Sjöar och vattendrag i Mullsjö kommun

- 1 - Sjöar och vattendrag i Mullsjö kommun av Magnus Thorell

- 2 - Sjöar och vattendrag i Mullsjö kommun Av Magnus Thorell Kartor och fotografier (där ej annat anges) av Lars Wärn Innehåll Inledning. 3 Tidans vattensystem....12 Vallsjön... 14 Hästgölen 16 Nässjön 20 Gölen, Bjurbäck.. 23 Andsjön... 25 Tidan (uppströms Stråken). 27 Stråken 31 Mullsjön.. 36 Trollsjön. 41 Mullsjöån 43 Knipesjön 45 Gravsjön. 48 Gölen, Utvängstorp. 51 Tolsjön 53 Tidan Nedströms Stråken... 55 Hammarsjön... 58 Svartåns delavrinningsområde 61 Sjöbackasjön.. 63 Saxarpasjön. 66 Brännerisjön (Sjögaslättsjön)..68 Sandhemssjön. 71 Grimstorpasjön 75 Släpesjön. 77 Lugnåsasjön 80 Svartån 82 Kvarndammen.85 Parkdammen... 87 Vattendelare m m, karta. 88 Litteratur. 89 Bilaga: Förekommande fiskarter i några sjöar och åar inom Mullsjö kommun Tryck: Mullsjö kommun Jan 2003

- 3 - Mullsjön - en tidig morgon sommaren 2001. Sjöar och vattendrag i Mullsjö kommun Inledning I Mullsjö kommun finns 25 sjöar som är registrerade med namn och sjönummer i SMHI Svenskt vattenarkiv. Så man kan säga att Mullsjö är en ganska sjörik kommun. Sex av dessa sjöar delas med andra kommuner. De största vattendragen i kommunen är Tidan, Svartån och Mullsjöån och det är i deras avrinningsområden som nästan alla sjöarna ligger. De flesta sjöar bildades eller fick sin nuvarande form under den senaste istiden för omkring 10000 år sedan. Många har uppstått längs sprickzoner i berggrunden som har sitt ursprung i äldre geologiska skeden. Men former på bottnar och strandlinjer har de fått under istiden. Stråken är ett fint exempel på en sprickdalssjö, men även Brängen och Nässjön har uppstått på detta sätt. I dalarna har vid landisens avsmältning stora mängder sand och grus avsatts. Det har hänt att små isberg har lossnat från landisen och legat isolerade. När sedan sedimenten har avsatts runt ett sådant isberg har en sänka uppstått i terrängen. I sådana dödisgropar har t ex Mullsjön och flera av Sandhemssjöarna bildats. Mossarnas myrgölar kan vara vad som återstår av forntida sjöar som fått sina stränder försumpade och invaderade av vitmosstorv. Sådana gölar är Hästgölen, som ingår i Torpmossen och Tolsjön i Tolsjömossen.

- 4 - Några av sjöarna är konstgjorda fördämningar som Parkdammen och Kvarndammen vid Tunarp. Längs Tidan ligger också flera fördämningar vilka alla har till uppgift att jämna ut vattenflödet och bättre utnyttja vattenkraften. Vattendragen utnyttjades i högre grad förr. Flera dammar har rivits och nästan alla spår är borta. Den som besöker Grimstorp i Sandhem kan knappast se några spår av Kvarnsjön, som på 1800-talet låg norr om gården och måste ha betytt en hel del för bygden. På 1800-talet gick en våg av sjösänkningsföretagsamhet genom landet. För Mullsjös del drabbades Knipesjön med förändrade strandlinjer och nytt utlopp mot Furusjön som följd. Även Andsjön har sänkts något. Utdrag ur historisk karta över Sandhem som upprättades under åren 1877-1882. Den numer torrlagda Qvarnsjön syns norr om Grimstorp. Av kartan framgår att nuvarande Brännerisjön skyltade med ett betydligt mer poetiskt namn på den tiden - Sjögaslättsjön.

Karta över sjöarna i Mullsjö kommun och dess omnejd. - 5 -

- 6 - Miljöpåverkan Försurning Också de till synes orörda sjöarna är påverkade av människan. Nedfallet av försurande svavel- och kväveföreningar är ett allvarligt miljöproblem och har lett till låga phvärden i några av kommunens sjöar. De flesta har dessbättre genom egen motståndskraft - buffertkapacitet - klarat sig bra. Vattnets surhet är av betydelse för de vattenlevande organismerna. Vid för lågt ph kan fortplantningen störas hos fiskar, groddjur och lägre djurgrupper. Olika arter är olika känsliga. Indirekt har surheten betydelse för vattenorganismerna också genom att den reglerar i vilken kemisk form metaller uppträder. Exempelvis kan giftig aluminium lösas ut vid lågt ph. För att motverka de negativa effekterna av försurningen kalkas några av sjöarna, nämligen Sjöbackasjön, Gravsjön, Knipesjön, Trollsjön, Andsjön och Vallsjön. Vid bedömning av ph-värden och surhet, liksom andra mätvärden, används Naturvårdsverkets publikation Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag (1999). Där föreslås nedanstående benämningar på olika ph-intervall: ph-värde Nära neutralt > 6,8 Svagt surt 6,5-6,8 Måttligt surt 6,2-6,5 Surt 5,6-6,2 Mycket surt 5,6 För att få ett mått på vattnets buffertkapacitet mäts alkaliniteten i mekv/l. Alkalinitet (mekv/l) Mycket god buffertkapacitet >0,20 God buffertkapacitet 0,10-0,20 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet 0,02 Eutrofiering Ett annat miljöproblem är övergödning - eutrofiering - av sjöar och vattendrag orsakat av för mycket kväve och fosfor, som alltså är näringsämnen för växterna. Nästan alla kommunens sjöar var i sitt naturstadium näringsfattiga skogssjöar. Endast i Sandhem, som ligger nära Falbygdens rika jordar, kan man tänka sig att ett par sjöar är naturligt näringsrika. Gödsling av åkrar, avlopp från hushåll och utsläpp från trafiken bidrar till övergödningen. De kommunala avloppsreningsverken släpper ut vatten i Svartån och Mullsjöån. Även skogsgödsling, avverkningar och dikningar inverkar. Eutrofiering leder till ökad produktion av växter och djur, algblomning, ökad vattengrumling, ökad syrgasförbrukning vid nedbrytning av organiskt material och ändrad artsammansättning i sjöarna.

