slotte 1997). Lövtäkt har utförts i större utsträckning än vad man tidigare trott och lövet har använts som ordinarie foder till djuren inte bara som nödfoder (Slotte 2000). I Sverige har lövtäkt varit omfattande ända från stenåldern och fram till 1800- talet. I och med den agrara revolutionen under 1800-talet och början på 1900-talet minskade användningen av löv som foder drastiskt. Orsakerna var främst att ängsbruket minskade i takt med att vallodlingen ökade och att fårskötseln gick tillbaka (Slotte 1999). På de flesta ställen i Sverige upphörde lövtäkten helt kring 1900- talets mitt, men i Bråbygden levde traditionen obruten kvar i ett antal byar (Aronsson 1996). Hamlade askar i Äspenäs. Foto: Thomas Johansson. 7

Hamlade träd i Bråbygden med omnejd I Småland och Sveriges östkust hade fårskötseln stor utbredning och här fortsatte man med hamlingen längst i Sverige. Men fårskötseln minskade kraftigt även i Småland, fårullen blev utkonkurrerad av bomullen som började användas i större skala (muntligt Slotte). På ett antal gårdar i Bråbygden har lövtäkten aldrig upphört utan bedrivits kontinuerligt och har därmed hållits levande in i vår tid. Träden i Bråbygden är 150 200 år men det fanns en äldre generation som höggs bort under andra världskriget. Björken hamlades förr i mycket stor utsträckning på utmarken, men idag är de flesta hamlade björkar borta. Avsaknaden av hamlade björkar har flera orsaker. Björkar har visserligen kortare livslängd än andra träd, även om hamlade björkar mycket väl kan bli 200 250 år. Att de hamlade björkarna försvunnit beror dock främst på att det under de båda världskrigen avverkades många hamlade björkar. Behovet av ved till gengas och brännved var stort. Värdet av hamling Den ursprungliga anledningen till att hamla träd finns inte kvar idag eftersom lövet inte behövs som foder och det inte finns någon användning av lindbastet. Idag finns dock flera andra anledningar till att fortsätta hamla träd och även till att restaureringshamla och att förstagångshamla träd. Att hamla träd bevarar och håller en flertusenårig jordbrukshistoria vid liv. Hamlade träd är viktiga ur naturvårdssynpunkt eftersom höga biologiska värden är knutna till gamla träd. De hamlade träden fungerar som varaktiga livs miljöer för ett flertal organismgrupper; mossor, lavar, fåglar, fladdermöss och insekter. Många signalarter och rödlistade arter hotas idag av att deras livsmiljöer; hamlade träd, grova träd och hålträd, minskar eller att träden beskuggas/ växer igen. Hamlade träd ger en särskild karaktär åt landskapet som för människan idag är estetiskt värdefullt. Idag kan brukare få ekonomisk inkomst i form av miljöersättning för att hamla träd. Förstagångshamlade lönnar. Det finns ett stort behov av förstagångshamling för att trygga den framtida förekomsten av hamlade träd. Foto: Mårten Aronsson. 8

Metod för inventeringen Bråbygden är ett samlingsnamn för 14 byar och tre ensamgårdar som ligger i Kristdala socken, Oskarhamns kommun. Förutom Bråbygdens byar har även andra byar och ensamgårdar i närområdet inventerats. Totalt har 27 byar/ensamgårdar inventerats på hamlade träd, se nedan. Av kartan i bilaga 1 framgår det vilka delar av Bråbygden med närområde som inventerats. De byar/ensamgårdar som inventerats är följande; indelade efter det år som de inventerades: År 2001 Humlenäs. År 2003 Humleryd och Östantorp. År 2004 Applekulla, Bjälebo, Bråhult, Brånäs, Fallebo, Fallebotorp, Gumsebo, Gullhanetorp, Källeryd, Lilla Bråbo och Stora Bråbo. År 2005 Risinge, Saxtorp och Ävernäs (även en del inventerat 2007). År 2007 Jakobstorp, Knipkullen, Krokshult, Krösås, Höckhult, Lillhöckhult, Nybygget, Nytorpet, Träthult och Äspenäs. Under åren 2001 2005 utfördes inventeringen av Pierre Stjernfeldt. Under 2007 utfördes inventeringen av Jerry Svensson. Länsstyrelsens projektledare har varit Thomas Johansson. Inventeringen har utförts under vinterhalvåret, från november till april, eftersom det är lättare att hitta och bedöma träden när lövverket saknas. Under inventeringen 2003 2005 fotograferades alla träd och fotoriktningen noterades. Inventeringen 2007 skedde med en GPS-baserad handdator, vilket gjorde datalagringen säkrare. Inför inventeringen har ingen flygbildstolkning utförts utan istället har varje by sökts igenom på hamlade träd i fält. Alla inägomarker och marker där ängs- och betesmarksinventeringen utförts har inventerats. Marker runt gamla och övergivna torp/byggnader eller spår av sådana har genomsökts. Åkrar och åkerholmar (oavsett storlek och naturtyp) har inventerats liksom lövskogsområden. Blandskogar och bergig terräng har endast genomsökts i mindre omfattning. Barrskogar har inte genomsökts förutom längs befintliga vägar. När tillfälle funnits har markägare tillfrågats huruvida de har vetskap om hamlade träd i närområdet. Med denna uppsökande metodik bedömer Länsstyrelsen att merparten av de hamlade träden har återfunnits, även om enstaka träd kan ha förbisetts. Varje enskilt träd är koordinatsatt med hjälp av GPS i RT90 2,5 gon V med en noggrannhet på 5 15 meter. För varje träd har ett flertal parametrar bedömts och noterats. Parametrarna presenteras nedan: By/område: noterat i vilken by träden har återfunnits. Omkrets eller diameter: Stamomkretsen har mätts med måttband alternativt har diametern mätts med klave. Mätningen har gjorts på trädets smalaste ställe upp till 130 centimeter höjd från marken (Hultengren och Nitare 1999). Trädslag: har angetts. Naturtyp: som träden stod i har valts mellan; allé, barrskog, blandskog, lövskog, betesmark, löväng, park/tomt, bryn, åker (i ren eller röse), vägkant och övrig öppen mark. I den senare delen av inventeringen har betesmarken skilts åt i natur- och kulturbetesmark. Men eftersom detta inte har tillämpats genomgående har natur- och kulturbetesmarker förts in som betesmark i sammanställningarna. För att inventeringsdatat ska kunna kopplas till rätt träd i fält har träden numrerats och i de flesta fall har numren satts ut på arkivbilderna. Bilden visar lindar som hamlats för länge sedan i ett igenväxande bryn i Brånäs. Foto: Pierre Stjernfeldt. 9

