Trettondagskonsert Akt 1

Trettondagskonsert Akt 1 Berwaldhallen söndag 5 januari kl 15.00 Maskerad i Berwaldhallen Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Jannica Gustafsson Radiokören Josep Caballé-Domenech, dirigent Kerstin Avemo, sopran Peter Mattei, baryton Johanna Sjunnesson, violoncell Niklas Andersson, klarinett Joakim Agnas Änglafanfar Dmitri Sjostakovitj (1906-1975) Galopp ur Moskva-Tjerjomusjki, svit Jules Massenet (1842-1912) Manons gavott ur Manon (Meilhac, Gille Fist) Carl Orff (1895-1982) Ringdans, Vore hela världen min ur Carmina Burana Gioacchino Rossini (1792-1868). Factotumarian ur Barberaren i Sevilla Tan Dun (f. 1957) Temat ur Crouching Tiger, Hidden Dragon Alban Berg (1885-1935) Näktergalen ur Sieben frühe Lieder (Storm) Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Duett Greven Susanna ur Figaros bröllop (da Ponte) Igor Stravinskij (1882-1971) Infernal dance ur Eldfågeln Gaetano Donizetti (1797-1848) Brunnsarian ur Lucia di Lammermoor (Cammarano) Daniel Nelson (f. 1965) Klarinettkonsert, första satsen Richard Wagner (1813-1883) Wolframs sång till aftonstjärnan ur Tannhäuser (Wagner) Maurice Ravel (1875-1937) Danse générale ur Daphnis et Chloé Maskerad i Berwaldhallen sänds i SR P2: Akt 1 direktsänds, repris 9/1 kl 12.05 Akt 2 19/1 kl. 15.00. i SVT: Akt 1: 6/1, 20.30, SVT1, repris 12/1, 16.00, SVT2. Akt 2: 11/1, 22.25, SVT1, repris 12/1, 17.00, SVT2. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare mm!. Peter Tjajkovskij (1840-1893) Onegins andra aria ur Eugen Onegin Beräknad sluttid 16.10 2

Trettondagskonsert Akt 2 Berwaldhallen söndag 5 januari kl 17.00 Maskerad i Berwaldhallen Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Jannica Gustafsson Radiokören Josep Caballé-Domenech, dirigent Kerstin Avemo, sopran Peter Mattei, baryton Johanna Sjunnesson, violoncell Niklas Andersson, klarinett Johann Sebastian Bach (1685-1759) Ur Juloratoriet Olov Helge (f. 1950) Skugghopp Ture Rangström (1884-1947) Vingar i natten (Bergman) Igor Stravinskij (1882-1971) Eldfågelshymnen Ur Eldfågeln Joakim Agnas Änglafanfar Aram Chatjaturjan (1903-1978) Vals ur Maskerad Leonard Bernstein (1918-1990) Glitter and be Gay ur Candide (Wilbur) Giles Swayne (f. 1946) The Tiger (efter Blake) August Söderman (1832-1876) Kung Heimer och Aslög (Hedberg) Francis Poulenc (1899-1963). Non, monsieur, mon mari? ur Brösten på Thérèse Magnus Lindberg (f 1958) Finale Grande Georg Friedrich Händel (1685-1759) Why do the Nations ur Messias Carl Orff (1895-1982) In trutina ur Carmina Burana Maskerad i Berwaldhallen sänds i SR P2: Akt 1 direktsänds, repris 9/1 kl 12.05 Akt 2 19/1 kl. 15.00. i SVT: Akt 1: 6/1, 20.30, SVT1, repris 12/1, 16.00, SVT2. Akt 2: 11/1, 22.25, SVT1, repris 12/1, 17.00, SVT2. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare mm!. Beräknad sluttid 18.10 3

Sveriges Radios Symfoniorkester Bästa orkesterkonsert under 2001 skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om musikskapande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatthet En konsert som denna återbördar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat. Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem tillsammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att Sveriges Radios Symfoniorkester hör till de bästa i världen kom genom nomineringen till Grammy Award i klassen Bästa orkesterframförande med inspelningar av Sibelius. Till de internationella framgångarna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosändningarna från Berwaldhallen, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europeiska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare. Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande position. 1965 fick Sveriges Radio äntligen en fullt utbyggd symfoniorkester genom sammanslagningen av dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började turnera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent 1977 1982 befäste ytterligare orkesterns internationella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska uruppföranden under åren 1958 1983. Esa- Pekka Salonen var chefdirigent 1984 1995 och under denna period befästes orkesterns ställning ytterligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan två år har Manfred Honeck som chefdirigent fört orkestern till nya framgångar. Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar Sveriges Radios Symfoniorkester är fortsatt en ensemble i utveckling. 4

