Elva overkliga sanningar

Elva overkliga sanningar NetClean-rapporten 2015 En sammanställning om barnpornografibrott* baserad på enkätsvar från 368 poliser i 28 länder.

Förord. * I dagligt tal säger de flesta barnpornografi. Men den korrekta termen är egentligen dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Ordet barnpornografi för tankarna till vuxenpornografin och de två har ingenting med varandra att göra. Det här handlar om bilder och filmer som visar sexuella övergrepp på barn och borde kallas för vad de är. Samtidigt används termen barnpornografibrott av polisen och inom juridiken. Därför kommer termen barnpornografibrott användas även i den här rapporten.

Jag önskar att innehållet i den här rapporten var helt annorlunda. Att den handlade om att antalet fall av dokumenterade sexuella övergrepp på barn minskade. För tillfället är det tyvärr dystra tongångar vi får ta del av. Fallen blir fler och grövre och barnen som utsätts blir yngre. Underlaget till den här rapporten kommer från de poliser som dagligen utreder övergreppsbilder på barn. I mina ögon de riktiga hjältarna, de som med en outtröttlig drivkraft tar sig igenom bilder och filmer som innehåller sådant som vi vanliga människor aldrig i vår vildaste fantasi tror ska existera. När jag får möjlighet brukar jag fråga dem hur de orkar. De har alltid samma svar: på varje bild finns det ett barn som behöver räddas. Flera av dessa barn har polisen tvingats följa genom deras uppväxt, via nya övergrepp som har dokumenteras under flera år. Men i det mörka finns hopp. Fler och fler inser att det finns saker att göra för att hitta förövarna och stoppa förgreningarna av deras nätverk. Tekniken som å ena sidan gör det lättare att sprida materialet ger oss också möjligheter att hitta och stoppa det. Låt oss hoppas att vi tillsammans kan vända trenderna som du kan läsa om på de följande sidorna. Att poliserna som uttalar sig i NetClean-rapporten nästa år ser positivt på utvecklingen, och att en ökande andel barn räddas från sexuella övergrepp. Fredrik Frejme Director, Head of NetClean

NetClean-rapporten baseras på en anonym enkätundersökning, som ger en övergripande bild av globala tendenser inom barnpornografibrott. Syftet är att skapa en bredare kännedom med det långsiktiga målet att minska antalet sexuella övergrepp på barn. För att skapa en bättre och djupare förståelse för resultatet av undersökningen har vi också genomfört intervjuer med ett antal framstående experter inom respektive område. Dessa har utifrån sin kunskap och erfarenhet fått kommentera resultatet av undersökningen. I denna sammanställning medverkade 368 poliser från följande 28 länder: Argentina, Australien, Belgien, Bosnien-Hercegovina, Chile, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Holland, Irland, Italien, Kanada, Kroatien, Liechtenstein, Malaysia, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.

11 sanningar om barnpornografibrott #1 Antalet barnpornografibrott ökar och de enskilda fallen innehåller mer material än tidigare. #2 Mer övergreppsmaterial än någonsin är i omlopp. #3 Materialet blir grövre och innehåller bilder på allt yngre barn. #4 Mobiltelefoner och filmer blir allt vanligare i utredningarna. #5 Allt mer material sprids via sociala medier och produceras av barnen själva. #6 Anonymiseringstekniker är en avgörande utmaning när det gäller att identifiera förövarna som har producerat övergreppsmaterialet. #7 Övergreppsmaterial hittas på såväl arbetsdatorer som offentliga datorer. #8 Allmänheten, och i många fall även beslutsfattare, är inte medvetna om vidden av problemet med övergreppsmaterial. #9 Utredarna anser att påföljden för barnpornografibrott är för mild och att lagarna inte är anpassade för att hantera brottsligheten på rätt sätt. #10 Många utredare har inte tid att prioritera arbetet med att identifiera offer. #11 Många utredare har inte tid att prioritera arbetet med att identifiera förövare.

