Kollektupprop till EFS utlandsmission Trettondedag- och januariinsamlingen 2010. Vi vill se Jesus!

Trettondedagsbrevet 2010 Från Till EFS EFS missionombud 751 70 Uppsala Insamlingsmottagare i MF Nätverket för EFS utland 018-16 98 00 Missionärer www.efs.nu Pensionerade missionärer En svensk julkrubba med Indisk bakgrund. Tack för alla insatser under 2009! Så är det återigen dags för ett brev till alla er som på ett speciellt sätt är intresserade av EFS missionsarbete. Varmt tack för insatsen för EFS missionsarbete i Sverige och ut över världen. Ännu ett år har gått och vi har börjat på nästa tiotal men Ylva Eggehorns milleniepsalm är skriven som gällde den idag. Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in. Du rör vid kroppar, hatar orättvisor... (Ps 717:2) I efs.nu skriver vi regelbundet om utlandsarbetet men genom det här brevet vill vi sända några särskilda hälsningar och berättelser. Det första numret av efs.nu 2010 är som brukligt ett kalendernummer med fina bilder från våra olika projekt, både utomlands och i Sverige, och den vill inspirera till både förbön och givande och du får gärna beställa flera exemplar att ge bort som gåva. Utlandsprojekten finns på www.efs.nu Kom ihåg att alla artiklar om de olika projekten finns på webbsidan, och vi kommer där att även lägga ut mer material. Tack för året 2009 och vi önskar Ett gott nytt missionsår! Annika Ovander, Lotta Ring, Michael Martinsson, Erik Johansson och Martin Nilsson Kollektupprop till EFS utlandsmission Trettondedag- och januariinsamlingen 2010 Vi vill se Jesus! Att nå vidare med evangeliet finns med i EFS stadgar och är hjärtat i utlandsmissionen. Folket som mötte Jesus ropade Vi vill se Jesus och Jesus såg de fattiga, de sjuka och alla dem som hungrade efter förlåtelse, sanning och rättvisa. EFS missionsarbete är för hela människan. Budskapet om Jesus för vi ut både genom förkunnelse, utbildning och sociala projekt genom våra systerkyrkor Från 2010 återtar EFS administrationen och därmed hela ansvaret för EFS utlandsmission. Vi gör detta i ödmjukhet och i bön om att på detta sätt komma närmare våra systerkyrkor, de olika missionsprojekten och alla understödjare och givare. Samtidigt fortsätter vi samverkan med Svenska kyrkans internationella arbete i gemensamma relationer och även några gemensamma projekt. Genom att ge en stor gåva till EFS utlandsmission bidrar du till vår nystart för EFS utlandsmission och kontakten med våra systerkyrkor i Etiopien, Eritrea, Tanzania, Malawi och Indien. Gud välsigne dig och din gåva! Stefan Holmström Missionsföreståndare Erik Johansson Missionssekreterare, EFS utland T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0

I Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien utbildas kvinnor som i sin tur blir ledare för kvinnogrupper i sina församlingar. Kvinnogruppernas motto för jämlikhet är: Tillsammans kan vi åstadkomma en förändring, män och kvinnor, lokalt och globalt. Stöd via EFS bankgiro 900-9903. Det är snart Dags för fest i kyrkan och kvinnan tillagar injera som serveras med grytor, såser och sallader. foto daniel wistrand Lite fakta och utlandsnytt NY AVDELNING EFS utlandsmission får en egen avdelning som kommer att vara igång för fullt från och med den 7 januari 2010. Då finns både vår missionssekreterare Erik Johansson och projekthandläggaren Erik Arvidsson på plats. De kommer att ha ansvaret för allt utlandsarbete och tillsammans med framför allt informatörerna Lotta Ring, Martin Nilsson och Annika Ovander arbeta med utlandsadministration, kontakter med föreningarna runt om i landet, kontakter med systerkyrkorna samt inte minst med insamling. Inspiration för fortsatt utlandsengagemang kommer ni att få genom vårt missionsmagasin efs.nu, som också vill spegla och inspirera till annat viktigt missionsarbete här hemma i Sverige. Om ni vill ha besök av någon från Utlandsavdelningen eller från informatörerna så står vi till tjänst i den mån vi kan. Speciellt under våren 2010, från februari till maj, kommer missionären Kersti Karlsson att stå till förfogande för besök. Annika Ovander kommer liksom tidigare, under hela året, att vara tillgänglig för besök i olika sammanhang. För Kersti gäller informationen mest Etiopien, där hon arbetat i fyra år, men hon kan även berätta om missionshistorien. För Annika handlar det mycket om Malawi, där hon arbetat, också i fyra år. Hon kan också informera om andra resor i främst Tanzania och Etiopien samt om hur EFS nya utlandsarbete vuxit fram. Det finns en kostnad för att få besök. 