1
Sammanfattning Då elmarknaden avreglerades år 1996 kom ny reglering att gälla för elnätsmonopolet. Nytt var att eltarifferna skulle sättas till skäliga nivåer. Skälighetsbegreppet innebär att kunden ska få en stabil elleverans samtidigt som överprissättning ska förhindras. Vidare ska nätägaren säkerställas en skälig avkastning på sin nätverksamhet. Regelverket som introducerades den 1 juli 2002 har ett prestationsbaserat fokus och har använts sig av analysverktyget Nätnyttomodellen. Regelverket och tillämpningen av detta har genererat omfattande kritik och tvister i alltifrån återbetalningsbelopp, metodanvändning, parametersättning och myndighetsagerande. Parterna träffade slutligen en överenskommelse som innebar stora höjningar i vad som ansetts som skäliga tariffer samt markerade slutet för användandet av Nätnyttomodellen. Ny reglering av nättariffer kommer införas från och med år 2012. Den huvudsakliga ambitionen med detta examensarbete är att belysa de grundläggande problemen i dagens regelverk samt problemen i tillämpningen av detta regelverk. Vidare diskuteras potentiella problem samt uppenbara förbättringar med den föreslagna 2012 års reglering av nättariffer. Intervjuer har genomförts med utvalda nätbolag och Energimarknadsinspektionen. 2012 tariffreglering diskuteras utifrån regeringens proposition. Arbetet visar tydligt att myndighetsarbetet, under perioden då Nätnyttomodellen använts, har bedrivits på ett alltför oprofessionellt sätt. Transparens och öppenhet har saknats samtidigt som kvalitetskontrollen hos myndigheten varit näst intill obefintlig. För att säkerställa att myndigheten följer sitt uppdrag måste uppgörelser och överkomplexa bedömningsmetodiker i framtiden undvikas. Den nya regleringen med förhandsprövning av nättariffer ska tas i bruk under 2012. Denna reglering har vissa fördelar gentemot den nuvarande som att den tar hänsyn till företagens faktiska kostnader. Dock kommer detta tillvägagångssätt att kräva mycket resurser av myndigheten då tidigare regleringar har övergets just på grund av denna kostnadshänsyn. Då föreslagna regleringsmetoder i övrigt har mycket gemensamt med Nätnyttomodellen finns det stor risk för att även denna reglering är överreglerad. Nätmyndigheten kommer få svårt att tillämpa regleringen på avsett sätt om inte förenklingar genomförs. Då framtidens regleringsmodeller tas fram måste legitimitet gentemot alla parter säkerställas samtidigt som regelverket ska vara anpassat till de tillgängliga resurser som nätmyndigheten kommer ha till sitt förfogande. Vidare måste processen för framtagandet av nya regelverk bli mer kontinuerlig i sin natur. Dagens system där gamla och tidigare förkastade lösningar återigen prövas, utan synlig konsekvensanalys, bör reformeras. Regelverket för skälighetsbedömning av elnätstariffer måste komplexitetsmässigt kunna ta ett steg bakåt för att kvalitetsmässigt kunna ta ett steg framåt. Det tjänar både kunder, nätföretag, rättsväsende och slutligen samhället på. 2
Innehållsförteckning 1 Inledning... 6 1.1 Bakgrund... 6 1.2 Problemdiskussion... 6 1.3 Problemformulering... 6 1.4 Syfte... 7 1.5 Avgränsningar... 7 1.6 Disposition... 7 1.7 Metod... 7 2 Teori... 8 2.1 Kapitalkostnader exklusive avkastning... 8 2.2 Kapitalbasen... 8 2.3 Tidsfördelning av kapitalkostnader... 9 2.3 Avkastning och WACC... 10 2.1.1 CAPM... 11 2.1.2 Kostnad för skulder... 12 3 Allmänt om eldistribution... 13 3.1 Elnätets uppbyggnad... 13 3.2 Nättariffer... 14 4 Reglering av nättariffer... 15 4.1 Omregleringen 1996... 15 4.2 Regelverket innan den 1 juli 2002... 15 4.3 Nuvarande regelverk... 16 4.3.1 Prestationsbaserad bedömning... 16 4.3.2 Uppdelning i en objektiv och en subjektiv bedömningsgrund... 17 4.3.3 En ramlagstiftning med användning av rättspraxis... 17 4.4 Allmänt om skälighetsbedömningen... 18 4.5 Nätnyttomodellen... 19 4.5.1 Utformning och kostnadssättning av referensnätet... 19 4.5.2 Tillägg av mindre kostnadsposter... 20 4.5.3 Värdering av företagets prestation... 20 4.6 Andra metoder för att mäta skälighet... 21 4.7 Kontrollregeln... 21 5 Konflikten... 22 5.1 Allmänt... 22 5.2 Avgörande beslut rörande återbetalningsbeloppen från länsrättens handläggning av tvisten... 23 5.2.1 Initialt beslut från Energimarknadsinspektionen... 23 5.2.2 Energimarknadsinspektionens första yttrande... 24 5.2.3 Energimarknadsinspektionens andra yttrande... 25 5.2.4 Energimarknadsinspektionens tredje yttrande... 25 5.2.5 Slutgiltiga återbetalningsbelopp av nättariffer efter tvisten i Länsrätten... 26 5.3 De huvudsakliga åsiktsskillnaderna mellan nätbolagen och Energimarknadsinspektionen... 27 3
5.3.1 Yrkanden från nätbolagen... 27 5.3.2 Nätnyttomodellen... 28 5.3.3 Kontrollregeln... 30 5.3.4 Diverse invändningar från de olika nätföretagen... 31 5.4 Nätbolagens kommentarer kring den generella handläggningen från Energimarknadsinspektion... 32 5.4.1 Allmänt... 32 5.4.2 Oförmåga att bemöta invändningar... 32 5.4.3 Bristfällig dokumentation... 32 5.4.4 Obefintlig kvalitetskontroll... 33 5.5 Uppgörelsen mellan nätföretagen och Energimarknadsinspektionen den 17 december 2008.... 33 5.5.1 Allmänt... 33 5.5.2 Företagens syn på hur återbetalningsbeloppen har förhandlats fram... 33 5.5.3 Inspektionens syn på överenskommelsen... 34 5.5.4 Omfattningen av överenskommelsen... 35 5.5.5 Berörda nätföretag... 35 5.5.6 Energimarknadsinspektionens bedömning av elnätsmarknaden och morgondagens nättariffer... 37 6 Ny reglering av nättariffer... 38 6.1 Bakgrund... 38 6.2 Åsikter kring ny reglering från företag samt sakkunnig myndighetsperson... 38 6.3 Införandet av en intäktsram... 39 6.3.1 Allmänt... 39 6.3.2 Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden... 40 6.3.3 Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden... 40 6.3.4 Beslut från förvaltningsdomstol... 41 6.3.5 Avvikelse från intäktsramen... 41 6.4 Grundläggande ramverk för utformningen av intäktsramen... 42 6.5 Praxis eller föreskrifter... 42 6.6 Kvalitet och dess påverkan på avkastningen... 43 6.6.1 Kvalitetshänsyn i dagens reglering... 43 6.6.2 Kvalitetshänsyn i kommande reglering... 43 6.7 Kostnader och avkastning... 44 6.7.1 Allmänna överväganden... 44 6.7.2 Bedömning av skäliga kostnader... 45 6.7.3 Kapitalkostnad allmänt... 45 6.7.4 Beräkning av kapitalbasen... 46 6.7.5 Tidfördelning av kapitalkostnader... 49 6.7.6 Avskrivningar... 50 6.7.7 Avkastning... 51 7 Analys... 52 7.1 Problem med den lagstiftning som gällde innan den 1 juli 2002... 52 7.2 Den nuvarande lagstiftningen och de huvudsakliga problemen som uppkom till följd av denna... 52 4
