Evenemangsserien Berwaldhallen fredag 5 mars 2004 kl. 19.30 Presentatör: Henrik Björlin Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Bernt Lysell Stefan Solyom, dirigent Jannica Gustafsson, violin Jan-Erik Gustafsson, violoncell Susanna Levonen, mezzosopran Lennart Fredriksson (f. 1952) Short story Johannes Brahms (1833-1897) Konsert för violin, violoncell och orkester -Allegro -Andante -Vivace non troppo Paus Gösta Nystroem (1890-1966) Sinfonia del mare (E. Lindqvist) Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2 och EBU. *EBU innebär att konserten kommer att sändas av Eesti Raadio, Elliniki Radiophonia - Tileorassi, Korean Broadcasting System, Norsk Rikskringkasting, Polskie Radio, Radio Nacional de España, Schweizer Radio och Yleisradio. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare m.m. Beräknad sluttid 21.35 3
Stefan Solyom Dirigent Stefan Solyom har gjort en verklig kometkarriär. Vid 24 års ålder är han redan en av våra internationellt sett mest efterfrågade dirigenter. Stefan Solyom är född 1979 i Stockholm och började studera valthorn vid Musikaliska Akademien. Sedan det stod klart att det var dirigent han ville bli, gick han vidare med dirigentstudier för Leif Segerstam i Stockholm samt för Jorma Panula vid Sibeliusakademien i Helsingfors. 1998 var Stefan Solyom inbjuden till Sibeliusakademiens workshop i Carnegie Hall i New York tillsammans med Esa-Pekka Salonen och Jorma Panula. Samma år vann han Första pris i en dirigenttävling utlyst av Helsingborgs symfoniorkester. Stefan Solyom erhöll även Tredje pris vid den internationella Sibeliustävlingen för dirigenter år 2000. Nu kom framgångarna snabbt: Stefan Solyom gjorde sin dirigentdebut 1999 vid Kungliga Operan med Ingvar Lidholms Ett Drömspel och gick vidare med Aribert Reimanns Spöksonaten, Carl Unander Skarins Hummelhonung samt Mozarts Trollflöjten och Rossinis Barberaren i Sevilla. Stefan Solyom inbjöds därefter dirigera Barberaren i Sevilla vid Komische Oper i Berlin och premiären i april 2002 blev en strålande debut i den tyska operavärlden. I Berlin stannade han under två säsonger och dirigerade även Johann Strauss Läderlappen. År 2003 kom att bli något av en milstolpe i Stefan Solyoms karriär. Då dirigerade han Frankfurtradions symfoniorkester två konserter som hyllades i pressen och sporrade hans internationella karriär. Stefan Solyom har sedan dess inbjudits till bland andra Rhenfilharmonikerna i Köln, Orchestre National de Lyon och Gewandhaus i Leipzig. Stefan Solyom är en uppskattad gästdirigent inte bara här hos Sveriges Radios Symfoniorkester utan även hos filharmonikerna i Stockholm och Helsingfors, Kungliga Operan i Stockholm och symfoniorkestrarna i Göteborg och Stavanger. Dessutom är Stefan Solyom dirigent vid Kungliga Svea Livgardes Musikkår. Under fjolårets säsong dirigerade han Hoffmans äventyr på Kungliga Operan och i maj 2004 återvänder han dit för att leda nypremiären av Hans Gefors opera Christina. 4
Jannica Gustafsson Violin Jannica Gustafsson är född 1972 i Helsingfors. Efter studier vid Västra Helsingfors Musikinstitut, fortsatte hon sedan vid Sibeliusakademin för professor Seppo Tukiainen. Mellan åren 1990-93 studerade Gustafsson vid Edsbergs Musikinstitut för professor Endre Wolf och Jennifer Nutftal-Wolf och avlade sin diplomexamen i kammarmusik våren 1993. Hon fortsatte sedan att studera vid musikhögskolan i Köln för professor Mihaela Martin innan hon tog sitt solistdiplom 1995. Mellan 1993 och 1996 hade Jannica Gustafsson tjänst som stämledare i Göteborgs symfoni-orkester, och sedan 1996 är hon alternerande förste konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Mellan 1999 och 2002 var Gustafsson även förste konsertmästare i Norrköpings symfoniorkester. 5