1500 kronor får ni betala och då är resan inkluderad. Det kan vara klokt att gå ihop några föreningar/grupper och dela på kostnaden om ni kallar till flera besök av samma person, t ex under en helg. Kontakt: annika.ovander@efs.svenskakyrkan.se kersti.karlsson@svenskakyrkan.se Telefon: Annika 018-16 98 07 (kan i viss mån förmedla kallelser till Kersti också) Hemkomna missionärer Kersti Karlsson kommer från Etiopien till Sverige i slutet av januari. Kersti har arbetat mycket med kvinnoarbetet i Mekane Yesuskyrkan och ett av hennes sista uppdrag i tjänsten blir en stor kvinnokonferens i Addis Abeba den 12 14 januari. Kersti kommer att bo utanför Skellefteå. Liselott Olika, som varit utsänd till dövskolan i Nakamte, Etiopien, har redan återvänt till Sverige i december, efter två års tjänst. Så småningom kommer också hennes man Dawit hit. Hanna och Magnus Hagström avslutade, vid årets slut, sitt kontrakt efter tre år i Nakamte, Etiopien. De återvände dock till Sverige i början på sommaren och har rest i Sverige på kallelse under hösten. Magnus kommer att på nyåret efterträda Erik Johansson som samarbetskyrkopräst i Sörbykyrkan i Örebro. Utsända missionärer Rune och Ann-Katrin Persson kommer att resa till södra Tanzania under hösten 2010. Rune ska arbeta med TEEprogrammet (Theological Education by Extension) och Ann-Katrin, som är sjuksköterska, med sjuk-och hälsovård. I övrigt finns följande missionärer helt eller delvis i EFS tjänst under 2010. Ulf Ekängen, Dodoma, Tanzania Ulla Tuvesson-Kagali, Ilembula, Tanzania Britt-Sofi Forss, delvis i Tanzania, delvis i Sverige Ingela Grenstedt, i Etiopien tillsammans med sin man Staffan som är utsänd av Sv Kyrkan Sennati Erichsen, Aira, Etiopien Mera information om missionärerna och deras arbetsuppgifter finns på vår hemsida efs.nu INSAMLINGSTEMAN Bilder för de olika insamlingsperioderna är som tidigare respektive månadsbild. Insamlingsaffischerna skickas till den insamlingsansvarige i varje förening. Den kan även laddas ner från www.efs.nu Årets insamlingsteman är utifrån psalmtexter Vi vill se Jesus! Januari-insamling till EFS utlandsmission Gåvogiro 900-9903 Vi vill se Jesus! (Januari) Tryggare kan ingen vara (Bial) Uppstått har Jesus, hurra! (Påsk) Hos dig är livets källa (Konferens) Tacka Herren ty han är god (Höst) Låt mig få höra om Jesus (Salt) Gör porten hög, gör dörren bred (Advent/jul) EFS insamlingsperioder 2010 3 31/1 (6/1) Januariinsamling, EFS utland 1 28/2 (28/2) Kampanjveckor för BIAL 14/3 11/4 (4/4) Påskinsamling, EFS mission 18/4 23/5 (9/5) Konferensinsamling, EFS allmänt Hela året (5/9) Insamling för Johannelund 26/9 31/10 (10/10) Höstkampanj för EFS mission 7 21/11 (14/11) Insamling till Salt - Barn o unga i EFS 28/11 26/12 (28/11) Advents- och julins, utland (Huvuddag för insamlingen inom parantes) Kollektuppropen finns att hämta på www.efs.nu Rikskollekt i Svenska kyrkan 31/10 Rikskollekt i Svenska kyrkan till EFS 2 T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0

Lilly Abrahamsson, 90 år, fick i sin ungdom en kallelse, ett tilltal, att resa ut i världen och bli missionär. Hon tog sin kallelse på allvar och verkade genom EFS missionsarbete i Indien under 36 år. I filmen får vi möta Lilly och EFS missionsföreståndare Anders Sjöberg. De samtalar om Lillys liv, allt ifrån uppväxten och brottningen med kallelsen till mötet med Indien och hennes livsgärning där. Vi ser också filmsekvenser från Lillys egen super 8-kamera. Emanuel Pancho, ett av Lillys barnhemsbarn, numera biskop i den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Madhya Pradesh, berättar om sitt möte med Lilly och den nuvarande situationen på barnhemmet. Den älskade psalmen Blott en dag ledsagar oss genom hela filmen. Gitarr: Anders B Gustafsson. Dokumentären är inspelad 2006/2007. Längd: 29 min. Lilly har också skrivit boken Brunkullan under Nimträdet, en självbiografi om hennes liv i Indien. Beställs från EFS, artikel nr 4467. Anders B Gustafsson, musiker och filmare, dokumenterar ett livsverk och vill inspirera fler att idag ta Guds kallelse på allvar. Läs mer om Anders på www. andersbgustafsson.com Stöd till kyrkan i Indien eller barn- och skolhemsarbetet kan ges via EFS bankgiro 900 9903. Skriv Indien eller Barnhem Indien som meddelande. Sprid litteratur och film För förenkla rutiner och beställningar har Duvan Bok & Kontor i Piteå tagit över lagerhanteringen. De har utöver EFS-materialet ett stort sortiment av böcker och församlingsmaterial. Gå in på www.duvan.se. Du kan även beställa via 0911-161 00. Viktig bok för ombud och missionsintresserade Anders Andersson vill med den här boken hjälpa oss att förstå varför människor från olika kulturer kan ha så olika förhållningssätt. Hur vi kan kommunicera och möta varandra. Det är en given bok för missionsombud och kommer att ge