Vitalitet: här har trädens vitalitet bedömts. I den första delen av inventeringen bedömdes endast om trädet var levande eller dött. I den senare delen av inventeringen utökades variablerna till; levande, dött stående, dött liggande eller högstubbe. I samman ställningarna har trädens vitalitet förenklats till enbart dött eller levande. Slutenhet: här har kronans sluten-/öppenhet bedömts utifrån tre kategorier; fristående/öppet; krona >2 meter från andra träd, halvöppet; delar av kronan <2 meter från andra träd och slutet; krona <2 meter från andra träd. Hålstadie: De olika hålklasser som noterats är 3: hålighet saknas, 4: liten hålighet, ca 5 centimeter stor öppning, 5: medelstor hålighet med rikligt med mulm, ca 15 centimeter stor öppning, 6: stor hålighet med mycket mulm, ca 30 centimeter öppning och 7: stor hålighet med lite mulm, öppning över 30 centimeter. Under 2007 har även noterats om hålen finns en bit upp på stammen (a) eller om hålet har markkontakt (b) (Hultengren och Nitare 1999). I samman- s tällningen har dock inte a- och b-hål noterats utan bara hålklasserna. Mulm är förmultnad ved, spillning från insekter, fåglar, fladdermöss och även rester av döda djur (Hultengren och Nitare 1999). Befintlig skötsel: den befintliga skötseln för marken där trädet står har delats in i följande kategorier; bete, slåtter, ohävd, åkerbruk och övrigt. Övrigt är skötsel som inte platsar under de andra kategorierna och kan vara till exempel parkeller tomtskötsel. Hamlat: här har det angivits med ja/nej om trädet hamlas/hamlats. Hamlingsdiameter: med hamlingsdiameter menas att diametern (mätt i centimeter) har mätts på de grenar som växt ut efter senaste hamlingen. Då dessa ofta är olika tjocka har medeldiametern uppskattats utifrån en medelgrov gren. Uppskattningen har gjorts utanför grenkragen. Inventerare: vem som inventerat. Under inventeringen har de hamlade trädens höjd uppskattats till närnaste hel eller halv meter. Årsskott på hamlade askar. Foto: Mårten Aronsson. 10

Datum: inventeringsdatum. Läge: koordinater för trädets placering. Foto: bilder av de träd som fotograferades har angetts med fotoriktning. Igenväxning: här har slyuppslag under kronan noterats och bedömts till någon av följande fyra kategorier; inget slyuppslag, litet uppslag 1 5 stycken, måttligt uppslag 6 20 stycken eller stort uppslag >20 stycken. Pågående hamling: ja/nej. Med pågående hamling menas att träden ska ha hamlats minst ett par gånger och trädet ska ingå i en hamlingscykel. Träd som efter att de restaurerings hamlats eller förstagångshamlats har hamlats ännu en gång har noterats som pågående hamling med notering att de tidigare har restaureringshamlats. Förstagångshamling: ja/nej. Träd som topphuggits för att påbörja en hamlingscykel. Restaureringshamling: ja/nej. Här anges träd som tidigare ingått i hamlingscykel men för vilka hamlingen upphört under en längre tid och som nu har återhamlats en gång. Övergiven hamling: träd där hamlingen har avbrutits och inte återupptagits. Hamlingshöjd: Här har hamlingshöjden (höjden där trädet kapats och sedan kontinuerligt hamlats) grovt uppskattats till närmaste hel eller halv meter. Vid flera hamlingshöjder har ett medelvärde uppskattats. Flerstammighet: ja/nej. Arter: här har inventerarna sporadiskt sökt på trädstammarna efter signalarter och rödlistade arter. Inventerarna har ingen större erfarenhet av kryptogamer. Det har endast noterats förekomst, ingen kvantitet. De flesta arter som funnits är signalarter och med det menas att arten indikerar en miljö med höga naturvärden (Nitare 2000). Metodiken har utvecklats under inventeringens gång. Inventeringen har utförts i olika omgångar av två personer varför det förekommer vissa skillnader och ojämnheter i materialet. Detta har gjort det svårt att sammanställa alla de olika bedömda parametrarna. För att möjliggöra sammanställningar av materialet har det varit nödvändigt att utesluta ett antal träd ur materialet. För varje analys finns angivet hur många träd som räknats bort. 11

2 635 träd som hamlas kontinuerligt (pågående hamling) registrerades i inventeringen. Foto: Mårten Aronsson. Resultat Antal hamlade träd, trädslag och hamlingsstadier I Bråbygden med omnejd har totalt 5 585 träd inventerats. Av dessa var 377 döda, som högstubbar, döda liggande eller döda stående träd. Av de 5 585 träd som inventerades var det 1 060 träd som inte hamlades eller hade hamlingsspår. Dessa träd har inventerats under 2007, då även träd utan hamlingsspår inventerades, nämligen grova träd (över 80 centimeter i diameter) och hålträd. I de samman ställningar som gjorts har alla döda träd och alla träd utan hamlingsspår räknats bort. Totalt har då 4 525 levande träd med hamlingsspår inventerats i Bråbygden med omnejd. Av det totala antalet inventerade träd som bar spår av hamling var 46 träd döda och 1 träd döende. I sammanställningen över antal hamlade träd i respektive hamlingsstadie, tabell 1 har träden i 12 naturreservatet Humlenäs uteslutits eftersom deras hamlingsstadier inte har noterats. Dessa träd finns i tabell 3. Ytterligare fyra träd har exkluderats, tre askar och en lind eftersom deras hamlingsstadier inte har noterats. Totalt inventerades 4 049 träd med notering om hamlingsstadie. Det vanligaste hamlade trädslaget är lind: 2 248 stycken, följt av ask med 1 369 stycken. Därefter kommer lönn med 256 hamlade träd och sedan alm med 91 stycken. Det vanligaste hamlingsstadiet är pågående hamling med 2 635 träd. Därefter 868 träd som inte längre hamlas. Femhundratjugoen förstagångshamlade träd. Träd som har restaureringshamlats eller förstagångshamlats en gång och därefter hamlats igen har noterats som pågående. Av de 2 635 träden med pågående hamling är det 1 100 träd som har restaureringshamlats. 25 träd har restaureringshamlats men har ännu inte hunnit komma med i den pågående hamlingen.

