Stefan Jönsson Å N G F A R T Y G EN PÅ J Ä M T L A N D S S J Ö A R

Stefan Jönsson Å N G F A R T Y G EN PÅ J Ä M T L A N D S S J Ö A R Hackås 2012

2 SIDREGISTER ÅNGFARTYG JÄMTLANDS SJÖAR Aktiv, Flåsjön 2 Aktiv, Storsjön 6 Alma 11 Alsen, se Gustaf 15 Alsen, ångslup 15 Andolie 16 Andviken 16 Anna Erika 17 Ante 19 Ante, pråm 22 Ante, Lill-Ante 22 Ante, Stor-Ante 22 Aramis 22 Aspnäs 23 Axel 24 Balder, pråm, 1899 24 Balder 24 Balder, pråm, tändkule 24 Bergsviken 24 Bergvind 29 Birgitta 29 Björknäs 30 Buller 30 Britania, ångslup 30 Bröt-Anund 30 Bärgaren 30 Carl V 31 Dragan 39 Drottning Sophia 39 Dux 45 Ebba 45 Edsele 45 Elgen 48 Emma 51 Eol 52 Express, ångslup 53 Express II, ångslup 53 Express, Landösjön 53 Express, Näldsjön 53 Falken 53 Felix 54

Fenix 54 Fix 54 Flora 54 Flygt 54 Flåsjöettan & 2:an 54 Fortun 54 Fortuné 55 Fram, senare Wästervik & Sandviken 55 Fram 56 Framåt 56 Framåt, ex bl.a. Offerdal 66 Frej, ångslup 68 Frej, motorbåt 68 Frej, Necken 68 Frey, hjulångare 68 Frostviken, 1883 1904 69 Frostviken, 1912 2004 75 Genast/Bravo 77 Gesund 78 Gim 80 Gimån 80 Graninge 81 Graningen 81 GT-Pilen, ex Gesa 82 Gurly 83 Gustaf Adolf 84 Gustaf, ex Alsen, ångslup 84 Gåshaga 87 Gäddede 87 Gärdsta, Gärdsta I & Gärdsta II 90 Gärdsta II 91 Gällö, ångslup 91 Gällö 91 Hallviken 91 Hebe, Storsjön 91 Hebe, Landösjön 95 Holm 96 Hotagen 99 Höfding 99 Idog 100 Indal 101 Iron 101 3

Jagaren 101 Jemtland 101 Jufveln 105 Juno 106 Juveln 107 Kallsjön 108 Kallströmmen 108 Kaparen 109 Karl 112 Kometen 112 Kopparbåten 112 Koster 112 Kraft 112 Kurir 112 Laxviken 112 Landön 112 Lars 113 Liden 113 Lisa 114 Liten 114 Litsälven 115 Luspen 115 Malgomaj I 115 Malgomaj II 115 Maria 116 Mariedal 117 Mars 117 Mira 117 Movik/Tegefors 117 Munksund 12 119 Myrviken 120 Månstavik 120 Necken 121 Neptun 121 Nor 121 Norderön 123 Nyvik 126 Näcken, ex Therese & Olivia 127 Näckten 128 Nälden 129 Näsviken 131 Oden 132 Odin, hjulångare 132 4

Offerdal 136 Ola 137 Olivia, ångslup 137 Olle 137 Orrnäs 137 Qvarnbergsvattnet 137 Ramsele 138 Refsund, hjulångare 138 Rex 141 Rolf 141 Räven 141 Saga, ex Gärdsta 141 Saga, Revsundssjön 142 Sandslån I 142 Sandslån 3 142 Sandviken, ex Fram & Wästervik 143 Shieldhall 145 Sjöjungfrun 145 Skibladner 146 Staden 1 146 Stor-Tåsjön 146 Ström 147 Strömsund I 147 Strömsund II 147 Ströms Vattudal, ex Granngen 148 Svalan 151 Svalan, senare Thora & Husån 151 Svan 153 Svaningen, ex Ramsele 153 Tavnäs 159 Tegefors 160 Therese 160 Thomée 160 Thomée, motorbåt 238 Thor, hjulångare 238 Tibrand 242 Tor 242 Trafik, ex Necken 246 M/b Trafik 252 Tresund 253 Trollhättan 254 Tummeliten 255 Turisten, ex Viking, 1893 1901 255 5

Turisten 1902 1959 258 Turisten, Indalsälven 261 Tynderö 261 Tåsjön 262 Valle 262 Vanadis 262 Vattudalen 263 Verkön I 263 Verkön II 263 Vik, ångslup 264 Vikbäcken 264 Viking, ex Bull & Utansjö I 264 Viking, Hetögeln 265 Viking, Norderön 267 Viking 1926 1942 267 M/b Wiking 269 Wind 269 Virgo, Ådalen 269 Virgo, Ströms Vattudal 269 Vivo 276 Vojmsjön 276 Volgsjön 276 Wolfgang 276 Wästervik 276 Ytterån 276 Ånglotsbåt 277 Ångslup för strandrensning 278 Åreskutan, hjulångare 278 Åreskutan II, ex Mariager 279 Älgen 280 Öring 1923 280 Öring II 283 Örn 283 Örnen 283 Östersund 283 Diverse flytetyg 329 Reglemente för Jämtlands Sjö- Mannaförening 331 Diverse 337 Kaptener och maskinister 337 Storsjöns slipar 345 Fartyget som aldrig byggdes 348 Ordningsregler 352 6