många i nätverket för EFS utlandsarbete igenkännande. Tillsammans kan vi bidra till att möta vänner från andra länder på ett bättre sätt. Boken avslutas med en studieplan som gjorts i samverkan med Sensus. Pris: 90 kr, art.nr 4468. (20% rabatt vid 5 ex eller fler) Backo i många hjärtan Om den lilla staden Backo i Etiopien har prästen och missionärssonen Paul Persson berättat om i boken Back(o)spegeln. Det är många som än i dag minns pojkgruppernas tvålförsäljning på 1960-talet. Ett projekt som för många innebar ett livslångt missionsintresse. I boken får vi följa projektets början och utveckling, kliniken, farmen och blindskolan. Samarbetet med Centerns Ungdomsförbund och Lutherhjälpen. Och till sist något om vad som hände efter 1960-talets intensiva period. En bok att läsa både för den som sålt eller köpt tvål, och för den som vill veta mer om EFS missionsarbete. Pris: 75 kr, art.nr 4461. (20% rabatt vid 5 ex eller fler) EFS adresshäfte 2010 Adresser till EFS och Salts föreningar,efs distrikt, anställda medarbetare och pensionerade, skolor, sommarhem, gårdar och hotell, Svenska kyrkan centralt och stift, Sensus, samfundsexpeditioner, kyrkor, missionärer och missionsländer. Under januari kommer vi att skicka ut det efterlängtade adresshäftet till EFS anställda och pensionerade medarbetare, nätverket, ordförande och kassörer i EFS föreningar. Ni får häftet tillsammans med ett inbetalningskort. Häftet kan även beställas via Duvan Pris: 75 kr. Art.nr 4504 (20% rabatt vid 5 ex eller fler) Fyra missionsfilmer som bör finnas i varje förening Missionens människor Filmen handlar om fyra missionärer, två från Sverige och två från Tanzania. Ulla Svensson som reste ut när hon var 28 år och stannade i 38 år. Hennes fosterdotter Anneth Mung präst och nu rektor för Sekuco, Ulf Ekängen och prästen Ella Swilla-Mwambo. Pris: 200 kr, art.nr 4376. Söndag med massajer Göran Skytte uppföljning av succéfilmen Missionens människor. I filmen Söndag med massajer får vi se mer av de massajer som dansar fram i den första filmens inledning. Filmen skildrar livet i Chitego, en liten bosättning för massajer på den torra stäppen i norra Tanzania. Se den kristna massajbyn som firar gudstjänst och dansar till fullmåne och kvinnan som sjunger om Jesus för den nyfödde. Pris: 200 kr, art. nr 4414. Visningsrätt för film: På filmen Söndag med Massajer står att man måste ta kontakt med Göran Skytte för visning av filmen i mötessammanhang. EFS har nu betalat så att filmen fritt kan visas i EFS grupper. Det förutsätts också att ni säljer eller tar upp beställningar på filmer. Brick By Brick Göran Skytte fortsätter här berättelsen om en av de fyra missionärer som han berättar om i Missionens människor. Filmen skildrar hur Anneth Munga förvandlar åtta förfallna ruiner i regnskogen till det kristna universitetet Sekuco i Tanzania. En skola vars inriktning är att förbättra livet för funktionshindrade och handikappade barn. Pris: 200 kr, art.nr 4462. Lillys missionsresa till Indien LiLLys missionsresa LiLLys missions-resa Anders Sjöberg samtalar med Lilly Abrahamsson En dokumentär av Anders B Gustafsson. 29 minuter. Lilly Abrahamsson, 90 år, fick i sin ungdom en kallelse, ett tilltal, att resa ut i världen och bli missionär. Hon tog sin till indien kallelse på allvar och verkade genom EFS 2007 Anders B Gustafsson, SempreMedia. BIEM n b. Omslagsdesign: Laura Wandry Design. Beställ filmen via www.efs.nu eller Svenska kyrkans Informationsservice, tlf 018-16 96 00. Ange artikel nr 4413. en film av missionsarbete i Indien under 36 år. Anders B Gustafsson I filmen får vi möta Lilly och EFS missionsföreståndare Anders Sjöberg. De samtalar om Lillys liv, alltifrån uppväxten och brottningen med kallelsen till mötet med Indien och hennes livsgärning där. Pris: 150 kr, art.nr 4413. Se även material och böcker på www.efs.nu eller i varje nummer av tidningen efs.nu Foto: Jens Larsson LiLLys missionsresa till indien ~ anders B gustafsson T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0

