Detta projekt delfinansieras av Europeiska Unionen Utvecklings- och garantifonden för jordbruket SJU- HÄRADS- JAKT Viltvårdsplan Fänneslunda Upprättad December 2003
SJUHÄRADSJAKT Viltvårdsplanen är framtagen i projekt Sjuhäradsjakt. Syftet med projektet är att utveckla jakten och viltvården så att den engagerar fler människor, främst ungdomar, kvinnor och invandrare. Ett annat syfte är att utveckla jakten som turistnäring och kanske hitta nya upplåtelseformer, samt att skapa nätverk inom bl.a. jaktförmedling. Att jakten utvecklas och blir tillgänglig för fler människor gör också att förutsättningarna för en levande landsbygd ökar och att livskvaliteten på landsbygden höjs. Vi ska också arbeta med kunskapsförmedling och information om olika viltvårdsåtgärder och alternativa skötselmetoder för att skapa balans mellan viltstammarna och tillgången på viltfoder i skogen. Sjuhäradsjakt är ett samarbetsprojekt mellan Jägareförbundet Södra Älvsborg, LRF länsförbundet i Södra Älvsborg, Naturbruksgymnasiet i Svenljunga, Hushållningssällskapet i Sjuhärad och Skogsvårdsstyrelsen Västra Götaland. Projektet är delfinansierat av Leader+. Projektets säte är på Väla jaktvårdsgård och Jägareförbundet Södra Älvsborg är projektägare. VILTVÅRD Varför aktiva viltvårdsåtgärder? Det finns flera anledningar till att utföra aktiva viltvårdsåtgärder i dagens jordoch skogsbrukslandskap. Tittar man i backspegeln så har det skett stora förändringar på många områden. Under de senaste 30-40 åren har bl.a. många glesa skogar med ett stort lövinslag och mycket bärris ersatts med täta granbestånd utan fältskikt som erbjuder inget eller väldigt lite foder för vilt. Andelen rena granbestånd ökar hela tiden och blandbestånd med tall och löv, som erbjuder mycket foder för våra viltstammar, ersätts kontinuerligt med för viltet fattiga ungskogar av gran. Många torp och mindre inägor som erbjuder attraktiva viltmiljöer i skogsmark har också ersatts med granåkrar. Det finns många fler exempel på förändringar som inneburit att utbudet av viltfoder kraftigt minskat samtidigt som viltstammarna de senaste 20 åren legat på en mycket hög nivå historiskt sett. Detta har medfört att på många håll har begärligt viltfoder utsatts för ett alltför hårt betestryck. Dagens skogsbruk har en mer positiv syn på lövskog och en målsättning att skapa mer blandskogar med tall, gran och löv. Dagens skogsbruk är också positivt för våra viltstammar och med en aktiv viltvård kan vi skapa bättre förutsättningar i framtiden för en frisk, vital och jaktbar viltstam, som ej kommer i konflikt med skogliga intressen. Aktiv viltvård gynnar även mångfalden i skogen och skapar en mer varierad och trivsam miljö att vistas i.
Sjuhäradsjakt Viltvårdsplan Datum 2003-12-11 Joakim Källman Tfn 033-17 78 56 Mobil 070-609 14 48 E-post joakim.kallman@svsvg.svo.se Fänneslunda Säteri Förutsättningar Landskapet domineras av produktionsinriktade granskogar och därmed dåligt med blåbärsris och lövuppslag. Många åkrar har genom åren planterats igen med gran, vilka nu är välslutna och utan undervegetation. Lövandelen är väldigt låg, men av befintliga lövträd kan man hitta en del asp och björk. Ett par gamla torpmiljöer finns kvar, vilket ger möjligheter att skapa goda förutsättningar för viltet. Ett större område med åkermark finns runt gården. I anslutning till åkermarken finner man en hel del lövträd och bevuxna åkerholmar. Vatten finns i form av flera bäckar, Fänneslundaån samt Fänneslundasjön. Vilttäthet/Betestryck Älgstammen håller enligt jägarna en rimlig nivå. Rådjursstammen är förhållandevis hög, till viss del beroende på ett ganska lågt jakttryck. Betestrycket är bitvis kraftigt på såväl vide som vårtbjörk. Andra delar har ett begränsat betestryck trots det bitvis dåliga utbudet av viltfoder. Åtgärder Den största foderpotentialen hittar man i anslutning till Fänneslundasjön där foderväxter och skydd finns i stor mängd i en bård runt sjön. Torpmiljöerna Kärret och Djupedalsslätt erbjuder utmärkta ytor att skapa viltoaser med viltåkrar, vildaplar, och större ytor med lövuppslag. På sikt bör man ha som målsättning att få in mer lövträd i anslutning till bäckar och skogsbilvägar och andra kantzoner. Generellt över området gäller det att påverka skogsskötseln mot mer blandbestånd och lövinblandning. Genom toppröjning i röjningsbestånden kan man skapa lite större arealer med attraktivt viltfoder. Buskar och lövträd i kantzonerna mellan skog och åkermark ger bra bete för klövviltet men det krävs också för att det ska finnas skydd, foder och häckningsplatser för fältviltet. Satsa på att få fram aspuppslag i de områden där det redan finns asp etablerat. Flera av de övergripande åtgärderna vid bäckar och skogsbilvägar kräver större insatser med visst virkesuttag, vilket kräver ett stort engagemang av markägare/förvaltare. G:\Distrikt\Distrikt 7 Borås\Övrigt\Inledning.doc Postadress Box 343 503 11 BORÅS Besöksadress Stora Brogatan 11-13 Telefon 033-17 73 30 Fax 033-17 73 89 E-post svs@svsvg.svo.se www.svo.se Postgiro 125 39-3 Organisationsnr 202200-0141