Jan-Erik Gustafsson Cello 1993 spelade cellisten Jan-Erik Gustafsson så att Washington Post skrev att han antände musiken med fury and grandeur. Han spelade Prokofjevs Sinfonia Concertante med National Symphony Orchestra under ledning av Yan-Pascal Tortelier och vann andra pris i Leonard Rose International Cello Competition i Maryland. Året därpå vann Jan-Erik Gustafsson Young Concert Artists International Auditions 1994 med ett stycke av Tjajkovskij. 1997 spelade han åter Prokofjev med stor framgång vid Rostropovitjs cellokongress tillsammans med S:t Petersburgs filharmoniska orkester. Men redan 1986 startade karriären för Jan-Erik Gustafsson då han som 16-åring vann Eurovision-utmärkelsen Young Musician of the Year. Sedan dess har Jan-Erik Gustafsson gjort en strålande karriär som en av Finlands och norra Europas främsta cellister och som cellosolist har han inbjudits att spela med många av världens främsta orkestrar. Jan-Erik Gustafsson har bland annat framträtt tillsammans med London Symphony Orchestra, Helsingfors Stadsorkesster, Stockholmsfilharmonikerna, symfoniorkestrarna i Bournemouth, Israel och på Island samt radiosymfonikerna i Berlin, Finland, Danmark och Holland. Han har spelat med dirigenter som Jukka-Pekka Saraste, Andrew Litton, Neeme Järvi, Paavo Järvi, Leonid Grin, Okko Kamu, Leif Segerstam och Hans Graf. Jan-Erik Gustafsson har varit mycket framgångsrik under flera världsomspännande turnéer, bland annat till USA och Asien. I USA har han framträtt i bland annat Kennedy Center och Alice Tully Hall i New York och turnerat i Iowa, Florida, Kansas, Texas och Michigan. Jan-Erik Gustafsson har även gett framgångsrika konserter tillsammans med kammarmusikensembler som Amadeus Chamber Orchestra, New York Chamber Symphony, Avanti! och Berns Camerata. På senare tid har Jan-Erik Gustafsson gästat Wigmore Hall och Purcell Room i London, Süddeutsche Rundfunk i Stuttgart, Royal Dublin Society, Musikverein i Wien samt S:t Petersburgs Musical Olympus Festival. Han har även turnerat i Sydafrika. Jan-Erik Gustafsson spelar på en cello av Carl Giuseppe Testore tillverkad i Milano 1718. Sedan 2001 är han anställd som solocellist vid Sveriges Radios Symfoniorkester. 6
Susanna Levonen Mezzosopran Med stor stilkänsla och ett omfång på mer än tre oktaver har Susanna Levonen en repertoar som omfattar musik från den tidiga barocken till nutida musik och jazz. Hon har turnérat i de nordiska länderna, Italien och USA och framträtt vid ett flera internationella festivaler. Susanna Levonen är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm och vid Sibelius Akademien i Helsingfors samt vid Operastudio 67. 1999 erhöll hon Solistdiplom vid Musikhöskolan i Göteborg. Hon har tilldelats en rad stipendier, bl.a. Jenny Lind-stipendiet, Nordiska Kulturrådets stipendium och Musikaliska Akademiens utlandsstipendium i barocksång. Susanna Levonen har varit solist med orkestrar och med körer, bland annat 1999 då hon debuterade med Göteborgs symfoniker i Mahlers Kindertotenlieder under ledning av Manfred Honeck. 2001 gjorde Susanna Levonen en av titelrollerna i Lullys Acis et Galatée med Nya Utomjordiska i Göteborg. Hon medverkade i Bassiano på Vadstena-Akademien och konsertversionen av Verdis Don Carlos på Norrlandsoperan. Säsongen 2001-2002 medverkade hon i Sondheims Into the Woods, Rosenbergs Lycksalighetens ö och Stravinskys Oidipus Rex på Norrlandsoperan. Sommaren 2002 medverkade hon i Figaros bröllop på Opera i Ystad. Därefter var hon tillbaka på Norrlandsoperan, bland annat i Paula af Malmborgs nya opera Ängel. Susanna Levonen har också ett speciellt intresse för tidig musik. Hon samarbetar med cembalisten Göran Karlsson och framträder regelbundet som solist i de klassiska sakrala verken. Kammarmusiken och relationen mellan text och musik är viktig för Susanna Levonen. Våren 2001 deltog hon i den Internationella Lied-tävlingen i Stuttgart och tilldelades tävlingens specialpris, Der Sängerpreis, för enastående individuell prestation. Sedan några år tillbaka samarbetar hon med pianisten Bernt Wilhelmsson och de har gjort en rad mycket uppskattade program med betoning på nordisk repertoar. 2000 valdes de av Rikskonserter att representera Sverige för en lansering av unga artister med omfattande turnéer i norden. Under våren 2004 väntar engagemang vid Riksteatern och till hösten sjunger hon Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla på Norrlandsoperan. 7
