UTVÄNDIG KORROSION PÅ FJÄRRVÄRMERÖR

Forskning och Utveckling FOU 2002:80 UTVÄNDIG KORROSION PÅ FJÄRRVÄRMERÖR Göran Sund, Det Norske Veritas

UTVÄNDIG KORROSION PÅ FJÄRRVÄRMERÖR Göran Sund, Det Norske Veritas ISSN 1402-5191

I rapportserien publicerar projektledaren resultaten från sitt projekt. Publiceringen innebär inte att Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB tagit ställning till slutsatserna och resultaten. 02-12-09 2002 Svenska Fjärrvärmeföreningens Service AB

UTVÄNDIG KORROSION PÅ FJÄRRVÄRMERÖR SAMMANFATTNING Korrosionsskador på medierör i fjärrvärmenätet kan förekomma både utvändigt och invändigt. Syftet med föreliggande arbete har varit att kartlägga yttre korrosionsskador på medierör, samt att försöka korrelera dessa till jordars och vattnets korrosivitet. För analysen har Svenska Fjärrvärmeföreningens nätstatistik utnyttjats. Nätstatistiken har visat att kostnader för korrosionsskador är höga och att medierör av stål med en hög ålder löper stor risk för korrosion. Den kunskap om korrosion som gäller för stålpålar i jord, nedgrävda rör- och vattenledningar går ej direkt att tillämpa på utvändig korrosion av fjärrvärmeledningar i stål. Stålpålar som grävts ned i jord har en låg allmän korrosionshastighet. Korrosionshastigheten på fjärrvärmeledningar i stål kan vara höga, ibland upp till 0,5 mm/år. Mekanismen för denna typ av korrosion är något olik den mekanism som gäller för stålpålar i jord. Dels är temperaturen högre, vilket ökar korrosionshastigheten och dels indunstar föroreningar genom att vägsalt, innehållande klorider, droppar på medieröret, vilket också ökar korrosionshastigheten. Vid en nominell godstjocklek av 5 mm innebär det mindre än tio år innan medieröret går till brott. Antalet korrosionsskador på medierör av koppar är begränsat. Det som framförallt är bestämmande för koppars korrosion i vatten är ph-värdet och föroreningar i form av klorid och sulfat. Rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller motsvarande kan ej användas som medierör, eftersom risken för lokal korrosion är betydande, högre legerade stål med molybden och med högre kromhalter bör i så fall väljas. Det sker bevisligen stora driftsavbrott p g a utvändig korrosion på medierör. Detta medför betydande ekonomiska konsekvenser och som vid andra omständigheter kan leda till personskador. För att kunna göra så optimala beslut och åtgärder som möjligt bör detta riskanalyseras.

EXTERNAL CORROSION OF PIPES IN DISTRICT HEATING SYSTEMS SUMMARY Corrosion damages of pipes in district heating systems can occur both external and internal. The aim with this work has been to clarify external corrosion damages of pipes, and try to correlate the damages to the corrosivity of different soils and waters. For the analysis the Swedish District Heating Association s district heating system statistics has been used. The district heating system statistics shows that the cost for corrosion damages is high, and pipes older than 20 years have increased risk for corrosion. The knowledge about corrosion concerning steel poles and water pipes in soils can not be applied to external corrosion of steel pipes in district heating systems. The corrosion rate of steel poles in soils has a low corrosion rate. The corrosion of steel pipes in district heating systems can locally give high rates, up to 0,5 mm/year. The mechanism for this type of corrosion is different compared to the corrosion mechanism of poles in soils. The temperature is higher and aggressive water, with road-salt and chloride content, falls in drops on the steel pipe, and impurities evaporate on the steel surface. These factors increase the corrosion rate. If the material thickness is 5 mm, fracture can occur in the pipe within ten years. The number of copper pipe corrosion damage is limited. The most determining corrosion factors of copper pipes are ph-value and impurities as chloride and sulphate in the water. Stainless steel pipes of type 304 can not be used in soils due to the risk of local corrosion. Higher alloyed stainless steels, with molybdenum and higher chromium content should be used. It is concluded that failures can occur due to external corrosion of steel pipes. This failure is expensive and can lead to human damage. One way to eliminate failures of steel pipes is to carry out risk analysis. Key-words: District heating systems, external corrosion, pitting corrosion, steel pipes, copper pipes, soils, water, impurities.

Innehållsförteckning Sida 1. INLEDNING... 1 2. NÄTSTATISTIK... 1 3. KORROSION I JORD OCH VATTEN... 4 3.1 Jämn och lokal korrosion... 4 3.2 Allmänt om korrosion av stål i jord... 5 3.3 Korrosionsbestämmande faktorer i omrörd jord... 6 3.4 Korrosion av koppar i jord... 6 3.5 Korrosion av rostfria stål i jord... 8 3.6 Korrosion av stål i vatten... 8 3.7 Korrosion av koppar i vatten... 9 4. KORROSION AV FJÄRRVÄRMELEDNINGAR... 10 4.1 Korrosion genom inträngande grundvatten... 10 4.2 Korrosion genom droppande vatten... 10 4.3 Korrosion på kopparrör... 11 4.4 Korrosion på rostfritt stål... 11 5. SKADEFALL OCH PRAKTIKFALL... 11 5.1 Korroderade koppartuber i Varberg... 11 5.2 Betongkulvert i Malmö... 11 5.3 Betongkulvert i Västerås... 11 5.4 Sprinklersystem i rostfritt stål... 12 5.5 Korrosion i kompensatorenhet... 12 6. DISKUSSION... 13 6.1 Korrosion av fjärrvärmeledningar i stål... 13 6.2 Korrosion av fjärrvärmeledningar i koppar... 13 6.3 Korrosion av fjärrväremeldeningar i rostfritt stål... 13 6.4 Riskanalys... 14 7. SLUTSATSER... 14 8. REFERENSER... 14 SKADEFALL-BILDBILAGA...16-21 i

1. INLEDNING Livslängden hos ett vattenledningsnät påverkas av såväl den yttre som den inre miljön. I ett fjärrvärmenät representeras den inre miljön närmast av vattenkvalitet, inre tryck och temperatur. Den yttre miljön utgörs främst av omgivande jordarter och vatten. Korrosionsskador på medierör i fjärrvärmenätet kan förekomma både utvändigt och invändigt. Hur utvändig korrosion 1 kan relateras till olika jordarter och vattenanalyser har aldrig tidigare undersökts. Av stort intresse är att ta reda på hur korrosionen ser ut i olika jordarter och på vilka ställen i Sverige korrosionshastigheten är som störst. Syftet med föreliggande arbete har varit att kartlägga yttre korrosionsskador på medierör och hur de ser ut, samt att försöka korrelera dessa till jordars och vattnets korrosivitet. Studien skall ge vägledning för hur korrosionsskador uppkommer utvändigt på medierör i vatten och jord. Studien har ej omfattat invändig korrosion. 2. NÄTSTATISTIK En begränsad del av Fjärrvärmeföreningens nätstatistik från 1999 har granskats. Antalet rapporterade skador som har behandlats har uppgått till 350. Kostnaden för korrosionsskadorna under året är ca 12 miljoner och utgör cirka hälften för skadekostnaderna, se figur 1. Åldern hos fjärrvärmeledningen har stor betydelse uppkomsten av en korrosionsskada. Fjärrvärmeledningar med en högre ålder än 20 år, under fukt, löper stor risk att drabbas för korrosion, se figur 2. Äldre fjärrvärmeledningar har heller inget larmsystem. Kostnad 15 Kostnad [MSEK] 10 5 0 korrosion Typ av skada Övriga skador Figur 1. Kostnader för korrosion och övriga skador i fjärrvärmeledningar under 1999 för 350 st energiverk. The costs for corrosion damage and other failures in district heating systems during 1999, for 350 energy companies. Korrosion 1 = Angrepp på ett material genom kemisk eller elektrokemisk reaktion med ett omgivande media. Med korrosion menas en medelfrätning på materialet av minst 0,1 mm/år. 1