SJUHÄRADSJAKT Viltvårdsplan Innehållsförteckning Viltvårdsåtgärder på små ytor 1. Vattenhål 2. Saltsten 3. Vinterutfodring 4. Asp, aspfällning, saltning 5. Lövslåtter 6. Gräsytor 7. Sticklingar 8. Vide 9. Ek- och bokollon 10. Vildaplar 11. Enar 12. Toppröjning som skydd 13. Rishögar 14. Grusbackval 15. Hargömma 16. Åtelplatser för vildsvin 17. Fällor för predatorer 18. Gryt och konstgryt Viltvårdsåtgärder i samband med skogsskötseln 26. Avverkning 27. Föryngring 28. Röjning 29. Gallring 30. Lövbestånd 31. Tallbestånd 32. Kantzoner 33. Ljung och bärris Viltvårdsåtgärder i jordbrukslandskapet 34. EU-träda 35. Fånggröda och vårplöjning 36. Skyddszoner 37. Sprutfria zoner 38. Viltremisser 39. Häckar och buskridåer Viltvårdsåtgärder på större ytor 19. Bryn 20. Torp och kulturlämningar 21. Foderstråk längs traktor- och skogsbilvägar 22. Foderstråk längs bäckar och diken 23. Viltåker 24. Kraftledningsgator 25. Viltvatten, Våtmarker Illustrationer och bilder: Annika Arnborg, Naturmedia UT, Joakim Källman och Ronny Fihn
Viltvårdsåtgärder...på små ytor... Här presenteras viltvårdsåtgärder som går att göra på små ytor och oftast med enkla medel men ändå skapar goda förutsättningar med foder och skydd för viltet. 1. Vattenhål Ett av grundkraven för att en mark ska kunna producera vilt är att det finns tillgång till rent vatten. Genom att dämma, spränga eller gräva vattenhål kan man skapa viktiga vattenresurser. Igenväxta kallkällor kan rensas med spade men aldrig sprängas rena eftersom risken då är stor att de underjordiska gångarna täpps till. 2. Saltsten Saltstenen bör placeras på fast mark i anslutning till vatten. Stenen placeras på en hög barkad stubbe ca två meter över marken. Efter att man sågat ett kryss i stubben placeras en kort käpp i krysset på vilken stenen läggs. Antalet saltstenar som behövs på markerna beror mycket på vilttäthet, vattentillgång, vägar mm., men 2-10 stenar / 1000 ha kan vara rimligt. 3. Vinterutfodring Vinterutfodring av rådjur sker lämpligast i speciella foderhäckar där fodret skyddas från fukt. Utfodringen sker med färdiga viltfoderblandningar eller havrekross blandat med 25-30% betfor. Det är lämpligt att sprida foderplatserna så att flera djur kan äta samtidigt. Magert ängshö eller klöverrikt hö fungerar som stödutfodring om det påbörjas tidigt på säsongen. Tänk dock på att sent insatt höutfodring dödar djuren. Finns tillgång till friskt ensilage lämpar det sig väl som foder till såväl rådjur, hjort och hare.
4. Aspfällning En asp som är 20 cm i brösthöjd ger ca 60 kg högvärdigt foder, vilket framför allt utnyttjas av hjortdjuren och harar. Fällning av asp bör göras kontinuerligt under hela vinterperioden. Nedsnöade stammar bör lyftas upp, och rengnagda stammar bör vändas för att all bark ska kunna utnyttjas. Genom att under sommaren ringbarka aspar som ska fällas under vintern, kan man avsevärt höja näringsvärdet eftersom näringsämnena då inte kan transporteras ned till rotsystemet. Ta vara på aspuppslag, både större och mindre områden för framtida foder, röj och gallra i tid. När man fäller asp skjuter det nästan alltid upp en stor mängd rotskott. Dessa går utmärkt att gräva upp och flytta på våren för att på så sätt få aspetablering på nya ytor. Halvfällning Stora sälgar, viden, rönnar och björkar som vuxit ur beteshöjd kan fällas på sådant sätt att stammen med så stor del som möjligt sitter kvar på stubben. Träden lever då vidare och producerar rikligt med skott och knoppar. Det går att höja viltbegärligheten ytterligare genom att gödsla runt stubben. Saltning av asp För att ytterligare höja begärligheten på halvfällda aspar kan man tillföra salt. Detta görs under sommarhalvåret när träden är fullt aktiva och saltet transporteras upp i trädet och ut i bladverk och bark. Aspen halvfälls och en skålformad urtagning görs på stammens översida. Hålet fylls med salt och täcks med näver som skydd mot regn. Nävern fästes exempelvis fast med vidjor.
5. Lövslåtter Slåtter av sly och klena stammar av vide, björk och asp ger högkvalitativt vinterfoder till framför allt rådjur. Slåttern bör utföras före midsommar. Även skott från hamlade träd kan vara lämpligt fodermaterial. Kvistarna binds samman i buntar och läggs eller hängs upp för torkning. En torrt och bra placerad lövhässja kan sedan stå kvar tills viltet nyttjar fodret. 7. 6. Gräsytor Små gräsbevuxna luckor i skogen eller i kantzoner kan med fördel slås återkommande under tillväxtsäsongen för att på så sätt erbjuda färskt bete. Dessa gräsytor är mycket begärliga för hare och rådjur. Sticklingar Vedartade växter som är lämpliga att sticka är apel, asp, måbär, vinbär, videarter, häckspirea och snöbär. Salix (vide)(ej sälg) är det vanligaste och kräver förhållandevis goda och fuktiga marker såsom t.ex. nedlagd åkermark, gamla myrodlingar, dikeskanter, sjö- och bäckstränder. I blötare områden lämpar sig grå- och bindvide bäst. Insamling och tillkapning av sticklingar, bör ske vid samma tillfälle, under tidig vår innan lövsprickningen. Fjolårsskotten klipps i minst 20 cm långa sticklingar. Förvara dem upprättstående och se till att de inte torkar (jordkällare). Plantera dem i april-maj med minst 2/3 av sticklingen ner i marken, och med rätt ända ned. Plantera med ett avstånd av 30-70 cm mellan varje stickling, och gärna i grupper eller oregelbundna ridåer. Vid planteringen är det lämpligt att göra hål med ett böjt armeringsjärn för att lätt kunna få ner sticklingen tillräckligt långt. För att förhindra att viltet drar upp sticklingarna innan de hunnit rotat sig kan man plantera små sticklingar i s.k. täckrotskassetter, där de kan rota sig innan de planteras ut med planteringsrör.