Några milstolpar i Östersund 354 Verköminnen av E. Lundgren 354 Bryggorna i Storsjön 361 Storsjökarta 364 Källor 365 Epilog 367

1 F Ö R O R D Dessa uppgifter som jag nu publicerar är efter ett arbete som började i slutet på 1970-talet. Det var då som jag och Torsten Olsson började samla in uppgifter om Thomée för att kunna ge ut ett litet informationshäfte om henne. Under den tiden så fick vi även tag på uppgifter om de andra ångbåtarna såväl på Storsjön som på de andra sjöarna i Jämtland. Uppgifterna vi fick tag på var både skriftliga och muntliga. Många timmar har tillbringats vid Landsarkivet i Östersund, på olika båtar, vid köksbord och numera även datorer. Vi hade förmånen att under ett flertal år få arbeta tillsammans med maskinisten Olle Andersson som naturligtvis hade mycket information om båtarna. En annan person som hade mycket information var förre maskinisten på ångaren Östersund, J P Olsson. Dessa uppgifter är ej fullständiga på något vis, en del båtar är väl dokumenterade som ex vis Thomée och Östersund medan andra kan vara mindre väl dokumenterade. Jag tycker det är synd om dessa uppgifter skulle gå om intet så uppgifterna får användas med angivande av källa. Förhoppningen är däremot att intresset för våra ångbåtar ökar i vårt land så de som finns kvar idag även får finnas kvar i morgon. Naturligtvis samlar jag in uppgifter allteftersom jag får tag i dem men det blir svårare och svårare. Jag fortsätter dock att läsa tidningar på Länsbiblioteket samt forskar vidare på Landsarkivet. Jag intervjuar människor som har kunskap och intresse om båtarna på våra Jämtländska sjöar. En sak som man upptäcker när man läser om såväl ångbåtarna som bryggorna är att ångbåtstrafiken var livlig på Storsjön fram till ca 1908 1909. Nu togs tre fartyg ur drift på Storsjön, dubbelpropellerångaren Trafik och hjulångarna Odin och Carl V. Nu började såväl trafiken med människor och gods att avta på Storsjön. 1952 gick Östersund sin sista reguljära tur och 1955 gjorde Thomée sin sista reguljära tur. Det lilla ångfartyget Sandviken uppehöll också sin trafik fram till denna tidpunkt. Följande rader skrevs redan 1911: Med 1870-talets slut kom dock den förutspådda krisen och redan förut hade konkurrens med en annan ångbåt uppstått, som på allt sätt även bjöd till att dela det stora rovet, vilket sedan aldrig återkom. Vi har fortfarande kvar Thomée och Östersund på Storsjön och dessa båda ångare tillhör de äldre i Sverige. På Revsundssjön har vi dessutom Alma som med sitt unika maskineri, diesel och ångmaskin, är äldre än både Thomée och Östersund. På Kallsjön var vi Drottning Sophia som visserligen är dieseldriven men som ändå måste anses vara en trevlig båt. Till skillnad mot mina brygganteckningar skriver jag ned båtarna i namnföljd, många gånger har ju båtarna flyttats mellan olika vattendrag varför jag anser att det är det bästa som jag nu gör. Det finns upprepningar rent faktamässigt i texten men det får ni leva med, i alla fall i denna upplaga. Stefan Jönsson

2 AKTIV Denna Aktiv byggdes för trafik på Flåsjön. Före år 1885 skulle socknarna själva bygga vägar och bredden blev sällan mer än två meter. Kring Flåsjön fanns dock ingen väg. Den första ångbåten som kom till Flåsjön var en mindre träbåt med en liten högtrycksmaskin. Den fraktades vintertid med särkilt tillverkade slädar som drogs av 16 hästar ända från Helgumssjön i Ångermanland. Sedan den gått några år i Flåsjön fraktades den till Rörströmssjön i Tåsjö kommun, en liten sjö som ligger mellan Hoting och Dorotea. Ovan ser vi en tidig bild av Aktiv under sin bogserargärning. År 1885 beställde Kramforsbolaget en ångbåt som byggdes på Kristinehamns Mekaniska Verkstad. Den hopnitades inte där utan plåtarna och spanten skickades på järnväg till Östersund. Sedan blev det lasskörare som fick frakta plåten den 15 mil långa vägen till Kyrkbyn, Alanäset, där skrovet blev uppmonterat och ihopnitat våren 1888. Båten, som fick namnet Aktiv, var helt avsedd för timmerbogsering, en syssla som huvudsakligen ägde rum under halvannan månad på våren. Övriga tider på året utförde båten uppdrag åt bolaget men den uppläts även för kyrkturer från båda ändarna av sjön till Alanäset. Aktiv s första ångmaskin hade tidigare suttit i Svalan men den hade visat sig vara för stark för den helt i trä byggda Svalan. Namnet Nya Aktiv förkommer i en del text från slutet av 1880-talet samt början på 1890-talet. 1889 hette Aktiv Nya Aktiv. Socken: Alanäs, Ångaren Nya Aktiv, Skeppare C A Eriksson, 12 hk. 1891 heter Aktiv fortfarande Nya Aktiv och som redare uppges J Sundman, Alanäset.