Sanning #1 Antalet barnpornografibrott ökar och de enskilda fallen innehåller mer material än tidigare.

Sanning #1 97 % av poliserna i undersökningen uppger att deras arbetssituation har blivit mer krävande under det senaste året. 80 % av poliserna anger att orsaken är att de hanterar fler fall och mer material per fall.

Sanning #1 Jon Rouse Detective Inspector Jon Rouse är chef för Task Force Argos vid Queensland Police i Australien, en specialistenhet med fokus på sexualbrottslingar som begår övergrepp på barn. Min enhet har arresterat fler förövare det senaste året (juli 2014 juni 2015) än något annat år de senaste femton åren. När jag, för femton år sedan, började arbeta med barnpornografibrott hanterade vi megabyte, idag handlar det om terabyte. Under samma tidsperiod har vi haft ungefär lika stor personalstyrka, så arbetsbelastningen har definitivt ökat. Flera faktorer påverkar ökningen av arbetsbelastningen och antalet fall. En orsak är den ökande populationen och ökat antal internetanvändare världen över. Fler barn producerar också material själva och mer material produceras utifrån ökad efterfrågan i nätverken med personer med sexuellt intresse för barn. Men en stor del handlar också om att polisen har blivit bättre och mer effektiva i sitt arbete med att identifiera sexuellt övergreppsmaterial och förövare, att det internationella samarbetet polismyndigheter emellan har blivit bättre och att företag har börjat agera i frågan. Exempelvis får vi via NCMEC (National Center for Missing and Exploited Children) in ett enormt antal fall genom självrapportering från Facebook, Twitter, KIK och andra sociala medie-plattformar där de hittat övergreppsmaterial i sina nätverk.

Sanning #2 Mer övergreppsmaterial än någonsin är i omlopp. 81 % av poliserna säger att mängden bilder och filmer som visar sexuella övergrepp på barn har ökat de senaste tre åren.

Sanning #2 Antalet fall har dubblerats och datalagringskapaciteten har tredubblats. Antalet fall har ökat kraftigt och mängden data som måste hanteras i varje fall har närmast dubblerats. Jag har sett både en ökad nyproduktion av material och fler kopior av vad som börjar bli välkända serier av övergreppsbilder. Generellt sett blir bildsamlingarna större och kanalerna för att sprida dem fler.

Sanning #2 Cecilia Wallin-Carlsson Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, f.d. Rikskriminalpolisen, gruppen Sexuella övergrepp mot barn. Från 1 oktober 2015 ingår gruppen i Nationellt IT-brottscentrum. Bilden av ökat antal fall, ökad mängd material och en mer ansträngd situation för polisen stämmer även i Sverige. Utöver det finns dessutom ett oerhört stort mörkertal med fall som aldrig kommer till vår kännedom. Fler personer som själva begår övergrepp är också en del av den här utvecklingen. För att få tillgång till andras nya övergrepp måste man ofta dela med sig av egna, och det driver fram ännu fler övergrepp. Den tekniska utvecklingen där man alltid har med sig mobil och lätt kan spela in material har sannolikt också bidragit till detta.

Sanning #3 Materialet blir grövre och innehåller bilder på allt yngre barn. 43 % av poliserna säger att våldet mot barnen i bilderna och filmerna har blivit grövre de senaste tre åren. Endast 1 % säger att bilderna har blivit mindre våldsamma. Dessutom visar undersökningen att offren blir allt yngre.