Radiokören 33 professionella sångare utgör Radiokören. En kör som sedan 60-talet har varit världsledande inom a-cappellakör, men som ständigt engageras av orkesterdirigenter som Claudio Abbado, Riccardo Muti för konserter, turnéer och skivinspelningar. Vad är bakgrunden till Radiokörens världsledande position i dag? När Eric Ericson blev chefdirigent 1952 hade Europa åter öppnat sig och det fanns en nyfikenhet att söka sig nya former och uttryck. Här fanns också en stor körrepertoar som aldrig eller mycket sällan hade blivit framförd. Det var musik av mästare som Richard Strauss, Max Reger vars bortglömda verk Ericson plockade fram och studerade in tillsammans med kören. Nu äntligen kunde dessa mästerverk ges ett rättvist framförande. I Sverige fanns en rad tonsättare som bara längtade efter att ge utlopp för sin skaparlust efter den påtvingade tystnad som kriget innebar. I Radiokören fann de svenska tonsättarna ett instrument som kunde formulera deras musikaliska tankar. Och de skrev verk som senare skulle räknas till klassikerna inom körrepertoaren, både i Sverige och utomlands. I kretsen kring Ericson och Radiokören fanns tonsättare som Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck, Lars Edlund och ganska snart också György Ligeti. Radiokörens envetna kvalitetsarbete och en aldrig sinande nyfikenhet ledde till att omvärlden ganska snart fick upp ögonen för ensemblen. I början av 60-talet reste kören ner till Berlin, där man gav en konsert som verkligen fick ett kraftigt genomslag i musikvärlden. Aldrig tidigare hade man hört den här musiken framförd på ett lika fantastiskt sätt. Konserten ledde till fem skivor med körmusik, och världsryktet var ett faktum. Inbjudningar till konserter världen över började komma in, tonsättare och dirigenter kom till Sverige för att lära, och radiokoristernas kunnande och vilja att söka sig vidare och utveckla körmusiken ökade. Under drygt 30 år ledde Ericson kören. Men Ericson fortsatte att återkomma som gästdirigent, och denna säsong firas ett 50-årigt samarbete mellan två institutioner i svenskt musikliv. På 80-talet tog barockspecialisten Anders Öhrwall över och ledde in kören på delvis på en ny repertoar med barocken i centrum. På 80-talet inleddes också samarbetet med Riccardo Muti med ett par prisade skivinspelningar och flera konserter. Under Gustaf Sjökvists ledning fortsatte arbete med nyskriven musik och Sjökvist ledde en stor mängd uruppföranden av tonsättare som bl.a. 5

Radiokören Sven-David Sandström, Tomas Jennefelt, Hans Gefors. Och utlandsengagemangen ökade för kören, inte minst genom ett omfattande samarbete med Berlinfilharmonikerna och Claudio Abbado. Men under Sjökvists ledning turnerade också kören i Ryssland, Taiwan och Tyskland. När estländaren Tönu Kaljuste blev den förste ickesvenske chefdirigenten breddades repertoaren österut. Nu fick koristerna ta sig an både äldre ryska tonsättare och nyskriven repertoar av då okända tonsättare som Arvo Pärt, Alfred Schnittke och Krzysztof Penderecki. Kontakten med dessa skulle leda till flera prisbelönta och omtalade skivinspelningar och många oförglömliga konserter världen över. I dag, körens 77:e konsertsäsong, har Radiokören lyckats att inte bara behålla utan också stärka sin position som en världsledande ensemble. Stefan Parkman gör sin första säsong som körens chefdirigent med ambitionen att ytterligare utveckla Radiokören och förvalta den långa tradition av a cappellakör som har fört kören dit den i dag befinner sig. För de 33 sångarna väntar nya utmaningar. 6

Josep Caballé-Domenech Dirigent Josep Caballé-Domenech är född 1973 i Barcelona och uppvuxen i en musikerfamilj. Han började själv utöva musik tidigt. Han studerade piano, slagverk, sång och violin vid konservatoriet i Barcelona och dirigering för sin far. Han har framträtt med Barcelona symfoniorkester och vid Liceu-operan. Caballé-Domenech har studerat dirigering för Sergiu Comissiona, David Zinman, Jorma Panula, Yuri Temirkanov och Leopold Hager. Han har vunnit flera tävlingar, bl.a. den internationella dirigenttävlingen Nicolai Malko i Köpenhamn 2001 och året dessförinnan Österrikes symfoniorkesters första dirigenttävling för unga dirigenter. 1998 fick han ett Wagnerstipendium för festspelen i Bayreuth. I februari 1998 dirigerade Caballé- Domenech i Carnegie Hall i New York tillsammans med Esa-Pekka Salonen. Hösten 1999 ledde han Wiens Radios Symfoniorkester i Musikverein, med positiv respons från både kritiker och publik. Han har gjort inspelningar för österrikisk radio. Caballé-Domenech har dirigerat de nationella symfoniorkestrarna i Irland, Danmark, Prag, Liceu-operan, Teneriffa, Granada, spanska ungdomsorkestern och SAMI sinfonietta, m.fl. Han var husdirigent för spanska nationella ungdomsorkestern 1998-99 och dirigerade Cleveland Orchestra vid Blossom Festival 2001. 7