7.3 Huvudsakliga problem med Nätnyttomodellen enligt diverse aktörer... 52 7.4 Parameterproblem hos Nätnyttomodellen enligt diverse aktörer... 53 7.5 Företagens förväntningar på ny reglering... 53 7.6 Den nya lagstiftningens hantering av den gamla lagstiftningens problem... 54 7.7 Möjliga problem med föreslagen lagstiftning... 54 8 Resultat och slutsatser... 55 8.1 Nätnyttomodellen... 55 8.2 Den nya regleringen... 57 8.3 Regleringsarbetet... 58 8.4 Myndighetsarbetet... 59 9 Avslutande diskussion... 60 9.1 Framtidens nättariffreglering... 60 9.2 Metodkritik... 60 10 Källförteckning... 61 Bilaga: Appendix... 63 Intervjuer... 63 Energimarknadsinspektionen... 63 Allmänt från Energimarknadsinspektionen:... 65 Vattenfall... 66 E.ON... 68 Fortum... 70 Tabelldata... 72 5
1 Inledning 1.1 Bakgrund Då elmarknaden avreglerades år 1996 beslutades att nätverksamheten, till skillnad från produktion och handel med el, fortsättningsvis skulle utgöra ett legalt monopol. För att förhindra överprissättning från nätägarna beslutade staten att kostnaden för överföring av el och anslutning till elnätet, de så kallade nättarifferna, skulle regleras. Regleringen medförde att nätägarna skulle tillämpa en skälig prissättning i nättarifferna. Tillsynsmyndigheten som i Sverige är Energimarknadsinspektionen ska till skillnad från de flesta andra länder, granska tarifferna i efterhand. Denna granskning har sedan 2003 utgått från Nätnyttomodellen vilket är ett datorprogram vars syfte är ett beräkna skäligheten i nätföretagens tariffer. Nätföretagen sätter själva sina tariffer men företagen riskerar, att i efterhand, tvingas att justera tarifferna och bli återbetalningsskyldiga gentemot kunderna om myndigheten med hjälp av Nätnyttomodellen finner att tarifferna är för höga. 1998 påbörjades utvecklingsarbetet av modellen. Därefter har modellen genomgått tre omfattande testomgångar också kallade pilottester, år 2001, 2002 och 2003. 1 1.2 Problemdiskussion Modellen har på senare tid fått utstå en hel del kritik, speciellt från branschföreträdare. Elnätsföretag har överklagat Energimarknadsinspektionens beslut vilket har resulterat i långa tvister i länsrätten. Bland annat har tydligheten och den retroaktiva priskorrigeringen i nuvarande system ifrågasatts. Mot denna bakgrund har ny reglering varit önskvärd. Den 30/1-09 meddelade Energimarknadsinspektionen att myndigheten lägger ned granskningen med Nätnyttomodellen. Istället ska myndigheten övervaka nätföretagen med hjälp av ekonomiska marginalmått under en övergångsperiod. 2012 kommer en ny proaktiv regleringsmetod att gälla. 2;3 1.3 Problemformulering De huvudsakliga frågeställningarna som ska besvaras för att belysa problemformuleringen är följande: På vilket sätt har Nätnyttomodellen används i dagens reglering? Varför överges modellen? Vilka styrkor och brister har varit tydliga? Har det funnits återkommande brister i modellen som tydliggjorts i de tvister som förekommit? Vilka huvudståndpunkter har varit tydligast och hur motiveras de i förekomna tvister? Hur säkerställer myndigheten samt lagstiftaren att de negativa erfarenheterna inte upprepas i den nya regleringen. Vad anser diverse viktiga aktörer om föreslagen framtida reglering? 1 Energimyndigheten: Nätnyttomodellen, Beslut med underlag. 2004-06-21. s9. citerad 2009-06-22 2 E.ON: Energimarknadsinspektionen och E.ON överens. Pressmeddelande 2008-12-17. citerad 2009-06-22 3 Energimarknadsinspektionen: Förenklat regelverk ska gynna elkunderna. Pressmeddelande 2009-01-30. citerad 2009-06-22 6
1.4 Syfte Den huvudsakliga ambitionen med detta examensarbete är att belysa de grundläggande problemen i dagens regelverk samt problemen i tillämpningen av detta regelverk. Vidare diskuteras potentiella problem samt uppenbara förbättringar med den föreslagna 2012 års reglering av nättariffer. För att belysa problematiken kring tariffreglering ämnas en genomgång av problemen med användandet av Nätnyttomodellen göras. Genomgång av kommande reglering samt andra alternativa regleringsmetoder diskuteras utifrån regeringens proposition om förhandsreglering av nättariffer. Dessutom genomförs intervjuer med utvalda nätbolag samt Energimarknadsinspektionen för att utreda tidigare problem samt ny reglering ytterligare. 1.5 Avgränsningar En explicit undersökning av Nätnyttomodellens programkod ska inte genomföras i detta arbete. Dessutom kommer inte någon ny regleringsmodell att konstrueras. 1.6 Disposition Kapitel ett är menat att ge läsaren en god introduktion av ämnet, frågeställningar samt syftet med uppsatsen. Dessutom ges läsaren en redogörelse av vilka metoder som använts i uppsatsen samt motiv till diverse intervjuer. Den av författaren bedömt relevanta teorin redovisas i kapitel två. I kapitel tre ges en allmän genomgång av eldistribution med förklaringar av viktiga begrepp samt tidigare och gällande reglering på området. Kapitel fyra går igenom Nätnyttomodellen och andra metoder som används i skälighetsbedömningen. I kapitel fem presenteras en genomgång av konflikten mellan nätbolagen och nätmyndigheten. Det nya regelverket gås igenom i kapitel sex. I kapitel sju analyseras materialet och i kapitel åtta presenteras resultatet samt slutsatserna. Diskussionen av slutsatser, metod med mera sker i kapitel nio. Källorna anges i kapitel tio medan Appendix listar intervjuerna i sin helhet samt viktig data i tabellform. 1.7 Metod En kvalitativ metod väljs innehållande en litteraturstudie, intervjuer med berörda parter samt nyttjandet av relevant teori. Litteraturen kommer bland annat från Energimarknadsinspektionens och Svensk Energis hemsidor. De två viktigaste litteraturkällorna är Regeringens proposition (2008/09:141 Förhandsprövningar nättariffer) och Sammanfattande yttrande Allmän del (Sammanfattning av nätbolagen anföranden i länsrätten). Intervjuer utförs med nyckelpersoner från Vattenfall, E.ON och Fortum samt från Energimarknadsinspektionen. Teorin innefattar relevanta metoder för beräkning av kapitalkostnader. Roland Forsberg (expert på Nätnyttomodellen från Energimarknadsinspektionen) och Bo Ohlsson (chef nätverk och strategi Vattenfall Norden) intervjuades på telefon. Tony Rosten (ställföreträdande generaldirektör på Energimarknadsinspektionen), Johan Aspegren (sakkunnig nätreglering E.ON) och Carola Hjertén (sakkunnig Fortum) intervjuades via e-mail. I appendix finns kompletta intervjuer med ovan nämnda personer. 7
