Gränsvärden och kommentarer till enskild vattentäkt.

Transkript

1 ALKALINITET, HCO 3: Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga och har tillsammans med ph och hårdhet betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Ju högre alkalinitet desto större är vattnets förmåga att stå emot försurning. Alkaliniteten bör överstiga 60 mg/l för att undvika korrosion på ledningar. För att höja en låg alkalinitet monteras ett avsyrningsfilter. ALUMINIUM, Al: Aluminium kan lösas ut ur marken vid låga ph-värden. Förhöjda halter kan förekomma i slam från nyborrade brunnar. Normalt ligger aluminiumhalten under 0,20 mg/l. Halter däröver är anmärkningsvärda. AMMONIUM, NH 4: Halter över 0,50 mg/l anses som anmärkningsvärda. Förhöjda halter kan tyda på föroreningar från avloppsvatten, moss- eller myrvatten. Det kan också indikera påverkan från relikt saltvatten, d.v.s. havsvatten från istiden som blivit kvar i berggrunden. Förhöjda halter förekommer också naturligt med mycket järn eller humus. Halt över 1,5 mg/l kan medföra kraftig nitritbildning vilket kan medföra hälsorisk, se förklaring under nitrit. ARSENIK, As: Halter över 10 µg/l bedöms som otjänligt. Förekomsten kan indikera påverkan från föroreningskälla. I bergborrade brunnar är dock orsaken oftast naturlig (sulfidmineral). Eventuell risk för kroniska hälsoeffekter vid långvarigt intag. Vattnet bör INTE användas till dryck eller BLY, Pb: Halter över 10 µg/l är otjänliga. Orsaken är ofta korrosion av blyhaltiga material i äldre fastighetsinstallationer. Kan också vara en indikation på en påverkan från ett industriutsläpp, deponi & dylikt. Risk för kroniska hälsoeffekter vid långvarigt intag, särskilt hos små barn. Vattnet bör inte används till dryck eller CYANID, CN: Halter över 50 µg/l är otjänliga. Riktvärdet avser totalhalt cyanid. Detta kan indikera påverkan från industriutsläpp, deponi & dylikt. Vattnet bör inte användas till dryck eller livsmedelhantering. FLUORID, F: Fluorid förekommer naturligt i grundvatten i varierande grad. Fluoridhalter mellan 0,80-1,20 mg/l anses ha en kariesförebyggande effekt. Högre halter av fluorid innebär risk för missfärgning av tandemalj (fluoros). Vatten med halter över 6 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck. Risk för fluorinlagring i benvävnad (osteofluoros). Det finns bra filter för att reducera fluoridhalten i dricksvattnet. Det bästa sättet är med omvänd osmos, membran teknik. <0,8 mg/l, Dricksvattnet ger ett begränsat kariesskydd. 0,8-1,2 mg/l, Dricksvattnet har kariesförebyggande effekt. 1,3-1,5 mg/l, Dricksvattnet har en kariesförebyggande effekt. Vattnet bör dock inte ges i större omfattning till barn under 1 ½ års ålder. 1,6-4,0 mg/l, Dricksvattnet har kariesförebyggande effekt. Vattnet bör dock endast i begränsad omfattning ges till barn under 1 ½ år. 4,1-5,9 mg/l, Dricksvattnet bör endast i begränsad omfattning ges till barn under 7 år och endast vid enstaka tillfällen till barn under 1 ½ år. 6,0-> mg/l, Dricksvattnet bedöms som otjänligt till dryck och FOSFAT, PO 4: Höga fosfathalter kan tyda på föroreningar från avlopp eller gödsling. Höga fosfathalter kan också ha naturligt geologiskt ursprung. Halter över 0,50 mg/l är tjänligt med anmärkning. FÄRGTAL, Pt mg/l: Ett vattens färg orsakas vanligen av multnade växtdelar, humusämnen (jord) eller av järn/manganförekomst. Färgtalet bör vara under 30. Kontrollera ev. läckage av ytvatten. JÄRN, Fe: Järn förekommer naturligt i varierande grad i grundvattnet som metalljoner och oxider och kan ge upphov till utfällningar, missfärgningar, lukt och smak. Järnhalten bör vara under 0,50 mg/l, men problem kan uppstå både vid lägre eller först vid högre halter. Förekomst av järn medför risk för missfärgningar av tvätt och sanitetsporslin samt igensatta ledningar. Några medicinska belägg finns inte att man kan bli sjuk av att dricka järn- och manganhaltiga vatten. Vissa personer kan vara överkänsliga för att duscha och bada i järnhaltiga vatten, med rodnader och hudutslag som följd. Järnet tas bort genom luftning eller kemisk oxidation då det oxideras till partiklar och avskiljs i ett sandfilter. Andra metoder är genom luftning och en katalytisk massa, kaliumpermanganat och katalytisk massa eller enbart katalytisk massa. En effektiv syresättning i en hydrofor är den överlägset bästa metoden för att få ett bra resultat vid rening. I ett tryckkärl med gummiblåsa el. membran kan vattnet inte syresättas och järn, mangan och svavelväte kan ej oxideras. OBS! Välj i första hand en hydrofor som tryckkärl till dricksvattnet och lufta aldrig vattnet i brunnen!