Kerstin Avemo Sopran Kerstin Avemo är född i Stockholm 1973 och började sin musikaliska utbildning på Adolf Fredriks Musikskola och Stockholms Musikgymnasium. Samtidigt spelade hon piano, cello och cembalo och började ta sånglektioner. Efter studenten fortsatte hon med studier på Operastudio 67 och Operahögskolan, med examen januari 2000. Under sin studietid medverkade Kerstin i flera operauppsättningar både i Sverige och utomlands bl.a. som Valetto i Poppeas kröning på Historiska museet, Papagena i Trollflöjten och Despina i Così fan tutte på Kammeroper Schloss Rheinsberg och Agnes i Rolf Liebermanns opera Schule der Frauen på Schlosstheater Schönbrunn i Wien. Våren och sommaren 2002 har Kerstin Avemo haft mycket stora framgångar hos både publik och press med titelrollen i Alban Bergs Lulu på Göteborgsoperan och titelrollen i Lucia di Lammermoor på Ulriksdals slottsteater. Under hösten har Kerstin genomfört en större romansturné i Sverige, givit konserter i Italien och Ryssland och Carmina Burana på Konserthuset i Göteborg. Framöver väntar Lucia di Lammermoor på Folkoperan och Enleveringen ur seraljen på operan i Frankfurt am Main. Kerstin Avemo har fått flera stipendier och priser, bl.a. Christina Nilssonstipendiet, SvD:s operapris och Tidskriften Operas pris 2002. Sommaren 1998 gjorde Kerstin sin debut på Drottningholmsteatern som Amor i Glucks Orfeus, en roll som hon också spelat in på skiva. Våren 1999 sjöng hon i Kungliga Operans produktioner Vita frun av Boildieu och La finta giardiniera av Mozart, på Vasan. På Folkoperan har Kerstin sjungit huvudrollen i Kerstin Nerbes Stjärndamm och titelrollen i Verdis La Traviata och på Musikteatern i Värmland Greta i Humperdincks Hans och Greta. 8

Peter Mattei Baryton Peter Mattei är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. Han debuterade 1990 som Nardo i Mozarts La Finta Giardiniera på Drottningholms slottsteater. Sitt genombrott fick Peter Mattei i rollen som Pentheus i Daniel Börtz Backanterna på Kungliga Operan, regisserad av Ingmar Bergman. På Kungliga Operan har han också sjungit Papageno i Trollflöjten, Lionel i Tjajkovskijs Jeanne d Arc och Rodrigo i Verdis Don Carlos. Mattei har samarbetat med dirigenter som Georg Solti, Claudio Abbado, Colin Davis, Riccardo Chailly och Herbert Blomstedt. Peter Mattei är också en eftersökt konsertsångare. Han har bl.a. sjungit Berlioz Trojanerna konsertant med London Symphony Orchestra och Sir Colin Davis, Mahlers Symfoni nr 8, Brahms Ein deutsches Requiem och Sibelius Kullervo. Andra roller är både Greven och Figaro i Figaros bröllop, Figaro bl.a. i Glyndebourne; titelrollen i Don Giovanni på flera ställen, bl.a. turné i Japan, i Cincinatti och vid Scottish Opera och titelrollen i Peter Tjajkovskijs Eugen Onegin. Peter Mattei har gästat La Monnaie i Bryssel vid flera tillfällen, bl.a. som Marcello i La Bohème nu under hösten. Han har också sjungit vid festspelen i Salzburg och festivalen i Aix-en-Provence, bl.a. en uppmärksammad uppsättning av Don Giovanni i regi av Peter Brook. I år gjorde han sin debut på Metropolitan i New York i rollen som Greven i Figaros bröllop. 9

Johanna Sjunnesson Violoncell Johanna Sjunnesson (f. 1974) började dra sina första cellostråk i åttaårsåldern. När hon fyllde 16 år blev det cellospel på heltid vid Ingesunds folkhögskola för Sara Wijk. 1992-1997 studerade Johanna på Kungliga Musikhögskolan för Elemér Lavotha och gjorde sin solistdiplomkonsert tillsammans med Kungliga Filharmonikerna. Johanna Sjunnesson har tilldelats ett antal större stipendier, bl a Kungliga Musikaliska Akademiens stora utlandsstipendium och Ax:on Johnsson stipendier. 2002 utsågs hon till årets kulturpristagare i Östra Göinge kommun. Johanna har deltagit i masterclasses och tagit lektioner för bl a Heinrich Schiff, Yo-Yo Ma, Frans Helmerson, Isaac Stern, Ola Karlsson och Mats Zetterqvist. Sedan 1999 är Johanna cellist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon har också ett stort intresse för kammarmusik och var under sju år en av medlemmarna i Tämmelkvartetten. Nu spelar hon med i den nybildade Gorrlauskvartetten. Johanna spelar också barockcello och är medlem i Barockorkestern. 10

Niklas Andersson Klarinett Niklas Andersson är född och uppvuxen i Göteborg där han studerade för Sten Pettersson vid Musikhögskolan. Efter avlagd musikerexamen fortsatte studierna i Antwerpen för Walter Boeykens och senare vid NCOS:s orkesterskola i London där hans lärare var John McCaw. 1987 anställdes Niklas som soloklarinettist i Trondheims symfoniorkester och året därpå erbjöds han motsvarande tjänst i Helsingborgs symfoniorkester. Från och med hösten 1992 arbetar han som alternerande soloklarinettist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är också medlem i KammarensembleN för ny musik.. I kammarmusiksammanhang har Niklas framträtt med Tale-, Zetterqvist- Lysell- och Nya Stenhammarkvartetten samt med den tjeckiska Skampa-kvartetten. Han har också spelat med Mats Rondin, Elemer Lavotha, Kathryn Stott, Mats Widlund och Roland Pöntinen. Våren 2000 uruppförde han Daniel Nelsons klarinettkonsert tillsammans med Västerås Sinfonietta, en konsert som han denna säsong framför både med Radiosymfonikerna samt med Västeråssinfoniettan. 11

