Upprättade renbruksplaner 2005-2010

RAPPORT 6 2011 Upprättade renbruksplaner 2005-2010 Leif Jougda, Bengt Näsholm, Per Sandström, Åke Sjöström

Skogsstyrelsen november 2011 Författare Leif Jougda, Skogsstyrelsen Bengt Näsholm, Firma Bengt Näsholm AB Per Sandström, SLU Åke Sjöström, Skogsstyrelsen Fotograf Leif Jougda Åke Sjöström Illustratör Leif Jougda Per Sandström Åke Sjöström Projektledare Leif Jougda, Styrgrupp Johan Wester, Skogsstyrelsen Leif Jougda, Skogsstyrelsen Ulrika Wahlström, Skogsstyrelsen Rune Airijoki, Skogsstyrelsen Magnus Viklund, Skogsstyrelsen Alf Pedersen Skogsstyrelsen Lars-Ove Jonsson, Sametinget Gun Lindestav, SLU Mats Nilsson, SLU Referensgrupp Centrala samrådsgruppen skogsbruk - rennäring Tryck Elanders Sverige AB, Mölnlycke Upplaga 300 ex ISSN 1100-0295 BEST NR 1836 Skogsstyrelsens förlag 551 83 Jönköping

Innehåll Förord 1 Sammanfattning 2 1. Introduktion 3 2. Mål 6 3. Metoder 7 3.1 Övergripande arbetsförfarande 7 Upprättande 7 Kompetensutveckling 7 Systemutveckling 8 1. Utbildning 8 2. Beteslandsindelning 9 3. Fältinventering 11 4. GPS på ren 12 5. Omvärldsfaktorer 13 6. RenGIS 13 RenGIS 2.0 14 4. Resultat 15 4.1 Utbildning 15 4.2 Beteslandsindelning 16 4.3 Fältinventering 16 4.4 GPS på ren 17 4.5 Omvärldsfaktorer 19 4.6 RenGIS 20 5. Aktiviteter per år 22 År 2010 är en första version av Renbruksplan upprättad för följande 26 samebyar från norr till söder: 25 6. Kopplingar till andra projekt och verksamheter 26 7. Finansiering - Organisation 27 7.1 Finansiering 27 7.2 Organisation 29 8. Diskussion 30 9. Framtid 2011-2014 33 9.1 Kvalitetssäkring 33 9.2 Riskanalys 34 10. Referenser 35

Förord Nu har vi nått halvvägs med arbetet att upprätta Renbruksplaner (RBP) för de 51 samebyarna som finns i Sverige. 26 samebyar har nu en första versionen av planer och de återstående samebyarna är på gång. RBP upprättas och ägs av samebyarna. Samerna redovisar sina betesmarker enligt framtagna manualer och detta har lett till förbättrad kommunikation och samråd med andra markanvändande aktörer. För närvarande har ca 230 renskötande samer deltagit vid olika informationsinsatser och utbildningar. De första tankegångarna på någon form av planeringsverktyg för samebyar berodde på att de renskötande samerna upplevde att de hamnade i underläge vid samråd med skogsbruket. Samerna hade inget kartunderlag som beskrev deras förutsättningar och begränsningar. Projektledningen för RBP har tillsammans med samesidan och andra aktörer fungerat som en tankesmedja för att finna lösningar på upprättandet av renbruksplaner som nu börjar ta form. Arbetet har inneburit många positiva möten med representanter från samebyarna som på ett förtjänstfullt sätt utgjort kunskapsbanken vid de olika momenten av planeringen. Under åren har arbetet hanterats genom framför allt tre olika inriktningar. Det första syftar till själva upprättandet av planer, det andra gäller kompetensutveckling för renskötande samer som hanterar RBP och det tredje systemutveckling av RenGIS. Kraftfulla insatser har gjorts för att vidareutveckla applikationen RenGIS. Med begreppet RenGIS avses själva applikationen som är under ständig utveckling. Den utgör navet vid hantering av renbruksplaner och ska vara ett lätthanterligt verktyg för datahanteringen av all data för användaren. RenGIS finns nu installerat på ca 150 datorer i samebyarna. Nu kan de renskötande samerna skapa och exportera olika rapporter till andra markanvändande aktörer som efterfrågar information från upprättade renbruksplaner. Det kan ske på ett enhetligt sätt för alla samebyar vilket ger en viss kvalitetssäkring av levererad data. Det är viktigt att poängtera att en renbruksplan aldrig är färdig utan under ständig uppdatering. Kompletterande arbeten, ökad kunskap, nya metoder och förändringar pga. annan markanvändning eller miljöförändringar gör att en renbruksplan förblir ett levande och dynamiskt dokument. Regeringen har anslagit medel så att alla samebyar får en möjlighet att upprätta en grundversion av en RBP till och med år 2014. Arbete pågår för att presentera ett långsiktigt RBP-koncept med fortsättning efter år 2014. Vilhelmina 2011-11-01 Projektledare Renbruksplan Leif Jougda 1

Sammanfattning Denna rapport avser Renbruksplaner (RBP) för 26 samebyar, 21 fjällsamebyar och 5 skogssamebyar, i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland- Härjedalen. Hittills innefattas beteslandsindelningen av ca 18 miljoner hektar i RBP. Inom renskötselområdet. Sammanställningen av denna rapport är en viktig milstolpe i arbetet med Renbruksplaner. Ett antal markanvändande aktörer har visat sig intresserade av RBP för sin planering. Förhoppningen är att underlagen från RBP kan resultera i att minimera och lösa de intressemotsättningar som från tid till annan uppstår där rennäringen är en part. Det föreliggande projektet har syftat till att samebyarna skall utföra en beteslandsindelning där olika värdekärnor ur rennäringens perspektiv identifieras med hjälp av satellitscener och lokal kunskap. Fältinventeringar har utförts. Förutom skriftlig dokumentation har ett antal digitala bilder tagits från varje besökt område. All information lagras i ett geografiskt informationssystem, RenGIS 2.0. Manualer för beteslandsindelningen, fältinventering och RenGIS 2.0 har tagits fram. Rutiner för hantering av GPS på ren och omvärldsfaktorer, som kan påverka rennäringen, har börjat finna former. Utbildning i satellitbildstolkning har lett till att satellitbilden som arbetskarta har blivit ett välanvänt och fungerande informationsunderlag. Speciellt förmågan att detektera marklav i satellitbilderna har visat sig mycket användbar för renskötarna. Varje sameby har nu åtminstone en och i de flesta fall flera personer som är väl bevandrad i RenGIS 2.0 som utgör det GIS-verktyg som är kopplat till RBP. Genom upprättandet av RBP har renskötarna ökat sina kunskaper om vinterbetesmarkerna, genom fältbesök med satellitbilder som bakgrundskarta under barmarksperioden. Renskötarna får annars sällan tillfälle att besöka betesmarkerna under barmarkssäsong. Utöver vidgade kunskaper om betestillgången, väcker besöken också funderingar om bl.a. trivselfaktorer, snöförhållanden och omvärldsfaktorer. Beslutsunderlag kan nu presenteras visuellt och flexibelt med fokusering på de viktigaste markerna. Användandet av GPS på ren har dels visat sig vara ett värdefullt stöd i praktisk renskötsel och ett viktigt pedagogiskt kommunikationsverktyg. RBP har och kommer att få en ökad användning vid olika former av samråd. Skogsbruket har börjat finna former för att nyttja RBP vid sin långsiktiga planering. På senare tid har även vindkraftssidan, gruvnäring och de som hanterar samhällsplanering visat intresse för RBP vid upprättandet av t.ex. MKB. Samebyarnas terrängkörningsplaner och kulturmiljöplaner har börjat införlivas i RBP. Det kan inte nog understrykas att RBP är ett levande dokument. Detta ställer krav på kvalitetssäkring och ajourhållning av planerna. Finansieringsfrågan för denna insats måste framgent lösas. Målet är att RBP kommer att få stor betydelse och utgöra ett viktigt underlag vid Rennäringen i samhällsplaneringen. 2

