STORMAR LÄNGS SVERIGES VÄSTKUST 1919-2000

EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B38 22 STORMAR LÄNGS SVERIGES VÄSTKUST 1919-2 Betty Olsson Department of Physical Geography GÖTEBORG 22

GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum STORMAR LÄNGS SVERIGES VÄSTKUST 1919-2 Betty Olsson ISSN 14-3821 B38 Projketarabete Göteborg 22 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 31-773 19 51 31-773 19 86 Göteborg University S-45 3 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-45 3 Göteborg SWEDEN

SUMMARY Storms along the Swedish west coast 1919-2 The purpose is to investigate storms along the Swedish west coast according to direction of wind, seasonal change and fluctuation over time. The occurring hurricanes have been classified and their damage studied. The period investigated is between 1919-2 and statistics is taken from SMHI. The hurricanes have been classified according to a synoptical model and a comparison has been made with articles from Göteborgs-Posten. The result show that westerly winds are prevailing on the Swedish west coast. The storms have a clear seasonal change with maximum during autumn, decrease during spring and very few during summer. The number of storms were high in the 192s, dropped during the 193s and rose again in the 194s until the 199s when they once again dropped. Most hurricanes are classified within the group RC, but the ones causing the most severe damage are relatively evenly distributed between the groups RC and CF. i

Sammanfattning Syftet är att undersöka stormar längs Sveriges Västkust vad gäller vindriktning, årstidsväxling samt fluktuation över tid. Vidare har de förekommande orkanerna klassificerats och dess skador studerats. Undersökningsperioden är 1919-2 och statistik har inhämtats från SMHI. De svåraste stormarna har klassificerats enligt en synoptisk modell och jämförts med artiklar i tidningen Göteborgs-posten för respektive datum. Resultatet visar att västlig vindriktning är den dominerande på Västkusten. Stormarna har ett klart årstidsmönster med maximum under höstmånaderna, avtagande under våren och ett fåtal under sommaren. Vad gäller fluktuation över tid var antalet stormar som högst under 192- talet för att sedan sjunka under 193-talet och åter stiga fram till 199-talet när det åter sjönk. De flesta orkaner klassificeras inom gruppen RC, men de svåraste är relativt jämt fördelade mellan grupperna RC och CF. ii

Förord Detta arbete är en C-uppsats i Naturgeografi som skrivits under hösten 21. Ämnet uppkom i samråd med min handledare docent Björn Holmer, och det är främst honom jag vill tacka för mycket god handledning och uppmuntran. Vidare vill jag tacka mina klasskamrater för synpunkter och stöd i datasalen. Göteborg 2 1 14 iii

Innehåll 1 Inledning 1 1:1 Bakgrund 1 1:2 Syfte och frågeställningar 2 2 Uppkomst av stormar 3 2:1 Cykloner 3 2:2 Fronter 3 3 Områdesbeskrivning 4 3:1 Stationsbeskrivning 4 Metodik 4:1 Vindmätning 7 4:2 Insamlande av data 7 4:3 Klassificering av stormar 8 4:4 Felkällor 8 5 Resultat 9 5:1 Vindriktning 9 5:2 Årstidsväxling 14 5:3 Fluktuation över tid 16 5:4 Orkanernas skadeverkningar 17 5:4:1 Sammanfattning orkanernas skadeverkningar 25 6 Diskussion 26 6:1 Vindriktning 26 6:2 Årstidsväxling 26 6:3 Fluktuation över tid 27 6:4 Orkanernas skadeverkningar 27 7 Slutsatser 29 8 Referenser 3 iv

