Symfoniorkestern i Konserthuset. Så fungerar Kungliga Filharmonikerna

Transkript

1 Symfoniorkestern i Konserthuset Så fungerar Kungliga Filharmonikerna

2 Symfoniorkestern En vanlig symfoniorkester består av musiker, men i en stor, fullvuxen symfoniorkester behövs över 100 musiker. I Kungliga Filharmonikerna, som funnits ända sedan 1902, fi nns i dag 104 musiker. Den moderna, stora symfoniorkestern växte fram under 1800-talet, med den musik som kallas romantisk. Den moderna symfoniorkestern har sett ungefär likadan ut i över 100 år. Instrumenten delas in i grupper: stråkinstrument, träblåsinstrument, bleckblåsinstrument och slagverk. En symfoniorkester innehåller ibland också harpa, celesta och piano om musiken kräver det. Kungliga Filharmonikerna Kungliga Filharmonikerna bildades 1902 och har sedan 1926 haft sitt hem i Konserthuset mitt i Stockholm. Här arbetar 104 av Sveriges allra skickligaste musiker. Orkestern spelar oftast två konserter varje vecka och repeterar på dagarna. Amerikanen Alan Gilbert är orkesterns chefdirigent. Nästa år kommer en ny chefdirigent som heter Sakari Oramo och han är från Finland. Kungliga Filharmonikerna har haft många väldigt kända chefdirigenter. En chefdirigent är viktig för orkestern och hur den låter. Då och då åker orkestern på turné. De senaste åren har orkestern åkt och spelat i bland annat London, Tokyo och New York. Varje år spelar orkestern vid Nobelprisutdelningen och vid utdelningen av Polar Music Prize i Konserthuset. Kungliga Filharmonikerna spelar klassisk musik som är skriven för ganska länge sedan, musik av bland annat Mozart, Bach, Beethoven, Tjajkovskij, Sjostakovitj och Ravel, men också alldeles nyskriven musik. Ibland gör man också konserter med tv-spelsmusik. Det är konserter som kallas Play!.

3 Illustration: Ola Gustafsson Harpa Piano Valthorn, trumpet, trombone och tuba 1:a och 2:a violin Dirigent Slagverk och pukor Viola Flöjt, oboe, klarinett och fagott Violoncell Kontrabas

4 Dirigenten En dirigent är den som leder en orkester eller en kör. Dirigenten står framför orkestern, oftast med ansiktet mot musikerna och med ryggen mot publiken. I en mindre orkester behöver man inte alltid en dirigent, men om det är en stor symfoniorkester behövs dirigenten så att alla har en tydlig person att rätta sig efter. Det var också under 1800-talet, när symfoniorkestern växte och blev så stor som den är i dag, som dirigentens roll blev viktigare och viktigare. Det är dirigenten som ser till att alla som spelar och sjunger fungerar bra tillsammans. Dirigenten har noter, ett partitur, som han eller hon läser ifrån. Men eftersom noter inte alltid ger exakt och fullständig information om musiken, är det dirigenten som bestämmer hur alla ska göra för att allt ska fungera och hänga ihop. Dirigenten bestämmer bland annat tempot och hur starkt eller svagt olika instrument ska spela på olika ställen i musiken, utifrån noterna. Men olika dirigenter har olika idéer om hur samma noter och musik ska ska spelas för att låta bäst. Just det är en av de saker som gör konserter med klassisk musik och en symfoniorkester så spännande: det blir aldrig riktigt lika. Ibland kan faktiskt samma verk låta väldigt olika i två dirigenters olika tolkningar. Kanske är det ungefär som när man lagar mat: fast man följer receptet noga blir det ofta lite olika smak från gång till gång. Och många kockar vill förstås krydda maten på sitt alldeles egna, personliga sätt. Så vill dirigenter ofta göra med musiken. De fl esta dirigenter använder en dirigentpinne (eller taktpinne) i ena handen. Man kan säga att pinnen i den högra handen talar om tempot och takten, medan den vänstra handen brukar vara den som dirigenten använder för att säga något om artikulationen, hur han eller hon vill att tonerna ska uttalas och om det ska vara starkt eller svagt eller mittemellan. Man kan säga att dirigentpinnen förlänger armen så att det blir tydligt för alla i en stor orkester, också de som sitter längst bak och långt borta från dirigenten. Pinnen är vit och var förut tillverkad av ben eller elfenben. Nuförtiden är dirigentpinnen oftast gjord i trä, plast eller glasfi ber. De kan vara olika långa och olika tjocka, beroende på dirigentens smak. Här är exempel på några dirigenter, känner du igen några namn? Claudio Abbado Leonard Bernstein Pierre Boulez Karl Böhm Sixten Ehrling Eric Ericson Wilhelm Furtwängler Neeme Järvi Herbert von Karajan Otto Klemperer Esa-Pekka Salonen Georg Solti Arturo Toscanini Jan Åke Hillerud