1. Introduktion Renskötselområdet samutnyttjas av många markanvändande aktörer däribland rennäring och skogsbruk. Dessa näringar påverkar varandra på olika sätt. För att minska negativ påverkan mellan näringarna krävs en ömsesidig anpassning av respektive verksamhet till den andra näringens krav. Dialogen mellan skogsbruk och rennäring har intensifierats de senaste åren. Eftersom båda näringar till stor del nyttjar samma marker är det viktigt att båda parter har goda kunskaper om varandras förutsättningar och begränsningar. Framtagandet av underlag för brukandet av markerna, för informationsutbyte vid de lokala samråden, är en av de viktigaste åtgärderna. Samrådsgruppen skogsbruk-rennäring tillsattes av lantbruksstyrelsen 1971. Arbetet i gruppen inriktades efter 1976 på att skapa förutsättningar för ett effektivare samrådsförfarande mellan storskogsbruket och samebyarna. En grundläggande del var att kartmaterialet behövde förbättras när det gällde dokumentationen av rennäring. 1979 fick Lantbruksstyrelsen regeringens uppdrag att dra upp riktlinjer för det praktiska arbetet med en kartläggning av vinterbetesmarkerna. Förslaget byggde på att en renbetesinventering genomfördes med vegetationskartan som underlag. En annan inventering av betydelse gällde omfattningen av de häng- och marklavsbärande fjällnära skogarna. Samrådsgruppen arbetade fram en samrådsmodell, den s.k. Jokkmokksmodellen, med en rekommendation att tillämpas för hela renskötselområdet där befintligt inventeringsunderlag kunde nyttjas. År 1982 utfärdade Skogsstyrelsen allmänna råd om skogsbrukets hänsyn till rennäring. Skogsstyrelsen har sedan 1983 övertagit huvudmannaskapet i Centrala samrådsgruppen skogsbruk-rennäring. Samrådsgruppens mål var att upprätthålla informationsutbytet, med insikten att det tar tid att få fram heltäckande kartmaterial och att både samrådsmodellen och allmänna råd ytterligare kan utvecklas. Tio år senare, 1993, omfördes allmänna råd till lagtext i 20, 21 och 31 i Skogsvårdslagen vilket i någon mån skärpte kraven på samråd och hänsyn till rennäring. Som en följd av propositionen Gränser i skog (2009/10:201) infördes den 1 september 2010 ett antal ändringar i skogsvårdslagstiftningen. Flera av regeländringarna berör förhållandet skogsbruk rennäring. Bland annat togs reglerna om svårföryngrad skog bort, medan tillstånd till avverkning fortfarande krävs inom det fjällnära området. Reglerna om samråd med rennäringen inom åretruntmarkerna är oförändrade liksom de om hänsyn till rennäringen i 31 SvL. Från samebyarna har efterfrågats ett arbetsverktyg som bättre tillgodoser en renbetesförvaltning för den aktive renägaren. De markanvändningsredovisningar som tidigare utarbetats för varje sameby beskriver visserligen hur samebyarna i grova drag nyttjar markerna inom samebyn, men ger ytterst översiktlig eller ingen information om tillgången på betet, avkastningsförmåga, störning från annan markanvändning, skogens ålder etc. Dialog har förts med samebyarna om att framställa en renbruksplan. Med RBP kan förutsättningar skapas att utifrån vegetations- och betestyper, skogliga variabler mm samt information om kärnområden och strategiska platser planera för en bärkraftig renskötsel som effektivt nyttjar betesmarkerna anpassad till andra markanvändare och omgivande miljö. Det är sannolikt så 3

att det först med kunskap och tillgång till modern GIS-teknik och fjärranalys som RBP är möjliga att praktiskt förverkliga. År 2000 inledde Skogstyrelsen ett pilotprojekt med mål att utveckla metoder och påbörja framtagandet av RBP i Vilhelmina norra och Malå samebyar. Här deltog samebyarnas representanter tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen, SLU, Länsstyrelsen, och NINA i förarbeten, utbildning och fältarbete. Jordbruksverket och senare också det MISTRA-finansierade fjärranalysprojektet RESE finansierade merparten av detta arbete. Arbetet med detta pilotprojekt är avslutat och slutrapporten levererades 2003 (Skogsstyrelsen rapport 2003:5). År 2003 påbörjades arbete med RBP i ytterligare fyra samebyar, Tåssåsen, Vilhelmina Södra, Östra Kikkejaure och Sirges. Rymdstyrelsen finansierade verksamheten tillsammans med storskogsbruket (Holmen skog, SCA skog, Statens Fastighetsverk, Stora Enso, Sveaskog) och egenfinansierade arbetsinsatser från samebyarna. Arbetet finns redovisat i en rapport Utveckling av operativt planeringssystem för sex samebyar (Skogsstyrelsen dnr 224/05). Under åren utvecklades rutiner och arbetssätt för upprättande av renbruksplaner. År 2004 uppmärksammades arbetet med RBP av regeringen som ett positivt inslag för att förbättra dialogen mellan skogsbruk-rennäring. Det stämde väl överens med det nationella sektorsmålet som syftade till att särskild hänsyn skall tas från skogsbruket till de samebyar som har en beteslandsindelning. Detta resulterade i att Skogsstyrelsen i samverkan med Sametinget fick i uppdrag av regeringen att upprätta RBP för ytterligare samebyar under perioden 2005-2010 vilket innebär att 26 samebyar nu har en första version av en RBP. Figur 1. Leif Jougda presenterade situationen för RBP, på möte i Vilhelmina 2004 4