2 KADMIUM, Cd: Vid halter av 1,0 µg/l bedöms vattnet som tjänlig med anmärkning. Halter över 5,0 µg/l bedöms vattnet som otjänligt. Kadmium förekommer i grundvattnet i några områden med sedimentära berggrunder. Kan orsakas av korrosion av kadmiumhaltiga material i fastighetsinstallationer, särskilt om vattnet är surt. Det finns risk för kroniska hälsoeffekter vid långvarigt intag. Vattnet bör inte användas till dryck eller KALCIUM, Ca: Riktvärde mg/l. Inom önskvärt intervall minskar korrosionsrisken i distributionsanläggningen. Olägenheter som för hårdhet, vid anmärkningsvärda halter. KALIUM, K: Kan, särskilt i brunnsvatten, indikera påverkan från föroreningar. Det kan även ha naturligt, geologiskt betingat ursprung. Halter över 12 mg/l kan indikera på en förorening. KEMISK SYREFÖRBRUKNING, COD Mn : Är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen, vilka oftast består av multnande växtdelar, d.v.s. humus. Dessa ämnen kan påverka färg, lukt, smak och att en mikrobiologisk tillväxt gynnas. Halten av COD:Mn bör vara lägre än 8 mg/l O 2. Humus kan binda järn som då är mycket svårt att avskilja. Orsaken till höga halter kan vara läckage mellan berg och foderrör eller ytliga sprickzoner i en borrad brunn. I grävda brunnar kan det bero på dåligt tätade brunnsringar, eller en dåligt renspolad- och slamsugen brunn. En tätningsmanschett kan bli ett bra alternativ till en borrad brunn, övrigt gäller ett humus (jonbytare), kol- eller keramiska filter även en membranrening kan bli aktuell vid svåra fall. KLOR, total aktiv, Cl 2, Tjänligt med anmärkning vid 0,4 mg/l Cl 2. Det finns risk för lukt och smak av klor. Förekommer vid desinfektion med klor. Bästa sättet att filtrera bort klor är med aktivt kol. Undvik klorat vatten i jonbytarfilter och osmos membran. KLORID, Cl. (SALT): Kloridhalten bör inte överstiga 100 mg/l detta påskyndar korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/l kan ge smakproblem, dålig smak. Höga kloridhalter förekommer vid inläckage av havsvatten eller relikt havsvatten (vatten från istiden). Halter över 50 mg/l Cl kan indikera påverkan av salt grundvatten, avlopp, deponi, vägsalt eller vägdagvatten. För att reducera höga klorid/natriumhalter finns det bara ett effektivt sätt och det är att montera en avsaltningsanläggning, s.k. omvänd osmos, som finns i många olika storlekar och prisklasser. En injektering av för djupt borrade brunnar kan vara ett alternativ vid förhöjda kloridhalter. Kontakta Vattenspecialisten för konsultation när det gäller avsaltningsanläggningar. KOLSYRA: Halter över 25 mg/l kolsyra ökar risken för korrosion, vattnet är aggressivt. Vid höga halter monteras ett avsyrningsfilter och luftning av vattnet via hydrofor eller luftningstank. KONDUKTIVITET, ms/m: Konduktivitet är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och stiger med ökad klorid- och natriumhalt (salt). Ledningsförmågan är i regel mindre än 70 ms/m. KOPPAR, Cu: Förhöjda värden kan förekomma beroende på utlösning ur ledningar och har ofta samband med låga ph-värden, låg alkalinitet samt mjukt vatten, d.v.s. aggressivt