1 Inledning 1:1 Bakgrund Väder är något som intresserar och påverkar många och ofta ett givet samtalsämne. Jag tyckte att det skulle vara intressant att studera stormar längs Sveriges Västkust för att se hur de påverkar människor som lever nära havet. Stormar varierar över både ett längre tidsperspektiv och under året och de kan ha olika riktningar. De svåraste stormarna kan ställa till mycket skada både ekonomiskt och mänskligt; nedfallna träd över ledningar kan vara orsaken till att det blir strömlöst olyckor kan inträffa till sjöss och på vägar. Jag ville bedöma vädertyp och klassificera dessa stormar för att titta på just skador samt hur ofta de förekommit under den undersökta tidsperioden. Ofta benämns en storm som den värst någonsin, värsta i mannaminne eller åtminstone värsta på några år eller sedan förra september Inte heller medias sätt att bedöma är helt korrekt och neutralt. Stormfrekvensen vid sydvästra Sveriges kuster 1912-21 studerades av Östman (1926) och han kommer för Västkusten bl a fram till att vindar mellan SW-W är de vanligast förekommande under hela året, samt att höstmånaderna har flest stormar och sommarmånaderna minst. En serie undersökningar av storm från 194-6 gjordes, för norra västkusten av Sjölander (1965), över norra Öland och Gotland av Pohlman (1968) och över södra Öland och sydostkusten av Salomonsen (1969). Sjölander fann också att hösten har flest stormar samt att västkomponenten på vinden är ett för alla månader genomgående drag. Han uppmärksammar också det speciella strömningsmönster som uppstår kring Sydnorge och som påverkar bildningen av Skagerackcykloner. Även Franzén (199) studerade stormfrekvens vid Vinga, Kullen och Göteborg i ett arbete om skogsförstöring i Västsverige. Han fann att Västsverige vid tiden för undersökningen var inne i en period av stort antal stormar och såg inga tecken på avtagande av detta. En statistisk studie av stormar i Göteborgsområdet från 192-1976 gjordes av Holmer (1978), han utredde även dess skadeverkningar. Flest stormtillfällen har förekommit år 192-21. Stormar förekommer främst under månaderna september- januari och vindriktningarna är övervägande västliga. Vindriktningen i Sydsverige som sedan början av 19-talet haft en mer stabil västvindsfrekvens än någonsin tidigare behandlas av Jönsson (199). Antalet vindar beräknades med hjälp av tryckdifferens av Alexandersson et al. (1997) mellan 1881-1995. I undersökningen kom man fram till att antalet stormar var högt årtiondena runt seklets början och blev därefter färre fram till mitten av 196-talet, för att sedan åter stiga främst under 199-talet. Stormar i Sverige och dess samband med North Atlantic oscillation 192-1998 behandlas av Eek (2) hon fann att stormtillfällen skiljer sig åt både över tid och rum men att stormtillfällena absolut är flest under vinterhalvåret. Angående sambandet med NAO är korrelationen störst vintertid och Vinga har det starkaste sambandet. Vidare verkar sambandet vara större under perioder med hög stormfrekvens än under tider med låg. Vindhastighetens avtagande från kusten längs större delen av Sveriges kuster analyserades av Nord (1975) och hon finner att vindhastigheten avtar mycket snabbt nära kusten, medianhastigheten har efter1 km i de olika områdena avtagit till mellan 45 och 7 % av kustvärdet. ). Det fortsatta vindavtagandet sker allt långsammare och på avstånd större än 6 km är medianhastigheten nära konstant och omkring 45 % av värdet vid kusten. (Nord 1975, s 19). Vindriktningen över land avviker om tryckfältet är homogent med 1-2 från riktningen över hav beroende på den större friktionen över land. Denna vindriktning sker alltid moturs, d v s så att vinden blåser mot det lägre lufttrycket, (Nord 1975, s11). 1

1:2 Syfte och frågeställningar Syftet är att göra en undersökning av stormar längs Sveriges Västkust (Nordkoster-Torekov) beträffande vindriktning, årstidsväxling och fluktuation av antalet stormar samt att följa upp de hårdaste stormarnas skadeverkningar. Vilken vindriktning är den dominerande? Hur ser årstidsvariationen av stormarna ut? Hur har antalet stormar varierat under den undersökta tidsperioden? Vilken vädersituation ligger bakom de svåraste skadeverkningarna? 2

