Regionalt serviceprogram för Västerbottens län

Regionalt serviceprogram för Västerbottens län 2014 2018 Bild från Holmön Foto: Elisabeth Karlsson LÄNSSTYRELSEN VÄSTERBOTTEN I PARTNERSKAP MED REGION VÄSTERBOTTEN OCH LÄNETS KOMMUNER

Innehållsförteckning Sid A. Sammanfattning 2 B. Inledning 3 C. Erfarenheter av tidigare programperiod 4 D. Analys 4 E. Avgränsningar och definitioner 14 F. Den regionala processen, partnerskapet och kommunalt 15 deltagande G. Kopplingar till övriga program för regional tillväxt 16 H. Hållbar utveckling 17 I. Övergripande mål 18 J. Prioriterade områden 18 1. Stöd till kommersiell service 2. Samordnings- och samverkanslösningar 3. Ny teknik och innovativa servicelösningar 4. Ny kunskap och kompetensutveckling K. Uppföljning och utvärdering 23 Bilagor Bilaga 1: Handlingsplan 2014 Bilaga 2: Kommunbeskrivningar Bilaga 3: Rekommendationer för hemsändningsbidrag 1

A. Sammanfattning Det övergripande målet med länets regionala serviceprogram är att skapa förutsättningar för människor och företag att bo och verka i alla delar av länet genom att främja en tillfredsställande servicenivå utifrån realistiska förutsättningar och inom rimliga avstånd. Programmet ska vara ett styrande dokument för prioriteringar av resurser och insatser. Inom ramen för ett arbetspartnerskap har en intern arbetsgrupp hos Länsstyrelsen Västerbotten tillsammans med tjänstepersoner från främst kommunernas näringslivs- eller utvecklingsavdelningar och från Region Västerbotten utarbetat det regionala serviceprogrammet 2014-2018 för Västerbottens län. Partnerskapet har träffats två gånger och däremellan haft täta mail- och telefonkontakter. Vid en av träffarna har särskilt inbjudna föreläsare deltagit för att bidra med information inför partnerskapets prioriteringsdiskussioner. Länsstyrelsen har tagit fram analysmaterial, utfallsstatistik och erfarenhetsinsamling från tidigare programperiod, medan kommunerna framför allt bidragit med material och uppgifter om serviceplaner och utbud för sina respektive kommuner och med förslag och synpunkter på insatser. Kommunerna har under arbetets gång inhämtat synpunkter från lokalt näringsliv, ideella aktörer med flera. Vid remissförfarande har synpunkter och förslag inkommit från ett större antal organisationer, såväl offentliga som kommersiella, privata och ideella. Analysen visar på en fortsatt befolkningsminskning i flera av länets 15 kommuner. Minskningen gäller främst barn och unga personer i arbetsför ålder samtidigt som det sker en ökning vad gäller äldre personer. I många av länets kommuner förväntas därför såväl den offentliga som kommersiella servicen påverkas en utveckling som utgör en utmaning för näringslivets utvecklingsförutsättningar och för inflyttning. De inomregionala skillnaderna är dock stora. Den demografiska utvecklingen ställer krav på effektiva lösningar för service och tjänster. Med utgångspunkt i den analys av servicebehoven som genomförts har fyra insatsområden prioriterats. Prioriterade insatsområden i länets regionala serviceprogram 2014-2018 är 1. Stöd till kommersiell service 2. Samordnings- och samverkanslösningar 3. Ny teknik och innovativa servicelösningar 4. Ny kunskap och kompetensutvecklingsinsatser Inom ramen för det 5-åriga regionala serviceprogrammet kommer årliga handlingsplaner med konkreta insatser att utformas. Handlingsplanen för 2014 redovisas i bilaga 1. 2

B. Inledning Uppdraget Länsstyrelsen har under 2013 fått regeringens uppdrag att utarbeta ett regionalt serviceprogram för perioden 2014-2018 för Västerbottens län. Tillgången till kommersiell service ska vara utgångspunkten för programmets insatser. Programmet ska utarbetas och genomföras i enlighet med Tillväxtverkets riktlinjer för framtagande och genomförande av regionala serviceprogram 2014-2018. Programmet ska utarbetas med hänsyn till och med tillvaratagande av erfarenheter och kunskap från den tidigare programperioden 2009-2013. Programmet ska bygga på en analys av behoven i länet och de ska utformas så att kontinuerlig uppföljning och utvärdering kan genomföras under perioden. Vidare ska programmet utformas för att i möjligaste mån samverka med övriga program för regional tillväxt. Det regionala serviceprogrammet ska lämnas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 14 mars 2014. Programmet ska därefter genomföras från och med den 1 april 2014. Redovisning av uppdraget Redovisningar avseende hur genomförandet av det regionala serviceprogrammet fortskrider ska ske årligen enligt anvisningar i Tillväxtverkets riktlinjer för framtagande och genomförande av regionala serviceprogram 2014-2018. Tillväxtverket kommer att årligen, med början den 31 mars 2015, sammanställa och redovisa till Regeringskansliet hur länen genomför sina respektive regionala serviceprogram. Slutrapport för hela programperioden ska lämnas senast den 28 mars 2019. Bakgrund till programarbetet Tillgänglighet till grundläggande service för kvinnor, män och företag är en viktig del i arbetet med att skapa attraktiva livs- och boendemiljöer i alla delar av landet. Inom Attraktionskraft Sverige arbetar regeringen med att tydliggöra och utveckla de frågor som är centrala för lokal och regional attraktivitet. Visionen är att Sverige ska bli världens bästa land att vistas, verka och växa i. Tillgänglighet till service är en av många viktiga förutsättningar för att kunna ta tillvara tillväxtpotentialen i hela landet. Arbetet inom de regionala serviceprogrammen 2009-2013 har resulterat i nya samordningslösningar exempelvis mellan kommuner, företag och det civila samhället. Nya typer av mötesplatser har vuxit fram och kopplingen mellan tillgänglighet till service och näringslivets utveckling har blivit tydligt. För att skapa en god miljö där det är attraktivt att starta och driva företag är insatser som bidrar till en god servicenivå betydelsefulla. Regeringen anser att arbete i programform skapar förutsättningar för en ökad helhetssyn och samverkan mellan olika aktörer och insatser. Arbetet ska enligt regeringens beslut fortsätta inom ramen för de regionala serviceprogrammen 2014-2018. I januari 2014 tillsatte regeringen en särskild utredare som ska undersöka förutsättningarna för ett stöd riktat till kommersiell service och viss offentlig service i de glesbygdsområden i landet som är särskilt sårbara och utsatta. Syftet med stödet är att medborgare och företag i dessa områden också fortsättningsvis ska ha tillgång till en grundläggande nivå av sådan service. Ett delbetänkande ska lämnas senast den 31 augusti 2014 och en slutredovisning senast den 31 mars 2015. 3