Ålder [år] 140 120 Totalt antal Antal med korrossionskada 100 Antal 80 60 40 20 0 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 60-69 Totalt antal 83 103 120 39 3 1 Antal med korrossionskada 4 15 54 24 2 0 Figur 2. Korrosionsskador och ålder. Corrosion damages and time dependence. Av statistiken framgår även att vissa energiverk har fler korrosionsskador i sina nät än andra, se figur 3. Detta kan bero hög åldern hos fjärrvärmeledningarna. Vanliga fel i moderna nät är larmfel, skarvfel och grävskador. Notera att endast ett begränsat antal fjärrvärmeverk finns med i figur 3. Fjärrvärmeverk 45 40 Totalt antal Antal med korrossionskada 35 30 Antal 25 20 15 10 5 0 A C E I K M O Q S U X Z Ä AA AC AE AG Figur 3. Antalet korrosionsskador år 1999 för ett begränsat antal energiverk. Energiverken har kodats med bokstäver. The number of corrosion damages during 1999 for a limited number of power plants. The energy companies have been coded with letters. 2

Materialet i medierören består antingen av stål eller koppar. Korrosion på stålrör är vanligt förekommande. Observera att andelen medierör i koppar i näten endast är 10 %. Det är endast i undantagsfall korrosion erhålls på kopparrör, se figur 4. Media rör 300 250 Totalt antal Antal med korrossionskada 200 Antal 150 100 50 0 koppar Totalt antal 64 285 Antal med korrossionskada 7 92 Figur 4. Antal korrosionsskador av totalt antal skadade stål- och kopparrör. The numbers of corrosion damage compared to the total number of failed steel and copper pipes. Med största sannolikhet innehåller vattenmiljön höga föroreningar utanför medieröret i dessa fall. Isoleringsmaterialet runt medieröret synes även påverka korrosionen. Figur 5 visar som väntat att mineralull runt röret inverkar negativt på röret ur korrosionssynpunkt. stål Isolering 250 200 Totalt antal Antal med korrossionskada 150 Antal 100 50 0 Mineralull Totalt antal 96 234 Antal med korrossionskada 48 40 Figur 5. Inverkan av isoleringsmaterial på korrosionsskador. The influence of insulating material on corrosion damage. De flesta korrosionsskadorna inträffar i normal mark, vilket även figur 6 visar. Procentuellt sett är korrosionsskadorna flest där ledningarna ligger i ytlig mark nära tung trafik. Skadorna kan där orsakats av vatten innehållande vägsalt som droppat på medieröret. Den tunga trafiken kan ha givet upphov sättningar i marken, vilket medfört att fogar har släppt eller spruckit. Korrosionsskadorna är på dessa ställen även dyrbara. PUR 3

Markförhållande 350 300 250 Totalt antal Antal med korrossionskada Antal 200 150 100 50 0 Normal Tung trafik Våt mark Totalt antal 291 12 25 Antal med korrossionskada 76 5 8 Figur 6. Korrosionsskador i olika markförhållanden för år 1999. Corrosion damage in different soils conditions during 1999. 3. KORROSION I JORD OCH VATTEN Nedan följer riktlinjer för korrosionshastigheten för stål och koppar i olika jordarter, samt faktorer som påverkar korrosionshastigheten. 3.1 Jämn och lokal korrosion Korrosionen kan indelas i jämn och lokal korrosion. Jämn korrosion avser den genomsnittliga avfrätningen på stålet och antas ske med ungefär samma hastighet på hela ytan, medan lokal korrosion sker med särskilt stor hastighet inom begränsade områden på metallytan. Gropfrätning är lokal korrosion som resulterar i klart åtskilda frätgropar på stålytan, se figur 7. Figur 7. Olika korrosionsangrepp utvändigt på metalliska legeringar. Different corrosion attacks outside metallic pipes. Gropfrätning som också ibland kallas för punktfrätning eller punktkorrosion, leder till ett angrepp med ringa utbredning men ofta med betydande djup Korrosionshastigheten avseende massminskning per exponerad area och exponeringstid vid jämn korrosion brukar anges i enheten g/m 2 år eller m/år. Vid utvärdering av lokal korrosion mäts frätdjupet med nålmikrometer. 4