Hälsning från Ulla Thuvesson Kagali i Ilembula 30 normala och 10 onormala Nu har vi firat både första och andra advent och väntar nu på Lucia och efter drygt två veckor är det jul. Det är ofattbart vad tiden går fort. I början av året hade vi besök av två läkare från Universitetssjukhuset Muhimbili i Dar es Salaam. Ilembula sjukhus och sjuksköterskeskolan har tänkt att länka till universitetet och därmed tillhandahålla högre utbildningar än vad man har nu. Själv tycker jag att det är väldigt ogenomtänkt. Vem vill stanna i Ilembula med en högre utbildning? Skolan startades pga att kunna förse sjukhuset med personal. Under detta året har vi haft gäststudenter av olika kategorier; med.stud, sjuksköterske-, undersköterske- och soc.studerande i olika omgångar från Sverige, Finland, Tyskland och USA. Det är en ganska stor genomströmning av studenter och gästarbetare med olika längd på sina kontrakt. Vi har även haft besök av en vårdlärare från Högskolan i Halmstad och vi håller på att starta ett utbytesprogram för vårdlärare och sjuksköterskestudenter. I början av februari åkte en kollega och jag till Kibena sjukhus i Njombe (10 mil från Ilembula) för uppföljning av våra fyraårselever under tre dagar. De hade varit där i fyra veckor för att samla på förlossningar, 30 normala och 10 onormala. Under påsk hade den Kristna Studentrörelsen (Ukwata) sin påskkonferens i Njombe 9 13 april. Cirka 1600 ungdomar deltog och strax under 200 personer tog emot Jesus i sitt liv för första gången. Lärarna på skolan byts om att åka som ledare för Ilembulagruppen och det här året var det min tur. Det är stor nåd att få närvara i ett sådant sammanhang. Svärfar, Johannes Kagali, som jag berättade om i förra julhälsningen blev sjuk i senare hälften av september och blev inlagd på sjukstugan där han bor. Alla barn (8 st) och barnbarn (44 st) kom dit och man trodde att nu var det väl ändå slutet (105 år). Men gubben tillfrisknade och är hemma och pysslar om sitt hus. Med Julhälsningar från Ulla och Dickson Nyheter från Madya Pradesh i Indien I sin julhälsning till EFS kansli berättar pastor Biswas om 266 nydöpta under 2009. Inget tidigare år sedan 2000 har så många döpts under ett år. Man räknar med att de under 2010 ska få undervisning och kunna delta i sin första nattvardsgång. Han ber om förbön för detta evangelisationsarbete de 16 evangelisterna på dessa platser som regelbundet håller söndagsgudstjänst, och för deras familjer. Dr Choudhrie skriver i nyhetsbrevet från Padhar (finns på www.efs.nu och sidan över Indien) att de arbetar för att starta en sjuksköterskeskola i Padhar. Sjukhuset har ofta utländska läkare och gäster och har därför börjat med söndagsgudstjänster på engelska. Under en femdagars camp opererade gästläkare mer än 100 patienter. Hälsning från Brit-Sofi Forss i Njombe Det gör ont, det gör ont... Har du gång i livet klämt ett finger, eller missat spiken och slagit dig på tummen, eller gjort dig illa i tån för att du gått på ett bordsben? Hur ont gör inte det? Det konstiga är, att det gör ont i hela kroppen. Man hoppar, håller hårt om den skadade delen. Spänner sig, håller andan och kanske skriker. En del ser små stjärnor och t o m lägger sig på golvet tills det värsta är över. Tänk vá! Att smärtan i den lilla kroppsdelen kan engagera hela kroppen i ett gemensamt utryck för det onda! Ganska fantastiskt! I 1 Kor. 12 står det om att alla kristna utgör en enda kropp. Det står om en kroppsdel lider så lider de andra också. Och det vet vi ju hur det känns, eller hur? Det står också att ingen del i kroppen kan säga att den inte behöver andra i kroppen. Ögat kan inte säga till handen Jag behöver dig inte och inte heller huvudet till fötterna jag behöver er inte. I den Lutherska kyrkans fem södra stift i Tanzania, där jag f n arbetar och bor, ser jag ofta bevis för hur människor tar hand om de mindre bemedlade i samhället. Det tanzanianska välfärdssamhället är inte lika väl utbyggt som det svenska. Det finns många föräldralösa barn. Det finns fattiga och gamla som ingen tar hand om. Men kyrkan gör sitt bästa att ta hand om sitt folk. Man har en väl utbyggd diakoni, barnhem för föräldralösa, besöksverksamhet för gamla, skolor för döva och blinda och sjukhus. Detta är bara några exempel på omsorgen om medmänniskorna. Det som förvånat mig när jag rest runt och besökt församlingar och människor i de olika stiften, är att de alltid frågar efter er. De undrar hur vi har det i Sverige. De frågar hur det går för de unga och för de gamla. De undrar om människor i Sverige tillber Gud, den Högste. Och de förstår att vi lider och är fattiga på ett annat sätt än de och det smärtar dem. Ja, det gör ont och de vill få möjlighet att hjälpa. Kan vi säga att vi inte behöver dem? De utrycker ofta sitt behov av gemenskap och vänskap med oss och de vill dela lite av livet med oss. Ett antal församlingar/föreningar har redan fått vänförsamlingar i Tanzania. Det är en gemenskap som är givande och uppmuntrande, men framförallt lärorik. Tänk så mycket man kan lära sig i en ömsesidig relation! Och tänk vilken vinstlott man drar om man får en vänförsamling där antalet medlemmar är 5000 i förhållande till de få man är i sin lilla församling/förening! Tänk när alla de ber för oss, kommer det då inte att hända saker? Nog för att Gud hör en enda människas enkla suck också, men 5000 människor som ber! Är du/ni intresserade av att läsa om hur det går för församlingarna som har en vänrelation? Då går det bra att läsa NYHETSBREV FRÅN SÖDRA TANZANIA som ligger på EFS hemsida, under min bloggadress. Britt-Sofi Forss, Njombe, Tanzania britt-sofi.forss@svenskakyrkan.se 4 T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0