Lennart Fredriksson Short Story Lennart Fredriksson är född i Kalix den 12 december 1952. Han utbildade sig till violinist, först vid Framnäs Musikskola, sedan vid Sveriges Radios Musikskola i Edsberg, där han avslutade med ett kammarmusik- och ett solistdiplom 1975 respektive 1976. Som tonsättare fick han under denna tid viktiga impulser från Sven-Erik Bäck och Jørgen Jersild. Därefter följde studier i London för Norbert Brainin, ledare för Amadeuskvartetten. Fram till slutet av 1980-talet var Fredriksson huvudsakligen verksam som kammarmusiker, främst som ledare för Berwaldkvartetten. Under 1986 studerade han dirigering för Jorma Panula och har sedan dess gradvis övergått till sin nuvarande verksamhet som dirigent och tonsättare. Han har framfört och uruppfört många nutida verk både som violinist och dirigent. 1994 erhöll hans verk Trio-Sonat ett honourable mention vid The Eckhardt-Gramatté Foundation Competition i Kanada. Åren 1993-96 var Fredriksson konstnärlig ledare för kammarmusiken inom länsmusikstiftelsen Musik i Skåne. Numera är han verksam som frilansdirigent och tonsättare. Kvällens verk Short Story uruppfördes i januari 1999 av Helsingborgs Symfoniorkester under ledning av Okko Kamu. Orkestern har också framfört stycket bl.a. under sin sommarturné 2000 och vid en festkonsert med anledning av bomässan H-99:s öppnande. Verket har också tidigare spelats in av Sveriges Radios Symfoniorkester. Så här skriver Lennart Fredriksson själv om sitt verk: Short Story är ett verk i novellistisk form komponerat 1997 för Helsingborgs Symfoniorkester. Precis som i novellen har jag strävat efter en koncentrerad, komprimerad form. Tre delar kan lätt urskiljas i verket. I den första delen arbetar musiken upp sig till två dramatiska utspel. Mellan dem finns ett parti av lyrisk/elegisk karaktär i vilket ett solo för engelskt horn övertas av oboen varefter stämmorna förenas i en duett. Den andra delen präglas av en lugnare stämning och formar sig till en dialog mellan en sologrupp bestående av en klarinett samt en stråkkvartett å ena sidan och en sordinerad stråkorkester å den andra sidan. Tredje delen knyter an till början av verket varifrån motiv nu repriseras i ett snabbare förlopp hän mot en virvlande final. 8
Johannes Brahms Konsert för violin, violoncell och orkester Av de främsta tonsättarna under romantiken var Johannes Brahms den som med störst respekt blickade bakåt. För Brahms fanns det inga samtida musiker som kunde överträffa Bach, Mozart eller Beethoven. De äldre mästarnas musik förblev livet igenom Brahms ledstjärnor och måttstock. Sin egen generations kompositörer, som exempelvis Wagner och hans epigoner, imponerade föga på honom. Brahms ansåg att han levde i en musikaliskt obetydlig epok och drog sig inte heller för att sätta sina kollegor på plats när han ansåg att de misshandlade de klassiska kompositionsformerna. Som den gången då han envist förföljde en kollega en hel kväll efter att ha hört dennes nykomponerade musik en violinkonsert som för ovanlighetens skull började med ett adagio: Min kära vän, hur kan man börja en violinkonsert med ett adagio? En annan gång var han mer ödmjuk: Mina herrar. Jag är ingen Beethoven. Men jag är Johannes Brahms. Men man ska nog inte ta detta berömda uttalande som ett bevis på att Brahms var till självutplåning blygsam. Han visste sitt värde och kunde konsten att förvalta en tradition utan att bli uppslukad av den. Den stora kärleken till wienklassicismens mästare hindrade inte Brahms från att ge sig ut på egna musikaliska utflykter för att prova nya grepp, klanger och genrer. Dubbelkonsert för violin och cello är ett exempel på det sistnämnda. När Brahms komponerade denna konsert var han 54 år och väletablerad både som konsertpianist och kompositör. Han var