Under 2011 har ytterligare medel tillskjutits från regeringen för perioden 2011-2014. Det har gett effekt genom att 13 nya samebyar har påbörjat sitt arbete med att upprätta planer och under 2012 är målsättningen att de kvarvarande 12 samebyarna kommer att påbörja arbete med RBP. Målet är att alla 51 samebyar ska ha en grundversion av en renbruksplan 2014. RBP är avsett att vara ett dynamiskt dataverktyg för i första hand samebyar/ vintergrupper (sita) och enskilda rennäringsföretagare. Verktyget skall utformas så att sameby/renskötare skall kunna använda det oavsett geografisk hemvist inom renskötselområdet. Den yngre generationen renskötare både kvinnor och män kommer att få förutsättningar att kunna införlivas i renskötselarbetet på ett enklare sätt. 5

2. Mål Det övergripande målet med RBP är att med hjälp av fjärranalys, genom kartläggning samt fältinventering: Förbättra underlaget för operativ renskötsel Förbättra underlaget för samrådsdiskussioner med andra markanvändare Producera information som kan kombineras med andra markanvändares databaser Landsbygdsdepartementets mål är att alla 51 samebyar i Sverige ska ha upprättat en RBP senast 2014 och att RBP övergripande kan användas vid samhällsplanering, MKB samt på detaljnivå vid skogsbruk, vindbruk, gruvetablering mm. Skogsstyrelsen och Sametinget samverkar när det gäller det ekonomiska stödet till samebyarna utifrån givna medelsramar. Myndigheterna med upphandlade konsulter utgör även en resurs vid det praktiska arbetet. 6

3. Metoder 3.1 Övergripande arbetsförfarande Det kan konstateras att intresset för RBP är stort och i stigande både från rennäringen och hos andra markanvändande aktörer. Målet för projektet är från Skogsstyrelsens sida att stödja samebyarnas arbete med att upprätta och använda renbruksplaner. De är samebyarna som utför arbetet både avseende kartering, fältarbete och registrering i RenGIS eftersom de besitter lokal kunskap och kännedom om rennäringens förutsättningar. Under åren har arbetet hanterats genom framför allt tre olika inriktningar. Det första syftar till själva upprättandet av planer, det andra gäller kompetensutveckling för renskötande samer som hanterar RBP och det tredje systemutveckling av RenGIS. Upprättande Renbruksplanerna upprättas genom ett antal ingredienser - beteslandsindelning, fältinventering, GPS på ren, omvärldsfaktorer - som var och en utgör en pusselbit för att en bra planprodukt. För att arbetet skall fungera för samebyarna finns framtagna manualer både för inne- och fältarbete samt leveranser av RBP till andra aktörer. Det är viktigt att beteslandsindelningen är förankrad och accepterad inom hela samebyn. Resultatet utmynnar i detaljerad planprodukt med en beteslandsindelning lagrad i RenGIS som kan användas på flera sätt vid kommunikation såväl inom samebyn som med andra aktörer. Figur 2. Manualer för beteslandsindelningen, fältinventering och RenGIS 2.0 har tagits fram. Kompetensutveckling Kompetensutveckling sker fortlöpande genom utbildningsinsatser för de samebyar som hanterar RBP. En strategisk kommunikation kommer att vara central. Kun- 7

skap om skogsbruk för renskötande samer samt hantering av RenGIS är grundläggande för att dialogen mellan bl.a. skogsägare och renägare skall leda framåt. Systemutveckling Det som har utvecklats men också kräver fortsatta insatser är ett förbättrat RenGIS som utgör navet för all verksamhet i renbruksplanerna. RenGIS innehåller funktioner för lagring av datat, backup, ajourförningsrutiner samt visning av GPS positioner. 3.2 Specifikt arbetsförfarande för upprättande Det specifika arbetsförfarandet med att upprätta en RBP består av ett antal delar: 1. Utbildning av samebymedlemmar 2. Beteslandsindelning av samebyns område i fem olika typer 3. Fältinventering för att beskriva och verifiera beteslandstyperna 4. GPS på ren för att följa och analysera renars årscykel 5. Omvärldsfaktorer som beskrivs och karteras 6. RenGIS Figur 3. Arbetsförfarande vid upprättandet av Renbruksplaner 1. Utbildning Utbildning av samebymedlemmar har utgjort en central del av verksamheten. Syftet med utbildningen var att renskötarna självständigt skulle kunna utföra en beteslandsindelning inom sin grupp. Under åren har en bred utbildning ägt rum för de deltagande aktörerna från samebyarna enligt följande: 8

Utbildning rörande tolkning av satellitscener Utbildning i datahantering och digitalisering Artkännedom, litteraturstudier och viss biologisk utbildning Utbildning i praktiskt fältarbete, GPS, digital kamera Introduktion till olika skogsbrukssätt, alternativa skötselmetoder Efter utbildningsinsatserna av samebyarnas representanter totalt ca 230 personer har arbetet med att upprätta planer genomförts. Figur 4. Förberedande indelning av betesland med sattelitbild som bakgrund. 2. Beteslandsindelning Beteslandsindelningen består av indelning och beskrivning av samebyns betesmarker i operativa renskötselområden. Med satellitbild som bakgrund tas information fram på den lokala nivån (sita-grupper) och därefter skalas den framtagna informationen upp till att omfatta hela samebyn. Detta arbete har skett genom att först rita viktiga områden på papperskartor och därefter gjordes en digitalisering direkt på bildskärm Det ger samebyarna en överblick som tidigare varit svår att få. Som hjälpmedel för detta används RenGIS. Indelning och beskrivning av samebyn i operativa renskötselytor baserad på lokalkännedom och fjärranalysteknik är en mycket central del i framtagandet av RBP. Syftet med indelningen är följande: 9

Ge en överblick av samebyns befintliga betesförutsättningar Systematiskt kartlägga värdefulla områden/trakter ur betessynpunkt Styra fältinventeringarna utifrån olika områdens relativa betydelse för renskötseln De karterade beteslanden ska utgöra underlag vid samrådsdiskussioner och användas inom operativt inom renskötseln De utgångspunkter som gäller för indelningen av betesland baserades först på vilket årstidsland som skulle beskrivas för vinterbetesgruppen. Därefter har områden redovisats enligt följande prioritering i fem klasser: Betestrakter Betestrakter utgör delar av samebyns hela betesområde där renarna hålls en viss årstid. Avgränsning av betestrakter sker bl. a. utifrån följande kriterier: Gräns mot sameby eller vinterbetesgrupp. Naturliga gränser som vägar, järnvägar, vattendrag m. m. Kärnområden Ett eller flera kärnområden måste alltid befinna sig och lägesanges inom en årstidsbestämd betestrakt. Kärnområden är områden som utgör kraftcentrum inom samebyn och som regelbundet används inom betestrakten. Nyckelområden Nyckelområden är ytterst viktiga områden med en totalkvalitet som har avgörande betydelse för möjligheterna att varaktigt bedriva renskötsel inom samebyn. Områdena utgör öar inom kärnområden dit renarna naturligt drar sig. Dessa områden är mycket känsliga för ingrepp och störande aktiviteter. Lågutnyttjade områden Lågutnyttjade områden är marker som kan ha god betesstatus men som i nuläget används sporadiskt eller inte alls används av en eller flera orsaker. Åtgärdsområden Åtgärdsområden utgör områden där tidigare markanvändning påverkat rennäringen negativt. Åtgärdsområdena anges för att med berörd annan markanvändare föra en dialog om att förbättra och återupprätta användningen för renskötseln. 10