5 Stråkfamiljen Violin Violin är samma sak som fiol, men i klassisk musik används oftast ordet violin, som kommer från italienskans violino. Man brukar också säga att violinen kom från Italien. Det var där violinen utvecklades under och 1600-talen. Den mest kända och beundrade violin-tillverkaren är Antonio Stradivarius. En gammal Stradivarius kan kosta flera miljoner kronor att köpa. Violinen har fyra strängar: E, A, D, G. Man använder stråke för att få ljud i strängarna. Trådarna på stråken som man rör mot strängen är av tagel hästhår. Träet i stråken kallas fernambuk och växer i Brasilien. Violin Viola Cello Kontrabas Viola Viola (eller altfi ol), ser ut som en lite större violin (fi ol). Ordet Viola uttalas med betoning på i, inte som i namnet Viola där man betonar o. Stråkinstrument Violoncell Det är inte så lätt att veta när cellon uppfanns, eftersom den precis som de andra stråkinstrumenten (violin, viola och kontrabas) hade så många olika namn och utseenden förr i världen. Det var när man kom på att man kunde tvinna tunn metalltråd runt en sena som ljudet i cellon (som då kallades violonen) blev mycket finare. Det var så den moderna cellon kom till. Den var smidigare än sin pappa violone. Ändå brukade man stå upp och spela på sin violone förr i världen, fast den var så otymplig! Numera sitter ju cellisterna och spelar, och cellon stöds mot golvet med en pinne, som kallas stackel, som sitter under instrumentet. Kontrabas Kontrabasen ser ut som en fiol: fyra strängar som spelas med stråke eller knäpps med fingrarna, och har ungefär samma form på kroppen. Fast allt är förstorat till jätteformat. Kontrabasarna är tunga och man orkar bara bära dem en liten bit. De stora väskorna som man transporterar en kontrabas i har hjul under så att det ska bli lättare. I en symfoniorkester är det flest som spelar stråkinstrument: violin, viola, cello och kontrabas. Violin De är inte störst, men flest. I en symfoniorkester finns det ungefär 25 violiner. Det betyder att nästan halva orkestern är violiner. Den största utmaningen för en violinist i klassisk musik är att spela en violinkonsert: då står violinisten ensam framför orkestern och har huvudrollen i musiken. De mest kända och älskade violinkonserterna är skrivna av Ludwig van Beethoven, Johannes Brahms och Jean Sibelius. Viola I symfoniorkestern sitter de som spelar viola mellan violiner och cellor, ofta snett till höger framför dirigenten. Violan är som ett mellanbarn: storasyster till violinen och lillasyster till cellon. Det är inte så ofta som violan får kliva fram och bli mer synlig än sina syskon i orkestern. Violan kan vara lite gömd bland orkesterljuden, men den är alltid jätteviktig för helheten. Fast den som lyssnar lite närmare på violan hör en fi n röst som kan viska fram musiken på ett alldeles eget sätt. Som poesi. Cello De som spelar cello, eller violoncell, i en symfoniorkester brukar sitta till höger om dirigenten. Det brukar sägas att cellons ton liknar människans röst. Många tycker att cellon är det mest uttrycksfulla instrumentet av alla. Det finns många vackra konserter för cello och orkester några av de mest kända är skrivna av Joseph Haydn, Camille Saint-Saëns, Antonín Dvorák, Edward Elgar och Dmitrij Sjostakovitj. Och redan för mer än 280 år sedan skrev barockmästaren Johann Sebastian Bach de sex sviterna för solocello som fortfarande är den största utmaningen för varje cellist att spela. Kontrabas Några av de häftigaste och mäktigaste ljuden kan komma från kontrabasarna. Kanske är de störst, bäst och vackrast i orkestern. Störst bland stråkinstrumenten är i alla fall kontrabasarna. Är de också bäst? Kaxiga violinister tycker nog att de som spelar kontrabas har det lite slappt ibland. Kontrabasarna spelar oftast musikens mörkaste bastoner, och det brukar aldrig vara lika många toner att spela som meloditonerna.