3 Nya Aktiv uppges till 22 tons. Finns ingen rimlig förklaring till att det står Nya eftersom det alltid har stått Aktiv på fartyget i fråga. 1903 betalade redaren för Aktiv, Kramfors, hyra för en Ungersbåt för ett belopp av 372,- kr och man betalade hyra för ångaren Emma, kostnad 500,- kr. Besiktningskostnaderna uppgick till 148,54 kr och reparationer drog en kostnad av 504,27 kr. Vinsten 1903 uppgick till 869,81 kr. Detta belopp är satt inom parentes, sedan räknar man ned beloppet bl.a. för bryggan i Löfberga med 340,12 kr. Aktiv s värde nedskrevs med 388,09 kr. I början av 1900-talet anlöptes följande bryggor: Flåsjön, Lövberga, Järvsand, Storholmen, Havsnäs, Alanäset, Gubbhögen och Lillviken. I Resehandbok av år 1911 kan man läsa om Flåsjön och dess båttrafik: Flåsjön (297 m ö h) i form av en halfmåne mot N och NV. Sjöns längd är 40 km, dess vattenyta 129 kvkm... Ångbåt kan få förhyras. Beställes i Löfberga eller pr telefon från Ström. Till Alanäset 10 kr, till Lillviken 15 kr. Maskinisten skrev den 31 juli 1910: Gick kyrkturen från Lillviken till Alanäset. Men kaptenen har varit full hela dagen så han har varit oförmögen att arbeta. Tydligen var kaptenens törst svårsläckt för den 1 september samma år fick han sparken för att han kört fartyget berusad. Som vi läste i början om Aktiv så finns det uppgifter om att Aktiv s första maskineri ska ha varit Svalans gamla maskineri. 1912 byttes den gamla maskinen och ångpannan ut mot en ny tillverkad av Jerfeds fabrikat. Aktiv hade varit på slip år 1912 och det var säkerligen nu som maskinbytet skedde. 1912 var Anders Odén maskinist på Aktiv. Anders hade varit på flera av storsjöångarna och han fick goda vitsord av sina arbetsgivare. Ombyggnad skedde även 1948 och from 1958 drivs hon med en Deutz dieselmotor som fortfarande, år 2012, driver båten då hon är i det våta elementet. Nu är det några år sedan det hände. Enligt besiktningsbevis från 1914 var Aktiv godkänd för 110 passagerare. Panntrycket får ej uppdrifvas högre än till 10,0 kg pr kvadratcentimeter öfver atmosfertrycket. Ångpannan var provtryckt den 6 april 1912 med kalltryck till 15,0 kg. Ernst Lidfors i Alanäset började som eldare och hjälpmaskinist på Aktiv sommaren 1916. Han blev sedan befordrad först till maskinist och sedan till skeppare 1932. En annan befälhavare på båten var Anders Odén som kom från en båt i Storsjön och som sedan var skeppare på Aktiv i många år.

4 Här ser vi Aktiv före 1958 med rejäl vedbunker till den alltid hungriga ångpannan. Från början saknade Aktiv det upphöjda fribordet i fören men troligen fick man bekymmer med vågöverslag vid hårt väder så sådana ditmonterades. Som en följd av detta blev sikten dålig så styrhytten placerades på taket. Den togs emellertid bort på 1930-talet. När Ångermanälvens Flottningsförening blev ägare till Aktiv anställdes en ny befälhavare som pensionerades 1943. 1944 anställdes en skeppare som även 1967 var befähavare på Aktiv under sommarens timmerbogsering, nämligen Maths Höglund från Strömsund. Ulf Näslund har ett minne av när Aktiv 1945 en söndagseftermiddag i slutet av maj kom ångande för full maskin på lätten förbi farfars Udden och gick in i Rörnäsviken. Det var en imponerande syn och det blev samling runt båten och diskussion om hur fort man kört. Drygt 11 knop blev svaret. 1958 byttes ångmaskinen ut mot en dieselmotor som kan manöveras från styrhytten. Därmed sparade man in en maskinistlön. Ordinarie maskinist var Gotthard Hansson från Alanäset. Fartygets arbetsuppgifter blev den resterande tiden enbart flottningsarbete. Efter det att ångmaskinen och dito panna ersatts med dieselmotor har hon fått en annan bottenbarlastning och numera gäller nedanstående data enligt certifikat ombord. 1980 bildades Alanäs hembygdsförening och den har som mål att driva för bygden angelägna frågor. En sådan fråga blev 1980 den att försöka få behålla båten Aktiv i Flåsjön. Efter kontakter med Ångermanälvens flottningsförening blev det till slut klart att hembygdsföreningen skulle få köpa Aktiv för den symboliska summan av 100 kronor. 1982 kunde man så måla fartyget utvändigt med hjälp av IKS-medel. Sjöfartsverket gjorde då också sin första besiktning av båten för att man på sikt skulle få ett nytt passagerarintyg.