- 7 - För bedömning av tillstånd i sjöar och vattendrag utnyttjas totalfosfor och totalkväve enligt nedanstående mall ur Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999): Totalfosforhalt (µg/l) Låga halter 12,5 Måttligt höga halter 12,5-25 Höga halter 25-50 Mycket höga halter 50-100 Extremt höga halter > 100 Totalkvävehalt (µg/l) Låga halter 300 Måttligt höga halter 300-625 Höga halter 625-1250 Mycket höga halter 1250-5000 Extremt höga halter > 5000 Färgtal Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs med en färgskala. Färgtalet är främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet görs klassindelning med avseende på färgtal enligt nedan: Färgtal (mg Pt/l) Ej eller obetydligt färgat vatten 10 Svagt färgat vatten 10-25 Måttligt färgat vatten 25-60 Betydligt färgat vatten 60-100 Starkt färgat vatten > 100 Organiskt material, syretärande ämnen TOC, totalt organiskt kol, mätt i mg/l, ger information om halten av organiska ämnen. I näringsfattiga sjöar är TOC-halten låg. En näringsrik sjö har hög TOC-halt och ett högt värde innebär att syret i vattnet kan förbrukas när de organiska ämnena bryts ner. Enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet, görs nedanstående klassindelning: Halt organiskt material, TOC (mg/l) Mycket låg halt 4 Låg halt 4-8 Måttligt hög halt 8-12 Hög halt 12-16 Mycket hög halt > 16

- 8 - Metaller och miljögifter Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjö- och åvatten. Människan har kommit att öka halterna av metaller i miljön. Genom utsläpp till luft och spridning vida omkring och genom utsläpp direkt till vatten har halterna av vissa metaller ökat i svenska sjöar och vattendrag. Förhöjda metallhalter kan leda till biologiska störningar. Tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver orsakar redan i små mängder skador då de tillförs djur och växter. Tungmetallerna utsöndras mycket långsamt och blir miljögifter när de förekommer i för stor koncentration. Kvicksilverhalterna i fisk är idag i allmänhet förhöjda. Medelhalterna i enkilosgädda från sjöar i olika regioner i södra Sverige varierar mellan 0,5 och 1,0 mg kvicksilver/kg. Det är förbjudet att sälja eller ge bort fisk med kvicksilverhalt högre än 1 mg/kg fiskkött. Kvicksilverhalten i gädda har tidigare undersökts i Vallsjön, Andsjön, Nässjön, Stråken, Mullsjön, Knipesjön, Gravsjön och Sandhemssjön. I Knipesjön och Vallsjön är halterna mycket höga, 1,45 mg Hg/kg i Knipesjön (1985) och 1,38 mg Hg/kg i Vallsjön (1987). Utsläpp av renat processvatten från galvanisk industri sker i Mullsjöbäcken. Prov tas kontinuerligt på utgående processvatten. Flera arter av groddjur trivs i Hammarsjöns närhet. Biologisk mångfald Speciella och för trakten unika naturtyper är knutna till sjöarna och vattendragen. I vattnet och på bottnarna lever sällsynta och hotade arter som öring, flodpärlmussla och vissa sländearter. Även en del strandsträckor har stora naturvärden i skyddsvärda arter och naturtyper. I strandnära skogar har Skogsvårdsstyrelsen hittat nyckelbiotoper och naturvärden där hotade arter har påträffats eller kan finnas.

- 9 - Bäcksländan, Isoperia diffiformis, trivs i de klara skogsbäckarnas strömmande vatten Friluftsliv Sjöarnas och vattendragens värde för friluftsliv och rekreation kan knappast överskattas. Både de kommunala badplatserna och de många övriga badvikarna lockar. Kanotverksamheten på Stråken och i Tidan är mycket omfattande. Fritidsfisket är av största betydelse och har stort rekreationsvärde. Fiskevård bedrivs av ett antal fiskevårdsområdesföreningar, vilka säljer fiskekort till allmänheten. Nässjön erbjuder fina badmöjligheter, inte minst för småbarnsfamiljer.

- 10 - Tidigare undersökningar ph och alkalinitet har i kommunens viktigare sjöar mätts i stort sett årligen av Miljöoch hälsoskyddsförvaltningen sedan mitten av 1970-talet. Vad gäller övriga parametrar; totalfosfor, totalkväve, TOC, färg, ledningsförmåga m m har mätningar skett vid en riksinventering 1990 och en länsinventering 1995. Mullsjön har ägnats stor uppmärksamhet och genomgick en limnologisk undersökning 1983. Tidans vattenförbund är en sammanslutning av intressenter och användare av vattnet i Tidans avrinningsområde. Vattenförbundet (och dess föregångare Tidans vattenvårdsförbund) har genomfört miljökontroll i Tidans avrinningsområde sedan 1956. Detta har för Mullsjös del inneburit att vattenkvalitén flera gånger årligen har undersökts i Tidan vid Kyrkekvarn, i Svartån vid Olofstorp, i Mullsjöån och i Stråken, södra delen och norra delen. Sedan 1998 tas vattenprover även i Tidan vid Ryfors och i Mullsjön. Bottenfaunaprov har tagits vid tre tillfällen vid Kyrkekvarn. Provfiske har av Fiskerinämnden i Skaraborgs län genomförts i Stråken och Mullsjön 1985, i Gravsjön 1987 och i Knipesjön 1992. De sjöar som varit föremål för kalkning har övervakats av Länsstyrelserna i Skaraborgs och Jönköpings län. Dagsländor, bottenfaunaarter med olika försurningskänslighet.

- 11 - Undersökningen 1999 Inför denna faktasammanställning har besök gjorts vid samtliga sjöar och större vattendrag. Olika strandsträckor har inventerats vad gäller växtlighet och naturvärden under sensommaren och hösten 1999. Uppgifter om floran har dessutom erhållits av Anders Bertilsson, Västergötlands botaniska förening. På miljökontoret fanns sedan tidigare uppgifter om fiskfaunan i de olika sjöarna. Med hjälp av Michael Bergström och Curt Welander har dessa artlistor gjorts aktuella. Vad gäller fåglar finns sedan tidigare en inventering av Södra Vätterbygdens fågelklubb av sjöfåglar i Jönköpings kommun (1991), som delvis berör Mullsjö. En liknande undersökning av Knipesjön, Habo kommun, har ställts till förfogande av Anders Åhlund. En databas över fågelfynd i Mullsjö kommun har ställts till förfogande av Södra Vätterbygdens fågelklubb genom Eric Öhman och uppgifter har dessutom erhållits av Lars Moberg, Gunnar Hurtig och Sven V Johansson. I november 1999 togs ett antal vattenprover i flertalet sjöar, vilka analyserades av Svelab med avseende på ph, alkalinitet, konduktivitet, färg, TOC, fosfor och kväve. I maj 2000 togs även några kompletterande vattenprover. Mullsjön.

- 12 - Tidan vid Näs. Foto: Magnus Thorell Tidans vattensystem Tidans källor ligger i Strängsered i Ulricehamns kommun. Från Strängseredssjön och till mynningen i Vänern rinner ån en sträcka på 185 km. Hela avrinningsområdets yta är 2228 km 2. Nästan hela Mullsjö kommun ligger inom Tidans avrinningsområde. På sin väg till Stråken sänker sig ån 86 m och på den sträckan bildar den, förutom Strängseredssjön, sjöarna Jogen, Vållern, Brängen och Nässjön. Nederbörden är i trakten runt Tidans övre lopp 850 mm per år. Området ingår i en naturgeografisk region som fått namnet Götalands nederbördsrika västsida. Barrskog är den dominerande naturtypen och andelen lövskog är ganska liten. Myrområden av olika slag är vanliga. Små jordbruk ligger spridda över området, större åkermarker finns vid Liared och Kölingared längs Tidans dalgång. Berg och jord Övre delen av Tidans avrinningsområde är i geologiskt hänseende ett övergångsområde och domineras av bergarter tillhörande den sydvästsvenska gnejsregionen, medan området runt Stråken och österut domineras av granitbergarter. Dessa gnejser och graniter är grå till

- 13 - Tidan vid Näs i Bjurbäck. rödaktiga vad gäller färgen. De har det gemensamt, att de mestadels ger en mer eller mindre sur markreaktion och lämnar endast ifrån sig sparsamt med växtnäringsämnen. Detta övergångsområde kännetecknas av rikligt med uppskjutande små massiv med basiska bergarter som betyder en del för markreaktion och näringstillgång lokalt. Jordarten inom Tidans övre avrinningsområde är till största delen morän. En del av moräntäcket har berikats med istransporterat material från Falbygdens kalk- och skifferbergarter. Detta kan förbättra jordarten avsevärt och bidrar till vattendragens förmåga att motstå försurning. I Liared och i Nässjöns och framför allt Stråkens dalgångar förekommer isälvsavlagringar i form av sand och grus. En betydande del av jordarna täcks av torvmarker. Årsmedelhalter för färg i Tidan vid Årsmedelhalter för fosfor i Tidan vid Kyrkekvarn 1995-1999. Kyrkekvarn 1990-1999.

