En Jämförande Analys Opinionsbildning i Iran och Israel med fokus på massmedia Iran Innan vi ger en kort beskrivning av Irans politiska system vill vi notera att systemet är komplicerat och förhållandena bygger på släkt/klan/familjeberoende. Vilket menas att det inte finns något socialt skyddsnät utan föräldrarna är beroende av barnen när det gäller äldrevård, barnen är beroende av föräldrarna när det gäller sjukvård och utbildning och den religiösa gemenskapen är otroligt viktig. Detta speglas också av i det politiska systemet, som styrs av klaner eller högsta ledaren för ett familjärt nätverk. Efter den Iranska revolutionen 1979, då också monarkin föll, antogs en ny författning och Iran blev en islamisk republik. Irans författning bygger på shiamuslimska principer samt koranen och Sharia 1. Iran är en blandning av demokrati och teokrati. Demokrati för att de finns allmänna val där folket väljer parlament och president. Teokrati för att systemet är hårt präglat av religion och de högsta ledarna är de främsta religiösa gestalterna som får sina ämbeten genom religiös skolning och utbildning. Idag har Iran ett kontrollerat flerpartissystem men i praktiken är Högsta Ledaren den som har monopol på styret. Islamska republikanska partiet (IRP) har praktiskt taget tagit över statens viktigaste institutioner. Oppositionspartier såsom det Islamisk-Marxistiska, Frihetsrörelsen och det Kommunistiska Tudeh-partiet krossades alla runt 1980 ibland med till och med metoder som förföljelse, fängsling och avrättning. Inom IRP idag är partiet uppdelat i en radikal linje och en reformistisk linje. Den iranska konstitutionen baseras på islamiska principer och grundas inte på folkviljan. Det är guds lag som ska tillämpas i samhället. Religion blir inte privat utan måste registreras enligt lag annars är du laglös. Konstitutionen skall bekämpa tankemässig och social despoti. 2 Man läser också i konstitutionen att förtryck och främmande övermakt ska motarbetas. I sin tur leder detta till att massmedierna kontrolleras hårt. Det sägs i konstitutionen att massmedierna är till för att gynna den islamiska kulturen. Det råder yttrandefrihet i Iran men det får inte strida mot de religiösa grundvärderingarna. Men för att en tidning ska få ges ut måste de ha licens. I och med detta så stöder i stort sätt alla tidningar regimen. Detta har också lett till att oppositionen fått svårt att utrycka sig, alla rådande oppositionsorgan tystades ner 1980 genom nedläggning. Alla större tidningar som publiceras i Iran trycks idag i Teheran. De två största är Kayhan och Ettelaat, där Ettelaat ses 1 Sharia: Guds lag inom Islam Källa: http://ne.se/sok/sharia?type=ne läst 14/04/10 2 Rutger Lindahl (red) 2009, s. 400 1
som den mest konservativa. Två engelskspråkiga tidningar ges också ut, Tehran Times och Kayhan International, Tehran Times är reformisk och Kayhan International är ortodox. Under Mohammed Khatamis tid som president 3 gavs många licenser ut till tidningar som var villiga att stöda hans reformiska linje. I dessa tidningar började debatten flöda fritt. Man kritiserade de icke-demokratiska valen av den högsta ledaren, religionens roll inom politiken, kvinnans underordnande ställning och Irans isolering från omvärlden. Den islamska regimen började känna sig hotade och de konservativa företrädarna satte sig emot detta och fick många av tidningarna stängda. Författare och journalister arresterades och många dömdes till fängelsestraff. Detta stoppade dock inte tidningarna, de kom tillbaka, men under nya namn. De trycktes också i fler upplagor än de konservativt stödjande tidningarna. Irans TV och radio är starkt kontrollerade av staten. Utplacerade censorer förhindrar all information som de ortodox-konservativa anser vara stötande mot regimen. De har också infört en lag som förbjuder import, försäljning och användandet av parabolantenner. Detta för att de inte vill ha omoraliska såpoperor från väst i landet. Men det blir svårare och svårare för regimen att hindra medborgarna från att ta del av den starkt växande informationstekniken. Då framförallt internetkällor som har blivit extremt populära bland ungdomar. Det ska också läggas till att 69 % av befolkningen är under 30 år. Israel Staten Israel