5 En spännande dag för föreningen var den 17 maj 1983 då Aktiv sjösattes för första gången i Hembygdsföreningens ägo. Den 21 augusti gjordes en provtur runt Flåsjön i strålande väder. Aktiv målades med tvåkomponentsfärg runt år 2000. Dieselmotorn som nu sitter i henne är som sagt av Deutz fabrikat. Den är sexcylindrig, effekt okänd. Den är lättstartad. Det är däremot problem att få Aktiv i sjön på vårarna då det är lågvatten, Flåsjön blev reglerad 1945. Eldare: Maskinister: Befälhavare: 1916 1917 Ernst Lidfors 1898 1911 Per Alberg 1918 1943 Ernst Lidfors 1944 1957 Esbjörn Olofsson 1888 1888 E A Eriksson 1888 1897 O Pettersson 1898 1914 Anders Svante Hamqvist 1914 1932 Anders Odén, senare däckskarl 1933 1945 K A Björk 1946 1971 Mats Höglund Längd: Bredd: Djupg: 19,41 m 4,53 m 2,85 m

6 AKTIV, ex Birger Denna Aktiv som gick på Storsjön var byggd redan 1862 vid Lindholmens Mekaniska Verkstad för Ångslupsbolaget Föreningen i Stockholm som året därpå slogs samman med Ångslupsbolaget Phoenix och bildade Stockholms Ångslups AB. Den tillhörde förmodligen dem ända till försäljningen till Storsjön år 1884. Detta årtal är ej helt säkerställt. Det var en propellerbåt av järn. Vid sin start i Storsjön i början av 1880-talet började båten, som då var en ångslup, sin trafik med såväl med personbefordran som timmerbogsering. Birger var uppskaffad av Rödöbor från Stockholm. Av Waplans Mekaniska Verkstad i Nälden blev hon förbyggd och omändrad på 1880-talet och hon blev även efter detta datum ytterligare moderniserad av sina ägare. Den 25 maj 1889 höll det på att gå riktigt illa för Birger. Han höll på att dras med i strömmen vid Indalsälven i Krokom men tack och lov fastnade timmerflotten och därmed även Birger och det hela kunde reda ut sig i sista sekunden. Den 7 juli 1891 är första annons införd om Birger. Hans första tur kom att gå mellan Östersund Mjäla via Rödösundet anlöpande mellanliggande bryggor. Birger ingick inte seglationsföreningen och han kom att köra sträckan Mjäla Östersund anlöpande Rödön. Årets sista seglation gjorde Birger den 31 oktober. Den 12 september kör Birger en tur från Rödösundet till Ytterån där det var ett lantbruksmöte. 1896 värderades Birger till 12 000 kr. I maj 1897 köptes en hävstång till ankarspelet för 4,50 kr av F. Bäckman. Den 1 oktober 1898 sålde Birger s ägare 2½ famnar ved i Vällviken á 5,25 till Norderön. En gång då Birger passerade Frösöbron så antändes en bjälke på bron och planklagret av det gnistregn som ångslupen skickade ur sin skorsten. Elden släcktes utan att större skador åstadkommits. 1902 köpte Vålbackens tegelbruk Birger samt två pråmar. I början på 1900-talet, 1907 troligen, insattes ett nytt kondenseringsmaskineri från C.J. Wennbergs Mekaniska Verkstad i Karlstad efter vilken reparation båten omdöptes till Aktiv. Hon fick även ny ångpanna, däck mm. Denna reparation kostade 25 000,- kr. Den bar alltså namnet Birger under ganska många år här på Storsjön. Så sent som 1904 heter hon/han Birger. Under sin tid hos Vålbackens tegelbruk bogserade ångaren nästan uteslutande de egna pråmarna. Under 1910 års seglation var båten utsatt för ett svårare haveri då den en mörk och stormig höstkväll skulle bärga en ilanddriven pråm men själv kom upp på en sten, sprang läck och måste sättas på land. Skadorna var ej större än att ångaren några dagar efter olyckan inkom till staden, upphalades på Dalhems slip dit han bogserats av Öring för undergående av reparation. Detta hände vid Andersön den 3 november 1910 där han sjönk.