C. Erfarenheter av tidigare programperiod Länets ytmässiga storlek, långa avstånd och negativa förändring av befolkningsstrukturen i stora delar av länet har bidragit till en kraftig minskning de senaste decennierna av antalet butiker och drivmedelsstationer i gles- och landsbygdsområdena. För många har tillgängligheten till service försämrats. Genom stödet till kommersiell service, Förordning (2000:284), har utvecklingen delvis kunnat bromsas. Kommunerna har ett ansvar för att planera varuförsörjningen på ett sådant sätt att behovet av stöd kan bedömas. Genom arbetet i programform ser vi ett ökande engagemang från kommunernas sida. Nya samordningslösningar och innovativa lösningar har utvecklats och prövats inom ramen för projekt i tidigare regionalt serviceprogram. Detta arbete behöver utvärderas ytterligare och många påbörjade insatser måste få möjlighet att fortsätta liksom nya att påbörjas. Tillräckliga resurser måste finnas såväl lokalt som regionalt för att bevaka utvecklingen, initiera insatser, genomföra och följa upp åtgärder. Regionalt serviceprogram 2010-2013 för Västerbottens län pekade ut två insatsområden som särskilt prioriterade: Stöd till kommersiell service enligt förordning 2000:284 respektive Servicelösningar. Samverkan skedde främst med Landsbygdsprogram 2007-2013 och med det Regionala tillväxtprogrammet för Västerbotten, dels i samband med programskrivningsarbete och dels för finansiering av åtgärder. Övrig finansiering utgjordes bland annat av Länsstyrelsens anslag 1:1 Regionala tillväxtåtgärder och extramedel från regeringen för serviceinsatser. Sedan 2009 har en handfull landsbygdsbutiker lagts ner medan antalet drivmedelsanläggningar i gles- och landsbygd inte förändrats. Länsstyrelsen har årligen beviljat mellan 8 och 17 butiker/mackar investeringsbidrag. Trots möjligheterna till investeringsstöd är det i vissa fall svårt att ekonomiskt kunna genomföra sina investeringsbehov. Antalet försäljningsställen i länet som beviljats servicebidrag har ökat från fem till åtta årligen. Hemsändningsbidraget till kommunerna har ökat under perioden och uppgår f n till ca 2 miljoner kr årligen. Totalt har Länsstyrelsen årligen lämnat stöd till kommersiell service med 4-6 miljoner kr. Inom området servicelösningar har ett 15-tal projekt genomförts för att försöka få till stånd samordningslösningar för olika servicefunktioner, servicepunkter i butiker, innovativa servicelösningar, studier av tillgänglighet till kommersiell service, kartläggning av betaltjänster, mentorinsatser för butiker, information om lokal upphandling m m. Av de serviceprojekt som genomförts under perioden finns ett antal goda exempel på samverkan mellan olika parter och som kommer att kunna ligga till grund för följdprojekt eller för nya projekt. Några viktiga erfarenheter från arbetet med insatserna och som bör vägas in i nu aktuellt program är betydelsen av tidig förankring och tydligt fokus på långsiktiga lösningar. Erfarenheter från tidigare programperiod är också behovet av processledning. Otillräckliga resurser för processledning har, särskilt under programperiodens senare del, försvårat ett kontinuerligt och aktivt samarbete inom partnerskapet, kontinuitet i utvecklingsarbetet och arbetet med uppföljning och utvärdering. D. Analys Västerbotten är ett ytmässigt stort län och utgör 13 procent av Sveriges yta. Med knappt fem invånare per km 2 är länet betydligt glesare befolkat än riket som helhet. 4

Av länets drygt 260 000 invånare bor 73 procent i de två största städerna vid kusten. 12 av länets 15 kommuner har mindre än 10 000 invånare. De stora inomregionala skillnaderna utgör en utmaning på flera sätt. En fortsatt urbanisering leder till minskat underlag för lokal service och i förlängningen utglesning av både kommersiell och offentlig service i gles- och landsbygd. Perioden 1996 2002 miste exempelvis 24 orter i länet sin sista butik. Efter Norrbotten är Västerbotten det län där flest personer har längre än 20 minuter till närmsta dagligvarubutik. Detsamma gäller för drivmedelsstationer. Länsstyrelsen har sedan 2013 ansvar för regionala lösningar för grundläggande betaltjänster i områden i länet där marknaden inte tillgodoser behovet. År 2013 hade drygt 11 000 personer i länet längre än 30 km till närmaste betaltjänstställe. Befolkning I länet bor 131 556 män och 129 556 kvinnor, totalt 261 112 personer. 44 000 av dessa är barn under 15 år. Sedan 1970-talet har Västerbotten har haft en positiv befolkningstillväxt där befolkningen ökat med mer än 27 000 personer och enligt Statistiska centralbyråns befolkningsframskrivning fram till år 2030 förväntas befolkningen fortsätta öka. Dock är den positiva befolkningstillväxten starkt koncentrerad till bostads- och arbetsorterna Umeå och Skellefteå samt till Umeås grannkommun Vännäs, vilket till stor del beror på korta pendlingsavstånd. Sammanlagt bor 203 121 personer i kustkommunerna. Befolkningens åldersstruktur och tillväxt varierar kraftigt både mellan och inom olika kommuner. I Bjurholm, som är landets minsta kommun, bor cirka 2 400 personer jämfört med Umeå kommun vars befolkning är knappt 120 000 personer. 1 En befolkningsprognos från Tillväxtanalys visar att, med några få undantag, befolkningen i kommunerna i länet väntas minska och att det framförallt är barn, unga och personer i arbetsförålder som minskar medan antalet äldre väntas öka. I kommuner med minskande befolkningsunderlag kan tillgängligheten till både kommersiell och offentlig service påverkas, en utveckling som minskar områdets attraktion för etablering av företag och inflyttning. Kartan visar befolkningsspridningen år 2011 i Västerbottens län. 1 Regionfakta. Västerbottens län-fakta och perspektiv. Url: http://regionfakta.com/vasterbottenslan/snabbstatistik/befolkningssiffror-kvartalsvis/ Hämtad 2013-07-16. 5