är ett väldigt konfliktladdat område. För det första är det en mycket ung stat och för det andra har den en väldigt mörk historia. Det israeliska samhället präglas av ständiga konflikter främst mellan de judiska och de arabiska invånarna (Palestinakonflikten). Staten Israel idag har bara provisoriska gränser och inte överenskomna. Israel tar upp cirka 77 % av Palestinas yta. Araberna och de invandrande judarna har en historia av krigande och ständiga konflikter. Det finns inga formella diskriminerande lagar mot araberna som bor i landet nu, men däremot sker indirekt diskriminering på dylika sätt. En annan konflikt som råder är mellan de ortodoxt religiösa och de sekulariserade judarna. Israel är en sekulariserad stat med lika medborgerliga rättigheter för alla religioner, men israeliskt medborgarskap ges bara automatiskt till alla judar och de andra måste ansöka om detta. Det råder också en konflikt mellan landets ashkenaziska och sefardiska judar. Det förstnämnda har invandrat från främst Europa och har oftast högre status och utbildning, därmed mer sekulariserade. Det sistnämnda har invandrat från afrikanska och asiatiska länder med jämförelsevis lägre 3 Muhammad Khatami, f. 1943, iransk rättslärd (hojatoleslam) och politiker, president 1997 2005. Källa: http://ne.se/lang/mohammadkhatami läst 14/04/10 2
utbildning och status, därmed mer traditionellt religiöst orienterade. De har också länge setts som en diskriminerad underklass. Sist har vi den vänster och högerkonflikten som existerar kring landets välfärds och ekonomiska politik. I Israel råder parlamentarism och det har en president som statschef. Presidenten utser en medlem ur parlamentet som får i uppdrag att bilda en regering. Parlamentet väljs i allmänna val och de har ett proportionellt valsystem, dock är hela Israel en enda valkrets, vilket bidrar till att mångfalden av partier är stor. Det dominerande partiet är det socialdemokratiska partiet Israels Arbetarparti, men det moderata religiösa partiet är också inflytelserikt. Israel har ingen författning, vilket är ganska ovanligt. I exempelvis Storbritannien har man ingen skriven konstitution för att demokratin grundades på stöd av befolkningen och inte på skrivna lagar. För Israel var detta inte fallet, utan skälet till varför de inte har en skriven konstitution var att man inte kunde komma överens om grundpelarna. Vissa elitpolitiker ville ha en sekulariserad stat medans andra förespråkade en judisk stat där också de judiska principerna skulle ingå i grundlagen. Det har skett diskussioner kring att skriva en konstitution, men eftersom klyftorna är stora och oenigheten fortfarande råder har detta inte varit möjligt. I Israel råder det censur i massmedia enbart när det gäller nationella säkerhetsfrågor och dessutom har en självcensur lagts in för nationens viktiga frågor såsom förtryck av araber osv. I och med att oenigheten och de politiska motsättningarna är stora har också ett stort intresse för politisk nyhetsförmedling vuxit fram. Konkurrensen inom massmedia är extremt hård och debattklimatets tonläge intensivt och överhettat. Både TV, radio och tidningar är viktiga. Tidningarna förr var knutna direkt till olika partier men har blivit tvungna att lägga ner på grund av konkurrensen. Ha-Aretz är den äldsta tidningen i Israel och ges ut på hebreiska och lutar åt det liberala vänsterhållet, medans Ha-Tzofeh lutar åt höger. De allra två största tidningarna Yediot Acharanot och Maariv är båda stämplade som oberoende, alltså tar ingen höger-vänsterställning. Det finns idag åtta radiostationer och två TV-kanaler som är statskontrollerade och leds av en styrelse utsedd av regeringen. De kritiseras dock ständigt av den politiska oppositionen för att dra mer till vänster. I och med att privata radiostationer växer fram och en kommersiell TV-kanal som täcker hela Israel så kan vi se starka spår av pluralistisk massmedia. Självklart spelar internet även en viktig roll och Israel är idag ett av världens tätaste internetländer. 4 4 Rutger Lindahl (red) 2009, s. 453 3