7 1913 öppnade Aktiv storsjötrafiken den 9 maj då hon hämtade Thomée i Östersund för bogsering till Vålbackens slip som var nybyggd för året. Aktiv var svåreldad och därmed svår att hålla ångtrycket. 1939 började Rune Pettersson som däcksgrabb på Aktiv. Karl Modigh var då kapten. Hon var klassad som 4:e klassens fartyg. Maskinstyrkan i Karlstadsmaskinen uppgick till ca 85 hk. Hon fick ta 60 passagerare som mest. Resterna av fartyget kunde fortfarande beskådas fram tom 2002 ute hos Vålbackens tegelbruk. Under 2003 försåldes ångaren till Sundsvall dit hon transporterades. Hon skall renoveras av entusiaster där. Om och när hon kommer i trafik kommer Aktiv att bli en av Sveriges äldsta ångfartyg i drift. Storsjöpråmarna höll sig med musik Vålbackens tegelbruks gamla pråmflotta har sedan flera år tillbaka upphört med sin betydelsefulla trafik. Sista turerna gick 1945. Det blev mer och mer lastbilarna som övertog de tunga tegeltransporterna. En av de första pråmskepparna, f d fjärdingsmannen och vissångaren Johannes Olsson har en hel del att berätta från denna romantiska skeppartid. I samband med tegelbrukets tillkomst vid sekelskiftet anskaffades givetvis de nödvändiga pråmarna, ty vid den tiden gick den allra största delen av tegeltransporterna sjövägen. Enligt Johannes Olsson inköptes först två flatbottnade pråmar vilka dock icke fyllde de behov som den mer och mer tilltagande tegelförbrukningen krävde. Därför inköptes från Orrvikens båtbyggeri en betydligt större farkost, vilken lastade inte mindre än 150 ton. Tegelbruket lät sedan bygga en 170 tons pråm. Den byggdes i egen regi vid bruket och sjösattes 1911. Första bogserbåten som anskaffades bar namnet Birger. Den ombyggdes och döptes till Aktiv. Johannes Olsson, som började sin skeppartjänst 1908, berättar att storpråmen 1:an var 25 meter lång och dess bredd 7 meter. Den hade både för och akterkajuta. Den senare utnyttjades även som salong då skeppare Olsson, som alltid varit synnerligen musikintresserad,

8 köpte ett mycket gammalt piano. Enligt sägnen lär pianot vara hemgjort av en prästman från Orrviken. Pianot finns numera (?) på Länsmuséet. Det väckte åtskillig uppmärksamhet vid Östersunds kaj då stadsborna fick höra sång med pianoackompanjemang från pråmens inre då den lade till och surrades fast. Skepparen själv skötte denna underhållning. Pråmtrafiken och tegelruschen var som störst vid den tid då bl a infanterikasernerna, Frösö sjukhus, rådhuset samt många andra stora hus byggdes i Östersund. Ofta gick pråmlasterna tre turer i veckan med omkring 30 000 tegel i varje last, ca 150 000 kilo. Bemanningen var som regel tre personer, men vid brådska, det dubbla antalet. På återfärden från Östersund lastades ofta ribb vid Västervikssågen. Ribben användes som bränsle vid tegelbrukets ringugnar. Ribb hämtades även vid flera sågverk, bl a Vattvikssågen strax norr om Svenstavik. Pråmarna användes även för många transporter av skilda slag. Transporterna var ej alltid riskfria. Det hände att de tungt lastade bjässarna utsattes för kraftig sjögång. Man fick vid flera tillfällen kasta teglet överbord för att rädda en hotande situation. Mången har säkert i minne den ödesdigra kantringsolyckan i maj 1943 då tre personer fick sätta livet till. Aktiv hade avgått den 13 maj med 30 000 tegel. Mer om olyckan står längre ned i texten En annan gång, då en last med trävaror passerade Tjalmarsundet, slogs pråmen på kant och hela däckslasten åkte i sjön. Då var skeppare Olsson i fara, ty han befann sig på lastens högsta krön. - Aldrig skall jag glömma den temperamentsfulle tegelmästaren Jansson, som inte bara var brukets grundare och arbetsledare, berättar Olsson. Han var desslikes en herre som hade en otrolig förmåga att skapa arbetsglädje omkring sig. Han var ändå ytterst fordrande och ansåg de gossar som inte kunde lasta 100 tegel (ca 500 kg) på de järnhjulsförsedda skottkärrorna som veklingar. Han var kärv i talet men godhjärtad. Efterträdaren, förvaltare Karl Lindström, var kunnig, djärv och orädd. Vid ett tillfälle utförde han en djärv bragd. Bogserbåten gick på ett grund varvid en stor läcka uppstod. Genom rådigt och snabbt ingripande, som fordrade klokhet och kallt huvud räddades manskapet i den hårda stormen. Sommaren 1916 hyrde Anton Assmundson Aktiv och han bogserade timmer till Trångsviken med henne. Aktiv användes mest till pråmbogsering men då och då även till att dra pråmar med folk till o- lika fesligheter runt Storsjöbygden. Hon bogserade från det att isen gick i maj månad till att i- sen lade igen på hösten, att köra in i december månad var ingen ovanlighet. Aktiv hyrdes ofta ut till olika föreningar som mestadels på söndagarna gjorde utflykter, bl a till Hoverbergsgrottan, Ytterån och Hallen. När Aktiv gick på dessa lustturer gick hon för fullt vilket innebar ca 7 knop. Fredagen den 13 maj 1943 hade Aktiv en pråm som var lastad med 30.000 tegel. Utanför Fugelsta blev den västliga vinden för svår så skepparen beslöt att vända Aktiv. Detta gick tyvärr så illa att pråmen välte och sjönk. De tre männen på pråmen drunknade.