Tillväxt och företagande Länets näringsliv bygger i hög grad på basnäringar som gruvor, trä, skog och vattenkraft samtidigt som nya så kallade kreativa näringar växer fram liksom forskningsintensiva verksamheter inom bland annat högtrycksteknik och bioteknik. Små och medelstora företag dominerar, men länet har också stora världsbekanta företag så som Boliden Mineral AB och Volvo Lastvagnar AB. 20,1 procent av Västerbottens företag drivs av kvinnor. År 2009 var 74 procent av länets sysselsatta verksamma inom näringsgruppen service, 22 procent inom tillverkning och 4 procent inom areella näringar/ej specificerat. Flest kvinnor är sysselsatta inom vård/omsorg och utbildning medan männen finns inom byggverksamhet, transport/magasinering och tillverkning/utvinning. År 2012 var 23,3 procent av kvinnorna förvärvsarbetande jämfört med 25, 8 procent av männen. I Västerbottens län finns sju samebyar och rennäringen utgör levebröd för 300-400 personer i länet. Sammanlagt finns det cirka 120 renskötselföretag. Rennäringen är ett av de främsta uttrycken för samiskt levnadssätt och samisk kultur i Sverige. Besöksnäringen har en stor utvecklingspotential i länets gles- och landsbygd. Viktiga förutsättningar för att utveckla attraktiva besöksmål är, förutom naturupplevelser, goda kommunikationer och tillgänglighet till servicefunktioner av olika slag. Global konkurrens och arbetsmarknadens ökade krav på utbildning gör att företag och individer attraheras av platser med goda förutsättningar för utbildning, arbete, företagande, boende, kommunikationer, kultur och god tillgänglighet till kommersiell och offentlig service. Länets företag har goda möjligheter att öka sin konkurrenskraft genom att utveckla användningen av de digitala möjligheterna exempelvis genom marknadsföring på internet och ökad webbhandel. Den väl utbyggda digitala infrastrukturen skapar möjligheter för företagen att öka sin effektivitet och stärka sina kopplingar mot marknader och kunder. Ett ökat användande av digitala affärsmodeller och till exempel e-handel är särskilt betydelsefullt i glesbefolkade områden där den lokala marknaden är begränsad. Samtidigt finns fortfarande områden i länet där man saknar tillgång till bredband och problem bl a med säsongmässig överbelastning. För utveckling av boendemiljöer och företag i hela länet behövs en tillfredsställande tillgänglighet till såväl kommersiell som offentlig service. Genom samverkan och samordningslösningar mellan offentliga och kommersiella aktörer, den sociala ekonomin, företag och akademi skapas förutsättningar för attraktiva livsmiljöer och välfärd i hela länet. Infrastruktur På grund av långa avstånd och gleshet är länet starkt beroende av bra kommunikationer för gods-, post- och persontransporter. Bra kommunikationer liksom en god tillgång till digital uppkoppling är en förutsättning för att nyttja landsbygdens potential både för företagande, boende och besökare. Länets glest befolkade områden präglas av många mindre arbetsmarknader med en begränsad variation av bransch- och yrkesområden, vilket medför behov av ökad arbetspendling. Ytterligare samordnings- och utvecklingsinsatser för tillförlitlighet, funktion och kvalitet behövs inom både person- och godstransportsektorn. En flexibel och väl fungerande kollektivtrafik bidrar till att göra Västerbottens län rundare och mindre vilket också skapar möjligheter för både kvinnor och män att arbeta inom större geografiska arbetsmarknadsområden. Generellt pendlar män längre sträckor än kvinnor och kvinnor använder i högre grad kollektivtrafik. Vidareutvecklade kommunikationer och digital uppkoppling möjliggör större arbetsmarknader, bättre tillgång till service och ökad konkurrenskraft för företag. 6

Gällande mobiltäckningen är generellt är täckningen i det tätbefolkade kustlandet bra, medan i det mer glesbefolkade inlandet och fjällen fortfarande finns områden som helt saknar mobiltäckning. Täckningen påverkas av val av telefonioperatör, mobiltelefon, överbelastning och terräng. Bra mobiltäckning blir allt viktigare eftersom det sker ett teknikskifte där stora delar av det gamla ledningsnätet i länet byts ut mot ett mobilt nät. Detta är otillfredsställande både ur krisberedskaps- och servicesynpunkt. Detta problem är uppmärksammat av Länsledningen som deltar i dialogmöten med Post- och telestyrelsen som är den myndighet som ansvarar över bland annat telekommunikationer i Sverige. Tillgång till bredband är enligt regeringen en demokrati- och rättighetsfråga. Det nationella målet är att vi ska ha bredband i världsklass. Hög användning av informationsteknik (IT) är något som anses gynna Sverige när det gäller tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga i en allt mer globaliserad värld. Målet är att 90 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år 2020. Regeringen ska inte styra marknaden eller den tekniska utvecklingen utan bara skapa goda förutsättningar för den. Tillgången till internet har ökat för varje år i Sverige, från två procent år 1995 till 89 procent år 2012. Bredbandsutbyggnaden har börjat plana ut medan själva användningen av internet ökar. En anledning är att allt fler skaffar sig Smartphones och/eller surfplattor som kräver en mobil uppkoppling. Anslutning via 3G/4G-nätet ökar och förväntas även fortsättningsvis öka. DSL-uppkopplingen är inte längre den vanligaste formen för internetuppkoppling. 2 Västerbottens län har en väl utbyggd bredbandsinfrastruktur. Den snabba utvecklingen inom det digitala fältet innebär dock att nätet ständigt måste förbättras och underhållas samtidigt som delar av länet fortfarande saknar tillgång till bredbandsnätet. Sammanlagt har 62 procent av länets befolkning tillgång till bredband via fibernät på 50 Mbits/s eller mer, jämfört med rikets 40 procent. Länsstyrelsen och kommunerna finansierar ett antal bredbandsprojekt vars syfte är att nå områden som i dag saknar bredband. Kartan till vänster nedan visar länets kommunhuvudorter anslutna till ett sammanhängande bredbandsnät. Nätet sträcker sig vidare mot bland annat Vasa i Finland, Mo i Rana och Hattfjelldal i Norge. Kartan till höger visar det optiska fibernätet som binder samman länets huvudorter. Fibernätet följer dalgångarna där de flesta tätorterna finns, vilket innebär att fibertillgängligheten för människor i skogsbygden är bristfällig. Om invånare på dessa platser ska ta del av och vara en del av den tekniska utveckling som nu pågår måste åtgärder vidtas. Detta kan exempelvis vara att höja täckningsgraden för den fasta och mobila ITinfrastrukturen. Det är också viktigt att bibehålla och höja kvaliteten på den redan etablerade infrastrukturen. Källa: AC-NET. Bredbandsstrategi för stadsnätsgrupp och AC-Net i Västerbottens län. 2013. 2 SCB. Privatpersonernas användning av datorer och internet 2012. 7

