Inledning 3. Geologi 3 Jordarter 3 Berggrund 3 Hydrogeologi 5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning 2 Inledning 3 Geologi 3 Jordarter 3 Berggrund 3 Hydrogeologi 5 Kontrollprogrammet 7 Provpunkter 7 Provtagningsfrekvens 8 Analyser 8 Resultat och bedömning 9 Utvärdering med avseende på respektive parameter 9 Utvärdering med avseende på respektive provpunkt 15 Pesticider 22 Atrazin och dess nedbrytningsprodukter 22 Diklobenil och 2,6-diklorbensamid (BAM) 23 Diklorprop 24 DNOC 24 Etofumesat 25 Isoproturon 26 Metamitron 26 Referenser Bilagor ISBN: 91-976087-2-6

Sammanfattning För kontroll av grundvattnet har Miljönämnden fastställt ett särskilt program. Syftet med kontrollprogrammet är att kunna följa långsiktiga förändringar av grundvattnets kvalitet. Programmet omfattar totalt nio stycken provpunkter varav fem stycken representerar det ytliga grundvattnet och fyra det djupare. Det ytliga grundvattnet kontrolleras två gånger årligen medan det djupare grundvattnet kontrolleras en gång vart femte år. Kontrollen är delvis samordnad med Höganäs och Landskrona kommuner och har pågått sedan 1997. Denna rapport är en sammanställning av de resultat som erhållits under åren 2003, 2004 och 2005. Tidigare har rapporter utgetts för åren 1997 och 2002. En samlingsrapport över de undersökningar av det ytliga grundvattnet som utförts mellan åren 1997 och 2002 har också tagits fram. Under åren 2003 till och med 2005 har det ytliga grundvattnet kontrollerats vid två tillfällen per år; i juni respektive november. Kontrollen har omfattat metaller, pesticider och en del övriga kemiska och fysikaliska parametrar. Undersökningarna ger en bild av grundvattnets fysikaliska och kemiska status i de olika provpunkterna. Resultaten varierar mellan punkterna. Genomgående kan det dock konstateras att fluoridhalten är naturligt låg i samtliga provpunkter. Mänsklig påverkan på grundvattnet kan misstänkas i samtliga provpunkter. Rester av bekämpningsmedel har hittats i tre av punkterna under perioden (g2 Tånga, g3 Yndesäte samt g4 Bröda). Punkten g3 har dessutom visat på förhöjd halt av nitrat och vissa metaller. I punkten g4 har förhöjda halter av bland annat fosfat och kalium noterats. 2

Inledning Sedan 1997 tas prov på grundvattnet i Helsingborg enligt ett av Miljönämnden i Helsingborg fastställt kontrollprogram. Syftet med kontrollprogrammet är framförallt att övervaka grundvattentillgångarna så att långsiktiga förändringar i grundvattnets kvalitet kan följas. Resultaten från undersökningarna utvärderas årligen och ett par årsrapporter har tidigare publicerats (1997 och 2002). En rapport över de undersökningar av det ytliga grundvattnet som utförts mellan 1997 och 2002 har också gjorts. Denna rapport är en sammanställning av de undersökningar som utförts under åren 2003, 2004 och 2005. Geologi Texten under denna rubrik är hämtad ur en rapport av Melpomeni Kyzeridi; Förslag till grundvattenkontrollprogram för Helsingborg - geologisk bakgrund samt förslag till provtagningspunkter (september 1997). En del redaktionella ändringar har dock gjorts jämfört med originalet. Jordarter Kommunens jordarter domineras av moränlera och lerig morän med en mäktighet av vanligtvis 5-10 m. I norra delen av kommunen dominerar dock kvartära avlagringar av mo, lerig mo, sand, lerig sand eller lera. Svall- och svämsediment är i allmänhet mycket begränsade. Isälvsavlagringar med betydande mäktighet finns i Örby fältet och i den nordöstra delen av kommunen (figur 1). I en stor del av kommunen är jordlagrens mäktighet relativt liten. Jordarter med stor mäktighet förekommer i den norra delen av kommunen, där jordarternas mäktighet ökar till 20-30 m. Även i den allra sydligaste delen är jordarterna mäktiga och här påträffas också det allra största djupet till berggrunden (>30 m). Berggrund Kommunens berggrund består till största delen av rät-lias berggrund, den s k Skånes stenkolsförande formation. Denna övertäcks av jurasystemets berggrund. Jurasystemet har växlande mäktighet (max 500 m) och består av grova sandstenar och finkorniga leror med alla övergångar dem emellan. I norra delen av kommunen förekommer bergarterna från rät och jura. Dessa utgör en formation av leror, lerstenar och lerskiffrar som växellagrar med sand- och mostenar. Tunna kolflöster och bankar av lerjärnsten förekommer också i lagerserien. Seriens mäktighet kan variera från 500 m till mindre än 50 m utmed gränsen mot urberget och Kågerödsformationen (se nedan). I en mindre del, i sydöstra delen av kommunen, förekommer Kågerödsformationen (figur 2). Formationen utgörs av leror, leriga mostenar, sandstenar och konglomerat, som i allmänhet är dåligt konsoliderade och förekommer i snabb växellagring. Kågerödlagrens maximala mäktighet är 300 m. 3

Syd-sydöst om Kågerödsformationen har siluriska lager bestående av cyrtograptus-, märgel- och colonusskiffer påträffats. Här förekommer också permokarboniska diabasgångar. Figur 1: Förenklad kartbild som i stora drag visar jordarterna i Helsingborgs kommun. Rät-lias formation Kågerödsformation Silur formation Domsten Ödåkra Rät-Lias Helsingborg Mörarp Påarp Kågeröds 0 5 10 Km Silur Figur 2: Förenklad kartbild som i stora drag visar berggrunden Helsingborgs kommun. 4