- 14 - Vallsjön Sjönummer enl. SMHI: 641547-137649 Tillrinningsområdets areal: 3.3 km 2 Sjöareal: 30 ha H ö h: 303 m Medeldjup: 4.5 m Max. djup: 9.1 m Omsättningstid: 0.8 år Det översta vattnet i den del av Tidans avrinningsområde som tillhör Mullsjö kommun är Vallsjön, som delas med Jönköpings och Ulricehamns kommuner. Endast en mindre del ligger i Mullsjö. Sjön är belägen på Hattåsen i västra Bjurbäck, omgiven av barrskog och talrika mindre myrområden. Stora avverkningar har på senare år skett inom tillrinningsområdet. I Ulricehamns kommun ligger ett lantbruk med åkermark som gränsar till sjön. I övrigt förekommer ingen bebyggelse. Vallsjöns främsta tillflöden är två bäckar som kommer från myrarna i omgivningen. Utflödet är Tälningarudsån som leder till Lindhultasjön i väster. Växt- och djurliv Längs Vallsjöns stränder växer björk och klibbal. Bland framträdande arter i markfloran kan nämnas gräset blåtåtel, starrarter som trådstarr och småstarr och anspråkslösa blomväxter som topplösa och kråkklöver. Stränderna har steniga, grusiga bottnar, där det växer sjösäv, notblomster, strandpryl och andra karaktärsväxter för den

- 15 - näringsfattiga sjötypen. Ute i vattnet finns såväl gul, som vit näckros, rostnate och de meterlånga, flytande bladen av plattbladig igelknopp. Notblomster. Av fiskar förekommer mört, gädda, lake och abborre. Storlom, fiskmås, fisktärna, drillsnäppa, skogssnäppa och grågås uppges häcka vid Vallsjön. Vattenkvalitet Vallsjöns vatten är starkt brunfärgat och näringsfattigt. Sjön var skadad av försurning innan kalkning påbörjades 1986. Ulricehamns kommun låter årligen kalka sjön. Det har konstaterats att gäddor från Vallsjön har mycket höga kvicksilverhalter. Naturvärden Häckande storlom. Skog med naturvärden gränsar till stranden (Skogsvårdsstyrelsens inventering). Området präglas av tystnad. Generellt strandskydd intill 100 m gäller för Vallsjön. Vallsjöns läge i gränsen mellan Mullsjö, Ulricehamn och Jönköpings kommun. Vallsjöns och Hästgölens avrinningsområden.

- 16 - Hästgölen. Beträffande avrinningsområde, se sid 21. Hästgölen Sjönummer enl. SMHI: 641681-137745 Avrinningsområdets areal: Sjöareal: 2.4 ha H ö h: 312 m Hästgölen ligger på Hattåsenområdet invid länsgränsen 1 km sydväst om Knaggebo. Sjön är en myrgöl omgiven av ett myrkomplex bestående av mossar, kärrdråg, myrgölar och fastmarksholmar. Hela våtmarksområdet avvattnas mot Brängen. Växt- och djurliv Hästgölens stränder är uppbyggda av torv. Här växer, förutom vitmossor, tuvull, vitag, sileshår, klockljung, kärrlilja och andra utpräglade myrväxter. Smålom häckar vid Hästgölen. Kricka och trana kan ibland ses här. Vattnet i Hästgölen är starkt brunfärgat och mycket surt, ph-värde 4,6. Fosfathalten är låg, kvävehalten måttligt hög. (Uppgifterna från 1995). Naturvärden Hästgölen med omgivningar har mycket höga naturvärden. Området är ostört, har vildmarkskaraktär och är nästan orört. Häckande smålom. Värdeklass 1, objekt med särskilt högt naturvärde (Våtmarker i Skaraborgs län 1991).

- 17 - Brängens utlopp i Tidan. Brängen Sjönummer enl. SMHI: 641863-137912 Tillrinningsområdets areal: 128,8 km 2 H ö h: 239 m Sjöareal: 2.63 km 2 Max. djup: 15,7 m Större delen av Brängen ligger i Ulricehamns kommun. Tidan har sitt inlopp i nordvästra delen. Sjön mottar vatten även av fyra bäckflöden. Utloppet ligger i sydspetsen. Omgivningarna är höglänta, dominerade av barrskog och är påverkade av avverkningar och dikningar. Närmast sjön finns en del lövskog och i södra delen åkeroch betesmark. Växt- och djurliv Stränderna består mestadels av sand, grus, sten och block, men dyiga strandpartier förekommer även. Vegetationen består av den näringsfattiga skogssjöns karaktärsarter, av vilka här kan nämnas pors, flaskstarr, kråkklöver och sjöfräken. På de sandiga, grusiga bottnarna växer notblomster, löktåg och strandpryl i mängd. Längre ut i vattnet ses gäddnate, gräsnate, hårslinga och plattbladig igelknopp. Vid utloppet finns täta bestånd av bladvass och sjösäv.

- 18 - Brängens läge på gränsen mot Ulricehamns kommun. Brängens avrinningsområde. Fiskfaunan är artrik med braxen, benlöja, mört, sutare, gädda, öring, siklöja, lake, bergsimpa, abborre och gärs. Kräftpest har drabbat sjön. Både flodkräfta och signalkräfta har inplanterats. Endast signalkräfta förekommer i dag. I Tidan, såväl uppströms som nedströms, förekommer flodpärlmussla. Enligt Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1985) finns vid utloppet även mindre dammussla och ärtmussla. Flodpärlmussla. (Bild från Borås stad) Som häckfåglar förekommer i Brängen storlom, fiskgjuse, gräsand, knipa, kanadagås, fiskmås, storskrake och drillsnäppa. Andra arter som ibland ses invid sjön är kricka och trana. Vattenkvalitet Brängens vatten är måttligt till betydligt brunfärgat. Mätningar av ph har under senare år visat fördelaktiga värden nära 7. Alkaliniteten har gett besked om mycket god förmåga att motstå försurning. Tidans vattenförbund genomför sedan 1956 recipientundersökningar i Tidans avrinningsområde. Vid Hjälmen, 1 km uppströms Tidans inflöde i Brängen, ligger en mätstation med årlig vattenkontroll. Mätningar av Tidans näringsinnehåll vid Hjälmen visar på ett vatten med måttligt höga kväve- och fosforhalter. Vattnet i Brängen hade

- 19 - vid mätningar 1990 och 2000 låga fosforhalter och sjön kan klassas som oligotrof näringsfattig. Vattenkemi (2000-05-30) nära neutralt vatten (ph 7,3) mycket god buffertförmåga måttligt färgat vatten måttligt hög halt av organiska ämnen låg fosforhalt måttligt hög kvävehalt Ärtmussla (Pisidium sp.) är en av flera musselarter i Brängen. Naturvärden Höga naturvärden, klass II enl. Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1985). Naturbetesmark klass 2 gränsar till stranden vid Norkebo (Ängs- och hagmarksinventeringen, Mullsjö kommun). Gott om orörda stränder. Liten fritidsbebyggelse. Utökat strandskydd till 200 m. Friluftsliv Brängen har stor betydelse för friluftsliv och fritidsfiske. En vacker promenadväg utefter Brängen.

