STENÅLDER En liten guide till stenåldersrummet i utställningen Gryningsland, Enköpings museum ca 5000-1800 f Kr I utställningen betonar vi tre teman. Enköpings plats i världen visar på kontakter med omvärlden som varit av betydelse för utvecklingen. Odling har i alla tider varit avgörande för levnadsbetingelserna i trakten. Slutligen visas något av den bildvärld som människorna omgav sig med. Nästan alla föremål i utställningen är funna i Enköpings kommun. Hur var det på stenåldern? När landet reste sig ur havet efter inlandsisen bildades ett skärgårdslandskap i Enköpingsområdet. De första människorna som bosatte sig här levde av jakt, fiske och insamlade växter. Man jagade bla säl, älg, hjort och vildsvin. Boplatserna var ofta tillfälliga eller säsongsbundna. Under slutet av stenåldern blev människorna mer bofasta. Jakten och fisket kompletterades med småskalig odling och boskapsskötsel. A. Ornerad keramik Framför dig ligger keramikskärvor efter det som för 5000 år sedan var hela keramikkärl. I dessa kunde mat och vatten förvaras och lagas till. På den ornerade keramiken (1 och 2) ses små gropar, streck och intryck efter naglar. Groparna har givit perioden namnet: Gropkeramisk kultur. Keramiken tillverkades från ca 3200-2300 f Kr och finns på boplatser och i gravar. B. Stenverktyg Redskap som yxor och klubbor tillverkades av lokala bergarter. Yxor användes för att hugga ned träd och röja mark. Trä var det huvudsakliga byggnadsmaterialet som användes till bla hus och båtar. Båtformade stridsyxor (1) visar att man försökt tillverka stenyxor efter förebild av kopparyxor som fanns på kontinenten. De spetsnackiga yxorna (2) var arbetsyxor som användes under ca 4100-3200 f Kr. Stenklubbor (3) utnyttjades troligen till alla former av byggnadskonstruktioner. Yxorna slipades ofta blanka precis som yxorna i montern (4 och 5). De mångkantiga yxorna (6) och skafthålsyxorna (7) användes som redskapsyxor under slutet av stenåldern. De var försedda med någon form av skaft som med tiden brutits ned och försvunnit. Skaften kan ha sett ut som dessa rekonstruktioner (8). C. Nya material Kontakterna med Sydskandinavien ses genom de föremål av flinta som hittats i Enköpingstrakten. Flinta förekommer inte naturligt i Uppland, så all flinta som påträffas här har någon tagit hit. Flinta är ett utmärkt material att tillverka redskap i, då den är både vass och hård. Förekomsten av flinta visar vilka kontakter människorna i Enköpingstrakten hade med sin omvärld. Den kustnära befolkningen färdades långa sträckor i enklare båtar.
STENÅLDER En liten guide till stenåldersrummet i utställningen Gryningsland, Enköpings museum ca 5000-1800 f Kr C. Nya material För att skära växter användes flintskäror (1), här ser du hur ett skaft kan ha sett ut. Slipade yxor (2), har liksom bergartsyxorna troligen använts för att hugga ned träd och röja upp nya markområden. De små spetsarna av flinta och skiffer (3 och 6) användes troligen som pilspetsar vid jakt. För att kunna bereda skinn användes flintskrapor (4). Här ser du också en mejsel och flintspetsar. Flintdolkarna (5) var möjligen som dagens knivar, ett alltiallo redskap. När flinta slås och formas till föremål blir restprodukten ibland långa flintspån (7) som är vassa och utmärkta att användas som små skäror. Flintan kunde slipas med hjälp av ett sk bryne (7 till vänster). På monterns botten ser du obearbetad flinta och skiffer, samt restprodukter efter flintslagning (8). Längst till höger ligger en del av en slipsten som använts till att slipa flintföremål som exempelvis yxor (2). D. Boplatser Många av föremålen du ser i utställningen har plöjts upp ur åkrarna eller påträffas vid arkeologiska utgrävningar av boplatser och gravar. I montern finns delar av verktyg i olika bergarter (1). Ibland gjordes inte yxorna av någon anledning helt färdiga (2). För att bearbeta den hårda flintan kunde man använda sig av knackstenar (3). Runda stenar användes även för att mala växtdelar och säd (3). Det gick inte alltid som det var tänkt vid yxtillverkningen vilket du kan se på den ofullbordade yxan (4). Nätsänkena (5) visar att fisket var viktigt för stenålderns människor. Mindre redskap och spetsar gjordes inte bara i flinta och skiffer utan även av kvarts (6). Kvarts är en lokal bergart som går att forma genom slagning. På malstenen (7) kan säd ha malts med hjälp av den runda stenen, löparen. E. Åloppe I montern ser du en rekonstruktion av ett spetsbottnat gropkeramiskt kärl (1). Den spetsiga bottnen var mycket praktisk då botten kunde kilas ned i sanden och därmed stå stadigt. Innehållet i kärlet hölls dessutom svalt. Den lilla lerpärlan (2) visar att även stenålderns människor ville smycka sig. Norr om Enköping vid Åloppe, i Nysätra socken har arkeologer funnit en boplats från tiden 3200-2300 f Kr. På boplatsen grävdes gropkeramiken (3) fram. Ben från älg och säl avslöjar vad människorna vid Åloppe åt för ca 5000 år sedan. Av ben tillverkades föremål som man kunde behöva. I montern ser du en benpryl (5). Den kan ha använts till att sy kläder eller foga ihop skinn. På monterns botten ser du kopior av gropkeramiska kärl i olika storlekar. F. Symboliska föremål Varför man tillverkat dessa miniatyrer av föremål vet vi inte. Kanske skulle de bringa tur? Miniatyryxan av bergart (1) kan jämföras med dem i monter B. Miniatyrer av skifferbryne, mejsel och yxa (2) visar att föremålen betydde mycket för dess ägare. Den lilla skulpturen (3) är en kopia av en älgfigur i lera som påträffades vid en arkeologisk utgrävning av Åloppeboplatsen.
BRONSÅLDER En liten guide till bronsåldersrummet i utställningen Gryningsland, Enköpings museum ca 1800-500 f Kr I utställningen betonar vi tre teman. Enköpings plats i världen visar på kontakter med omvärlden som varit av betydelse för utvecklingen. Odling har i alla tider varit avgörande för levnadsbetingelserna i trakten. Slutligen visas något av den bildvärld som människorna omgav sig med. C Rekonstruktion av bronsålderskläder B Rekonstruktion av hällristning Nästan alla föremål i utställningen är funna i Enköpings kommun. D A Hur var det på bronsåldern? Bronsålderns människor levde i ett behagligt klimat. Medeltemperaturen var något högre än i dag, ungefär som dagens klimat i Medelhavsområdet. Landskapet var skärgårdsliknande med havsvikar och hagmarker. Under den här tiden började stora förändringar för människorna märkas. Boskapshållningen, liksom odlingen tog fart. Hästen och fåret blev nya husdjur, jämte kon och grisen. Till bronsålderns bildvärld hör hällristningarna. Hällristningar är figurer eller tecken som är inhuggna eller inslipade på berghällar eller stenblock. Hällristningarna i Enköpingstrakten tillhör ett hällristningsområde som sträcker sig från sydvästra Uppland över till Västmanland. Varför man ristat dessa figurer kan vi aldrig veta med säkerhet. Kanske samlades man på hällarna i olika religiösa ceremonier som man uttryckte genom ristningarna? Rekonstruktion av hällristning På hällen framför dig ser du ristningar av två skepp, två människor, ett solhjul, två grisar, två kor, två tranor, sex skålgropar och något som kan tolkas som en liten hund. Motiven är mycket vanliga på bronsålderns hällristningar i Enköpingstrakten. Vi vet inte om figurerna från början varit målade. Vissa ristningar är idag målade så att figurerna ska vara lättare att se vid ett besök. A. Bilder i sten Figurer har även ristats på mindre stenar och föremål. Stenen i mitten är en trasig yxa med en dubbelspiral. Även bronsföremål kan vara försedda med fina figurer. Kanske ristades det även på trä och skinn.
BRONSÅLDER En liten guide till bronsåldersrummet i utställningen Gryningsland, Enköpings museum ca 1800-500 f Kr De första bronsföremålen Brons är en legering av koppar och tenn. Genom varuutbyte med kontinenten kom de första bronsföremålen till Skandinavien. Föremålen blev en symbol för status och rikedom. De första importerade bronsföremålen var praktfulla vapen som troligen inte använts, utom vid ceremonier. Efterhand importerades råmaterialen och skickliga bronsgjutare tillverkade vapen, smycken och spännen här. För första gången kunde en enskild människa äga något som var oerhört mycket värt. Ett alltmer kontrollerat samhälle växte fram, där några få som ägde brons hade hög status. B. Bronsverktyg Under bronsåldern började man tillverka verktyg och redskap i brons. Fortfarande användes dock stenverktyg i stor utsträckning. Bronsen var dyr och därför var man ofta sparsam. Spjutspetsar göts i brons (1). Arbetsyxa under äldre bronsålder var kantyxan med utsvängd egg som fått sitt namn av de små upphöjda kanterna på yxans sidor. Även avsatsyxor användes som arbetsyxor. På yxornas avsats kilades träskaftet fast (2). De små bronsyxorna, holkyxor (3) gjordes ihåliga så att man sparade på brons. I hålet placerades ett träskaft (4) som på denna rekonstruktion. Rekonstruktion av bronsålderskläder Kläder som dessa kan en man i Enköpingstrakten ha burit för 3000 år sedan. Livklädnaden bars närmast kroppen och manteln användes som ytter plagg. Kläderna är rekonstruerade efter hällristningar i Rickeby och Gånsta, Boglösa socken. C. Vad händer efter döden? Kanske speglar de fina gravgåvorna en tro på ett liv efter detta. De döda fick iallafall med sig fina föremål på gravbålet. Kanske skulle de komma till användning på andra sidan? I montern ligger en bältekupa som en kvinna fått med sig på sin sista resa. Bältekupan har suttit som ett spänne för bältet mitt på magen. Kanske bar hon den för att visa att hon var förmögen. En mans föremål ses i den andra montern. En rakkniv, en pincett och en ring har bränts på gravbålet och begravts tillsammans med de brända benen. Rakknivar och pincetter är mycket vanliga föremål i mansgravar från slutet av bronsåldern. Kanske ville bronsåldersmännen hålla sig välrakade och fina? D. Nya former- Ny teknik Det stora praktspännet (1) är en kopia av en glasögonfibula. Spännet har fått sitt namn efter sin form. Glasögonfibulan och andra vackra spännen höll ihop kläderna på förmögna kvinnor och män för 2500-3000 år sedan. Av brons tillverkades även vapen som exempelvis svärd. I montern ser du en del av en svärdsklinga i brons (2). För att hålla ihop klädesplagg och kanske för att fästa håruppsättningar användes spiral-och skivnålar (3). Att gjuta bronsföremål är en svår konst. Här ser du en kopia av en gjutform, en holkyxa samt fragment av gjutformar som använts för att gjuta nålar (4). För att kunna hälla den flytande, varma bronsen i en gjutform användes små keramikdeglar. Här ser du fragment av deglar, samt en kopia (5). I botten av montern ligger avfall, slagg från bronsgjutning (6).
JÄRNÅLDER En liten guide till järnåldersrummet i utställningen Gryningsland, Enköpings museum ca 500 f Kr- 1100 e kr I utställningen betonar vi tre teman. Enköpings plats i världen visar på kontakter med omvärlden som varit av betydelse för utvecklingen. Odling har i alla tider varit avgörande för levnadsbetingelserna i trakten. Slutligen visas något av den bildvärld som människorna omgav sig med. Rekonstruktion av runsten C Nästan alla föremål i utställningen är funna i Enköpings kommun. D A B Hur var det på järnåldern? Vid järnålderns början försämrades klimatet drastiskt. Medeltemperaturen sjönk och det blev kallare. Djuren flyttads in i ena delen av husen och den andra delen användes som bostad. Livet på järnåldersgården kretsade kring åkerbruket och boskapsskötseln. Befolkningen ökade efterhand och gårdar slogs ihop till mindre byar. Den största förändringen var det nya materialet: järn. Järnåldern är ett samlingsnamn för olika tidsperioder som startar 500 år före Kristi födelse och slutar ca 1050 år efter. Järnålderns sista och mest kända period är vikingatiden. A. Järnverktyg När järnet introduceras tappade bronsen sin betydelse som råmaterial för vapen och verktyg. Av brons gjordes istället vackra smycken. Järnet framställdes av sjö- och myrmalm, för eget behov och i vissa områden för export. De som kontrollerade järnet, kontrollerade även rikedomarna. För det dagliga arbetet på gården behövde man skäror (1) och yxor (2 och 6). Inte bara bruksredskap tillverkades av järn, utan även vapen. I montern ser du spjut- och lansspetsar (4). Av järn tillverkades även spikar och nitar (4). Järnet levererades från säljare till köpare i stora stycken sk ämnesjärn, som du ser i botten på montern (5). B. Kvinnligt De flesta föremålen i montern framför dig känner du säkert igen. Föremålen har tillhört olika kvinnor från järnålderns olika tidsperioder. De vackra pärlorna är tillverkade av glas, bärnsten och olika stenmaterial. De visar på långväga varuutbyte. Glaspärlorna (1 och 6) kan ha importerats från Bysantinska riket eller Kalifatet i östra Medelhavsområdet. Bärnstenspärlorna kan komma från Baltikum eller Polen. Till kvinnans utsmyckning hörde även spännbucklorna (2). De är spännen som satt i par på bröstet och höll uppe en hängslekjol. Många av smyckena har genom åren brutits ned och endast små fragment finns kvar (3). De likarmade spännena (4), liksom de treflikiga spännena (5) har använts för att hålla ihop en sjal över axlarna. Runt handleden kunde kvinnan pryda sig med en armring (6). I montern ser du små bronsspännen som är tillverkade någon gång år 0-200 (6).
JÄRNÅLDER En liten guide till järnåldersrummet i utställningen Gryningsland, Enköpings museum ca 500 f Kr- 1100 e kr Till kvinnans utrustning hörde även nycklar och saxar (7). Kläderna tillverkades ofta hemma på gården i ull och lin. Ullen spanns med hjälp av en motvikt en liten sten som kallas för sländtrissa (9). För att inte tappa bort små nålar stacks de in i en liten behållare ett så kallat nålhus (8). Nålar tillverkades också i ben och slipades vassa på ett bryne (8). C. Manligt Här ser du föremål som en man på järnåldern kan ha ägt. Föremålen återfinns ofta i gravar och berättar om en tro på ett liv efter detta. Med ett ringspänne (1) hölls manteln ihop på ena axeln. Den lilla järnkniven (2) tillhörde den personliga utrustningen och hängde troligen i ett bälte runt midjan. För att hålla sig välkammad användes fint utsnidade kammar gjorda av ben (3). Spelpjäser (4) är vanligt att arkeologer finner vid undersökningar av gravar från järnåldern. Troligen sysselsatte sig endast rika män med brädspel. Spelpjäsen i montern gjord av ben men de har även tillverkats i glas och sten. Med ovala eldslagningsstenar (5) gjorde man upp eld med hjälp av en liten järnbit. Stenarna bands fast med en läderrem och bars i bältet. Järnålderns skridskor de så kallade isläggarna (6) är tillverkade av ben från nöt eller häst. De spändes fast under skon och möjliggjorde färder på isen. Hästutrustningsdetaljer (7) som selbågskrön, bett, spännen och prynadsbeslag berättar om djurets sociala och religiösa symbolvärde. Selbågskrönet visar att häs- ten använts som dragdjur. Mot slutet av järnåldern blir dock hästen mer och mer ett riddjur. Spjut och lansspetsar i järn berättar om forna strider (8). Som skydd mot slag användes en träsköld i vars mitt det satt en sköldbuckla (9). Svärden (10) skiftade i utseende under järnåldern. Deras fäste kunde vara försett med utsmyckningar, inläggar eller inskriptioner. Klingorna har i många fall haft ståleggar. D. Handel och rikedom Framför dig ser du järnålderns praktföremål som berättar om långväga kontakter. För att kunna betala för åtråvärda varor bytte man ofta föremål. Man kunde även betala med ädelmetall som vägdes upp i rätt vikt. Här ser du kopior av vikter och betalningsguld (1). Spännbucklorna som ofta var av brons kunde beläggas med guld eller silver (2). Nordborna härmade de romerska mynten men gjorde istället medaljonger av dem. I montern ser du en kopia av en guldmedaljong en så kallad brakteat. Till och med den minsta lilla metallbit utsmyckades fint, vilket syns på det lilla bronsspännet och det lilla ansiktet av brons (4). Svärdskidan gjordes ofta av läder som inte finns kvar idag. Längst ned på svärdsskidan sattes en så kallad doppsko (5) som skyddade den vassa spetsen på svärdet. Ett riktigt praktspänne är ringnålen med förgyllda djurhuvuden (6). Det likarmade spännet och de tre guldfoliepärlorna vittnar också om rikedom (7). Detsamma gäller kopiorna av guldringarna som kan ha prytt en stormans händer under vikingatid. Rekonstruktion av runsten Runstenar är resta minnesstenar med runinskrift, som ofta ordnats i band, vilka formats som utdragna djur. Runor användes som bokstäver under vikingatiden och till medeltidens slut. Bruket att resa runstenar blev ett mode i Sverige under 1000-talet. Av Sveriges 2500 runstenar från denna period restes 1300 i Uppland. De berättar om färder i öst och väst, både av fredlig och krigisk karaktär. De kunde även vara rättsdokument som klargjorde rätten till en gård. Med sina kors är de våra första kristna monument.