2 Uppkomst av stormar 2:1 Cykloner De flesta stormar uppkommer i samband med en mellanbreddscyklon som är ett lågtryckscentrum runt vilken luften blåser moturs (norra halvklotet). Den klassiska cyklonmodellen beskrevs av meteorologer i Bergenskolan under 192-talet och är med viss förfining fortfarande giltig. Enligt modellen har cyklonen sitt ursprung i en störning utmed polarfronten, då två luftmassor med olika temperatur möts. Västvindsregimen på våra breddgrader kännetecknas av cyklonaktivitet. Cyklonutvecklingen kan starta vid ett kvasistationärt frontavsnitt utmed polarfronten. En störning inträffar då den varma sydliga luftmassan lutar in över den kalla nordliga. Denna störning rör sig österut med den allmänna västströmningen och fronten delas i en varm och kall del. Området med varmluft som tränger in över kalluften vidgas, vågbildningen växer och trycket sjunker kraftigast i vågens spets där fronterna möts. Luftströmningen är nu cyklonal och ett stort område präglas av slutna, cirkelformade isobarer. Vindarna är mycket starka p g a de stora tryckgradienterna. Efter hand faller trycket och den efterföljande kallfronten som rör sig snabbare hinner ikapp och en ocklusion inträffar. Lågtrycket fylls ut och polarfronten återbildas något längre söderut. En hel sekvens från bildning till ocklusion kan fullbordas på en vecka. Nya lågtryck bildas ofta på den efterföljande fronten (Bogren 1999 s 127-128). Cyklonerna är vanligen från Islandsområdet eller Brittiska öarna, antalet är störst under vinterhalvåret då även den nord-sydliga temperaturkontrasten är störst. (Bogren 1999 s 185) Vindriktningen har en viss dominans från sektorn sydväst-väst, speciellt under sommaren. Vintertid är vind med en östlig komponent väl så vanlig i samband med utbildandet av det Sibiriska köldhögtrycket. En mycket stor lokal variation där olika topografiska effekter styr vindriktningen förekommer vilket bör uppmärksammas när vindstatistik analyseras. Vindstyrkan uppvisar en årlig fluktuation med en ökad frekvens hårda vindar under vintern och minskad frekvens under sommaren (Bogren 1999 s 194-195). De hårdaste vindstyrkorna uppkommer oftast vid varm- eller kallfronten eller vid kalluftsmassan strax bakom (Holmer, muntligen samt 1978, s 59). 2:2 Fronter En front i meteorologiska sammanhang är en smal gränszon, cirka 1 till 2 km eller mindre, mellan luftmassor av olika egenskaper. Skillnaderna i egenskaper är vanligen orsakade av en temperaturdifferens mellan de olika luftmassorna. Man använder därför begreppen varmfront (varm luft avancerar mot kall) respektive kallfront (kall luft avancerar). Även temperatur och fuktighet påverkar. En front har ett begränsat djup medan dess längd är utsträckt över flera hundra kilometer. Fronternas läge bestäms av den allmänna cirkulationen, som för ihop luftmassor med olika egenskaper. Frontbildningen kan exempelvis ske inom ett område med temperaturskillnader då två luftströmmar konvergerar och böjer av åt sidorna. Det ideala strömningsmönstret vid frontbildningen är ett system av två cykloner och två anticykloner uppträder. Viktigast för väderutvecklingen på mellanbredderna är polarfronten som bildas mellan tropikluften och polarluften. I ett frontsystem med en varmfront och en kallfront i en utomtropisk cyklon rör sig ofta den efterföljande kallfronten snabbare än varmfronten. När kallfronten hinner upp denna slås de samman och benämns ockluderad front eller ocklusionsfront. Den aktiva fronten åtföljs av ett molnsystem, ofta också nederbörd. En stillaliggande front benämns stationär. Passagen av en front innebär att en luftmassa ersätter en annan och man får ett väderomslag. Gränszonen mellan två luftmassor är ej vertikal utan lutar; den lättare (varma) luftmassan överlagrar den tyngre (Bogren 1999, s 12-121). 3

3 Områdesbeskrivning 3:1 Stationsbeskrivning Stationerna ligger på Västkusten från Torekov i söder till Nordkoster i norr (fig1). Tyvärr finns inte fullständig beskrivning av alla stationer, då detta inte lämnas ut av SMHI. Beskrivning av Måseskär, Nidingen, Nordkoster, Vinga och Varberg och är från Nord (1975). Ursholmen och Väderöbodarna från Sjölander (1965). För övriga stationer har koordinater och kort beskrivning tagits från topografiska kartblad som finns i kartrummet på Geovetarcentrum. Kartblad saknas för Torekov och Hallands Väderö, dessa har tagits ut från vanlig atlas. Vissa stationer har kommentarer som fåtts muntligen av Göran Pettersson från SMHI Norrköping. Kusten vid Kattegatt är mestadels låg med bergåsar på vissa ställen; norr om Varberg vidtager skärgård. Kuststräckan räknas från Kullen (56 18 N) till Marstrand (57 53 N) och har en huvudriktning SSE-NNW, (Östman 1926, s 6). Följande stationer ligger här: Torekov 56º28 12º28 Mätserie 1919-1945. Längst ut på en udde utanför Hallandsåsen. Hallands Väderö 56º28 12º28 Mätserie 1919, 1941-1963 1996- Låg ö utanför Torekov. Numera automatstation som fungerar bra Falkenberg 56 53 12 28 Mätserie 1964-1971. Placering vid lotsplatsen i hamnen. Morups Tånge 56 55 12 22 Mätserie 1919- Mätaren placerad på en höjd, längst ut på en udde. Glommen 56 55 12 22 Mätserie 1971-1995. Placering lite inåtland på en höjd innanför bebyggelse. Varberg 57 7 12 15 Mätserie 1919-1996. Stationen är belägen 23 m ö h vid lotsutkiken nära Varbergs fästning vid en brant sluttning ner mot havet. Läget är helt fritt i sektorn SE-S- W-NW och helt skymt av fästningen i NE riktning. Nidingen 57 18 11 54 Mätserie 1941-1991. Flack ca 5 m hög ö 3 m ö h utan träd. Automatstation med bra, öppet läge på låg ö. Trubaduren 57 36 11 38 Mätserie 1994- Fyrplats lång ut i skärgården. Automatstation. Vinga 57 38 11 37 Mätserie 1919-2. Ön är 1 km lång, 19 m ö h och 3-4 m bred och orienterad i E-W. Marken utgörs av berghällar med gräsvegetation och enstaka buskar. Stationen ligger vid lotsstationen på öns södra strand. I sektorn SE-S-W finns öppet hav, i N höjer sig marken något. Stationen tycks vara något skyddad för NNE vindar. Skagerack som sträcker sig upp mot norska gränsen har en skärgård omgiven klippig och brant kust, vars huvudriktning är SSE-NNW. Observationsplatserna är belägna på öar mellan 1-2 m ö h, (Östman 1926, s 6). Följande stationer ligger här: 4