Figur 5. Den gröna linjen visar en del av betestraktens avgränsning. Kärnområde markerad med blå gräns och nyckelområden markerade med röd gräns. Trianglarna (gula, med svart ram och centrumpunkt) visar fältinventeringens provytor. 3. Fältinventering Efter ytterligare utbildning genomförs fältarbetet med provyteinventering. Fältbesöken görs för att kvalitetssäkra beteslandsindelningen och få en uppfattning om tillgången till renbete. Till stöd för fältarbetet har en fältmanual producerats av vilken det framgår hur fältarbetet skall utföras samt information om hur fältblanketten fylls i. Fältkartor skrivs ut i valfri skala från samebyarnas datorer med satellitbild som bakgrundsbild. En översiktlig analys görs av satellitbilden och områdets olika karaktärer bedömdes med stöd av förarbetet. Utifrån detta bestäms hur många fältkontroller (ytor) som ska besökas. Varje identifierat kärn- och nyckelområde besöks i fält. Innan fältbesöket identifieras en lämplig numrerad färdväg som markerades på kartan. Tyngdpunkten läggs på delområden som är erkänt viktiga och välutnyttjade av renarna Med detta kartunderlag kan fältarbetet påbörjas. I fält består momenten av: Identifikation av området Bedömning av renbetestyp Skattning av lavförekomsten, häng- och marklav 11

Angivande av ev utförda skogliga åtgärder Beskrivning i allmänna ordalag och ev kompletteringar eller förtydliganden av den beteslandsdigitalisering som utfördes på rummet. Ev korrigering av områdesavgränsning Fältutrustningen bestod av GPS-utrustning, digital kamera och viss mätutrustning. Figur 6. Bild från fältutbildning. Provyteinventering för bl.a. bedömning av renbetestyp och skattning av lavförekomst (häng- och marklav). 4. GPS på ren GPS-försedda renar som levererar information om betesval och förflyttningar har blivit en allt vanligare del i arbetet med att ta fram Renbruksplaner och att kommunicera renskötselns markanvändning. Vidare så har realtidsvisning av positioner på webbaserade kartor blivit ett viktigt stöd i det dagliga renskötselarbetet. Numera börjar ofta renskötarens arbetsdag med en webbaserad överblick av renarnas nattliga förflyttningar. Utifrån den informationen planerar sedan renskötaren sin arbetsdag (Figur 7). 12

Figur 7. Beskrivning av data flödet för GPS/GSM halsbanden med den rekommenderade standardinställningen för GPS positionering och GSM kommunikation anpassad till att halsbandets batteri ska räcka i ett år. Renskötaren kan själv ändra positioneringsschemat utifrån speciella renskötselbehov. 1. Renen positioneras var annan timme med hjälp av halsbandets GPS enhet. 2. Positionerna lagras i halsbandet och två gånger per dygn skickas de senaste 7 positionerna som ett SMS via GSM nätet. 3. Positionerna skickas till en webbserver. 4. Positionerna visas på webbaserade kartor i realtid och kan på begäran erhållas som koordinater i mobiltelefonen. 5. Positioner analyseras och visualiseras i RenGIS av samebyn 5. Omvärldsfaktorer Sedan arbetet med Renbruksplaner påbörjades har en kartering av konkurerande markanvändning s.k. omvärldsfaktor efterfrågats. Samebyarna var på ett tidigt stadium involverad i att identifiera viktiga kategorier av omvärldsfaktorer. Inom ramen för att parallellt pågående projekt "Kartering av ekosystem och miljöförändringar" finansierat av Sametinget under 2010 utfördes en sammanställning av vattenkraft, vindkraft, gruvnäring och övrig infrastruktur. Sammanställningen var i huvudsak baserad på information från respektive ansvarig myndighet. Den sammanställda geografiska information finns nu inkluderad i RenGIS som en del i ett datapaket som benämnts Publika data. 6. RenGIS Det systemstöd som använts för att producera RBP benämns RenGIS. Numera kräver inte GIS-applikationer mer än en standarddator med god prestanda. 13

Under hela projekttiden har samebyarna redovisat sina Renbruksplaner i ett geografiskt informationssystem GIS. Eftersom samebyarna har en verksamhet som är geografiskt rörlig lämpar sig ett mobilt system med bärbara datorer. Fram till och med 2008 var detta en applikation helt baserad på ArcView 3.3. Applikationen var framtagen för att producera en RBP för en sameby. I och med att 26 byar har upprättat RBP har en utökad funktionalitet efterfrågats: samtidig visning av flera samebyars RBP sammanställning av en eller flera RBP leverans av RBP från samebyn till extern användare överföring av GPS-positioner till RBP komplettering av GPS-positionerna med uppgifter som rör renskötseln redovisning av GPS renarnas rörelsemönster över tiden De två första byarna använde sig av en standardinstallation av ESRI ArcView 3. De följande 12 byarna tog del av en anpassad installation av samma grund-gis RenGIS 1.0. De därpå följande byarna har använt ett specialutvecklat GIS RenGIS 2.0. RenGIS 2.0 RenGIS 2.0 är ett inom projektet utvecklat GIS. Utvecklingen är gjord med hjälp av Delphi (http://www.embarcadero.com) och TatukGIS (http://www.tatukgis.com). Resultatet blir ett program som kan installeras på ett godtyckligt antal datorer utan licensavgifter. 14

4. Resultat 4.1 Utbildning Utbildning av samebymedlemmar har utgjort en central del av verksamheten. Upplägget för utbildningen var att mötas vid två separata tillfällen varje år pga. den geografiska spridningen. Tidpunkten mellan de två tillfällena var avsedda för eget arbete. Den ursprungliga tanken var att genomföra en teoretisk utbildning under vintern. Därefter skulle samebyarna självständigt rita in sina betesland på datorn. Detta skulle vara klart innan arbetet med renflyttning startade. Efter renflytten skulle en praktisk utbildning genomföras innan själva fältarbetet tog vid. Detta tidsschema har inte kunna följas fullt ut men samebyarna har fortlöpande fått den utbildningsinsats som kunnat rymmas inom projektets budgetramar. Syftet med utbildningen är att renskötarna självständigt ska kunna utföra en beteslandsindelning inom sin grupp. Det målet är nått. För närvarande har ca 230 renskötande samer deltagit vid olika informationsinsatser och utbildningar och RenGIS med tillhörande finns installerat på ca 150 datorer ute i samebyarna. Figur 8. Utbildning för samebyarna i RenGIS sker både inomhus och i fält, innefattande bl.a. datorkunskap, kamera- och GPS-hantering. 15