2 Teori 2.1 Kapitalkostnader exklusive avkastning För att bestämma ett företags kapitalkostnader, exklusive avkastningen, behövs hänsyn tas till dels avskrivningarna samt dels kapitalbasen och den ränta som står för ränta som står för alternativkostnaden för detta kapital. Kapitalbasen definieras som avskrivningsbasen minus gjorda avskrivningar. Med avskrivningsbasen menas i sin tur förbrukningen av kapitalet (periodiserad anläggningskostnad). Då avskrivningen under en viss period ska bestämmas behövs följande tre faktorer bestämmas: 1. Avskrivningsbasen Vilket totalvärde skall fördelas? Ska avskrivningen baseras på det historiska anskaffningsvärdet, på nuanskaffningsvärdet (vad motsvarande kapacitet kostar att köpa idag) eller på något annat värde? Vilka utgifter i samband med anskaffningen ska räknas med i anskaffningsvärdet? 2. Avskrivningstiden. Över vilken tid ska avskrivningsbasen fördelas? 3. Tidsfördelningsmönstret. Hur ska avskrivningarna fördelas över tiden? Avskrivningar kan fördelas linjärt, progressivt och degressivt över tiden. Val kan här göras om avskrivningen ska följa nyttjandegraden av tillgången eller om den ska spegla tillgångens förändring i det tänkta marknadsvärdet. 4 2.2 Kapitalbasen Då kapitalbasen ska beräknas finns det två generella synsätt, ett förmögenhetsbevarande och ett kapacitetsbevarande synsätt. Det förmögenhetsbevarande synsättet innebär att anskaffningsbeloppet skall återbetalas, medan man med kapacitetsbevarande synsätt menar att medel skall hållas inne för att säkra framtida återanskaffning. Frågan kompliceras då prisutvecklingen för investeringen inte följer den allmänna inflationstakten. Det förmögenhetsbevarande synsättet anses som det rimligaste valet för att beräkna offentliga investeringar. Anledningen till detta är den långsiktiga investeringshorisonten vilket ger problem i antagandet om vilken teknologi dagens investeringar kommer att ersättas med. Vidare talar den stora andelen främmande kapital som finansierar investeringen för det förmögenhetsbevarande synsättet. 5 4 Tagesson T. (2001). Redovisning och beräkning av kapitalkostnader i kommunala va-verksamheter. Department of Business Studies, Kristianstad University College. s6-7. citerad 2009-06-09 5 Tagesson T. (2001). Redovisning och beräkning av kapitalkostnader i kommunala va-verksamheter. Department of Business Studies, Kristianstad University College. s7-8. citerad 2009-06-09 8
2.3 Tidsfördelning av kapitalkostnader Fyra vedertagna metoder finns att välja på som alla är kostnadsriktiga givet att de används korrekt. Med kostnadsriktighet menas att nuvärdet av en investerings kapitalkostnader skall motsvara investeringsutgiften. 1. Nominell linjär metod, NL (även kallad Rak nominell metod) Enligt denna metod görs årligen avskrivning med lika stort nominellt belopp (i kronor räknat) på investeringens avskaffningsvärde. Nominell ränta beräknas på oavskrivet restvärde. Denna metod relaterar till bokföringen genom att den ofta bygger på samma grundläggande principer. 2. Nominell annuitetsmetod, NA Denna metod annuitetsfördelar anskaffningsvärdet vid en nominell ränta. Metoden ger i nominella termer konstanta kapitalkostnader. 3. Real linjär metod, RL (även kallad Rak real metod eller Bruksvärdemetod) Avskrivningarna görs med en konstant procentsats på ett uppindexerat anskaffningsvärde. Real ränta beräknas på det uppindexerade restvärdet (bruksvärdet). Vid en inflationstakt på noll, är denna metod ekvivalent med NL-metoden. Vid inflation ger RL-metoden lägre kapitalkostnader i början av tillgångens ekonomiska livslängd och högre i slutet jämfört med NL-metoden. 4. Real annuitetsmetod, RA RA-metoden annuitetsfördelar anskaffningsvärdet med en real ränta. Kapitalkostnaden blir då konstant över livslängden i reala termer. I nominella termer innebär detta att annuiteten årligen räknas upp med inflationen. Detta gör att kapitalbasen minskar mindre i början och mer i slutet av investeringens livslängd. Respektive metods tidsfördelning av avskrivningar åskådliggörs i följande exempel med tillhörande diagram. Investering: 10 miljoner kronor. Livslängd: 33 år. Real diskonteringsränta: 4 %. Årlig inflationstakt: 6 %. Figur 1a. Utveckling av nominella kapitalkostnader. Figur 1b. Utveckling av reala kapitalkostnader. 9
Den Nominell linjära metoden (NL) ger höga kapitalkostnader i början av investeringens livslängd och låga i slutet. Nominell annuitetsmetod (NA) fördelar kapitalkostnaderna jämt över tiden då hänsyn ej tas till inflationen men precis som NL-metoden fördelas de reala kapitalkostnaderna degressivt över investeringens livslängd. Real linjärmetoden (RL) fördelar kapitalkostnaderna linjärt över tiden medan den Reala annuitetsmetoden (RA) ger lika höga reala kapitalkostnader under hela avskrivningstiden. Används Reala metoder och då speciellt RA-metoden ökar de nominella kapitalkostnaderna mot slutet vilket kan medföra att nya investeringar känns billiga och gamla investeringar känns dyra. Används nominella metoder och då speciellt NL-metoden förhåller det sig tvärt om. Även om det är viktigt att matcha vald metod för fördelning av kapitalkostnader mot investeringens intäkter ska också hänsyn tas till tidsfördelningen av andra kostnader innan metod väljs. Drift- och underhållskostnader kan vara exempel på dessa icke-kapitalkostnader. Ett argument för NL-metoden, som tar en stor del av kapitalkostnaden tas i början av investeringens livslängd, är att kostnader för drift och underhåll vanligtvis är högre i slutet än i början av investeringens livslängd. Rimliga skäl till ökningen av drift och underhåll kan vara åldersslitage samt ett ökat kapacitetsutnyttjande ju äldre investeringen blir. 6;7 2.3 Avkastning och WACC WACC, Weighted Average Cost of Capital, är en kalkylränta som representerar alternativkostnaden för investerarna