Sanning #3 Jag ser mer och mer material som involverar mycket små barn. Barnen blir allt yngre och övergreppen allt grövre. Jag stöter på mer material från hands-on -förövare som skapar egna bilder och filmer

Sanning #3 Hanna Harnesk Kriminalvården, Leg. Psykolog Anstalten Skogome och handläggare vid Huvudkontoret, Enheten för utveckling av verksamhetsinnehåll i frivården, Region Väst. Polisen beskriver att materialet blir allt grövre. Hos en enskild förövare kan det handla om en avtrubbningsprocess där innehållet tenderar att successivt bli mer extremt och förövaren alltmer tolerant till olika bilder eller filmer. På samma sätt är det få förövare som börjar med att titta på barnpornografi. Istället är det inte ovanligt att förövare börjar med att konsumera vuxenpornografi, som så småningom övergår till att även inkludera övergreppsmaterial på barn. Inte sällan finns det en stark tvångsmässighet kopplad till konsumtionen av barnpornografiskt material. De här personerna ser barnet som ett objekt, och tänker inte på barnet som ett verkligt barn med känslor och ett lidande. Att objektifiera barnet är ett sätt att möjliggöra exploateringen för förövaren. Drivkrafterna kan vara flera. Psykologiska drivkrafter är exempelvis sexuell avvikelse och sexuell upptagenhet, känslomässig ensamhet eller andra svårigheter i nära relationer. Att söka tillfredsställelse på nätet kan vara ett sätt att få sexuell tillfredställelse fritt från en relation. Det finns också en ständig efterfrågan av nytt material, och det kan också finnas en vinstdrivande aspekt. En del personer som sprider övergreppsmaterial på barn till andra kan även beskriva en tillfredställelse i att tillgodose andras behov och sexuella preferenser. I nätverket och genom sin handling blir individen viktig och får en position. Att avslöja och uppmärksamma handlingen är såklart oerhört betydelsefullt för de barn som utsätts, men också för samhällets möjlighet att lagföra och sätta in insatser i syfte att reducera risken för nya brott. Att möta förövaren med empati, trots hans gärning, är högst angeläget för möjligheten och mottagligheten till behandling längre fram. Efterfrågan är det största problemet, som hela tiden kräver tillgång på barn. Konsekvensen är att barnet blir en handelsvara.

Sanning #3 Cecilia Wallin-Carlsson Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, f.d. Rikskriminalpolisen, gruppen Sexuella övergrepp mot barn. Från 1 oktober 2015 ingår gruppen i Nationellt IT-brottscentrum. I utredningarna ser vi fortfarande kopior av samma, kända material, men det är också allt mer nyproducerat och grövre material, ofta med allt yngre barn. Det skulle kunna vara så att de här personerna inte längre triggas av det kända materialet, utan de vill ha nytt material med andra eller nya former av övergrepp. I många förhör berättar den misstänkta att de en gång startade med att titta på nakenbilder, men att det med tiden inte räckte, utan de började söka sig till allt grövre bilder och filmer. Och det är efterfrågan som styr utbudet.

Sanning #4 Mobiltelefoner och filmer blir allt vanligare i utredningarna. Ett stort antal poliser i undersökningen lyfter i kommentarerna själva fram att mobiltelefoner och rörligt bild- och ljudmaterial blir allt vanligare.

Sanning #4 Mobiltelefoner ingår i en mycket stor del av utredningsarbetet. Vi hittar fler filmklipp och de innehåller allt yngre barn. Andelen rörliga bilder ökar jämfört med andelen foton. Andelen beslagentagen film ökar definitivt. Jag ser mer videofiler. Mer grovt tillvägagångssätt i form av våld mot små barn.

Sanning #4 Jon Rouse Detective Inspector Jon Rouse är chef för Task Force Argos vid Queensland Police i Australien, en specialistenhet med fokus på sexualbrottslingar som begår övergrepp på barn. Teknikutvecklingen det senaste decenniet har blivit en av våra allra största utmaningar. För femton år sedan var datorer stationära. Idag är de flesta enheter mobila och så gott som alla mobiltelefoner har en kamera. Förövare kan filma utan att människor runt omkring märker det och små kameror kan lätt gömmas för att filma barn, vilket har lett till mycket mer egenproducerat material. Föräldrar har också allt svårare att vara delaktiga i sina barns användning av internet. Mobiltelefoner innebär också en stor utmaning eftersom det återkommande är svårt att få ut information, såsom IP-data, från internetleverantörerna (ISP).