en av de tongivande profilerna i konstmusikens högsäte Wien och levde ett inrutat singelliv, omgiven av goda vänner och inflytelserika kontakter som han gärna träffade när han inte komponerade. Sommaren 1887 tillbringade Brahms i Hofstetten vid Thun i Österrike, i inspirerad ensamhet med arbete på förmiddagarna och långa promenader på eftermiddagarna. I augusti skriver han till en av sina närmaste vänner, Clara Schumann: Beträffande mig själv kan jag berätta någonting lustigt: Jag har fått den goda idén att skriva en konsert för violin och cello. Detta var fjärde gången som stjärnpianisten Brahms komponerade en konsert för stråkinstrument. Brahms hade gett sig in i för honom obekanta klangvärldar inspirerad av sin vän violinisten Joseph Joachim. Men efter tre framgångsrika violinkonserter hade Brahms tagit Joachims frus parti i ett 9
Johannes Brahms Konsert för violin, violoncell och orkester äktenskapligt gräl och de två männen hade skilts som ovänner. Nu hade det gått nio år och den nya konserten var ett sätt för Brahms att sluta fred med Joachim Clara Schumann kallade den för Försoningskonserten. Dubbelkonsert för violin och cello, opus 102, spelades för första gången vid en privat konsert den 23 september i Baden-Baden med Joseph Joachim som violinist, Robert Hausmann som cellist och Brahms som dirigent. Samma konstellation uppträdde vid den första offentliga konserten, den 18 oktober 1887 i Köln. Men det blev ingen omedelbar succé. Samtiden förstod sig inte på Brahms djärva tilltag att låta violin, cello och orkester samspela i närmast musikalisk jämställdhet. Brahms förläggare var inte imponerad. Clara Schumann förhöll sig också kallsinnig och en annan av Brahms vänner kallade konserten för tröttsam och tråkig, en senil produktion. var man tveksam till den ovanliga besättningen av två så likartade soloinstrument som violinen och cellon i en och samma konsert. Hur skulle dessa instrument betraktas? Som rivaler eller jämspelta? Dessutom är dubbelkonserten betydligt kortare än Brahms övriga konserter(!) Men idag betraktas Brahms Dubbelkonsert som ett av hans mest originella och personliga verk. En musik av den mogne Brahms, på gränsen mellan klassicism och romantik. En musik om kärlek. Kanske är det verkligen tre mänskliga röster vi hör i ett orkestralt drama där violinen är mannen, cellon är kvinnan och orkestern är deras äktenskapliga rådgivare. Mikaela Kindblom Det blev sista gången som Brahms skrev orkestermusik. Under de resterande tio åren av sitt liv komponerade han uteslutande kammarmusik, sånger och pianomusik. Det tog också längre tid för Dubbelkonserten att bli lika spelad som Brahms övriga orkestermusik. Länge 10
Gösta Nystroem Sinfonia del mare Gösta Nystroem återkom ofta till havet som inspirationskälla, alltifrån den symfoniska dikten Ishavet (komponerad i Paris 1924), skådespelsmusiken till Shakespeares Stormen (1934) till sånger och körverk med havsmotiv som Sånger vid havet (1939-40) eller Havsvisioner (1956-63). Han skriver i en notis i Röster i Radio, apropå Sinfonia del mare: Sinfonia del mare komponerades till större delen på Capri 1947-48 och fullbordades i Marstrand. Den är på intet vis programmatisk, det skulle i så fall vara den första och sista tonen i symfonin, havslinjen eller horisonttonen, som skulle kunna tydas åt det hållet. I övrigt är det helt enkelt musik som inspirerats av havet och skrivits vid havet. Verket komponerades på beställning av dåvarande Radiotjänst och uruppfördes den 24 mars 1949 av Sixten Eckerberg och Göteborgs Orkesterförening. Gösta Nystroem hade tidigare skrivit två symfonier, Sinfonia breve (1929) och Sinfonia espressiva (1932-35) och det skulle komma ytterligre tre symfonier. Symfonin är stöpt i ett enda block som emellertid rymmer flera olika avsnitt. Bo Wallner har i en artikel (Ord och Bild 1949) liknat storformen vid en vågrörelse, i sina största gestalter två mot varandra kontrasterande satstyper, en långsam kantabel och en scherzoartad med häftiga