3.2 Allmänt om korrosion av stål i jord I Ref [2] visas att en stor undersökning av korrosionen hos stålpålar har utförts i USA av National Bureau of Standards. De undersökta pålarna har varit utsatta för mycket skiftande jordförhållanden och exponerats mellan 6 och 50 år. Man fann att korrosionen hos stålpålarna var obetydlig och inte beroende av faktorer som ph-värde, resistivitet och kemisk sammansättning hos jorden. Den korrosion som förekom var oftast lokaliserad kring grundvattennivån och vid markytan och utgjordes av gropfrätning. Korrosionen var dock så liten att reduktionen av godstjockleken var försumbar. Enda fallet med kraftig korrosion iakttogs på en påle som exponerats 23 år i jord som till 90 % bestod av aska och slagg. För horisontella konstruktioner, typ rörledningar, är korrosionsförhållandena helt annorlunda än för pålar. Rörledningar och andra konstruktioner som grävs ned kommer att exponeras för omrörd jord (störd jord). Dessa konstruktioner uppvisar stora skillnader i korrosionshastighet beroende i vilken jord de exponeras. Däremot är korrosionshastigheten i stort sett densamma för olika typer av vanliga järn- och stålmaterial i samma jord. Sandegren, ref [3], har visat att korrosionen hos stålpålar är låg. Korrosionshastigheten ligger omkring 0,01 mm/år och överstiger ej 0,05 mm/år. Korrosionsinstitutet (KI) och Statens geotekniska institut (SGI), ref [1] har fältexponerat stålpålar under lång tid i ett antal typiska svenska jordar. Stålpålar med längden 2,5 m slogs ned i lera och gyttjig lera samt över respektive under grundvattenytan i sand. Stålpålarna exponerades på fem olika provningsplatser i Sverige. Jorden på varje ställe består av en representativ svensk jordart. Jordarterna är lera (Enköping, glacial lera och Sollentuna, postglacial lera), postglacial gjyttjig lera (Göteborg och Stockhom) och sand (Linköping). Vid provningsplatsen i Linköping (sand respektive grusig sand) har stålpålar slagits ned, en över och en under grundvattenytan, på närliggande platser på ca 100 m avstånd från varandra. Vid provningsplatserna Enköping, Sollentuna och Stockholm finns grundvattennivån på djupet 0,7 m eller ännu närmare markytan under drygt halva året. Från djupet ca 1,5 m är jorden alltid vattenmättad vid provningsplatserna i lerjord. Vid provningsplatsen i Linköping finns grundvattennivån på ca 8 9 m djup under ursprunglig markyta. Exponeringen i sand sker således i den omättade zonen, medan exponeringen i grusig sand, på botten av en nedlagd grustäkt, sker i vattenmättad zon. Hitills har två intag med utvärdering gjorts, dels efter 5 år och dels efter 9 år. Resultatet från utvärderingen av dessa stålpålar visas i figur 8. Av figuren framgår att korrosionshastigheten (medelavfrätningen) varierade mellan 0,5 och 8 m/år efter 9 års exponering med den högsta korrosionshastigheten i gjyttjig lera. En jämförelse mellan korrosionshastigheterna efter 5 och 9 års exponering tyder på en minskande korrosionshastighet med tiden vid provningsplatserna Enköping och Stockholm. Vid övriga provningplatser var korrosionshastigheten praktiskt taget oförändrad. Den högsta lokala korrosionshastigheten (250 m/år) uppmättes på pålen från Linköping i sand över grundvattennivån. Det var endast på denna påle som det fläckvis förekom egentlig gropfrätning tillsammans med mera utbredd lokal korrosion. Övriga stålpålar hade ett jämnt korrosionsangrepp jämte lokala korrosionsangrepp. Den största lokala korrosionen uppstod i allmänhet på den översta halvmetern av pålen med två undantag: Enköping med de största angreppen 0,5 1 m från skarvplattan och i den omättade sanden i Linköping med de djupaste angreppen 1,25 1,5 m från skarvplattan. Resultatet av undersökningen har visat att lokala korrosionsangrepp med djupa frätgropar gynnas av god luftning av jorden. För att luftningsceller ska uppkomma och att betydande lokala korrosionsangrepp ska uppstå krävs att en del av pålen befinner sig väl luftad jord under en längre tid. 5

Figur 8. Jämn och lokal korrosion på stålpålar vid olika provplatser [1]. General and local corrosion on steel poles at different testing places [1]. 3.3 Korrosionsbestämmande faktorer i omrörd jord Jorden är komplex som korrosionsmedium betraktad och det är därför svårt att förutsäga en viss jords korrosivitet. Erfarenhetsmässigt vet man att korrosionen i jord varierar inom vida gränser. Det finns t ex rörledningar som perforerats inom ett år, medan gamla fynd av järnföremål har bevarats under århundraden i jord. 3.4 Korrosion av koppar i jord Korrosionskuponger av koppar har legat nedgrävda ovan och under grundvattennivån i provgropar på sju provplatser runt om i Sverige, ref [4]. Jorden på varje plats har bestått av en relativt renodlad jordart representativ för svensk geologi. Jordarterna har varit lera (två typer), gyttjig lera (två typer, varav den ena är kloridrik), sulfidrik lera, sand och torv. Jordarterna har noggrant karakteriserats genom bestämning av åtskilliga kemiska och geotekniska parametrar. Provplatsernas jordarter och kännetecken beträffande kemisk sammansättning framgår av nedanstående tabell 1. 6

Tabell 1. Provplatsernas jordarter och kännetecken beträffande kemisk sammansättning [4]. The characteristic chemical composition of soil at different testing places and positions [4]. Provplats Provnivå Jordart Hög halt av 1. Enköping Övre Nedre Styv lera Mkt styv lera - - 2. Sollentuna Övre Nedre Styv lera Styv lera Sulfat Sulfat, sulfid 3. Kramfors Övre Nedre Siltig lera Siltig lera Sulfid (svartmocka) Sulfid (svartmocka) 4. Göteborg Övre Nedre Gyttjig lera Gyttjig lera Sulfat, klorid Sulfat, klorid 5. Stockholm Övre Nedre Gyttjig lera Gyttjig lera Sulfat Sulfat, klorid 6. Laxå Övre Nedre Lågförmultnad torv Mellantorv Org.beståndsdelar Org.beståndsdelar 7. Linköping Övre Nedre Styv lera Mkt styv lera - Karbonat Den allmänna korrosionshastigheten för varje provplåt efter ca 1, 3 och 7 års exponering utvärderades. Efter 7 års exponering var den maximala allmänna korrosionshastigheten 3,9 m/år. Den maximala gropfrätningen var ca 21 m/år, se nedanstående figur 9. Figur 9. Korrosion hos koppar i jord vid olika provplatser [4]. The copper corrosion rate in soils at different testing place [4]. 7

Av fältundersökningen av koppars korrosion i svenska jordarter har följande slutsatser dragits: - Koppar har god korrosionshärdighet i jord och efter sju års exponering var den jämna korrosionen maximalt 3,9 m/år och den lokala korrosionen maximalt 21 m/år. - Ingen gropfrätning har uppkommit av den typ som kan uppkomma i kopparrör i vattenledningar. - I de fall hastigheten för den lokala korrosionen var hög efter ett års exponering hade korrosionshastigheten avtagit markant efter sju års exponering. - Den jämna korrosionen var i stort sett konstant under hela exponeringstiden. - De högsta korrosionshastigheterna förekom i luftade jordar, främst lerjordar med hög halt av organiskt material och med förhöjd halt av sulfid, sulfat, klorid och lågt ph-värde. 3.5 Korrosion av rostfria stål i jord De erfarenheter vad gäller rostfria rörsystem i jord är att rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller liknande ej kan användas på grund av risken för lokal korrosion, tex gropfrätning. Om rostritt stål skall användas under mark bör stålet vara legerat med molybden. Vanligtvis kan SS-stål 2343 eller högre legerade stål användas i jord. Under kapitel 5 nämns dock ett fall där korrosion erhållits på ett rörsystem i SS-stål 2343, men i detta fall har vägsaltkoncentrationen i marken varit ovanligt hög. 3.6 Korrosion av stål i vatten Stålets korrosion i vatten kontrolleras i huvudsak av katodreaktionen, dvs vanligen av syretillförseln, men också vattnets förmåga att fälla ut skyddande kalkbeläggning inverkar. De faktorer som har störst inverkan på korrosionshastigheten hos stål i vatten är syrekoncentration, temperatur och flödeshastigheten. I syrehaltigt söt- eller havsvatten sker den jämna korrosionen ofta med en hastighet av 50 150 m. Vid rumstemperatur i neutrala eller så gott som neutrala vattenlösningar, är löst syre i vattnet nödvändigt för att orsaka korrosion hos stål. I luftmättat vatten kan korrosionshastigheten bli hög till en början, för att sedan klinga av. Detta beroende på att en oxidfilm bildas som utgör ett spärrskikt mot vidare syrediffusion mot stålytan. I stationärt tillstånd är diffusionshastigheten proportionell mot syrekoncentrationen, vilket medför att stålets korrosionshastighet är proportionell mot syrekoncentrationen i vattnet. Till en början ökar korrosionshastigheten med ökad syrekoncentration i vattenlösningen, men vid en viss kritisk syrekoncentration sjunker avtar korrosionshastigheten. Den minskade korrosionshastigheten beror på att syre passiverar stålytan. Närvaro av kloridjoner (halogenjoner) i vattnet försvårar bildningen av en skyddande oxidfilm på stålytan och en ökning av syrehalten i vattnet medför en ökad korrosionshastighet. En temperaturökning med 30 C i vattenlösningen vid en given syrekoncentration, kommer att fördubbla korrosionshastigheten på stålet, förutsatt att korrosionsprocesen är kontrollerad av syrediffusion. Korrosionshastigheten kommer att öka med temperaturen upp till ca 80 C, för att sedan sjunka till en lägre nivå vid kokpunkten, se figur 10. De låga korrosionshastigheterna vid temperaturer över 80 C, beror på att syrets löslighet i vatten minskar när temperaturen ökar. I ett slutet system där syret ej förbrukas ökar korrosionshastigheten med temperaturen, figur 10. 8