6 Träblåsfamiljen Träblås Flydde från Pan och blev en flöjt! Flöjten är ett av människans tidigaste instrument. Arkeologer har bl a funnit fl öjter av ben i stenåldersbosättningar. Det märks i mytologin också. I det antika Grekland till exempel: Syrinx var en skogsfe som halvguden Pan var förtjust i. För att undgå honom förvandlade hon sig raskt till ett vasstrå. För att ändå vinna henne gjorde han en fl öjt av vasstrået, den fl erpipiga fl öjt vi kallar panfl öjt. Högt trä Oboen ger orkestern stämton före en konsert. Stämtonen är ofta ett A stämt i 440 hz. Namnet oboe kommer från franskans haut bois som betyder högt trä. Många och långa rör! Kontrafagotten är i uträtat skick nästan 6 meter lång! Namnet kommer av italienskans fagotto som betyder knyte eller bunt. Längd i uträtat skick: 2,5 Antal klaffar: 29 Piccolaflöjt Från piccolaflöjten kommer höga toner. Den lilla svarta flöjten är som en minivariant av tvärflöjten, man håller den lika och spelar lika men tonerna ljuder en oktav högre än den vanliga tvärflöjten. Det är piccolaflöjten som kommer högst upp i registret av alla instrument i en symfoniorkester. Den har ett omfång på ungefär tre oktaver. Ett av de första stora musikverken som innehåller piccolaflöjt är Beethovens femte symfoni, ödessymfonin. Flöjt Säger man flöjt så menar man som regel tvärflöjten. Den är oftast av metall, silverfärgade, men det förekommer också flöjter i guld. Den moderna flöjten har minst 13 tonhål som kontrolleras med klaffar. Flöjten har ett omfång på ungefär tre oktaver, men skickliga flöjtister kan få fram ett ännu större register. Förutom piccolaflöjt och flöjt innehåller flöjtfamiljen lite ovanligare medlemmar som altflöjt och basflöjt. Oboe Oboen är den minsta av de så kallade rörbladsinstrumenten. Den har ett omfång på ungefär tre oktaver men det kräver mycket träning innan man behärskar en oboe. Oboen är ett franskt instrument och föregångaren till dagens oboe uppfanns på 1600-talet av två fransmän. Vårt namn oboe ( obå ) är också en omskrivning av det franska namnet, haut bois. Både oboen och släktingarna engelskt horn och fagott har varm fyllig klang och låter lite nasala. Engelskt horn Engelskt horn hör till samma familj som oboen. Den ser ungefär ut som en oboe men är lite mörkare i tonen (stämd en kvint lägre än oboen). Det engelska hornet har använts sedan mitten av 1700-talet av bland andra Johann Sebastian Bach. Egentligen borde det heta änglahorn : man tyckte nämligen att ljudet var en ängels. På tyska hette den också engellisch horn från början, men det tyska ordet engellisch kunde både betyda änglalik och engelsk och med tiden förväxlades namnen. I dag säger ingen änglahorn. Fagott & kontrafagott Fagotten har ofta kallats orkesterns clown, då det ofta är orkestrerat så att fagotten får de mer komiska rollerna. Tonen är djup och dov, lite nasal precis som oboen och det engelska hornet fagotten är släkt med dem även om den kan se väldigt annorlunda ut eftersom den är mycket större och hålls så att den pekar uppåt istället för framåt. När man blåser i en fagott har luften en lång väg att färdas: i en vanlig fagott ska luften åka två och en halv meter innan tonen kommer ut. I en kontrafagott, som är ännu större och ännu mörkare, färdas luften i nästan sex meter! Kontrafagotten kan spela de allra mörkaste tonerna av träblåsinstrumenten, så mörka att tonerna knarrar långt nere i registret. Klarinettfamiljen Klarinettfamiljen är stor. De finns i flera olika storlekar och stämningslägen. Den vanliga klarinetten är B-klarinetten beteckningen säger hur instrumentet är stämt. Det är B-klarinetten man först ser framför sig när man tänker på klarinett. Det finns också A-klarinett som egentligen ser likadan ut och en lite mindre Ess-klarinett med högre, ljusare register. Det finns också en basklarinett, som är så stor att man måste stödja instrumentet mot golvet. Man ändrar tonerna med hjälp av klaffar: den nedre delen av klarinetten har klaffar för de lägre tonerna och spelas med höger hand och vänster lillfinger, medan den övre delen har klaffarna för de högre tonerna och spelas med vänster hand och höger pekfinger