Pater Noster 57 53 11 28 Mätserie 1939-1965. Fyrplats längst ut i Marstrandsfjorden. Klädesholmen 57 56 11 33 Mätserie 192-1937. Bebyggd ö nära Tjörn. Måseskär 58 6 11 21 Mätserie 1941- Stationen är belägen 14 m ö h vid fyrplatsen. Ön är flack och lokalt inflytande på vinden torde vara obetydligt Hållö 58 2 11 13 Mätserie 1941-1969. Kuperad ö med naturreservat. Smögen 58 21 11 13 Mätserie 1919-1988. Tätort. Väderöbodarna 58 32 11 1 Mätserie 1919- Mycket fritt läge längst ut från fastlandet med stora öppna vatten även i öster. Vindmätaren är placerad 7 m över öns högsta bergsknalle, anses ge för låga värden vid W-vindar, huvuddelen av ön ligger i väster. I stället är östkomponenten något för hög genom att vinden tvingas direkt upp till mätaren från havsytan. Ursholmen 58 5 11 1 Mätserie 1937-1962. Den nordligaste i ögruppen ligger utanför Strömstad och är något skyddad för NNW-vindar av Kosteröarna. Däremot fritt i sydsektorn. Vindmätaren var från början bra placerad i det gamla fyrtornet, men är flyttad och sitter på en 4 m hög mast mellan de båda tornen. Detta läge är ej helt tillfredsställande. Något för högar vindstyrkor torde registreras vid SW- och W-liga vindar genom viss vindpressning, då stranden höjer sig brant fram till vindmätaren. Nordkoster 58 54 11 Mätserie 1969 - Stationen är belägen 11 m ö h vid en vik på öns västra del. Ön är småkuperad och bebyggd med tvåvåningshus. Stationen har i viss mån karaktär av inlandsstation. Stationen inrättades 1967. Numera automatstation. Mätaren låg förut i lä och är nu flyttad till ett bättre läge på en topp. 5

Fig 1, Karta över de undersökta stationerna och dess läge på Sveriges Västkust. Map showing the stations investigated and their location on the Swedish west coast. 6

4 Metodik 4:1 Vindmätning I de äldsta väderleksjournalerna uttrycktes vindstyrkan i ord. 1723 ställde engelsmannen Jurin upp en fem gradig skala som några år senare infördes i Sverige av Celsius. Beauforts tolvgradiga skala som används än idag uppställdes 186. Den tidigaste instrumentala mätningen i Sverige gjordes 1851 med Kreugers mätare av lod och hävarmar som rörde sig när vinden pressade mot en skärm. På 187-talet började man använda Hagemanns vindmätare. Denna bestod av ett U-format rör som fylldes med vatten, rörets ena sida vändes mot vinden som pressade upp vattnet i rörets andra sida och en avläsning kunde ske (Moen 1973, s 113-114). Efterföljaren till Hagermanns vindmätare är Rungs anemometer, som bl a var i bruk vid Vinga i början av seklet. Denna bestod av ett rör kopplat till en tryckmätare där vinden skapar ett undertryck som kan avläsas (Östman 1926, s7). En s k skålkorsanemometer där skålar på kors vrids av vinden infördes 1923 av Sandström på SMHI. Mätaren var konstruerad så att skålkorset, som var kopplat till en telefon, vrider sig ett varv för fem meters vindväg. Efter 2 varv slöts strömmen och ett knäpp hördes i telefonen. Genom att räkna antalet knäpp under viss tid kunde man avläsa vindhastigheten. Dagens vindmätare bygger på samma princip frånsett att den är automatiserad och telefonen utbytt mot en enhet som räknar antalet strömslutningar under tiominuters intervaller. (Moen 1973, s 114-115). Flertalet kuststationer har någon typ av registrerande vindmätare, men vid vissa uppskattas den manuellt i Beaufortskalan. Detta behöver inte medföra någon kvalitetsförsämring av observationen. Vid kuststationerna, som ofta ligger vid fyrplatser, har observatörerna i allmänhet stor erfarenhet och säkerhet i bedömningen. Vindhastighet och riktning skall enligt internationell överenskommelse mätas på 1 meters höjd över en slät vågrät markyta fri från hinder. I praktiken uppfylls dock inte dessa krav vid alla stationer (Nord 1975, s 8). Definitionen av storm är 21 m/s och för orkan 32,7 m/s (Moen 1973, s 162). I denna uppsats har en justering gjorts av 3 m/s från 195 för att få med fler moderna orkaner, då annars de från 192-3 talet helt skulle dominera 4:2 Insamlande av data Valet av stationer gjordes för att det var av intresse att studera en hel region, Sveriges västkust, och se vilka eventuella skillnader eller mönster som finns. Det undersökta området uppvisar en varierande topografi från kust till inland. Stationerna är också bakgrund till presentationen av de svåraste stormarna. Tyvärr finns inte alltid hela mätserier d v s alla stationer har inte varit i bruk samtidigt, vilket har försvårat arbetet. Av främst tidsbrist har inga stationer besökts personligen utan information har inhämtats genom material i litteraturen samt muntligen från SMHI. För att få fram uppgifter om antalet stormar samt vindriktning har studier gjorts av SMHA och senare SMHI: s tidskrift Månadsöversikt över Väderlek och Vattentillgång vilken från och med januari 1984 byter namn till Väder och Vatten. Statistik finns tillgänglig från 1919 fram till idag. För stormarnas skadeverkningar, samt de tidiga fallen då inga kartor fanns, har artiklar i tidningen Göteborgs-Posten för respektive datum studerats. För att kunna bedöma vädertyperna har kartor från SMHI: s Väderbulletin används. 7

