60 Fysisk planering Halmstad - rädda laholmsbukten Halmstad kommun har nästan 90 000 invånare, varav 60 000 bor i tätorten. De vackra stränderna vid Laholmsbukten har starkt bidragit till att turistnäringen har vuxit sig stark i området. En viss intressekonflikt finns då det effektiva och intensiva jordbruket i Halland bedrivs på sandiga jordar som lätt läcker kväve. Kvävet förs ut i havet med algblomningar och bottendöd som följd, vilket kan påverka turismen och fisket negativt. Halmstad kommun tog därför tidigt initiativ till att anlägga våtmarker för att komma tillrätta med de förhöjda halterna av kväve i åarna. Kommunen är en föregångare inom området i Sverige. Sedan år 1990 har man anlagt runt 40 våtmarker motsvarande 100 ha och ett hundratal hinder för att fördröja vattnets väg ut i havet för att på så vis rena bort kvävet. Halland täcker en procent av Sveriges yta och har tre procent av landets befolkning. Det ställer höga krav på kommunernas fysiska planering. Våtmarkerna måste anläggas nedströms jordbruksmarken för att göra mest nytta, men på de bästa områdena för våtmarksrening finns kanske redan bebyggelse eller åkermark. Kattegatt innehåller två lager havsvatten. Vid 20 meters djup finns en tydlig salthaltsskillnad, en haloklin. När vårens och sommarens alger sjunker till botten förbrukas syret vid nedbrytningen. Vattnet under 20 meters djup byts ut långsamt, vilket gör att de bottenlevande organismerna riskerar att dö. Situationen är som sämst på hösten. I slutet av 1800-talet och under större delen av 1900-talet har våtmarker dikats ut och vattendrag rätats ut i Sverige för att vinna jordbruksmark. Vattnets snabbare väg ut till havet har gjort att naturens egen rening av det kväverika vattnet har satts ur spel. 1800-talets åkrar i Sverige läckte lika mycket kväve som dagens! Ett av de 16 miljökvalitetsmål som Sverige har är myllrande våtmarker. Enligt målet ska totalt 12 000 hektar (120 km 2 ) våtmark anläggas runt om i Sverige under åren 2000 2010. Det krävs ungefär 25 km 2 våtmark för att halvera kvävetillförseln från enbart de vattendrag som mynnar i Laholmsbukten.
Fysisk planering 61 Det är tillgången på kväve som begränsar algernas tillväxt. Tillförseln av kväve från jordbruksmark via åar som mynnar i Laholmsbukten har minskat i samband att bönderna aktivt har arbetat med att få ner kväveläckaget från åkrarna och djurhållningen. De totala utsläppen av kväve ökar ändå eftersom kväveläckaget från skogsmark har ökat och de anlagda våtmarkerna inte räcker till för att rena bort kvävet. Skogsmarken i sydvästra Sverige är mättad på kväve efter många års nedfall av kväveoxider med ursprung från bilar och industrier. När skogen inte längre kan ta upp det extra kvävetillskottet rinner det kväverika vattnet ut i bäckar och åar. Ökningen, sedan tidigt 1970-tal, är runt tre procent per decennium. Fram till 1960-talet påverkade inte kvävetillförseln till Skagerrak och Kattegatt havsmiljön nämnvärt. Efter 1960-talet har tillförseln av kväve mångfaldigats. De största problemen med övergödning finns i Kattegatts grunda bukter. De mest utsatta områdena är Skälderviken och Laholmsbukten. Under sommarmånaderna är algtillväxten som störst. För Kattegatt som helhet är det bara en sjättedel av kvävet, som algerna använder, som kommer från de svenska vattendragen. Resten har sitt ursprung i bottenvatten från Skagerrak, Baltiska strömmen från Östersjön, luftdeposition och från nedbrytning av organiskt material. Bukterna i östra Kattegatt påverkas i högre grad av åarnas tillförsel eftersom omsättningstiden av det grunda kustvattnet är längre. Studieuppgifter och/eller diskussionsfrågor 1. Hur arbetar din kommun med vattenfrågor? Vilka intressekonflikter finns? 2. Varifrån tas dricksvattnet? Finns det en reservvattentäkt? 3. Har avloppsreningsverket ett kvävereningssteg? Finns det några våtmarker som är anlagda för att rena bort kväve? VÅTMARK UTANFÖR HALMSTAD Den nyanlagda, två hektar stora våtmarken, ligger i Halmstads kommun. Våtmarken beräknas rena bort drygt ett ton kväve per år. Det finns många fördelar med att anlägga våtmarker: kväve försvinner ut i atmosfären eller fastnar i bottensedimenten, vilket minskar problemen med algblomningar, badförbud, bottendöd och minskade fiskfångster, fosfor (ett växtnäringsämne som övergöder i sötvattenmiljöer), organiska miljögifter och tungmetaller binds i sedimenten, den biologiska mångfalden ökar, vattenflödet utjämnas och höga vattenstånd motverkas, de kan fungera som vattenreservoarer, de näringsrika miljöerna kan användas för att producera bioenergi, växtnäringsämnen från våtmarkerna går att återföra till jordbruket och de är vackra (rekreationsområde).