7 Basflöjt Altflöjt Flöjt Piccola Engelskt horn Oboe Klarinett Fagott Kontrafagott

8 Bleckblåsfamiljen Bleckblås kallas också brassinstrument. Det är för att de är gjorda av mässing. På engelska heter mässing brass. När uppfanns trumpeten? För väldigt länge sedan. Har funnits sedan bronsåldern och har sett ut på många olika sätt sedan dess. Djurhorn blev valthorn Hornet uppfanns till och med före trumpeten! Det var från börjar horn från djur som man tutade i. Längd: Ca 75 cm. Uträtat rör ca 4 m. Namnet kommer av tyska wald som betyder skog. Tuba Vikt: 8-25 kg Störst bland bleckblåsinstrumenten! Bleckblås Gemensamt för familjen bleckblås (ibland säger man också brassinstrument ) är att alla instrumenten är gjorda av mässing. De vanligaste bleckblåsinstrumenten i en symfoniorkester är trumpet, trombon, tuba och horn. Tonen får man genom att blåsa mellan läpparna i munstycket, den ton som läpparna gör förstärks sen av instrumentet och tonhöjden ändrar man med ventilerna eller draget om det är en trombon. Trumpet Trumpeten är den minsta i familjen bleckblås. Den har en ljus och klar ton. Trumpeten är också ett gammalt instrument. Redan under bronsåldern spelade man på blåsinstrument. De så kallade bronslurarna använde man vid festliga tillfällen. Trumpeten har tre ventiler och ett omfång på ungefär två och en halv oktav. Kornett och fl ygelhorn är exempel på två nära släktingar till trumpeten som har lite annorlunda ljud. Trombon Trombonen (kallas ibland också basun på svenska) skiljer sig från de övriga bleckinstrumenten genom att tonerna ändras med hjälp av ett drag och inte med ventiler. Namnet trombon kommer av italienskans trombone som betyder stor trumpet. Trombonen användes fram till slutet på talet mest i kyrkosammanhang. Trombonen användes för första gången i en symfoniorkester av Beethoven (Symfoni nr 5). Nu används trombonen i alla möjliga musikaliska sammanhang. Det fi nns fl era varianter och storlekar på tromboner, som till exempel alttrombon och bastrombon. Tuba Tuban är det största av bleckblåsinstrumenten och den har anor från 1800-talet. Tuban kan spela mycket låga toner. Det fi nns olika varianter och storlekar på tubor, den som kallas C-tuba (efter hur den är stämd) är vanligast i en symfoniorkester, men det fi nns också också F-tuba och Ess-tuba. En tuba kan väga mellan 8 och 25 kilo beroende på storlek. Valthorn Hornet, eller valthornet, är ungefär 3000 år gammalt. Det allra äldsta bleckblåsinstrumentet! På den tiden spelade man på urholkade horn från djur, till exempel kohorn. Hornet användes mest vid jakt. Det moderna hornet är en släkting till posthornet som brevbärarna hade för länge sen. Hornet har en vacker, varm och mjuk klang men det är också ett svårspelat instrument: det händer även för mycket bra hornister att tonen inte kommer fram ordentligt eller att den inte låter som det var tänkt. Namnet valthorn kommer från tyskans Wald som betyder skog. Hornet är många rör som slingrar sig runt och om man rätade ut alla skulle hornet bli ungefär 4 meter långt. Wagnertuban, som tonsättaren Richard Wagner uppfann, är en släkting till hornet och inte till tuban.