4:3 Klassificering av stormar För att kunna göra en indelning av stormarna har en synoptisk modell (fig. 2) ) använts som klassificerar i främst fyra grupper (Yarnal 1993, s 33-37): RC Sektorn innefattar både varmfronten och lågtryckscentrum. Cykloniska isobarer. Västlig vind som ändrar riktning. CF Sektorn återfinns bakom kallfronten. Isobarerna är cykloniska och vinden västlig. BH Sektorn finns söder som varmfronten. Cykloniska isobarer och sydlig vind, som ändrar riktning. PH Väster om kallfronten, öster Synoptical model of storms om högtrycket. Anticykloniska (Yarnal 1993) isobarer och nordlig vind. Fig 2, Synoptisk modell av stormar. 4:4 Felkällor Felkällorna i uppsatsen har i princip med materialet och dess bearbetning att göra. En hel del kan hänföras till själva vindmätningarna, speciellt de tidiga åren i mätserien. Vid manuell uppskattning har p g a olika orsaker styrkan ibland överskattats, vilket kan ses av att skadeverkningarna inte alltid är så stora som väntat. Själva vindmätarna kan också ha diverse fel t ex placering. De första mätarnas skålkors var dessutom stora och tunga, vilket gjorde att det tog tid att få upp farten och när de väl börjat snurra fortsatte de även då vinden avtagit, vilket är särskilt påtagligt vid byig vind (Holmer 1978, s 46). Definitionen av storm och orkan används inte helt strikt i uppsatsen; med storm menas här både storm och orkan om inte den senare särskiljs och betonas. 8

5 Resultat I resultatdelen behandlas först statistiken av de olika stationernas vindriktning, stormarnas årstidsväxling samt fluktuation över tid. Därefter kommer en presentation av orkanernas skadeverkningar. 5:1 Vindriktning Figur 3 visar att de båda vindrosorna för samtliga stormar och orkaner båda har en klar majoritet i rent västliga vindar. Stormarna har större andel sydliga vindar.(notera skalan) Orkaner Stormar nw nnw n 18 16 14 12 nne ne nw nnw n 6 5 4 nne ne wnw 1 8 6 ene wnw 3 2 ene w 4 2 e w 1 e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw s sse ssw s sse Fig 3, Vindriktning för orkan och storm vid samtliga stationer 1919-2. Storm and hurricane wind direction for the total number of stations 1919-2. I figur 4 och 5 visas vindrosor från stationerna belägna vid Skagerack. Nordkoster har flest stormar i W. Därefter följer Ursholmen och Väderöarna med maximum i WSW samt Smögen med maximum i SW. Hållö, Klädesholmen och Pater Noster har flest vindar från W, Måseskär i WSW. medan Pater Noster ligger mellan W-WNW. Ett visst mönster kan skönjas av en västsydvästlig vindriktning vid norra Bohuskusten, med undantag från Nordkoster. Dessa stationer ligger i lä bakom Norge och vinden får ta denna riktning. De södra stationerna ligger mer öppet och har en mer rent västlig vindriktning. Figur 6 och 7 visar vindrosor från stationerna vid Kattegatt. Notera Vingas spridda vindriktning (liksom Falkenbergs och Torekovs). Trubaduren har flest västliga vindar. Varberg har en relativt stor spridning mellan SSW WNW. Nidingen har en spridning mellan SSE NW men med flest vindar från W-WNW. Falkenberg har en stor spridning mellan S- N. Morups Tånge, Glommen och Hallands Väderö har alla maximum i vindar från W. Torekov har som påpekats en stor spridning med huvuddelen inom SW N. Den stora spridningen vid flertalet stationer kan bero på mätarens placering samt lokal topografi, vid Torekov kan detta bero på Hallandsåsen inverkan. I Varberg och Falkenberg beror spridningen antagligen på mätarnas placering. Vindriktningen borde vara rent västlig efter som den blåser rakt över Danmark. 9