vatten. Kopparhalten får ej överstiga 0,20 mg/l. Koppar kan orsaka grön utfällning i sanitetsporslin och ibland grönfärgning av hår vid tvätt. Höga halter kan ha hälsovådliga effekter. Vid förhöjda halter finns även risk för diarréer, särskilt hos känsliga barn. Vattnet (kallvatten) bör spolas några minuter innan det tas till dryck och matlagning, särskilt vid beredning av barnmat, efter längre tids stillestånd samt vid nyinstallation. Undvik kopparinstallation vid aggressivt vatten. Halter över 2,0 mg/l Cu bedöms som otjänligt. KROM, Cr: Halter på 50 µg/l Cr bedöms som otjänligt. Krom kan indikera påverkan från industriutsläpp, deponi & dylikt. Kroniska hälsoeffekter är inte kända, men kan inte uteslutas. Riktvärdets syfte är att begränsa dricksvattnets bidrag till totalintaget av krom. Vatten med förhöjda värden bör inte användas till dryck eller KVICKSILVER, Hg: Halter på 1,0 µg/l Hg bedöms som otjänliga. Kvicksilver kan indikera påverkan från industriutsläpp, deponi & dylikt. En eventuell risk för kroniska hälsoeffekter vid långvarigt intag. Vattnet bör inte användas till dryck eller livsmedelhantering.

3 LUKT: Vattens lukt har ofta naturliga orsaker, till exempel svavelväte, jord, mossa, lera, skadedjur eller sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller stall. Ett vanligt problem är förekomst av svavelväte som har en lukt liknande den från ruttna ägg. Bedömningen görs när främmande lukt indikerar att vatten är så förorenat att det ej bör användas som dricksvatten eller personlig hygien. Vid svavelväte är det luftning som gäller och det bör utföras i en hydrofor eller en trycklös tank. Tryckkärl med gummiblåsa eller membran är ej lämpligt, detta gäller alltid vid borrade brunnar. (Se även sid. 3. Svavelväte.) OBS! Lufta ALDRIG vattnet direkt i brunnen, det kan förorsaka stora skador (gäller borrade brunnar). Montera alltid HYDROFOR som tryckkärl till DRICKSVATTEN! Undvik membrantankar. MAGNESIUM, Mg: Risk för smakförändringar vid höga halter. Gränsvärde 30 mg/l. MANGAN, Mn: Mangan förekommer liksom järn huvudsakligen i jonform. Det är helt lukt- och smakfritt, men kan ge upphov till blåsvarta fällningar och missfärgning av tvätt. Manganhalten bör helst vara lägre än 0,30 mg/l. För att effektivt ta bort allt mangan krävs någon form av katalytisk massa, t.ex. Manganese Greensand och Kaliumpermanganat, Birm och ev. avsyrningsmassa som underlättar oxidationen. Även jonbytare kan komma ifråga. (Se även sid. 1. Järn.) NATRIUM, Na: Se även klorider. Kan indikera påverkan från relikt saltvatten bildat under istiden eller havsvatten. Halten bör inte överstiga 100 mg/l, grundvattnet är då saltpåverkat. Natriumhalten stiger även vid filtrering med jonbyte med natrium. (Mjukvatten- och humusfilter) NICKEL, Ni: Vatten med halter på 20 µg/l Ni bedöms som otjänligt. Nickel kan förekomma naturligt i surt grundvatten. Kan även indikera att råvattnet förorenats av industri bl.a. NITRAT, NO 3: Förhöjda halter kan förekomma i närheten av gödslad mark, läckande avlopp och andra föroreningskällor. Vatten med halter över 5 mg/l bedöms