dramatiska accenter. Växlingarna mellan lento- och allegroavsnitten utgör verkets motpoler, visionen av havets två olika ansikten. Symfonins centrum utgörs av romansen Det enda och kring denna höjdpunkt grupperar sig symmetriskt fyra avsnitt: två yttre lentopartier som ramas in av två allegroavsnitt. Symfonin börjar i pppp i puka och kontrabasar, den havslinje Nystroem talar om ovan. Sedan följer en vaggande rörelse i låga stråkar som fortplantar sig i träblåsarna och växlar mellan stråkar och blåsare: den oändliga horisonten och havets stilla dyning - det är en av de mest suggestiva havsvisioner efter inledningen till Debussys La mer. Men stämningen stegras snabbt från de rofyllda inledningstakterna och ett crescendo leder fram till ett första stort utbrott som avslöjar havets andra ansikte, urkraften och vreden. Den rofyllda stämningen återkommer med ett tema i först oboe sedan i violinerna, men under ytan anas oron i pukans svaga muller och ännu en gång leder ett stort crescendo till en våldsam urladdning som går direkt över i det första snabba avsnittet, ett motoriskt allegro. 11
Gösta Nystroem Sinfonia del mare Här förnimmer man inte mycket av havet: den stampande rytmen i stråkarna och blåsarnas martialiska figurer påminner om Honegger. Den intensiva stämningen stegras till frenesi med ett våldsamt utbrott i ffff, innan dramatiken sakta ebbar ut och musiken sjunker ner till en stilla horisontlinje som inleder det tredje avsnittet, lento. Ett vemodigt motiv i oboen, med stilla rörelser i celesta, harpa och piano och figurer i soloviolin och soloviola, för över i ett landskap av milda blåsare, varur sångsolisten lösgör sig. Ebba Lindqvists korta dikt Det enda kläds i en genomskinlig, impressionistisk klangdräkt som varligt tolkar textens skiftningar. Vid orden Men snart kommer tiden, då jag måste dit igen... återkommer ett eko av inledningens dyning i orkestern. Efter det korta vokalsolot spinner orkestern vidare och musiken växer till en intensivt lyrisk cantilena. Ett kort parti i celesta, harpa och piano, med svagt mullrande puka, leder över till det andra allegroavsnittet som motiviskt anknyter till det första, motoriska allegrot. Det avslutande lentot börjar med ett klagande motiv i engelskt horn till figurer i celesta, harpa och piano. Ur detta växer sedan ett passionerat tema i träblåsarna och stråkar som så småningom för fram till ett kort allegroavsnitt, innan lentopartiet återkommer med ett citat från de första takternas vaggande vågrörelse. Det enda Claes M Cnattignius Såsom man flyr från den älskade, inte orkar förtäras och förnyas i ett, i ett så har jag flytt från havet. Men snart kommer tiden, då jag måste dit igen, sitta vid havet och veta, att det är det enda på jorden. Och såsom till sist allt liv är förgäves som man lever allena utan den älskade, så vet jag att dessa soliga dagar i skogen och denna fågelsång som jag lyssnar till, skall jag genast ge upp för ett stråkdrag av vinden från havet. Ebba Lindqvist 12
Sveriges Radios Symfoniorkester Orkester Bästa orkesterkonsert under 2001 skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om musikskapande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatthet. En konsert som denna återbördar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat. Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem tillsammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att orkestern hör till världens främsta har visat sig genom flera Grammyoch Grammisnomineringar, nu senast i klassen Best classical album för skivan med Arvo Pärts Orient & occident. Till de internationella framgångarna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosändningarna från Berwaldhallen, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europeiska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare. Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande position. 