- 20 - Nässjön Sjönummer enl. SMHI: 641737-138012 Tillrinningsområdets areal: 198,4 km 2 H ö h: 230 m Sjöareal: 1,90 km 2 Max. djup: 11.2 m Medeldjup: 4.1 m Sjövolym: 8.00 miljoner m 3 Södra delen av Nässjön hör till Jönköpings kommun. Sjön ligger intill en sprickzon i berget, som i väster löper norrut längs Tidans dal och längs Brängens västra sida. Frånsett Tidan, får Nässjön vatten från Svansjön i söder och Andsjön i sydväst. Sjön avvattnas genom Tidan i norra delen. Nässjöns västra strand gränsar mot en långsträckt löv- och blandskogsklädd sluttning. I övrigt dominerar barrskog omgivningarna. I norra delen, vid Näs och Bjurbäck, men även i söder, ligger jordbruksmarker som gränsar till sjön. Små jordbruk ligger även på höjdområdena runt sjön. Våtmarker har uppstått i anslutning till Tidans in- och utlopp. Fritidshusbebyggelse finns i liten omfattning på östra sidan intill kommungränsen.

- 21 - Nässjön. Nässjöns avrinningsområde. Växt- och djurliv Stränderna är i regel blockrika med grus- eller sandbotten. En fin sandstrand finns i norra delen. Strandvegetationen är mestadels ganska artfattig, men karakteristisk för den näringsfattiga sjötypen. Klibbal, pors och gräset blåtåtel är framträdande växter längs strandkanterna. Bestånd av sjösäv och bladvass förekommer sparsamt, utom vid Tidans in- och utlopp, där större vassbestånd finns. På bottnarna växer notblomster talrikt. Från de sandiga stränderna kan noteras strandpryl, löktåg, gåsört, nålsäv, knappsäv m m. På djupare vatten förekommer s k långskottsväxter som gräsnate, hårslinga och vattenpest tillsammans med flytbladsväxterna vit näckros och Vattenpest. Nässjöns fiskfauna är artrik: braxen, benlöja, mört, sutare, gädda, öring, siklöja, lake och abborre finns här. Signalkräfta förekommer även. Även vad gäller fåglar är artantalet högt. Som häckfåglar kan räknas storlom, storskrake, fiskgjuse, grågås, kanadagås, kricka, gräsand, knipa, drillsnäppa, skogssnäppa och fiskmås.

- 22 - Vattenkvalitet Nässjöns vatten är betydligt brunfärgat och har haft ett ph-värde omkring 7 de senaste åren. Måttligt sura värden har uppmätts om man ser tillbaka en 20-årsperiod. Alkaliniteten visade i nov. 1999 på mycket god buffertkapacitet. Vad gäller näringsämnen är vattnets kvävehalt måttligt hög och fosforhalten låg till måttligt hög. Med utgångspunkt från de mätningar som gjorts under 1990-talet bör Nässjön räknas som oligotrof till mesotrof. Vattenkemi (nov. 1999) neutralt vatten (ph 7,1) mycket god buffertkapacitet betydligt färgat vatten måttligt hög halt av organiska ämnen måttligt hög fosforhalt måttligt hög kvävehalt Friluftsliv Nässjön är av stort intresse för friluftslivet. En kommunal badplats finns vid Näs. Fiskevårdsområdesförening finns för Jönköpings kommun. Ett utökat strandskydd till 200 m gäller för Nässjön. Naturvärden: Höga naturvärden, klass II enligt vattenvårdsprogram utarbetat av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Artrik fiskfauna. Artrik fågelfauna där bl a häckande storlom och fiskgjuse ingår. Långa sträckor av stränderna och deras närmsta omgivningar är oexploaterade. Skog med naturvärden gränsar till två strandsträckor (Skogsvårdsstyrelsens inventering). Våtmarker med högt naturvärde finns vid Tidans in- och utlopp (klass 2, Våtmarker i Skaraborgs län 1991). Nässjön.

- 23 - Gölen, Bjurbäck. Foto: Magnus Thorell Gölen Sjönummer enl. SMHI: 641486-138278 H ö h: 293 m Sjöareal: 2,7 ha Nästan på högsta delen av åsen mellan Nässjön och Stråken ligger Gölen. Omgivningarna utgörs av gran- och tallskogsnatur. I väster ligger ett våtmarksområde med skogstäckt mosse, störd genom dikning. Gölen har ett utlopp i sydvästra delen. Växt- och djurliv Strandvegetationen består av vitmossmattor, sjöfräken, tuvull, trådstarr och flaskstarr m fl starrarter. Enligt uppgift förekommer abborre, gädda, lake och mört i Gölen. Vattenkvalitet Vattnet är starkt brunfärgat. I nov. 1999 uppmättes ph-värdet 5.1, mycket surt och buffertkapaciteten var obefintlig. Kvävehalten var måttligt hög, liksom fosforhalten. I nov. 1995 uppmättes liknande värden, frånsett fosforhalten, som då var låg.

- 24 - Flaskstarr. Naturvärden Gölens närmsta omgivningar har genom sin orördhet karaktär av vildmark. Friluftsliv Området runt Gölen används troligen i ganska liten utsträckning av det rörliga friluftslivet. Gölen med det för många skogstjärnar karaktäristiska gungflyet.

- 25 - Andsjön Sjönummer enl. SMHI: 641350-138085 Tillrinningsområdets areal: 7,4 km 2 H ö h: 242 m Sjöareal: 39 ha Max. djup: 6,3 m Medeldjup:2,1 m Sjövolym: 1,12 miljoner m 3 Omsättningstid: 0,42 år Andsjön ligger 3 km söder om Bjurbäcks kyrka. Större delen ligger i Jönköpings kommun. Tillrinningsområdet domineras av barrskog. Myr ingår även, bl a en mosse norr om sjön. Jordbruksmark förekommer i liten utsträckning. Två bäckar mynnar i Andsjön, den ena från Gölen. Sjön avvattnas via Andsjöån till Nässjön. Andsjön sänktes med 25 cm vid mitten av 1800-talet. Växt- och djurliv Stränderna är sandiga, grusiga eller dyiga. Vegetationen består av anspråkslösa arter, som alla hör till den näringsfattiga sjöns flora. Den norra stranden har ett visst botaniskt intresse, genom en ganska rik förekomst av dysäv, en art med sydvästlig utbredning i landet och inte känd från något annat ställe i Mullsjö kommun.