I inventeringsresultatet noterades de hamlade träden i fyra kategorier; pågående hamling, förstagångshamling, restaureringshamling respektive hamling övergiven. I tabell 1 har träd som tidigare förstagångshamlats eller restaureringshamlats och hamlats en eller ett par gånger förts till hamling pågående. Skillnad har inte gjorts mellan träd som restaureringshamlats och därefter hamlats kontinuerligt och träd som hamlats kontinuerligt utan restaureringhamling. För att komplettera bilden har de olika kategorierna preciserats i tabell 2 (fyra träd har exkluderats). Tabellen visar att totalt har 1 038 träd restaurerings hamlats och 667 träd har förstagångshamlats. Tabell 1. Tabellen visar antalet träd i respektive hamlingsstadie för varje trädslag. I högra kolumnen visas totalt antal hamlade träd per trädslag och nedersta raden visar totalt antal hamlade träd i respektive stadie. Tre askar och en lind är inte medräknade i tabellen eftersom deras hamlingsstadier inte kan bekräftas, dock är de hamlade. Träd i naturreservatet Humlenäs är inte inkluderade i tabellen eftersom inga hamlingsstadier är noterade, se tabell 3. Trädslag Hamling pågående Hamling första Hamling restaurering Hamling övergiven Totalt antal Al 4 4 Alm 20 45 5 21 91 Ask 1 020 159 1 189 1 369 Asp 1 3 4 Björk 15 15 9 39 Ek 6 6 Hästkastanj 1 3 4 Lind 1 435 218 16 579 2 248 Lönn 136 58 3 59 256 Oxel 5 2 1 8 Rönn 1 5 2 8 Sälg (Salix sp) 2 8 2 12 Totalt 2 635 521 25 868 4 049 Tabell 2. Tabellen visar hur träd av de tre vanligaste trädslagen och med pågående hamling fördelar sig på förstagånshamlade, tidigare restaureringshamlade respektive kontinuerligt hamlade (pågående). Fyra träd har exkluderats eftersom deras hamlingsstadier inte angetts. Trädslag Hamling Pågående Hamling pågående Tidigare första Hamling pågående Tidigare restaureringshamlat Totalt antal träd Ask 364 361 295 1 020 Lind 433 265 737 1 435 Lönn 44 41 51 136 Totalt 841 667 1 083 2 591 13

Döda träd I materialet med döda träd finns det totalt 6 träd som dött efter en restaurerings hamling; två askar, tre lindar och en lönn. Det finns tre träd som dött efter förstagångshamling, två lindar och en ask. De restaurerade träden hade dock hunnit hamlas minst en gång efter restaureringshamlingen, vilket även gällde för ett av de förstagångshamlade träden. De nyhamlade träden hade stamdiametrar på 22, 28 respektive 34 centimeter. Hamlade träd i naturreservat I inventeringen ingår två naturreservat, Humlenäs och Krokshult. När inventeringen i Humlenäs utfördes noterades inte hamlingsstadier. Det finns totalt 425 hamlade träd i Humlenäs, tabell 3. Ask utgör den största delen med 211 stycken, därefter kommer lind med 125 stycken. Träden ingår i idag i pågående hamlingscykler. Under våren 2006 restaureringshamlades 367 träd i naturreservatet. I naturreservatet Krokshult (det har även inventerats träd i byn Krokshult, utanför reservatet) finns det totalt 48 hamlade träd, tabell 4. Tre trädslag är representerade; ask 42 stycken, lind, 2 stycken och lönn 2 stycken. Inventeringen i Krokshult noterade även hamlingsstadier och har flertalet träd pågående hamling; 43 stycken. Till pågående hamling räknas i Krokshult enbart träd som varit kontinuerligt hamlade och inte träd som tidigare har förstagångs- eller restaureringshamlats. Av nyhamlade träd finns det 4 stycken. Inget träd har övergivits eller restaureringshamlats. Tabell 3. Tabellen visar antalet hamlade träd per trädslag i naturreservatet Humlenäs. Det totala antalet hamlade träd är 425. Ask är det dominerande trädslaget. Trädslag Antal träd Alm 51 Ask 211 Björk 4 Lind 125 Lönn 13 Rönn 1 Sälg (Salix sp) 20 Totalt 425 Tabell 4. Tabellen visar antalet hamlade träd per trädslag och respektive hamlingsstadie för naturreservatet Krokshult. Trädslag Hamling pågående Första Hamling restaurering Hamling övergiven Totalt Ask 38 4 42 Lind 2 2 Lönn 3 3 Totalt 43 4 0 0 47 14