1965 fick Sveriges Radio äntligen en fullt utbyggd symfoniorkester genom sammanslagningen av dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började turnera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent 1977 1982 befäste ytterligare orkesterns internationella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska uruppföranden under åren 1958 1983. Esa-Pekka Salonen var chefdirigent 1984 1995 och under denna period befästes orkesterns ställning ytterligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre år har Manfred Honeck som chefdirigent fört orkestern till nya framgångar. Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar Sveriges Radios Symfoniorkester är fortsatt en ensemble i utveckling. 13
Sveriges Radios Symfoniorkester Chefdirigent: Manfred Honeck VIOLIN I Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg Per Sporrong Lars Stegenberg Christian Bergqvist Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Bo Söderström Eva Jonsson Thomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Annette Mannheimer Dag Alin Mira Malik VIOLA Håkan Olsson (tjl) Ingegerd Kierkegaard Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder Elisabeth Arnberg Ranmo Anchi Ward Tony Bauer Karin Dungel Annette Maxe Lars Arvinder Linda Swedrup Hanna Nisonen Anna Raihle CELLO Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid (tjl) Louise Agnani KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson (tjl) Peter Lysell Charles DeRamus FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Honkanen (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdahl (tjl) Katarina Agnas (även kontrafagott*) Maj Widding Patrik Håkansson TRUMPET Mark Schrello Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA och SLAGVERK Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson HARPA Lisa Viguier PIANO Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 14
Välkommen tillbaka till Berwaldhallen Är du sugen på mer klassisk musik? Varje vecka har vi konserter här i Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, gästande dirigenter och solister. Titta bland de kommande konserterna och se vilken som du tror passar dig. Några tips Onsdagen den 10 mars framför orkestern ett varierat och härligt symfoniskt program tillsammans med Eivind Aadlund och orkesterns tubaist Lennart Nord. Vill du lyssna till ljuva toner av Bach och spännande nyskriven musik av Sven-David Sandström ska du komma till Berwaldhallen torsdagen den 11 mars och lyssna till Radiokören. Hisnande klanger av kristallklara röster i en av världens främsta körer. Dirigent är Stefan Parkman. Mars 2004 On 10/3 To 11/3 To 18/3 Fr 19/3 Favoritserien / Arton noll noll Sveriges Radios Symfoniorkester Eivind Aadland, dirigent Lennart Nord, tuba Nielsen: Uvertyr till Maskerade Nelson: Tubakonsert Svendsen: Symfoni nr 2 Onsdag 10 mars kl 18.00 Torsdag 11 mars kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter 50-220 kr, från 23/2 Torsdagsserien / Mahlerserien Sveriges Radios Symfoniorkester Damkör ur Radiokören Barnkör ur Adolf Fredriks musikklasser Manfred Honeck, dirigent Monica Groop, mezzosopran Mahler: Symfoni nr 3 Torsdag 18 mars kl 18.00 Fredag 19 mars kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter 65-632 kr, från 1/3 (Torsdag) Biljetter 65-320 kr, från 1/3 (Fredag) Fr 26/3 Lö 27/3 April 2004 Fr 2/4 Lö 3/4 Evenemangsserien / Lördagsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Radiokören Hannu Koivula, dirigent Ingela Bohlin, sopran Mikael Bellini, countertenor Fredrik Zetterström, bas Bernt Lysell, violin Ivo Nilsson, trombon L Ekström: Ocean of time, uruppförande Nielsen: Symfoni nr 4 Fredag 26 mars kl 19.30 Lördag 27 mars kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter 65-320 kr, från 8/3 Mahlerserien / Matinéserien Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Randi Stene, mezzosopran Respighi: Vetrate di Chiesa Mahler: Kindertotenlieder Strauss: Also sprach Zarathustra Fredag 2 april kl 19.30 Lördag 3 april kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter 50-320 kr, från 15/3 15