Maskerad i Berwaldhallen Akt 1 Joakim Agnas: Änglafanfar Konserten inleds, som sig bör vid festliga tillfällen, med en fanfar. Den är skriven av orkesterns solotrumpetare Joakim Agnas och har blivit något av en signatur till just Trettondagskonserten i Berwaldhallen. Dmitri Sjostakovitj: Galopp ur Moskva Tjerjomusjki Dmitrij Sjostakovitj åkte berg- och dalbana mellan att vara accepterad och uppburen av den sovjetiska maktapparaten, och att vara bannlyst eller förbjuden. Därför är hans musik ömsom lätt och lekande, ömsom djupt allvarlig. En stor del av hans kompositioner är ren underhållningsmusik. Den musikaliska operakomedin Moskva Tjerjomusjki är komponerad under Chrustjevs töperiod och uruppfördes på Moskvas operetteater 1959. Den handlar om ett bostadsområde utanför Moskva, och blandar på typiskt operettmanér samhällskritisk satir med en söt romantisk historia om det unga kärleksparet. Den politiska bakgrunden är Chrustjevs bostadskampanj, där han (i likhet med svenska politiker) ville riva alla överbefolkade och fallfärdiga gamla hus för att bygga nya jättekomplex i städernas utkanter. Sviten ur operan är sammanställd av Andrew Cornall och godkänd av Sjostakovitjs änka Irina Antonova. Första satsen, En åktur genom Moskva, är hämtad ur operans första akt. Chauffören Sergej lånar chefens bil för att ta med sig sina kompisar och titta på det nya, flotta bostadsområdet Tjerjomusjki... Jules Massenet: Manons gavott ur Manon Få operakompositörer har varit så uppburna under sin livstid för att sedan bli närmast totalt bortglömda, som Jules Massenet. Hans operor är så utpräglat romantiska att de under en period var totalt omöjliga publikt. I dag kan man åter njuta av de svepande melodierna och sköna klangflödena, och låta sig dras in i de tragiska berättelserna. Manon är en ung, vacker och naiv kvinna, som lockas av ett liv i lyx och till en början väljer det framför kärleken till den fattige des Grieux. Men kärleken är stark och drar dem till varandra. Manon kan dock inte släppa sina dyrbara vanor utan kräver av des Grieux att han skaffar pengar. Han börjar då spela, varpå de båda hamnar i fängelse anklagade för falskspel. Des Grieux pappa ordnar så att han släpps fri. Manon däremot ska deporteras och deras avsked blir hastigt. Hon dör i hans armar av sorg och utmattning. 12

Maskerad i Berwaldhallen Akt 1 Gavotten sjunger Manon i tredje akten, när hon är en av de vackraste och mest beundrade unga kvinnorna i Paris, och njuter av livet. Carl Orff: Ringdans, Vore hela världen min ur Carmina Burana Carl Orffs musik är lättillgänglig och omedelbar och ofta suggestivt rytmisk. Hans viktigaste verk är den sceniska kantaten Carmina Burana. Texterna till Carmina Burana är hämtade ur en märklig samling sånger och dikter från 1200-talet, som upptäcktes i ett benediktinkloster i Bayern i början av 1800-talet. Samlingen består av mer än 250 sånger och dikter, på tyska och latin, samlade från många länder. Bitande satir blandas med glada vårsånger, heta kärleksförklaringar och dryckesvisor. Författarna är okända, men sångerna sjöngs bland kringvandrande skalder, vagabonder, dryckesglada studenter samt präster och munkar som ägnade sig mer åt vin, kvinnor och spel än åt att vara trogna ämbetet. I Ringdans samlas de unga flickorna i början av sommaren, och lockar: kom, kom, min älskling. Vore hela världen min är en ironisk kärleksvisa, som förmodligen syftar på Rickard Lejonhjärtas mor Eleonora av Akvitanien, som sålde sig billigt till höger och vänster och därigenom skaffade sig dåligt rykte. Gioacchino Rossini: Factotumarian ur Barberaren i Sevilla Barberaren i Sevilla blev ett totalt fiasko på premiären. Men snabbt insåg man att det är en pärla inom komisk opera. Rossini skrev den på tretton dagar, instängd på teatervinden. Inom ett par år hade ryktet om Rossini och hans operor spritt sig och det utbröt en formlig Rossinifeber i stora delar av Europa. 37 år gammal hade Rossini skrivit sin sista opera och kunde dra sig tillbaks och leva gott på inkomsterna från sina verk. Pjäsen Barberaren i Sevilla är första delen av Beaumarchais trilogi, där Mozart redan tidigare hade tonsatt fortsättningen, Figaros bröllop. I Barberaren i Sevilla är Figaro ännu inte anställd hos Greven, utan just: barberare i Sevilla. I sin aria presenterar han sig som factotum, en som ordnar allt. Förutom att ansa skägg och klippa hår är han bra på det där med kärlek. Det blir han som hjälper Greven att få sin Rosina. 13