Trädslag per by Nedan finns en sammanställning över antal hamlade träd för varje trädslag för alla byar utom reservatet Humlenäs som finns redovisat för sig, se tabell 3. Östantorp har flest träd, 542 stycken, byn Brånäs har 490 träd. Byarna Bjälebo, Stora Bråbo och Träthult har även de ett stort antal träd. De gårdar som har minst antal träd är Jakobstorp och Nytorpet som har ett hamlat träd vardera, tabell 5. Tabell 5. Antal träd och trädslag per by. Östantorp har flest träd, 542 stycken, närmast därpå finns 490 träd i Brånäs. Bjälebo, Stora Bråbo och Träthult har även de många träd. Jakobstorp och Nytorpet har vardera ett träd. By/Trädslag Al Alm Ask Asp Björk Ek Hästkastanj Lind Lönn Oxel Rönn Salix/ sälg Totalt Applekulla 145 17 162 Bjälebo 2 219 8 181 14 1 425 Bråhult 41 74 9 124 Brånäs 2 75 369 44 490 Fallebo 103 1 60 7 2 2 175 Fallebotorp 69 4 2 75 Gullhanetorp 8 16 2 26 Gumsebo 23 5 1 29 Humleryd 12 3 115 24 1 155 Höckhult 21 107 1 5 54 7 195 Jakobstorp 1 1 Knipkullen 4 37 42 1 16 1 3 104 Krokshult* 5 64 2 3 4 22 20 4 124 Krösås 1 9 1 7 1 1 7 2 1 30 Källeryd 4 7 3 1 3 18 Lillhöckhult 2 34 3 8 47 Lilla Bråbo 31 40 71 Nybygget 5 13 1 3 22 Nytorpet 1 1 Risinge 22 70 92 Saxtorp 43 165 13 221 Stora Bråbo 102 225 13 340 Träthult 7 35 13 214 21 3 1 294 Äspenäs 1 90 1 26 1 119 Ävernäs 29 124 18 171 Östantorp 4 193 333 8 2 1 1 542 * här ingår alla träd i Krokshult, även de i naturreservatet. 15

Stamdiameter Ett träds stamdiameter beror av flera saker. Olika träd växer olika fort. Är marken bördig och trädet får god ljustillgång växer det i allmänhet snabbt. Stamdiametern på hamlade träd kan dock inte jämföras med träd som inte hamlas. Hamlade träd har en svagare stamtillväxt och har relativt liten diameter även om trädet skulle vara flera hundra år gammalt. Den minskade stamtillväxten beror på att det fotosyntetiserande lövverket reduceras vid varje hamling och att trädet sedan satsar all tillväxt på grenarna istället för på stammen (Slotte 2000). Diagrammet, figur 1, visar trädens uppmätta diameter. I de fall trädens omkrets har angetts har den räknats om till diameter. I inventeringsmaterialet saknade femton träd uppmätt omkrets eller diameter varför de har uteslutits från denna sammanställning. Totalt har 4 463 träds omkrets/diameter mätts. I figur 1 kan man se att de flesta träden har en diameter inom ett intervall från 10 centimeter och upp till och med 55 centimeter. Grövre träd än 80 centimeter är ovanligt. Figur 1. Histogram som visar stamdiametern (centimeter) i intervall och antal träd i varje intervall. Femton träd har exkluderats från analysen eftersom ingen diameter har noterats. En stor del av hamlingsträden stod förr i hårdvallsängar (i inventeringen benämnt löväng). Nuförtiden är många av de forna ängarna betade. Foto: Mårten Aronsson. 16

Naturtyp I sammanställningen av i vilken naturtyp de hamlade träden står har alla träd ingått, totalt 4 478 stycken. Naturtypen betesmark inkluderar både naturbetesmarker och kultiverade betesmarker. De flesta träden står i betesmarker, 2 363 stycken, därefter kommer lövskog med 653 träd. Generellt kan man säga att nästan alla dessa betesmarker och lövskogar tidigare har varit ängar. Lind och ask dominerar i de flesta naturtyper, dock inte i blandskog där lind och lönn dominerar, tabell 6 a och b. Tabell 6 a och b. Tabellen visar hur många träd som står i respektive naturtyp. Till naturtypen betesmark hör både naturbetesmarker och kultiverade betesmarker. Den naturtyp som hyser flest hamlade träd är betesmarken. Även lövskogen hyser ett stort antal hamlade träd. Ask och lind dominerar i de flesta naturtyper. Trädslag/ Naturtyp Barrskog Betesmark Blandskog Bryn Lövskog Al 1 Alm 107 Ask 1 937 1 33 108 Asp 1 1 Björk 21 1 2 Ek 1 Hästkastanj 1 Lind 1 152 127 111 473 Lönn 107 14 10 70 Oxel 1 2 Rönn 7 Sälg (Salix sp) 27 Totalt 1 2 363 146 154 653 Trädslag/ Naturtyp Löväng Park/tomt Vägkant Åker Al 3 Övrig öppen mark Alm 1 21 8 2 3 Ask 46 110 137 167 43 Asp 1 1 Björk 13 5 1 Ek 1 4 Hästkastanj 2 1 Lind 137 82 15 269 8 Lönn 5 24 22 9 8 Oxel 1 4 Rönn 1 1 Sälg (Salix sp) 1 2 1 1 Totalt 195 254 191 458 63 17

Slutenhet, slyuppslag och befintlig skötsel Sammanställningen över graden av slutenhet i miljön där träden står upptar totalt 4 475 träd: tre träd har uteslutits eftersom slutenheten inte hade noterats. Tabellen visar att knappt hälften (2 080) av träden står halvöppet, 1 551 träd är fristående och 844 träd står slutet, tabell 7. Slyuppslag runt varje träd har noterats som inget, litet, måttligt eller stort uppslag. Resultatet av inventeringen framgår av tabell 8. De flesta träd har litet till måttligt uppslag av sly. Den nuvarande skötseln runt varje träd har sammanställts i tabell 9. Flest hamlade träd står i marker som betas. Näst efter bete är det vanligast att skötsel saknas (ohävd). Tabell 7. Tabellen visar hur många träd som står fristående, halvöppet respektive slutet. Tre träd har uteslutits från analysen eftersom slutenheten inte hade noterats. Slutenhet Antal träd Fristående/öppet, krona >2 m från andra träd 1 551 Halvöppet, delar av kronan <2 m från andra träd 2 080 Slutet, krona <2 m från andra träd 844 Totalt 4 475 Tabell 8. Tabellen visar hur stort slyuppslaget är kring de hamlade träden. Igenväxning Antal träd Inget slyuppslag 629 Litet uppslag, 1-5 st 1 601 Måttligt uppslag, 6-20 st 1 336 Stort uppslag >20 st 912 Totalt 4 478 Tabell 9. Tabellen visar befintlig skötsel för de inventerade träden. Träden i Humlenäs, 425 stycken är inte medräknade eftersom skötsel inte noterats. Skötsel Antal träd Bete 2 061 Ohävd 949 Röjning 170 Slåtter 204 Åkerbruk 307 Övrigt 362 Totalt 4 053 18