Nordkoster Ursholmen n n nnw 5 nne nnw 5 nne 4 4 nw 3 ne nw 3 ne wnw 2 ene wnw 2 ene 1 1 w e w e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw s sse ssw s sse Väderöarna Smögen wnw w nw nnw 5 4 3 2 1 n nne ne ene e wnw w nw nnw n 5 4 3 2 1 nne ne ene e wsw ese wsw ese sw ssw s sse se sw ssw s sse se Fig 4, Vindriktning för stationerna vid norra Skagerack. Direction of wind showing the stations at the northern part of Skagerack. 1

Hållö Måseskär wnw w nw nnw n 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 nne ne ene e wnw w nw nnw 5 4 3 2 1 n nne ne ene e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw sse ssw sse s s Klädesholmen Pater Noster wnw nw nnw 5 4 3 2 n nne ne ene wnw nw nnw n 5 4 3 2 nne ne ene 1 1 w e w e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw s sse ssw s sse Fig 5, Vindriktning för stationerna vid södra Skagerack. Direction of wind showing the stations at the southern part of Skagerack. 11

Vinga Trubaduren n n nnw 5 nne nnw 5 nne 4 4 nw 3 ne nw 3 ne wnw 2 ene wnw 2 ene 1 1 w e w e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw sse ssw sse s s Nidingen Varberg wnw w nw nnw n 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 nne ne ene e wnw w nw nnw n 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 nne ne ene e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw s sse ssw s sse Fig 6, Vindriktning för stationerna vid norra Kattegatt. Direction of wind showing the stations at the northern part of Kattegatt. 12

Glommen Morups tånge n n nnw 5 nne nnw 5 nne nw 4 ne nw 4 ne 3 3 wnw 2 ene wnw 2 ene 1 1 w e w e wsw ese wsw ese sw se sw se ssw s sse ssw s sse Falkenberg Hallands väderö wnw w nw nnw n 5 4 3 2 1 nne ne ene e wnw w nw nnw n 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 nne ne ene e wsw ese wsw ese sw se ssw sse sw se s ssw sse s Torekov n nnw 5 45 nne nw 4 35 ne 3 25 Fig 7, Vindriktning för stationerna vid södra Kattegatt. Direction of wind showing the stations at the southern Kattegatt. wnw w 2 15 1 5 ene e wsw ese sw se ssw sse 13 s

5:2 Årstidsväxling Figur 5 visar samtliga stormars månadsväxling. En klar årstidsfördelning syns med ett minimum under sommarmånaderna för att öka under hösten med maximum i månaderna november och december. 5 45 4 35 3 antal 25 2 15 1 5 januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Fig 8, Årstidsväxling av stormar vid samtliga stationer 1919-2. The seasonal change of storms at all stations 1919-2. Eftersom alla stationer inte har långa mätserier och varit i gång samtidigt är det svårt att utläsa något av varje stations månadsfördelning. Några som avviker från normalfördelningen eller har annat av intresse visas här. I figur 9 visas månadsvärdena för Klädesholmen. Dessa skiljer sig från normalkurvan och går mer upp och ned under hela året, även om ett maximum under hösten kan urskiljas. 3 25 2 antal 15 1 5 januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Fig 9, Stormarnas årstidsväxling vid Klädesholmen 192-1937. The seasonal change of storms at Klädesholmen 192-1937. 14

Torekov (fig.1) har två toppar; januari och oktober. 3 25 2 antal 15 1 5 januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Fig 1, Stormarnas årstidsväxling vid Torekov 1919-1945. The seasonal change of storms attorekov1919-1945. Hållö (fig.11) har inga stormar alls under sommarmånaderna, samt fler stormar I februari än november. 3 25 2 antal 15 1 5 januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Fig 11, Stormarnas årstidsväxling vid Hållö 1941-1969. The seasonal change of storms at Hållö 1941-1969. 15