Maskerad i Berwaldhallen Akt 1 Tan Dun: Temat ur filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon Tan Dun är bondpojken från det kommunistiska Kina som flyttade till smältdegeln i New York. Hans musikaliska talang upptäcktes när han som tioåring gjorde sina första stapplande försök att spela erhu, en enkel, tresträngad fiol typisk för folkmusiken i Hunan-provinsen. När Mao genomförde kulturrevolutionen 1967 skickades Tan Dun ut på landet för att arbeta. För att inte förlora sig själv började han samla folksånger och spela musik vid bröllop och begravningar. När Tan Dun var 19 år gammal hörde han Beethovens femte symfoni för första gången, en omtumlande upplevelse som fick honom att bestämma sig för att bli kompositör. Sedan dess har han arbetat med att på olika sätt förena österländsk och västerländsk kultur. Eller snarare söka en utveckling, som han ser det: Jag strävar efter...att inte styras av kulturvågor mode, trender, ismer, skolor utan att skapa min egen helhet Filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon föddes ur ett samarbete mellan Tan Dun och filmskaparen Ang Lee. Filmens poetiska bilder, sammansatta känslor och exotiska landskap blev grunden för Tan Duns musik. Alban Berg: Näktergalen ur Sieben frühe Lieder När Alban Berg var i sena tonåren skrev han ett 30-tal sånger, som han visade för blivande läraren och vännen Arnold Schönberg. När jag såg de sånger han visade mig, sånger i en stil mellan Hugo Wolf och Brahms, insåg jag genast vilken talang han var, förklarade Schönberg. Senare plockade Alban Berg ut sju av de här sångerna och sammanställde till cykeln Sieben frühe Lieder. Nachtigall är en av de tidigaste, en sensuell tonsättning av en dikt av Theodor Storm; Näktergalen har sjungit hela natten och av dess ljuva toner har rosorna slagit ut Peter Tjajkovskij: Onegins andra aria ur Eugen Onegin Ungefär vid samma tid som Tjajkovskij upptäckte Pusjkins versroman Eugen Onegin blev han utsatt för en ung studentska glödande kärleksförklaringar per brev. Efter en tid gav han efter för hennes vädjan och gifte sig med henne. Äktenskapet blev kort och misslyckat. Tjajkovskij flyttade till Schweiz och började arbeta med partituret till Eugen Onegin, förmodligen fylld av sina egna inre känslostormar. Onegin är ung, men redan blasé och trött på allt. Tatjana är tyst och inbunden men drabbas av en häftig passion när hon möter Onegin. Hon 14

Maskerad i Berwaldhallen Akt 1 skriver ett glödande kärleksbrev - och han avvisar henne, vänligt men farbroderligt. Några år senare har Tatjana gift sig med furst Gremin. Onegin dyker upp på en bal hos fursten. När han ser Tatjana tror han inte sina ögon. Är denna vackra, världsvana kvinna verkligen samma som flickan på landet den där gången? Han blir omedelbart förälskad Wolfgang Amadeus Mozart: Duett Susanna-Greven ur Figaros bröllop Handlingen i Figaros bröllop var politiskt sprängstoff. Att gestalta tjänstefolket som kloka, tänkande människor och göra narr av en greve väckte ont blod hos adeln. I Wien jublade publiken, medan hovet knorrade. Operan förbjöds efter bara några föreställningar. I det mer frisinnade Prag blev det succé. Figaro fanns på var mans läppar och man visslade melodier ur operan på gatorna. Betjänten Figaro ska gifta sig med kammarjungfrun Susanna. Av gammal hävd har greven rätt till första natten med bruden, en rätt som han i ett svagt ögonblick avsagt sig men nu ändå tänker genomföra. Susanna och Figaro bestämmer sig med hjälp av bl.a. den svikna Grevinnan för att ge Greven en läxa. I duetten mellan Greven och Susanna låtsas Susanna gå med på att träffa Greven i parken för en liten kärleksstund, men hon försäger sig hela tiden och avslöjar så när sina egentliga planer: Vi ses i parken? - Ja. - Du narra vill mig? - Ja. - Va? - Nej! Jag skall infinna mig. Igor Stravinskij: Infernal dance ur Eldfågeln Igor Stravinskijs genombrottsbalett Eldfågeln bygger på en gammal rysk folksaga. Som i alla sagor står kampen mellan det goda och det onda. Trollkarlen Kastjej håller tretton prinsessor fångna i sin förtrollade trädgård. Prins Ivan har tidigare lyckats fånga Eldfågeln men släppt fågeln fri mot en pant: en undergörande fjäder. Prinsen har nu blivit förälskad i en av prinsessorna och försöker befria henne när Kastjej uppenbarar sig och hotar med att förvandla prinsen till en sten. I sin nöd höjer prinsen den gyllene fjäder han fått av Eldfågeln; Eldfågeln kommer till undsättning och tvingar alla Kastjejs undersåtar att dansa en helvetesdans tills de är helt utmattade. 15