Figur 10. Inverkan av temperaturen på korrosionshastigheten för stål i syrehaltigt vatten. Korrosionshastigheten 0,01 IPY motsvarar korrosionshastigheten 0,25 mm/år, ref [8]. Effect of temperature on corrosion in water containing dissolved oxygen, ref [10]. När korrosionen i vattenlösningar understöds av vätgasutveckling, fördubblas korrosionshastigheten vid en temperaturökning av 30 C. Då stål korroderar i saltsyra fördubblas korrosionshastigheten vid en temperaturökning av 10 C. Sulfater i vattnet ökar dels den allmänna korrosionen och dels benägenheten för gropfrätning. Korrosionshastigheten är beroende av ph-värdet mellan 4 och 8 i vattenlösningar. Låga phvärden ger en krafig ökning av utlöst järn, ref [6]. Legeringssammansättning och värmebehandlingar hos olika stålkvalitér påverkar ej korrosionshastigheten i olika vattenlösningar. För att minska problemen med korrosionen har livsmedelsverket rekommenderat ett begränsat ph-intervall: 7,5 9,0, i vatten som lämnar vattenverket och 7,0-9,0 vid tappställe, ref [5]. Livsmedelsverket påpekar att ph bör väljas nära kalk-kolsyra jämvikts-ph samt att det ska vara stabilt. Beträffande alkalinitet rekommenderas ett värde över 60 mg HCO - 3 /l för att minska risken för korrosionsangrepp. För vattnets innehåll av kalcium görs en motsvarande rekommendation. Önskvärd kalciumhalt bör vara 20 60 mg/l i vatten som lämnar vattenverket. 3.7 Korrosion av koppar i vatten Den korrosionstyp som främst drabbar koppar är gropfrätning. Denna korrosionstyp leder till angrepp med ringa utbredning, men ofta med betydande djup. I de distrubitionsledningar av hårddraget kopparrör, som är vanligast i Sverige, är gropfrätningsfrekvensen liten. Undersökningar har visat att gropfrätning endast förekommer i vatten med lågt ph-värde och lågt karbonat/sulfatförhållande. I sådant vatten bildas antingen inga beläggningar alls eller också beläggningar, som påskyndar gropfrätning. I vatten med ph-värde 7,5 eller högre och ett karbonat/sulfatförhållande lika med 1 eller högre har risken för gropfrätning visat sig vara liten. 9

Vatten, som har benägenhet att framkalla gropfrätning i kopparrör, kan således göras mindre korrosivt genom höjning av ph-värdet och bikarbonathalten. I praktiken kan detta uppnås genom en lämplig tillsats av soda, dvs natriumkarbonat. Tillsats av kalk är också gynnsamt till följd av den ph-ökning som uppkommer. Sammanfattningsvis skall följande parametrar uppfyllas enligt tabell 2, för att undvika korrosionsskador på kopparlegeringar i vatten. Tabell 2. Rekommenderad vattensammansättning för vattensystem innehållande komponenter av koppar och mässing, från ref [7]. Recommended water composition in water systems containing components of copper and brass [7]. Parameter Rekommenderat värde ph-värde 7,5 9,0 - Alkalinitet, mg/l HCO 3 Minst 70, alkaliniteten bör ej överstiga 300 [HCO 3 - ] / [SO 4 2- ] (halterna i mg/l) Större än 1 [HCO 3 - ] / [Cl - ] (halterna i mg/l) Så stor som möjligt Sulfathalt (halt i mg/l) Mindre än 100 Kloridhalt (halt i mg/l) Mindre än 100 4. KORROSION AV FJÄRRVÄRMELEDNINGAR 4.1 Korrosion genom inträngande grundvatten Korrosion på medieröret i stål kan uppkomma genom att grundvatten tränger in och når medieröret. Oftast är grundvatten inte lika korrosivt som droppande ytvatten. Grundvattnet har ett högre ph-värde och innehåller ej lika stor andel föroreningar såsom klorider. Enligt ref [9] kan i en sådan miljö korrosionshastigheten uppgå till 0,4 mm/år vid temperaturen 80 C. Oftast är denna korrosionsform av allmän karaktär och sker ej som lokal korrosion. 4.2 Korrosion genom droppande vatten Dagens fjärrvärmerör är oftast skyddat med ett plasthölje och i äldre fall ligger de i en betongkulvert. För att korrosion på medieröret i stål skall inträffa måste vatten eller fukt tränga in under plasthöljet eller penetrera genom betongen. Så gott som alltid är det skarvarna som är av dålig kvalité och där kan vatten tränga in. I betongkulvertar är det känt att läckage kan uppkomma genom dilatationsfogen och nå medieröret. Det som framförallt påverkar korrosionshastigheten är föroreningar i vattnet och vattnets temperatur. Vägsalt innehållande höga kloridhalter i vattnet kan ge lokalt höga korrosionshastigheter på medieröret. Även föroreningar i jorden kan påverka korrosionshastigheten. Marken rör sig där tung trafik finns. Det gör att fogar kan släppa, spricka upp och dela på sig. Vatten kan senare droppa ned på medieröret och orsaka korrosion. Oftast är temperaturen på medieröret på framledningen i storleksordningen ca 90 C och på retursidan är temperaturen ca 50 C. Genom indunstning av kemikalier kan höga föreningshalter uppkomma på de ställen där vattnet träffa medieröret. Om temperaturen på medieröret är över 100 C föreligger mindre risk för korrosion, eftersom vattnet kokar bort, då det träffar metallytan. Som framgår av figur 9 är korrosionshastigheten i vatten högst vid ca 80 C. Korrosionshastigheten vid droppande vatten är betydligt högre än 0,4 mm/år, som gäller för stillastående vattenlösning, ref [9]. Vid en nominell godstjocklek av 5 mm innebär det mindre än tio år innan medieröret går till brott. Innehåller vattnet även föroreningar, i form av vägsalt, kan korrosionshastigheten bli högre. 10