Internetuppkoppling är en förutsättning för e-samhället där allt fler ärenden och tjänster går att sköta hemifrån. Offentliga förvaltningar, kommuner och statliga myndigheter utvecklar interaktiva tjänster där kunden kan följa sitt ärende och ha kontakt med handläggaren. E-samhället omfattar utnyttjande av IT i ett socialt, samhällsekonomiskt och legalt perspektiv. Både offentlig och kommersiell service möter utmaningar som kräver nytänkande och strategiskt nyttjande av IT. Genom detta kan servicen förbättras, kvaliteten och effektiviteten höjas, innovationskraften och delaktigheten stödjas. 3 Den offentliga servicen Långsiktigt strategiska serviceorter i kommunerna är en viktig förutsättning för att bevara en kommersiell och offentlig service som är realistisk och rimlig utifrån geografiska och befolkningsmässiga förhållanden. I stora delar av länet behövs nya servicelösningar där viss offentlig service samordnas med kommersiell service för att stärka och långsiktigt trygga ett bredare serviceutbud. Under senare tid finns exempel på hur skolnedläggningar på mindre orter medfört utflyttning av familjer och företag. När också annan offentlig service som till exempel Arbetsförmedling, Försäkringskassan och Polis riskerar att försvinna från landsbygden kommer förutsättningarna för långsiktig överlevnad för den kommersiella servicen att minska. Samtidigt pågår en utveckling med satsningar på e-tjänster som kan leda till bättre tillgänglighet till service, till exempel inom sjukvård. Potential finns för samordningslösningar och för nya innovativa lösningar. Tillgång till hälsocentraler och receptbelagda läkemedel Den demografiska utmaningen med en åldrande befolkning och stigande genomsnittlig levnadsålder ställer ökade krav på tillgänglighet till sjukstugor, hälsocentraler och apotek liksom på övrig vård och omsorg. Tillgänglighet till hälso- och sjukvård av god kvalitet är en viktig förutsättning för boende och tillväxt i alla delar av landet. För närvarande finns 38 hälsocentraler i länet, varav flertalet är lokaliserade till de befolkningstäta kustkommunerna. I varje kommun finns dock minst en hälsocentral. Sedan den tidigare statliga apoteksmarknaden öppnades för konkurrens 2009 har privata apotek etablerats främst i befolkningstäta områden. Samtidigt har detaljhandeln tillåtits försälja receptfria läkemedel. Syftet är att öka tillgängligheten till läkemedel, bättre service, utökat tjänsteutbud och lägre läkemedelskostnader. Apoteksombud får förekomma på orter där det inte finns apotek och de har en viktig roll som komplement till de fullvärdiga apoteken. Ombuden har tre huvudsakliga uppgifter: de är ombud för försäljning av vissa receptfria läkemedel från lager, de är receptförmedlare samt förmedlare av paket med receptförskrivna och receptfria läkemedel som inte finns i lager hos ombuden. Tjänsteinnehållet kan dock variera mellan olika ombud. Tillgängligheten till receptbelagda läkemedel varierar i länet. I stora delar har befolkningen mer än 20 minuters resväg med bil till ett apotek eller ett ombud där de kan hämta ut sina receptbelagda läkemedel. De platser där tillgängligheten är högre, under 20 minuters resväg, är framförallt kommunernas centralorter och andra tätorter längs kusten. 3 EU kommissionen. En digital agenda för Europa. 8

Dagligvaror Det totala antalet dagligvarubutiker i Sverige har minskat med över 26 procent sedan 1990- talet. Det är främst de mindre butikerna som minskat kraftigt i antal, med närmare 70 procent, sedan 1996. 4 Samtidigt ökar antalet större butiker/stormarknader. I samband med arbetspendling väljer många att handla på stormarknaderna. Minskad köptrohet resulterar i sämre förutsättningar för överlevnad för de mindre landsbygdsbutikerna. Många av de butiker som lagts ner i länet har funnits på orter som tidigare haft fler än en butik, men många orter har också mist sin sista butik. Mellan 1996 och 2002 miste 24 orter i länet sin sista butik och utglesningen av butiksnätet fortsätter. De senaste åren har i genomsnitt en landsbygdsbutik per år upphört och i dag finns ett 45-tal landsbygdsbutiker kvar, se figur nedan. Avståndet mellan länets kvarvarande landsbygdsbutiker överstiger i flertalet fall 15 km. Många av butikerna är ombud/utlämningsställe för till exempel posten, gods, apotek, systembolag, Svenska spel, jakt- och fiskekort och kommunal information. En nedläggning kan därför i många fall innebära avsevärt försämrad servicetillgänglighet. Dagligvarubutiker i Västerbotten 60 50 40 30 20 10 Centralort Landsbygd 0 2009 2011 2012 2013 När butiker på landsbygden försvinner innebär det att fler personer får längre resväg till närmsta butik. I Västerbottens län är det vanligast med en resväg med bil på 10-20 minuter till närmsta butik. Men här finns också områden som har mer än 40 minuters resväg till närmaste dagligvarubutik. Dessa områden ligger främst i inlands- och fjällkommunerna, se karta på sidan 11. För att begränsa eller stoppa utglesningen av butiksnätet och sammanhängande servicefunktioner behövs åtgärder av skilda slag, exempelvis åtgärder för inflyttning som ger ett ökat kundunderlag, ökning av butikens attraktionskraft och kundernas köptrohet, ökad samordning mellan olika serviceslag, översyn av kommunernas upphandlingsmöjligheter, utbildnings- och rådgivningsinsatser för befintliga lanthandlare och för nya handlare i samband med butiksöverlåtelser. 4 Tillväxtanalys. Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2012. Rapport 2013:04 9