Restaureringshamlad ask i Gullhanetorp. Den största delen av de hamlade träden står i betesmarker. Betet är viktigt för att hålla öppet kring de hamlade träden. Här hade det varit lämpligt att lämna dragare då det är en restaureringshamnling med stora snittytor Foto: Pierre Stjernfeldt. 19

Hålstadier Sammanställningen i tabell 10 visar antalet träd med respektive hålklass. Totalt finns det 2 495 hålträd. Resterande 1 983 träd saknade vid inventeringstillfället synliga hål. Hålklass 5 är vanligast, 1 042 träd har denna klass, 747 träd har hålklass 4. Tabell 10. Tabellen visar antalet träd med respektive hålklass. Totalt finns det 2 495 träd som är hålträd och hålklass 5 är vanligast. Hålklass Definition Antal 4 liten hålighet, ca 5 cm stor öppning 747 5 medelstor hålighet med rikligt med mulm, ca 15 cm stor öppning 1 042 6 stor hålighet med mycket mulm, ca 30 cm stor öppning 424 7 stor hålighet med lite mulm, öppning större än 30 cm 282 Totalt 2 495 Många växter och djur i landskapet är beroende av att det finns tillgång till gamla träd. De hamlade träden blir ofta mycket gamla och har därmed stor betydelse för många rödlistade arter. Almlaven på bilden är rödlistad och är också en signalart som indikerar att det troligen finns andra ovanliga arter i närmiljön. Foto: Annika Lindvall. 20

Signalarter och rödlistade arter Eftersök av rödlistade arter och signalarter har bara gjorts vid inventeringen 2007. Eftersöket var översiktligt och gjordes av en inventerare som saknar längre erfarenhet av kryptogamer. Totalt påträffades rödlistade arter och signalarter på 171 träd. Totalt gjordes 253 artfynd. Almlav är signalart med högt signalvärde och är rödlistad i hotkategori missgynnad (NT). Blekspikar är ett släkte (arter har ej urskiljts) med fyra stycken rödlistade arter och en signalart. Antagligen består flertalet fynd av blekspikar av signalarten gulvit blekspik. Denna art signalerar långvarig förekomst av gamla ädellövträd (Nitare 2000). Guldlockmossa har medelgott signalvärde i södra Sverige och vittnar i allmänhet endast om att mossfloran kan vara artrik (Nitare 2000). Lönnlav är en signalart med medelgott signalvärde i denna del av landet (Nitare 2000). Tabell 11. Rödlistade arter och signalarter som påträffats och antalet fynd av respektive art. Totalt har arterna påträffats på 171 träd, på flera träd har två arter påträffats. Arterna eftersöktes bara under inventeringen 2007. Art Värde Antalet fynd Almlav signalart, rödlistad missgynnad (NT) 1 Blekspik (släkte) signal- och rödlistade arter 85 Guldlocksmossa signalart 159 Lönnlav signalart 8 Totalt 253 Guldlockmossa på trädstam. Guldlockmossan är den signalart som registrerats på flest hamlade träd. Foto: Annika Lindvall. 21

Hamlingshöjd Hamlingshöjden presenteras i figur 2. Tre träd har undantagits från sammanställningen eftersom hamlingshöjden inte hade noterats för dessa. Hamlingshöjden är en uppskattning av höjden för det ställe där trädet kapats, avrundat till närmaste helt eller halvt metertal. En stor andel av träden är hamlade på mellan 2 och 3,5 meters höjd. Ett fåtal träd har hamlats på 6 6,5 meters höjd. Figur 2. Sammanställning av de hamlade trädens hamlingshöjd. För fyra träd saknas uppgift om hamlingshöjd. En hamlingshöjd på 3 meter är vanligast. 22

Hamlingsdiameter Medeldiametern (centimeter) på de nyutväxta grenarna efter senaste hamlingstillfället bedömdes okulärt, figur 3. Totalt har hamlingsdiametern uppskattats på 807 träd som kan vara såväl förstagångshamlade träd, träd med pågående hamling som restaureringshamlade träd. De flesta träd har en grendiameter mellan en och fem centimeter. En mindre del har grendiametrar på mellan 10 och 20 centimeter. Endast några få har grövre diameter än 20 centimeter. Figur 3. Den genomsnittliga grendiametern. Den vanligaste grendiametern är från en centimeter och upp till fem centimeter. 23

Tabell 12 visar hamlingsdiametern på träd för vilka hamlingen har upphört. Totalt har 868 träd övergiven hamling, men av dessa är det enbart 145 där hamlingsdiametern har noterats. Denna tabell ger således inte en samlad bild över alla övergivna träd men den ger ändå en indikation om trädens status och förutsättningarna för att restaureringshamla övergivna träd. De flesta träd har en genomsnittlig grendiameter mellan 10 och 20 centimeter. Tabell 12. Tabellen visar antalet träd med viss grendiametern för träd som inte längre hamlas. Majoriteten av träden har grendiameter mellan 10 och 20 centimeter. Grendiameter (cm)/ Alm Ask Asp Björk Lind Lönn Totalt Trädslag 2 1 1 4 1 1 5 1 1 6 2 1 3 7 3 3 8 2 1 3 9 1 1 10 4 18 5 8 2 37 12 2 1 2 5 15 9 12 2 16 6 45 17 2 1 3 20 5 4 1 14 3 27 25 2 1 3 1 7 27 1 1 30 1 1 2 32 1 1 35 1 1 2 51 1 1 77 1 1 Totalt 18 45 3 8 56 15 145 Jämförelse med ängs- och betesmarksinventeringen En nationell inventering av alla ängs- och betesmarker utfördes av länsstyrelserna under åren 2002 2004. Under inventeringen bedömdes markernas natur- och kultur värden, däribland värdefulla trädkvaliteter. Alla funna hamlade träd noterades inom de inventerade områdena. Alla data från inventeringen finns inlagda i databasen TUVA (Jordbruksverket 2005). En del av de ytor som har inventerats på hamlade träd i Bråbygden med omnejd har även inventerats i ängs- och betesmarksinventeringen. Vid en jämförelse över antal hamlade träd som återfanns i de båda inventeringarna fanns en skillnad. I databasen TUVA fanns 1 172 hamlade träd. På samma ytor från inventeringen av hamlade träd fanns 2 150 träd. Ängs- och betesmarksinventeringen har noterat 978 färre träd än inventeringen av hamlade träd. 24