- 26 - Fiskfaunan består av abborre, gädda, mört. Fisket handhas av en fiskevårdsområdesförening. Storlom häckar i sjön. Andsjöån har sitt utlopp i sjöns norra del och faller 12 m under den 800 m långa sträckan till Nässjön. Strömstare och forsärla har häckningsplatser längs ån. Åns bottenfauna är artrik och skyddsvärd genom förekomst av en rödlistad nattsländeart, Hydropsyche saxonica. Vattenkvalitet Vattnet i Andsjön är betydligt brunfärgat och är fattigt på näringsämnen. Sjön är påverkad av försurning och regelbunden kalkning har pågått sedan 1985. Under senare år har ph varierat mellan 5,9 och 7.0. Gäddor från Andsjön har konstaterats innehålla förhöjda halter av kvicksilver. Naturvärden Dysäv och häckande storlom. Forsärla, strömstare och skyddsvärd bottenfauna i Andsjöån. (Faktauppgifter till stor del från Jönköpings kommun, Miljöförvaltningen). Andsjöån vid Korphultskvarn.

- 27 - Tidan vid Näs. Foto:Magnus Thorell Tidan Uppströms Stråken Under sitt 2,5 km lopp mellan Brängen och Nässjön faller Tidan 10 m. Vattenkraften utnyttjades förr vid två forsar, nämligen vid Nytorp, nära utloppet från Brängen och Näs, Kvarndammen. Av dessa anläggningar finns idag endast kvar små rester och ån forsar fritt. På den 6 km långa sträckan Nässjön - Stråken faller Tidan 22 m. En del av fallhöjden utnyttjas för el. produktion vid Ryfors, där det finns tre fördämningar, som samtidigt utgör vandringshinder för öring. Omgivningarna längs denna del av Tidan utgörs till största delen av barrskogsbevuxen mark. Några myrområden finns. Jordbruksmark finns spridd över området, men ligger i första hand i närheten av ån. Tidan är viktigt för turismen (Kyrkekvarns kanotcenter). Bruket med kraftverk vid Ryfors.

- 28 - Tidan vid Broholm. Naturvärden Från utloppet ur Brängen bildar Tidan forsar, strömsträckor och mer lugnflytande partier genom barrskog och sumpskog av såväl barr som löv. En del av beteslandskapet vid Näs når fram till Tidan. På västra sidan ligger mellan Brängen och Nässjön sumpskogspartier med särskilt höga naturvärden (klass I, Våtmarker i Skaraborgs län, 1991). Nära åns inlopp i Nässjön finns lövsumpskog och öppet kärr med högt naturvärde (klass II). Stora delar av sträckan karakteriseras av den värdefulla biotopen strömmande vatten i skogslandskap. Vid Nässjön finns den skyddsvärda biotopen orört sjöinlopp. I ån finns ett bestånd av flodpärlmussla, samt öring och elritsa. Strömstare och forsärla häckar vid övre delen. Gnagspår visar att bäver uppehållit sig på senare år vid inloppet i Nässjön. Tidan ändrar karaktär från långsamt rinnande vid utloppet från Nässjön, till strömmande och korta sträckor forsande längre ner. Sträckan från utloppet och en km nedströms består av de särskilt värdefulla biotoperna stilla flytande å genom vassområde och meandrande å med korvsjö. Längre nedströms finns de skyddsvärda biotoperna strömmande vatten i jordbrukslandskap och vattendragssträckor med anslutande hävdade mader och kulturmiljöer. Maderna som gränsar till ån hävdas genom slåtter vid Strömsdal och bete vid gården Maderna (Ängs- och hagmarksinventeringen).vid Ryfors finns i åns närmiljö nyckelbiotop och annan skog med naturvärden (Skogsvårdsstyrelsens inventering), sluttningskärr med högt naturvärde (våtmarksinventeringen) och naturreservatet Ryfors gammelskog.

- 29 - Utöver de ovannämnda öring och elritsa, finns i åsträckan bäcknejonöga, braxen, mört, gädda och lake. Strömstare och forsärla häckar även vid Åbo och Ryfors. Vid Åbo har kungsfiskare observerats några år. Tidan i närheten av Näs. Foto:Magnus Thorell Vattenkvalitet Genom Tidans vattenförbunds försorg har vattenkemiska mätningar gjorts vid Ryfors 1998 och 1999 (ny mätpunkt). Nedanstående medelvärden uppmättes 1999: neutralt vatten (ph 7,2) måttligt hög fosforhalt hög kvävehalt måttligt hög halt av organiska ämnen betydligt färgat vatten svagt grumligt vatten syrerikt tillstånd Näringstillgången i Tidan vid Ryfors kan sammanfattas: stark påverkan av fosfor, tydlig påverkan av kväve (Tidan 1998). Kulturvärden Ryds kvarn vid Ryfors översta damm, Ryfors övre och nedre kraftverk, manufaktursmedja och stångjärnshammare m m (Översiktlig kulturhistorisk inventering 1977, Kulturhistoriska industrimiljöer i Jönköpings län 1998).

- 30 - Friluftsliv Ryforsområdet med park, promenadstigar, golfbana, kulturhistoriskt intressanta miljöer och lockande natur, är ett viktigt centrum för kommunens frilufts- och turistverksamhet. Stråken töms under hösten för att ge plats åt vatten från höstregn och vårflod. Observera pegelns läge högt upp på stranden.

- 31 - Stråken från Stråkenstrand. Stråken Sjönummer enl. SMHI: 642933-138293 Tillrinningsområdets areal: 406, 7 km 2 H ö h: 208 m Sjöareal: 9.3 km 2 Max. djup: 37,5 m Sjövolym: 111,6 miljoner m 3 Omsättningstid: 0,74 år Stråken ligger till största delen i Mullsjö kommun. Södra delen och en del av den östra ligger i Jönköpings och Habo kommuner. Stråkens vatten fyller ut en sprickdal, som sträcker sig från Bottnaryd till trakten av Broholm, en sträcka av drygt 2 mil. Dalen har uppstått längs en förkastningszon, som löper längs Nissans dalgång ända från trakten av Anderstorp. Vid Broholm delar dalen sig i Svartåns dalgång åt nordväst och Tidans dalgång åt nordöst. Längs Stråkendalens västsida löper en markerad bergås, avbruten av övre Tidans dal och nedanför åsen ligger en relativt smal och oregelbunden terrass av sediment. Terrassen, som är belägen mellan några och ett tiotal meter över Stråkens yta, är genomskuren av talrika bäckraviner. På östra sidan av Stråkendalen är landskapet tämligen flackt, utom i norr och i Tidans dal, där Hökensås skapar stora nivåskillnader. Vid inlandsisens avsmältning har antagligen en istunga legat kvar i Stråkendalen och mängder av isälvsmaterial, mo, sand och grus, har avsatts intill isen och över omgivande terräng. Stråken har på detta sätt fått sin form med karakteristiska uddar och trånga sund. Bredden överstiger sällan 500 m. Det är inte klarlagt hur isavsmältningen inom området tillgått. För att göra detta krävs geovetenskapliga insatser i framtiden.