Drivmedel Strukturomvandlingen inom drivmedelsbranschen i landet har inneburit att de största bolagen genomfört stora förändringar i sina stationsnät. Mindre lönsamma försäljningsställen har antingen avvecklats eller omvandlats till obemannade stationer. Flera kända varumärken har också profilerats om eller bytt ägare. Under 2009-2012 lades ett stort antal stationer i landet ner, en minskning med 12 procent. Denna strukturomvandling ser ut att ha mattats av. På många orter har nya lokala lösningar utvecklats. Det finns exempel där små lokala eller regionala aktörer har breddat sin verksamhet genom att börja erbjuda drivmedel till mindre stationer. Under de senaste åren har utvecklingen stabiliserats. I diagrammet nedan visas utvecklingen i länet av antalet drivmedelsstationer i centralorterna (förutom Skellefteå och Umeå centralort) och i länets landsbygder mellan 2009-2013. I januari 2013 fanns sammanlagt 81 drivmedelsstationer. Utvecklingen har varit ganska stabil på landsbygden där en station tillkommit mellan 2009-2013. Utvecklingen i centralorterna har däremot varierat. År 2011 fanns 21 drivmedelsstationer i centralorterna, två år senare fanns 30 st. Detta följer den nationella trenden som visar att de största förändringarna i antal försäljningsställen sedan 2009 skett i tätorter och tätortsnära landsbygder, medan antalet i glesbygden varit relativt stabil. Drivmedelsstationer i Västerbotten 60 50 40 30 20 10 Centralort Landsbygd 0 2009 2011 2012 2013 I Västerbottens län är det vanligast med en resväg med bil på 10-20 minuter till närmsta drivmedelsstation. Men här finns också områden som har mer än 40 minuters resväg till närmaste drivmedelsstation, se karta på sidan 11. 10

Tillgänglighet till dagligvarubutiker och drivmedelsstationer i Västerbotten Tillgänglighet till dagligvarubutik i Västerbottens län 2013. Källa: Tillväxtanalys Tillgänglighet till drivmedelsstationer 2012. Källa: Tillväxtanalys. 11

Betaltjänster Möjlighet att betala räkningar, ta ut och sätta in kontanter var tidigare en lagstadgad rättighet. Lagen ersattes 2008/2009 med ett politiskt mål att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Med grundläggande betaltjänster menas möjlighet att ta ut kontanter, betala räkningar och deponera dagskassor. Vad som menas med tillgång till och rimliga priser har inte preciserats av Riksdagen. Sedan ett tiotal år tillbaka pågår en utveckling där kontantuttagen minskar och betalkortsköpen ökar. Många av de största bankerna tar helt bort eller minskar sina kontors kontanthantering och traditionella bankärenden flyttar ut till kunden själv. Idag är det möjligt att göra kontanta uttag på andra ställen än i bankomaterna och det är möjligt att betala räkningar direkt i Smartphonen tack vare nya tekniska lösningar med webbtjänster och betaltjänstappar. En förutsättning är att det finns fungerande internetanslutning. Den ökande digitaliseringen av bland annat betaltjänster kan medföra att grupper som inte kan eller vill ta till sig den nya tekniken hamnar i ett digitalt utanförskap och blir mer beroende av anhöriga eller kommunen som får hjälpa dem att ta ut kontanter och betala räkningar. Strukturomvandlingen vad gäller uttagsmöjligheterna innebär att bankerna tar bort bankomater samtidigt som andra aktörer som erbjuder uttagsmöjligheter ökar. Under 2013 försvann 25 bankomater i länet, samtidigt tillkom nya uttagsmöjligheter i bland annat dagligvarubutiker och i andra uttagsautomater. Diagrammet nedan visar utvecklingen av bankomater och uttagsautomater under 2011-2013 i Västerbottens län. Med bankomater menas SEB, Nordeas, Swedbank, Handelsbanken och Danske banks gemensamma uttagsautomater (bankomater) och med uttagsautomater menas ICA-butiker som har ICA-banken, Kontantens uttagsautomater, betalombudstjänster samt andra dagligvarubutiker som erbjuder kontanta uttag. 80 Bankomater och uttagsautomater i Västerbottens län Bankomater Uttagsautomater 70 60 50 40 30 20 10 0 2011 2012 2013 Källa: Kartläggning av tillgängligheten till betaltjänster i Västerbottens län 2013. 12

År 2013 fanns minst en servicebox, en uttagsautomat och en bank med kontanthantering i varje kommun i Västerbottens län. Betaltjänsterna är oftast placerade i centralorterna. Mer än 11 000 personer i länet hade mer än 30 km till närmsta betalstation år 2013 enligt siffror från Tillväxtanalys. Ofta fungerar betaltjänsterna och internetuppkopplingen bra i tätorterna, men med ökad belastning på telenät och internet vid exempelvis högtider, marknader och turistsäsong kan problem uppstå att få tillgång till kontanter. Tillgänglighet till betalningsförmedling 2013. Med betalningsförmedling menas fysiska platser där kontanta inbetalningar eller transfereringar från konton kan göras till en annan mottagare. De serviceformer som ingår är bankkassa samt tjänst mot bankkonto. Källa: Tillväxtanalys. Länsstyrelserna har sedan 2009 bevakat hur tillgången till de grundläggande betaltjänsterna fungerar i landet. Idag har flera länsstyrelser, bland annat Västerbottens, anställt en processledare som arbetar med frågan. För närvarande pågår också ett arbete inom Näringsdepartementet med att ta fram en förordning om statligt stöd till tillhandahållare av grundläggande betaltjänster. Post- och telestyrelsen (PTS) har uppdraget att utforma föreskrifter till förordningen. Förhoppningsvis kommer förordning och föreskrifter att kunna börja tillämpas under 2014 eller 2015. 13