för att de investerar sina pengar i en typ av verksamhet istället för att investera i andra med liknande risk. På samma sätt representerar WACC företagets kapitalkostnad baserat på dess aktuella investerare. Den viktigaste principen som ska styra vid utformandet av WACC är att få en så stark överensstämmelse mellan denna och de olika komponenterna i företagets genererade fria kassaflöde. Eftersom det fria kassaflödet är till för alla investerare (aktieägare, långivare och aktörer som innehar blandade säkerheter) måste företaget ta hänsyn till alla av dessas avkastningskrav. För att en WACC-beräkning ska bli så korrekt som möjligt måste följande aspekter tas hänsyn till: Den måste inkludera alternativkostnaden för alla typer av kapital (aktiekapital, lån m.m.) på grund av att det fria kassaflödet är till för alla investerare vilka förväntar sig kompensation för de risker som de tar. Den måste väga varje aktörs förväntade avkastning med den marknadsmässiga vikten inte på den historiska balansräkningen. Den ska beräknas efter skatter (på grund av att det fria kassaflödet beräknas efter skatt). Om det finns några finansiellt relaterade skatteeffekter som inte är inkluderade i det fria kassaflödet ska dessa tas med i WACC-beräkningen eller värderas separat. Den måste baseras på samma valuta som det fria kassaflödet. Den måste beräknas utan hänsyn till inflation om prognostiserade fria kassaflöden ej är inflationsjusterade. 8 6 Tagesson T. (2001). Redovisning och beräkning av kapitalkostnader i kommunala va-verksamheter. Department of Business Studies, Kristianstad University College. s8-11. citerad 2009-06-09 7 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s76-77. citerad 2009-06-22 8 Koller T, Goedhart M, Wessels D. (2005). Valuation, Fourth Edition. Wiley. s297. citerad 2009-05-04 10
Formeln för WACC I sin enklaste form är WACC det marknadsbaserade vägda snittet av aktiekapital och lån efter skatt: D E WACC = kd ( 1 Tm ) + ke V V där D/V = Hur stor del lånen utgör av summan av aktievärdet plus värdet av lånen baserat på marknadsvärdet (inte på balansräkningen) E/V = Hur stor del aktiekapitalet utgör av summan av aktievärdet plus värdet av lånen baserat på marknadsvärdet k d = Avkastningskravet för långivarna k e = Avkastningskravet för aktieägarna T m = Företagets marginalinkomstskatt För företag med andra typer av säkerheter (t.ex. prioriterade aktier) och tillgångar (t.ex. uppskjuten skatt) måste extra termer läggas till i beräkningen. På samma sätt som förut måste avkastningskravet och andelen i förhållande till resten bestämmas. 9 2.1.1 CAPM För att bestämma aktieägarnas avkastningskrav måste vi först bestämma den förväntade avkastningen för företagets aktie. Beroende på att förväntade avkastningar ej är möjliga att observera blir vi beroende av modeller för att översätta risk till förväntad avkastning. Den vanligaste metoden för att bestämma aktieägarnas avkastningskrav är Capital asset pricing model (CAPM). CAPM använder tre variabler för att bestämma avkastningen hos en aktie; riskfria räntan, marknadsriskpremien (avkastningen på marknaden som överstiger riskfria obligationer) och aktiens betavärde. I CAPM bestäms beta med hjälp av aktiens samrörelse gentemot marknaden. Beta beskriver med andra ord aktiens förmåga att diversifiera marknadsportföljen. Aktier med höga betavärden måste ha extra höga avkastningar som överstiger marknadsriskpremien och det omvända gäller för låga betavärden. 10 9 Koller T, Goedhart M, Wessels D. (2005). Valuation, Fourth Edition. Wiley. s298. citerad 2009-05-04 10 Koller T, Goedhart M, Wessels D. (2005). Valuation, Fourth Edition. Wiley. s299-300. citerad 2009-05-04 11
Formeln för CAPM CAPM postulerar att den förväntade avkastningen på någon aktie är lika med den riskfria räntan plus aktiens betavärde multiplicerat med marknadsriskpremien: E ( Ri ) rf + β i [ E( R r ] = ) där E(R i ) = k e = Aktien i:s förväntade avkastning r f = Riskfria räntan. I utvecklade ekonomier använd höglikvida, långsiktliga obligationer till exempel till den tioåriga nollkupongs-stadsobligationen. β i = Aktiens känslighet för marknaden. Om det inte går att hitta empiriska data använd ett industrirelaterat skuldfritt beta som är anpassad efter bolagets kapitalstruktur. m r E(R m ) = Den förväntade avkastningen på marknaden. Baseras på historiska snitt och framtida estimat. 11 I CAPM är riskfria räntan och marknadsriskpremien (skillnaden mellan E(R m ) och r f ) gemensam för alla företag medan beta varierar. Dagligvaruföretag vars försäljning är relativt opåverkad av aktiemarknaden brukar ha låga betavärden medan IT-företag vars framgång är starkt är sammanflätad med marknaden brukar ha höga betavärden. På grund av att företag med lägre betavärden står emot en nedgång på aktiemarknaden bättre, än företag med högre betavärden, är investerare benägna att betala mer för aktien och detta förklarar därmed CAPM-resonemanget. 12 2.1.2 Kostnad för skulder Vid uppskattning av skuldkostnaden, k d, hos ett företag som har ett kreditbetyg används räntan för bolagets långa lån. För företag med marknadsnoterade lån beräknas räntan med hjälp av marknadspriset och de förväntade kassaflödena. Uppskattning av räntan för företag med mycket illikvida skulder sker med hjälp av bolagets kreditbetyg. På grund av att de fria kassaflödena mäts utan hänsyn till skatteavdrag ska skuldkostnaden beräknas efter skatt. 13 11 Koller T, Goedhart M, Wessels D. (2005). Valuation, Fourth Edition. Wiley. s300-302. citerad 2009-05-04 12 Koller T, Goedhart M, Wessels D. (2005). Valuation, Fourth Edition. Wiley. s301. citerad 2009-05-04 13 Koller T, Goedhart M, Wessels D. (2005). Valuation, Fourth Edition. Wiley. s299. citerad 2009-05-04 12