Hallands Väderö (fig.12) har visserligen inte så stort statistiskt underlag men en klart annorlunda fördelning. Inga stormar i april men i både maj och ännu lite fler i juni, inga i juli men en ganska normal fördelning i augusti och med en topp i november. 3 25 2 antal 15 1 5 januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Fig 12, Stormarnas årstidsväxling vid Hallands Väderö 1941-1963, 1996- The seasonal change of storms at Hallands Väderö 1941-1963, 1996-5:3 Fluktuation över tid Figur 13 visar hur stormarnas antal varierat över den undersökta tidsperioden. Stormarnas antal var som synes mycket högt under 192-talet för att sjunka drastiskt under det kommande årtiondet. En uppgång börjar under 194-talet och håller i sig ända fram till 198-talet där antalet kulminerar för att sedan åter sjunka under 199-talet, dock ej så lågt som under perioden 193-195. 6 5 4 antal 3 2 1 1919-29 193-39 194-49 195-59 196-69 197-79 198-89 199-2 årtal Fig 13 Antalet stormar under perioden 1919-2..Total number of storms during the period 1919-2. 16

Orkanerna visas i figur 14 (observera att det ej är samma skala). Orkanernas höga värde sammanfaller med stormarnas under 192-talet. Under 193-talet förekommer endast en orkan och här har ju stormarna också ett lågt värde. Efter detta tycks orkanerna och stormarna ej följas åt; 194-talet har anmärkningsvärda 16 orkaner mot ett relativt lågt värde för stormarna. 195-1979 förekommer 2 orkaner per år även om stormarnas värde ändras en del. Under 198-talet när stormarnas antal har ökat till 488 förekommer endast en orkan. Under 199-talet går antalet stormar nedåt igen och här förekommer ingen orkan. 3 25 2 antal 15 1 5 1919-29 193-39 194-49 195-59 196-69 197-79 198-89 199-2 Fig 14, Antalet orkaner under perioden 1919-2. årtal Total number of hurricanes during the period 1919-2. 5:4 Orkanernas skadeverkningar Av det totalt 4 orkaner som förekommit är 23 klassificerade som RC, 8 som CF, 7 som PH och 2 st som BH. RC är alltså den klart dominerande klassen. (fig.15) Av de svåra orkanerna hamnar knappt hälften (13 av 23) inom RC och drygt hälften (5 av 8) inom CF. Inom gruppen PH förekommer endast en svår orkan och i BH ingen. Bara två av alla orkaner har inträffat under våren; mars och april, varav den senare svår. Alla övriga har inträffat under september februari, vilket stämmer med årstidsväxlingen som ju har maximum under senhösten och vintern. Vissa orkaner infaller nästan samtidigt från år till år, speciellt under decemberjanuari. 5% 18% rc cf ph bh 15, Fig Orkanernas klassifikationsmönster. The classification pattern of the hurricanes 23% 54% 17

I fig. 16-18 visas för varje grupp en typisk vädersituation och orkanerna presenteras inom gruppen efter högsta vindstyrka. Försök till en värdering av stormarnas följder har gjorts genom att väga in ekonomiska och mänskliga skador. Stormarna är markerade svåra, eller de omarkerade med obetydliga skador. De svåra orkanerna orsakar ofta stora skogsskador, översvämningar, trafikproblem både på land och till sjöss med eventuella dödsfall, elavbrott p g a nedfallna träd samt ibland någon exceptionell händelse såsom att flera ton tunga kranar flyttas i hamnen, oljeplattform på drift eller sönderblåst cirkustält. Plåttak eller skyltar som krossar fönster samt enstaka nedfallna träd räknas som obetydliga skador. Värderingen har ej tagit hänsyn till skador i t ex Danmark även om de vidnämns. Om inget annat anges är det Göteborgsområdet som beskrivs RC: 1. 1 november 1922 Smögen S 39,5 m/s Våldsam, orkanartad storm som ställde till fartygsproblem. P g a vindriktningen drabbades inte Göteborg så mycket. Vattnet steg inte i kanalerna men träd blåste ned. 2. 5 januari 1976 Vinga S 39 m/s Främst sjöfarten drabbas, beskrivs som värsta sedan 1969 för Göteborgs färjerederier; flera Danmarksturer ställs in. Lågt vattenstånd i hamnbassängen samt snöyra som gör sikten obefintlig. Ute på Nordsjön uppåt 7 m/s Englandsfärja drabbad. Svår. 3. 3 november 1922 Smögen WSW 38,5 m/s Hårt väder igen men sjöfarten är igång. Skum vid Vinga som ryker in i färskvattnet. 4. 15 november 192 Smögen WSW 37 m/s Nordeuropas kuster hemsöks av orkanartad storm, svåra översvämningar i Skandinavien. Danmarks västkust översållad av vrak och havet bryter igenom Jyllands klitter. Stora delar av Göteborgs kajer under vatten, ej så högt på 16 år. Även Olskrokstorget under vatten. Betydande varupartier skadas i hamnen och Älvförbindelsen upprätthålles med svårighet. Båtar och bryggor förstörs i skärgården, dock ej större sjöolyckor. Svåra förhållanden längs hela norra Västkusten; fiskarbefolkningen har vakat över sina båtar hela natten. I Varberg är stormen den värsta sedan 1912. Svår. 5. 17-18 december 1921 Smögen WNW 37 m/s Vinga NW 33 m/s Hård orkan över västra och södra Sverige. Omfattande översvämningar bl a på Hisingssidan samt i hamnen. Stora skador på telefon- och telegraflinjer. Tegelpannor, skyltar och även människor blåser omkull inne i centrum. Inga trafikrubbningar på järnvägen. Bryggor, lysbojar och fyrar förstörs vid Vinga och Brännö. Vissa fartygsproblem. Vid Nordsjön blåser det hårdare än någonsin. Skador i Borås och Varberg. Svår. 6. 14 november 192 Smögen SW 34,5 m/s Pålandsvind och högt vattenstånd men inga olyckor. 7. 4-5 mars 1921 Smögen WSW WNW 34 m/s Vinterväder med slädar och snöskottare på gatorna. En del sjöolyckor, men inga skador på telefonlinjer inte heller har det rapporterats några rubbningar i trafiken. Ingen översvämning i hamnen. Den starka snöyran gjorde att spårvagnarna drog in släpvagnen. 18