Idag är de flesta enheter mobila och så gott som alla mobiltelefoner har en kamera. Förövare kan filma utan att människor runt omkring märker det och små kameror kan lätt gömmas för att filma barn, vilket har lett till mycket mer egenproducerat material. Jon Rouse Detective Inspector

Sanning #5 Allt mer material sprids via sociala medier och produceras av barnen själva. Ett stort antal poliser i undersökningen lyfter i kommentarerna själva fram att allt mer material sprids via sociala medier och produceras av barnen själva.

Sanning #5 De flesta nyproducerade bilderna och filmerna som vi får in har skapats via sociala medier som Stickcam, Omegle, Oovoo med flera. Man använder helt enkelt deras videotjänster för att skapa filmklipp. Många fler självproducerade videos (från exempelvis Skype-chattar). Vi ser en stor ökning av material som är ett resultat av grooming. Och som sprids via WhatsApp, Omegle, SnapChat och andra sociala nätverk. Den ökande användningen av webbaserade snabbmeddelandetjänster så som KIK, SnapChat, Tango etcetera har ökat spridningen av övergreppsmaterial.

Sanning #5 Christian Berg Vd och grundare av NetClean. Att vuxna med sexuellt intresse för barn närmar sig barn via sociala medier är inget nytt. Finns plattformarna så kommer de att användas även till det här. Det som har förändrats de senaste åren är mängden sociala plattformar och hur enkelt, snabbt och privat det har blivit att dela med sig av bilder och filmer via mobiltelefoner och läsplattor. Tidigare stod kanske familjens gemensamma dator i köket eller vardags- rummet, nu har många barn en egen telefon som de kan ta med sig in i sovrummet. Det är också sannolikt att beteendet att skicka bilder normaliseras hos unga, som inte ser faran i att skicka en bild på sig själv. Många är inte medvetna om risken för utpressning, som kan leda till att de här unga människorna till slut begår övergrepp på sig själva.

Sanning #6 Anonymiseringstekniker är en avgörande utmaning när det gäller att identifiera förövarna som har producerat övergreppsmaterialet.

Sanning #6 63 % av poliserna uppger att anonymiseringstekniker som TOR och Darknet är en av de största utmaningarna för att kunna identifiera och gripa förövare.

Sanning #6 Christian Berg Vd och grundare av NetClean TOR och andra anonymiseringstekniker fyller ett otroligt viktigt samhällssyfte i hela världen. I många länder är det helt nödvändigt för att kunna komma åt fri information. Och i takt med att stater världen över ökar sin övervakning av internet, ökar också behovet för människor att kunna vara anonyma för sina regeringar. Samtidigt betyder det naturligtvis att samma tjänster kan användas även för kriminella ändamål, så som spridning av övergreppsmaterial på barn. Den här användningen är någonting som kommer att fortsätta att öka. Anonymiseringstjänsterna gör det därför allt viktigare för polisen att arbeta på andra sätt för att spåra ursprunget till materialet, exempelvis genom att analysera själva bilderna.

Sanning #7 Övergreppsmaterial hittas på såväl arbetsdatorer som offentliga datorer.

Sanning #7 76 % av poliserna uppger att de under förra året arbetade med fall som involverade övergreppsmaterial på arbetsdatorer inom den privata sektorn. 58 % av poliserna uppger att de under förra året arbetade med fall som involverade övergreppsmaterial på datorer inom den offentliga sektorn.

Sanning #7 Hanna Harnesk Kriminalvården, Leg. Psykolog Anstalten Skogome och handläggare vid Huvudkontoret, Enheten för utveckling av verksamhetsinnehåll i frivården, Region Väst. Många personer som tittar på barnpornografi har ett beteende där de maniskt samlar och katalogiserar materialet, mer än de någonsin kan hinna titta på. Det handlar om att försöka strukturera ett inre kaos och samtidigt distansera sig från själva brottet. Att titta på barnpornografi blir ett beroende som de här personerna inte kan hantera, och därför kan de heller inte hålla sig ifrån det på arbetstid.