Hydrogeologi Med termen akvifer avses en geologisk bildning, som är så genomsläpplig att den kan avge vatten i användbara mängder. Ett grundvattenmagasin är en akvifer som är så avgränsad att den kan betraktas som en hydrologisk enhet. Mellan de olika grundvattenmagasinen förekommer mindre genomsläppliga lager. Jordlagrens vattenförande förmåga För det mesta är jordlagrens vattenförande förmåga obetydlig. Det är bara de större isälvsavlagringarna i Örbyfältet och i nordöstra delen av kommunen som är av stor betydelse på grund av sin betydande mäktighet. Förutom dessa områden förekommer dock grundvattentillgångar av lokal betydelse i de övre jordlagren. I områden där leror och lerstenar växellagrar med sand- och mostenar kan flera akviferer förekomma. Dessa är då belägna i de genomsläppliga sand- och mostenarna. Uttagsmöjligheterna i morän och postglacial lera är begränsade eller dåliga (SGU). Morän och svallsediment saknar intresse för stora grundvattenförbrukare. Där grusiga-moiga linser eller skikt förekommer i moränen, kan vattentillgången dock vara tillräcklig för enstaka hushåll, lantgårdar etc. Berggrundens vattenförande förmåga Vattenföringen i berggrunden beror till övervägande del på sprickigheten. I sand- och mostenar är dock även porositet och permeabilitet av betydelse för magasinering och uttag av grundvatten. Akvifererna i kommunens berggrund är indelade i två grupper med hänsyn till bedömda möjligheter till uttag av grundvatten: Sprick- och porakvifer med kapacitet 0,2-20 l/sek per brunn. Förekommer där sprickigheten är mer avgörande än porositeten. Vattenföringen är störst närmast berggrundens överyta (0-30 m). Små grundvattentillgångar med dåliga uttagsmöjligheter, kapacitet 0-0,5 l/sek per brunn. Berggrunden i kommunen består till största delen av flera vattenbärande horisonter. Detta innebär att det kan vara svårt att skilja mellan de olika horisonterna och att rita en piezometrisk karta som är representativ för hela berggrunden. Salt grundvatten har påträffats i några områden där borrdjupet understiger 100 m. Saltvattnets ursprung kan vara havsvatten som har trängt inåt i landet i samband med grundvattenuttag i områden belägna nära kusten. Enligt SGU (1988) är det dock mest sannolikt att vattnet är relikt, d.v.s. att det härrör från istiden. Grundvattennivå Inom större delen av kommunen förekommer grundvattnet i flera våningar. I de övre jordlagren påträffas grundvattnet i allmänhet 1-10 m under markytan. Denna grundvattenyta följer i stora drag topografin. Grundvatten från denna övre horisont utvinns genom grävda brunnar, rörspetsar eller borrbrunnar. Inom områden med stort jorddjup förekommer grundvatten där grovsediment är inneslutna mellan tätare jordlager. I berggrunden förekommer grundvattnet också i flera våningar i stora delar av kommunen. Dessa kan ha mycket varierande grundvattennivå. Förkastningar kan förena olika vattenförande horisonter, men kan också begränsa akvifererna i sidled. Berggrundsakvifererna utvinns genom olika typer av borrade brunnar. 5

Inom större delen av kommunen är grundvattnet inneslutet, exempelvis i linser av grovmaterial eller genom tektoniska förkastningar. Detta innebär att vattenståndet i dessa brunnar i allmänhet anger grundvattnets trycknivå. Grundvattenströmningen sker från höjdområdena mot de låglänta slätterna. Från rätjuraberggrunden sydost om Djuramåsa, där grundvattennivån är belägen ca 30 m över havsytan, sker grundvattentransporten dels åt väster och nordväst mot Öresund och dels mot Ängelholmsslätten i nordost. Grundvattenskydd Ur geologisk synpunkt kan akviferer ha mer eller mindre naturligt skydd mot föroreningar som infiltreras med ytvattnet. För grundvattentillgångarna i de övre jordlagren är det naturliga skyddet ofta dåligt. Speciellt där isälvsavlagringar och övriga grovsediment dominerar i markytan kan föroreningarna mycket snabbt nå grundvattnet. Inom de norra och nordöstra delarna av kommunen är risken för att de undre akvifererna ska förorenas liten, eftersom de täcks av leriga moräner, moränleror och sedimentära leror med betydande mäktighet. Skyddet är betydligt även där Kågerödsformationen och jurarätberggrunden förekommer även om jordtäcket är tunt (ca 10 m), eftersom de ofta innehåller svårgenomsläppliga leriga lager. Däremot finns det alltid en risk för förorening av den övriga berggrundens akviferer, eftersom jorddjupet i större delen av kommunen är mindre än 10 m och akvifererna är av sprick- och pornatur. Detsamma gäller inom områden som ligger i anslutning till stora isälvsavlagringar, oavsett jorddjup. 6

Kontrollprogrammet Provpunkter Programmet omfattar totalt nio stycken provpunkter. Punkterna representerar de huvudsakliga geologiska och hydrogeologiska förhållandena inom kommunens gränser. Punkterna är också geografiskt spridda inom kommunen. Provpunkterna finns markerade i figur 3. Skälderviken g 2 Grävd brunn Grundvattenrör Borrad brunn Domsten Allerum Laröd Helsingborg g 4 s 1 Kattarp Ödåkra H 1 Påarp Bårslöv g 1 Mörarp g 3 b 4 Öresund b 2 0 5 10 Km Figur 3: Översiktskarta med kontrollprogrammets provtagningspunkter. Punkterna g1, g2, g3, g4 och s1 representerar det ytliga grundvattnet medan H1, b2, b3 och b4 representerar det djupa. b 3 Fyra av provpunkterna representerar ytliga grundvattenmagasin. Tre av dessa utgörs av befintliga grävda dricksvattenbrunnar som används för uttag av dricksvatten. Prov tas antingen direkt ur brunnen eller i tappkran belägen så nära brunnen som möjligt innan eventuella installerade filter. Den fjärde provtagningspunkten utgörs av en grundvattenspets. Punkterna representerar olika jordarter; grovkorniga kvartära sediment (g1 och s1), morän (g3) samt kvartär lera (g2). Förutom i dessa punkter uttas prov även i en punkt (g4) som kan sägas representera en äldre typ av 7

dricksvattenbrunn som tar emot mycket ytligt vatten. Denna brunn är belägen i morän. En beskrivning av de punkter som representerar det ytliga grundvattnet finns i bilaga 1. De övriga fyra provpunkterna som ingår i kontrollprogrammet utgörs av borrade brunnar. Två av dessa representerar mellandjupa vattenmagasin belägna dels i kågerödsformationen (b2) och dels i silurformationen (b3). De andra två punkterna representerar de djupa vattenmagasinen belägna i berggrund från lias a 1-2 (H1) respektive undre jura (b4). Dessa punkter har inte provtagits under åren 2003-2005. Provtagningsfrekvens I de ytligare vattenmagasinen (g1, g2, g3, g4 och s1) sker provtagning två gånger per år; en gång under våren och en gång under hösten. Det djupare grundvattnet (b2, b3, b4 och H1) undersöks en gång vart femte år och då under hösten med början 1997. Analyser Samtliga provpunkter analyseras med avseende på pesticider, metaller samt ett antal övriga fysikalisk-kemiska parametrar. Vilka parametrar som analyseras framgår av resultatsammanställningen i bilagorna 5-10. För pesticider anges i dessa sammanställningar endast de ämnen som påvisats i proverna. Av bilaga 2, 3 och 4 framgår vilka pesticider som ingått i analyserna under respektive år tillsammans med rapporteringsgränserna för pesticiderna. Med något undantag har de pesticider som analyserats varit desamma under 2003, 2004 och 2005. Variationerna beror på laboratoriets val av parametrar. 8