tjänligt med anmärkning. Om nitrathalten överstiger 10 mg/l bör inte vatten ges till barn under ett års ålder på grund av risk för methämoglobinemi (försämrad syreupptagning i blodet). NITRIT, NO 2: Nitrit förekommer ofta i djupborrade brunnar på grund av syrebrist, men kan också indikera föroreningar av avloppsvatten, gödsel eller liknande. Vid halter över 0,005 mg/l bedöms vattnet tjänligt med anmärkning. Om halten är högre än 0,050 mg/l skall vattnet ej ges till barn under ett års ålder på grund av risk för methämoglobinemi (försämrad syreupptagning i blodet). Vatten med halter över 0,30 mg/l är otjänliga, och vattnet bör ej användas till dryck eller matlagning. ph-värde: ph-värdet visar balansen mellan vattnets sura och alkaliska beståndsdelar. ph-värdet ligger i allmänhet mellan 5,5 och 8,5. Värden under 7,2 kan innebära risk för korrosionsskador på rörledningar av metaller samt varmvattenberedare. Låga ph-värden ökar risken för utlösning av metaller ur vattenledningssystemet (se avsnittet ovan om koppar). ph-värden över 10,5 (basiskt vatten) gör vattnet otjänligt p.g.a. risken för skador på ögon och slemhinnor. Vatten med låga ph-värden går lätt att höja med ett avsyrningsfilter. Ett bra ph-värde bör ligga mellan 7,5-8,5. SELEN, Se: Halter över 10 µg/l bedöms som otjänligt. Selenhalter över riktvärdet kan finnas naturligt i vatten. SULFAT, SO 4: Sulfathalten bör inte överstiga 100 mg/l detta påskyndar korrosionsangrepp och bedöms tjänligt med anmärkning. Vid halter över 250 mg/l kan vattnets smak påverkas negativt och kan ge övergående diarré hos känsliga barn. Om sulfathalten är högre än alkaliniteten finns risk för kopparkorrosion. SVAVELVÄTE: Svavelväte H 2S är en färglös, illaluktande gas som bildas vid nedbrytning (förruttnelse och förmultning) av organiska produkter som djur- och växtrester i syrefattig miljö och ger en unken lukt som av ruttna ägg. Det hygieniska gränsvärdet är 10 ppm. Vid ex. dusch sörj för en god ventilation. Gäller vid höga halter av svavelvätegas. Observera! Det är viktigt vid val av tryckkärl till en borrad brunn att man alltid väljer en hydrofor där vattnet kan syresättas och ev. svavelvätegas oxideras. Även en trycklös luftningstank kan bli aktuell. Tryckkärl med gummiblåsa eller membran har den nackdelen att vattnet i dessa ej syresätts och svavelvätegasen kan ej oxideras. (Se även sid. 2. Lukt) OBS! Lufta ALDRIG vattnet direkt i brunnen det kan förorsaka stora skador (gäller borrade brunnar). Använd alltid HYDROFOR som tryckkärl till DRICKSVATTEN! Undvik membrantankar.

4 TOTALHÅRDHET, O dh. KALCIUM OCH MAGNESIUM: Totalhårdheten anger summan av kalcium och magnesium i vattnet. Totalhårdheten anges i tyska grader ( O dh). Vatten med låg totalhårdhet kallas "mjukt" och vatten med hög totalhårdhet kallas "hårt". Vatten med en hårdhet över >10 O dh innebär en risk för utfällningar på textilier, i ledningar och varmvattenberedare. Mycket mjuka vatten kan förorsaka korrosionsskador. Hårda vatten kan lätt åtgärdas med ett avhärdningsfilter (mjukvattenfilter) en s.k. jonbytare. En hög totalhårdhet kan även bero på en förhöjd klorid/salthalt i brunnsvattnet. 