Sanning #7 Christian Berg Vd och grundare av NetClean Att människor använder sin arbetsdator för att titta på övergreppsmaterial är mycket vanligare än man skulle kunna tro. Så mycket som en till två personer på tusen tittar på barnpornografiskt material på arbetstid. Vid första anblicken kan det verka märkligt att människor faktiskt gör det här på sitt arbete. Men en viktig förklaring är att arbetsdatorn ofta är den enda riktigt privata dator som man har. Man delar den inte med fru eller barn, den är ofta bärbar och man är den enda person som hanterar den. Det gör paradoxalt nog att den känns tryggare att använda. Materialet kanske laddas ner på annat sätt, men när de här personerna väl ska titta på bilderna eller filmerna, är det ofta enkelt att göra det på arbetsdatorn via ett USB-minne. Den bilden bekräftas av att den stora merparten av alla larm som våra kunder får in, kommer via just USB-minnen.

Vid första anblicken kan det verka märkligt att människor faktiskt gör det här på sitt arbete. Men en viktig förklaring är att arbetsdatorn ofta är den enda riktigt privata dator som man har. Man delar den inte med fru eller barn, den är ofta bärbar och man är den enda person som hanterar den Christian Berg Vd och grundare av NetClean

Sanning #8 Allmänheten, och i många fall även beslutsfattare, är inte medvetna om vidden av problemet med övergreppsmaterial. 83 % av poliserna upplever att allmänheten, och i många fall även beslutsfattare, är omedvetna om vidden av problemet.

Sanning #8 Jag tror att människor har en tendens att tänka att det här inte händer i deras närområde. Jag tror inte att allmänheten har någon som helst aning om omfattningen och innehållet. Endast ett fåtal fall hamnar i media. Och eftersom den här sortens material blir så lättillgängligt via internet, blir det enklare både att hitta det och ladda ner det.

Sanning #8 Cecilia Wallin-Carlsson Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, f.d. Rikskriminalpolisen, gruppen Sexuella övergrepp mot barn. Från 1 oktober 2015 ingår gruppen i Nationellt IT-brottscentrum. Det är svårt att över huvud taget föreställa sig vad dokumenterade sexuella övergrepp faktiskt är om man inte fått berättat för sig eller sett vad bilderna de facto skildrar och sett omfattningen av bilder och filmer på internet. De barn som skildras drabbas och straffas dubbelt, först genom det fysiska övergrepp som de har varit med om, och sedan för de bilder som tagits. De får leva med rädslan att vem som helst, när som helst kan komma att se övergreppet och kanske känna igen dem, eller finna sexuell njutning av att titta på när de våldtas. Varje gång någon tittar på bilderna är det som att kränkas igen. Skulle allmänheten bli medveten om det skulle opinionen sannolikt se väldigt annorlunda ut, därför är det viktigt att få ut informationen.

Sanning #8 Jon Rouse Detective Inspector Jon Rouse är chef för Task Force Argos vid Queensland Police i Australien, en specialistenhet med fokus på sexualbrottslingar som begår övergrepp på barn. Vi pratar inte så mycket om det som vi gör på daglig basis och bara ett fåtal fall hamnar i media. Eftersom vårt arbete inte är synligt för allmänheten vet allmänheten inte heller om omfattningen av problemet. De negativa effekterna av bättre kunskaper hos allmänheten är att människor blir onödigt rädda, vaksamma och överbeskyddande mot barn. Men, för att få personalresurser, ny teknologi, bättre lagstiftning etcetera är det väldigt viktigt att såväl allmänheten som beslutsfattare förstår att det finns personer i samhället som har en sexuell dragning till barn. Vi fokuserar också mycket på att utbilda föräldrar i hur de bäst kan skydda sina barn. Ett enkelt exempel är att lära sina barn att inte ta selfies eller ge ut personlig information på nätet.