Resultat och bedömning I detta avsnitt redovisas en del av de resultat som framkommit vid provtagningarna under året. Proverna har i första hand bedömts som grundvattenprover. Eftersom vattnet från en del provpunkter även används som dricksvatten, antingen direkt eller via någon form av filtreringsutrustning, redovisas i vissa fall även en bedömning ur dricksvattensynpunkt. Syftet med grundvattenkontrollen är ju också bland annat att övervaka eventuell påverkan på grundvattnet med tanke på dess värde som dricksvattenresurs. För bedömningen har Naturvårdsverkets rapport 4915 Bedömningsgrunder för miljökvalitet grundvatten samt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:17) om försiktighetsmått för dricksvatten använts. För bedömning av halterna av metallerna aluminium, koppar, krom och kvicksilver har de naturliga bakgrundshalter som anges i Naturvårdsverkets skrift Sötvatten 90 använts som jämförelse. Bakgrundshalterna anges i denna rapport med en viss variationsbredd. Vid bedömningen har den högst angivna naturliga bakgrundshalten använts. Då det gäller kvicksilver har den naturliga bakgrundshalten uppgetts ligga mellan 0,0000001 och 0,00005 mg/l. Rapporteringsgränsen för kvicksilver har dock vid samtliga provtagningstillfällen legat på 0,0001 mg/l vilket överstiger den naturliga bakgrundshalten. Anmärkning har endast gjorts då rapporteringsgränsen överskridits. För nickel finns inte angivet något bakgrundsvärde i Naturvårdsverkets rapporter, utan en relatering har endast gjorts till Socialstyrelsens gränsvärden för dricksvatten. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har sammanställts i bilaga 11. För bedömning av halten bekämpningsmedel har Socialstyrelsens riktvärde för enskilda dricksvattenbrunnar tillämpats. Detta innebär att om ett enskilt bekämpningsmedel överskrider halten 0,1 µg/l eller om summan av samtliga bekämpningsmedel överskrider halten 0,5 µg/l så bedöms vattnet som otjänligt. Detta riktvärde trädde i kraft årsskiftet 2003/2004 vilket innebär att det inte gällde under provtagningsåret 2003. Värdet har ändå tillämpats vid bedömningen även av 2003 års prover. En jämförelse har även gjorts mot de riktvärden som angetts av WHO för dricksvatten. WHOs riktvärden är satta så att en person på 60 kg ska kunna konsumera 2 liter vatten per dag under en livstid utan några hälsoeffekter. Då Livsmedelsverket gjort en toxikologisk bedömning av en pesticid har hänvisning skett till den halten i första hand. En utförligare beskrivning av respektive bekämpningsmedel som återfunnits vid provtagningarna görs under rubriken Pesticider på sidan 22. Nedan följer först en utvärdering av resultaten med avseende på respektive analyserad parameter. Därefter följer en utvärdering av respektive provpunkt. Utvärdering med avseende på respektive parameter Turbiditet, färgtal, lukt och organiskt material (COD Mn ) Turbiditet och färgtal är ett mått på vattnets grumlighet respektive färgning. Vattnets lukt har beskrivits i ord ( ingen, svag, tydlig eller mycket stark ). Mängden organiskt material i ett vatten mäts genom parametern COD Mn. Ett bra dricksvatten ska ha låga värden på dessa parametrar. Höga värden på turbiditet (grumlighet) och färgtal erhölls framförallt i punkten s1 (Torshult). I denna punkt erhölls även mycket höga värden på järnhalten (25-91 mg/l) samt på halten av organiskt material (30-44 mg/l COD Mn ). De förhöjda halterna av järn och organiskt material är 9

förmodligen den huvudsakliga orsaken till de höga värdena på turbiditeten och färgtalet. Även halterna av nickel, bly, aluminium och krom var förhöjda i denna provpunkt. I samtliga prover har en tydlig lukt noterats. Lukten beskrivs som oljeliknande, unken eller avloppsliknande. Punkten s1 utgörs av ett grundvattenrör som slagits ner i sandigt material på cirka 2 meters djup. Grundvattnet som tas upp via röret hade låga värden på ph, alkalinitet och hårdhet. Halten av marmoraggresiv kolsyra låg mellan 5 och 30 mg/l. Troligen har vattnet sådana korrosiva egenskaper att själva grundvattenröret påverkas. Detta kan framförallt förklara de höga halterna av järn och nickel som erhållits vid provtagning. Alkalinitet och ph Grundvattnets buffertkapacitet mot försurning bedöms genom dess mått på alkaliniteten. Ju högre värde desto bättre möjlighet att stå emot försurningsbelastningen. En låg alkalinitet och ett lågt ph kan orsaka korrosionsskador på ledningar och därmed läckor och/eller förhöjda metallhalter i dricksvattnet. Värdena under 2003-2005 har legat på ungefär samma nivåer som tidigare år. De punkter som har höga värden på ph och alkalinitet och därmed placeras i klass 1-2 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder är punkterna g1 (Rosenlund), g2 (Tånga) och g4 (Bröda). Detta innebär att vattnet i dessa punkter har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. Punkten g3 (Yndesäte) varierar mellan klass 2 och 4. Vid en medelvärdesberäkning för åren 1997 till 2005 hamnar punkten i klass 3, d v s måttlig halt. Detta innebär att vattnet har en otillräcklig alkalinitet för att i framtiden ge en stabil och acceptabel ph-nivå i område med hög deposition. Punkten s1 (Torshult) har ännu sämre värden på alkaliniteten och hamnar vid en medelvärdesberäkning i klass 4, vilket innebär att vattnet har en otillräcklig alkalinitet för att ge stabil och acceptabel ph-nivå. Totalhårdhet, kalcium och magnesium Totalhårdheten är ett mått på mängden kalcium- och magnesiumjoner i vattnet. Ju högre halt av dessa joner desto hårdare vatten. Det utgör ingen hälsoskada att dricka vatten med hög hårdhetsgrad. Däremot kan ett hårt vatten ge utfällningar i ledningar, kärl och fastighetsinstallationer samt skador på textilier vid tvätt. Hårdheten varierar mellan de olika provtagningspunkterna (figur 4). Tre av provpunkterna, g1 (Rosenlund), g2 (Tånga) och g4 (Bröda) har hårt vatten (9,9-21 dh). Punkten g3 (Yndesäte) har medelhårt vatten (5,0-9,8 dh) medan vattnet i s1 (Torshult) är att betrakta som mycket mjukt (0-2,1 dh). Järn, mangan och sulfat (redox) Järn och mangan i grundvattnet härrör till största delen från upplösta järnhaltiga respektive manganhaltiga mineral i jord- och bergarter. Vid förhöjda järn- och/eller manganhalter finns risk för utfällningar, missfärgning och dålig smak. Det kan också medföra skador på textilier vid tvätt. Socialstyrelsens riktvärde för vatten från enskilda vattentäkter ligger på 0,50 mg järn/l respektive 0,30 mg mangan/l. Riktvärdena är satta ur estetisk och teknisk synpunkt. Några hälsomässigt grundade riktvärden för järn och mangan finns inte för enskilda brunnar. De högsta järnhalterna noterades som tidigare nämnts i punkten s1 (Torshult) (25-91 mg/l). I övriga punkter låg järnhalterna under 0,5 mg/l. 10