8. Vide Videbestånd som har vuxit ur beteshöjd bör föryngringshuggas. Näringen i dessa buskar finns uppe i det oåtkomliga solbelysta kronverket. Föryngringen delas upp på flera år för att skapa ett olikåldrigt bestånd. Kapa videbuskarna på 0,5-1 meters höjd, lämpligast under vårvintern. Spara gärna vissa delar där inga åtgärder utförs. Gödsling kan göra videt ännu mer begärligt. En lätt giva av fullgödsel, t.ex. NPK 11-5-18 utförs något år efter föryngringen så att växten ska kunna tillgodogöra sig näringen. Hugg undan andra mindre begärliga trädslag som konkurrerar med videt. Vide och t.ex. svarta vinbär går att föröka genom sk. avläggning. Man böjer ner grenar från en etablerad buske och förtöjer dem i marken med en sten eller trädklyka. Efter en växtsäsong har rötter utvcklats och den nya plantan kan lossas och flyttas. 9. Ek- och bokollon En enda stor solitär ek kan ge över 100 kg energirika ollon. För en hög ollonproduktion krävs att träden frihuggs ordentligt. Konkurrerande träd bör tas bort minst fem meter utanför trädets krona. 10. Genom gödsling kan det finnas en möjlighet att styra hjortviltet till lämpliga betesmarker. Både lövträd, tall och bärris som gödslas blir mer smakligt och begärligt för viltet. En lätt giva av fullgödsel, t.ex. NPK 11-5-18 ger ofta bra resultat. Marker med skyddsvärda växter och naturbetesmarker undantas från gödsling, liksom områden nära vatten. Vildaplar Vildaplar kan vitaliseras genom frihuggning, beskärning och gödsling. Beskärningen utförs under senvintern för att öka avkastningen av frukt under sensommaren och hösten. För att trädet bäst ska tillgodogöra sig gödslingen spettas hål runt trädet där gödningen placeras. Härdiga vintersorter kan med fördel inympas på träden. Uppslag kan givetvis grävas upp och flyttas ut till lämpligare områden och smakliga arter inympas. Nyplantering av aplar görs lämpligen med plantor av sk. A2-typ från plantskolan.
11. Enar Enar står högt på älgens önskelista. Frihugg enarna och se till att de står ljust och luftigt. Rådjuret är en finsmakare som under året utnyttjar minst 50-60 växtarter totalt. 12. Toppröjning som skydd För att öka tillgången på skydd för småviltet kan unga eller undertryckta granar, som inte ska ingå i beståndet, kapas på 1-1,5 m höjd. Betestrycket från 4-6 rådjur är ungefär detsamma som från en vuxen älg. 13. Rishögar Rishögar som lämnas en bit ut på nyupptagna hyggen luftas med skotarkranen och därefter punktgödslas. Detta gynnar tillväxten av örter och gräs i rishögen och ger goda förutsättningar för and-reden.
14. Grusbackval För att hönsfåglarna ska kunna sönderdela födan måste de ha tillgång till grus. En backval är ett skärmskydd på ca 2*2 meter av enkel modell. Den kan tillverkas antingen av slanor och granris taget direkt på platsen, eller av brädor och plåt. Grus placeras på den avflådda marken vilken skyddas från drevsnö. Sumpskogarna har stor betydelse för såväl växter som djur. De bistår med både skydd och föda. Inte minst mindre sumpfläckar blir utmärkta födoplatser för skogshönsens kycklingar som första tiden lever av insekter. 15. Hargömma Ett så kallat hargolv utgör ett värdefullt skydd för harar mot såväl predatorer som väder och vind. Ett tak av granslanor som är ca: 3-4 meter i fyrkant läggs på stockar eller stenar så att det bildas ett varierande mellanrum på 10-20 cm under taket. Täck slanorna med ris. Placera hargömmorna torrt och gärna flera i grupp för att skapa flera alternativ för flyende harungar. En enkel metod är att lägga ut grupper med begagnade lastpallar som täcks med en skiva. Maskera pallarna med ris eller t.ex. halmbalar.
16. Åtelplatser för Vildsvin Vildsvinen gör normalt ingen skada inom skogsbruket, men kan göra desto större åverkan på jordbruksmarken. För att styra dessa härjningar kan man anlägga sk. foder- och åtelplatser. På foderplatsen får vildsvinen alltid vara ostörda och ha god tillgång på mat. Var noga med att inte placera dessa i närheten av känsliga platser såsom t.ex. bostadstomter och fotbollsplaner. Vakjakt sker högst en gång i månaden på varje ställe, och då endast på åtelplatserna. Fodret bör spridas och gömmas för att sysselsätta grisarna under längre tid. Spannmål, potatis, sockerbetor och bröd är gångbart foder. Fodermängden ökas under de perioder då grödorna är som känsligast och mest attraktiva för grisarna. Vill man ha vildsvinen kvar måste man utfodra året om, eftersom de är riktiga vanedjur. Putsa bort komockor från betade vallar på hösten eftersom dess maskar och kryp lockar grisarna. För att hålla ned skadorna är kanske det allra viktigaste att skjuta rätt djur. Skjuts den vuxna suggan riskerar man att få stora skador av de yngre ledarlösa djuren. Kan man istället få bort ett litet vildsvin på åkern är problemet oftast avhjälpt. 17. Fällor för predatorer För småvilt som hare och skogshöns är det viktigt att hålla efter predatorerna. Slagfällor för mård och mink placeras intill vattendrag och andra naturliga stråk. Räv och grävlingsfällor placeras så att det är lätt att se till dem eftersom de kräver tillsyn två gånger om dygnet. 18. Gryt och konstgryt För att hålla efter predatorerna är det viktigt att ha god kännedom om var deras gryt finns på markerna. Räv och grävling uppehåller sig ofta i dess närhet och är då förhållandevis lätta att få tag på. Konstgryt kan anläggas vilket avsevärt förenklar grytjakten.