E. Avgränsningar och definitioner Utgångspunkten för de insatser som genomförs inom ramen för det regionala serviceprogrammet är att främja tillgången till kommersiell service i serviceglesa områden i Västerbottens län. Insatserna ska stärka aktörer som tillhandahåller bland annat dagligvaror och drivmedel på orter med strategisk betydelse för befolkning och näringsliv. Arbetet ska också främja olika samordningslösningar för kommersiell och offentlig service samt främja infrastrukturen som utgör en grundförutsättning för service som efterfrågas av boende och företagare. Geografiska avgränsningar Det regionala serviceprogrammet belyser brister i servicetillgängligheten för framför allt boende och företag utanför de större kommunernas centralorter. Umeå, Skellefteå och Lycksele centralorter beskrivs därför inte närmare. De prioriterade insatser som programmet omfattar fokuserar på de geografiska områden där servicetillgängligheten är eller riskerar att bli otillfredsställande. Definition av service Begreppen offentlig service och kommersiell service i detta regionala serviceprogram definieras enligt följande: Offentlig service: verksamhet som genomförs eller finansieras med offentliga medel och som erbjuds och är tillgänglig för allmänheten. Kommersiell service: affärsinriktad verksamhet som tillhandahålls av privata aktörer. Definition av glesbygd, landsbygd, centralort, tätort och strategisk serviceort En i stödsammanhang använd definition av glesbygd är: stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till större orter, sysselsättning och service. Med landsbygd avses: områden med liknande förhållanden som i glesbygd men med kortare avstånd till större orter och service. När det gäller Förordning (2000:284) om stöd till kommersiell service gäller att stöd får lämnas i områden där servicen är gles. Länsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om i vilka områden stöd får lämnas. Stöd kan lämnas för att det i glesbygd och landsbygd ska kunna upprätthållas en försörjning med dagligvaror och drivmedel som är tillfredsställande med hänsyn till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden. Med centralort menas kommunens huvudort. Med tätort avses en ort med minst 200 invånare i samlad bebyggelse med normalt högst 200 m mellan husen (SCB). Med strategisk serviceort menas i detta program en ort som av kommunen utpekats som särskild viktig för tillgången till service i ett område. Också i andra serviceorter tillhandahålls service av olika slag. 14

F. Den regionala processen, partnerskapet och kommunalt deltagande Länsstyrelsen erhöll regeringens uppdrag att ta fram ett regionalt serviceprogram 2014-2018 för Västerbotten i maj 2013. Närmare föreskrifter från Tillväxtverket lämnades i månadsskiftet september/oktober 2013 och i slutet på oktober genomförde Tillväxtverket en konferens inför länens arbete med de regionala serviceprogrammen. Länsstyrelsen har ett sedan länge frekvent och väletablerat samarbete med kommunernas näringslivs- och landsbygdsfunktioner inte minst i samband med ärenden angående företagsstöd och stöd till kommersiell service. Länsstyrelsen Västerbotten organiserade en intern arbetsgrupp för arbetet och tillskrev i oktober 2013 länets 15 kommuner och Region Västerbotten med begäran om att utse deltagare i ett arbetspartnerskap. Partnerskapet, som främst består av näringslivsansvariga och utvecklingsstrateger, utsågs i november 2013. I mitten på december 2013 genomförde Länsstyrelsen ett första partnerskapsmöte för information om det kommande arbetet med framtagning av programmet och dess genomförande. Partnerskapet uppmanades att samla in synpunkter på problem och möjligheter, utvecklingsbehov och förslag på lösningar som underlag till programskrivningsarbetet genom att engagera det lokala näringslivet, ideella aktörer, föreningar och befolkningen i övrigt i kommunen. Länsstyrelsen har strukturerat arbetet, genomfört analyser och samlat in uppgifter från kommunerna. I mitten på februari 2014 genomförde Länsstyrelsen en andra träff med partnerskapet där fokus låg på erfarenheter från tidigare regionala serviceprogram, inkomna synpunkter från lokala föreningar, organisationer, kommunerna och prioritering av insatser i det kommande programmet. Bedömningen är att det lokala och regionala förankringsarbetet kommer att kunna utvecklas ytterligare under programperioden allt eftersom övriga program för regional tillväxt färdigställs och beslutas och möjligheterna till medfinansiering för olika serviceprojekt klargörs. Ett utkast till regionalt serviceprogram 2014-2018 för Västerbotten skickades ut på formell remiss i slutet på februari till kommunerna, Region Västerbotten, branschorganisationer, företagsorganisationer, handikapp- och pensionärsorganisationer, offentliga servicegivare med flera. Regionalt serviceprogram 2014-2018 för Västerbotten beslutades av landshövding Magdalena Andersson den 12 mars 2014 och skickades till regeringen (Näringsdepartementet) den 13 mars 2014. Genomförandet av programmet påbörjas den 1 april 2014, i första hand insatser som prioriterats för genomförande i den årliga handlingsplanen. Övriga insatser kan komma att startas upp först när finansiering kan sökas från exempelvis Landsbygdsprogram 2014-2020. Partnerskapet, som främst består av kommunernas näringslivs- eller landsbygdsutvecklare, har en viktig roll i det fortsatta arbetet i samband med kommunal serviceplanering och också genom sina kontakter med bland andra det lokala näringslivet och föreningar. Partnerskapet kommer att delta i genomförandeprocessen för programmet och i arbetet med uppföljningar och utvärderingar, framtagning av årliga handlingsplaner och information om programmet. Kommunen har en nyckelroll i lokala utvecklingsfrågor. De tar fram detalj- och översiktsplaner, ansvarar för vård, skola och omsorg och arbetar med landsbygdsutveckling och tillväxt inom näringslivet. Samordningen av kommunal service, privat och ideellt serviceutbud är en viktig uppgift. Kommunen ska planera varuförsörjningen på ett sådant sätt att behovet av statligt stöd till butiker och drivmedelsanläggningar i gles- och landsbygd kan 15