Även manganhalten har under året understigit Socialstyrelsens riktvärde för enskilda dricksvatten i samtliga punkter utom s1. I punkten s1 uppgick manganhalten vid höstprovtagningen 2004 till 0,59 mg/l och höstprovtagningen 2005 till 0,34 mg/l. Sulfat i grundvattnet uppkommer genom oxidation av antingen svavelhaltiga, organogena jordarter eller vissa mineral, främst svavelkis. Smakförändringar kan uppträda om halterna överstiger 250 mg/l vilket är Socialstyrelsens hälsomässigt grundade gränsvärde för sulfat i dricksvatten från enskilda brunnar. Inte i någon punkt har riktvärdet för sulfat överskridits. Högst halter noterades i punkterna g2 (Tånga) och g4 (Bröda). Grundvattnets redoxförhållande bedöms utifrån förhållandet mellan vattnets halter av järn, mangan och sulfat. Ett vattens redoxförhållande ger information om vattnets kvalitet som dricksvatten. Ett grundvatten med hög redoxpotential kallas också aeroba vatten och är ofta utmärkta som dricksvatten utan särskild behandling. Ett grundvatten med låg redoxpotential kallas också anaerobt och kan vara förenat med svavelvätelukt och höga järn- och manganhalter. Vattnet behöver ofta behandlas innan det kan användas som dricksvatten. Av de provtagningar som gjorts i punkterna under 2003-2005 framgår att samtliga punkter har hög redoxpotential förutom punkten g1 (Rosenlund) som pendlar mellan måttlig till låg redoxpotential. Punkten s1 (Torshult) har inte bedömts i detta sammanhang eftersom järnhalten i vattnet troligen inte avspeglar den naturliga halten. Hårdhet medelvärde 2003-2005 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 g1 g2 g3 g4 s1 Figur 4: Hårdhet som medelvärde för 2003-2005 för samtliga punkter Konduktivitet och klorid Konduktiviteten, eller ledningsförmågan, är ett mått på mängden salter i vattnet. Höga värden (>70 ms/m) kan indikera höga kloridhalter. Kloridhalter över 50 mg/l kan indikera påverkan av salt grundvatten, avlopp, deponi, vägsalt eller vägdagvatten. Vid halter över 100 mg/l bedöms vattnet som tjänligt med anmärkning. Vid halter över 300 mg/l finns risk för smakförändringar. De provpunkter som hade den största konduktiviteten var g2 (Tånga) och g4 (Bröda) (figur 5). Med något undantag hade dessa punkter även de högsta halterna av kalcium, magnesium, natrium, klorid och sulfat. 11

Konduktivitet medelvärde 2003-2005 100 80 60 40 20 0 g1 g2 g3 g4 s1 Figur 5: Konduktivitet som medelvärde för 2003-2005 för samtliga punkter Kväveföreningar De kväveföreningar som analyseras i proverna utgörs av nitrit- (NO2-N), nitrat- (NO3-N) och ammoniumkväve (NH4-N). Kväveföreningar kan antyda påverkan från avlopp, gödsling eller andra föroreningskällor. Halter överstigande 0,39 mg/l ammoniumkväve, 0,03 mg/l nitritkväve eller 4,6 mg/l nitratkväve kan enligt Socialstyrelsen tyda på sådan påverkan. Förhöjda halter kan dock även ha naturliga orsaker. Vid nitritkvävehalter över 0,03 mg/l respektive nitratkvävehalter över 11,5 mg/l bör vattnet inte ges till barn under 1 års ålder på grund av viss risk för försämrad syreupptagning i blodet. Om nitritkvävehalten uppgår till 0,15 mg/l respektive nitratkvävehalten till 11,5 mg/l eller högre bedöms dricksvattnet som otjänligt. Ammoniumkvävehalten översteg riktvärdet för otjänligt (0,39 mg/l resp 0,58 mg/l) i provpunkten s1 (Torshult) vid två tillfällen. Nitritkvävehalten översteg värdet för när det inte bör ges till små barn (0,03 mg/l) i punkten g1 (Rosenlund) vid ett tillfälle. Nitratkvävehalten understeg riktvärdet (11,5 mg/l) i samtliga provpunkter under perioden. Fosfat och kalium Enligt Socialstyrelsen kan fosfatfosforhalter överstigande 0,2 mg/l indikera påverkan från avlopp, gödsling eller annan föroreningskälla. Det kan dock även ha naturligt geologiskt ursprung. Kaliumhalter över 12 mg/l kan i brunnsvatten indikera påverkan från förorening. Det kan dock även ha naturligt geologiskt ursprung. Halterna av fosfat och kalium var relativt låga på samtliga provpunkter utom i punkten g4 (Bröda) under perioden. I denna punkt överskreds riktvärdena för tjänligt med anmärkning vid flera provtagningstillfällen för både fosfat och kalium. Även i punkten g2 (Tånga) låg kaliumhalten över 12 mg/l vid några tillfällen. Provpunkten g4 (Bröda) är belägen i en grävd brunn. Brunnen är stensatt och har ett dåligt skydd mot ytvatteninträngning. Eftersom brunnen är belägen i närheten av odlingsmark kan de förhöjda halterna eventuellt bero på att gödningsmedel som sprids på marken rinner in i brunnen. Kvävehalterna var dock förhållandevis låga under provtagningsperioden. 12

Fosfatfosforhalt 2003-2005 mg/l 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 2003 2004 2005 0 g1 g2 g3 g4 s1 Figur 6: Fosfatfosforhalten som medelvärde för 2003, 2004 och 2005 för samtliga punkter Kaliumhalt 2003-2005 30 25 20 mg/l 15 10 2003 2004 2005 5 0 g1 g2 g3 g4 s1 Figur 7: Kaliumhalten som medelvärde för åren 2003, 2004 och 2005 för samtliga punkter Natrium Halter överstigande 100 mg/l kan indikera påverkan från relikt saltvatten eller havsvatten och ett dricksvatten bedöms, enligt Socialstyrelsens riktvärden, som tjänligt med anmärkning om denna halt överskrids. Vid halter överstigande 200 mg/l finns risk för smakförändringar. De högsta halterna har under provtagningsperioden noterats i punkterna g2 (Tånga) och g4 (Bröda). Halterna har dock inte överskridit 100 mg/l i någon av punkterna. 13