4.2 Beteslandsindelning Beteslandsindelningen består av indelning och beskrivning av samebyn i operativa renskötselområden. Första fasen är indelning samt beskrivning av samebyns årstidscykel. Andra fasen utförs genom att man ritar med färgpennor på papperskartor och senare genom skärmdigitalisering med satellitbild som bakgrund i RenGIS samt beskriver dessa områden med text. Beteslandsindelningen utförs av respektive vintergrupp där den personen med den bästa lokalkännedomen identifierar och karterar det specifika området. I samebyarnas markanvändningsredovisning (irenmark) där bl.a. flyttleder, svåra passager, anläggningar mm finns redovisade är tillgängliga i RenGIS. irenmark kan utgöra stöd för arbetet med beteslandsindelningen. Beteslandsindelningen utförs årstidsvis och angivandet av årstidsland är det första steget i avgränsandet av de fem beteslandstyperna. Tidpunkter när olika aktiviteter äger rum varierar både mellan olika samebyar och mellan olika år. Dessa moment greppar samebyarna väl. Det som dock måste tydliggöras i det fortsatta arbetet är hur de olika kriterierna, t.ex. bra bete, rastbete, svåra passager, ska anges när man beskriver kärn- och nyckelområden. 4.3 Fältinventering Figur 9. Kalibreringsöving för bedömning av marklavsförekomst. 16

Fältinventering av beteslandsindelningen utförs under barmarkssäsongen. Arbetet med fältinventeringen fokuseras på betesmarkerna i skogslandet medan fältinventeringar på fjället utförs som en del av övrigt arbete med renskötseln. Samebyarna har inga problem med att lokalisera provytorna och på dessa ange koordinater samt ta bilder. Det som många upplever som en svårighet är att bedöma täckningsgrad av marklav och ännu besvärligare att kunna klassa hänglavsförekomst. Kontakt har tagits med SLU och Umeå universitet från projektledningen för att få synpunkter på lämpliga metoder. Det arbetas på frågan. 4.4 GPS på ren År 2010 hade 15 samebyar investerat i GPS halsband, sammanlagt 580 halsband. Användandet av GPS tekniken utvecklades och påbörjades inom ramen för ett samarbetsprojekt mellan SLU och i Vilhelmina Norra sameby vintern 2005-2006. Sedan dess har närmare 1000 olika renar burit GPS-halsband framför allt fördelat på vajor (vuxna hondjur) men även oxar (manliga kastrat). Närmare 2 miljoner GPS-positioner finns i databaser för vidare bearbetning. Sameby Antal inköpta halsband Antal halsband i drift Gällivare Sameby 30 14 Luokta Mavas Sameby 24 19 Malå Sameby 80 54 Mittådalen Sameby 39 Tuorpon Sameby 25 20 Tåssåsen Sameby 54 54 Udtja Sameby 35 33 Girjas Sameby 15 12 Ubmeje Sameby 35 35 Vapsten Sameby 30 25 Vilhelmina Norra Sameby 63 33 Östra Kikkejaure Sameby 50 9 Vilhelmina Södra Sameby 30 28 Voernese Sameby 20 20 Semisjaure-Njarg Sameby 50 50 Summa 580 319 Tabell 1. Antal GPS halsband inköpta och i drift per sameby. Positionerna har bidragit med viktig information i arbetet med upprättandet av RBP:s beteslandsindelning, för en eller fler säsonger. Renarnas betesval, baserat på GPS-positionering har förbättrat kvaliteten av informationen för beteslandsindelningen. Detta har haft en viktig pedagogisk roll för samebyarna, vid jämförelse mellan den traditionella kunskapen och den nya tekniken. GPS positioner från renar har även spelat en betydande roll i dialogen med andra markanvändare, för att visualisera renarnas rörelsemönster. 17

I RenGIS 2.0 har följande analys och visualiseringsverktyg utvecklats: Importmöjligheter direkt från halsbandstillverkarens hemsida in till renskötarens RenGIS Uppspelningsmöjligheter för renars förflyttningar för användarangivna tidsperioder Möjligheter för renskötaren att tillföra specifik information för varje position s.k. RenskötselAktivitetsUppdatering (RAU) Möjligheter att göra hemområdes beräkningar s.k. RIVO (av Renar Identifierade Viktiga Områden) med Brownian Bridge metoden I och med ökade möjligheter för visualisering och analys av renars positioner så har fördelarna med den nya GPS-tekniken vad gäller miljöanalys blivit alltmer tydlig. Den nya tekniken har inte varit befriad från tekniska problem. Detta gäller bl.a. kommunikation av positioner, kraftförsörjning och läckage. Produktförändringar har dock lett till avsevärda förbättringar. För närvarande används framförallt GPS-halsband från Followit AB (http://www.followit.se/). Halsband från Telespor (http://telespor.no/) och Tracker (http://www.tracker.fi/webshop/index.php?language=se) finns även i drift i vissa samebyar. Begränsad möjlighet till fysisk kontakt med GPS-försedda renar och begränsningar i mobilnätets täckning ställer stora krav på halsbandens batteriförsörjning och positionslagringsmöjligheter. Renskötseln i vissa samebyar möjliggör batteribyten varje höst och vår medan många samebyar bara kan komma åt halsbanden under höstskiljningarna. Livslängden på halsbandens batteri bör ej understiga 6 månader, men helst uppgå till 12 månader. Användandet av GPSpositioner i det dagliga renskötselarbetet begränsas tidvis av dålig GSM-täckning, speciellt under sommarbetesperioden på fjället. Dessa tidsperioder ställer därför krav på att halsbanden kan lagra stora mängder positioner som renskötaren senare kan hämta hem från en databas. Trots olika tekniska problemen har GPS-halsbanden etablerat sig som ett värdefullt stöd i den dagliga renskötseln. Flera samebyar har rapporterat att man kunnat undvika användning av helikopter vid samlingar genom den strategiska överblick man erhållit genom realtidsvisningen av renars positioner. Det historiska arkiv samebyn bygger upp i databaser, genom flera säsongers användande av GPS-halsband, är kanske den viktigaste delen i användandet av tekniken. Den årstidsvisa redovisningen av beteslandsindelningen förbättras genom att man kompletterar den lokala kunskapen hos respektive renskötare, med direkt information om renens faktiska betesmarksutnyttjande. De samebyar som nyttjat RenGIS för att visa renars betesutnyttjande i form av uppspelningar och beräknade RIVO har gjort stora framsteg i form av pedagogisk och strategisk kommunikation under samråd. Man har börjat inse värdet av att ha många års data från GPS-försedda renar, för att stärka dialogen i markanvändarfrågor. 18