Råd vid hamling Vi vill uppmana markägare och brukare att hämta kunskap och information från Jordbruksverkets och Skogsstyrelsens broschyr Hamling och lövtäkt (2001). I den finns råd och tips för hamling, olycksrisker som kan vara förknippade med arbetet med hamling och hur dessa kan avhjälpas, samt vilka redskap och maskiner som kan brukas. Nedan kommenterar och förtydligar vi en del av broschyrens innehåll samt preciserar särskilda råd för hamling i Bråbygden med omnejd. Texten baserar sig till största delen på information som erhållits genom muntlig genomgång med Håkan Slotte. Vi vill understryka att de träd som står i reservaten (Humlenäs och Krokshult) måste skötas på ett sådant sätt att åtgärderna följer skötselplanerna. Om våra anvisningar är motstridiga mot skötselplanerna ska respektive skötselplan följas. Biologiska faktorer avgör hamlingen En viktig del som saknas i ovan nämnda broschyr är en redovisning av de biologiska faktorer som är bakgrund till anvisningarna. Håkan Slotte har därför för denna rapport tillfört denna kunskap. Med hjälp av informationen kan åtgärder anpassas till de förutsättningar som varje enskilt träd har på den mark där det står. Ett träds chanser att överleva en hamling påverkas av flera olika biologiska faktorer. Tillsammans ger kunskapen om dessa faktorer information om förutsättningarna för att hamlingen ska lyckas och vilka metoder och redskap som kan komma till pass. Nedan beskrivs vad man främst bör vara medveten om vid restaureringshamling eftersom denna åtgärd är den mest riskabla. Men hänsyn bör tas till de generella biologiska funktionerna i all sorts hamling. Olika trädslag har olika bra förmåga att skjuta nya skott av den orsaken att antalet vilande grenskott varierar mellan trädslagen, tabell 13. Antalet skottanlag är tätare vid förgreningar varför träden lättare skjuter nya skott därifrån. Skottanlagen ligger strax under barken och kommer därför lättare upp genom tunn bark (ung gren) än grov och äldre bark (Slotte 1997). Snittdiameter på kapade grenar spelar stor roll för om de hamlade träden ska överleva. En stor snittyta är alltid sämre än en liten, se rekommenderade snittytor nedan (Slotte 1997). 1 5 centimeter rekommenderas vid kontinuerlig hamling. 5 10 centimeter rekommenderas vid restaureringshamling. 10 15 centimeter kan gå bra på tåliga trädslag, men är inte att rekommendera på känsliga trädslag. 15 19 centimeter kan prövas om trädet annars skulle fällas 20 centimeter rekommenderas inte, men kan komma ifråga. Vid grendiametrar större än 20 centimeter får man diskutera trädets förutsättningar från fall till fall. Ibland är det trots allt acceptabelt och önskvärt att hamla träd även om snittytan blir större än 20 centimeter. Tabell 13. Skottskjutningsförmåga hos olika trädslag (Slotte 1997). Skottskjutningsförmåga Mycket god förmåga God förmåga Mindre god Svag förmåga Trädslag Lind Sälg, pil, ask, alm, avenbok Lönn, rönn, oxel, ung björk, ung al Ek, äldre björk, äldre al, bok, asp 25

Vid kontinuerlig hamling bör man inte låta grenarna växa sig grövre än 5 cm. Foto: Mårten Aronsson. Utöver förmåga att skjuta nya skott vid restaureringshamling är ett träds chans att överleva en hamling beroende främst på dess förmåga att klara av svamp- och bakterieangrepp som förorsakar röta i trädet. Extrem torka innebär också stor risk. Alltid när grenar kapas och trädets ved blir exponerad angrips trädet. I de flesta fall klarar trädet angreppet. Träd försvarar sig genom att en bit nedanför snittet skapa en barriär av bakteriedödande ämnen (kåda) och offrar på detta sätt översta delen som dör på grund av röta. För ytterligare skydd vallar trädets ytterbark över snittytan, en process som kan ta flera år. Om snittytan är för stor kan trädet inte valla in hela snittytan och trädet blir mer mottaglig för svamp angrepp, snitt grövre än 10-15 centimeter vallas sällan över helt, inte ens efter 15 år. Träd som har svag förmåga att skjuta skott har även svag förmåga att övervalla. Grov och skrovlig bark vallar över sämre än slät och tunn. Grova grenar som ofta har grov bark blir därmed känsligare för stora snittytor. Om rötan ändå tränger förbi barriären skapar trädet en ny barriär längsgående med stammen och offrar då kärnan i stammen men räddar tillväxtzonen som ligger ytterst i stam- men. På detta sätt kan trädet bli ihåligt inuti men fortfarande leva och växa i stamomkrets (muntligt Slotte). Rötningsprocessen ger upphov till hålträd som har mycket stort värde ur biologisk synvinkel. Många vedlevande insekter, fåglar, vildbin och getingar är beroende av denna miljö. Vissa trädslag har så kallad kärnved som redan är impregnerat med bakteriedödande ämnen och dessa träd klarar sig i regel bättre från svampangrepp. Om träd med kärnved ändå blir angripna blir detta en långsammare process. Träd som ask och alm har kärnved och klarar därför att hamlas. Trots att de har sämre skottskjutnings förmåga än lind tål de därför hamling lika bra som lind. En annan orsak till att små snittytor är att föredra är att de nya skottens infästningar är starkare fäst i stammen än vid större snittytor (Slotte 1997, Slotte muntligen). Dragare är kvistar och mindre grenar som lämnas kvar efter ett hamlings tillfälle för att hålla trädets livsuppehållande funktioner i gång innan nya skott skjutit. Dragare bör om möjligt lämnas 26