3 Allmänt om eldistribution 3.1 Elnätets uppbyggnad Sveriges elmarknad består av följande aktörer; elproducenter, balansansvariga, elhandelsföretag, elbörs, elanvändare och elnätsföretag. Elnätsföretagen roll är överföring av el, förvaltning, drift och underhåll av nätet samt mätning och rapportering av den el som transporteras genom nätet. Figur 2. Systemskiss av det svenska elnätet. Svenska Kraftnät som enligt ellagen systemansvarig är den myndighet som har det övergripande ansvaret för att balansen mellan produktion och förbrukning av elektricitet upprätthålls inom hela landet. Elnätet i sin tur består av 3 delar; Stamnätet, Regionnät och Lokalnät, rangordnat i fallande spänningsnivå. Stamnätet som kan sägas utgöra elnätets ryggrad löper genom Sverige från norr till söder och innehåller ledningar som har över 220 kv i nätspänning. Det via staten ägda Svenska kraftnät har som uppgift att förvalta och driva det svenska stamnätet samt utlandsförbindelserna som också ägs av staten. Regionnäten vilka sköts och ägs i huvudsak av de större elnätsföretagen kopplar samman stamnätet och lokalnäten samt en del större elanvändare. Nätspänningen ligger här på cirka 40 kv till 220 kv. Lokalnätet som är den minsta av de tre drivs och ägs främst av kommuner samt de tre stora koncernerna E.ON, Fortum och Vattenfall. Dessutom finns det en del små privata företag och ekonomiska föreningar som äger och driver lokalnät. Dessa företag har ensamrätt att inom sina områden ansluta och överföra el till användare på skäliga villkor. Nätspänningen i lokalnätet ligger normalt på 0,4 kv till 40 kv. 13
De främsta kostnaderna som uppkommer i lokalnätet är de som har med den direkta verksamheten att göra, med andra ord kostnader för; överföring av el, förvaltning, drift och underhåll av nätet samt mätning och rapportering. Vidare ingår kostnader till överliggande nät, dvs. region- och stamnät. Förbrukningsmönstret för en slutkonsument påverkar också nättariffen. Två abonnenter med samma årsförbrukning i ett lokalnät kan ha olika säkringsstorlekar. Abonnenten med den högre säkringen betalar i detta fall för möjligheten att kunna nyttja en högre effekt. Nätföretag är också ålagda att betala en avgift för varje elabonnent till staten kallad myndighetsavgift. Denna avgift används för att finansiera de statliga verksamheterna för elsäkerhet, elberedskap och verksamheten för övervakning av nätmonopol. Myndighetsavgiften den 1 januari 2008 var 54 kr/år exklusive moms per nätabonnent för lågspänningsnät, respektive 3577 kr/år exklusive moms för högspänningsnät. 14 3.2 Nättariffer En nättariff definieras i ellagen som de avgifter och övriga villkor som gäller för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät. De flesta elnätföretag använder sig av en nättariff med en fast och en rörlig del. Den fasta delen beror av säkringens storlek eller av den abonnerade effekten. Parameter för den rörliga delen är elförbrukningen (öre/kwh). Fördelningen mellan den fasta och den rörliga avgiften varierar mellan de olika elnätföretagen. Nättariffernas fördelning mellan fasta och rörliga avgifter speglar ofta det individuella nätbolagets kostnadsstruktur, med andra ord hur stor andel som är fasta relativt rörliga kostnader. Vissa företag har nättariffer som enbart består av en fast del. Denna typ av nätprissättning medför att kundens nätkostnad inte beror på mängden el som förbrukas. Även om det är ovanligt finns det exempel på elnätföretag med enbart en rörlig del i sina nättariffer. Detta angreppssätt medför att kunden har större möjlighet att själv påverka sin totala elräkning. Kunden har även möjlighet att påverka den fasta delen i sin nättariff. Genom att minska effektbehovet minskas antingen den fasta avgiften automatiskt, eller så kan kunden genom effektminskningen gå ned ett steg i säkring och därmed få mindre fast avgift. Kostnaden som nättariffen ska spegla beror på nätets uppbyggnad och konstruktion, med andra ord kostnaden för att bygga samt förvalta de ledningar och stationer som överför el från produktionskällorna till slutkunden. Nättariffen som elabonnenten betalar till sitt lokala elnätsföretag är mix av kostnader som uppstår i stamnätet, regionnätet och lokalnätet. 15 14 Energimarknadsinspektionen: RAPPORT, Utveckling av nättariffer, 1 januari 1997 1 januari 2008. 2008-06-19. s27-28, s30. citerad 2009-06-22 15 Energimarknadsinspektionen: RAPPORT, Utveckling av nättariffer, 1 januari 1997 1 januari 2008. 2008-06-19. s29-30. citerad 2009-06-22 14
4 Reglering eglering av nättariffer 4.1 Omregleringen 1996 Prisreglering av elnätsverksamhe verksamhet, och tidigare även elpriset, har sedan det Svenska elnätets utbyggnad skett genom efterhandskontroll. Även efter elmarknaden omreglerades, januari 1996, behölls efterhandskontrollen av tarifferna. Fri prissättning fortsatte alltså att gälla även om tarifferna ferna sattes efter vissa generella generella riktlinjer. I förarbetet (proposition 1993/94:162) till den nya lagstiftningen som togs i bruk 1996 19 uttalades att nättariffer samt övriga villkor för nättjänster borde vara underkastade underkasta reglering. Utgångspunkten för vad skäliga käliga avgiftsavgifts och tariffnivåer skulle vara menade man borde ta sin utgångspunkt i gällande praxis.16;17 Figur 3. Den elverksamhet som omfattas av tariffreglering. 4.2 Regelverket innan den 1 juli 2002 Före den 1 juli 2002 gällde att nättarifferna skulle vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Skäligheten avsåg tariffnivån medan kravet på saklighet syftade till indelningen av kunder i olika kundgrupper där varje kundgrupp skulle ha samma nättariff. nättariff. Saklighetskravet innebar att tarifferna skulle vara objektiva och ickediskriminerande. Skälighetsbedömningen skulle beakta kundintresset med andra ord att tarifferna skulle vara låga och stabila samtidigt som kravet på en rimlig avkastning i nätverksamheten nätverksamhe beaktas. I förarbetena till regleringen sades det att nätmyndigheten skulle ta fram nyckeltal som speglade prisutvecklingen i tarifferna. Dock kunde nyckeltalen frångås om till exempel nätföretagets kostnader var ovanligt stora till följd av nyss gjorda investeringar eller på grund av att man erbjöd rbjöd större leveranssäkerhet än vanligt. Dessutom skulle nätmyndigheten ta fram ett index som uttryckte prisutvecklingen för den aktuella verksamheten och den förväntade produktionsutvecklingen i branschen. Produktionsutvecklingen var ett mått på den lägsta lägs årliga effektivitetsökningen i branschen eller den kostnadsminskningen som nätföretaget rimligen borde kunna uppnå som därmed borde komma kunden till godo. Det som poängterades i förarbetena var att dessa framtagna metoder för till exempel prisutvecklingen ingen skulle bidra till låga kostnader och ökad effektivitet i nätverksamheten. 16 Energimarknadsinspektionen: Förenklat regelverk ska gynna elkunderna. elkunderna. Pressmeddelande 2009-01-30. 2009 citerad 2009-06-23 17 Förhandsprövning av nättariffer.. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s22. citerad 2009-06-23 2009 15