Viltvårdsåtgärder...på större ytor... Vissa viltvårdsåtgärder kan kräva större ytor men skapar i gengäld mer foder och bättre förutsättningar. 19. Bryn Genom att anlägga bryn mot åkermark kan man skapa variation i landskapet och erbjuda föda, häckningsplatser och skyddsmöjligheter året runt. Brynen bör domineras av lövträd och buskar. Lämpliga träd och buskar kan vara vildapel, asp, sälg, ek, fågelbär, rönn, vide, nypon, snöbär, slånbär, spirea och blåtry. Brynen bör vara sluttande i höjd ut mot åkermarken och även innehålla öppna gräsytor. På många ställen kan man göra en lätt gödsling. Föryngrade videbuskar, nässlor och upplagda rishögar är enkla element som förbättrar förutsättningarna för exempelvis fasanen. Brynen bör ha en bredd på 10-20 m. Ska man skapa bryn från en tät granskog börjar man med en rejäl gallring för att på så sätt släppa ner ljus och få igång växtligheten. Det enklaste utgångsläget för att skapa ett viltvänligt bryn är givetvis i föryngringsfasen då man helt enkelt undviker att plantera några barrträd i kantzonen. 20. Torp och kulturlämningar Gamla torpställen är ofta fina vilt-oaser med gamla fruktträd, vårdträd, en- och bärbuskar. Det finns stora möjligheter till flera olika åtgärder i anslutning till dessa områden. Både torp och kulturlämningar bör huggas fram, och närområdet öppnas upp, för att gynna de kultur- och naturvärden som finns knutna därtill. Med ökat ljusinsläpp gynnas örter, gräs, sälg, vide och annat löv. Aspuppslag från gamla aspar är vanliga när man öppnar upp kring kulturlämningar. Dessa toppas och blir ett begärligt klövviltbete. För att komplettera det naturliga uppslaget av salix kan man sätta sticklingar på lämpliga ställen. Bibehåll sedan den öppna marken som finns genom att årligen slå av vegetationen.
21. Foderstråk längs traktor- och skogsbilvägar Generellt är framröjning av begärliga lövträd och buskar som sälg, vide, björk, asp, rönn, ek och tall, en lämplig skötselmodell längs många skogsbilvägar. Buskar och lövuppslag toppas och kan även gödslas för att öka smakligheten. Jämna kapsnitt stimulerar skottskjutningen effektivast. En renhuggen väggata får sträcka sig upp till 10 meter från vägens mitt. Att öppna upp längs skogsbilvägarna gynnar inte bara viltet utan även vägen mår bättre genom t.ex. snabbare upptorkning. Man får dock vara försiktig så att man inte skapar foder och lockar fram vilt till större, mer trafikerade vägar, med viltolyckor som följd. Fem meters foderstråk på båda sidor om en skogsbilväg ger ett hektar foderareal per km väg. 22. Foderstråk längs bäckar och diken Liksom vid vägkanter är framröjning, av begärliga lövträd och buskar som sälg, vide, björk, asp, rönn, ek och tall lämpligt längs de flesta bäckar och diken. Buskar och lövuppslag toppas. Man bör dock vara försiktig med gödsling p.g.a. risken för urlakningen till vattendragen. Lövträd längs bäckar och diken.är mycket värdefullt för många vattenlevande organismer beroende på beskuggning och lövfällning. Foderstråkets bredd bör anpassas till naturliga förutsättningar med tanke på höjd- och fuktpartier. Al bör få stå kvar i fuktiga områden eftersom den är viktig för t.ex. järpe. Vissa försumpade områden bör lämnas orörda eftersom de kan innehålla höga naturvärden i sin orördhet. På utplattade dikesvallar lämpar sig sticklingar av bindvide och gråvide, eller varför inte klöver.
23. Viltåker Viltåkrar kan vara lämpligt att anlägga på gamla inägor, hagmarker eller vid torp där man vill förhindra igenväxning. En årlig slåtter på den vanligtvis örtrika vallen ger ett för viltet värdefullt vinterfoder. Görs en större insats med utsäde och gödsel kan vitklöver, busk- eller midsommarråg eller liknande grödor sås in på viltåkern, vilket ger ett högkvalitativt foder. Första året kan det vara lämpligt att så havre eller vete med klöverinsådd, eftersom klövern håller sig grön längre in på hösten om den sås som insådd. Klöver är lite osäkert på gamla mader/mossodlingar eftersom den är beroende av ett bra ph-värde. Vitklöver är den mest tåliga. Det är bra om man kan ha olika grödor intill varandra eller blandningar, för att skapa en variation av foder och skydd. Det finns också ett antal färdiga fröblandningar på marknaden som kan vara lämpliga att så, exempelvis Viltvalle. Ytterligare exempel på viltåkergrödor: Klövvilt/hare: foderraps, fodermärgkål, blå lusern, majs, vit-/rödklöver, jordärtskocka, getärt, Fälthöns/småfågel: vitsenap, åkerbönor, fodervicker, bovete, foderärtor, oljelin, solros, honungsört, sötväppling, hirts, sötlupin, rovor, rörflen, sötlupin För den traditionelle lantbrukaren som har ont om tid, går det utmärkt att spara oskördade stråk i kanterna på de vanliga åkrarna som då avsätts för viltet. Denna metod är mycket arbetseffektiv och kan året efter ingå i den naturliga växtodlingen igen. Exempel på egna blandningar av ettåriga växter gynnsamma för flera viltarter. Fodermärgkål 4-5 kg, vitsenap 1 kg, honungsört 1 kg. Majs 10 kg, solros 5 kg, havre 50 kg, honungsört 1 kg och vitsenap 1 kg. Ytliga s.k. svedjebränningar kan utföras på t.ex. gamla inägor för att få bort gammalt torrt gräs och skapa en frodigare vegetation. Man kan med fördel så t.ex. havre och räffsa ned kornen i den kalla askan. Fodertall kan vara ett rationellt och kostnadseffektivt alternativ till viltåkern. Det innebär att man på t.ex. nedlagda mossodlingar glesplantera tall. Någon form av markberedning är troligtvis nödvändig om det finns en utvecklad grässvål. Plantera 1000-1500 plantor/ha vilket ger en frodig barrmassa. De första åren efter plantering bör plantorna skyddas från viltbete genom stängsling eller viltavskräckande medel, typ blodmjöl. Toppning och gödsling kan vara åtgärder som ytterligare ökar begärligheten.