Vilhelmina norra sameby och SLU arbetar inom ramen för projektet Renskötselns anpassning till klimatförändringar påbörjat arbete med att använda ett 6 årigt positionsdataarkiv från GPS-försedda renar. Man har analyserat och jämfört normalåret beskrivet i sin RBP med de stora variationerna i GPSrenars betesutnyttjande under olika år p.g.a. varierade betesförhållanden. Detta påvisar den komplexa bild som uppstår vid beskrivning av årstidsvisa betesland för samebyarna. 4.5 Omvärldsfaktorer Resultatet av sammanställningen av omvärldsfaktorer som påverkar rennäringen kumulativt utgör sju kategorier: Skogbruk Samhällsutbyggnad (vind- vattenkraft och gruvnäring) Jordbruk Naturvård (skyddade områden) Rekreation (jakt, fiske, skoterleder m.m.) Klimat Rovdjur Det finns många områden där data saknas. I andra områden finns istället en stor mängd data. Detta beror på att det insamlade materialet härstammar från många olika aktörer, med olika ambitionsnivåer och möjligheter att ta fram och ajourhålla data. Åtkomsten till data från t.ex. skogsbruket har försvårats av företagens policybeslut om att inte lämna ut vissa data. För jordbrukets del fanns inte något material som visade aktuell hävd. Kommunerna har mycket varierande databaser vilket resulterat i svårigheter att få full täckning för vissa uppgifter. Det finns heller ingen enhetlig sammanställning av turism och rekreation. Problemet med varierande datatillgång har lett till överväganden om vilka data som ska presenteras. Sannolikt kommer redovisningen på sikt att bli mer enhetligt, allt eftersom de olika innehavarna av data utvecklar sin användning av GIS. De rutiner för uppdatering av data som utvecklas inom projektet måste därför även inbegripa att också helt nya data ständigt efterfrågas och läggs till. Inom ramen för projektet "Kartläggning av ekosystem och miljöförändringar" har bästa tillgänglig information om gruvnäring, vindkraft, vattenkraft och övrig infrastruktur ställts samman. Denna information utgör viktigt stöd till samebyarna i dialogen med andra markanvändare. Den sammanställda geografiska information finns nu inkluderad i RenGIS som en del i datapaket "Omvärldsfaktorer" och ingår i RenGIS "publika data". 19

Figur 10. Data sammanställd inom ramen för projektet "Kartläggning av ekosystem och miljöförändringar" finansierat av Sametinget. Renbruksplanernas omvärldsfaktorer med vattenmagasin (blå områden), byggda vindkraftparker (röda prickar), ansökta vindkraftparker (lila prickar), järnvägar (svarta linjer), allmänna vägar (grå linjer), gruvor (röda områden), ansökta och beviljade undersökningsområden för mineraler (gröna och grå områden). 4.6 RenGIS En förutsättning för att en RBP ska leva vidare och fungera är att ett antal personer inom samebyn kan hantera RenGIS. Då först kan de operativa målen för renskötseln och målen med förbättrat underlag för samrådsdiskussioner uppnås. Vi har projektdeltagare som gått från att aldrig ha använt en dator förut till att nu ha blivit rutinerade GIS-användare. I andra fall har användaren inte riktigt kommit över kunskapströskeln och GIS har blivit en börda som hindrat arbetet. Vi ser dock att verktyget RenGIS har potentialen att fungera för alla som verkligen tar sig tid att arbeta med det. RenGIS 2.0 fanns år 2010 installerat på datorer i 26 samebyar. Ytterligare 13 samebyar har under år 2011 fått tillgång till RenGIS. Antalet datorer per sameby varierar från en upp till åtta, totalt finns ca 150 datorer i samebyarna. 20

Till RenGIS 2.0 hör ett stort antal medföljande GIS-skikt: satellitmosaiker från flera år bakgrundskartor för olika skalor omvärldsfaktorer (gruvor, vind och vattenkraft m.m.) irenmark från sametinget Samebyarna upprättar sin renbruksplan i RenGIS 2.0. Funktioner finns för: att lägga in förhandstolkning av beteslandsindelningen i olika formulär förberedelse och redovisning av fältarbete och överföring till/från GPS-enheter sammanställning och leverans till externa intressenter Följande funktioner finns för de samebyar som har positioner från GPS-halsband: överföring från externt format till RenGIS 2.0 komplettering av positionerna med renskötarens aktiviteter RAU beräkning av renens hemområden RIVO uppspelning av renarnas förflyttningar Samebyarna kan även hantera de digitala geografiska samrådsunderlag man får sig tillskickade. Underlagen analyseras tillsammans med renbruksplanen, bakgrundsskikt och omvärldsfaktorerna i RenGIS för att få ett bättre material att redovisa inför samråden. 21

5. Aktiviteter per år Varje år har haft sin egen agenda men för att ge en bild av hur aktiviteter och arbetsinsatser fördelats ges här några glimtar från varje år 2005 Finansiering tryggas genom medel från regeringen 10 miljoner kronor under tiden 2005-2010. Under året genomfördes utbildningar för 6 samebyar på fyra orter, Vilhelmina, Arvidsjaur, Jokkmokk och Östersund. Omvärldsfaktorer som skall ingå i RenGIS levererades till viss del från Länsstyrelserna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten samt skogsbruket Markägarkartor efterfrågas av samebyarna 2006 Arbetsåret inleddes med ett stormöte i Vilhelmina med samebyarna för att specificera arbetsinsatsen Beteslandskartor skrevs ut till samtliga sex samebyar vilka användes internt inom varje sameby som underlag för förankring och justeringar av beteslandsgränser. Utbildningar utfördes för ett 50-tal renskötare från 20 samebyar i samarbete med SCA, Holmen Skog och Sveaskog inom ämnet skogsbrukssätt och renskötsel En policy för hur Renbruksplaner ska spridas till andra markanvändare har nedtecknats av samebyarna och SSR Slutrapport för 6 samebyar till Rymdstyrelsen 2007 6 st utvalda samebyar, Baste, Unna Tjerusj, Gällivare, Jåhkågasska, Luokta Mavas och Mittådalen, påbörjar upprättande av RBP. Urvalet har gjorts utifrån intresseanmälningar från samebyarna med inriktning mot att få en fördelning mellan fjäll- och skogssamebyar samt geografisk spridning inom renskötselområdet. Under hösten introduceras samebyarna Tuorpon och Handölsdalen i RBP. Laponia efterfrågar RBP Information om RBP ges bla vid SSR:s landsmöte och till Renmarksgruppen, Centrala samrådsgruppen skogsbruk-rennäring och styrelsen för SFV 22