Syftet med kravet att nättarifferna skulle ge företagen en rimlig avkastning var att lagstiftaren inte ville få en situation där nätverksamheten måste finansieras på annat sätt än genom nättariffer, eller omvänt att nätverksamheten blir utnyttjad för subventionering av annan verksamhet. Om nätföretaget ökar sin vinst kan detta vara acceptabelt om detta är ett resultat av rationalisering och effektivisering av nätverksamheten. Dock kan nätföretaget också uppnå lägre kostnader genom att eftersätta underhållet av nätet. För att undvika sådana situationer var det därför viktigt att nätmyndigheten beaktade andra faktorer som kunde komplettera bedömningen. Exempel på dessa var bland annat avkastningen på eget kapital, avbrottsfrekvens, teknisk standard på anläggningarna samt jämförelser med liknande nätverksamhet. 18 4.3 Nuvarande regelverk 4.3.1 Prestationsbaserad bedömning Den stora förändringen efter den 1 juli 2002 är att skälighetsbedömningen ska inrikta sig på nätkoncessionshavarens samlade prestation. I fjärde kapitlet första paragrafen första stycket står det att nättariffer ska vara utformade så att nätkoncessionshavarens samlade intäkter från nätverksamheten är skäliga i förhållande till dels de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverksamheten, dels nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten. Tanken med denna lagändring var att komma ifrån det tidigare regelverkets problematiska tillämpning av skälighetsregeln. Ett specifikt problem var att den tidigare lagstiftningen hade företagets kostnader som utgångspunkt i kriteriet rimlig avkastning i nätverksamheten vid skälighetsbedömningen. Detta förfarande bedömdes ineffektivt då stora resurser krävdes av tillsynsmyndigheten för att granska ett företags kostnader samt att bedöma om var och en av dessa var godtagbara eller inte. Värdering av dels ett nätföretagets prestation samt dels om detta nätföretags intäkter står i rimlig proportion till dess prestation verkade därför vara ett mycket attraktivare regelverk. 19 Johan Aspegrens på E.ON kommenterade utarbetningen av regelverket med följande: 20 Branschen var involverad initialt men slutförfarandet med detaljer och parametersättning gjordes ensidigt av EI med konsulter. Carola Hjerthéns förklarade Fortums medverkan i utarbetandet av detta regelverk med följande: 21 Vi deltog i samarbetsgrupper och försökte påverka så att modellen så långt som möjligt efterliknade verkligheten, samt att granskningen skulle baseras på flera olika metodiker. EI valde vid den tiden att göra tekniska lösningar, parameterval etc. som gjorde att branschen inte kunde stå bakom den valda metodiken (initialt Nätnyttomodellen ensam). 18 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s22-23. citerad 2009-06-23 19 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s23. citerad 2009-06-23 20 Intervju. e-post 2009-04-20 21 Intervju. e-post 2009-04-19 16
4.3.2 Uppdelning i en objektiv och en subjektiv bedömningsgrund I bedömningsförfarandet måste tillsynsmyndigheten först fastställa den prestation nätföretaget har utfört. Denna prestationsbedömning ska bygga på både en objektiv samt en subjektiv bedömning. Den objektiva bedömningen skall innefatta förutsättningarna för att bedriva nätverksamhet i det aktuella området. Med dessa förutsättningar menas de faktorer som företaget självt inte har möjlighet att påverka. Dessa kan vara; antalet kunder och fördelning på olika kundkategorier, kundernas geografiska läge, överförd energi och effekt med beaktande av fördelning över dygnet och året, klimat och geografiskt läge för nätverksamheten samt kostnader för överliggande nät. Förarbetena (a. prop. S. 20 f.) innehöll en kortfattad beskrivning av den generella modell för bedömning av nätkoncessionshavarnas tariffer, Nätnyttomodellen, som Statens energimyndighet (Energimyndigheten) under denna tid utvecklade. Motivet till användandet av modellen var att tillsynen av nätföretagen på sikt skulle bli mindre resurskrävande än under det gamla systemet. Det betonades dock att det inte infördes någon laglig skyldighet för Energimyndigheten att använda Nätnyttomodellen utan att det tvärtom stod myndigheten fritt att bedöma de objektiva förutsättningarna för nätföretagets prestationer på något annat sätt. I förarbetena (a. prop. s. 21) sades också att i de flesta fall skulle bara den objektiva prestationen komma att ligga till grund för skälighetsbedömningen. Utöver denna skulle dock också en subjektiv skälighetsbedömning innehållande faktorer som företaget kan påverka inkluderas. Kvaliteten på överföringen, med vilket menas avbrottsfrekvens och spänningskvalité, skulle till exempel vara en subjektiv bedömning av nätföretagets prestation. Ifall den subjektiva bedömningen avvek markant från motsvarande prestation hos andra nätföretag påverkade det den totala skälighetsbedömningen i antingen höjande eller sänkande riktning. 22 4.3.3 En ramlagstiftning med användning av rättspraxis I förarbetena framhölls det att den nya regleringen var en ramlagstiftning som behövde preciseras genom rättspraxis. I de fall Energimyndigheten skulle bedöma ifall en viss nättariff var oskälig eller ej borde det berörda nätföretaget beredas tillfälle att yttra sig över myndighetens bedömning innan myndigheten meddelar sitt beslut. Om nätföretaget då framgångsrikt åberopar speciella omständigheter skulle Energimyndigheten kunna göra en annan bedömning. En viktig fråga i skälighetsbedömningen är vad en rimlig avkastning i nätverksamheten borde vara. Enligt motiven (a. prop. s. 22) var lagstiftning särskilt svårt i denna fråga. Precis som tidigare ansågs den bästa lösningen vara att frågan löstes genom rättspraxis. I en bedömning som Elnätsutredningen gjorde (SOU 2000:90) blev resultatet att man borde utgå från att avkastningen i nätverksamheten skulle motsvara vad som kunde bedömas vara normalt för konkurrensutsatt affärsverksamhet med motsvarande risknivå. Ett annat sätt att säga motsvarande är att avkastningen skall vara tillräcklig för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk kunna attrahera kapital för investeringar i den aktuella nätverksamheten. 22 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s23-24. citerad 2009-06-23 17