24. Kraftledningsgator I kraftledningsgator finns i allmänhet goda förutsättningar att skapa mycket foder på marker som är obrukbara för skogsbruket. En enkel överenskommelse mellan kraftbolag och jaktlag/markägare kan ligga till grund för ett bra viltvårdsarbete. Lämplig åtgärd i ledningsgator är bortröjning av all gran för att istället gynna begärligt löv, tall och enbuskar. Ytterligare lämpliga åtgärder kan vara toppröjning, gödsling, plantering av sticklingar eller fodertallar. Gatan föryngringshuggs med 3-5 års mellanrum. Märk upp foderstråkens avgränsning med skyltar för att undvika nedkapning vid ordinarie röjningar. Det finns möjligheter till viss ersättning från Jordbruksverket vid anläggning av våtmarker på åkermark. 25. Viltvatten och Våtmarker I det större perspektivet kan ett viltvatten vara en viktig kvävefälla i jordbrukslandskapet, men den har också en stor betydelse för viltet genom tillgången på salt och spårämnen. Det är alltid en fördel om man har ett vattensjukt eller på annat sätt lämpligt område när man ska anlägga ett viltvatten. Det bör vara minst 0,5 ha stort och bestå av vikar och öar. Ett viltvatten går utmärkt att kombinera med fisk- eller kräftodling. Tänk på att kontakta Länsstyrelsen innan du lägger ned för mycket arbete på att förändra landskapsbilden. Våtmarken skiljer sig från traditionella viltvatten genom att den inte ska vara djupare än omkring 0,5 meter, och kunna torrläggas och grönska ungefär vart 5:e år. Botten ska bestå av en grässvål för att ha en rik produktion av vattenlevande småkryp. Ett litet viltvatten på bördig mark är ofta bättre än ett större på mager mark. Förutom att våtmarken producerar andmat, har den givetvis även den stor betydelse för övrigt vilt. En saltsten, liksom knipholkar, hör alltid hemma vid både viltvatten och våtmarker. I anslutning till våtmarker men ändå en bra bit upp i skogen, bör grenoch toppvirke, helst från gran, läggas i rejäla rishögar. Dessa placeras över en sten eller stubbe vilket underlättar för andhonan att tillreda sitt bo.
Viltvårdsåtgärder...i samband med skogsskötseln... Enkla modifieringar av den vanliga skogsskötseln kan förbättra betingelserna för viltet, och i vissa fall även minska viltskadorna. 26. Avverkning Generell hänsyn När generell hänsyn lämnas vid avverkningar ger det bäst skydd om det lämnas som grupper av träd eller hänsynsytor. Grupperna gör också att skogsvården blir mindre omständlig än om enskilda träd lämnas. Plantera ej gran i dessa trädgrupper. Inväxande gran kan dock med fördel topphuggas Älgens födobehov är under vintern 8-12 kg färska skott per dygn. Vinteravverkning Från vilt och naturvårdssynpunkt är det lämpligast att gallra och slutavverka tall och lövträd under november - mars. Avverkningsresterna nyttjas då av viltet som viltfoder. Manuellhuggning Vid manuell huggning av löv- och tallbestånd blir ris och hyggesrester väl spridda över området och därmed mer tillgängligt för viltet. Avverkningsrester Avverkningsresterna från tall eller lövrika bestånd kan nyttjas som viltfoder. Se till att en stor mängd av toppar och kvistar sprids och inte pressas ihop under avverkningen. Var försiktig med hyggesrensning och underröjning. Spara buskar så som viden, rönn en och hassel som är bra som viltfoder. Toppa förväxande granar på 1-1,5 m höjd, så att skyddet för viltet finns kvar.
27. Föryngring Markberedning Markberedning är en av de bästa åtgärder man kan göra för att gynna foderproduktionen. Där mineraljorden blottats etablerar sig ofta en stor mängd självsådda träd och buskar som ger ett stort foderutbud. Fältstudier tyder på att kulturplantor betas mer än självsådda, täckrotsplantor betas mer än barrot. Naturlig föryngring / beredningshuggning Naturlig föryngring ger automatiskt mycket foder för viltet. En lyckad självföryngring av tall ger tiotusentals tallplantor i jämförelse med de tretusen plantor som kan bli aktuella vid en plantering. För att få en god föryngring krävs över 100 fröträd/ha. Inför naturlig föryngring är det viktigt att först beredningshugga 10-20 år innan planerad slutavverkning. Man hugger vid beredningshuggningen bort träd som står nära de tilltänkta fröträden så att dessa ska hinna bygga på sin grönkrona och stabilisera sig inför slutavverkningen. Plantera inte gran ända ut i kantzoner och och inte heller i små fuktiga partier, utan låt lövträd självföryngras där. Fröträdsställning Det är viktigt att man tänker på när man avverkar fröträdställningar. Sker det vintertid erbjuds viltet en stor mängd foder från trädens kronor. Träd som kommit över beteshöjd producerar inte längre några osmakliga ämnen och är därför ännu smakligare för viltet. På fällda tallar kan vid gynnsamma lägen så mycket som 95% av barrmassan utnyttjas i förhållande till yngre stående träd där endast 10-15% utnyttjas.