2008 Sametinget beslutar om att samebyar får bidrag från bygdemedelsavgifter för den tekniska utrustning, datorer, GPS mm, som används i RBP. Detta bidrag ha även de tidigare byarna erhållit. Kontakter från nya intresserade samebyar har knutits för expansion av arbetet Ömsesidigt datautbyte påbörjades. Avverkningsförslag från skogsbolag, omfattning av gruv- och torvtäkter har importerats i digital form i RenGIS. En resultatrapport redovisas av samebyarna där respektive samebys beteslandsindelning kan redovisas i både digital och analog version i form av en Renbruksplan. 2009 12 st nya samebyar Talma, Gabna, Laevas, Girjas, Udtja, Ståkke, Semisjaur Njarg, Voernese, Ohredahke, Raedtievarie, Ruhvten och Idre påbörjar arbetet med RBP Dessa 12 samebyar beräknas bli klara med sin första version av planer under 2010. En grundläggande fråga för det fortsatta arbetet är att renbruksplanerna måste ytterligare kvalitetssäkras. Sametinget och Skogsstyrelsen satsar på kompetensutveckling för samer som hanterar RBP med stöd av LPB. RBP uppmärksammas mer och mer. Det som verkligen fick genomslag under 2009 var det internationella intresset för arbetet som bedrivs i Sverige. En utvärdering gjordes genom intervjuer med de ingående samebyarnas kontaktpersoner och GIS-ansvariga. Följande kom bl.a. fram: Utvärderingen visar att arbetet med att utföra beteslandsindelningen och att upprätta en RBP har fungerat väl. Det finns dock brister i den praktiska användningen och att få förståelse för RBP i markanvändardialogen. Att genomföra en beteslandsindelning för en sameby är en process som kan sträcka sig över flera år. Det tar tid att förstå vad en beteslandsindelning är. Att skynda på genomförandet kan leda till bristande kvalitet och att resultatet inte kommer att användas. Ytterst viktigt att identifiera en arbetsledare inom varje sameby som tar på sig ansvaret att vara pådrivare och har överblicken så att arbetet sker på lika sätt inom alla vintergrupper. 23

Att utse en GIS-ansvarig i varje sameby som har ansvaret för all datahantering har också visat sig vara ett bra koncept för att underlätta kommunikationen mellan samebyarna och projektledning 2010 RenGIS 2.0 installeras på samebyarnas datorer. Manualer för beteslandsindelning, fältkontroll samt hantering av RenGIS ses över. Fortsatta justeringar och uppdatering av beteslandsindelningen i RenGIS har utvecklats så att information skall finnas samlad för varje sameby. Delar av Renbruksplanerna levereras till andra markanvändande aktörer i form av både digital version genom shape-filer och analogt genom kartutskrifter Satellitbilder, beteslandskartor, skrevs ut till samebyarna vilka användes internt inom varje sameby som underlag för förankring och justeringar av beteslandsgränser. Detaljerad rapport och planunderlag för respektive sameby Slutrapport för åren 2005-2010 13 st samebyar får grundläggande information om RBP under hösten. De påbörjade arbetet under 2011. 24

År 2010 är en första version av Renbruksplan upprättad för följande 26 samebyar från norr till söder: Talma sameby, Gabna sameby, Laevas sameby, Girjas sameby, Baste Čearru, Unna Tjerusj, Sirges sameby, Jåhkågaska Tjiellde, Tuorpons sameby, Luokta- Mávas sameby, Semisjaure-Njargs sameby, Gällivare sameby, Udtja sameby, Ståkke sameby, Östra Kikkejaure sameby, Malå sameby, Vilhelmina Norra sameby, Vilhelmina Södra sameby, Vournese, Ohredahke, Raedtievaeri, Handölsdalens sameby, Tåssåsens sameby, Mittådalens sameby, Ruhvten Sijte och Idre sameby. Figur 11. Översiktskarta med samebyar och beteslandsindelning år 2010. 25

6. Kopplingar till andra projekt och verksamheter Det finns starka beröringspunkter till Sametingets arbeten med: Livsmiljöprogrammet Eallinbiras framför allt när det gäller kartering och beskrivning av renbruksplanernas omvärldsfaktorer. "Renskötselns anpassning till klimatförändringar som resulterar i årstidsredovisning av RBP baserat på GPS på ren och renskötardagböcker. Översyn (Masterplan) av samebyarnas samhällsplanering/markanvändning och med kopplingar irenmark - RBP Ev projekt rörande kartläggning av samiska lämningar i skogslandet utifrån renens flyttmönster (Voernese sameby) Ev projekt om renskötselns roll som indikator av sammanhållna och fungerande landskap/ grön infrastruktur. En sammanställning av omvärldsfaktorer inom ramen för projektet "Kartläggning av ekosystem och miljöförändringar". Laponiaprocessen Dessutom finns: Två regeringsuppdrag som Skogsstyrelsen fått rörande uppföljning och utvärdering av hänsyn till rennäring och samråd samt dialog och samverkan mellan skogsbruk och rennäring Samarbetsprojekt med Canadian Forest Service, International Model Forest Network och Canadian Model Forest Network om bl.a. klimatrelaterade frågor och Circum Boreal Initiative. 26