9 Ture Lindström nedtecknade följande den 8/1 1988: Beskrivning av den sjöolycka med en Vålbackspråm som inträffade på Storsjön fredagen den 13 maj 1943. Vålbackens tegelbruk som på den tiden åter fått börja med sjöfart, pga kriget, hade 3 st pråmar plus sin bogserare Aktiv. Pråmarna var Vålbacken I, II, och III. Dessa pråmar användes i huvudsak till transporter av tegel, grus, virke och ved över hela Storsjön. Som bogserare användes då Aktiv. Befälet sköttes av Lars Ångnell från Orrviken och som maskinist tjänstgjorde Edvin Andersson från Sörviken. Tegelbruket levererade tegel till bl a de s.k. Stockholmshusen som ligger på söder i Östersund efter Rådhusgatan. Dessa byggen förbrukade ca 60 000 st tegel per vecka, dvs. 2 pråmlaster. Vålbacken I var endast den pråm då på våren som satts i trafik och den låg färdiglastad för sin andra resa för säsongen till Östersund och bogseraren Aktiv med pråm avgick fredagen den 13 maj 1943 kl 13.00 från Vålbacken till Östersund. Vid avgång från Vålbacken rådde endast en lätt bris och antagligen därför lämnades den eka kvar i Vålbacken som normalt skulle följa pråmen. Besättningen på pråmen Vålbacken I var skeppare Sigurd Rystedt, Fillsta, född den 10/11 1889. Övrig besättning utgjordes av Hans Hansson, Sörviken, född den 20/11 1908 samt Verner Höglin, Fugelsta, Marieby, född den 7/9 1918. Efter ca 1 timmes bogsering hade släpet nått väster om Fugelsta udde, med öppen sjö ända från Storsjöflaket. Under tiden hade vinden ökat nästan till orkanartad storm med svåra kastvindar. Enligt befälhavaren på Aktiv vinkade pråmens besättning om nödläge och på egen i- akttagelse såg han hur vågorna gick över pråmen. Den skulle komma att sjunka vid fortsatt bogsering mot vinden. Kapten Ångnell beslutade då att vända och när pråmen kom i sidvind rullade den den om och tömde ur hela lasten. Samtliga 3 besättningsmän kom i det kalla vårvattnet och förolyckades. Sigurd Rystedt hittades omedelbart och det företogs upplivningsförsök så fort han kom i land och doktor tillkallades omedelbart men utan resultat. Verner Höglin hittades ca 2 månader efter olyckan av sin egen moder som flera gånger efter olyckan sökt efter sin son efter stranden. Hans Hansson har aldrig återfunnits trots att draggning vidtogs omedelbart och den pågick i flera dagar. Dykare anlitades vilka gick ned och undersökte området vid tegellasten och området däromkring utan resultat. Pråmen tillvaratogs ca 3 timmar efter olyckan och då låg sjön spegelblank. Pråmen flöt då upp och ned på en lufkudde. Den vändes på rätt köl några dagar efteråt och den sattes oskadad åter i trafik och den kom att användas varje säsong tom 1945. Aktivs sista bogsering skedde försommaren 1946, det var 8 timmars timmerbogsering för Fannbyns sågverk i Sunne. Detta var slutet för Vålbackens sjöfart i Storsjön. Undertecknad Ture Lindström som var tegelmästare vid Vålbacken från och med 1941 tom 1970 har ett starkt minne av de kastvindar som rådde vid olyckstillfället. Vid besök efter kl 14.00 uppe vid lertaget, där vi några dagar tidigare grävt utav gamla Mariebyvägen för vattenavrinning från övre lertaget. Vi hade byggt en bro över den öppningen som var av 6 a 7 meters djup. När jag gick över denna bro tog en kraftig stormby tag i mig och kastade mig ett tiotal meter åt sidan och ned i lergropen, lyckligtvis utan några allvarliga skador.