vid all hamling av känsliga trädslag (träd som skjuter dåligt med skott och inte klarar att övervalla stora ytor) samt vid restaurerings hamling. Ask, lind och sälg behöver inte dragare vid pågående hamling, utan här kan alla grenarna tas bort på en gång. Den miljö träden står i har betydelse för flera faktorer när det gäller hamling. Om träden står på mager mark är deras tillväxt sämre och de skjuter inte lika många skott, eventuellt behöver de hjälp av dragare. Om träden står tätt ökar konkurrensen från träden omkring med avseende på ljus och näring och det påverkar trädens återhämtningsförmåga och hur mycket grenarna tillväxer årligen. I Bråbygden står de hamlade träden vanligen relativt glest, det vill säga mer än 8-10 meter från varandra. Träden bör också stå relativt ljust eftersom de behöver direkt solljus någon del av dagen för att grenskotten ska kunna växa ut till grenar. Står träden i en igenvuxen miljö bör det röjas runt dem. För att lättare förstå när under året hamlingen bör utföras, behöver man veta något om hur trädets närings upptag fungerar. Hamling bör inte ske under våren då trädet suger upp näring till lövsprickningen, trädet kommer att sava kraftigt och riskerar att dö. Man bör inte heller hamla under tidig sommar eftersom trädet då samlar på näring, efter all näring som gått åt till lövsprickningen. Undvik därför hamling under april juni. Under högsommaren sensommaren alternativt senvintern har träden tillräckligt med näring för att klara av att skjuta nya skott (muntligt Slotte). Traditionellt skedde hamlingen mellan slåtter och rågskörd. Om lövet ska användas till foder bör lövtäkten ske under perioden juli slutet av september. Vid tidigare lövtäkt kan lövet vara mer beskt och mindre attraktivt för djuren. Lövet som blir över efter hamlingen kan med fördel torkas och används som vinterfoder. Om inte lövet tas tillvara kan det lämnas på marken så att djuren äter upp det där. Det kan dock vara besvärligt att ha djuren i hagen samtidigt som hamlingen utförs. När hamlingen är klar kan djuren släppas in i hagmarken så att de får tillgång till lövet. Grenarna som blir kvar har stor betydelse för många insekter (Ehnström och Axelsson 2002). Om det är möjligt bör man därför samla ihop grenarna och lägga dem på hög, gärna på en solig plats, hellre än att bara elda upp grenarna. Högarna bör dock inte läggas på grässvål utan i blockmark, på hällar och odlingsrösen etc. Blir det för stora eller för många högar kan de komma i konflikt med miljöersättningen till betesmarker. Efter hamling kan man behöva röja bort skott som kommer upp längs stammens nedre del och från rötterna. Om träden står i betad mark gör djuren detta jobb. Många sådana skott som behöver röjas bort erhålls främst efter att lindar restaureringshamlas. Vid återkommande hamling är dessa skott normalt sett få. Hästar bör dock inte beta i marker med hamlade träd, i vart fall inte där det finns ask och alm, eftersom de gärna gnager av barken och ringbarkar träden som då dör. 27

Bedömning inför hamling Inför en hamling är det viktigt att bedöma om trädet är kraftigt försvagat på något sätt. Skjuter trädet bra med skott mår det i regel bra. Om trädet är försvagat på grund av svampangrepp är det lämpligt att vänta med hamlingen ett par år så att trädet hinner återhämta sig. Tabell 14 tar upp de viktigaste variablerna och hur de kan mätas. Bedömningen behöver göras inför varje hamlingstillfälle. Inför ett hamlingstillfälle är grendiametern ett bra tecken på när det är dags att hamla. Grendiametern bör inte överskrida 5 centimeter, merparten av grenarna bör vara 1,5 4 centimeter i diameter. Finns det flera grenar med diameter över 5 centimeter bör trädet hamlas snarast. Antalet grenar som ska beskäras bör inte vara för få. Är det bara ca 5 6 grenar, är det lämpligt att vänta ett år på att trädet hinner skjuta fler grenar och samla mer näring. Därmed klarar det bättre av hamlingen. Märk dock att om träden står på mager mark har de normalt sett förhållandevis få grenar. Vid restaureringshamling är det viktigt att bevaka att övervallning sker samt att försäkra sig om att träden klarar av att skjuta nya skott. Om trädet inte tycks klara av att skjuta tillräckligt många skott efter ett par hamlingscykler bör hamlingen avbrytas för att inte riskera trädets liv. Man kan hålla uppsikt över om träden hinner ifatt med övervallning, särskilt de stora snittytorna. Men övervallning är en långsam process och man bör inte vänta med fortsatt hamling, det brukar gå bra. Björk och andra mindre tåliga trädslag (se tabell 13) klarar inte större snittytor eftersom dessa träd är sämre på att övervalla. Tabell 14. Mått som bör beaktas vid hamling. Uppföljningsvariabel Grendiameter Antal grenar/skott Snittyta/övervallning Mått 1 5 cm >5 6 grenar Rekommenderad största snittyta: 10 cm Tåliga trädslag <15 cm Vid restaureringshamling måste större snittytor ofta accepteras. 28