Maskerad i Berwaldhallen Akt 1 Gaetano Donizetti: Brunnsarian ur Lucia di Lammermoor Fjollan från Lammermoor kallade tonsättaren och kritikern Peterson- Berger den, men Lucia har bevisat sin livskraft, inte minst i Folkoperans uppsättning i somras, som väckte så starka reaktioner att flera i publiken svimmade. Lucia älskar Edgardo men hennes bror vill att hon gifter sig med Lord Arturo. Han tvingar igenom bröllopet med lögner om att Edgardo är död. Lucia tappar förståndet och mördar Lord Arturo på bröllopsnatten. Brodern inser att han drivit henne för långt och ångrar sig. I Brunnsarian berättar Lucia för sin förtrogna om legenden kring brunnen, där hon nu väntar på sin älskade Edgardo. En kvinna blev en gång brutalt mördad där av sin svartsjuke man. Kvinnan visade sig för Lucia i en dröm, men försvann sedan, varvid vattnet i brunnen blev rött av blod. Daniel Nelson: Klarinettkonsert, första satsen Daniel Nelson föddes 1965 i USA och flyttade till Sverige 1970. Efter en tids studier i USA har han arbetat som tonsättare i Sverige sedan 1992. Hans musik är ofta fylld av energi, med mycket puls och ett drag av romantik. Klarinettkonserten är inspirerad av en dröm, en mardröm som Nelson hade om en kär vän som just gått bort. Drömmen ackompanjerades av musik; stråkar och en hög klarinettstämma som tjöt ut sin smärta. En smärtsam och samtidigt vacker musik, helt olik den Nelson normalt komponerar. Musiken i drömmen kom att genomsyra hela Klarinettkonserten. Richard Wagner: Wolframs sång till aftonstjärnan ur Tannhäuser När Richard Wagner skrev Tannhäuser var han 30 år, en fattig konstnär med en brinnande tro på att konsten skulle kunna förändra samhället och människan. Han var starkt oppositionell och ville bejaka sinnlighet och att leva här och nu, framför det ofria borgerliga livet. Konflikten mellan sinnlig och kysk kärlek blir symbol för den här kampen i många av Wagners operor. Tannhäuser står inte ut med det förstelnade livet på Wartburgs hov. Han genomlever en inre strid mellan famntagen hos Venus och den renhjärtade och kyska kärlek som Elisabeth erbjuder. På motsvarande sätt står Elisabeth inför valet mellan den frisinnade, bohemiske Tannhäuser, och den godhjärtade vännen Wolfram, som gör allting rätt och som älskar Elisabeth med en tillbedjande kärlek. 16

Maskerad i Berwaldhallen Akt 1 I Sången till aftonstjärnan ber Wolfram stjärnan lysa för Elisabeth, vilken väg hon än må vandra. Maurice Ravel: Danse générale ur Daphnis et Chloé 1909 fick Maurice Ravel beställning på balettmusik till den mycket framgångsrika Ryska baletten i Paris, ledd av den färgstarke impressarion Sergej Djagilev. Resultatet blev baletten Daphnis et Chloé, en berättelse om det unga kärleksparet Daphnis och Chloé och de hinder som möter dem i en värld fylld av nymfer, satyrer och rövare. Beställarna hade tänkt sig att Ravel skulle återskapa det antika Greklands musik. Ravel var mer intresserad av att måla upp Grekland i mina drömmar. Resultatet blev Ravels till formatet största verk med stor orkester, kör och ett ovanligt rikt slagverk, bl.a. en vindmaskin. Danse générale är balettens virvlande slut. Pan har befriat Chloé från rövarna och Daphnis och Chloé har just svurit varandra evig trohet. 17

Maskerad i Berwaldhallen Akt 2 Joakim Agnas: Änglafanfar Akt 2 inleds även den med en fanfar, skriven av orkesterns solotrumpetare Joakim Agnas. Aram Chatjaturjan: Vals ur Maskerad Den armeniske tonsättaren Aram Chatjaturjans musik är ofta mycket effektfull och lättillgänglig, rytmisk och klangrik. Han har komponerat symfonier, virtuosa solokonserter, baletter och även musik för film och scen. Mest känd är kanske musiken till baletten Spartacus, signaturmelodi till TV-serien Onedinlinjen. Vals är hämtad ur skådespelsmusiken till Michail Lermontovs drama Maskerad, ett slags rysk version av Shakespeares Othello, som berättar om sällskapslivet i Moskva. Chatjaturian blev ombedd att skriva musik till en uppsättning med premiär i Moskva 1941. Han gjorde senare en orkestersvit som snabbt blev mycket populär. Leonard Bernstein: Glitter and be gay ur Candide I sin roman Candide gör Voltaire narr av livsfilosofin att allt är till det bästa i den bästa av världar. Romanen slutar med den nedtonade insikten att det bästa man kan göra av livet är att odla sin trädgård. Boken blev en skandal, brändes i Genève och förbjöds i Paris I Leonard Bernsteins musikal med samma namn ska Candide och Kunigunda just gifta sig, när kriget bryter ut och Kunigunda tycks bli dödad. Candide ger sig förtvivlad ut i världen. I Paris stöter han på Kunigunda, som överlevt och nu blivit en uppvaktad ung skönhet i Paris nöjesliv. I Glitter and be gay beskriver hon sitt liv som hålldam till den ena eller andra greven: Att glittra och vara glad, det är den roll jag spelar Giles Swayne: The Tiger Giles Swayne är född 1946 och växte upp i Liverpool. Han började komponera i tolvårsåldern och etablerade sig snabbt med både körverk, kammarmusik och verk för stor orkester. Hans stora intresse för afrikansk musik återspeglas i mycket av hans musik. Giles Swayne tonsatte The Tiger i september 1995. Texten är en bearbetning av William Blakes dikt The Tyger. Så här kommenterar Swayne själv sitt stycke The Tiger: Blakes dikt är en mystisk vision av livets storslagna makt och skönhet, och ett försök att greppa mysteriet i sitt ursprung. Dikten dök upp första gången 1794, mitt i ett årtionde som kanske var den mest intensivt ifrågasättande perioden i Europas historia. Blake var inte bara en mystiker och visionär, utan också en pro- 18