10 Olyckspråmen Vålbacken I höggs upp till ved av pensionären och f d hemmansägaren Johannes Olsson, Fugelsta år 1959. Johannes tillhörde den första besättning på denna pråm när den sjösattes 1910. Sörviken, Brunflo den 8/1 1988. Ture Lindström Aktiv bogserade brukets pråmar till de flesta sågverk som fanns runt Storsjön där de lastades med ribb som sedan eldades i brukets ugnar. Ägare från början var bl.a. Grosshandlare N.O. Näs, Östersund, m.fl. Följande stod att läsa i Jämtlands läns kalender 1904-1905 om Birger: 8,34 reg ton Befälhavare: J. Olsson Ägare: Wålbackens tegelbruksförening. Hufvudredare: J.A. Gärdin, byggmästare. I LT onsdagen den 7 augusti 2002 var följande artikel införd i tidningen: Ridsportanläggningen Vålbacken på sydsidan av Brunfloviken är till salu och makarna Björn och Anna-Lisa Staverfelt ska flytta till Skåne. Med sig tar de Sveriges enda tegelbruksugn för glaserat tegel och sina hästar. En orsak är Björns tegelbruk. Medan hustru Anna-Lisa och döttrarna Anna-Lena, Charlotte och Angelica skött om hästsportanläggningen så har Björn ägnat sig åt det anrika tegelbruket. Numera görs inget tegel på Vålbacken. Det hämtas från Haga tegelbruk utanför Enköping, det enda kvarvarande tegelbruket i Sverige. Det ägs dock av ett utländskt bolag. Fram till 1958 fanns 32 tegelbruk norr om Uppsala. Nu är alla borta säger Björn. Trots att han sitter på Sveriges rikaste förekomst av lera för tegelframställning är det inte lönsamt att producera tegel i Vålbacken. Det kostar energi att värma den 72 meter långa tegelugnen som finnns kvar dold bakom hästboxar. Över ugnen finns i dag läktare med utsikt över den 1 200 kvm stora ridhallen. Jag såg fram emot en gasledning från Norge, men den lär dröja, så det är inget att satsa på idag. Möjligen kan tegelproduktionen komma i gång om det blir billigare energi och det finns kunniga tegelmakare, men idag skulle det inte gå. Produktionskostnaderna blir för stora. Förändringen kom efter branden i september 1985. Tegelbruket lades ned. Ett Vålbacken som under tegelbrukets glansdagar hade 60-talet anställda, en egen bogserbåt med pråm som fraktade teglet till järnvägen och en linbana som förband gamla bruket med det nya. Någon tveksamhet att sälja anläggningen har inte makarna Staverfelt, trots att Björn är fjärde generationen som äger Vålbacken. År 2004 så är Aktiv under renovering i Sundsvall. Skrovet är det första som blir genomgånget, en ny ångpanna är införskaffad och därefter blir det ångmaskinens tur. 2005 har den nye

11 ägaren kommit så långt att skrovet är i stort sett helt nytt. Han har lagt ned ett gigantiskt arbete på Aktiv. Befälhavare: 1884-1885 J.M. Fredriksson 1887 1889? 1886? E. Backlund 1895 A. Haller Frans Fredriksson 1903 J. Olsson J. Johansson 1907 C. Lindström 1916 A. Assmundson 1917 1936: Oscar Ek 1935 1945: Lars Ångnell Maskinister: 1914 1915: Oscar Ek 1917 - Anton Andersson 1928 - Valfrid Olofsson Längd 14,84 m Bredd 3,12 m Varv Lindholmens varv, Gbg Byggår 1862 Effekt 5 nhk, 67 pass ALMA Ångaren Alma byggdes av W. Lindbergs Verkstad i Stockholm år 1873 och hon tillhörde på sin tid Skönviks Aktiebolag. Alma kom i trafik 1874 och hon gick i trafik på Revsundssjön i trafik från Bräcke ända till Pilgrimstad före järnvägens tillkomst. Alma köptes av Gimåns flottningsbolag 1879. 1878 annonserar Alma om passagerartrafik på Revsundssjön. Man kom nu att konkurrera med Thomée vars rederi nu slutat att köra hjulångaren Refsund. Alma gick mellan Bräcke och Pilgrimstad medan Thomée fick behålla linjen Bräcke Tavnäs för sig själv. 1879 gick Alma i passagerartrafik och hon konkurrerade med Thomée åren 1875 tom hösten 1879. De gick från Bräckesjöändan till Pilgrimstad. För Alma var P G S Melander, Gimåns Flottningsbolag, kontaktman. I resehandbok 1882 står om Bräcke: Från stationen afgår under sommaren dagligen en liten ångbåt till flera platser vid sjön.

12 I resehandbok 1886 läser vi: Ifrån Pilgrimstad går ångbåt på Anviken och Refsunden, anlöpande byarna vid stränderna och på den stora ö, som upptager större delen av sjön. 1909 byts originalångmaskinen på 15 hk till en modernare på 85 hk. I resehandbok 1911 står: Ångbåtsturer på Refsundssjön ej särdeles lönande. 1914 får hon en ny ångpanna. 1925 går hon fortfarande som flottningsbåt. 1940 Alma har fram till dags dato dragit timmerflottar i 61 år. 1952 intet nytt, Alma fortfarande flottningsbåt. 1957 nu upphörde flottningen och Alma blir fritidsbåt. 1966 Alma säljs till Stockholm, renoveras och blir fritidsbåt i bräckt vatten. 1971 säljs Alma till Göteborg och får nu gå i saltvatten. I Länstidningen, Östersund, den 28/10 1983 stod följande att läsa: Till sommaren kommer Bräcke att få en verkligt stor turistattraktion - ångbåten Alma är nämligen på väg att vända åter till sitt gamla farvatten Revsundssjön. Kyrkturerna till Revsunds kyrka kanske återvänder liksom trevliga små rundturer för familjer med lunchkorg. Och kanske det bästa av allt - det kommer att bli jobb också. Bara nu Alma kan locka någon skeppare att ta över rodret. I tisdags bildades föreningen Alma av tre entusiaster, Erik Magnusson, Ove Nordin och Per Arne Olsson. Föreningens mål är nu att få tillbaka Alma till Revsundssjön. Båten sattes ju ihop här i Bräcke (Stavre, författ anm) 1873 och 1874 så sjösattes den, berättar Ove Nordin. Nu är nuvarande ägarna beredda att sälja båten tilll oss för 150 000,- kronor. En av de få pärlor som finns har nu en chans att räddas. Vi ska så snart det är möjligt åka till Göteborg och eventuellt göra en provtur med Alma, säger Erik Magnusson som är ordförande i interimsstyrelsen för föreningen. Vi är inregistrerade i Sjöfartsverket så de ska göra en besiktning av båten innan den återvänder hem. Loggböckerna och Alma ligger alltså och väntar på en tur till Bräcke, men problemet som återstår är hur detta ska kunna finansieras. I första hand kommer föreningen att gå ut till andra föreningar och enskilda för att erbjuda dem medlemsskap och därmed andel i den gamla vedeldade ångbåten. Inom de närmaste veckorna kommer man också att kalla till ett stormöte där man hoppas på många intresserade. Många gamla bräckebor har jobbat på båten då den gick i flottningsarbete förr, säger Ove Nordin vars pappa var en av dessa.