28. Röjning Vid röjning är det viktigt att gynna tall och löv för att erhålla ett blandbestånd som är mer positivt för viltet än rena granbestånd. Det är också viktigt att lämna tidigare betade löv- och tallstammar eftersom de är mer begärliga för viltet och därför betas i första hand. Det finns också många lövträd med bark, kvistar, knoppar, bär och frukter som är värdefullt foder för vilt. Det är därför önskvärt att spara bl.a. asp, al, rönn, sälg, oxel och ädla lövträd. Buskar som t.ex. hassel, en och viden sparas givetvis också. Långtgående städning vid röjning och underröjning är negativ. Toppröjning är ett mycket givande alternativ till traditionell röjning. I stället för att fälla buskar och träd vid röjning kan man välja att toppa dem. Träden kapas på 1 till 1,5 m höjd beroende på hur höga träden är och hur stor grönkrona de har. Björk behöver ha kvar minst ett par levande kvistar medan tall behöver ett par grenvarv för att överleva. Sälg skjuter skott på en kal stam. Genom toppningen stimuleras årsskottproduktionen vilket ökar begärligheten för viltet. Älgen föredrar tidigare betade eller toppade stammar. Älgens val följer rangordningen: asp, sälg/vide ek, rönn en, tall vårtbjörk glasbjörk gran.
29. Gallring Ensartade bestånd av gran är dåliga viltbiotoper. Blandbestånd med ett talleller lövinslag är positivt. De flesta gallringsbestånd bör ha ett lövinslag på 10-30%. Genom att mer ljus släpps in i beståndet ökar tillgången på bl.a. bär och örter. Onödig underröjning utarmar biotopens vilthållande förmåga. Avverkningsresterna från tall- eller lövrika bestånd kan nyttjas som viltfoder. Se till att det är gran och torrt ris som läggs i stickvägen för att förbättra bärigheten. Toppar och kvistar från övriga träd sprids luftigt under avverkningen. Buskvegetationen är viktig för allt vilt. Många foder- och skyddsplatser för exempelvis hare, skogshöns och rådjur har försvunnit genom onödig städning i samband med skogsbruksåtgärder. 30. Lövbestånd Genom att skapa löv- eller blandbestånd har man kommit en bra bit med sitt viltvårdstänkande i skogsbruket. Lövbestånd är gynnsamt för undervegetationen eftersom det kommer ner mer ljus och värme. Genom att gallra bort gran och ställa isär lövträden får man ganska snart en stor mängd med lövuppslag och på bördigare marker även rik örtflora. I den gröna skogsbruksplanen målklassas vissa delar till naturvårdsbestånd. De bestånd som kräver naturvårdande skötsel (NS) består oftast av områden med stora och/eller gamla lövträd som hotas av inväxande gran. Dessa bestånd har goda chanser att producera bra viltfoder när de glesas ut. 31. Tallbestånd Tallbestånd är gynnsamt för undervegetationen eftersom det kommer ner ljus och värme. Glesa och luckiga bestånd ger ofta ett rikligt talluppslag. Har skogen inte uppnått slutavverkningsbar ålder har uppslaget heller inte något skogligt värde utan helt kan utnyttjas till viltfoder. Lätt gödsling kan då ytterligare höja smakligheten. Tallföryngringar är annars som ett foderbord för klövviltet. Små ytor har dock en tendens att bli hårt angripna. Stora arealer med självföryngrad tall ger på många ställen tillräckligt med uppslag för att räcka till både vilt och skogsföryngring.
Bristen på hålträd och fågelholkar är ofta den faktorn som begränsar antal och utbredning av vissa hålbyggande fågelarter. 32. Kantzoner Kantzoner mot vattendrag, myrar, berg och inägor är mycket viktiga för djur och växter och ger skydd och föda för många djurarter. Kantzonens bredd kan variera mellan 5 och 50 meter beroende på typ av mark. Mot vatten och myr bör kantzonen hållas ihop så att genomsikten begränsas, medan man mot jordbruksmarken istället släpper in ljus (se bryn). En kantzon med stor andel löv eller tall skapar mer viltbete på marken genom ett ökat ljusinsläpp som gynnar buskar och bärris. Vindfällen ger bra skydd för många olika djur. Fåglar behöver grus till muskelmagen vilket kan finnas vid rotvältor. 33. Ljung och bärris Lämna områden med äldre glesare skog för fri utveckling. Bärsris kräver mycket ljus och har det därför svårt i dagens täta bestånd. Ibland kan glesa kantzoner mot myrmarker producera bra med ris. Blad och ris, framförallt blåbärsris, betas hårt av klövvilt, hare och skogsfågel. Ljung är ett viktigt tillskott under de hårda vintrarna. Risen kan gödslas med NPK (11-5-18) för bättre tillväxt och smaklighet. Gödslingen sker lämpligast i början av april med en giva på högst 3 kg/100m². OBS! för stor giva dödar istället bärriset. Nya blåbärsetableringar kan göras genom att gräva upp en rejäl rotklump och flytta blåbärsplantor. Ljung kan föryngras genom sk. ljungbränning.