- 32 - Detta är ett viktigt skäl till att Stråkendalen har bedömts vara av riksintresse för vetenskaplig naturvård i den fysiska riksplaneringen. Stråken. Stråkens och Tidans avrinningsområde. Landskapet i Stråkens omgivningar domineras av barrskog. Åkermark förekommer i hög grad på platån på den västra sidan. I sluttningarna på denna sida förekommer en del lövskog, men lövinslaget är i övrigt litet. Stora slutavverkningar i skogsbruket har skett runt Stråkendalen på senare år. Inom några områden förekommer koncentrerad fritidsbebyggelse i anslutning till Stråkens stränder, för Mullsjös del främst vid Västerkärr och sträckan Stråkensstrand - Broholm. I övrigt förekommer gles fritidsbebyggelse i mindre omfattning. I Västerkärr har en del fritidshus med tiden blivit helårsbebodda. Stråken regleras genom kraftverket vid Kyrkekvarn, ca 2,5 km nedströms utloppet. Amplituden mellan normal dämningsgräns och sänkningsgräns är 1,09 m tiden 1/5 till 15/8 och 1,5 m övrig tid på året. Växt- och djurliv Stråkens stränder består mestadels av sand eller grus. Dystränder finns i mindre omfattning. Större strandnära våtmarker och vassområden finns vid Mullsjöåns, Tidans och Svartåns inlopp (Tunarpsmaden) och vid Fiskarön nära Margreteholm. Strandfloran utgörs av oligotrofsjöns karaktärsväxter. Artsammansättningen är enhetlig längs stränderna. Bladvass och sjösäv förekommer mestadels i glesa bestånd. Andra s k överståndare är de mycket vanliga arterna flaskstarr, knappsäv och sjöfräken. Kraftiga tuvor av bunkestarr förekommer ofta, vasstarr är ovanlig, vilket också gäller blåsstarr.

- 33 - På sand- och grusstränderna växer strandranunkel, strandpryl och nålsäv i myckenhet och på bottnarna notblomster och två arter braxengräs. I övrigt har noterats av långskottsväxter: hårslinga, vattenpest, gräsnate, ålnate, vilka förekommer allmänt och långnate, vilken är sällsynt. Av flytbladsväxter finns gäddnate, gul och vit näckros och vattenpilört. Fiskfaunan är artrik: björkna, braxen, benlöja, mört, sutare, gädda, lax (inplanterad), öring, eventuellt bäckröding (inplanterad), siklöja, lake, abborre, gärs. Dessutom finns signalkräfta. Ål fanns förr, men har inte fångats de senaste 50 åren. Braxengräs, här Isoëtes lacustris. De två arter som förekommer i landet återfinns i Stråken. Följande fågelarter häckar i anslutning till Stråken: storlom, småskrake, storskrake, fiskgjuse, skäggdopping, fisktärna, knölsvan, grågås, kanadagås, kricka, gräsand, knipa, häger, skogssnäppa, fiskmås. Sjön är dessutom viktig som rastlokal för sångsvan och andra flyttfåglar. Fågelskyddsområden finns vid, Bockön, Fiskarön och Tunarpsmaden.

- 34 - Vattenkvalitet Tidans vattenförbund gör årlig miljökontroll av Stråkens vatten. Den långsträckta sjön undersöks på två punkter, dels i djupdelen i sjöns södra del och dels i norra delen nedströms Mullsjöåns inflöde. Mullsjöån är recipient för reningsverket i Mullsjö. Stråkens vatten är svagt till måttligt färgat. Det genomsnittliga siktdjupet under sommarhalvåret 1998 var 5,4 m (Tidans vattenförbund). De senaste åren har ph-värdet legat vid 7, vanligen något över. Buffertkapaciteten är mycket god. När det gäller näringstillgång visar den södra mätpunkten under 1990-talet på låga fosforhalter, utom 1998, då halten var måttligt hög. Fosforhalterna vid den norra mätpunkten har genomgående varit måttligt höga. Årsmedelhalter för fosfor i Stråkens djupdel resp nedströms Mullsjöån år 1993-1997. Årsmedelhalter för kväve i Stråken. Kvävehalterna var motsvarande period måttligt höga. Även vad gäller kväve visade 1998 högre halter än genomsnittet för perioden Motsvarande resultat för den norra mätpunkten visade måttligt höga till höga halter. Sammanfattning av näringstillgång. Djupdelen i söder: Norra delen: obetydlig påverkan av fosfor obetydlig påverkan av kväve näringsfattigt (låg klorofyllhalt) tydlig påverkan av fosfor stark påverkan av kväve Naturvärden Stråkendalen är av riksintresse för naturvården vad gäller landskapsbild och geovetenskap. Unik form och mångformig strandlinje. Sjön har en artrik fiskfauna med bl a öring och en artrik fågelfauna med flera par häckande storlom och fiskgjuse. Floran är synnerligen representativ med väl utbildade växtsamhällen. Inom Mullsjö kommun berörs strandkorridoren (0-30 m från stranden) av hela 16 objekt i Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Stråken har naturvärdesklass II, högt naturvärde, i länsstyrelsens i Jönköpings län vattenvårdsprogram (1990). Ett strandskyddsförordnande på 200 m gäller för Stråken.

- 35 - Friluftsliv Stråken är av mycket stort värde för friluftslivet. Fritidsfisket är av stor betydelse och administreras av Stråkens fiskevårdsområdesförening. Fiskproduktionen är god och har stort rekreationsvärde. Sjön bedömdes vara av länsintresse för fritidsfisket (Fiskenämnden i Skaraborgs län 1989). Kanotpaddlingen är omfattande, liksom annan båttrafik. Hastighetsbegränsning till 5 knop gäller för delar av sjön och vattenskidåkning är endast tillåten inom vissa områden. Småbåtshamn finns. Kommunal badplats är belägen vid Mullsjö campingplats, andra badplatser ligger vid Stråkensstrand, Broholm och Margreteholm. Det finns campingplats och flera iordningställda övernattningsplatser för kanotister. Vid vintrar med lämplig sjöis är skridskoåkning ett omtyckt nöje. Ett gäng kanotister tar sig upp i Mullsjöån (1979). Knölsvan i sitt bo på Stråken. Stråkensstrand.

- 36 - Mullsjön Sjönummer enl. SMHI: 642253-138558 Tillrinningsområdets areal: 10,6 km 2 H ö h: 226 m Sjöareal: 0,71 km 2 Medeldjup: 7,4 m Max. djup: 19,3 m Sjövolym: 5,4 miljoner m 3 Omsättningstid: 1,5 år Mullsjön ligger vid Gyljerydsmon. När denna bildades i samband med inlandsisens avsmältning låg en s k dödis kvar runt vilken sediment avsattes. På så sätt uppstod en sänka i terrängen. Mullsjöns tillrinningsområde består av Mullsjö tätort, barrskogsområden i öster och söder och en mindre del myrmark. Den odlade arealen uppgår till 12-15 % av tillrinningsområdet. De viktigaste tillflödena är två bäckar i nordöstra delen. Fem dagvattenutsläpp mynnar i sjön. Mullsjön lämnar sitt vatten till Stråken via Mullsjöbäcken som har sitt utflöde i nordväst. Mullsjö tätort sätter helt sin prägel på sjön med tätbebyggelse i norr, öster och söder. Endast den västra, en del av den södra, samt en kort sträcka av den östra stranden är