13 1985 bildades intresseföreningen Alma och de köpte hem Alma som nu var i ett mycket dåligt skick. 1990 bildades Almakommittén och båten togs till Stavre. 1993 bildads Ångbåtsföreningen Alma. I ett informationsblad från början av 1990-talet skriver intresseföreningen följande: Ångbåten Alma, som kommer att bli Sveriges äldsta fungerande ångbåt, byggdes på W. Lindbergs Varf i Stockholm 1873 och monterades ihop i Stavre. Hon har järnskrov, längden är 17,6 m, bredden 3,96 m och vikten inkl ångpanna ca 30 ton. Alma var från början utrustad med en encylindrig ångmaskin på 15 IHK. År 1908 byttes ångmaskinen ut till en kompoundmaskin på 80 IHK och 1913 byttes även den gamla ångpannan till en ny och modernare. Beställare av Alma var Skönviks AB som vid den tidpunkten hade sitt huvudkontor i Stavre. Alma trafikerade Revsundssjön och gick med passagerare mellan Sjöändan i Bräcke och Pilgrimstad. 1879 när järnvägen mellan Bräcke och Östersund blev färdig minskade transporterna drastiskt och trafiken lades ned 1883. Alma såldes till Gimåns flottningsbolag, sedermera Gimåns flottningsförening, som hade sitt säte på Björknäs Herrgård, (nuvarande Björknäsgården) och gick i huvudsak som timmerbogserare. Dessutom fungerade Alma som kyrk- och nöjesbåt i beställningstrafik under flottningens lågsäsong. Från sin hemmahamn i Stavre gjorde Alma också utryckningar som transport för brandbekämpning vid skogsbränder runt Revsundssjön. 1957 upphörde flottningen på Revsundssjön för Almas del, och hon lades på slip efter att ha tjänstgjort i 64 år. Alma skulle dock bli Revsundssjön trogen ytterligare några år. 1959 såldes Alma som fritidsbåt till Bengt Röstlund i Stavre. Efter ett par år såldes båten vidare till Revsunds kommuns hembygdskomitté och tanken var att iordningställa Alma till turist- och turbåt på Revsundssjön. Kommunfullmäktige beviljade dock inga pengar till projektet varför hon såldes till Nils Granlund i Djursholm. Året var 1966. I Stockholms skärgård gick Alma som fritidsbåt fram till 1971. Under de åren var Alma med i flera svenska långfilmer. 1971 såldes hon till tre göteborgare. Alma flyttades via Göta kanal till Göteborg. Nu fick hon visa sin sjöduglighet med långa havsturer, bl a en resa till Polen. 1985 fick tre båtintresserade Bräckebor reda på att Alma var till salu. Intresseföreningen Alma bildades och hon köptes hem till Revsundssjön. Alma var i mycket dåligt skick efter alla åren i saltvatten och ett jättejobb väntade för att få henne sjöduglig igen. Tyvärr svalnade intresset efter hand och det gamla skrovet blev sämre för vart år som gick. I maj 1990 kom en förfrågan om intresse fanns i Stavre att ta över den gamla båten. En Almakomitté bildades inom Stavre bygdegårdsförening och båten köptes tillbaka till Stavre. Ett intressant men långt och arbetskrävande byprojekt kunde ta sin början. 1903 fick Alma nytt maskineri av Härnösands Mekaniska Verkstad, f ö samma år som ångaren Östersund fick nytt maskineri och ångpanna också från Härnösands Mek Verkstad. Bägge fartygen drivs av samma ångpanna respektive ångmaskineri än i dag, 2012. Lördagen den 19 juni 1999 gick Alma på grund. Tack och lov var det aldrig någon fara på taket. Händelsen fick dock rubriker i ortspressen. Så här skrev Länstidningen den 21 juni: