FK./. riksåklagaren ang. grov fridskränkning m.m.

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (12) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2012-07-02 B 2395-12 Rotel 39 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM FK./. riksåklagaren ang. grov fridskränkning m.m. (Hovrättens för Västra Sverige, avd. 1, dom den 25 april 2012 i mål B 1964-11 och B 4628-11) Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska inkomma med svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet. FK har begärt att förundersökningen ska kompletteras med en skriftprovsundersökning. Denna begäran besvaras genom denna svarsskrivelse. Det finns enligt min mening inte skäl att komplettera förunderundersökningen med anledning av FKs framställning. Bakgrund Åtalet FK åtalades för grov kvinnofridskränkning. I tingsrätten påstod åklagaren att FK hade misshandlat närstående SM enligt följande. a) FK har någon gång under tiden juni september 2011 i sovrummet i deras gemensamma bostad i Vålberg tillfogat SM skada och smärta genom att utdela slag mot hennes ansikte, hals och käke. b) FK har någon gång under tiden juni september 2011, i köket på ovan angiven plats, tillfogat SM skada och smärta genom att utdela slag mot hennes ansikte, mage och höft samt utdelat sparkar mot hennes mage och rygg. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 010 562 50 00 Telefax 010 562 52 99 registrator@aklagare.se Webbadress www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (12) c) FK har någon gång under tiden september oktober 2011, i deras gemensamma bostad på angiven plats tillfogat SM skada och smärta genom att utdela slag mot hennes huvud och kropp och trycka en kniv mot hennes handled. d) FK har någon gång i november 2011 på ovan angiven plats tillfogat SM skada och smärta genom att ta tag om hennes käke och utdela slag mot hennes ansikte. e) FK har någon gång under tiden december 2011 utanför ett dagis i närheten av deras bostad på ovan angiven plats tillfogat SM skada och smärta genom att dra SM i håret och släpa henne en längre sträcka samt ta strypgrepp om hennes hals och slängt henne i marken. f) FK har den 30 december 2011 i en lägenhet tillhörande en kamrat i Vålberg tillfogat SM skada och smärta genom att utdela ett slag mot SM:s huvud varvid hon fallit till golvet. g) FK har den i januari 2012 i deras gemensamma bostad på angiven adress tillfogat SM skada och smärta genom att utdela slag mot hennes kropp. h) FK har den 4 januari 2012 på ovan angiven plats tillfogat SM skada och smärta genom att utdela slag mot hennes ansikte och hals, ta ett hårt tag om hennes käke samt ta stryptag om hennes hals, dra henne i håret samt riva henne i ansiktet. Enligt åklagaren var FK och SM vid tidpunkten för gärningarna sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden. Var och en av gärningarna påstods ha utgjort led i en upprepad kränkning av SM:s integritet och ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Tingsrättens dom Tingsrätten, som inte fann styrkt att FK och SM levt tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, dömde FK för grov fridskränkning. Tingsrätten fann åtalen under punkterna a), d), e), g) och h) styrkta i dess helhet. Åtalen under punkterna b) och c) ansågs styrkta i vissa delar. Åtalet under punkten f) ogillades. Åtalet under punkten a) ansågs styrkt. Tingsrätten konstaterade att SM inte kom ihåg händelsen, men att hon under polisförhöret berättat att hon blivit slagen på sätt som framgick av gärningsbeskrivningen. Hennes uppgifter stöddes också av vittnet AO:s uppgifter genom att hon sett skador på SM under den tidsperiod då detta inträffat. Åtalet under punkten b) ansågs styrkt. Enligt tingsrätten hade SM återhållsamt berättat om händelsen. Hennes uppgifter stöddes också av dels vad vittnet AO iakttagit av hennes skador under den aktuella tidsperioden, dels av vittnet CK:s uppgifter om våld i samband med att SM var gravid. Det ansågs dock inte visat

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (12) att FK skulle ha slagit SM i ansiktet varför åtalet beträffande det slaget ogillades. Åtalet under punkten c) ansågs styrkt när det gällde två slag i ansiktet. Även om denna händelse noterade tingsrätten att SM hade berättat återhållsamt. Hennes uppgifter stöddes också av vittnet MSO:s uppgifter. MSO hade berättat om vad hon hört när hon befunnit sig utanför SM:s bostad och att hon när hon kom hem ringt till SM varvid FK tagit luren från SM och sagt att om MSO inte lät SM vara i fred så skulle han slå ner henne. Tingsrätten ansåg det däremot inte visat att FK även skulle ha slagit SM på kroppen eller att han skulle ha tryckt en kniv mot hennes handled, varför åtalet i dessa delar ogillades. Åtalet under punkten d) ansågs styrkt. Enligt tingsrätten hade SM återhållsamt berättat om händelsen. Hennes uppgifter stöddes av vittnet AO:s uppgifter genom att hon sett skador på SM under den aktuella tidsperioden. Åtalet under punkten e) ansågs styrkt. Även här ansåg tingsrätten att SM lämnat en återhållsam berättelse. Hennes uppgifter stöddes också av vittnet LE:s uppgifter. LE berättade att hon satt på sin altan då hon hörde att någon ropade på hjälp, hjälp! hjälp! han dödar mig. Hon gick då ut och såg hur FK kastade SM i backen. När LE kom fram till dem höll FK armarna runt SM:s nacke och hals. SM var hysterisk och skrek och grät. LE sparkade FK för att han skulle släppa SM. SM berättade att FK slängt henne i backen flera gånger och att han dragit henne i håret. LE uppfattade det som att FK skulle ta livet av SM. Åtalet under punkten f) ogillades. SM ansågs ha lämnat en återhållsam berättelse. Tingsrätten fann emellertid att åtalet, mot bakgrund av vittnet JS:s berättelse, inte kunde anses vara tillförlitligen styrkt. Åtalet under punkten g) ansågs styrkt. SM hade enligt tingsrätten lämnat en återhållsam berättelse. Hennes uppgifter stöddes också av vad vittnet OS, som bor i lägenheten ovanför SM, berättat. Enligt OS stod FK och slog på SM:s dörr och skrek att hon skulle släppa in honom. OS gick ut i trapphuset. SM:s brevinkast var trasigt och stod öppet så det hördes väldigt mycket ut i trapphuset. OS hörde att FK skrek till SM och han hörde klatschljud. FK skrek något om tusen kronor. OS hörde hur SM grät och skrek till då och då. Han hörde klatschljud två till tre gånger. Slutligen ansåg tingsrätten åtalet under punkten h) styrkt. Tingsrätten konstaterade att FK erkänt att han tagit ett hårt tag om SM:s haka. SM hade uppgett att de uppgifter hon lämnat vid polisförhör var riktiga. Även den skriftliga bevisningen ansågs stödja SM:s uppgifter. Den skriftliga bevisningen bestod av fotografier av SM:s skador tagna av polisen samma dag som händelsen och ett rättsintyg över rättsmedicinsk kroppsundersökning, med nya fotografier, utförd

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (12) två dagar efter händelsen. Tingsrätten fann åtalet styrkt genom dels FKs egna uppgifter, dels genom övrig utredning. Beträffande punkten h) har tingsrätten noterat att FK uppgett att han tagit tag om SM:s käke när han kommit på henne med att ha haft sex med någon annan. Enligt FK uppgav SM först att det inte hade hänt något varefter hon sade att det kanske hade hänt något. FK blev då arg. Vidare har tingsrätten noterat att SM uppgett att hon inte blivit våldtagen eller hade haft samlag med någon annan person. Hovrättens dom Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att hovrätten ogillade åtalet för grov fridskränkning såvitt avsåg gärningarna under punkterna a) och d). Hovrätten prövade samtidigt ett överklagande av en annan tingsrättsdom och bestämde som gemensam påföljd fängelse ett år och fyra månader. Hovrätten konstaterade att SM under förhöret i tingsrätten inte hade kunnat berätta om händelseförloppet avseende punkten a) och att hon gällande punkten d) endast hade lämnat vaga uppgifter om händelsen. Utöver SM:s egna uppgifter hade åklagaren endast åberopat AO:s vittnesuppgifter. AO hade visserligen uppgett att hon sett skador på SM under sommaren och hösten 2011, men hade inte kunnat lämna några preciserade uppgifter om när hon sett skadorna. Vidare var uppgifterna om vid hur många tillfällen hon sett skador osäkra. Enligt hovrättens mening gick det inte att knyta AO:s uppgifter om skador till någon bestämd punkt i åtalet. Sammantaget ansåg hovrätten att bevisningen inte var tillräcklig för att fälla FK till ansvar för dessa gärningar. När det gällde punkterna b), c), e), g) och h) föranledde vad som förekommit i hovrätten inte några andra bedömningar än dem som tingsrätten gjort. Gärningarna under dessa åtalspunkter var således styrkta. Hovrätten bedömde gärningarna som grov fridskränkning. Handläggningen efter hovrättens dom Överklagandet till Högsta domstolen FK yrkar att Högsta domstolen ogillar åtalet för grov fridskränkning och under denna åtalspunkt endast dömer honom för ringa misshandel avseende den av honom erkända gärningen under punkten h). I överklagandet den 22 maj 2012 uppgav FK att han hos åklagaren begärt att förundersökningen skulle kompletteras med i första hand ett förnyat förhör med målsäganden, SM, och i andra hand med en skriftprovsundersökning. FK hemställde samtidigt att Högsta domstolen skulle vilandeförklara målet till dess den kompletterande förundersökningen verkställts.

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (12) FK uppgav att händelsen den 4 januari 2012 [punkten h)] inträffat i samband med en diskussion med SM om huruvida hon haft en sexuell förbindelse med en annan man i bostaden någon dag dessförinnan. Efter diskussionen ringde SM polisen och FK kom att anhållas och häktas. FK var därefter belagd med restriktioner fram till och med hovrättsförhandlingen. I tingsrätten förnekade SM att hon haft någon sexuell kontakt med en annan man under den aktuella tiden. Före hovrättsförhandlingen fick FK kännedom om att det fanns ett brevkort till honom på häktet som stoppats och som han kunde få del av först när restriktionerna släpptes. Åklagaren meddelade att brevkortet inte hade någon avsändare, att det därför inte kunnat återsändas, att innehållet inte var av någon betydelse för målet och att SM inte skrivit till FK. Efter hovrättsförhandlingen fick FK del av försändelsen som han anser kom från SM. Enligt FK var brevkortet av sexuell natur, avsändaren jämförde FKs och en annan mans sexuella förmågor. Kortets innehåll visar enligt FK att SM ljugit under såväl förundersökningen som i tingsrätten om förhållandet med en annan man, vilket ledde till deras diskussion den 4 januari 2012. Brevkortet signerades av kriminalvården den 27 januari 2012. Eftersom FK inte fick del av försändelsen tidigare har frågor i denna del inte kunnat ställas till SM i tingsrätten och hovrätten, vilket enligt FK varit nödvändigt och av stor betydelse för att belysa hennes trovärdighet beträffande hela gärningsbeskrivningen avseende grov fridskränkning. Kompletteringen av förundersökningen Åklagaren i målet, kammaråklagaren EH, beslutade den 22 maj 2012 att komplettera förundersökningen genom förhör med SM. Förhöret, som hölls den 15 juni 2012, bifogas. Vid förhöret tillfrågades SM om hon skickat något brev eller kort till FK medan han satt häktad. SM besvarade frågan nekande och uppgav att de inte hade någon kontakt alls innan tingsrättsförhandlingen. Därefter förevisades brevkortet som inkom till kriminalvården den 27 januari 2012. SM sade då omedelbart att det är hennes kort som hon haft hemma länge. Hon medgav att hon skrivit det nedre stycket av kortet, dvs. orden respekt, heder och lojalitet samt texten under dessa ord. Däremot nekade hon bestämt till att ha skrivit det inledande textstycket och till att ha skickat kortet till FK. SM uppgav sig känna igen handstilen på kortet och veta att det skrivits av en kille som bodde hos henne en period efter att FK gripits. När kuvertet förevisades sade SM omedelbart att det är hon som skrivit adressen. SM vidhöll dock att hon inte skickat kortet. Då den övre texten i kortet kunde tolkas som att SM varit otrogen innan FK greps tillfrågades hon om hur det låg till med detta. SM uppgav att hon absolut inte legat med någon annan än FK. Killen som var i hennes lägenhet var en kompis till FK och han låg aldrig ens i samma säng som henne. I stället så var det så att FK försökte tuta i henne att killen hade våldfört sig på henne i sam-

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (12) band med att hon tagit litet för många tabletter. SM uppgav att hon inte ljugit i tingsrätten, hon har inte haft någon annan man än FK runt den 4 januari 2012. Förhörsledaren noterade att FK vid ett samtal på häktet visat upp ett brev från SM vari hon skrivit att allt polisen skrivit i förhören var skitsnack och att de hittat på det själva. SM tillfrågades vad hon menat med detta. Hon uppgav att hon inte hittat på något om FKs misshandel. SM har inte ljugit om någonting i förhören. FKs begäran om ytterligare förundersökningsåtgärder FKs ombud och offentlige försvarare IB tillskrev den 19 juni 2012 åklagaren i målet. Av framställningen framgick att IB tagit del av det nya förhöret med SM och därefter gått igenom utskriften därav med FK. Å FKs vägnar hemställdes om skriftprovsundersökning av brevkortet för bedömning av om det är en eller flera personer som nedtecknat vad som finns skrivet på kortet. FKs uppfattning uppgavs vara att stilen ser ut som SM:s och att hon ofta skiftar sin skrivstil. Till belysning av detta bifogades kopior av två brev som FK fått efter det att restriktionerna hävdes. IB informerade samma dag, den 19 juni 2012, Högsta domstolen om att FK fått del av det förnyade förhöret med SM, att han vidhåller sin tidigare inställning i målet och att han hos EH begärt fortsatta utredningsåtgärder i form av en skriftprovsanalys. FK hemställde om fortsatt anstånd/vilandeförklaring av målet till dess åklagarens förundersökningsåtgärder slutförts. Åklagarens tjänsteanteckningar EH har den 21 juni 2012 upprättat två tjänsteanteckningar, vilka bifogas. Härav framgår att EH meddelat riksåklagaren de utredningsåtgärder som vidtagits och att hon, eftersom det är riksåklagaren som äger ärendet, inte gör något ytterligare med anledning av försvarets begäran. EH har underrättat IB om detta. EH har vidare underrättat Högsta domstolen att förhör är hållet med SM och att hon inte kommer att vidta någon ytterligare åtgärd. FKs begäran om fortsatt anstånd/vilandeförklaring av målet IB hemställde den 26 juni 2012 om fortsatt anstånd/vilandeförklaring av målet och att Högsta domstolen skulle inhämta riksåklagarens inställning till fortsatta begärda förundersökningsåtgärder. Vidare angavs att EH hade informerat, muntligen och genom tjänsteanteckning, att hon inte hade för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder och att hon inte heller skulle översända handlingarna till riksåklagaren. De uppgifter som framkommit efter hovrättens förhandling och som SM nu konfronterats med visar enligt FK att målsäganden lämnat osanna uppgifter i tingsrätten om sakförhållanden som lett till polisanmälan. De uppgifter som nu framkommit hade, om de varit kända tidigare, kunnat