Hälsning från Ingela Grenstedt i Addis Abeba Hälsning från Ulf Ekängen i Dodoma Gör gott var namnet EGST, Ethiopian Graduate School of Theolog har byggt en ny femvåningsbyggnad i Addis Abeba, Etiopien. Ochak är glad att få chansen Jag är så glad att jag fått chansen att komma hit till seminariet, säger Ochak och ler. Att få studera teologi! Jag träffade min nya mentorgrupp här på Mekane Yesuskyrkans seminarium i Addis Ababa nyligen. En blandad grupp med studenter från olika årskurser och med varierande bakgrund. Jag arbetade i flera år med olika saker. Det blev oroligt hemma i Gambela och jag tillbringade fyra år i Sudan med familjen kvar hemma. Men sedan fick jag chansen att komma hit till seminariet! Ochak är så glad och tacksam. Det svåraste är att han fortfarande lever åtskild från sin fru och sina två barn. Men den etiopiska julen, som firas på vår trettondag, ska han fira hemma med familjen i Gambela, 77 mil från Addis. Att få alla mina 34 studenter att prata engelska är en utmaning, men med parövningar och grupparbete går det. Etiopier är dessutom fantastiska på drama. Staffan och jag bor här på det vackra seminarieområdet. Staffan undervisar också på seminariet men har sin huvuduppgift på EGST, Ethiopian Graduate School of Theology. Det är en ekumenisk mastersutbildning, där Mekane Yesuskyrkan äger 40%. Vi deltog i invigningen av en ny femvåningsbyggnad i slutet av augusti. Glädjen var stor och utsikten från översta våningen magnifik! Det är mycket meningsfullt att arbeta med mastersutbildning i Etiopien, därför att studenterna kan stanna kvar här med sin familj, istället för att studera utomlands. Dessutom blir det mycket billigare! Vi tycker båda att det är en stor förmån att få lära känna studenterna och att dela vår gemensamma tro på Jesus Kristus. Många studenter har mycket knappa ekonomiska förhållanden och kämpar för familjens försörjning samtidigt som de själva är studenter. Men motivationen och glädjen att få studera är stor! Varma hälsningar Addis Ababa, Etiopien Ingela Grenstedt ingela.grenstedt@svenskakyrkan.se Från början kallades han Tendawema Pacal, men när han döptes fick han namnet Immanueli som betyder Gud med oss. Nu är hans smeknamn Ima. Många barn här i landet har namn som visar hur mammans graviditet var: Shida (problem), Majuto (ånger), Maumivu (plågor), Nyeassi (svart), Mwanga (ljus), Nuru (ljus) Imanuelis mamma hade förslag på både pok- och flicknamn, men avslöjade inget. Eftersom man inte vet vilket kön barnet har och inte heller om det kommer att överleva, är det snudd på förbjudet att nämna barnets namn före dess födelse. När Ima föddes var han gravt handikappad och hans mamma beslöt att han skulle få ett namnet Tendawema som betyder gör gott. Namnet skulle hjälpa honom genom livet och vara något positivt, inte en belastning. Att göra gott är en uppmaning till folk som Ima möter på livets väg, men okså för honom själv att välja det goda. Ima är det sista av tio barn, varav sex dött i olika sjukdomar. De fyra som är kvar är den handikappade Ima som blir 18 år, En som som är alkoholist, en son förlorad någonstans på guldfälten nere i södern och en dotter som är svagt begåvad som de säger här, och bor kvar hos mamman. Pappan har Ima inget minne av. Kanske dog han, kanske skämdes han över mig, säger Ima. Stackars kvinna som inte har några riktiga barn kvar, tyckte grannen i byn Kikondo, inte långt från det oroliga Burundi. Orden svetsade sig fast i Imas minne och han bestämde sig för att försöka hitta någon som kunde hjälpa honom till de studier han så länge längtat efter. Han fick först skjuts på ett lastbilsflak till staden Kigoma för att därefter andträda resan till Dodoma i en tredjeklasskupé. Resan tog drygt ett dygn. Ingen kände honom i huvudstaden. Hon var helt ensam, 17 år gammal och kanske 70 cm lång, tror han. I tre dygn bodde han i väntsalen. Dagtid tog han sig utanför stationsområdet och började att samtala med folk. Jag frågade om det var någon som kunde hjälpa mig, men folk var rädda. Jag ser ju så annorlunda ut, säger Ima. Charles Mwamposa presenterar sig som godsmottagare och likhanterare på tågstationen. Många döda fraktas med tåg till sina hembyar, varför de flesta stationer har en person som hjälper till med hanteringen. Jag såg Ima tre dagar i följd på stationen. Han blev allt mer smutsig, allt mer hungrig och hans blick allt mer förtvivlad. Jag ville inte att jag en dag skulle behöva ta hand om honom som lik, berättar Charles. Ima fick ett nytt hem hos Charles och hans hustru som inte hade några egna barn. Trots att de inte kände varandra öppnade paret sitt hem för Ima. Charles hus är litet och enkelt. Rappningen på väggarna ser ut som en världskarta med lite fantasi. Golvet visar rester av cement, resten är trampat jordgolv. Dodomas sand ligger som ett fint pulver överallt. Hur man än stä- forts nästa sida T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0 5