4.3 Korrosion på kopparrör Lokal korrosion, oftast i form av frätgropar, kan uppkomma på kopparrör i fjärrvärmeledningar. Först sker en missfärgning av kopparrören som senare utvecklas till korrosion. Föroreningar i jorden och vattnet, samt lågt ph-värde ger upphov till korrosion på fjärrvärmeledningar i koppar. 4.4 Korrosion på rostfritt stål De korrosionstyper som kan uppkomma på rostfritt stål i fjärrvärmeledningar är gropfrätning och spänningskorrosion. Dessa korrosionstyper är av lokal natur och kan medföra höga korrosionshastigheter. Temperaturen och mängden föroreningar i vattnet och jorden, såsom kloridhalten, är bestämmande för korrosionshastigheten. 5. SKADEFALL OCH PRAKTISKA ERFARENHETER Bilder till skadeundersökningar finns i SKADEFALL BILDBILAGA, längst bak i rapporten. 5.1 Korroderade kopparrör i Varberg Denna skada visar korroderade kopparrör med genomgående frätgropar. Medierören har innehållit fjärrvärmevatten vid temperaturen 70 till 90 C. Skadan upptäcktes genom att det kom ånga upp ur marken. Fjärrvärmeröret har legat i marken i ca 10 år. Mineralull har använts som isolermaterial. Ovanför fjärrvärmeröret har 60 cm täckning använts. Det mest troliga skademekanismen på kopparrören är avlagringskorrosion, bild 1 och 2. Från början har missfärgning skett av kopparytan som varit i kontakt med vatten. Missfärgningen beror på inverkan av luftningsceller vid vatteninneslutningarna. En anodisk oxidation sker på kopparytan under bildning av mörk kopparoxid (Cu 2 O) som missfärgar ytan. Samtidigt reduceras syre till hydroxidjoner. Efter hand har missfärgningen övergått till avlagringskorrosion. Avlagringarna har erhållits från mineralullen och från kopparrörets korrosionsprodukter. Korrosionen har fortsatt på kopparröret tills genomgående hål erhållits, i form av frätgropar. Analysen visar att korrosionsprodukterna innehåller höga halter av järn. Erfarenhetsmässigt vet man att järn på koppar ökar korrosionshastigheten, eftersom mikroanoder och katoder initierar korrosion. Vattenanalysen visar på flera korrosiva faktorer för koppar. ph-värdet (6,5) i vattnet är lågt och det tillsammans med ämnen som klorid och sulfat kan ge upphov till korrosion. 5.2 Betongkulvert i Malmö Nästa skada kommer från en betongkulvert i Malmö. Kulverten är byggd 1974 och ligger mitt i Malmö Stad under en cykelbana. Under en längre tid har det legat vatten i kulverten. Larmssytem har ej funnits i kulverten utan i angränsande kammare. Korrosionsskadan har uppkommit genom godsförtunning huvudsakligen genom galvanisk korrosion på den halva av medieröret som legat längst ned i kulverten, se bild 3 och 4. Analyser av beläggningar och korrosionsprodukter har visat höga halter av klorider och koppar. Kloriderna kommer från vägsaltet och kopparn kommer från tunna kopparband som har till uppgift att fästa mineralullsisoleringen. 5.3 Betongkulvert i Västerås Denna skada ägde rum som ett plötsligt haveri av en betongkulvert under mark och delar av en motorväg fick stängas av under flera timmars tid. En framledning med diametern ca 500 mm och temperaturen ca 85 C hade sprungit läck. Vid genomgång av skadorna upptäcktes godsförtunning på ovansidan av medieröret i stål, se bild 5, 6 och 7. Godsförtunningen har orsakats av korrosion. Vatten innehållande salter, främst natriumklorid, har droppat på 11

medieröret under en längre tid, tills godset blivit så pass tunt att det inre övertrycket har orsakat en fläkning av röret. Vatten har kommit in genom dilatationsfogen mellan betongelementen. 5.4 Sprinklersystem i rostfritt stål Läckage har inträffat i en markförlagd rörledning som var planerad att förse ett nyinstallerat sprinklersystem med vatten. En materialundersökning genomfördes för att fastställa orsaken till läckaget. Rörledningen är tillverkad av austenitiskt rostfritt stål, SS-stål 2343. Rören har en diameter av 304 mm och en godstjocklek av 2,0 mm. Montageskarvar har utförts genom manuell metallbågsvetsning med tillsatsmaterial OK 63.20. En handfull rundskarvar granskades utvändigt på platsen. Angrepp i form av frätgropar observerades i anslutning till flera av skarvarna. Majoriteten av angreppen ligger vid smältgränsen mellan svetsgods och värmepåverkad zon, där huvuddelen av gropen är förlagd till den värmepåverkade zonen, se bild 8. Angrepp påträffades i omkretsled runt hela röret och axiellt upp till 70 mm från svetsen. De största groparna är djupa och har branta kanter. Vid granskning i stereomikroskop observerades rikligt med kristallina partiklar i groparna. För att närmare studera frätgroparnas karaktär preparerades ett tvärsnitt genom tre av de största groparna, se bild 9. Tvärsnitten undersöktes i metallmikroskop. Snitten visar att samtliga tre gropar nästan penetrerat hela rörväggen. Groparnas utbredning bekräftar att det i huvudsak är värmepåverkat grundmaterial som avverkats under korrosionen. Normalt innebär svetsning av austenitiskt rostfria stål en marginell försämring av korrosionshärdigheten i den värmepåverkade zonen. En mindre mängd svetsgods har även angripits. Groparna visar en tydlig tendens att vidga sig under ytan och får därmed en grottliknande form. Utseendet är typiskt för punktkorrosion i austenitiskt rostfria stål. Läckaget har uppstått på grund av utvändig gropfrätning i rörledningen. Orsaken till korrosionsangreppen står sannolikt att finna i hög kloridhalt i omgivande mark Senare undersökningar bekräftade att marken där det rostfria röret legat har använts som lagringsplats för vägsalt. 5.5 Korrosion i kompensatorenhet En kompensatorenhet har erhållit läckage, se bild 10. Kompensatorenheten ingår i en processledning som är nedgrävd i marken. Diametern på röret är 273 mm. Mediet som finns i processledningen är vatten. Själva kompensatorenheten är ansluten till röret och utformad som en bälg med diametern 450 mm. Bälgmaterialet utgörs av fem stycken bockade plåtar av rostfritt stål SS-stål 23 37 (Wst 1.4541) som sitter tätt ihop. Varje plåt har godstjockleken 0,4 mm. Läckan i kompensatorenheten upptäcktes genom att ånga kom upp ur marken. Kompensatorenheten är dimensionerad för trycket 16 bar och temperaturen 180 C. Enligt uppgift har drifttemperaturen endast varit 95 C. Tydliga sprickor kunde ses utifrån på bälgen, se bild 11. Även korrosionsskador i form av gråsvarta håligheter iakttogs. Sprickorna i bälgen har börjat utifrån. De sprickor som har upptäckts är typiskt för transkristallin spänningskorrosion, se bild 12. De uppkommer genom samtidig inverkan av mekaniska spänningar och ett korrosivt korrosionsmedium. Med största sannolikhet har läckan i kompensatorenheten kommit utifrån, så att ånga kommit upp ur marken. Ett större antal sprickor har hittats och dessa finns framförallt på bälgens utsida. Däremot har inte skadan hittats där det har läckt, men det är osannolikt att läckaget härrör från en dålig svets eller är ett materialfel. Kompensatorenheten är på vissa ställen kraftigt korroderad utvändigt både på rör och på bälgen. Korrosionsskadorna indikerar att jorden där bälgen legat var mycket korrosiv. Med största sannolikhet innehåller jorden höga kloridhalter. 12