SVARSSKRIVELSE Sida 7 (12) konfronteras målsäganden vid tingsrättsförhandlingen, med möjlighet till annan bedömning än den som nu gjorts av tingsrätten och hovrätten. Högsta domstolens föreläggande om svarsskrivelse Högsta domstolen har den 2 juli 2012 förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse i målet. Grunder Extraordinär dispens FKs överklagande FK yrkar att åtalet för grov fridskränkning ska ogillas. Som grund för överklagandet har FK hänfört sig till det brevkort som han fått del av först efter hovrättsförhandlingen. Åklagaren har kompletterat förundersökningen med ytterligare ett förhör med målsäganden. Enligt FK visar de uppgifter som framkommit efter hovrättens förhandling att målsäganden lämnat osanna uppgifter i tingsrätten om sakförhållanden som lett till polisanmälan. De uppgifter som nu framkommit hade, om de varit kända tidigare, kunnat föranleda en annan bedömning än den som nu gjorts av tingsrätten och hovrätten. FK hävdar således att det finns skäl för Högsta domstolen att meddela extraordinär dispens. Jag noterar att FK i Högsta domstolen vidhåller sin hemställan om anstånd/vilandeförklaring av målet avseende komplettering av grunderna för överklagandet och att han hemställt att Högsta domstolen ska inhämta riksåklagarens inställning till ytterligare kompletterande förundersökningsåtgärder. Den rättsliga regleringen Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 första stycket 2 rättegångsbalken meddelas om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. I propositionen till den nu aktuella bestämmelsen uttalades att utrymmet för prövningstillstånd vid sidan av prejudikatdispensen bör vara ytterst begränsat. De fall som kan komma i fråga är resningsfallen och därmed jämförbara mycket sällsynta situationer. Vidare angavs att prövningstillstånd bör kunna medges i den utsträckning som de extraordinära rättsmedlen kan tillämpas. Den närmare innebörd som resnings- och domvillogrunderna getts i praxis bör vara vägledande också inom den ordinära fullföljdens ram (se prop. 1971:45, s. 90 f).

SVARSSKRIVELSE Sida 8 (12) Resning till en tilltalads förmån får enligt huvudregeln i 58 kap 2 4 rättegångsbalken beviljas, om någon omständighet eller något bevis som inte tidigare har förebringats åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Även om det inte föreligger någon sådan sannolikhet, får resning enligt samma punkt beviljas om det, med hänsyn till vad sålunda och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts (den s.k. tilläggsregeln). När det gäller huvudregeln uttalar Lars Welamson/Johan Munck att sannolikhetskravet inte hänför sig till ett visst rättsfaktum utan till en viss bedömning. Vad som skall prövas är vad utgången sannolikt skulle ha blivit om omständigheten eller beviset hade förebragts i rättegången. Welamson/Munck konstaterar att oriktig bevisvärdering i och för sig inte är resningsgrund och att det nya materialet alltså måste ha ett visst bevisvärde. Vidare måste det nya materialet sättas i relation till värdet av den tidigare förebragta bevisningen. Ju mera övertygande den tidigare förebragta bevisningen till stöd för domen ter sig, desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning skall komma i fråga (se Welamson/Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, Upplaga 4, 2011, s. 201). Syftet med tilläggsregeln var enligt förarbetena att, särskilt i grova brottmål, resning i enstaka fall skulle kunna beviljas även då de nya omständigheterna eller bevisen icke äro