Sanning #9 Utredarna anser att påföljden för barnpornografibrott är för mild och att lagarna inte är anpassade för att hantera brottsligheten på rätt sätt. I allmänhet tar lagarna inte hänsyn till att det finns ett offer med i produktionen av materialet. Det är för stora olikheter i domarna, men på det stora hela anser jag inte att straffet står i paritet till brotten, eftersom många döms till villkorlig dom eller väldigt korta straff.

Sanning #9 64 % anser att lagarna inte är anpassade för barnpornografibrott, antingen på grund av att de är föråldrade eller för att de ger för begränsade möjligheter när det handlar om internationella samarbeten. Jag känner att vi försöker att få gammal lagstiftning att passa i den digitala eran. Ibland fungerar det, men inte alltid. Med det sagt; vi uppdaterar oss långsamt. Lagarna som handlar om sökande efter och gripande av gärningsmän tar inte hänsyn till att många övergrepp sker online.

Sanning #9 Thomas Andersson Pressekreterare ECPAT Sverige Brottslighet där sexuella övergrepp på barn fotograferas eller filmas skiljer sig på många sätt från andra sexualbrott. En av skillnaderna är att bevismaterialet på brottet, d.v.s. fotona och filmerna, aldrig försvinner. De kommer att fortsätta delas och bytas så länge det finns en efterfrågan på dem, och den efterfrågan är stor. En annan skillnad är att bilden eller filmen inte har något brottsoffer, enligt svensk lagstiftning. Barnpornografibrottet är i svensk lagstiftning placerat under kategorin brott mot allmän ordning i brottsbalkens 16:e kapitel. Brottet bör flyttas till sjätte kapitlet i brottsbalken, som reglerar sexualbrotten. Den nuvarande synen på brottet är förlegad eftersom den inte sätter barnets rätt till sin integritet i första rummet, trots att all hantering av övergreppsmaterial kränker barnets rätt enligt Barnkonventionen. Strafflagstiftningen måste spegla detta och tydligt markera att det så kallade barnpornografibrottet inte enbart handlar om ett brott mot allmän ordning, utan också om en kränkning av barnets rättigheter, även om barnet inte är identifierat än. Men allt handlar inte heller om lagstiftningen. Praxis bör ses över, med vetskapen om vad det så kallade barnpornografibrottet egentligen innebär är det inte rimligt att påföljden av brottet så ofta hamnar i den lägre delen av straffskalan, och att den övre delen så ofta reserveras för ett än värre brott. Vård av dömda förövare är lika viktigt, och inte minst att samhället också erbjuder den preventiva insatsen att ge vård till de icke dömda som själva vill ha den. I Sverige finns denna möjlighet i hjälptelefonen PrevenTell, men trots positiva resultat är det en verksamhet som ännu inte är permanent.

Sanning #9 Cecilia Wallin-Carlsson Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, f.d. Rikskriminalpolisen, gruppen Sexuella övergrepp mot barn. Från 1 oktober 2015 ingår gruppen i Nationellt IT-brottscentrum. Det är ett problem att rättsväsendet saknar ett barnrättsperspektiv. Det handlar dels om synen på materialet som bara antalet bilder istället för att se det som ett bevismaterial i brottmål, det vill säga en restprodukt av en barnvåldtäkt. Och det handlar dels om att barnpornografibrott inte är ett sexualbrott utan att brott mot allmän ordning (Brottsbalken 16 kap). I lagstiftningsfrågor eller diskussioner bland allmänheten sätts ofta stort fokus på den personliga integriteten. Men med mer kunskap skulle kanske frågan om vems personliga integritet vi pratar om lyftas på ett annat sätt.

Sanning #10 Många utredare har inte tid att prioritera arbetet med att identifiera offer. 17 % uppger att identifiering av offer inte prioriteras i deras organisation. 56 % säger att de har alltför många fall för att ha tid att jobba med att identifiera offer.