9 Trombone Trumpet Valthorn Tuba

10 Slagverksfamiljen Slagverk är helt enkelt alla instrument man slår på, antingen med pinnar (stockar) eller med händerna. Som slagverk räknas bland annat: Slagverk Virveltrumma Gong Triangel Rörklocka Puka Cymbal Xylofon Marimba Kastanjett Bastrumma Vibrafon En del slagverk har ett spänt skinn som man slår på. Dem kan man stämma, så att man får fram olika toner. Andra kan man inte stämma. Men de spelas ändå efter noter! Klingande klockor och klirrande bjällror är det verkligen riktiga instrument som piano, fioler och trumpeter? Ja, visst är klockor instrument! Det är slagverkarna i en symfoniorkester som spelar på klockor. Bland annat på klockor borde man säga, för är man slagverkare spelar man på jättemånga olika instrument och inte bara på till exempel trummor, som man kanske kunde tro. I en del orkestermusik måste det kanske vara fem eller ännu fler slagverkare som alla spelar på tio eller femton olika instrument var. Det kan vara stora trummor och mäktiga gongar, små cymbaler, xylofon eller en enkel liten triangel. Då är det ofta roligt att titta på slagverkare. Det kommer så många olika och roliga ljud därifrån. De brukar stå längst bak i orkestern, bakom fioler och blåsinstrument. Men de hörs! Och när man hör klockorna eller bjällrorna låta därifrån kanske man tänker lite på julen även om inte tomten är på väg i sin släde bara för det.

11 Harpa Antal strängar: 58 Pedaler: 7 Har du tittat in under locket på en flygel någon gång? Då har du säkert sett den stora guldfärgade ram som strängarna sitter på där i flygeln. Det ser nästan ut som en harpa som ligger ner och vilar. Harpan är ett väldigt speciellt instrument: den har ungefär 50 strängar som man knäpper på med fingrarna, men den har också sju pedaler som man måste använda för att få fram fler toner. När olika pedaler trycks ner spänns olika strängar på harpan så att tonerna höjs lite grann. Det tar lång tid att lära sig exakt hur de olika pedalerna ska användas för olika toner och i olika tonarter. Det är på det här sättet harpisten kan spela tonerna som är svarta tangenter på pianot: till exempel om det ska vara ett ciss istället för ett c (ciss är ett halvt tonsteg högre än c). De äldsta släktingarna till harpan fanns redan för ungefär 5000 år sedan. Men då såg harporna förstås annorlunda ut. De var mindre, hade inte lika många strängar och inga pedaler heller, för pedalerna uppfanns på 1700-talet. När harpa finns med i musiken som en symfoniorkester spelar brukar harpisten sitta långt ute till vänster om dirigenten, bakom violinerna. Tonsättare som Berlioz, Wagner och Debussy var väldigt duktiga på att skapa spännande färger i musiken med hjälp av harpa. Den moderna harpan vi ser i en symfoniorkester har 46 strängar. Tonomfånget är sex och en halv oktav.