av den styrka att de sannolikt skulle ha lett till annan utgång i skuldfrågan men de likväl äro ägnade att framkalla tvivelsmål om domens riktighet i detta avseende (se Welamson/Munck, a.a., s. 203). Min bedömning av hovrättens bevisvärdering Som framgått i det föregående har hovrätten dömt FK för grov fridskränkning inkluderande misshandel av SM vid fem tillfällen [punkterna b), c), e), g) och h)]. I samtliga dessa fall har det, förutom SM:s uppgifter, funnits ytterligare bevisning. Hovrätten ogillade åtalen under punkterna a) och d). Hovrätten konstaterade att SM i dessa fall i tingsrätten antingen inte hade kunnat berätta om händelseförloppet eller endast hade lämnat vaga uppgifter. Utöver SM:s egna uppgifter utgjordes bevisningen endast av vittnet AO:s uppgifter om att hon sett skador på SM under sommaren och hösten 2011. Uppgifterna var emellertid enligt hovrätten osäkra och det gick inte att knyta dem till någon bestämd punkt i åtalet. Angående åtalet under punkterna b), c), e) och g) har SM i tingsrätten lämnat återhållsamma berättelser om händelserna. Beträffande åtalet under punkten h)

SVARSSKRIVELSE Sida 9 (12) har SM i tingsrätten uppgett att de uppgifter hon lämnat vid polisförhör var riktiga. Angående punkten b) stöds SM:s uppgifter, förutom av vad vittnet AO iakttagit av hennes skador, av vittnet CK:s uppgifter om våld i samband med att SM var gravid. Vad gäller punkten c) stöds SM:s uppgifter av vittnet MSO:s uppgifter. MSO har berättat om vad hon hört när hon befunnit sig utanför SM:s bostad, att hon när hon kom hem ringt till SM varvid FK tagit luren från SM och sagt att om hon inte lät SM vara i fred så skulle han slå ner henne. Beträffande punkten e) stöds SM:s uppgifter av vittnet LE:s uppgifter. LE berättade att hon först hört att någon ropade på hjälp. Därefter såg hon hur FK först kastade SM i backen och sedan höll armarna runt SM:s nacke och hals. SM var hysterisk och skrek och grät och LE sparkade FK för att han skulle sluta. SM berättade sedan för LE att FK slängt henne i backen flera gånger och att han dragit henne i håret. LE uppfattade det som att FK skulle ta livet av SM. När det gäller punkten g) stöds SM:s uppgifter av vad vittnet OS, som bor granne med SM, berättat. OS berättade att FK stod och slog på SM:s dörr och skrek att hon skulle släppa in honom. OS hörde sedan att FK skrek till SM och han hörde klatschljud två till tre gånger. SM grät och skrek till då och då. Punkten h) avser den händelse som inträffade den 4 januari 2012. Det var den händelsen som föregicks av en ordväxling om SM:s eventuella otrohet och som följdes av att SM gjorde polisanmälan. Här stöds SM:s uppgifter dels av att FK erkänt att han tagit ett hårt tag om SM:s haka, dels av den skriftliga bevisningen. Den sistnämnda bevisningen består av fotografier av SM:s skador tagna av polisen samma dag som händelsen och ett rättsintyg över rättsmedicinsk kroppsundersökning, med nya fotografier, utförd två dagar efter händelsen. Såvitt framgår av domen är hovrättens bevisvärdering noggrant utförd. Jag delar hovrättens bedömning att det är ställt utom rimligt tvivel att FK har misshandlat SM vid fem tillfällen. Bevisningen är enligt min mening mycket övertygande. I samtliga fem fall finns det bevisning utöver de uppgifter som målsäganden lämnat. I ett av fallen har ett vittne sett delar av händelseförloppet. I två av fallen har vittnen hört delar av händelseförloppet. I ett av fallen har FK berättat att han blivit arg och tagit ett hårt tag om SM:s haka samtidigt som det funnits skriftlig bevisning i form av fotografier och rättsintyg. Slutligen har det i ett av fallen funnits vittnesuppgifter om iakttagelser av SM:s skador och om våld i samband med att SM var gravid.