En kontinuerligt hamlad lind i Källeryd. En kontinuerligt pågående lövtäkt, som innebär att trädet hamlas med cirka 3 6 års mellanrum är gynnsamt för flertalet lövträd. Kontinuerligt hamlade lövträd blir som regel äldre, ibland betydligt äldre, än träd som inte hamlas. Foto: Pierre Stjernfeldt. Pågående hamling Råd till den pågående eller kontinuerliga hamlingen, d.v.s. om träd som hamlas regelbundet, handlar främst om vilka trädslag som bör hamlas och när det bör ske. Dels är det frågan om vilken tid på året som är lämplig, dels hur många år det bör vara mellan hamlingstillfällena. Vi förtydligar och snävar in spannen från broschyren och anpassar råden till just Bråbygden med omnejd. Så långt det är möjligt bör hamlingen ske på det sätt och med de intervaller som tillämpades förr. I Bråbygden hamlade man oftast vart 4 6 år om det inte var torrår, då hamlingen kunde ske med tätare intervall (muntligt Aronsson). Hur ofta hamlingen ska utföras beror också på de biologiska faktorer som redan tagits upp. Generellt kan man säga att; tåliga träd (träd med bra förmåga att skjuta skott och övervalla) kan hamlas oftare än mindre tåliga träd, träd som står på bördig mark kan hamlas med tätare intervall än träd som står på magrare marker och träd som står öppet kan hamlas oftare än träd som står tätt. Träd som står tätt konkurrerar om ljus och näring och de tillväxer därför långsammare och med färre grenar (muntligt Slotte). På bördig mark tillväxer grenarna snabbt (de kan vara flera meter långa efter 3 4 år). I Bråbygden står träden generellt relativt glest vilket gör att man kan hamla med rätt korta intervall. Nedan presenteras rekommendationer för hamlingsintervall för de olika trädslagen. Det är rekommendationer anpassade för Bråbygden men intervallen kan behöva anpassas för specifika träd. Inför ett kommande hamlingstillfälle finns det flera faktorer att ta hänsyn till och som redogörs för i avsnittet Bedömning inför hamling ovan. 29

Lind, alm och sälg i Bråbygden med omnejd rekommenderas att hamlas vart 4:e år, står de på magrare mark vart 6:e år. Avlägsna alla skott. Asken kan hamlas vart 4:e år. Avlägsna alla skott. Björk, al och lönn rekommenderas att hamlas med 4 till 6 års intervall. Var försiktigare med dessa trädslag, lämna eventuellt 1 2 dragare. Asp, rönn, ek och oxel rekommenderas att hamlas vart 4:e till vart 6:e år. När det gäller oxel bör man vara försiktig med gamla träd då de sällan skjuter nya skott. Vid kontinuerlig hamling bör snittdiametern vara 1 5 centimeter. Rent praktiskt är det också fördelaktigt att inte vänta för länge med hamlingen då grova grenar är svårare att hantera. Vid kapningen ska grenarna helst skäras av intill grenkragen (utan att skada den) eller möjligen en eller några centimeter ovanför grenkragen (förra hamlingsstället), se bild i Jordbruksverkets broschyr Hamling och lövtäkt. Detta gäller alla trädslag men särskilt lind. Då får trädet bäst förutsättningar för att valla över snittytan. Längre stumpar bör inte lämnas. Då kan trädet nämligen inte valla över och grenstumpar kommer att dö och trädet riskerar att bli försvagat mot svampangrepp. Bästa tidpunkten för hamling är under juli, augusti och september (JAS-månaderna). Detta beror på att vid den här tidpunkten har träden hunnit samla på sig näring så att de klarar av att skjuta skott och försvara sig mot svampangrepp. Hamlas träden under vintern, när de är i vila, får de svårt att försvara sig mot svampangrepp. En fördel är att det då finns mycket näring lagrat i rötterna. Bästa alternativa tid är på senvintern, februari mars. Observera att hamling inte bör utföras vår/försommar under savningstiden då träden blöder. Särskilt björk och rönn savar kraftigt vid eventuell restaureringshamling under senvintern och våren. Ett ytterligare alternativ är september till oktober, dock inte senare än oktober på grund av större risk för svampangrepp. Svampar är nämligen aktiva också vid lägre temperaturer då trädet har dålig förmåga att aktivt skydda sig (muntligt Slotte). Klimatförändringen som resulterar i ett allt varmare vinterklimat innebär att svamparna kan vara aktiva längre perioder än tidigare. Restaureringshamling Alla hamlade träd som inte har hamlats under lång tid bör man överväga att återhamla. Restaureringshamling bör dock bara utföras på träd som bedöms klara detta. I Bråbygden är det ofta motiverat att restaureringshamla eftersom hamlingen generellt upphörde sent i området. Framförallt lind klarar av restaureringshamling väl, även ask. Gamla lönnar och björkar är svåra att restaureringshamla, varför många björkar i Bråbygden inte har restaureringshamlats. Träd som har liten chans att klara av en restaureringshamling bör lämnas kvar som de står, dessa gamla träd är värdefulla som de är. Eventuellt kan vissa grenar beskäras om trädet riskerar att skadas av stormar eller om trädet själv kan skada människor, djur eller byggnader. Döda träd och grenar bör lämnas kvar och inte forslas bort (Slotte 1997). De bör samlas ihop och läggas på lämpliga platser. Om träden som behöver restaureringshamlas står beskuggade är det nödvändigt att röja runt dem. Ett hamlat träd behöver direkt solljus åtminstone någon del av dagen för att kunna skjuta nya skott. Står trädet relativt öppet och det bara är slyuppslag runt trädet, kan man röja samma år som det hamlas. Står trädet mer eller helt slutet är det viktigt att röjningen/gallringen sker i etapper eftersom trädet och arter som lever på trädet annars kan dö av ljuschock och på grund av den hastiga förändringen. Avvakta med hamlingen tills trädet är friställt (Slotte 1997). Resultatet från inventeringen visar att majoriteten av träden i Bråbygden med omnejd står öppet och halvöppet samt att igenväxningen är liten, tabell 7 och 8. Träd som står slutet och där slyuppslaget är måttligt till stort (även en viss del av dessa står i betesmarker) bör röjas fram för att träden inte ska dö i förtid på grund av beskuggning och annan konkurrens. Står träden tätt är det fördelaktigt att restaureringshamla flera samtidigt så att inte de kvarvarande träden skuggar de hamlade träden. Restaureringshamling bör ske lite senare på året än hamling av kontinuerligt hamlade träd, den bör ske under augusti september och inte så tidigt som i juli. I augusti september har trädet hunnit samla på sig ännu mer näring och har bättre förmåga att skjuta skott (muntligt Slotte). 30