62 Fysisk planering Kiruna - att flytta en stad Underlag: Kiruna kommun & LKAB Kirunas läge Det samiska ordet giron (fjällripa) har givit Kiruna dess namn. Tätortens absoluta läge är 67 51 17 N och 20 13 22 O. Kiruna ligger öster om Kiirunavaara där stora järnmalmsfyndigheter finns. Berget, med sina karaktäristiska platåer av gråberg (slaggsten från brytningen), är ett tydligt landmärke som ses på långt håll. Den enda landsväg man kan nå Kiruna på är E10 som går genom staden. Järnvägen förbinder staden dels med Narvik och dels med södra Sverige med en förbindelse som går via Boden ett par gånger om dagen. Kiruna flygplats har avgångar till Tromsö, Stockholm, Östersund, Umeå och Luleå. Stockholm ligger 96 mil fågelvägen från Kiruna. Tätorten är en viktig kommunikationspunkt för upplevelseturism (jakt, fiske och fjällrekreation). Raketbasen Esrange finns 45 kilometer nordost om Kiruna. Där planerar man rymdturism med start år 2012. VY ÖVER KIIRUNAVAARA Klockan 01.30 varje natt året om skakar samhället till då 70 ton sprängmedel detonerar. 10 000-tals ton malm rasar ner i gruvgångarna. För varje meter man spränger sig ner i järnmalmskroppen kommer gruvarbetarna en halv meter längre in under Kirunas centrum eftersom järnmalmskroppen lutar snett ner under staden. Gruvnäringen i Kiruna Världens idag största kända sammanhängande järnmalmskroppar finns i Kiruna. Luossavaara-Kiirunavaara AB, LKAB, bildades år 1890. Det var först i slutet av 1800-talet som järnvägen byggdes och gjorde det ekonomiskt lönsamt att utvinna de järnhaltiga mineralerna. Fram till 1950-talet skedde all brytning i ett dagbrott, det vill säga malmen bröts endast från ytan, inte i djupa gruvgångar. Från år 1962 övergick man helt och hållet till underjordsdrift. Världens nu största underjordsgruva
Fysisk planering 63 för järnmalm finns i berget Kiirunavaara. Malmen i berget (magnetit och hematit) ligger som en fyra kilometer lång och 20-200 meter bred skiva orienterad neråt åt öster in under Kiruna med en vinkel på 60. Där finns minst 1 800 miljoner ton brytvärd malm. Med dagens brytningstakt på 25 miljoner ton råmalm per år räcker den kända fyndigheten i nästan 100 år. I och med den nya huvudnivån, 1 365 meter under Kiirunavaaras tidigare topp, och investeringar i ett nytt pelletsverk räknar LKAB med att gruvan ska vara lönsam i minst 25 år till. Därefter krävs åter nya stora investeringar, vilka högst troligt genomförs om världsmarknadspriset på järnmalm är tillräckligt högt. År 1957 blev LKAB helstatligt. Företaget har sedan dess tillfört många miljarder till statskassan och starkt bidragit till Sveriges välfärd. LKAB redovisade år 2006 en vinst på drygt sex miljarder kronor. LKAB producerar anrikad järnmalm i drygt centimeterstora pellets som transporteras med järnväg till Narvik och till Luleå. Därifrån skeppas järnmalmen ut till i huvudsak europeiska järn- och stålverk. Gruvan kallas Europas hemmagruva på grund av sin stora andel på den europeiska marknaden. När LKAB var som störst, år 1961, hade bolaget över 8 000 anställda. Nu finns 3 700 arbetstagare, varav 1 600 arbetar i Kiruna. En stor arbetsgivare i en ort ger även indirekt upphov till andra arbetstillfällen. Det kallas multiplikatoreffekt och innebär att varje arbetare i företaget genererar ytterligare en förvärvsarbetande person i området. Arbetstillfällen som erbjuds finns t.ex. inom hotell- och restaurangbranschen, transportföretag eller turistnäringen. BRYTNING I KIIRUNAVAARA Skissen visar delar av malmkroppen och samhället ovanför. Brytningen av malm letar sig allt djupare ner. Vid brytningen spricker berget i riktning mot Kiruna. Idag bryts malmen på huvudnivån 1 045 meters djup. Man beräknar att den nya huvudnivån ska ligga på 1 365 meters djup år 2013. Källa: LKAB