Fluorid Grundvatten innehåller naturligt en viss mängd fluorid. Halten varierar med det geologiska materialet. Höga halter fluorid kan ge kan ge tandemaljfläckar samt fluorinlagring i benvävnaden. I samtliga provpunkter underskred fluoridhalten 0,8 mg/l vid samtliga provtagningstillfällen. Detta innebär att vattnet endast ger ett begränsat skydd mot karies. Aluminium Den naturliga halten av aluminium i svenskt grundvatten ligger mellan 0,001-5 mg/l. Bakgrundshalten 5 mg/l överskreds inte vid något tillfälle i någon punkt. I punkterna g3 (Yndesäte) och s1 (Torshult) har halten 0,01 mg/l överskridits vid flera tidpunkter. Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt med anmärkning på 0,5 mg/l överskreds vid två tillfällen i punkten s1. Detta vatten används dock inte för dricksvattenändamål. Koppar Den naturliga kopparhalten i svenska grundvatten ligger mellan 0,0005 0,01 mg/l. Kopparhalter över bakgrundshalten 0,01 mg/l noterades vid något tillfälle i samtliga punkter utom s1 (Torshult) under perioden. Halterna låg dock vid samtliga tillfällen under Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt med anmärkning för dricksvatten (0,2 mg/l). Zink Det naturliga innehållet av zink i grundvatten ligger mellan 0,001-0,1 mg/l. I samtliga provpunkter låg zinkhalten under 0,1 mg/l. Vid en bedömning enligt Naturvårdsverkets klassning av grundvattnet hamnar samtliga punkter i klass 1, 2 eller 3, det vill säga mycket låga till måttliga halter av zink. Kadmium Grundvatten i Sverige har en naturlig kadmiumhalt som ligger mellan 0,00003-0,0003 mg/l. I punkten g3 (Yndesäte) överskreds bakgrundshalten vid tre tillfällen under perioden. Halten låg då strax över 0,0003 mg/l. Detta är dock långt under det riktvärde på 0,005 mg/l som Socialstyrelsen anger för när ett vatten bör anses som otjänligt. Övriga punkter hade kadmiumhalter som enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder räknas som mycket låga (<0,00005 mg/l). Bly Den naturliga halten av bly i grundvatten anges till mellan 0,0001-0,001 mg/l. I samtliga provpunkter utom en låg värdena under 0,001 mg/l. Detta bedöms, enligt Naturvårdsverket, som mycket låga till låga halter. Den punkt som hade blyhalter överstigande 0,001 mg/l var punkten s1 (Torshult). I denna punkt uppmättes blyhalten till som högst 0,0034 mg/l. Detta bedöms av Naturvårdsverket som en hög halt. Socialstyrelsens riktvärde för när att vatten ska bedömas som otjänligt med avseende på blyhalten ligger på 0,01 mg/l. 14

Krom Den naturliga halten av krom i grundvatten ligger mellan 0,0001-0,001 mg/l. I samtliga provpunkter utom två understeg kromhalten 0,001 mg/l vid samtliga provtagningstillfällen. I punkten s1 (Torshult) överskreds halten vid fem av sex provtagningstillfällen och i punkten g3 (Yndesäte) vid ett av sex tillfällen. Socialstyrelsens riktvärde för när ett vatten ska bedömas som otjänligt (0,05 mg/l) överskreds dock aldrig. Nickel Enligt Socialstyrelsen ska ett dricksvatten bedömas som otjänligt om nickelhalten överstiger 0,02 mg/l. I punkterna s1 (Torshult) och g3 (Yndesäte) överskreds detta värde vid flera tillfällen under perioden. Enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder kan förhöjda nickelhalter förekomma naturligt i sura grundvatten. De lägsta ph-värden uppmättes i dessa två punkter med medelvärden på 7,0 (g3) och 6,4 (s1). Kvicksilver De naturliga kvicksilverhalterna i svenska grundvatten ligger mellan 0,0000001-0,00005 mg/l. I samtliga provpunkter understiger kvicksilverhalten laboratoriets rapporteringsgräns på 0,0001 mg/l. Pesticider De pesticider som påträffades under perioden var atrazin samt nedbrytningsprodukter av atrazin (atrazin-2-hydroxy, atrazin-desetyl), diklobenil, 2,6-diklorbensamid, isoproturon, 2,4-diklorprop, metamitron, DNOC och etofumesat. Flest antal olika pesticider påträffades i Yndesäte (g3) (8 st) medan de högsta halterna genomgående noterades i Bröda (g4) (högsta totalhalt 5,73 µg/l). Även i Tånga (g2) noterades rester av pesticider. I Rosenlund (g1) och Torshult (s1) noterades däremot inga rester av bekämpningsmedel alls under perioden. Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt (0,1 µg/l ) överskreds vid samtliga provtagningstillfällen i punkterna Yndesäte (g3) och Bröda (g4) avseende enskilda pesticider. Totalhalten överskred gränsvärdet för otjänligt (0,5 µg/l ) vid ett tillfälle i Yndesäte (g3) och vid samtliga tillfällen i Bröda (g4). I Tånga (g2) överskreds gränsvärdet för otjänligt (0,1 µg/l) avseende enskild pesticid vid ett tillfälle. Utvärdering med avseende på respektive provpunkt Rosenlund g1 Turbiditet, färgtal, lukt & organiskt material (COD Mn ) Vattnet har haft låga värden på dessa parametrar under samtliga provtagningstillfällen under perioden förutom vid provtagningen hösten 2003. Turbiditeten uppgick då till 5,1 FNU och färgtalet till 40 mg Pt/l. Alkalinitet & ph Vattnet har en hög till mycket hög alkalinitet och ett mycket högt ph-värde. Detta innebär att vattnet placeras i klass 1 till 2 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder; d v s vattnet har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. 15