Viltvårdsåtgärder i jordbrukslandskapet Flera bidragsberättigade åtgärder i jordbruket är mycket positiva även för viltet. 34. EU-träda Åkrar avsatta för eu-träda får besås med gröda för viltet. Man kan så t.ex. getärt som betas av klövviltet samtidigt som det ger bra skydd åt fältviltet. Ett annat alternativ kan vara en blandning med 75 kg vicker, 25 kg vårsäd och 15 kg honungsört per hektar. 35. Fånggröda och vårplöjning I samband med jordbruksverkets arealstöd kan man få bidrag för att så fånggröda och vårplöja. Detta har visat sig erbjuda mycket begärligt bete för såväl hare, rådjur som älg. 36. Skyddszoner På åkermark utmed permanenta vatten som är vattenförande hela året kan man få eu-stöd för skyddszoner. Dessa ska bestå av rent vallgräs eller i blandning med vallbaljväxter. Zonen ska vara mellan 6 och 20 meter bred och skördas årligen. Brännässlan är mycket betydelsefull för fältfågeln. Den börjar växa tidigt på våren och ger mycket bra skydd, häcknings- och yngelplatser för småviltet. Nässlan ger också mat både för kycklingar och vuxna fasaner. Den enda åtgärd som krävs är att låta bli att bekämpa nässelsnåren. 37. Sprutfria zoner Genom att undvika kemisk bekämpning i sex meter breda kantzoner på spannmålsgrödan, kan fältfågelbeståndet öka med upp till 25%.
38. Viltremisser Svårbrukade åkerhörn och andra outnyttjade ytor kan vara lämpliga att omvandla till viltremisser. Dessa kan innehålla buskage, örter och gräsytor. Det ska finnas en variation av olika skydds- och foderväxter. Man kan givetvis också välja att komplettera ytan med t.ex. salix eller fodertall. Vill man bevara dem öppna kan man givetvis använda det som traditionell viltåker. De buskar som kan användas i viltvårdsarbetet är många men här nämns några exempel: havtorn, måbär, nypon, skogs-olvon, skogstry, snöbär, slån, spiréor, syrén och äppelros. 39. Häckar och buskridåer Det är en stor brist på skydd och spridningskorridorer i det moderna jordbrukslandskapet. Stora brukningsenheter med täckdiken och välansade åkerkanter ger inget eller mycket lite skydd för fältviltet. I många fall kan det vara tillräckligt att sluta röja bort det naturliga buskuppslaget, medan det ibland krävs att man anlägger nya häckar och buskridåer. Genom att sätta upp dubbla stängsel längs avgränsningar mellan olika åker- och betesmarker kan man skapa häcknings- och yngelskydd i dessa frizoner. Avståndet mellan stängslen måste vara så stort att betesdjur inte når att beta av vegetationen. Benjeshäcken kommer ursprungligen från Tyskland och består av en rad med buskar omgiven av två parallella rissträngar. Grenar, ris och sly läggs ut i en lång vall. Riset ska ligga med tjockändan mot marken riktade lite mot mitten så att kvistarna riktas snett utåt och bildar en ogenomtränglig barrikad. Vallen ska vara ett par meter bred och 1,5 meter hög. Plantera busk- eller trädplantor brevid vallen med ett par meters mellanrum. Den andra risvallen byggs nu upp på andra sidan av plantorna. Den görs på samma sätt, tätt inpå och parallellt med den första. Det har nu bildats en skyddad miljö innanför risvallarna där plantorna och fåglarna får en fristad. Med åren sjunker riset ihop och multnar, medan ett tätt buskage har etablerat sig och bistår med skydd och mat i många år.
Viltvårdsåtgärder Fänneslunda Säteri Sida 1 Åtgärds- Rubrik Kommentar Åtgärdat Nedlagt Areal nummer datum timmar hektar 2.1 Saltsten 2.2 Saltsten 2.3 Saltsten 4.1 Asp aspfällning alt. halvfällning och saltning 4.2 Asp förstora aspbeståndet genom att ta bort risgranar i kanterna, glesa ut bland asparna för att få upp nytt uppslag 4.3 Asp mycket asp i torpområdet, fäll årligen, halvfällning och saltning, öppnare ytor ger mer uppslag gärna i samband med lättare jordbearbetning 4.4 Asp ta bort gran men spar en del som skydd, gallra aspen för att få fram uppslag 4.5 Asp se ovan 7.1 Sticklingar gräsbekämpning, plöjning 7.2 Sticklingar 8.1 Vide föryngra videt i etapper, lämna delar orört, variera runt sjön, ta bort taggtråd i åkerkanten 8.2 Vide ta bort gran, spar enstaka som skydd, gallra björk, gynna vide sälg en hassel och asp, vinterfäll enstaka aspar, spar och utveckla hålaspar, komplettera med avlägg el. sticklingar 10.1 Vildaplar komplettera med fler aplar i torpmiljön 10.2 Vildaplar 10.3 Vildaplar ta bort rotskottet 10.4 Vildaplar 10.5 Vildaplar