0-2,0 O dh Mycket mjukt vatten. (kan förorsaka korrosionsskador) 2,1-4,9 O dh Mjukt vatten. (som ovan) 5,0-9,8 O dh Medelhårt vatten. 9,9-21 O dh Hårt vatten. (även hårt vatten kan förorsaka korrosionsskador) Över >21 O dh Mycket hårt vatten. (som ovan) TURBIDITET-GRUMLIGHET, FNU: Grumlighet kan utgöras av synliga partiklar eller opalescens d.v.s. mycket små partiklar som ger vattnet en viss "mjölkighet". Orsaken till vattens grumlighet är i de flesta fall järnföreningar eller leror. Grumlighet kan tyda på att brunnen är otät (ytvattenläckage). Lera och flytsand kan filtreras med en filtermassa för slamfilter eller keramiskt membran. MIKROBIOLOGISKA-BAKTERIOLOGISKA KOMMENTARER. ESCHERICHIA COLI (E.COLI): E.coli finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur. Förekomst av denna bakterie i vatten tyder på förorening från avlopp, gödsel, skadedjur eller liknande. Vid påvisande av E.coli bakterie i vatten kan man inte utesluta förekomst av sjukdomsframkallande bakterier och/eller virus. Om E.coli är upp till <9 st/100 ml vatten bedöms vattnet som tjänligt med anmärkning. Vid halter över >9 st/100 ml vatten bedöms det som otjänligt. Om E.colihalterna är höga kan det bli aktuellt med en s.k. UV-behandling eller klorering av vattnet. Förhöjda halter av bakterier bör ALLTID utredas! Kontakta Vattenspecialisten om råd. KOLIFORMA BAKTERIER: Koliforma bakterier förekommer naturligt i jord och vatten men också i tarmkanalen hos människor och djur. Om antalet koliforma bakterier per 100 ml vatten är mindre än <50 bedöms det som tjänligt. Vid värden mellan > bedöms det som tjänligt med anmärkning. Vid högre värden bedöms vattnet som otjänligt. Orsaken till höga värden i en borrad brunn kan vara läckage mellan foderrör och berg eller ytliga sprickzoner. Lämpliga åtgärder se ovan E.coli. MIKROSVAMP: Avser summan av jäst- och mögelsvamp. Mögel korreleras i första hand till lukt- och smakproblem men kan även indikera risk för överkänslighetsreaktioner. Jästsvamp orsakar sällan något annat än tekniska problem. AKTINOMYCETER: Sätts i första han i samband med lukt- och smakproblem. ANTAL MIKROORGANISMER 22 O C: Antal mikroorganismer ger en uppfattning framförallt om det totala bakterieinnehållet i vattnet. Förhöjda värden kan bero på inläckande ytvatten i brunnen. Värden under <1000 st/ml vatten bedöms som tjänligt. Över >1000 st/ml bedöms vattnet tjänligt med anmärkning. En effektiv åtgärd när ytvatten läcker in i en borrad brunn kan vara att montera en tätningsmanschett. Humusfilter och en UV-anläggning alt. en kol eller membranrening kan även bli aktuellt. VIKTIGT! Kontrollera att skadedjur (möss) ej kan komma in i brunnen, dessa kan orsaka stora problem med bakterier m.m. Brunnsröret skall ha en tät genomföring mellan foderrör och slangar OBS! En regelbunden renspolning (högtrycksspolning) är viktigt för att erhålla ett bra vatten. Brunnen är ett förråd av Ditt viktigaste LIVSMEDEL! Dricks- och hushållsvatten. Vårda brunnen och tillhörande utrustning med största omsorg. Utan vatten inget liv.