Transkristallin spänningskorrosion förekommer mest i koridhaltiga miljöer. I praktiken inträffar ibland spänningskorrosion i samband med lokal kloridanrikning på varma ytor till följd av indunstning. Hög temperatur är väsentlig för transkristallin spänningskorrosion. Oftast uppkommer sprickorna över 60 C. Transkristallin spänningskorrosion kan inträffa hos austenitiska rostfria stål men härdigheten tilltar med nickelhalten, så att legeringar med 40 % nickel eller mer kan betraktas som praktiskt taget helt beständiga. Ferritiska kromstål med låga halter av andra legeringsämnen anses vara beständiga mot denna typ av angrepp. Stål med ferritaustenitisk struktur är i allmänhet mindre känsliga än rent austenitiska stål. För att undvika spänningskorrsion kan ett stål med ferrit-austenitisk struktur väljas, tex SS-stål 23 27 eller SSstål 2304. 6. DISKUSSION 6.1 Korrosion av fjärrvärmeledningar i stål Syftet med studien har varit att försöka kartlägga yttre korrosionsskador på medierör och hur de ser ut, samt att korrelera dessa till jordars och vattnets korrosivitet. Av undersökningen att döma är korrosionen utvändigt på medierör av lokal natur och ej beroende av jordens korrosivitet. Däremot kan aggressivt ytvatten påskynda korrosionen hos medierör. Den kunskap om korrosion på stålpålar i jord, nedgrävda rör- och vattenledningar går ej direkt att tillämpa på utvändig korrosion av fjärrvärmeledningar i stål. Stålpålar som grävts ned i jord har en låg allmänkorrosionshastighet och i undantagsfall kan lokala frätgropar bildas med en korrosionshastighet i storleksordningen 250 m/år. Korrosion på fjärrvärmeledningar i stål kan ha betydligt högre korrosionshastigheter, ibland upp till 0,5 mm/år. Mekanismen för denna typ av korrosion är något olik den mekanism som gäller för stålpålar i jord. Dels är temperaturen högre, vilket ökar korrosionshastigheten och dels indunstar föroreningar genom att vatten innehållande vägsalt droppar på medieröret, vilket också ökar korrosionshastigheten. 6.2 Korrosion av fjärrvärmeledningar i koppar Undersökningar har visat att koppar har goda korrosionsegenskaper i svenska jordarter. Den jämna korrosionen överstiger ej 10 m/år och den lokala korrosionen är maximalt 30 m/år. De högsta korrosionshastigheterna förekom i luftade jordar, främst lerjordar med hög halt av organiskt material och med förhöjd halt av sulfid, sulfat, klorid och lågt ph-värde. Det som framförallt är bestämmande för koppars korrosion i vatten är ph-värdet och föroreningar i form av klorid och sulfat. Den tidigare kunskap som finns om koppars korrosion i vatten och jord kan användas för koppars korrosion i fjärrvärmeledningar. Kopparrör lämpar sig väl som material i fjärrvärmeledningar. Antalet korrosionsskador på koppar per år, enligt nätstatistiken, understiger tio. I dessa fall har sannolikt vatten eller fukt kommit i kontakt med mediaröret och miljön har innehållit höga halter av föroreningar. 6.3 Korrosion av fjärrvärmeledningar i rostfritt stål Rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller motsvarande kan ej användas i jord, eftersom risken för lokal korrosion (gropfrätning) är betydande. Däremot kan SS-stål 2343 användas i de flesta fall. För att lokala korrosionsangrepp skall uppkomma krävs en viss kloridhalt i det korrosiva mediet. Något tröskelvärde kan inte anges, eftersom även andra faktorer inverkar. I många fall föreligger också i praktiken möjligheten till lokala koncentrationsändringar. Vad beträffar olika legeringsämnens inverkan på härdigheten mot lokal korrosion i kloridlösningar, vet man med 13

säkerhet endast att krom och molybden har en entydig positiv inverkan. Risken för gropfrätning i kan anges med PRE-värdet enligt följande legeringssamband: PRE = 1 x % Cr + 3,3 x % Mo. Vid ett PRE-värde överstigande 26 hos rostfria stål föreligger minimal risk för gropfrätning i jord. 6.4 Riskanalys Utvändig korrosion på fjärrvärmeledningar är ett reellt ekonomiskt och personsäkerhetsmässigt problem, vilket denna studie har visat, se t ex haverier på medierör i Västerås och Malmö. Hur utvändig korrosion på fjärrvärmerör skall hanteras är inte självklart, många alternativa åtgärder kan bli aktuella. För att hantera detta på ett strukturerat sätt rekommenderas riskanalys med avseende både på ekonomi och säkerhet, där relevanta specialist kompetenser bör medverka. Denna studie tillsammans med kompletterande analyser bör fungera som ett bra underlag för en riskanalys avseende personsäkerhet och ekonomi. 7. SLUTSATSER Nätstatistiken har visat att kostnader för korrosionsskador är höga och att medierör av stål med en hög ålder löper stor risk för korrosion. Procentuellt sett är korrosionsskadorna flest nära tung trafik, dvs där risk föreligger för sättningar i marken och vägföroreningar. Den kunskap om korrosion som gäller för stålpålar i jord, nedgrävda rör- och vattenledningar går ej direkt att tillämpa på utvändig korrosion av fjärrvärmeledningar i stål. Korrosionshastigheten på fjärrvärmeledningar i stål kan lokalt vara höga, ibland upp till 0,5 mm/år. Mekanismen för denna typ av korrosion är något olik den mekanism som gäller för stålpålar i jord. Dels är temperaturen högre, vilket ökar korrosionshastigheten och dels indunstar föroreningar genom att vägsalt droppar på medieröret, vilket också ökar korrosionshastigheten. Antalet korrosionsskador på medierör av koppar är begränsat. Det som framförallt är bestämmande för koppars korrosion i vatten är ph-värdet och föroreningar i form av klorid och sulfat. Rostfritt stål av typen SS-stål 2333 eller motsvarande kan ej användas som medierör, eftersom risken för lokal korrosion är betydande. Högre legerade stål med molybden och med högre kromhalter bör väljas. Utvändig korrosion på medierör kan leda till driftavbrott som medför betydande ekonomiska konsekvenser. För att kunna göra så optimala beslut och åtgärder som möjligt bör detta riskanalyseras. 8. REFERENSER [1] Vinka, T-G & Bergdahl, U & Camitz, G. Korrosion på stålpålar i jord. Nordisk korrosion, Nr 1, årgång 5, sid 10, 2001. [2] Carre G, Jordkorrosion orsaker och mätmetoder. En litterturstudie. Korrosionsinstitiutet, Bulletin nr 83, 1977, 22 s. [3] Sandegren, E, Korrosion på stål vertikalt orienterade i jord. Statens Järnvägars Centralförvaltning. Geotekniska kontoret. Meddelande nr. 34. Stockholm 1974. 14