12 Piano Pianot är som en orkester i orkestern. Strängarna är spända på en järnram (från början var den av trä) som nästan ser ut som en harpa innanför skalet. När man trycker på en tangent slår en hammare till strängen så att det blir ljud. Hammaren ser egentligen ut som en liten klubba och är gjord av ett hårt packat filtmaterial. Under slutet av talet ersatte pianot cembalon och under 1800-talet slog pianot verkligen igenom och det skrevs jättemycket pianomusik då som fortfarande spelas ofta: t ex musik av Chopin och Liszt, som båda var stora idoler på sin tid (det hände att publiken skrek och svimmade för att de blev så till sig, ungefär på samma sätt som det kan vara på en del popkonserter i dag). Det mest kända pianomärket i dag är Steinway, som finns i praktiskt taget alla konserthus i hela världen. Det stora svarta pianot kallas flygel, eller grand piano på engelska, och det är flygeln som nästan alltid används i konserter med klassisk musik och jazz Flygeln står på tre ben, den har 88 tangenter och ett jättestort omfång på sju oktaver.

13 Många pipor! pipor Längsta pipan 11 m Kortaste pipa 5,5 mm Orgeln byggdes Fem fl äktar blåser luft genom orgeln så att det blir ljud när man spelar på den. Orgel Dagens konserthusorgel ett magnifikt instrument Ovanför podiet där orkestern brukar spela hänger ett jättestort instrument. Det är orgeln som byggdes Oftast brukar orglar fi nnas i kyrkor, men det fi nns en hel del musik som passar för symfoniorkester där det är orgel med. En orgel består av pipor i olika längd som spelar med olika tonläge. Dessa får man att låta genom att spela på tangenterna med händerna och pedaler med fötterna. Luften som får alla piporna att låta pumpas runt av fem fl äktar. Varje pipa har en fadder. Det går att gå in i orgeln för att rengöra den. Det tar lång tid att tvätta och damma en orgel av den här storleken.

14 Musik att växa med Att få höra Kungliga Filharmonikerna för första gången i Konserthuset när man är sex år kan bli en omtumlande upplevelse. Så många ljud! Så starka och häftiga och vackra instrument! Det spritter i hela kroppen och man vill gärna resa sig upp och göra som dirigenten vifta och leva med i musiken. Och sjunga! Wow! Varje år går tiotusentals sexåringar, åttaåringar och mellanstadieelever på skolkonsert i Konserthuset. Efter varje vecka med skolkonserter som Kungliga Filharmonikerna gör, ger man två familjekonserter på lördagen. Biljettsläpp till skolkonserterna för mellanstadiet sker i mitten av augusti. Konserterna brukar äga rum i början av oktober. Biljetterna till år 2 släpps första veckan i december inför konserterna i februari. För sexåringarnas konserter i mars släpps biljetterna i januari. Samtliga skolor i Stockholms län får anmälan skickad till sig med post, adresserad till lärare för respektive årskurs. Kungliga Filharmonikerna har en lång och stolt historia med konserter för skolelever. Redan innan Konserthuset byggdes (1926) gav Kungliga Filharmonikerna skolkonserter. Det är en obruten tradition som talar sitt tydliga språk barnens musikupplevelser är mycket viktiga! Piccolaklubben För alla nyfi kna barn mellan 6 och 10 år har vi Piccolaklubben, Kungliga Filharmonikernas barnsligaste vänförening. Det är alldeles gratis att vara med och du får hem Piccolabladet fyra gånger om året och blir inbjuden till Piccolaträffar, en gång på våren och en gång på hösten. Då brukar vi lyssna på instrument, kanske prova dem, gå på visning eller något annat kul. Anmäl dig på tel eller piccola@konserthuset.se. Filharmonins dag öppet hus för hela familjen. Varje år öppnar Konserthuset och Kungliga Filharmonikerna sitt hus på vid gavel varje år i januari. Välkommen till Konserthuset och Kungliga Filharmonikerna! Anna-Lena Rönn, kontaktperson för skolkonserter tel