5 Radon i dricksvatten och gränsvärden till enskild vattentäkt. Radon utgör troligen en större hälsorisk än man tidigare antagit. Det är framför allt barn som utsätts för en strålbelastning genom att dricka radonhaltigt vatten. Radonet kan passera fritt genom cellväggar t.ex. blodomlopp och ryggmärg. Det innebär ökad risk för olika former av cancer. Ett barn exponeras ca. 10 gånger mer än en vuxen av radonet i dricksvattnet. Radon är en radioaktiv ädelgas med den kemiska beteckningen Rn. I grundvatten förekommer den huvudsakligen som 222 Rn, som har en halveringstid på 3,83 dygn. När radon sönderfaller utsänds joniserad strålning varpå det bildas radondöttrar. Dessa kan sedan följa med luften in i luftrören och lungor när vi andas. När man använder radonhaltigt vatten i hushållet, t.ex. till disk och tvätt, avgår en stor del av radonet till inomhusluften. Långvarig vistelse i luft med förhöjda radonhalter kan innebära risk för lungcancer. Dricker man vattnet med radon upptas radonet i kroppen. Vid sönderfall av det intagna radonet och dess dotternuklider erhåller kroppens organ en stråldos som kan innebära risk för olika former av cancer. Den största stråldosen får mag-tarmkanalen. Radonhalter över >100 Bq/l får en hälsomässig anmärkning. Halter över >500 Bq/l, som används till dryck och matlagning till barn, bör kokas eller vispas kraftigt minst 3-5 minuter för att avlägsna radonet. OBS! vid vispning och kokning av vatten avgår radon till inomhusluften. Överstiger radonhalten >1000 Bq/l bedöms vattnet otjänligt. Höga radonhalter i dricksvatten bör åtgärdas! Detta gäller framförallt permanentboende. Ansvariga myndigheter har länge varnat för att radon i dricksvatten kan utgöra en risk för hälsan och då främst med syftning på att från vatten avgivet radon kan innebära en risk för lungcancer informerade Strålskyddsinstitutet, Livsmedelsverket och Socialstyrelsen om risken för barn att dricka radonhaltigt vatten. Sedan dess har många låtit analysera sitt vatten och vidta åtgärder mot radonet. Få hade tidigare brytt sig om att åtgärda radonet i sina brunnar. När det nu finns enkla åtgärder för att sanera radonet från dricksvattnet, är det inte försvarbart att inte göra något åt en förhöjd radonhalt i vattnet. Radonhalter högre än 500 Bq/l förekommer så gott som uteslutande i vatten från bergborrade brunnar och i kallkällor som tar sitt vatten från sprickor i berget. Radonhalter i ytvattentäkter som sjöar och grävda brunnar är alltid jämförelsevis mycket låga. Till Dej som står i begrepp att borra en ny brunn, tänk alltid på följande: Finns det en risk att få in saltvatten från saltsjön eller relikt vatten. Värdera detta noga det finns stor risk för att få saltvattenbrunn. Ytterligare att tänka på: Titta på hur ett avlopp med infiltration är anlagd, detta kan vålla framtida problem. Kontrollera med grannar, fråga om avlopp, dricksvattenbrunnen samt fråga om en vattenkvalitén. Välj alltid tryckkärl och pump av högsta kvalité, det lönar sig. Undvik att montera membrantryckkärl till dricks- och hushållsvatten. Montera en riktig hydrofor så eliminerar Du redan här framtida problem. Försök att borra på en hög punkt på tomten för att undvika att ytvatten söker sig till brunnen. Undvik att kapa foderröret, låt alltid röret stick upp över markytan, lägg aldrig betongringar runt röret. -Några ytterligare råd; se alltid till att brunnen blir renspolad regelbundet av sakkunnigt branschfolk. Detta bör utföras vart annat eller tredje år, vid ytvattenläckage kan det bli nödvändigt men renspolning varje år. Kontrollera alltid att det inte läcker ner ytvatten i brunnen, det kan göra brunnen obrukbar under en lång tid. Vad som är mycket viktigt är att det finns en fungerande tätning till borrhålet. Undvik ALLTID att isolera med mineralull i anslutning till brunnen. Detta drar bara till sig smådjur som möss m.m. som lätt kan falla ner när en tillräcklig tätning saknas. Undvik att gödsla i närheten av brunnen. Var försiktig med alla typer av kemikalier i brunnens närhet. På marken runt brunnen bör man undvika alla typer av växter. Lägg singel eller grovt grus runt brunnen för att undvika växtlighet. Brunnen är Ditt förråd av LIVSMEDEL, dricksvattnet. Betrakta alltid brunnen som ett LIVSMEDELSFÖRRÅD. Grinda Clean Water AB - lars-goran.stomberg@grindacleanwater.se Välkommen att ringa oss för konsultation och projektering av dricksvattentäkter samt för vidare information om våra tjänster och produkter. Tfn: Uppgifter enl. Socialstyrelsens gränsvärden SOSFS 2003:17, Statens Strålskyddsinstitut (SSI), Socialstyrelsen Uppgifterna i detta häfte är sammanställda av Lars-Göran Stomberg. Nacka, Vi reserverar oss mot eventuella fel som kan förekomma i texten eller förändringar i gränsvärden som myndighet utfärdar.