64 Fysisk planering Mönsterstaden Kiruna fick sin första stadsplan år 1900, men blev inte stad förrän år 1948. När Kiruna byggdes fanns redan goda kunskaper om stadsplanering i Sverige. Stadsplanerarna ville bygga en mönsterstad där klimatförhållandena var de rätta och där all kommunikation fungerade bra. Hjalmar Lundbohm var LKABs förste chef och han var även stadens grundare. Lundbohm var också med och startade brytningen i Malmberget några år tidigare. Därifrån hade han erfarenheter av att ett samhälle måste planeras väl annars skulle det kunna växa okontrollerat och bli en kåkstad. Det hade nämligen skett med samhället Malmberget. Till sin hjälp anställde Lundbohm några av Sveriges främsta stadsplanerare och anammade den nya idén som hade kommit inom stadsplanering - klimatanpassning. Eftersom Kiruna ligger norr om polcirkeln, i höjd med tundran i Alaska, är klimatet bistert och det blåser hårda nordliga vindar under vinterhalvåret. För att skydda bebyggelsen placerades staden i lä för de kalla nordliga vindarna bakom gruvberget Kiirunavaara. Gatorna orienterades så att nordanvinden inte ska kunna ta fart via långa raka syd-nordliga gator. När Kiruna byggdes kallades orten Mönsterstaden. Stadsplanerarna tänkte på allt: klimatet, kommunikationerna, morgon- respektive kvällssolen. Politikerna planerar nu att bygga upp delar av Kiruna på en ny plats. Kommunfullmäktiges vision ser ut som följer: Visionen om framtidens Kiruna stad ser vi som en unik stadsbebyggelse i kontinuerlig utveckling i överensstämmelse med dagens och framtidens krav på en högteknologisk mönsterstad, ett ekologiskt samhälle i arktisk miljö. Kirunas framtid När malmen började brytas hade man inte de förutsättningar som krävdes för att kunna se var någonstans malmen fanns i berget. Brytningen genererar sprickbildningar i staden och nu måste delar av Kiruna flyttas. Hur snabbt sprickbildningen sker och hur stor Källa: LKAB BEDÖMD DEFORMATIONSZON I KIRUNA TÄTORT Årtalen i illustrationen anger när rörelserna i horisontalled är mer än två centimeter. Årtalen är ungefärliga och beror på hur snabbt och var gruvbrytningen kommer att ske i framtiden. LKAB uppskattar att cirka 3 000 kirunabor måste flytta till ersättningsbostäder före år 2033. del av staden som kommer att drabbas är svårt att förutse, men enligt de beräkningar som gjorts kommer delar av samhället att hotas redan år 2013. I dagsläget finns stora klyftor utanför tätorten. Det är inte bara invånarna, Kiruna kommun och LKAB som är involverade i flytten av olika stadsdelar. Sprickorna i berget får även konsekvenser för infrastrukturen. Därför måste Banverket, Vägverket och Vattenfall också vara med i processen. Järnvägen ska byggas om i fyra etapper och arbetet beräknas vara färdigt i mitten av år 2012. Den nödvändiga flytten av vägarna E 10 och 870, som löper genom staden, beräknas vara färdig till mitten av år 2011. Båda vägprojekten ska påbörjas i början av år 2009. Det är mycket viktigt att kommunikationerna till och från staden fungerar bra, eftersom LKAB dagligen använder både vägar och järnvägar för transporter och arbetspendling. De olika aktörerna som är direkt involverade i arbetet med stadsomvandlingen (kommunen, LKAB, Banverket, Vägverket och Vattenfall) söker aktivt allmänhetens deltagande genom olika insatser. Det är viktigt att