dar blir det så. Litet, enkelt, världskartan, stampat jordgolv, sand och en mycket stark Gudsnärhet och frid genomsyrar detta hem. Charles och hans hustru är inte rädda för Ima. Han är Guds barn, precis som alla andra. När Ima var sju år gammal gick han själv dock påhejad av sin mamma till grundskolan som var deras granne. Det tog honom en halvtimme att gå de 200 meter som var mellan byggnaderna. Han beundrade de andra barnen som var klädda i blå och vita skoluniformer. Han ville vara en av dem. Lärarna tog emot honom, dock med tvekan och rädsla, minns han. Han skrevs in som Tendawema och det visade sig att han var studiebegåvad. De sju åren i grundskolan gav honom många finaminnen och framför allt självförtroende. Ima började sedan i gymnasiet sju kilometer bort. I och med det blev han beroende av andra på ett påtagligt sätt. I grannhuset bodde en pojke som började på samma skola och hans familj hade en cykel. Safi sana! Toppen! tyckte alla. Imas skjuts var säkrad, trodde man. Kamraten började trakasseras därför att han gav lift till den där. Ima själv blev dock aldrig retad. Till slut gick det inte längre. Ima slutade skolan för att rädda sin kamrat och åkte på vinst och förlust till Dodoma. Jag kan inte bli arg och bitter, säger Ima. Jag tackar Gud för den jag är, men andra ska inte behöva lida för att jag är jag. En dag om tio år kanske hoppas jag att jag har en egen familj och att vi har ett bra liv. Ag ve att det är en stor dröm, men drömma får man ju. Det är gratis, säger Gör gott!. uja_e@hotmail.com Ulf Ekängen ulf.ekangen@svenskakyrkan.se Hälsning från Ulf Ekängen i Dodoma Nationella prov i Tanzania Grundskolan i Tanzania är 7-årig. I årskurs fyra avslutas året med nationella prov. Alla graderas i procenttal och ges ett positionsnummer utifrån personliga resultat, skriver Ulf Ekängen. Jag var nummer fyra i kommunen och du då? undrar en stolt flicka. Det säger jag inte, svarar en annan med nedslagen blick. Positionsnumret är snudd på heligt i skolvärlden. Alla värderas utifrån sina resultat. I årskurs 7 avslutas hela grundskolan med två dagars nationella prov. Sju års ansträngningar ska klämmas in på fem prov. Och resultaten på dessa prov ligger ensamma till grund för det slutliga betyget och den fortsatta skolgången. Staten placerar sedan ut eleverna på gymnasieskolorna utifrån resultaten. Skulle en elev råka bli sjuk just under dessa dagar, måste han eller hon vänta på en ny chans nästa år. För att allt ska gå rätt till vid provtillfället vaktas allt av poliser eller vaktbolag. I nästan varje skola varje år är det elever som blir så nervösa inför provet att läkare eller präst måste kontaktas. Varje år sker också många självmordsförsök veckan före provet. Som en av de utbildningsansvariga inom vårt stift har jag sett det som ett måste att jag själv är ute på skolorna och undervisar då i kristendomskunskap. Förbön inför skolproven I år liksom cirka tio år bakåt i tiden organiserar jag förbönsgudstjänster på skolorna dagarna före proven. Alla eleverna kommer kristna och muslimer. Alla vill ha denna gåva med sig när de går in i provsalen. I år var det bland annat min klass på Mbwangaskolan som skulle få förbön. Jag har följt dem i sju år och vi känner varandra väl. Det har varit en salig blandning av trosinriktningar i klassen. Jag har dock aldrig frågat vilken kyrka de går i eller vilken moské de besöker. Muslimer har nämligen också kommit till mina lektioner. Hela spektrum har funnits där. Spralliga Kedmon, blyga Ashura, den mycket lågpresterande och glade Ezekieli, den alltid så propra Sara, den ivrige Godfrey och så vidare. Alla fastnar inte på näthinnan, men några har satt sina för evigt tydliga spår. Förbönsgudstjänsten på vår skola hölls utomhus inget klassrum rymmer dem alla. Förebedjare var personer från anglikanska kyrkan, en katolsk syster, skolans muslimske rektor, en pingstvän och vi från lutherska kyrkan. Prästen Shakra talade om Salomos bön till Herren (1Kung 3:10 ff) om gåvan att urskilja vad som är rätt. Låt oss liksom Salomo be om detta för våra liv. Hjälp