Slutsats och diskussion Skillnader När det gäller yttrandefrihet är Irans massmedia starkt kontrollerad av staten och får endast uttrycka sig inom islams ramar och positivitet inför regimen. Medan Israel har ett förhållandevis fritt massmediesystem med inslag av censur gällande landets säkerhetsfrågor och också en självcensur gällande känsliga ämnen såsom förtryck av araber. Iran förhindrar på flera sätt internationell media att komma in i landet, bland annat med lagar och censorer. Israel däremot som visar inslag av pluralistisk media som inte hindrar internationella influenser. I Israel uttrycks de politiska motsättningarna (opinionen) klart i media och det finns privata media, medan i Iran får detta i princip inte förekomma, och oppositionen får väldigt svårt att uttrycka sig också genom licensen (som måste godkännas av staten) som krävs för att en tidning skall få ges ut. Israel har en relativt bred mångfald när det kommer till att uttrycka sig politiskt. Det finns medier som kritiserar och medier som stödjer den politiska makten. I Iran har man däremot försökt, ibland med brutala metoder, att tysta ner medier och opposition för att försvara regimen. Likheter I både Israel och Iran spelar internet en stor och viktig roll för den politiska opinionen. Internet är den mest lättillgängligt och attraktiva massmedia främst för ungdomar att få information om omvärlden samt politiska frågor. Båda dessa länder har statskontrollerad media som på något sätt bekräftar regimen, vilket i Israel offentligt kritiseras. Då måste tilläggas att i Iran är i stort sätt all media kontrollerad av staten i och med deras hårda krav när det kommer till att erhålla licens, samt alla de förbud som införts vilka censurerar en stor del av opinionen. I Iran kan vi se en slags positiv maktförskjutning i och med att nedlagda tidningar och förföljda journalister fortsätter att kämpa och skriva. Opinionen börjar visa sig stark och folket är mindre rädda för att kritisera de konservativa. Detta kan i sin tur leda till en växande konkurrens inom media och opinionsbildning. Israel verkar vara en stat med relativt bra tolerans och distans till varierad media och ser 4
utifrån det perspektivet ut att vara en demokratisk stat med en god yttrandefrihet. Det som dock göms undan när vi läser om opinioner i Israel är den palestinska opinionen, vilket vi inte har hört eller läst något om, förutom de konflikter vi kan urskilja i våra svenska dagstidningar. Eftersom att araberna är en högst relevant faktor i Israels politiska system bör de också ges utrymme. De problem som framgår utifrån vår analys är att Irans opinion måste hitta något sätt att göra sig hörd på även om detta troligtvis skulle resultera i att en helt ny regim måste införas. Opinionsbildning och oppositionspartier verkar ha en omöjlig situation i landet. I Israel, där massmedia är relativt öppet bör kanske öppnas upp ännu mera för alla minoritet i samhället då främst araberna. De har alltså också en lång bit kvar att gå. Forskningsfråga Vilka faktorer är det som styr massmedia och opinionsbildning i Iran och Israel? I denna jämförelse måste vi först fastslå vad massmedia innebär och vad opinionsbildnings begrepp skall innehålla. Efter det måste vi hitta variablerna, faktorerna, som styr massmedia och opinionsbildning. En utgångspunkt vore beteendemässig analysinriktning och fokus på aktörerna och inte på institutionerna. Genom att undersöka aktörerna som sitter vid makten, den politiska eliten, kan vi få en förståelse om vilken slags politik som bedrivs och vad som anses vara ett hot ifrån deras synvinkel. Vi måste också undersöka yttrandefrihetens roll i samhället och konstitutionens utformande kring denna. Alltså hur det ser ut i teorin och sedan hur det tillämpas i praktiken. Man måste också kartlägga hur massmediesystemet är uppbyggt och vilka kontrollorgan som finns. Vart och till vem som de är kopplade. Hur ägs massmedia osv. Eftersom detta är en otroligt känslig fråga i de flesta politiska system inte minst ett som kanske ses som nästintill auktoritärt (Iran) kan det vara svårt för en forskare att undersöka det. Det blir omöjligt med enkätundersökningar och intervjuer. Internet kan vara till hjälp med såkallade bloggar från olika opinioner i länderna. Man kan också titta på det hela ur ett historiskt perspektiv genom litteratur för att finna olika mönster som faktiskt existerat och mäta dessa med dagens läge. 5