bedömas. Kommunen gör upphandling till skolor med flera i landsbygdsområdena och kan i viss utsträckning utforma sitt upphandlingsunderlag så att exempelvis lanthandelsbutiker kan komma ifråga som leverantör. Sammansättningen av arbetspartnerskapet borgar för stora möjligheter till ett levande och flexibelt regionalt serviceprogram med utbyte av information, synpunkter, erfarenheter, förslag och lösningar. G. Kopplingar till övriga program för regional tillväxt Det regionala serviceprogrammet kommer att ha kopplingar till bland annat Regionalt strukturfondsprogram för investeringar och i tillväxt och sysselsättning i Övre Norrland 2014-2020, Regional utvecklingsstrategi för Västerbottens län 2014-2020 och regionalt handlingsprogram för Landsbygdsprogrammet 2014-2020. Den regionala utvecklingsstrategin (RUS) för Västerbotten 2014-2020 Den regionala utvecklingsstrategin är ett övergripande strategidokument för hållbar tillväxt i länet. Den ska vara vägledande för alla som arbetar för att Västerbotten ska vara en region med goda livsvillkor, välstånd och med utvecklingsmöjligheter för regionens invånare. I strategin utpekas sex delstrategier: 1. Samhällen som inkluderar och utvecklar människor 2. Strukturer för innovation 3. Miljödriven utveckling 4. Investeringar i utbildning och kompetens 5. Platsbaserad näringslivsutveckling 6. En tillgänglig och utåtriktad region Inom den första delstrategin prioriteras bland annat samvekan och nya lösningar för service och tjänster samt digitala lösningar för ökad välfärd och effektivitet. Den sista delstrategin prioriterar bland annat god tillgång till digital uppkoppling. Strukturfondsprogram för Övre Norrland 2014-2020 Ett förslag till program är framtaget och kommer att omarbetas efter regeringens och EUkommissionens synpunkter. Slutligt program beräknas vara klart våren/sommaren 2014. I de regionala förutsättningarna tas bland annat upp den demografiska utvecklingen upp och behovet av effektiva lösningar för att säkerställa tillgången på service och tjänster. Investeringsprioriteringar är bland annat ökad utbyggnad av bredband och höghastighetsnät och att stödja införandet av ny teknik och nätverk för den digitala ekonomin. Insatser där en tydlig koppling till landsbygdspolitikens mål finns ska i första hand genomföras inom ramen för Landsbygdsprogrammet. Landsbygdsprogram 2014-2020 I Västerbottens regionala genomförandestrategi för Landsprogrammet 2007-2013 fanns åtgärden Grundläggande tjänster för ekonomin och befolkningen på landsbygden. Målet med åtgärden var att förbättra tillgången till lokal service för konsumenter och företagare. Prioriteringarna var samordning av servicefunktioner och logistiklösningar, test av nya servicelösningar och mentorverksamhet i dagligvarubutiker. 16

Ett förslag till nationellt landsbygdsprogram 2014-2020 väntas först i slutet av 2014. Därefter har Kommissionen sex månader på sig att godkänna programmet. På regional nivå har swotanalyser tagits fram och det arbetas vidare med regionala handlingsplaner. Eventuellt stöd till projekt inom serviceområdet liksom andra projekt väntas inte komma igång förrän efter 2014-2015, främst på grund av det så kallade utgiftstaket för statens utgifter. Den digitala agendan för Västerbottens län Den digitala agendan för Västerbotten beräknas bli klar i juni 2014. Agendan ska vara ett strategiskt dokument för effektivare användande av länets befintliga IT-infrastruktur. På grund av en hög åldersstruktur och ett glest befolkat län beräknas cirka 40 000 västerbottningar stå utanför den digitala gemenskapen. Det innebär att endast 85 procent är delaktiga. Ett mål den digitala agendan har är att antalet digitalt delaktiga i Västerbotten ska öka till 95 procent innan år 2020. Den digitala agendan syftar till att samordna åtgärder inom IT-området för att stärka vår konkurrenskraft, tillväxt och innovationsförmåga men också utveckla samhällets service och säkerställa att alla kan ta del av de möjligheter som skapas, exempelvis genom att skapa ett bättre serviceutbud genom digitala tjänster för både stad och glesbygd. Privatpersoner, företagare och anställda ska inte bara kunna använda de möjligheter som digitaliseringen erbjuder utan även aktivt kunna påverka utvecklingen och skapa nya möjligheter och lösningar. Den digitala agendan ska även påverka möjligheterna för ökad utbyggnad av det mobila tele- och datanätet. H. Hållbar utveckling Hållbarhetsdimensionerna avser jämställdhet mellan kvinnor och män, integration och mångfald, miljö och ekonomi. Dessa ska genomsyra allt regionalt tillväxtarbete. De insatser som genomförs inom ramen för det regionala serviceprogrammet ska beakta alla hållbarhetsaspekterna. I det regionala serviceprogrammet 2014-2018 för Västerbotten beaktas den sociala dimensionen genom insatserna för att bibehålla och utveckla en tillfredsställande kommersiell och offentlig service för såväl företag som för boende, för kvinnor och män, äldre och funktionsnedsatta, inflyttade utrikesfödda och besökare. När programmets insatser ska genomföras ska det i tidiga skeden säkerställas att båda könen får inflytande på planerade aktiviteter och att effekterna kommer såväl kvinnor som män till del. Samhället blir allt mer mångfaldspräglat. Många mindre orter tar emot en relativt hög andel utrikesfödda. Genom att ta tillvara alla människors kompetens och erfarenheter kan den regionala utvecklingen gynnas. Det måste säkerställas att projekt och insatser som genomförs inom serviceprogrammet bidrar till att tillvarata alla människors olikheter och att de inte bidrar till diskriminering. En tillfredsställande service för företag och boende i gles- och landsbygder innebär mindre behov av långa inköpsresor och därmed minskat transportarbete och utsläpp. Samordnade inköpsresor kan också begränsa utsläppen. Energikartläggning och -besparing i butiker minskar kostnader och bidrar till förbättrade överlevnadsförutsättningar samtidigt med miljömässiga vinster. Lokal upphandling till skola och omsorg kan bidra till minskade varutransporter liksom lösningar med samordnade varutransporter. Möjligheterna till lokal upphandling kan också förbättra lanthandlarnas ekonomiska lönsamhet. Ekonomisk hållbarhet för lanthandeln och drivmedelshandeln innebär krav på tillräcklig omsättning och lönsamhet. Vid minskande kundunderlag, bristande köptrohet, sjunkande omsättning, betydande investeringsbehov och ökande driftkostnader blir det allt svårare att 17