Fysisk planering 65 föra en öppen dialog med allmänheten och de intressegrupper som berörs av stadsomvandlingen. Kiruna kommun arbetar också aktivt med att föra en dialog med sina invånare. Kommunens hemsida innehåller tydlig och omfattande information om planerna. Det har dock visat sig att intresset för en dialog är relativt svalt, vilket kommunen tolkar som att invånarna förstår problematiken och att de litar på att alla inblandade parter gör ett bra arbete. Kommunen har efter mycket noga övervägande valt ett av de två huvudförslagen gällande flytten av delar av Kiruna - det nordvästra alternativet valdes framför det nordöstra alternativet. Det nordvästra alternativet Kiruna kommun har beslutat sig för att bygga i nordväst. År 2050 beräknas den största delen av stadsomvandlingen vara klar. Det som nu måste göras för att komma igång med flytten är att besluta om hur och när allt ska genomföras. Det som Kiruna kommun vill bevara är energihushållningen, den minimala klimatpåverkan samt en fortsatt hållbar utveckling för Kiruna. En viktig fråga är även vad som händer i framtiden. Finns malmkroppen verkligen där LKAB beräknat att den ligger? Måste delar av Kiruna flyttas om 100 år igen? Enligt minerallagen är det gruvföretaget, det vill säga LKAB, som måste betala för de skador som gruvverksamheten orsakar. Det gäller exempelvis järnvägen och nya bostäder åt de invånare som bor i området som påverkas. Men exakt hur minerallagen ska tillämpas, vilka ekonomiska värden och intressen som ska ersättas och hur det ska ske är ännu inte bestämt. Ingen vet heller hur mycket den totala flytten kommer att kosta. Rör det sig om 20 miljarder kronor eller kanske 30 miljarder kronor? Vissa hus kan komma att få ett sämre läge, en del hus flyttas och några får bygga nytt. Minerallagen kan tolkas likvärdigt med försäkringsvillkoren för ett hus och husägarna kan då komma att ersättas efter det. Man kommer att försöka montera ner och flytta de flesta husen, men i de fall där det inte går ska ägarna få ut pengar för att kunna köpa sig ett nytt. De känslomässiga band som ägarna har till huset och miljöerna runt omkring går däremot inte att ersätta ekonomiskt, utan kommer att för alltid gå förlorade. Även Banverket, Vägverket och Vattenfall kommer att få betala en liten del av flytten. Av Vattenfalls nya högspänningsledning kommer LKAB att betala 60 procent och Vattenfall resten. Näringslivet, staten inklusive LKAB samt Kiruna kommun kommer att behöva samarbeta i mycket stor utsträckning för att kunna göra flytten så effektiv som möjligt. I Kiruna finns stora kulturella värden. Ett sådant är den timrade kyrkan som ritades av LKAB:s arkitekt, Gustaf Wickman, och stod klar år 1913. Byggnaden blev för några år sedan utsedd till Sveriges vackraste byggnad och den måste nu monteras ned, transporteras och byggas upp på ett nytt ställe. Även Kirunas stadshus har vunnit pris. År 1964 blev det utnämnt till Sveriges vackraste offentliga byggnad. Huset är byggt i holländskt tegel och italiensk marmor, vilket är betydligt svårare att montera ned. För att kunna behålla stadshuset intakt måste en 49 meter bred väg byggas inför transporten. PLATSEN FÖR KIRUNAS NYA CENTRUM? Enligt förslaget är det strax nedanför Luossavaara som det nya centrumet ska ligga.
66 Fysisk planering Skiss över det nordvästra alternativet Analys av det nordvästra alternativet Det nya centrumet kommer att ligga vid det 724 meter höga berget Luossavaara i sydligt läge och i nära anslutning till Kirunas befintliga bebyggelse. Centrumet kommer att placeras strax nedanför det gamla nordsydliga dagbrottet i Luossavaara. Strax norr om det planerade centrumet finns möjlighet att förlägga en festivalpark/musikarena. En sådan plats får en mäktig inramning! Den vackra kyrkan ska flyttas till ett läge nära centrum med stora öppna ytor runt omkring. Samhället, är enligt det nordvästra alternativet, tänkt att sedan växa åt nordväst från centrum. Den nya järnvägsstationen kommer att ligga knappt en kilometer från centrum intill sjön Luossajärvi. Den äldre bebyggelsen i Kiruna (Bolagsområdet) ska uppföras i egna kvarter i området intill järnvägsstationen. I förslaget ska skidbacken förlängas och övernattningsmöjligheter för turister byggas vid backens slut - allt med närhet till järnvägsstation och centrum. Lite längre åt nordväst ska offentliga byggnader för skola och sjukvård placeras. Bostadsbebyggelsen längre bort kommer att klättra upp på Luossavaaras och Bahpagobbas sluttningar. De flesta hus kommer att få ett sydligt eller sydvästligt läge med värmande sol. Utsikten från tomterna kommer att vara över fjällandskapet med Luossajärvi i förgrunden. Om Kiruna organiseras enligt skissen kommer det fysiska och mentala centrumet att sammanfalla.
Fysisk planering 67 VY ÖVER LUOSSAVAARA Från nertill i bild ses sjön Luossajärvi, järnvägen med de röda lokstallarna, E10 och slalombacken på Luossavaaras sluttning. Längst till höger ligger just nu Kiruna tätorts nordvästligaste hörn. Det rådde inte politisk enighet om förslaget när kommunfullmäktige tog beslut om att satsa på en utbyggnad i nordvästlig riktning. Kommunen har vägt in flera för- och nackdelar gällande det nordvästra alternativet. Fördelar Nackdelar Ligger på säker mark med avseende på markdeformation. Möjlighet till attraktiv strandnära bebyggelse. Möjlighet till en mer spektakulär och turistprofilerad stad. Fina fjällvyer för de som bor högt upp på Luossavaara. Innebär en mer utdragen stad med längre avstånd. Kärvare lokalklimat än i de östra delarna. Delvis osäkra och besvärliga markförhållanden, vilket begränsar utbyggnadsmöjligheterna och fördyrar byggandet. Kan på kort och medellång sikt vara mer riskfyllt för investerare, t.ex. fastighetsbolag och kommersiella näringar. Kräver stora investeringar i ny infrastruktur och teknisk service. Studieuppgifter och/eller diskussionsfrågor 1. Föreställ dig att din tätort skulle vara tvungen att flytta på grund av någon anledning. Var skulle den nya orten lokaliseras? Varför just där? Vilka och hur många skulle flytta med? Hur stor del av den nuvarande befolkningen har förankring i tätorten (arbete, socialt m.m.)? Vad måste göras för att få en helt ny tätort att fungera? Vad fungerar dåligt i den nuvarande tätorten och hur skulle det kunna bli på en helt ny plats? Hur ska centrum, bostäder, företag, grönområden, vattenförsörjning, avlopp, vägnät, kommunikationer m.m. planeras? Studera olika kartor och diskutera med föräldrar och vänner. 2. Vilka förändringar kommer din tätort att möta under de närmaste 100 åren? Kan man planera så långt fram i tiden? 3. Har din kommun tagit fram några skisser över hur framtida begyggelse kan se ut? Finns det några äldre skisser att titta på och jämföra med hur det egentligen blev? 4. Vad har hänt i Kiruna sedan den här boken gavs ut (www.kiruna.se)?
68 Fysisk planering Analys av en flygbild I befolkningstäta områden ställs höga krav på planering av den fysiska miljön. Industrier, jordbruk, bostadsbebyggelse, kulturbevarande och rekreationsområden måste alla få plats. I bilden ovan är den mänskliga närvaron påtaglig överallt. Bilden är tagen tidigt en söndagsmorgon, därav de långa skuggorna från träden och den sparsamma trafiken. Ungefär i mitten ligger en skola med en idrottsplats strax bakom. I skolans närmiljö finns skog. Det finns endast skog i sluttningen, all annan mark är uppodlad eller bebyggd. Genomfartsvägen som slingrar sig upp mot det stora företagskomplexet antyder att stigningen från floden är brant. Företaget har en gynnsam lokalisering nära genomfartsvägen och får därmed snabba och billiga transporter. Höghusen ligger närmare genomfartsvägen än villakvarteren. VÄLPLANERAT LANDSKAP, NECKARDALEN, TYSKLAND Ett annat kraftigt sluttande område syns längst bak, där vinodlingar klättrar upp längs bergssidorna i sydligt och sydvästligt läge. På andra sidan floden ligger bebyggelsen på det flacka flodplanet och längre till vänster finns bebyggelse hitom floden, strax nedanför den skogsbevuxna slänten. Tätorterna är tydligt avgränsade från varandra och förbinds med några mindre vägar. Det är ett fåtal påfarter på genomfartsvägen, troligen av trafiksäkerhetsskäl. Buskar och träd är planterade längs den stora vägen som bullerskydd. Vårbruket har precis börjat, men var finns bondgårdarna? Bondgårdarna ligger inte i anslutning till åkermarken, utan bönderna bor inne i byarna. Jordbruksmarken är på flera ställen uppdelad i små åkerremsor.
Regionalgeografi 69 Regionalgeografi UPPSALA SLOTT, UPPSALA Sedan 1600-talet är Sverige uppdelat i regionala förvaltningsområden. Landshövdingen i Uppsala län bor i Uppsala slott. En region har oftast en yta i storlek mellan kommun och världsdel. Regionens gräns utgörs av en eller flera egenskaper som skiljer den från intilliggande regioner. Regionens gräns blir därför en definitionsfråga. Ett land, ett län eller en kommun har tydliga gränser, men de regioner som har en annan indelningsgrund än den politiska har betydligt otydligare gränser. Det har blivit allt vanligare att använda begreppet regionalisering istället för region. Regionen ses inte som en statisk enhet, utan som ett område som ständigt ändrar egenskaper och storlek.
70 Regionalgeografi Gränser En gräns är en linje som skiljer ett område från ett annat. Egenskaperna som gränsen delar måste definieras. Några exempel på godtyckligt definierade skiljelinjer mellan olika områden kan vara: åker, där minst 50 % av arealen är uppodlad, landsbygd eller tät bebyggelse, där befolkningskoncentrationen överstiger 30 invånare/km 2 eller möjligheten att odla en viss gröda som kräver en vegetationsperiod på minst 130 dagar. Gränser är nödvändiga för att människan ska kunna organisera samhällen och deras olika funktioner. I många delar av Sverige hör man t.ex. till en vårdcentral. Vårdcentralen har ett avgränsat upptagningsområde. HADRIANUS VALL, ENGLAND Den romerske kejsaren Hadrianus reste till Britannien år 122 e.kr. Därefter uppfördes en vall för att markera Romarrikets gräns mot norr. Olika typer av regioner Regioner kan delas upp i tre olika huvudtyper: homogena, funktionella och politiska regioner. En homogen region har ett likartat innehåll. Exempel på homogena regioner är: Götalands södra slättbygder (jordbruk), Storstockholm (tät bebyggelse), Kurdistan (etnisk tillhörighet) och Amazonbäckenet (vegetation). Kurdistan och Amazonas är homogena regioner som återfinns i flera olika länder - så kallade transnationella regioner. KURDISKA FLAGGAN MÅLAD PÅ KLIPPA, IRAK Det finns drygt 20 miljoner kurder i främst Iran, Irak och Turkiet, men även i Syrien och Armenien. Bergsområdet mellan de fem länderna, med rika oljeförekomster och källflöden till Eufrat och Tigris, kallas Kurdistan. Många kurder har flytt och lever i exil i andra länder. Kurderna har en gemensam historia och tillhör samma språkfamilj och kulturområde. De områden som har en majoritet av kurder kan sägas utgöra en homogen region. Bilden på den kurdiska flaggan är från nordvästra Irak. Det irakiska Kurdistan har ett eget parlament och ett visst självbestämmande.