barnhemmet i muang mai måndag 17 september - söndag 14 oktober Nu har det gått nästan en hel månad sedan vårt förra veckobrev. Detta brev har dröjt så länge helt enkelt för att det har hänt så mycket att vi inte har hunnit sätta oss ner och skriva om det förrän nu. Och vad kan då ha hänt undrar ni säkert. Jo tisdagen den 18 september anlände Evelina, som nummer sex och en till slut fulltalig skara volontärer. Henne han vi dock inte mer än hälsa på innan det bar av till Sverige för oss igen. Vi kände oss dock helt trygga med att hon skulle bli väl omhändertagen av de andra volontärerna och våra thailändska arbetskamrater. Och vad skulle vi till Sverige och göra igen kan man ju fråga sig..jo vi hade fått den stora äran och möjligheten att få närvara på Odd Fellow och Rebecka ordens konferens för att berätta om barnhemmet. Så onsdagen den 19/9 lämnade vi Thailand igen, den 20/9 anlände vi Stockholm och den 21/9 åkte vi på konferens. Vi var i ärlighetens namn otroligt nervösa, helt enkelt för att det är så mycket man vill berätta om våra barn och om barnhemmet.
Vi är egentligen otroligt bra på att babbla på om det som ligger oss närmast om hjärtat, men helt plötsligt skulle vi göra det inför nästan 100 personer och dessutom 100 för oss och barnen väldigt viktiga personer. För att klara av det bad vi Kjell Bergkvist om hjälp. Han har ju både varit och hälsat på oss på barnhemmet och stödjer barnhemmet privat. Och snälla, snälla Kjelle ställde naturligtvis upp och lyckades klämma in oss mellan två uppträdanden med Ladys Night på Globen..så hmm 100 personer var kanske inte så mycket - för honom i alla fall. Vår nervositet visade sig dessutom vara helt obefogad då alla vi träffade under de två dygn vi tillbringade på konferensen var helt underbara. Det var en härlig skara med stora varma och rymliga hjärtan. Vi åkte därifrån lyckliga - inte bara för vetskapen om att barnhemmet har Odd Fellows och Rebeckornas fortsatta stöd i minst fyra år framåt utan också för att vi fått möjligheten att träffa alla dessa fantastiska människor och för att vi känner att vi har kommit så mycket närmare organisationen. När vi nu ändå var tillbaks så passade vi på att träffa vänner och familj och vårt gamla Mitt i Hjärtat gäng. Vilka otroligt fina vänner vi har fått genom Mitt i Hjärtat. Trots att vi vet att alla har oerhört mycket att stå i så tog de sig tid att samla ihop sig för att vi skulle kunna ses. De är ju allihop oerhört engagerade i barnhemmet även om de inte längre är det genom Mitt i Hjärtat så det var härligt att få berätta för dem om mötet med Odd Fellow och Rebecka orden. Med eldsjälen Annika Olsson hann vi dessutom gå igenom en massa idéer för vårt smycke och för att hålla kvar barnhemmet i folks medvetande. Ja, vad skulle vi göra utan Annikor, Mitt i Hjärtor, Odd Fellowar, Rebeckor och Happy Childare det är en sådan ynnest för oss att få har er alla runt omkring oss. Måndagen den 1/10 var det dags att fara tillbaks hem till Thailand och alla våra härliga ungar och nu blir vi här länge, länge innan vi rör på oss igen. Två dagar innan vi kom tillbaks anlände Eva vår volontär nummer sju hmm en för mycket plötsligt. Och visst hade man önskat att det kunde få fortsätta vara så en för mycket alltså. Men, men säg den lycka som varar för alltid söndagen den 7/10 var det dags för Ullis att säga hej då. Men hon har lovat att hon ska komma och hälsa på oss snart, hon är ju kvar i den här delen av världen ett tag till. När vi ändå är i farten så måste vi få hylla våra nuvarande volontärer och alla våra thailändska kollegor inte bara för att de har fått oss att inse att vi är helt överflödiga utan även för det fantastiska engagemang de visar för barnen.
Det finns alltid tid i överflöd för barnen och det märks på hela stämningen. Det var härligt att komma tillbaks och det har varit två fantastiska veckor sedan dess. Vår thailändska styrka har dessutom stärkts med Lang, som ersätter Dtee och nästa vecka så börjar en ny kvinna som även hon enbart ska arbeta med barnen. Hennes namn har vi dock inte hunnit lära oss ännu. Och när allt nu är så fantastiskt, kan det då bli mer fantastiskt jo då. Vi hann inte vara hemma mer än fem dagar innan Anna Qvennersted kom och hälsade på oss. Och stolta som två tuppar (eller kanske en tupp och en höna) har vi fått visa henne alla våra fantastiska barn och vårt härliga barnhem. Och vi tror faktiskt att hon trivs riktigt bra hos oss och barnen för hon har valt barnhemmet framför playan och varit med oss i vår vardag med barnen större delen av tiden. Dessutom hade hon och vi sådan tur så hon kom och hälsade på under barnens oktoberlov så hela drösen har varit hemma hela tiden Och vad gör vi under barnens lov kanske ni undrar jo vi har satt ihop ett aktivitetsschema med pyssel och knåp eller språkundervisning på förmiddagarna. När det inte pysslas så har vi extraundervisning i engelska, thai och svenska. En av språkundervisningarna håller barnen i då ska volontärerna få lära sig thailändska. Efter lunch har vi lagt tid för utflykter och annat roligt och på eftermiddagen innan middagen sportas det. Efter middagen har vi helt vanliga TV-kväller utblandat med en filmkväll och musikkvällar två gånger i veckan. Barnhemmet har köpt en gitarr och Jennie är en fena på detta instrument. Om Faem ligger i som han gör nu så är även han en virtuos på detta instrument var det lider. Faem, som för övrigt, går omkring och sjunger Stockholm i mitt hjärta för alla som vill (och inte vill) höra på. På lördag ska vi ha födelsedagsfest för alla barn som har fyllt år i september och som fyller år nu i oktober. Då blir det fest hela dagen lång tävlingar under dagtid god mat och kareokee på kvällen. Det ska bli skoj! Glada hälsningar, Sussi och Hans
Tro det eller ej, men här pågår det engelskundervisning. Vi håller på att iordningsätta datarummet igen. Pan och Nino tycker det är otroligt roligt att bära datorer... Planering och genomgång av aktivitetsshcemat för barnens oktoberlov. Stockholm i mitt hjärta eller någon annan av alla sånger som Jennie lär barnen.
Lite eftermiddagsmys i Salan. Genomgång och tvättning av alla kläser efter årets regnperoid. Det hänger kläder över allt och volontärerna sliter... Ett glatt gäng som har lov. Gip klår Anna i fyra i rad efter att ha avverkat Sussi.
Att sitta och sjunga tillsammans är otroligt uppskattat. Vi har varit vid tempelt för att lämna gåvor till andar som inte har släktingar. Och som alltid lämnade vi fram blommor och tände ljus och rökelse. En vacker blomma till er alla från oss alla fotograferad av Gip.