upprätthålla fortsatt drift. När butiksöverlåtelser aktualiseras finns ofta risk för nedläggning i stället. I. Övergripande mål Det regionala serviceprogrammet för Västerbotten har som övergripande mål att skapa förutsättningar för människor och företag att bo och verka i alla delar av länet genom att främja en tillfredsställande servicenivå utifrån realistiska förutsättningar och inom rimliga avstånd. Programmet ska vara ett styrande dokument för samlandet av resurser och genomförandet av insatser för att uppnå målet. Programmet ska vara vägledande för prioriteringar i arbetet med det statliga stödet till kommersiell service men också för andra offentliga, kommersiella och ideella aktörer som utifrån en helhetssyn kan bidra till målet om en tillfredsställande service i hela länet. Programmet förutsätter omvärldsbevakning och analysarbete för att bli ett verkningsfullt verktyg för behovsbedömningar och prioritering av insatser och åtgärder under hela perioden. J. Prioriterade områden Med utgångspunkt i analysen av behoven i länet, erfarenheter av tidigare serviceprogram och kopplingen till andra program för regional tillväxt prioriteras fyra områden: stöd till kommersiell service, samordnings- och samverkanslösningar, ny teknik och innovativa servicelösningar samt ny kunskap och kompetensutvecklingsinsatser. Prioriterat Insatsområde 1: Stöd till kommersiell service Många av landsbygdsbutikerna och drivmedelsstationerna har en otillräcklig lönsamhet för att kunna genomföra nödvändiga investeringar i exempelvis modernisering, energieffektiviseringar, arbetsmiljöåtgärder, uppfyllande av krav enligt lag, utrymmen för tillkommande serviceutbud, utbildning, framtagande av åtgärdsprogram. En attraktiv butik som fungerar som en servicepunkt är en förutsättning för överlevand för butiken/drivmedelsanläggningen. Servicebidrag är en möjlighet för butiker som trots att andra åtgärder prövats inte når upp till en sådan lönsamhet att verksamheten bedöms kunna fortsätta. Bidraget kan möjliggöra fortsatt drift och kombineras ofta med åtgärdsplaner och andra insatser för att trygga försäljningsställets framtid. Hemsändningsbidraget till kommuner som bekostar hemsändning av dagligvaror till hushåll som har störst avstånd eller saknar möjligheter att på annat sätt ta sig till butiken spelar en viktig roll i länet. Förutsättningarna för statligt stöd till kommersiell service regleras av Förordning (2000:284) och de prioriteringar som görs regionalt. Förordning (2000:284) om stöd till kommersiell service För att främja kommersiell service får Länsstyrelsen lämna stöd till näringsidkare och kommuner i områden där servicen är gles. Länsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om i vilka områden stöd får lämnas. Stöd får endast lämnas om kommunen har planerat varuförsörjningen på ett sådant sätt att behovet av stöd kan bedömas. 18

Stödet får inte otillbörligt gynna en viss näringsidkare. Stöd kan lämnas för att det i gles- och landsbygd ska kunna upprätthållas en försörjning med dagligvaror och drivmedel som är tillfredsställande med hänsyn till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden. Stöd kan i vissa fall lämnas även till fackhandelsservice. Stöd kan lämnas som investeringsbidrag, investeringslån och servicebidrag till näringsidkare och som hemsändningsbidrag till kommuner som helt eller delvis bekostar hemsändning av dagligvaror till hushåll. Avgränsningar och regionala prioriteringar Stöd kan lämnas i hela länet till sista dagligvarubutiken på en ort och när avståndet till närmaste annan butik uppgår till minst 15 km. Stöd till drivmedelsanläggning kan lämnas i hela länet till sista drivmedelsstationen på en ort om avståndet till närmaste annat försäljningsställe är minst 20 km. Om det finns en dagligvarubutik på orten gäller dock minst 15 km. Om det finns särskilda skäl kan undantag från avståndskriteriet göras. Inför avgörandet om stöd kan beviljas bedöms ortens betydelse som strategisk serviceort för såväl kommersiell som offentlig service för boende/företag/ turistnäring/besökare. Åtgärder i enlighet med gällande förordning om stöd till kommersiell service: Investeringsstöd: Investeringar i exempelvis lokaler och utrustning/inredning, energibesparingsåtgärder. Kompetenshöjande insatser för näringsidkare och anställda Kostnader för utarbetande av åtgärdsprogram för ökad lönsamhet Kostnader för samlokalisering av försäljningsställen av dagligvaror eller drivmedel eller annat detaljhandels- eller tjänsteföretag Kostnader för investeringar för att uppfylla lag-krav Kostnader för andra investeringar om det finns särskilda skäl Servicebidrag: Kan lämnas till dagligvarubutiker och drivmedelsstationer om det finns särskilda skäl och andra åtgärder prövats, men inte visat sig vara ändamålsenliga. Max 250 000 kr per år (i vissa särskilda fall max 300 000 kr per år till dagligvarubutik). Prövas särskilt för varje år och under högst tre år. Hemsändningsbidrag: Bidrag med max 50 procent av kommunens nettoutgift för hemsändning av dagligvaror till hushåll med behov. Max 100 kr per hushåll och hemsändningstillfälle. Kan också avse kommunens direkta kostnader för att anordna särskilda inköpsturer till en närliggande butik. Mål: En tillfredsställande försörjning med dagligvaruservice och drivmedel i länet. Aktuella varuförsörjningsplaner finns i varje kommun Genomförare: Länsstyrelsen, kommuner, företag Finansiering: 19