Hårdhet, kalcium & magnesium Vattnets hårdhetsgrad har under perioden pendlat mellan 6,9 och 13,2 med ett medelvärde på 9,4 tyska hårdhetsgrader. Detta innebär att vattnet klassas som medelhårt. Järn, mangan & sulfat - redoxtillstånd Vattnet har till övervägande delen visat på relativt höga halter av järn och mangan medan sulfathalten varit relativt låg. Detta innebär att vattnet har en låg till måttligt hög redoxpotential och placeras i klass 2-3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Halterna underskrider de riktvärden för enskilt dricksvatten som anges i Socialstyrelsens allmänna råd. Konduktivitet & kloridhalt Vattnet uppvisar låga värden på kloridhalt och konduktivitet. De uppmätta kloridhalterna understiger 20 mg/l, vilken är den halt som Naturvårdsverket satt som jämförvärde på den depositionsbetingade tillförseln i Götaland. Värdena understiger även det riktvärde som Socialstyrelsen angett för klorid i dricksvatten. Kväve, fosfor & kalium Halterna av kväve är låga till måttliga och vattnet placeras i klass 2 till klass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vid ett tillfälle har halten nitritkväve just överskridit riktvärdet för tjänligt med anmärkning. Även halterna av fosfat och kalium är låga. Detta tyder på att vattnet troligen inte är direkt påverkat av mänsklig aktivitet i form av odling, avloppshantering eller liknande. Natrium Vattnet uppvisar låga värden på innehållet av natrium. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Samtliga analyserade metaller underskrider de av Naturvårdsverket angivna bakgrundshalterna med undantag för halten koppar som vid ett tillfälle uppmättes till 0,011 mg/l. Pesticider Inga rester av pesticider har noterats i vattnet under provtagningsperioden. Tånga g2 Turbiditet, färgtal, lukt & organiskt material (CODMn) Vattnet har haft låga värden på dessa parametrar under samtliga provtagningstillfällen under perioden. Vid två tillfällen överskreds dock halten av organiskt material riktvärdet för tjänligt med anmärkning och uppgick då till 8,2 respektive 11 mg/l. Alkalinitet & ph Vattnet har en mycket hög alkalinitet och ett mycket högt ph-värde. Vattnet placeras därmed i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, vilket innebär att vattnet har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. 16

Hårdhet, kalcium & magnesium Totalhårdheten har varierat mellan 15,2 och 21,4 tyska hårdhetsgrader vilket innebär att vattnet bedöms som hårt. Järn, mangan & sulfat - redoxtillstånd Järn- och manganhalterna har under perioden varit relativt låga medan sulfathalten varit relativt hög. Detta resulterar i att vattnet bedöms ha en hög redoxpotential enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Konduktivitet & kloridhalt Grundvattnet uppvisar relativt höga värden på kloridhalten och konduktiviteten. Konduktiviteten överstiger 70 ms/m vid samtliga provtagningstillfällen. Kloridhalten överstiger 50 mg/l vid samtliga provtagningstillfällen vilket kan indikera påverkan från mänskliga aktiviteter. Vid ett tillfälle uppgår halten till 100 mg/l vilket är Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt med anmärkning. Brunnen är placerad i närheten av odlad mark. Eventuellt kan de förhöjda värdena på klorid och konduktivitet bero på detta. De förhöjda halterna kan även bero på påverkan från enskild avloppsanläggning. Brunnen är också placerad relativt nära en allmän väg varför påverkan från vägsalt inte helt kan uteslutas. Halterna av de positiva jonerna kalcium, magnesium och natrium är högre i denna punkt jämfört med de punkter som har lägre halt av klorid. Detta kan eventuellt bero på den katjonbytesprocess som sker i marken. Kväve, fosfor & kalium Nitrathalten är genomgående mycket låg och vattnet placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Även fosfathalten har varit låg medan kaliumhalten överskridit gränsen för tjänligt med anmärkning vid tre tillfällen då den uppgått till 12, 13 respektive 14 mg/l. Natrium Vattnet har, jämfört med övriga provtagningspunkter, haft de högsta natriumhalterna under perioden. Halterna understiger dock 100 mg/l vilket är Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt med anmärkning. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Samtliga metaller utom koppar har understigit bakgrundsvärdena vid samtliga provtagningstillfällen. Kopparhalten har vid fyra tillfällen överskridit detta värde då den uppgått till 0,011 mg/l, 0,011 mg/l, 0,0140 mg/l respektive 0,016 mg/l. Pesticider Vid fem av sex provtagningstillfällen har ämnet 2,6-diklorbensamid detekterats. Halterna har legat mellan 0,02 och 0,07 µg/l. Detta är relativt låga halter och underskrider Socialstyrelsens riktvärde 0,1 µg/l då ett vatten ska bedömas som otjänligt. Förutom detta ämne har isoprutoron påträffats vid ett tillfälle i en halt av 0,12 µg/l vilket överskrider riktvärdet för otjänligt vatten. Dessutom har ämnet 2,4-diklorprop och metamitron hittats vid vars ett tillfälle i halten 0,01 µg/l. 17

Yndesäte g3 Turbiditet, färgtal, lukt & organiskt material (CODMn) Vattnet har haft låga värden på dessa parametrar under samtliga provtagningstillfällen under perioden. Alkalinitet & ph Vattnets ph-värde har vid samtliga tillfällen utom ett överstigit 6,5. Vid ett tillfälle uppmättes ph-värdet till 6,4 vilket innebär att vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder. Alkaliniteten är dock låg och har vid samtliga tillfällen understigit 60 mg/l. Värden härunder kan innebära korrosionsangrepp på ledningar i fastigheten. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder hamnar vattnet i klass 3 (måttlig halt). Detta innebär att vattnet har en otillräcklig alkalinitet för att i framtiden ge en stabil och acceptabel phnivå i område med hög deposition av försurande ämnen. Hårdhet, kalcium & magnesium Vattnets hårdhet ligger, beräknat som ett medelvärde över perioden, på 6,12 tyska hårdhetsgrader. Detta innebär att vattnet bedöms som medelhårt. Järn, mangan & sulfat - redoxtillstånd Halterna av järn och mangan är låga medan sulfathalten är relativt hög. Detta innebär att vattnet kan anses ha en hög redoxpotential och placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Konduktivitet & kloridhalt Grundvattnet har låga till måttliga halter av klorid. Halterna varierar mellan 11 och 30 mg/l. Konduktiviteten är också låg och understiger vid samtliga tillfällen 70 ms/m. Kväve, fosfor & kalium Nitrathalten bedöms som hög enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (klass 4). Halten varierar mellan 7,3 och 10 mg/l med ett undantag. Vid provtagningen hösten 2003 har halten angetts understiga 0,1 mg/l. Med tanke på att nitrathalten genomgående varit hög sedan provtagningarna startade 1997 kan man misstänka att detta värde helt enkelt är felaktigt. Halterna av nitrit och ammonium har dock varit relativt låga under perioden. Natrium Natriumhalterna har under perioden varit låga. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Metallerna koppar, kadmium och krom har vid några tillfällen överskridit de bakgrundshalter som Naturvårdsverket anger. Kopparhalten har uppgått till som högst 0,031 mg/l. Bakgrundshalten för koppar ligger på 0,01 mg/l. Kadmiumhalten har som medelvärde legat på 0,00026 mg/l vilket bedöms som en måttlig halt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Kromhalten har vid ett tillfälle uppgått till 0,0023 mg/l. Bakgrundsvärdet anges för krom till 0,001 mg/l. Halterna av dessa metaller har dock aldrig överstigit Socialstyrelsens riktvärden. Det har däremot nickelhalten gjort. Halten nickel har under perioden överskridit Socialstyrelsens 18