SVARSSKRIVELSE Sida 10 (12) Min bedömning av betydelsen av den nya bevisningen Som framgått i det föregående hävdar FK att de uppgifter som framkommit efter hovrättens förhandling visar att SM lämnat osanna uppgifter i tingsrätten om de sakförhållanden som lett till polisanmälan. Enligt FK hade de uppgifter som nu framkommit, om de varit kända tidigare, kunnat föranleda en annan bedömning än den som nu gjorts av tingsrätten och hovrätten. De uppgifter det handlar om är det brevkort som skickats till FK när han satt häktad och det förhör som hållits med målsäganden. FK har också hänfört sig till kopior av två brev som ska visa att texten på brevkortet ser ut som den har skrivits av SM. FK hävdar att avsändaren av brevkortet jämför FKs och en annan mans sexuella förmågor. Kortet har enligt FK skickats av SM och dess innehåll visar att SM ljugit under såväl förundersökningen som i tingsrätten när hon påstått att hon inte haft en sexuell förbindelse med en annan man. Det var denna förbindelse som ledde till deras diskussion den 4 januari 2012. Enligt FK har detta betydelse för bedömningen av SM:s trovärdighet när det gäller de uppgifter hon lämnat om samtliga misshandelstillfällen. Det aktuella brevkortet saknar avsändare. SM förnekar såväl att hon skrivit texten på kortets övre del som att hon skickat kortet till FK. Hon vidgår dock att det är hennes kort som hon haft hemma hos sig samt att hon skrivit texten på kortets nedre del och adressen på kuvertet. Oavsett om SM skrivit all text på brevkortet eller inte så går det inte enligt min uppfattning att, med utgångspunkt i kortets innehåll, avgöra om SM lämnat oriktiga uppgifter i det avseende som FK påstår. I tingsrättens dom har noterats att FK uppgett att han hade kommit på att SM haft sex med en annan man, att det blev en diskussion mellan dem, att SM först sagt att inget hänt och sedan att det kanske hade hänt något, att han då blev arg och att han tagit ett hårt grepp om hennes käke. Vidare har tingsrätten noterat att SM uppgett att hon inte hade blivit våldtagen eller haft frivilligt samlag med någon annan person. Tingsrätten har inte berört detta i den del av domen som avser domstolens bedömning. Hovrätten nämner inte saken i sin dom. Det har såväl under förundersökningen som i domstolarna varit känt att FKs och SM:s ordväxling den aktuella dagen föranletts av att FK hävdat att SM varit otrogen. Om han haft fog för sin beskyllning eller inte torde ha bedömts sakna nämnvärd betydelse för en prövning av åtalet. Jag kan inte se att det funnits skäl för domstolarna att beröra saken ytterligare. Hovrätten har prövat varje punkt av åtalet för sig, utifrån de uppgifter som SM lämnat och den ytterligare bevisning som åberopats. Som framgått i det föregående har hovrätten endast fällt FK till ansvar i de fall det funnits annan bevis-

SVARSSKRIVELSE Sida 11 (12) ning som på ett påtagligt sätt utgjort stöd till vad SM berättat. Bevisningen måste i samtliga dessa fall anses som mycket övertygande. Jag anser således att det utifrån de nya uppgifterna, brevkortet och förhöret med SM, inte går att avgöra om hon lämnat oriktiga uppgifter under förundersökningen och vid förhöret i tingsrätten. Även om så skulle anses vara fallet är bevisningen mot FK enligt min uppfattning av sådan tyngd att hovrätten, om de nya uppgifterna varit kända och hovrätten av dessa dragit slutsatsen att SM lämnat oriktiga uppgifter, inte skulle ha gjort en annan bedömning i något avseende. Genom de nya uppgifterna framkommer inte heller några omständigheter som gör att de är ägnade att framkalla tvivelsmål om hovrättens bedömning. Det finns därför inte heller synnerliga skäl för en ny prövning. FKs begäran om komplettering av förundersökningen FK och hans försvarare har tagit del av det kompletterade förhöret med SM. Han har därefter begärt att förundersökningen ska kompletteras med en skriftprovsundersökning avseende brevkortet för bedömning av om det är en eller flera personer som nedtecknat vad som finns skrivet på kortet. Enligt min uppfattning finns det inte anledning att anta att resultatet av en skriftprovsundersökning, i sig eller efter ytterligare utredning, skulle komma att innebära att det förelåg synnerliga skäl för att på nytt pröva om FK har gjort sig skyldig till de gärningar han dömts för. Jag finner därför inte skäl att komplettera förundersökningen. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet. Kerstin Skarp Lars Persson

SVARSSKRIVELSE Sida 12 (12) Kopia till: Utvecklingscentrum Göteborg Åklagarkammaren i Karlstad (AM-2174-12)