- 37 - opåverkad. Tre små holmar ligger i nordöstra delen. De har tillkommit genom utfyllnad. I norr ersätter utfyllnader helt den ursprungliga stranden. Mullsjön. Mullsjöns avrinningsområde. Växt- och djurliv Stränderna består mestadels av sand och grus. På östra sidan ligger ett sumpskogsområde med organogen strand. Strandvegetationen bär prägel av den oligotrofa sjön, utom i norr där ganska tät vegetation av bladvass förekommer. Här växer också den införda arten knäckepil. I övrigt förekommer bladvass i sparsamma eller måttligt rika bestånd. Flaskstarr, sjöfräken, knappsäv, topplösa m fl är allmänt förekommande i strandzonen tillsammans med notblomster, sylört, strandpryl och kransalgen vattenslinke Nitella sp. På bottnarna en bit ut från stranden växer braxengräs. Här finns också hårslinga, ålnate, gräsnate, gäddnate, gul och vit näckros. I sydvästra viken förekommer på 1-2 m djup en kolonibildande blågrön alg, kallad sjöhjortron Nostoc Zetterstedtii, som är mycket sällsynt. Algen har stora krav på klart och rent vatten. Det finns flera indikationer bland växtligheten på näringsrika förhållanden i Mullsjön: större bestånd av bladvass, rika förekomster av bredkaveldun och svärdslilja, täta bestånd av vattenpest och förekomst av trubbnate och stor igelknopp. Samtidigt finns mycket av den näringsfattiga sjöns karaktär kvar, särskilt i västra och sydvästra delen. Enligt uppgift förekommer följande fiskarter i Mullsjön: mört, sutare, gädda, regnbåge, lake och abborre. Dessutom har signalkräfta planterats in. Enligt Fiskenämnden i Skaraborgs län (1986) utsattes rödingyngel och öringrom vid förra sekelskiftet. Även gös har inplanterats och på senare tid dessutom regnbåge och bäckröding. Enligt äldre uppgifter (1939) förekom såväl sik som ål.

- 38 - Ålnate, Potamogeton perfoliatus, växer i flera av kommunens sjöar, bl a i Mullsjön. Som häckande fåglar i Mullsjön brukar sothöna, skrattmås, skäggdopping och storlom förekomma. En period häckade skrattmås synnerligen talrikt på de små holmarna. Även rörhöna har häckat. Vattenkvalitet Eftersom Mullsjön är av vital betydelse för Mullsjös närmiljö har intresset för sjön från kommunal sida alltid varit stort. I början av 1980-talet radade flera problem upp sig: vattennivån hade sänkts, sjön hade börjat växa igen, badande drabbades av hudklåda och skrattmåskolonin hade vuxit till betydande mått. 1883 anlitades en limnolog för utredning av sjöns status. Vid denna undersökning (Sandell 1983) framkom bl a att Mullsjön från början varit en näringsfattig, oligotrof sjö, som genom utsläpp från jordbruk och bebyggelse blivit näringsberikad, svagt mesotrof. Sjön är synnerligen känslig vad gäller utsläpp, eftersom genomströmningen är dålig och omsättningstiden lång, främst i de södra och mellersta delarna. Undersökningen visade även att Mullsjöns vatten är av god kvalitet, mjukt, men ändå motståndskraftigt mot försurning. Man konstaterade lättare typ av förorening, sannolikt

- 39 - Sothöna och Rörhöna, två sjöfågelarter som häckat i Mullsjön. orsakade av dagvattenutsläpp. Det finns risk för algblomning vid höga sommartemperaturer p g a den dåliga vattenomsättningen. Tillflödena visade sig vara lätt förorenade och något näringsrika, utom det flöde som ligger längst åt nordost. Föroreningar och närsalter antogs härröra från jordbruk och bebyggelse. Den enda alarmerande anmärkningen i rapporten gällde Mullsjöbäcken, sjöns utflöde, som var synnerligen allvarligt förorenad av utsläpp från galvanisk industri. Som följd av detta var bäcken helt död och den självrening, som levande organismer åstadkommer, hade helt upphört. Årliga mätningar av ph och alkalinitet i Mullsjön under 1990-talet har visat på bra ph-värden och mycket god förmåga att motstå försurning. Mätningar 1990, 1995, 1998 och 1999 har visat på ett svagt färgat vatten med låga till måttligt höga fosforhalter och måttligt höga kvävehalter. Siktdjupet var i aug. 1998 5,1 m och i aug. 1999 3,3 m. Syreprofiler i Mullsjön vid tre mättillfällen år 1999.

- 40 - Med utgångspunkt från klorofyllhalt och total fosforhalt i aug. 1988 kunde Tidans vattenförbund bedöma Mullsjön som måttligt näringsrik. Man konstaterade även att syret i bottenvattnet förbrukades under sommaren. I augusti var bottenvattnet i det närmaste syrefritt. Även 1999 kunde ett syrefritt bottentillstånd konstateras i augusti. Dessutom visade en mätning vintertid på syrebrist i sjöns djupaste delar. Utslaget på senaste 10-årsperioden kan vattnet anses vara näringsfattigt till måttligt näringsrikt. Samma omdöme gavs efter undersökningen 1983. Vattenkemi (nov. 1999) nära neutralt vatten (ph 7,1) mycket god buffertkapacitet måttligt färgat vatten låg halt av organiska ämnen låg fosforhalt måttligt hög kvävehalt Naturvärden Sjön utgör en viktig del av samhällsmiljön och bör bedömas ur denna synpunkt. Ganska stor artrikedom med ett par sällsynta inslag; sjöhjortron och storlom. Friluftsliv Mullsjön har mycket stor betydelse för fritidsfisket vilket administreras av Mullsjö sportfiskeklubb. Kommunala badplatser finns vid friluftshotellet och Barnbadet. Sjön används i undervisningen av grundskolan och gymnasieskolan. Ett strandskydd på 100 m gäller för Mullsjön.

- 41 - Foto: Magnus Thorell Trollsjön Sjönummer enl. SMHI: 642241-138423 Avrinningsområdets areal: H ö h: 215 m Sjöareal: 1,8 ha Medeldjup: 4,6 m Max. djup: 10 m Sjövolym: 82800 m 3 I en vackert formad dödisgrop på Gyljerydsmon, mellan Mullsjön och Stråken, ligger Trollsjön, en källsjö utan synligt tillopp eller avlopp. Omgivningarna i det begränsade tillrinningsområdet präglas helt av tallskog. Växt- och djurliv Som naturtyp betraktad är Trollsjön en göl med gungflyartade vitmossmattor längs större delen av strandlinjen. Vegetationen vid stranden utgörs av fattigkärrets flora med tuvull, tranbär, trådstarr, flaskstarr, trådtåg, brunven m m. Av vattenväxter förekommer braxengräs, vit näckros och gäddnate. Fiskbeståndet består av öring, bäckröding, regnbåge och gräskarp. Sjön rotenonbehandlades 1966. Dessförinnan fanns abborre och gädda. Fiskevården i Trollsjön handhas av Mullsjö sportfiskeklubb, som även kalkar sjön ungefär vart 3:e år. Första kalkningen skedde 1985.