Maskerad i Berwaldhallen Akt 2 gressiv tänkare, mycket influerad av Rousseau och de idéer som ledde till och flödade från franska revolutionen som hade ägt rum bara fem år tidigare. August Söderman: Kung Heimer och Aslög På 1870-talet var vikingatiden populär inom en rad områden, inte minst arkitektur. August Söderman, som var teaterman och hade förmåga att fånga populära motiv, hakade på trenden med sin sång Kung Heimer och Aslög. Balladen blev snabbt mycket populär och Söderman hyllades som hjälte. Texten återberättar den isländska sagan om Aslög, dotter till Sigurd Fafnersbane och sköldmön Brynhild. När föräldrarna dör göms Aslög i en harpa och förs till Norge, där det är säkrare att leva. Dikten skildrar ögonblicket när Aslög och hennes fosterfar Kung Heimer just har nått Norge, och Aslög kan komma fram ur sitt gömställe. Francis Poulenc: Non, monsieur, mon mari? ur Brösten på Thérèse Thérèse grälar på sin man för att det alltid är hon som ska sköta hus och hem och föda det ena barnet efter det andra. Hon vill bli något viktigt, soldat, doktor, minister, president eller advokat. Och hon öppnar blusen och befriar sina bröst, ett blått och ett rött, och låter dem flyga upp i taket som ballonger. Hon sticker hål på ballongerna och i stället börjar skägget växa! Hennes man kommer sedan på ett sätt att producera 40 000 barn innan Thérèse inser att de gamla vanliga rollerna kanske är bäst trots allt. Texten till denna fantasifulla historia är skriven av surrealisten Guillaume Apollinaire. Den ultrakonservativa publiken i Salle Favart 1947 blev ordentligt omskakad av historien. Själv hade Poulenc mycket roligt åt ironin i att premiären måste skjutas upp två gånger därför att de båda sångerskor som skulle sjunga Thérèse blev gravida. Magnus Lindberg: Finale Grande Magnus Lindberg är en av Finlands främsta nutida tonsättare. Född 1958 har han etablerat sig som något av en Sankt Magnus, en sentida Sibelius och ett föredöme för yngre tonsättare. Han har komponerat både elektronisk och akustisk musik och skriver ofta klangrik och uttrycksfull musik, ljust extatisk eller våldsamt kraftfull. Finale Grande är finalen i ett samarbetsprojekt mellan sju tonsättare, som fick i uppdrag att skriva varsin variation över ett tema ur Henry Purcells Ode to S:t Cecilia. Det var tidningen BBC Music Magazine som gjorde beställningen till firandet av sitt tioårsjubileum. Stycket uruppfördes vid 19

Maskerad i Berwaldhallen Akt 2 Last Night of the Proms 14 september 2002 av BBC Symphony Orchestra och Leonard Slatkin. Georg Friedrich Händel: Why do the Nations ur Messias När opera började bli omodernt i 1700-talets England anpassade sig Händel snabbt genom att utveckla en ny kompositionsform; oratoriet. Språket blev engelska i stället för italienska och motiven skiftade från den antika mytologin till de bibliska berättelserna. 1742 uruppförde Händel själv sitt oratorium Messias vid en välgörenhetskonsert i Dublin. För att få in så mycket folk som möjligt ombads kvinnorna komma utan styvkjol och männen utan värja. Konserten blev en succé och traditionen att framföra Messias varje år grundades genast. Oratoriets tre delar följer Jesu liv; profetian om hans ankomst, hans födelse, död och uppståndelse. Texten i basarian Why do the Nations är hämtad ur Psaltaren 2:1-2: Varför larmar hedningarna och tänker folken fåfänglighet? Jordens konungar reser sig upp, och furstarna rådslår med varandra, mot Herren och hans smorde. Carl Orff: In trutina ur Carmina Burana Underrubrikerna i Carmina Burana är: Fortuna världens härskare, Om våren, På ängen, På krogen och till sist Sånger om kärlek. Sopransolot In trutina är en vacker poetisk bild av kärlekens två motsatser, som ligger tvekande på själens våg: den yra kärleken och den blyga. Men när jag ser dig, vet jag, att kärleken är starkast. Johann Sebastian Bach: Ur Juloratoriet Ett av Bachs främsta verk är Juloratoriet, sex kantater komponerade för tiden från juldagen till trettondagen. Det var Bach själv som kallade dem juloratorium. Som material återanvände han musik ur sina egna världsliga kantater. För Bach var det ingen skillnad på världslig och andlig kallelse i livet. Koralerna är centrala i Juloratoriet. Deras melodier var välbekanta för församlingsmedlemmarna sedan tidigare, vilket måste ha skapat en särskild samhörighet mellan publik och musiker; detta är inte bara andras lovsång till det nyfödda jesusbarnet, utan även vår. Koralerna kommenterar bibeltexten (Matteus 2, 7-12) och blir på så sätt en del i en predikan. I dag får vi lyssna till den inledande koralen till den sjätte kantaten Kantat på Trettondag jul med texten: 20