oss, Herre, att skilja på rätt och fel. Den muslimske rektorn citerade ur Koranen: Och Jesus, Marias son, sade: O Gud, vår Herre, nedsänd ett bord från himmelen till oss, att det må bliva en högtid för oss, från den förste till den siste, och ett tecken från dig, och försörj oss! Ja, du är den bäste försörjaren (Femte suran vers 114) En av lärarna som jag bett vara gudstjänstvärd ledde oss avslutningsvis i det mycket kända tanzaniska ordspråket. Milima hikutane, binadamn wankutana. (Berg möts inte, men folk gör det.) Vi tackade Gud för den enighet vi får uppleva i vår skola över alla trosinriktningar och önskade att det skulle få vara så över hela jorden. Mungu awe pamoja nauyi. (Gud vare med er.) Nyheter från gatubarnsarbetet i Etiopien Mwalimu Ulf uja_e@hotmail.com Under 2008 invigdes en ny skola för 170 barn i Gorara på Entottoberget och gatubarnsarbetet flyttade in i den s k Doktorsvillan som var det första sjukhuset i Addis Abeba. Där finns även plats för mottagning av de som går på gatan, s k Rest Center. Under december 2009 har EFS och Läkarmissionen bekostat en studie och utvärdering av arbetet för att se utvecklingen och behoven för framtiden. Den kommer att presenteras i slutet av januari 2010. EFS fortsätter sitt stöd till det särskilda pojkhem för dem som tränas att leva ett vanligt liv, gå i skola eller utbildning. Det ekonomiska stödet utökas under 2010 till att gälla ytterligare två hem. Dessutom satsas en miljon kronor till ännu ett skolbygge i Entottoområdet. En halv miljon under 2010 och resterande 2011. Denna skola byggs med stöd av EFS, Läkarmissionen, WSG Norge och en tysk organisation. Under 2010 planerar WSG att även genomföra en evangelisationsresa i Sverige och Europa. 6 T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0

Hälsning från Sennait och Erik i Aira Lyckligt slut! Från Aira webbsida hämtar vi detta www.airasjukhus.org 22 december 2009 Den övervägande majoriteten av patienter med uterusruptur är multipara (har fött flera gånger) med en utarbetad och uttjänat livmoder som är benägen att brista om förlossningen är utdragen. En av kvinnorna med uterusruptur som nämndes i förre bloggen var emellertid primipara (förstagångsgravid). För ett par som väntat sitt första barn i nio långa månader är det speciellt tråkigt att gå hem tomhänta. Precis samma dag som kvinnan skulle utskrivas och det unga paret gå hem bragtes en liten nyfödd pojke in till sjukhuset av två poliskonstaplar. Han hade övergetts och lämnats för att dö. Samhället förkastar ogifta kvinnor som blir med barn och det händer då att unga flickor väljer att föda i lönndom och överge barnet. Denne pojke var stark och överlevde tills förbipasserande hittade honom. Detta är Guds vilja sade paret och tog barnet med sig hem. Hälsning från Kersti Karlsson i Addis Abeba 2,5 miljoner kvinnor i EECMY Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien är den största lutherska kyrkan i landet med mer än fem miljoner medlemmar, varav hälften är kvinnor. Kvinnoarbetet har varit integrerat i kyrkans arbete sedan starten. Att utbilda kvinnor kommer att göra dem ge dem möjlighet att delta på lika villkor som för männen i kyrkan. De regionala kvinnokonferenserna finns i alla synoderna och ska nu även arrangeras på central nivå i Addis Abeba, den 12 15 januari 2010. Detta blir ett av de sista arrangemangen som vår missionär Kersti Karlsson deltar i. Därefter återvänder hon till Sverige och kommer under våren inneha en resetjänst för att informera och inspirera för fortsatt missionsarbete. Mammor borde inte dö 15 december 2009 Att arbeta på sjukhus är aldrig tråkigt. Ingen dag är den andra lik. Söndag hade vi besök av tredjesekreteraren från den tyska ambassaden i Addis Abeba. Ambassaden har donerat livsviktig utrustning till operationssalen och det var ett stort nöje att kunde visa sjukhuset för den prominenta gästen. Tyvärr var avdelningarna halvtomma med bara få inneliggande patienter. Folk är upptagna med att skörda kaffe och har inte tid att bli sjuka och komma till sjukhuset sägs det. Bara två dagar efteråt är avdelningarna på nytt fyllda med patienter. Särskilt förlossningen där en del ligger på bårar eftersom alla sängar är upptagna. Bara denna natt har vi gjort 6 kejsarsnitt på kvinnor med komplicerade förlossningar remitterat från olika kliniker runtomkring. En av remisserna var särskilt detaljerad och hade följande avskedsord women should never die mammor borde aldrig dö (i barnsäng) skrivet av en manlig sjuksköterska (yrket är traditionellt mansdominerat) Ännu ett fint exempel på den omsorg som etiopiska män visar det motsatta könet i kontrast till den allmänt förkommande men falska bild av den etiopiska mannen som kronisk kvinnomisshandlare och förtryckare. Sex gångar upp på natten för att göra kejsarsnitt är faktisk inget för en gammal man som jag. Idag är jag trött och bloggen kort. Sennait & Erik Erichsen Sjuksköterska & kirurg på sjukhuset i Aira www.airahospital.org T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0 7