7. Finansiering - Organisation 7.1 Finansiering Arbetet med Renbruksplan började i liten skala, med två samebyar i Västerbotten. Erfarenheterna från deras planarbete utmynnade i att ytterligare byar visade intresse för att upprätta RBP. En av de avgörande faktorerna för utvecklingen av Renbruksplan fram till år 2005 var det ekonomiska stöd som erhölls från Jordbruksverket, Rymdstyrelsen, MISTRA-finansierade projektet RESE och i viss mån storskogsbruket. Samebyarnas insatser var också en viktig del. Efter år 2005 fick finansieringen av RBP fastare former genom regeringens engagemang. Vid den tidpunkten påbörjade Skogsstyrelsen att upprätta projektdirektiv och årsvisa projektplaner för att kunna hantera RBP för en större mängd samebyar. Den ekonomiska administrationen blev också mera omfattande och uppföljningsrutiner skapades i Skogsstyrelsens ekonomisystem. Följande medel har tillförts projekt Renbruksplan: Regeringen beslutade att för perioden 2005-2010 tilldela Skogsstyrelsen 10 milj. kr för att användas till upprättande av RBP i samverkan med Sametinget. Dessa medel har nyttjats för projektledning samt styrgruppens arbetsinsats. För Skogsstyrelsens personal omfattar det även stöd till samebyarna för att upprätta RBP. Ersättning till samebyarna för deras arbetsinsats och övriga konsultuppdrag har tagits från dessa medel. I sammanhanget kan nämnas att ytterligare medel, 8 milj. kr, har tilldelats Skogsstyrelsen för åren 2011-2014. Ett annat anslag gäller medel för verksamhet med kompetensutveckling för de renskötande samer som hanterar RBP. Medel till detta kommer från Sametingets Landsbygdsprogram, 0,8 milj. kr, och medfinansieras av Skogsstyrelsen med 0,2 milj. kr. Dessa medel får utnyttjas fram till halvårsskiftet 2012. Dessutom har Sametinget bidragit med 3 milj. kr från tilldelade Klimatmiljoner. Avsikten med dessa medel är att försöka följa upp klimatförändringar genom att upprätta planer för fler samebyar. Byarna skulle dessutom kunna samla in data från fler fältprovytor, för att kunna följa förändringar av renbetets status, samt kvalitetssäkra sina planer. Viss projektledning behövs från Skogsstyrelsen. Utöver detta har berörda Länsstyrelser och Sametinget beviljat medel till samebyarna för teknisk utrustning från bygdemedelsavgifter. Utrustningen består bl.a. av bärbara datorer, skrivare, kameror, GPS-mottagare samt viss fältutrustning. Dessutom för inköp av GPS-halsband till renar. Totalt har ca 6 milj. kr utbetalts. Visst ekonomiskt stöd har under åren 2005-2010 även beviljats av Rymdstyrelsen, Jordbruksverket och LKAB. 27

Under åren 2005-2010 har tilldelade medel (förutom bygdemedelsavgifter) för RBP förbrukats enligt följande: Årtal Aktör Förbrukade medel 2005-2006 Skogsstyrelsen 1,0 milj. kr Samebyar 0,3 milj. kr Konsulter 0,6 milj. kr Summa 1,9 milj. kr 2007-2010 Skogsstyrelsen 4,9 milj. kr Samebyar 2,7 milj. kr Konsulter 2,8 milj. kr Summa 10,4 milj. kr Totalt för åren 2005-2010 12,3 milj. kr Tabell 2: Anslag som har nyttjats vid arbete med RBP. 28

7.2 Organisation Roll Namn Placering Projektbeställare: Johan Wester Skogsstyrelsen Projektledare: Leif Jougda Skogsstyrelsen Styrgrupp: Johan Wester Skogsstyrelsen Leif Jougda Skogsstyrelsen Ulrika Wahlström Skogsstyrelsen Rune Airijoki Skogsstyrelsen Magnus Viklund Skogsstyrelsen Alf Pedersen Skogsstyrelsen Lars-Ove Jonsson Sametinget Gun Lidestav SLU Mats Nilsson SLU Projektdeltagare/-grupp: Berörda samebyar Stefan Forsmark Helen Larsson Bengt Näsholm Per Sandström Kenny Ärlebrand Nils-Åke Kuoljok Max-Göran Sehlström Jörgen Sundin Åke Sjöström Lars Björk Håkan Persson Sametinget SSR FBN SLU Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen Referensgrupp: Centrala samrådsgruppen skogsbruk rennäring Resursägare för projektmedlem: Johan Wester Skogsstyrelsen Intressenter: Markanvändande aktörer 29

8. Diskussion Renbruksplan har visat sig kunna användas flera sätt. Ett grundläggande krav bör vara att beteslandsindelningen är förankrad och accepterad inom hela samebyn. Beteslandsindelningen skapar förutsättningar för samebyarna att redovisa de områden som är viktigast ur renskötselsynpunkt och underlätta dialogen med andra markanvändande aktörer. Det mest uppenbara är i samband med samråden mellan skogsbolagen och samebyarna. Samråd och konsekvensbeskrivningar kommer att bli mer kunskapsbaserat och kan presenteras på ett överskådligt sätt. Samråden kan effektiviseras både för skogsbruket och samebyarna genom att presentationen kan göras mer rumsligt specifikt. Det innebär förbättrad och förhoppningsvis snabbare handläggning såväl hos myndigheter, skogliga företrädare och samebyarna. Ur ett samebyperspektiv ökas förutsättningar att nyttja de mest lämpade betesresurserna vilket kan minska insatsen med bevakning och stödutfodring. Samebyarna kan t.ex. vid samråd med skogsbruket redovisa vilka områden som är ytterst viktiga ur renbetessynpunkt och där en anpassning av skogsbruksåtgärder är nödvändig. I flera fall så levererar nu skogsbolagen nu sina avverkningsplaner inför samrådsmöten i digital form. Det är då en väldig fördel för samebyn att kunna lägga till dessa avverkningsanmälningar/ansökningar om tillstånd till avverkning i RenGIS 2.0 för att få en överblick hur dessa förhåller sig till annan information. De flesta samebyar vittnar om ökad efterfrågan från skogsbruket och samebyrepresentanter har också deltagit och beskrivit RBP vid olika skogliga möten som t.ex. skogliga sektorsråd och Allmänningsmöten i Norrbotten. Ett exempel på den hur den kombinerade informationen från beteslandsindelning och GPS positioner kan användas i diskussion med ett skogsbolags avverkningsplan visas i Figur 12. 30

Figur 12. Renbruksplanens beteslandsindelning med kärn- och nyckelområden (blå respektive röda områden) tillsammans med renars GPS positioner (gula punkter) och genomskinliga gula områden är av Renen Identifierade Viktiga Områden (RIVO). Det är en tydlig överensstämmelse mellan beteslandsindelningen och RIVO och dessa kombinerade tillför viktig information i bemötandet av de föreslagna avverkningarna (syns i grönt) tillsammans med den senaste satellitbilden. De senaste åren har både vindkraft, gruvnäring och torvbrytning sökt nya markområden för byggande och exploatering inom renskötselområdet. Detta kan påverka rennäringen och vid både miljö- och sociala konsekvensbeskrivningar har RBP visat sig vara ett gångbart underlag för dialog och planering. Exempel på detta är inom samebyarna Vilhelmina norra och södra, Östra Kikkejaure och Malå. Även vid annan samhällsbyggnad som vägar och järnvägar (Botniabanan) samt projektering av fritidshusområden har RBP från de olika samebyarna nyttjats. Att beskriva de kumulativa effekterna är också ett krav i EU:s MKB-direktiv och ska tillämpas i Sverige. Regeringen har i sin DS 2009:65 föreslagit att miljöbalken förtydligas avseende de kumulativa effekterna. Världsarvet Laponia kommer att få tillgång en unik beteslandsindelning för Laponiaprocessens fortsatta verksamhet. Alla ingående samebyar inom Laponia har byavis upprättat en RBP. Med stöd av RBP kan också viss avlysning av skoterkörning och småviltsjakt inom fjällområdet få bättre acceptans av berörda aktörer. 31