Elnätsutredningen ansåg att detta resonemang skulle leda till en bra balans mellan kundernas intresse att ha ett väl fungerande elnät till rimliga tariffer samtidigt som nätföretagen kunde driva sina företag med rimlig vinst. Avkastningen skall dock inte vara fix utan ska kunna varieras både uppåt och nedåt. Ett företag som bedriver sin verksamhet mindre effektivt enligt de kriterier som användes i den objektiva bedömningen löper risk att få sin avkastning justerad nedåt medan effektiva nätföretag kan få möjlighet att bedriva sin verksamhet med en högre avkastning än den som var utgångspunkt för bedömningen. 23 4.4 Allmänt om skälighetsbedömningen År 2003 inledde den dåvarande nätmyndigheten användandet av Nätnyttomodellen för att retroaktivt granska nätföretagens objektiva förutsättningar för att bedriva sin verksamhet. Enligt NUTEK har inrapporteringen av den data som behövts i modellen kostat elnätföretagen drygt 230 miljoner kronor om året i administrativa kostnader. Nätmyndigheten har i sin skälighetsbedömning även används sig av andra analysinstrument samt verktyg. Både nätföretagens överförings- och anslutningsavgifter har inkluderats i skälighetsbedömningen samt att hänsyn har tagits till de objektiva liksom de subjektiva förutsättningarna nätföretaget har haft för att bedriva sin verksamhet. Koncessionsbeviljade ledningar på stam- och regionnätsnivå har ansetts som objektiva förutsättningar för att bedriva nätverksamhet då de generellt är utanför nätföretagets kontroll. Dock har inte elnätet inom koncessionsområdet ansetts som en objektiv förutsättning för att bedriva verksamheten på grund av att nätföretaget kan påverka dess utformning med diverse investeringsval. 24;25 23 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s24-25. citerad 2009-06-23 24 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s23-25, s26-27. citerad 2009-06-23 25 Energimarknadsinspektionen: Förenklat regelverk ska gynna elkunderna. Pressmeddelande 2009-01-30. citerad 2009-06-23 18
4.5 Nätnyttomodellen Då lagen säger att skälighetsbedömningen skall utgå från nätföretagets prestation har Energimarknadsinspektionen valt att beakta en del av de objektiva förutsättningarna specifikt för respektive lokalnät. Med stöd av dessa unika förutsättningar nyttjar sedan myndigheten Nätnyttomodellen som konstruerar och visualiserar ett referensnät för det aktuella området. Figur 4. Schematisk skiss av Nätnyttomodellen. 4.5.1 Utformning och kostnadssättning av referensnätet Det konstruerade referensnätet ska på ett någorlunda rättvist sätt, utgå från nätföretagets objektiva förutsättningar att driva sin verksamhet. I parameterform motsvarar detta nät följande; den fakturerade energiförbrukningen det aktuella året jämt utslaget på ett visst antal timmar (medelvärde), den geografiska belägenheten av de kunder (uttagspunkter) som funnits under året och gränspunktens (anslutningen till det överliggande nätet) geografiska belägenhet och spänningsnivå. Nätnyttomodellens referensnät kostnadssätts sedan genom användandet av ett flertal komplicerade kostnadsfunktioner vilka är inlagda i modellens datorprogram kallad Netben. Resultatet kallad kapitalbasen används sedan för att beräkna kapitalkostnaden vilket görs genom applicering av avskrivningstid för utrustning och en kalkylränta baserad på den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden kallad WACC (Weighted Average Cost of Capital). Beräkningen av kapitalkostnaden skall utföras så att avkastningen under granskningsåret är tillräcklig för att attrahera kapital till verksamheten i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk och investeringshorisont. 19
4.5.2 Tillägg av mindre kostnadsposter I nästa steg läggs kostnader för drift och underhåll till, där beloppet är en funktion av kapitalbasen. Tillägg görs därefter för nätadministrativa kostnader vars belopp är beroende av antalet kunder samt de belopp som Energimarknadsinspektionen fastställt per kund. Vidare görs ett tillägg för nätförluster där storleken fastställs av en särskild funktion i datorprogrammet och med hjälp av ett elpris som Energimarknadsinspektionen fastställt. Till sist görs ett tillägg för den faktiska kostnaden till överliggande nät samt ett kvalitetsavdrag beräknat enligt en särskild funktion för fastställandet av kostnaden för elavbrott. Denna funktion innehåller parametrar som avbrottsfrekvens och avbrottens längd. Kostnaden för elavbrott motsvarar Energimarknadsinspektionens bedömning av hur företaget utför sin verksamhet vilket i sin tur motsvarar det subjektiva bedömningskriteriet. 4.5.3 Värdering av företagets prestation Prestationen värderas och beräknas därefter fram från ovanstående information och resulterar i företagets Nätnytta. Nätnyttan jämförs sedan med faktisk intäkt för det aktuella året genom att intäkten divideras med Nätnyttan. Resultatet av detta motsvarar Nätnyttomodellens resultat vilket benämns Debiteringsgraden. Alla beräkningar sker automatiskt i Nätnyttomodellens datorprogram, Netben. Då Debiteringsgraden för ett nätbolag är större än 1,0, med andra ord de faktiska intäkterna ett visst år har varit större än Nätnyttan, anser Energimarknadsinspektionen att detta nätbolags intäkter har varit oskäligt stora. För 2003 års granskning har Energimarknadsinspektionen valt att använda Debiteringsgraden 1,1 som riktmärke då de krävt återbetalning av nättariffer. 26;27 26 SAMMANFATTANDE YTTRANDE ALLMÄN DEL. (2008-06-23). Yttrande till länsrätten i Södermanlands län. Stockholm: Advokatfirman Södermark. s33 34. citerad 2009-06-24 27 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s26-27. citerad 2009-06-24 20