Maskerad i Berwaldhallen Akt 2 När fienden sig yvigt brösta, giv att vårt hjärta fast förtröstar på Dig, som mörkret övervann. Vi tro, att Du oss segern skänker, så att den grymmes list och ränker oss ej en hårsmån skada kan. Olov Helge: Skugghopp Olov Helge har efter studietiden vid Kungliga Musikhögskolan främst varit verksam som pedagog vid Örebro Universitet, men på senare år alltmer ägnat sig åt att komponera och arrangera. Som tonsättare har han rönt störst uppmärksamhet i sitt samarbete med koreografen Lena Josefsson och dansföreställningarna Utan Titel och Ett paradis trängt. Olov Helge anlitas ofta som arrangör/ orkesratör i symfoniska sammanhang, t.ex vid genreöverskridande projekt och vid musikteateruppsättningar. Skugghopp för klarinett och cello, skrivet för Johanna Sjunnesson och Niklas Andersson och denna trettondagskonsert, är en kort fantasi utifrån några grundidéer, vilka kan ge associationer både till skugga och hopp. Ture Rangström: Vingar i natten Ture Rangström föredrog själv att kalla sig sångdiktare och blev som en av våra ledande vokaltonsättare internationellt uppmärksammad. En uppmärksamhet som Jussi Björling, Birgit Nilsson och Nicolai Gedda starkt bidrog till genom att gärna framföra Rangströms sånger. Den djupt litterärt förankrade Rangström komponerade hundratals romanser varav ett drygt 30-tal till text av Bo Bergman men också texter av Fröding, Strindberg, Karin Boye och många andra svenska poeter. Bo Bergman tecknar i sin dikt Vingar i natten en bild av jagad hemlöshet, en text som Rangström tonsatte sommaren 1917. Igor Stravinskij: Eldfågelshymnen ur Eldfågeln Stravinskijs genombrottsbalett Eldfågeln slutar med att trollkarlen Kastjej faller i sömn. Medan han sover slår man sönder det ägg som gör honom odödlig. När han dör bryts förtrollningen och alla dem som han förvandlat och hållit fångna blir befriade. Palatset försvinner och prinsen får sin prinsessa. För sammandrag av hela handlingen se kommentaren till avsnittet i Akt 1. Texter: Katarina Lindblad, Bengt Arwén 21

Sveriges Radios Symfoniorkester VIOLIN I Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Eva Jonsson Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Veneta Zaharieva Blendulf Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén VIOLA Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer Ann Christin Ward CELLO Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Maria Johansson Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Peter Lysell FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdal Maj Widding TRUMPET Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA Tomas Nilsson Jan Huss (även slagverk) SLAGVERK Seppo Asikainen Mats Nilsson HARPA Lisa Viguier *Huvudansvarig för biinstrument 22

Radiokören SOPRANER Pernilla Ingvarsdotter Lena Hillås-Söderström Annelie Korsfeldt Johanna Nyström Ulla Sjöblom Susanne Carlström Helena Olsson Margaretha Ljunggren ALTAR Eva Wedin Helena Lidén Moore Anna Zander Marie Olhans Ulrika Kyhle-Hägg Helena Bjarnle Inger Kindlund-Stark Agneta Klingberg TENORER Per Björsund Mats Carlsson Conny Thimander Jon Sjunnesson Mikael Stenbaek Christian Wegmann Per-Gunnar Alpadie Nils Högman BASAR Johan Pejler Mathias Brorson Richard Collin Lage Wedin Patrik Sandin Carl-Henric Qvarfordt Hans Aniansson 23

Kommande konserter Januari 2003 Fr 10/1 Festkonsert för att fira fullbordandet av Svenska Moderna Klassiker på skiva Sveriges Radios Symfoniorkester Övriga medverkande meddelas senare Fredag 10 januari kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 23/12 Sö 12/1 Intima serien Amadékvintetten Lysellkvartetten Nielsen: Blåskvintett Stenhammar: Stråkkvartett nr 3 Söndag 12 januari kl 16.00 Berwaldhallen Biljetter: 120:- fr 23/12 Direktsänds i P2 Fr 17/1 Vårserien Sveriges Radios Symfoniorkester Stockholm kammarbrass Thierry Fischer, dirigent Leifs: Geysir Rabe: L assiuolo caprese för brasskvintett och orkester -Paus- Stravinsky: Symfoni i tre satser Fredag 17 januari kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 7/1 Direktsänds i P2 och EBU Lö 18/1 Körserien Radiokören Eric Ericsons Kammarkör Stefan Parkman, dirigent Lidholm: a riverder le stelle Rautavaara: Cancion de nuestro tiempo S-D Sandström: Ur Drömmar Bax: Mater ora filium E Suchon: Na Veselici Lördag 18 januari kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 120:- fr 7/1 Fr 24/1 Evenemangsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Lars Anders Tomter, viola Berlioz: Harold i Italien -Paus- Stenhammar: Serenad Fredag 24 januari kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 7/1 Konserten spelas in av SVT Direktsänds i P2 och EBU Lö 26/1 Matinéserien Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Lars Anders Tomter, viola Berlioz: Harold i Italien -Paus- Stenhammar: Serenad Lördag 25 januari kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 7/1 Konserten spelas in av SVT Fr 31/1 Diplomkonsert Sveriges Radios Symfoniorkester Eivind Aadland, dirigent Monika Mannerström, sopran (diplomand) Fredrik Ekdahl, fagott (diplomand) Fredrik Fahlman, tonsättare (diplomand) Fahlman: Nytt stycke Berg: Sieben frühe Lieder Jolivet: Fagottkonsert n.n. orkesterverk Lördag 31 januari kl 19.00 Berwaldhallen Fri entré, inga biljetter behövs Direktsänds i P2