BIAL - Barn i alla länder - är barnens egen missionssatsning. BIAL verkar för att barn ska få lära känna Jesus och bli hans efterföljare. BIAL är en del av Salt/EFS och är verksamt i de länder där EFS mission arbetar. Till alla BIAL-vänner! Jag vill börja med att tacka för alla pengar ni samlat in. Vi vet att de kommer till god nytta. Ett exempel är Meskerem 9 år i Nakamte. Hon har genom dövskolan, som BIAL stödjer, fått chansen att gå på en skola som möter hennes behov som döv och har på så sätt en helt annan framtid att se fram emot. Jag vet att hon är glad och tacksam för den möjligheten. Liselott Olika, som varit vår BIAL-missionär i Nakamte, kommer hem till jul. Vi tackar henne för allt arbete hon har lagt ner och ber om välsignelse för henne och Dawit i och med flytten till Sverige i december! I Tanzania finns Ulf Ekängen kvar i Dodoma där han arbetar för barns rättigheter. BIAL fortsätter att stödja honom och vi ber för honom och välsignar det arbete han gör! Insamlingsperioden för BIAL är i februari 2010. Kollektuppropet kommer att finnas på www.bial. nu. I nästa spalt hittar du tips på hur du kan arbeta med BIAL i din kyrka. Har ni frågor eller behöver fler tips går det bra att ringa eller skicka e-post till mig! Gud välsigne er! Viktoria Nordén viktoria.norden@efs.nu 0660-159 88, 0702-900 358 Mission i barngruppen Att arbeta med mission i barngruppen är en investering för framtiden. Missionsengagemanget vi planterar nu bland våra barn kommer att påverka kyrkans framtida missionsarbete. Vi kan vara med och visa på den kallelse vi alla har fått i missionsuppdraget. Delaktighet för barnen är därför viktigt, att låta barnen bli engagerade i konkreta uppgifter. Barnen kan vara med i förbönen för våra systerkyrkor och vår omvärld och samla in pengar, till exempel genom kollekt eller försäljning av något de bakat. Låt barnen på ett kreativt sätt lära sig om andra länder. Använd Salts etnografikalådor med saker från ett specifikt missionsland som du tar fram fakta om. (Ni betalar returen på lådan till Salt, cirka 250 kronor.) I tidningen efs.nu (även på www.efs.nu) finns artiklar om systerkyrkorna. På BIAL:s webbplats, www.bial.nu, hittar du fakta om de länder och projekt som BIAL stöttar. Skapa olika stationer med till exempel en skola, en marknad och ett hem, och ta med barnen på en resa där de får uppleva med alla sinnen. BIAL:s docka Haki kommer gärna på besök, och hon bokas via Salt. Hon vill gärna berätta om barns rättigheter (haki betyder rättighet på swahili). Att berätta om hur barn har det i andra länder jämfört med i Sverige kan leda barnen till medkänsla och solidaritet. Det gäller inte bara barn i andra länder utan också klasskamraten och grannen! Ta del av Hakis reseberättelser på hennes blogg: hakissida.blogspot.com. Barnens engagemang smittar av sig på föräldrar, andra församlingsmedlemmar och ledare! Nominera årets insamlare 2009 Nu är det tid att nominera för 2009 års pris som kommer att delas ut i Kalmar. Nominering ska vara insänd senast den 20 april 2010. Man kan nominera en person, grupp eller förening/församling som på något sätt utmärkt sig i insamlingssyfte. I sin bedömning kommer juryn att prioritera nya och kreativa idéer som kan spridas och användas av andra. Juryn förbehåller sig alla rättigheter och beslutet kan inte överklagas. Prissumman på 10 000 kronor sänds till den förening eller grupp där mottagaren är verksam. Skicka ditt förslag senast 20 april till: Årets insamlare 2009, EFS, 751 70 Uppsala. E-post: martin.nilsson@efs.svenskakyrkan.se Sätt upp projektuppslaget från nr 5/2009 på anslagstavlan. Även i år har vi lagt projektuppslaget i mitten av tidningen för att det ska kunna användas som affisch. Vill man ge ännu mer information så kan man lyfta fram några projekt genom att sätta upp artiklar, brev mm som berör projekten. Sätt en nål vid projektet och dra en tråd till artikeln. Om anslagstavlan är stor så kan informationen växa under året. På www.efs.nu finns alla projekt utförligare beskrivna samt de artiklar i efs.nu som publicerats. De kan skrivas ut från projektsidorna, och under tidningar finns de flesta nummer att ladda ner. Detta blad har artikelnummer 4511 Detta brev kan laddas ner via www.efs.nu eller beställas via EFS kansli, tfn 018-16 96 00. 8 T r e t t o n d a g s b r e v e t 2 0 1 0