riktvärde på 0,02 mg/l då ett dricksvatten bör bedömas som otjänligt vid fyra av sex tillfällen. Som högst har halten uppgått till 0,028 mg/l. Pesticider Atrazin och/eller diklobenil med nedbrytningsprodukter har påträffats vid samtliga provtagningstillfällen. Vid vårprovtagningen 2005 påträffades dessutom ämnena metamitron, DNOC och etofumesat. Vid samtliga provtagningstillfällen har vattnet bedömts som otjänligt enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder eftersom något eller några ämnen överskridit halten 0,1 µg/l. Vid ett av tillfällena (våren 2003) har dessutom den totala halten överskridit 0,5 µg/l. Med ledning av de riktvärden som angetts av WHO respektive Livsmedelsverket har vattnet ändå bedömts kunna användas som dricksvatten. Bröda g4 Turbiditet, färgtal, lukt & organiskt material (COD Mn ) Vattnet har haft låga värden på dessa parametrar under samtliga provtagningstillfällen under perioden. Alkalinitet & ph Vattnet har en mycket hög alkalinitet och ett mycket högt ph-värde. Detta innebär att vattnet placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder; d v s vattnet har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. Hårdhet, kalcium & magnesium Vattnets hårdhet ligger, beräknat som ett medelvärde över perioden, på 16,5 tyska hårdhetsgrader. Detta innebär att vattnet bedöms som hårt. Järn, mangan & sulfat redoxtillstånd Vattnet har genomgående låga halter av järn och mangan och relativt höga sulfathalter. Detta innebär att vattnet placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och kan anses ha en hög redoxpotential. Konduktivitet & kloridhalt Kloridhalten har under perioden legat mellan 15 och41 mg/l med ett medelvärde på 27 mg/l. Detta innebär att vattnet anses ha en måttlig halt klorid. Konduktiviteten har dock vid fyra av sex provtagningstillfällen överstigit 70 ms/m. Kväve, fosfor & kalium Nitrathalten bedöms som låg till mycket låg och punkten placeras i klass 1-2 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Även halterna av nitrit och ammonium har varit låga under perioden. Halterna av fosfat och kalium är dock höga. Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt med anmärkning avseende fosfat på 0,2 mg/l har överskridits vid fyra av sex provtagningstillfällen. Den högsta halt som hittats har uppgått till 0,87 mg/l. Kaliumhalten har överskridit riktvärdet för tjänligt med anmärkning (12 mg/l) vid samtliga provtagningstillfällen och har som högst uppgått till 29 mg/l. Brunnen är placerad nära brukad mark och konstruktionen är också sådan att ytligt vatten kan tränga ner i brunnen. Eventuellt kan de höga fosfor- och kaliumhalterna förklaras med att de näringsämnen som sprids på den odlade marken når brunnen. Föroreningarna också härröra från enskild avloppsanläggning. Natrium Natriumhalterna har under perioden varit låga. 19

Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Samtliga metaller med undantag av koppar har understigit de bakgrundshalter som Naturvårdsverket anger. Kopparhalten har vid ett tillfälle uppgått till 0,0140 mg/l. Bakgrundsvärdet ligger på 0,01 mg/l. Halterna av koppar, kadmium och zink bedöms som mycket låga till måttliga (klass 1-3) enligt Naturvårdsverket. Pesticider Rester av atrazin och/eller diklobenil med nedbrytningsprodukter har hittats vid samtliga provtagningstillfällen. Inga övriga pesticider har hittats. Socialstyrelsens riktvärde för otjänligt vatten har också överskridits vid samtliga tillfällen. Då avses både riktvärdet för enstaka ämne (0,1 µg/l) och totalt (0,5 µg/l). I vattnet uppmättes så höga halter som 5,4 µg/l av ämnet 2,6- diklorbensamid. Halten understiger dock det riktvärde som anges av Livsmedelsverket med stöd av bland annat WHOs bedömning på 39 µg/l. Torshult s1 Turbiditet, färgtal, lukt & organiskt material (CODMn) Vattnet har mycket höga värden på samtliga dessa parametrar. Turbiditeten har under perioden uppgått till som högst 450 FNU, färgtalet till 1960 mg/l och halten COD Mn till 44 mg/l. En tydlig lukt som beskrivits som oljeliknande, avloppsliknande och unken har angetts. Färgen, grumligheten och lukten beror säkert till stor del på påverkan från det rör som vattnet tas ur. Övriga värden tyder på att vattnet är korrosivt och höga halter av järn och en del metaller tyder också på att röret påverkar vattenkvaliteten. Alkalinitet & ph Vattnets ph-värde är relativt lågt. Vid fyra av sex tillfällen har värdet understigit 6,5. Alkaliniteten har också varit låg vid samtliga provtagningstillfällen och har vid samtliga tillfällen understigit 60 ms/m. Vid halter över 60 ms/m minskar risken för korrosionsangrepp på ledningar enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder. Vid en bedömning enligt Naturvårdsverkets grunder har vattnet framförallt legat i klass 4, men vid något tillfälle hamnat både i klass 3 och klass 5. Klass 4 innebär att vattnet har en otillräcklig alkalinitet för att ge stabil och acceptabel ph-nivå. Hårdhet, kalcium & magnesium Beräknat som ett medelvärde över perioden ligger vattnets hårdhet på 1,4 tyska hårdhetsgrader. Detta innebär att vattnet bedöms som mycket mjukt. Järn, mangan & sulfat - redoxtillstånd Vattnet uppvisar mycket höga halter av järn (25 mg/l till 91 mg/l) vilket troligen beror på påverkan från det grundvattenrör som vattnet hämtas ur. Eftersom detta inte speglar vattnets naturliga innehåll har någon utvärdering av redoxtillståndet inte gjorts. Manganhalterna har varit relativt höga och sulfathalterna relativt låga varför man kan förmoda att vattnet har en måttlig till låg redoxpotential. 20

Konduktivitet & kloridhalt Grundvattnet uppvisar låga värden på klorid och konduktivitet. Kväve, fosfor & kalium Nitrathalten understiger vid samtliga tillfällen 0,5 mg/l vilket enligt Naturvårdsverket bedöms som en mycket låg halt. Även nitrithalten har varit låg medan däremot ammoniumhalten har varit något förhöjd. Vid två tillfällen har ammoniumhalten överskridit Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt med anmärkning på 0,39 mg/l då den uppgått till 0,56 respektive 0,58 mg/l. Fosfathalterna och kaliumhalterna har genomgående varit låga vid samtliga provtagningstillfällen. Natrium Natriumhalterna har genomgående varit mycket låga under perioden. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Socialstyrelsens bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Halterna av aluminium, bly, krom och nickel har överskridit bakgrundsvärdena och/eller Socialstyrelsens riktvärden. Aluminiumhalten har vid två tillfällen överstigit riktvärdet för tjänligt med anmärkning (0,5 mg/l) då den uppgått till 0,64 respektive 0,58 mg/l. Det naturliga bakgrundsvärdet på 5 mg/l har dock inte överskridits. Blyhalten har överskridit bakgrundshalten vid fem av sex tillfällen. Enligt Naturvårdsverkets bedöms halterna som måttliga till höga. Som högsta halt har uppmätts 0,0034 mg/l. Kromhalten har legat över bakgrundsvärdet vid fem av sex tillfällen och har som högst uppgått till 0,0039 mg/l. Nickelhalten slutligen har överstigit Socialstyrelsens riktvärde för otjänligt (0,02 mg/l) vid fem av sex tillfällen och har som högst uppgått till 0,027 mg/l. Orsakerna till de förhöjda halterna av metaller, framförallt bly, krom och nickel, är inte kända. Eventuellt kan orsaken vara korrosion av grundvattenröret till följd av det aggresiva vattnet. Pesticider Inga rester av pesticider har hittats i vattnet under provtagningsperioden. 21

Pesticider Atrazin och dess nedbrytningsprodukter Typ Atrazin är en systemiskt verkande herbicid tillhörande klortriazinerna. Atrazin tas upp genom rötterna och påverkar fotosyntesen hos växterna. Till nedbrytningsprodukterna hör atrazindesetyl, atrazindesisopropyl och atrazin-2-hydroxy. Användning Atrazin har använts som totalbekämpningsmedel mot ogräs i planteringar, på grusgångar, på gårdsplaner, i trädgårdar och i plantskolor, på industritomter, banvallar och vägkanter samt i skogsplanteringar och i odlingar av majs. Preparat Det finns idag inga godkända preparat innehållande atrazin. Exempel på tidigare godkända preparat är Gesaprim 500 fw (klass 2), Silvorex 5g strö (klass 3) och Totex strö (klass 3). De senast upphörda godkännandena innebar att preparaten inte fick överlåtas efter utgången av 1990. För de flesta preparaten finns även ett användningsförbud från och med utgången av 1991. För vissa så kallade klass 3 medel finns dock inget sådant användningsförbud. Enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter får atrazin inte längre ingå som verksam beståndsdel i bekämpningsmedel. Ämnet förbjöds av Kemikalieinspektionen 1989 på grund av att det har hög rörlighet i jord och att det finns risk för förorening av vatten. Miljöeffekter Atrazin har hög till mycket hög rörlighet i mark. Det klassas också som ett så kallat riskminskningsämne av Kemikalieinspektionen på grund av att det kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön samt dess allergiframkallande egenskaper. Atrazin klassas som mycket giftigt för vattenlevande organismer. Hälsoeffekter Enligt Kemikalieinspektionen kan atrazin ge allergi vid hudkontakt. Det klassas också som farligt eftersom det finns risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom förtäring. För atrazin har WHO fastställt ett riktvärde på 2 µg/l. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Atrazin är en av de substanser som ofta påträffas i grund- och ytvatten. Vid sökning i SLUs pesticiddatabas över inrapporterade fynd i grundvatten i Skåne fram till och med år 2004 framkom att atrazin påträffats i cirka 16 % av analyserade prov. Den högst uppmätta halten utgjordes av 14 µg/l atrazin. Vid en undersökning av mängden bekämpningsmedelsrester i nederbörd över en lokal på Söderåsen under 2002 har depositionen av atrazin beräknats till 1,02 µg/m 2. 22

Diklobenil och 2,6-diklorbensamid (BAM) Typ Diklobenil (2,6-diklorbensonitril) är en herbicid tillhörande bensonitrilerna. 2,6-diklorbensamid är en nedbrytningsprodukt av diklobenil. Diklobenil hämmar rottillväxten och dödar groende frön. Användning Diklobenil har använts som jordherbicid för totalbekämpning av ogräs i planteringar, på banvallar, inom industriområden, på grusgångar, gårdsplaner och andra grusade ytor samt vid rotbekämpning i avloppsledningar och i branddammar. Preparat Det finns idag inga godkända preparat innehållande diklobenil. Exempel på tidigare godkända preparat är Prefix g (klass 2), Casoron g (klass 2), Sanafoam vaporooter (klass 1 So) och Totex strö (klass 3). De senast upphörda godkännandena innebar att preparaten inte fick överlåtas efter utgången av 1991. För de flesta preparat finns även ett användningsförbud från och med utgången av 1992. Diklobenil får enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter inte längre ingå som verksam beståndsdel i bekämpningsmedel. Ämnet har förbjudits av Kemikalieinspektionen 1994 på grund av att det är svårnedbrytbart och flyktigt. Miljöeffekter Diklobenil är giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Hälsoeffekter Diklobenil är klassificerat som hälsoskadligt och farligt vid hudkontakt av Kemikalieinspektionen. Enligt bedömning av amerikanska EPA är diklobenil möjligen carcinogent och svagt akuttoxiskt. Både diklobenil och BAM saknar bedömning av riktvärde från WHO. Livsmedelsverket har dock angett ett riktvärde på 39 µg/l för BAM förutsatt att ämnet inte är giftigare än modersubstansen diklobenil. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Ämnet 2,6-diklorbensamid är ett av de ämnen som påträffas ofta vid analyser av grund- och ytvatten. Vid sökning i SLUs pesticiddatabas över inrapporterade fynd i grundvatten i Skåne fram till och med år 2004 framkom att 2,6-diklorbensamid återfunnits i 301 av 965 prover (31%). Den högsta halt som noterats uppgick till 4,0 µg/l. Även diklobenil har påträffats i grundvatten i Skåne i en högsta halt på 0,2 µg/l. Under våren 2005 uppmättes i våra prover 0,3 µg/l vilket är högre än denna halt. Vid en undersökning av mängden bekämpningsmedelsrester i nederbörd över en lokal på Söderåsen under 2002 har depositionen av diklobenil beräknats till 0,21 µg/m 2. 23