[4] Camitz, G & Vinka, T-G, Korrosion på koppar i svenska jordarter. KI Rapport 1993:4, Korrosionsinstitutet, 1993. [5] Korrosion i vattenledningsnät och installationer, Tema Nord 1996:632. Januari 1997. [6] Joahnsson, E & Hedberg, T, Om korrosion på järn, koppar och zink i sura vatten, Chalmers Tekniska Högskola. Institutionen för vattenförsörjnings- och avloppsteknik. Publ. 2:88, 1988. [7] Mattsson, E, Tappvattensystem av kopparmaterial. Svensk Byggtjänst, 1990. [8] Jones, D, Principles and prevention of corrosion. Macmillan Publishing Company, 1992. [9] Kim, JG, Kang, M-C, Corrosion detection system for thermally insulated pipeline buried in soil, Materials Performance (USA), vol.39, no7, pp72-76, July 2000. 15

SKADEFALL-BILDBILAGA Bild 1 x 0,9 Korroderade kopparrör. Hos det mittersta kopparröret har beläggningar avlägsnats. Corroded copper pipes. Oxide layers have been removed from the outer surface of the copper pipe in the middle. Bild 2 x 0,9 Utvändig korrosion på kopparrör. Korrosionsprodukterna är svarta. Copper pipes external corrosion. The corrosion products are black. 16

Bild 3 Utvändig korrosionsskada på medierör i betongkulvert. Steel pipes external corrosion of concrete district heating systems. Bild 4 Utvändig korrosionsskada på medierör i betongkulvert. Uttagen bit från medierör i bild 3. Vägsalt har påverkat korrosionshastigheten. Steel pipe external corrosion damage in concrete district heating systems. A sample has been cut out from the steel pipe in figure 3. The salt from the road has affected the corrosion rate. 17

Bild 5 Godsförtunning på ovansidan av medierör på grund av korrosion. Det inre övertrycket har orsakat en fläkning av röret, där det varit tunt. Decreased wall thickness of the upper side of the steel pipe due to corrosion. The internal pressure has split the pipe. Bild 6 Samma som i bild 5, men i högre förstoring. Notera den tunna godstjockleken på ovansidan. From figure 5, but at a higher magnification. Notice the thin wall in the upper side of the steel pipe. 18

Bild 7 Samma skada som i bild 5, men medieröret har exponerats i luft en längre tid. Notera den rostbruna ovansidan. The damage in figure 5, but the steel pipe has been exposed a long time in air. Notice the rustcoloured spot on the top. Bild 8 Rostfritt rör som legat i jord. Rundsvets med stora frätgropar vid svetsen. Stainless steel pipe exposed in soil. Large corrosion pits closed to the circular weld. 19

Bild 9 x 10 Rostfritt rör som legat i jord. Tvärsnitt av frätgrop från bild 8. Stainless steel pipe exposed in soil. Metallographical cut of a corrosion pit, from figure 8. Bild 10 Bild av bälg som legat i jord, med anslutning till rör. Bälgen är tillverkad av rostfritt stål. Vissa sidor av bälgen är rödrostig. Picture of a bellows exposed in soil, connected to a pipe. The bellows is made of stainless steel. Some side of the bellows has red rust. 20

Bild 11 Närbild av materialet i bälgen från bild 10. Sprickor och korrosionsangrepp kan tydligt noteras. Close up of the bellows in figure 10. Noticed cracks and corrosion attacks. Bild 12 x 400 Metallografiskt snitt från provbit i bälgen, från bild 11. Etsat i kungsvatten. Transkristallin spänningskorrosion. Metallographical cut from the sample in figure 11. Etched in king water. Trangranular stress corrosion cracking. - o0o - 21

Rapportförteckning Samtliga rapporter kan beställas hos Fjärrvärmeföreningens Förlagsservice. Telefon: 026 24 90 24, Telefax: 026-24 90 10, www.fjarrvarme.org Nr Titel Författare Publicerad FORSKNING OCH UTVECKLING - RAPPORTER 1 Inventering av skador på befintliga skarvar med CFC-blåsta respektive CFC-fria fogskum Hans Torstensson maj-96 2 Tryckväxlare - Status hösten 1995 Bror-Arne Gustafson Lena Olsson 3 Bevakning av internationell fjärrvärmeforskning Sture Andersson Gunnar Nilsson maj-96 maj-96 4 Epoxirelining av fjärrvärmerör Jarl Nilsson sep-96 5 Effektivisering av konventionella fjärrvärmecentraler (abonnentcentraler) 6 Auktorisation av montörer för montage av skarvhylsor och isolering Former och utvärdering Lena Råberger Håkan Walletun Lars-Åke Cronholm 7 Direkt markförlagda böjar i fjärrvärmeledningar Jan Molin Gunnar Bergström 8 Medierör av plast i fjärrvärmesystem Håkan Walletun Heimo Zinko 9 Metodutveckling för mätning av värmekonduktiviteten i kulvertisolering av polyuretanskum Lars-Åke Cronholm Hans Torstensson okt-96 okt-96 dec-96 dec-96 dec-96 10 Dynamiska värmelaster från fiktiva värmebehov Sven Werner mars-97 11 Torkning av tvätt i fastighetstvättstugor med fjärrvärme H. Andersson J. Ahlgren 12 Omgivningsförhållandenas betydelse vid val av strategi för Sture Andersson ombyggnad och underhåll av fjärrvärmenät. Insamlingsfasen Jan Molin Carmen Pletikos 13 Svensk statlig fjärrvärmeforskning 1981-1996 Mikael Henriksson Sven Werner maj-99 dec-97 dec-97 14 Korrosionsrisker vid användning av stål- och plaströr i fjärrvärmesystem - en litteraturstudie 15 Värme- och masstransport i mantelrör till ledningar för fjärrkyla och fjärrvärme 16 Utvärdering av fuktinträngning och gasdiffusion hos gamla kulvertrör Hisings-Backa Peeter Tarkpea Daniel Eriksson Bengt Sundén Ulf Jarfelt dec-97 dec-97 dec-97 17 Kulvertförläggning med befintliga massor Jan Molin Gunnar Bergström Stefan Nilsson dec-97 18 Värmeåtervinning och produktion av frikyla - två sätt att öka Peter Margen dec-97 marknaden för fjärrvärmedrivna absorptionskylmaskiner 19 Projekt och Resultat 1994-1997 Anders Tvärne mars-98 2002-12-09