- 42 - Vattenkvalitet Trollsjöns vatten är obetydligt till svagt färgat. Vattnet är försurningskänsligt, men genom kalkningarna upprätthålls ett svagt surt till neutralt ph-värde. De värden som har uppmätts under 1990-talet har växlat mellan 6 och 7,5. Fosforhalterna och kvävehalterna var 1995 måttligt höga. Naturvärden De biologiska värdena begränsas av det faktum att sjön är rotenonbehandlad, gödslad och att främmande fiskarter har satts ut. Friluftsliv Trollsjön med omgivningar har en mycket stor betydelse för det rörliga friluftslivet och som fiskesjö ( put and take ). Trollsjön. Sjön sägs figurera i John Bauers berömda målning med prinsessan Tuvstarr. Foto: M. Thorell

- 43 - Mullsjöån, fiskdammsområdet. Foto: Sven-Olof Ludvigsson Mullsjöån Mullsjöån uppstår där Kvarnöbäcken (Vasabäcken) rinner samman med Mullsjöbäcken. Dess lopp till Stråken är 1 km. Ån har eroderat Gyljerydsmon och bildat en trång dal med ganska branta sidor. I dalen ligger ett system med gamla igenvuxna fiskdammar, vilka länge varit ur bruk. Växt- och djurliv Vegetationen längs ån domineras av kraftiga granar i sluttningarna och klibbal i dalbottnen, där det även växer stora bestånd av den ståtliga ormbunken strutbräken. Skogsmiljön längs Mullsjöån är klassad som nyckelbiotop av Skogsvårdsstyrelsen. I mynningen mot Stråken har bildats ett kärr dominerat av flaskstarr, sjöfräken, pors, bredkaveldun och gråvide. Här växer även missne, kärrstjärnblomma och vattenblink bl a. Den sistnämnda ganska ovanlig i trakten. Kärret vidgas mot Stråken och övergår i ett bladvassbälte. I ån förekommer bäcknejonöga, gädda, öring och bäckröding. Vattenkvalitet Mullsjöån används som recipient av Mullsjös kommunala avloppsreningsverk och är mycket hårt belastad med mycket höga halter av fosfor och kväve. Syretillståndet har dock varit gott såväl 1998 som 1999 enligt Vattenförbundets mätningar.

- 44 - Vattenkemi i Mullsjöån (Tidan 1999) mycket hög fosforhalt mycket hög kvävehalt måttligt hög halt av organiska ämnen betydligt färgat vatten betydligt grumligt vatten syrerikt tillstånd Årsmedelhalter för kväve 1994-1998 Årsmedelhalter för fosfor i Mullsjöån 1995-1999 Friluftsliv Mullsjöåns dalgång har stora värden för friluftslivet som promenadstråk. Al förekommer rikligt vid Mullsjöåns utlopp i Stråken (1979).

- 45 - Foto: Magnus Thorell Knipesjön Sjönummer enl. SMHI: 642528-138795 Avrinningsområdets areal: 19.1 km 2 H ö h: 252 m Sjöareal: 0,89 km 2 Medeldjup:1,4 m Max. djup: 4,2 m Sjövolym: 1,78 miljoner m 3 Omsättningstid: 0,3 år Knipesjön ligger nordost om Mullsjö tätort och delas med Habo kommun. Detta är den enda av sjöarna i Mullsjö kommun som inte avvattnas mot Tidan. Utloppet, Knipån, rinner nämligen mot Furusjön och vidare mot Vättern. Så har det dock inte alltid varit. Vid mitten av 1800-talet sänktes sjön och fick sitt nuvarande utlopp och sin nuvarande strandlinje. Innan sänkningen avvattnades sjön genom Kvarnöbäcken och vidare till Stråken. Den gamla strandlinjen framträder här och där runt sjön. Skälet till sänkning av sjön var inte i första hand att utöka jordbruks- och betesmarker, utan att skapa kraftigare vattenflöde i Knipån. Huvuddelen av Knipsjöns tillrinningsområde ligger i norr och består till större delen av barrskog. Lövskog, mest björk, förekommer nära sjön. En del myrmark ingår, bl a delar av våtmarkskomplexet Bare mosse. Åkermark finns runt Knipesjön och i Gravsjö.

- 46 - I närnaturen runt Knipesjön dominerar åkrar och betesmarker i söder och sydväst, barrskog, delvis sumpig, finns i nordvästra och norra delen. Längs den flacka östra stranden förekommer på gammal sjöbotten vidsträckta kärrmarker och björkskog av sumpig karaktär. Bebyggelse finns i anslutning till odlingsmarken vid Sjöbo och Knipan. Fritidsbebyggelse saknas. Knipesjön. Knipesjöns avrinningsområde. Rinner till Östersjön. I övrikt rinner kommunens vatten västerut. Växt- och djurliv Vegetationen längs stränderna består av bladvass, sjösäv och starrarter i sparsamma till rika förekomster. I södra och sydvästra delen är vassvegetationen kraftigt utvecklad och innanför vassarna finns starrängar. På östra sidan berörs strandkorridoren av omfattande fuktängs- och sumpkärrspartier med vegetation av pors, trådstarr, bunkestarr, flaskstarr, sjöfräken, grenrör m m. Vid stranden växer här de sällsynta arterna agnsäv och dvärglin på sina enda växtplatser i kommunen. Våtmarksområdet betecknas klass 1 (särskilt högt naturvärde) i Våtmarker i Skaraborgs län. Knipesjöns stränder växlar mellan dyig och sandig till grusig botten. På sistnämnda underlaget kan notblomster bilda mattor med sina bladrosetter. Andra förekommande arter är braxengräs, även den ovanligare släktingen vekt braxengräs, strandpryl och löktåg. Ålnate, gräsnate och gropnate växer i sjön, liksom gäddnate, gul och vit näckros, samt det sällsynta flotagräset - en igelknoppsart med 2-3 m långa, endast några mm breda, flytande blad. Fiskfaunan i Knipesjön utgörs av ruda, mört, sutare, gädda, lake och abborre. Sjön hade intill nyligen ett bestånd flodkräfta, med några flodkräftor har inte synts till på de senaste fem åren. Det är osäkert om arten finns kvar. Följande fågelarter häckar vid sjön: skäggdopping, kanadagås, gräsand, knipa, skogssnäppa, fiskmås, skrattmås och storlom. Fiskgjuse använder sjön för födosök.

- 47 - Vattenkvalitet Knipesjöns vatten har dålig naturlig buffertkapacitet och sjön har därför drabbats av försurning. Genom ett kalkningsprojekt i Länsstyrelsens regi strävar man efter att ph skall ligga över 6 och alkaliniteten skall vara över 0,05 mekv/l. Kalkningen började 1991 och har sedan dess skett årligen. Efter 1991 har ingen kraftig surstöt uppmätts vid vattenprovtagningen. Som en följd av försurningen uppmättes höga halter av kvicksilver i gäddor fångade i Knipesjön, vilket ledde till att sjön blev svartlistad 1987. Trots att fiskfaunan genom kalkningsprojektet ej längre bedöms vara påverkad av försurningen, består de höga kvicksilverhalterna. Detta gäller även Furusjön nedströms i Habo kommun. Det finns ingen lokal källa i avrinningsområdet som förklarar de höga kvicksilverhalterna i Knipesjön och Furusjön (Länsstyrelsen i Jönköpings län 1999). Knipesjöns vatten är betydligt färgat. Halten fosfor är låg och kvävehalten är hög. Sjön bedöms vara näringsfattig. Vattenkemi (nov. 1999) nära neutralt (ph 7,2) mycket god buffertkapacitet betydligt färgat vatten hög halt av organiska ämnen låg fosforhalt hög kvävehalt Naturvärden Strandmaden på östra sidan med värdefull flora och fågelfauna, förekomst av flotagräs och eventuellt flodkräfta ger Knipesjön stora naturvärden. Sjön måste dock anses vara kraftigt påverkad, dels genom sjösänkningen på 1800-talet och försurningen under slutet av 1900-talet. 200 m strandskydd gäller för Knipesjön. Friluftsliv Sjön är viktig för fritidsfisket, vilket administreras av Knipesjöns fiskevårdsområdesförening. Flodkräfta (Potamobius astacus)