Sanning #10 63 % säger att de har alltför mycket material att gå igenom för att ha tid att jobba med att identifiera offer. Att identifiera offren är en viktig del av det jag ansvarar för. Trots att det råder tidsbrist kommer jag lägga all tid som krävs för att hitta offer om jag känner eller vet att de finns där ute. Faktum är att jag just hittade sex stycken offer i ett fall och det var värt all den tid jag lade på det! Offrens identitet är viktig, glöm inte barnen i utredningsarbetet!

Sanning #10 Rich Brown Project Coordinator Project VIC och ICMEC, USA Utifrån min erfarenhet är de här siffrorna korrekta. Skiftet till utredningar som fokuserade på att identifiera offer började 2011, men det finns fortfarande mycket arbete att göra. Att fokusera på offret är extremt viktigt eftersom det faktiskt räddar barn från fruktansvärda situationer och miljöer. Dessutom, om vi fokuserar på offret så hittar vi inte bara barnet, utan högst sannolikt även förövaren. För att sätta offret i centrum krävs det att hela utredningsgruppen arbetar tillsammans och arbetar proaktivt. Utredarna behöver se till att bilder på miljöerna runt övergreppet och möjliga familjemedlemmar skickas vidare till forensikerna, så att dessa kan köra jämförelser i utredningsmaterialet och slutligen hitta offer. Idag finns det ofta ett glapp mellan utredare och forensiker som innebär att man i många utredningar istället enbart fokuserar på att hitta bevis för innehav som sedan lämnas över till åklagare. Project VIC är ett globalt samarbete mellan polismyndigheter, icke-statliga och privata aktörer med målsättningen att effektivisera polismyndigheternas samarbete. Fokus är att sätta offret i centrum för utredningar och hittills har mer än 250 barn räddats från fortsatta sexuella övergrepp tack vare initiativet.

Sanning #11 Många utredare har inte tid att prioritera arbetet med att identifiera förövare. 34 % av de tillfrågade uppger att identifiering av förövare inte är prioriterat i deras organisation.

Sanning #11 34 % säger att de har alltför mycket material att gå igenom för att ha tid att jobba med att identifiera förövare. 43 % säger att de har alltför många fall för att ha tid att jobba med att identifiera förövare.

Sanning #11 Jon Rouse Detective Inspector Jon Rouse är chef för Task Force Argos vid Queensland Police i Australien, en specialistenhet med fokus på sexualbrottslingar som begår övergrepp på barn. Min bedömning är att polisens resurser är belastade inom alla områden, oavsett om det gäller peer to peer, anonymiseringstekniker, sociala medier, webbaserade fall eller identifiering av offer. Att prioritera arbetet är därför vår största utmaning. En positiv trend är dock att polisen världen över allt mer fokuserar på identifiering av både offer och förövare. Att identifiera och rädda barn är vårt huvudfokus, men vi behöver också hitta och gripa förövarna för att stoppa övergreppen. Darknet, krypterings- och anonymiseringstekniker är utmaningar, men de är inte omöjliga att hantera. Med ett engagerat team av duktiga utredare och lika bra globala nätverk som förövarna har kan vi lösa även de fallen. Samarbete över gränserna, mellan polismyndigheter, organisationer och företag är nyckeln till att bekämpa sexuella övergrepp på barn.

Det är svårt att över huvud taget föreställa sig vad dokumenterade sexuella övergrepp faktiskt är om man inte fått berättat för sig eller sett vad bilderna de facto skildrar och sett omfattningen av bilder och filmer på internet. Cecilia Wallin-Carlsson

Tack för att du orkar lyssna.

Även om sexuella övergrepp på barn och spridning av övergreppsmaterial är ett växande problem, så finns det hopp. Genom att samarbeta kan polismyndigheter, beslutsfattare, myndigheter, kommuner, organisationer och företag (såväl stora som små) göra skillnad och rädda barn. Vi vet att vi redan idag räddar tusentals barn. Tillsammans kan vi rädda ännu fler.