Viltvårdsåtgärder Fänneslunda Säteri Sida 2 Åtgärds- Rubrik Kommentar Åtgärdat Nedlagt Areal nummer datum timmar hektar 17.1 Predatorfälla mårdfälla 17.2 Predatorfälla mårdfälla nyutsättning 20.1 Torplämning ett område som erbjuder en mängd olika viltvårdsåtgärder, mosaik av öppna och lövbevuxna ytor, många aplar, asp videuppslag ask och hassel 21.1 Foderstråk längs väg 21.2 Foderstråk längs väg bitvis bra slyuppslag, gynna vide och ta bort konkurrerande björk 21.3 Foderstråk längs väg tänk på att skapa bra vägrenar i ungskogsstadiet 22.1 Foderstråk längs bäck 22.2 Foderstråk längs bäck videuppslag, välbetat 23.1 Viltåker jordärtskocka på lämpliga fläckar 23.2 Viltåker 23.3 Viltåker 23.4 Viltåker 23.5 Viltåker 25.1 Våtmark däm lite vid vägen för att återskapa alsumpskog 25.2 Våtmark höj vägen och därmed vattennivån för att förbättra lövsumpskogen, skapa öppningar i trädskiktet på den djupaste delen 28.1 Röjning/Toppröjning aktuellt inom ett par år 29.1 Gallring gallra björkbeståndet, spar enstaka granar, mer ljus till marken ger mer lövuppslag 30.1 Lövbestånd skapa lövbestånd 30.2 Lövbestånd ta bort gran i det blötare partiet, bra videuppslag 30.3 Lövbestånd (NS-bestånd) ta bort gran och gynna hassel
1:7 AVELSÅS Avelsås 1:6 Lindesberg FÄNNESLUNDA Klasto rp 1:6 SÄNNINGARED VILTVÅRDSPLAN GROVARE- Fänneslunda HULE 1:4 Nedre-Hule 1:7 1:12 Håka ntorp Nedre Av elsås 1:8 S 1:16 Nordlyckan Petersberg 1:7 1:7 VÄDDINGEN 1:21 Hultet LIL LA KARTRYD FÄ NNESLUNDA2: 1 FÄNNESLUNDA-BREDSTORP RÖKESÅS 1:5 2:1 Planen upprättad december 1:4 FÄNNESLUNDA- BREDSTORP 1:5 2003 av Joakim FÄNNES- Källman 1 LUNDA- KLINTEN MY REKUL LA 2:6 RY D A Ström sh ov FÄNNESL UNDA- 1:6 2:6 FÄNN ESLUND A- BREDSTO RP Sänningared 1:5 RYDA 1:4 1:4 2 2:1 1 1:2 1:4 1 1:4 1 FÄNNESLUNDA 1:19 1:7 1:6 1 r Viltvårdspunkter S FÄ NNESLUNDA-HOV 1:19 AV ELS ÅS FÄNN ESLUND A- RYDA FÄNNESLUNDA-BREDSTORP 1:14 FÄNNESLUND A- 1:4 Viltvårdsytor 1:4 SÄNNINGARED N 1:5 GÅRDABO 1 1: BREDSTORP 2:2 1:13 1:11 1:10 2:6 Sännin gared MYREKULLA 1:6 2:6 Gräns 1:12 1:4 1:8 1:18 Ham maren 1: 12 1 2:1 1:9 1:17 1:5 KASTRYD Fänneslunda-Grovare kyrka Nyhem manet 2:7 FÄNNESLUNDA- 1:6 1:6 FÄNNESLUND A-HOV 1:9 BR E DS TOR P 1:22 1:10 1:10 Markslag Myrekulla 1:4 1:2 Hov 1:12 1:5 s 1:4 GRUNDR FÄNNESLUNDA- 1:5 1:11 s Lövåsen 1:2Vatten 1: 3 HOV Ryda STO RA 1:4 1:5 KARTRY D 1:13 KLINTEN KLINTÅker EN mosse Grundryd Stavared 1:2 FÄNNESLUNDA- 1:5 2:1 Annan öppen mark SOLBERGA BREDSTORP 1:9 Stora Kartryd S FÄNNE SLUNDA- Barr- Klintenoch blandskog 1:9 Lilla Kartryd STAVARED Lövskog 2:4 GÅRDABO 1:6 1:2 FÄNNE SLUNDA- 1:4 FÄNN ES- mark 10.3 2:3 LUND A- r RYDA Hygge 2 Vilanda 22.2 2:1 RYDA BAGGELUNDA 1:4 Gårdabo Sankmark öppen LILLA KARTRYD STO RA 4.4r10.2 GÅRDABO KARTRYD 1:2 Sankmark bevuxen 1:7 8.2 2:4 2:5 1:5 4.5 2:3 2:6 SÄNNINGARED HÄRNA-HULT 1:4 S S Hult 2:7 OLSTORP Närabo 1: 6 Skala 1:15 000 2:2 2:8 2:9 1:5 Örbäck Backesåsmosse 25.2 r10.4 Fänneslundaån Fångstgrop Bryngelstorp psmosse LANDA Vilandsåsmosse KASTRYD 1:2 s 1:6 Backesås Vilandsås Olofstorp 7.2 1:5 30.1 r 10.5 r17.1 FÄNNESLUNDA-KULLABO Örlid Brestorp Hålvägar Munkavägen Hå vl ägar 21.1 30.3 17.2r 10.1r 2.1 4.2 23.1 4.1 Djupedalsslätt L ugnet Hästhagen 8.1 Kyrkoruin 2:1 Fänneslundasj ön Fänneslunda 7.1 Må nsryd Sandbäcken FÄNNESLUNDA 1:7 4:8 21.3 20.1 25.1 r rr 29.1 23.3 23.4 r 2.2 Kärret 23.2 4.3 23.5 rr 10.5 22.1 Bokelid 28.1 2.3r 21.2 KL INT EN FÄNN ESLUND A 2:1 1 HÄRNA- ÅSEN HÄRNA-ÅSEN And ersto rp Jonstorp ISLANDA Danielstorp 1:6 5 Fälleshagen Larsto rp HÄRNA-TÅBOL 2:2 4 Korsväga 1: 10 11:1 Grönelid HÄRNA 5 1:8 TÅNG ABO 2:2 2 Sjöbacka Kajroskogen 1:14 30.2 4:7 HÄRNA-TÅ 11: 1 In torp Put torp TO RP 1:2 TÄRBY Karneslätt VARNUM 1:7 1:11 5:5 TÅNG ABO 1:10 Enehag en 6 Storeskogen VARNUM 1:12 FÄNNESLUNDA-SOLBERGA TÅNG ABO 5:3 1:10 Solb ergasjön 1:10 2 1:5 1:6 VARNUM 1:6 5:3 Solberga Hästsko - S 1: 39 kärren 1:41 VAR NUMS - BROARP Kärret Svedjorna Ålgården 1:18 KYRKARP 1:19 VAR NUMS- Lundakärret 1:13 SKAB O BROARP 2:2