4.6 Andra metoder för att mäta skälighet I bedömningen av tariffernas skälighet har Energimarknadsinspektionen även tillgång till andra metoder. Metoderna är ett viktigt komplement då de kan hitta förklaringar eller stödjande argument till Nätnyttomodellens resultat. En sådan metod är Energimarknadsinspektionens egenutvecklade DEA-metod (Data Envelopement Analysis). DEA-metoden används för att påvisa företagens potential till effektivitetsförbättringar både på kort och på lång sikt. Metoden använder de olika nätföretagens bokförda kostnader för att vidare göra relativa inbördes kostnadseffektivitetsanalyser. Ett annat komplement till Nätnyttomodellen är olika typer av nyckeltalsanalyser. Energimarknadsinspektionen anser att Nätnyttomodellen, deras DEA-metod samt nyckeltalsanalyser ger en bild av vilken nivå på nätföretagens samlade intäkter som kan vara rimlig i förhållande till den prestation företaget har utfört. Även nätföretag kan göra skälighetsanalyser då den beskrivna metodiken samt Nätnyttomodellen med dithörande dokumentation tillhandahålls av myndigheten. Vidare finns föreskrifter samt allmänna råd för bedömning av nättariffers skälighet i STEMFS 2003:3 och 2005:2. 28 4.7 Kontrollregeln Efter att en hel del fel och brister i Nätnyttomodellen påpekats av nätföretagen införde Energimarknadsinspektionen genom sina yttranden i oktober 2007 samt den 30 maj 2008 den så kallade Kontrollregeln. Syftet med denna regel är att kontrollera ifall ett nätbolag, efter att hänsyn tagits till Nätnyttomodellens kapitalkostnad och bolagets faktiska löpande kostnader inklusive energiförluster, har utrymme utöver det belopp som Energimarknadsinspektionen menar är en skälig avkastning. Ifall detta belopp blir negativt så minskas återbetalningsbeloppet med motsvarande belopp. Förutom nämnda parametrar görs även avdrag för effektiviseringspotential samt en korrigering för kvaliteten i nätet. Några av dessa beräkningar motsvarar i princip Nätnyttomodellens beräkningar. Nyttjandet av Kontrollregeln har medfört att Nätnyttomodellens resultat, Nätnyttan, minskar något i ekonomisk betydelse. Istället har kapitalkostnadsberäkningen i Nätnyttomodellen ökat i ekonomisk betydelse då Energimarknadsinspektionen fastställer en skälig nättariff. 29 28 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s26-27. citerad 2009-06-24 29 SAMMANFATTANDE YTTRANDE ALLMÄN DEL. (2008-06-23). Yttrande till länsrätten i Södermanlands län. Stockholm: Advokatfirman Södermark. s16, s33-35. citerad 2009-06-24 21
5 Konflikten 5.1 Allmänt Första gången Nätnyttomodellen användes för att granska nätföretagens intäkter var för granskningsåret 2003. Energimarknadsinspektionen fattade då 24 beslut om tariffåterbetalning på totalt 664 miljoner kronor. Dessa beslut överklagades till länsrätten av 23 nätföretag. Konflikten som följde mellan nätföretagen och Energimarknadsinspektionen blev mycket omfattande och resurskrävande. I detta kapitel avhandlas huvudpunkterna i konflikten enligt följande. Tvisten om återbetalningsbelopp i Länsrätten I första avsnittet behandlas parternas tvist i länsrätten och de viktiga beslut som fattades där avseende tariffåterbetalningarna. Detta avsnitt och stora delar av följande avsnitt baserar sig på en sammanställning av de yttranden som har anförts i länsrätten av en del av de nätbolag som representerades av advokatfirman Södermark. Fjorton bolag företräddes av advokatfirman Södermark och sammanställningen rör åtta av dessa. Dock finns viss information i sammanställningen kring ytterligare 13 bolag, alltså totalt 21 av de 23 bolag som har drivit mål i länsrätten. Vidare bedrevs samarbete med de ombud som företrädde E.ON Billeberga vilket var ett av de två bolagen utanför dessa 21. Huvudsakliga åsiktsskillnaderna mellan nätbolagen och Energimarknadsinspektionen I andra avsnittet redogörs de huvudsakliga åsiktsskillnaderna mellan nätbolagen och Energimarknadsinspektionen. Yrkanden från nätbolagen presenteras samtidigt som mer detaljerade invändningar kring Nätnyttomodellen, Kontrollregeln med mera redovisas. Här presenteras intervjuer från diverse aktörer utöver information från Södermarks sammanfattande yttrande samt regeringens proposition. Handläggningen från Energimarknadsinspektionen I tredje avsnittet redogörs vad nätbolagen anser om den generella hanläggningen från Energimarknadsinspektionens sida. Också här presenteras intervjuer från diverse aktörer utöver informationen från Södermarks sammanfattande yttrande. Uppgörelsen mellan nätbolagen och Energimarknadsinspektionen I det fjärde och sista avsnittet presenteras den uppgörelse mellan nätföretagen och Energimarknadsinspektionen som kom till stånd den 17 december 2008. Förutom intervjuer med olika aktörer används också information från parternas pressreleaser. 30;31 30 SAMMANFATTANDE YTTRANDE ALLMÄN DEL. (2008-06-23). Yttrande till länsrätten i Södermanlands län. Stockholm: Advokatfirman Södermark. s5, s8. citerad 2009-06-24 31 Förhandsprövning av nättariffer. (2009). (Regeringens proposition 2008/09:141). Stockholm: Näringsdepartementet. s27. citerad 2009-06-24 22
5.2 Avgörande beslut rörande återbetalningsbeloppen från länsrättens handläggning gning av tvisten 5.2.1 Initialt beslut från Energimarknadsinspektionen Den 21 juni 2005 meddelade Energimarknadsinspektionen beslut om tariffåterbetalning avseende sexton nätbolag. Samtliga av dessa sexton bolag överklagade beslutet till länsrätten. Fjorton av dessa (1-1414 i figur 3) företräddes av Advokatfirman Södermark. Ett knappt halvår senare, den 8 december 2005, meddelade Energimarknadsinspektionen beslut om återbetalning avseende ytterligare två nätbolag (15-16 i figur 3). Precis som tidigare överklagade dessa två bolagen inspektionens beslut. Översynen av 2003 års tariffer fortsatte under 2006 då inspektionen den 26 januari, 10 februari och 1 juni meddelade beslut om ytterligare tre bolag (17-19 i figur 3) vilka också överklagade sina beslut till länsrätten. Den 10 april 2007 nästan två år från det första beslutet angående 2003 års nättariffer togs meddelade Energimarknadsinspektionen beslut rörande två av Fortum Distributions nätområden (20-21 i figur 3). Liksom tidigare bolag överklagade Fortum till länsrätten. Det totala tvistebeloppet från ovan angivna nätbolag för 2003 års tarifftillsyn uppgick nu till 644 050 000 kronor. Energimarknadsinspektionens återkrav redovisas i figuren nedan: 250 200 EMI beslutat återbetalningsbelopp [MSEK] 236.4 166.1 150 100 87.4 50 0 15.9 22.3 1.3 2.8 7.4 8.2 18.2 12.6 1.2 9.3 15.7 4.0 5.8 7.7 8.6 1.7 5.2 6.3 Figur 5. Diagram som visar Energimarknadsinspektionens initiala återkrav, exakta belopp finns i appendix. 23