Nr Titel Författare Publicerad 20 Analys av befintliga fjärrkylakunders kylbehov Stefan Aronsson Per-Erik Nilsson mars-98 21 Statusrapport Trycklösa Hetvattenackumulatorer 22 Round Robin test av isolerförmågan hos fjärrvärmerör Mats Lindberg Leif Breitholtz Ulf Jarfelt maj-98 maj-98 23 Mätvärdesinsamling från inspektionsbrunnar i fjärrvärmesystem Håkan Walletun juni-98 24 Fjärrvärmerörens isolertekniska långtidsegenskaper Ulf Jarfelt Olle Ramnäs juni-98 25 Termisk undersökning av koppling av köldbärarkretsar till fjärrkylanät Erik Jonson juni-98 26 Reparation utan uppgrävning av skarvar på fjärrvärmerör Jarl Nilsson Tommy Gudmundson juni-98 27 Effektivisering av fjärrvärmecentraler metodik, nyckeltal och användning av driftövervakningssystem Håkan Walletun apr-99 28 Fjärrkyla. Teknik och kunskapsläge 1998 Paul Westin juli-98 29 Fjärrkyla systemstudie Martin Forsén Per-Åke Franck Mari Gustafsson Per-Erik Nilsson 30 Nya material för fjärrvärmerör. Förstudie/litteraturstudie Jan Ahlgren Linda Berlin Morgan Fröling Magdalena Svanström juli-98 dec-98 31 Optimalt val av värmemätarens flödesgivare Janusz Wollerstrand maj-99 32 Miljöanpassning/återanvändning av polyuretanisolerade fjärrvärmerör Morgan Fröling dec-98 33 Övervakning av fjärrvärmenät med fiberoptik Marja Englund maj-99 34 Undersökning av golvvärmesystem med PEX-rör Lars Ehrlén apr-99 35 Undersökning av funktionen hos tillsatser för fjärrvärmevatten Tuija Kaunisto maj-99 Leena Carpén 36 Kartläggning av utvecklingsläget för ultraljudsflödesmätare Jerker Delsing nov-99 37 Förbättring av fjärrvärmecentraler med sekundärnät Lennart Eriksson Håkan Walletun 38 Ändgavlar på fjärrvärmerör Gunnar Bergström Stefan Nilsson 39 Användning av lågtemperaturfjärrvärme Lennart Eriksson Jochen Dahm Heimo Zinko maj-99 sept-99 sept-99 40 Tätning av skarvar i fjärrvärmerör med hjälp av material som sväller i kontakt med vatten Rolf Sjöblom Henrik Bjurström Lars-Åke Cronholm nov-99 02-12-09

Nr Titel Författare Publicerad 41 Underlag för riskbedömning och val av strategi för underhåll och förnyelse av fjärrvärmeledningar Sture Andersson Jan Molin Carmen Pletikos dec-99 42 Metoder att nå lägre returtemperatur med värmeväxlardimensionering och injusteringsmetoder. Tillämpning på två fastigheter i Borås. 43 Vidhäftning mellan PUR-isolering och medierör. Har blästring av medieröret någon effekt? 44 Mindre lokala produktionscentraler för kyla med optimal värmeåtervinningsgrad i fjärrvärmesystemen Stefan Petersson Ulf Jarfelt Peter Margen mars-00 juni-00 juni-00 45 Fullskaleförsök med friktionsminskande additiv i Herning, Danmark Flemming Hammer Martin Hellsten feb-01 46 Nedbrytningen av syrereducerande medel i fjärrvärmenät Henrik Bjurström okt-00 47 Energimarknad i förändring Utveckling, aktörer och strategier Fredrik Lagergren nov-00 48 Strömförsörjning till värmemätare Henrik Bjurström nov-00 49 Tensider i fjärrkylenät - Förstudie Marcus Lager nov-00 50 Svensk sammanfattning av AGFWs slutrapport Neuartige Wärmeverteilung Heimo Zinko jan-01 51 Vattenläckage genom otät mantelrörsskarv Gunnar Bergström Stefan Nilsson Sven-Erik Sällberg 52 Direktförlagda böjar i fjärrvärmeledningar Påkänningar och skadegränser Gunnar Bergström Stefan Nilsson jan-01 jan-01 53 Korrosionsmätningar i PEX-system i Landskrona och Enköping Anders Thorén feb-01 54 Sammanlagring och värmeförluster i närvärmenät Jochen Dahm feb-01 Jan-Olof Dalenbäck 55 Tryckväxlare för fjärrkyla Lars Eliasson mars-01 56 Beslutsunderlag i svenska energiföretag Peter Svahn sept-01 57 Skarvtätning baserad på svällande material Henrik Bjurström Pal Kalbantner Lars-Åke Cronholm 58 Täthet hos skarvar vid återfyllning med befintliga massor Gunnar Bergström Stefan Nilsson 59 Analys av trerörssystem för kombinerad distribution av fjärrvärme och fjärrkyla Sven-Erik Sällberg Guaxiao Yao 60 Miljöbelastning från läggning av fjärrvärmerör Morgan Fröling Magdalena Svanström 61 Korrosionsskydd av en trycklös varmvattenackumulator Leif Nilsson med kvävgasteknik fjärrvärmeverket i Falkenberg 62 Tappvarmvattenreglering i P-märkta fjärrvärmecentraler för Tommy Persson villor Utvärdering och förslag till förbättring okt-01 okt-01 dec-01 jan-02 jan-02 jan-02 02-12-09

Nr Titel Författare Publicerad 63 Experimentell undersökning av böjar vid kallförläggning av fjärrvärmerör Sture Andersson Nils Olsson jan-02 64 Förändring av fjärrvärmenäts flödesbehov Håkan Walletun jan-02 Daniel Lundh 65 Framtemperatur vid värmegles fjärrvärme Tord Sivertsson mars-02 Sven Werner 66 Fjärravläsning med signaler genom rörnät förstudie Lars Ljung mars-02 Rolf Sjöblom 67 Fukttransport i skarvskum Gunnar Bergström april-02 Stefan Nilsson Sven-Erik Sällberg 68 Round Robin test II av isolerförmågan hos fjärrvärmerör Ture Nordenswan april-02 69 EkoDim beräkningsprogram Ulf Jarfelt juni-02 70 Felidentifiering i FC med flygfoton Förstudie Patrik Selinder juni-02 Håkan Walletun 71 Digitala läckdetekteringssystem Jan Andersson aug-02 72 Utvändigt skydd hos fjärrvärmerörsskarvar Gunnar Bergström sept-02 Stefan Nilsson Sven-Erik Sällberg 73 Fuktdiffusion i plaströrsystem Heimo Zinko sept-02 Gunnar Bergström Stefan Nilsson Ulf Jarfelt 74 Nuläge värmegles fjärrvärme Lennart Larsson sept-02 Sofie Andersson Sven Werner 75 Tappvarmvattensystem egenskaper, dimensionering och komfort Janusz Wollerstrand sept-02 76 Teknisk och ekonomisk jämförelse mellan 1- och 2-stegskopplade fjärrvärmecentraler Håkan Walletun okt-02 77 Isocyanatexponering vid svetsning av fjärrvärmerör Gunnar Bergström okt-02 Lisa Lindqvist Stefan Nilsson 78 Förbättringspotential i sekundärnät Lennart Eriksson okt-02 Stefan Petersson Håkan Walletun 79 Jämförelse mellan dubbel- och enkelrör Ulf Jarfelt dec-02 80 Utvändig korrosion på fjärrvärmerör Göran Sund dec-02 02-12-09