8. 11 oktober 1933 Vinga S 34 m/s Första snöstormen ställer till problem. De flesta gator i staden bär spår av stormens framfart med nedblåsta träd, tak och ställningar. Problem med telefonlinjer och strömavbrott. Många båtar på drift i skärgården. Problem med översvämningar längs hela norra Västkusten. Nedblåsta träd samt strömlöst i Borås och Herrljunga. Planteringar förstörda i Vänersborg. Svår storm med dödsoffer både i Danmark och Holland. Svår. 9. 6 december 1985 Vinga W 34 m/s Snöoväder med 3 cm blötsnö ställer till med trafikolyckor och stängda skolor. Strömlöst på många ställen. Det inre av Bohuslän, men ej kusten drabbas värst. Stora problem i Skaraborg och Småland. Svår. 1. 18 november 1919 Smögen S 33 m/s Snöstormen orsakar flera haverier. Fartyg slits men inga större olyckor rapporteras. Stormen bryter upp isen som höll på att lägga sig inne i fjordarna. 11. 15 januari 1952 Ursholmen WSW 32 m/s Storm över hela Västsverige. En bil vräks i sjön av en orkanby vid Torslanda. Träd blåser ner och det är översvämning i fiskhamnen. I Uddevalla har man den snabbaste och svåraste översvämningen någonsin; På en halvtimma får man tonvis med is i hamnen och trafikproblem med en halvmetershög issörja samt isflak på vägarna! Det har varit en ovanligt blåsig höst och vinter; fyrmästaren på Vinga säger sig vara trött på detta ständigt blåsande sedan första november. Svår. 12. 21 februari 1953 Morups tånge WSW 32 m/s Stormen fällde kyrkspiror, hus, skorstenar och det blev stopp i teletrafiken i Malmö. I Göteborg benämns stormen en Hollandsöversvämning i miniatyr efter den svåra katastrofen tidigare i februari. Västanstormen drev in en flodvåg i älven och översvämmade fiskehamnen och vallgraven. Stormen kom plötsligt. 13. 5 januari 1975 Måseskär W 32 m/s Saltbeläggning vållar elstörning på ställverken och transformatorstationer stängs för spolning. Många områden i Göteborgstrakten blir utan ström och tåg- och spårvagnstrafiken drabbas. Nerblåsta träd ställer till problem bl a i Mark och Borås. I Ljungby fick upphuggning gå före gudstjänst. Flyg- och fartygstrafiken klarade sig utan större problem. Svår. 14. 8 oktober 1981 Måseskär W 31 m/s Liten notis om att stormen sätter stopp för tåg, det blev buss på Västkustbanan. Färjan Varberg/Grenå tas ur trafik. Lindriga incidenter rapporteras från båthamnar. Men i Göteborgshamn flyttas en 5 ton tung kran, ingen skadas dock. Nedfallna träd krossar en staty i Kungsbacka. Det blev strömavbrott på vissa platser i Göteborg. Svår. 15. 19 oktober 1983 Måseskär WSW 31 m/s En oljeplattform som bogseras till Esbjerg sliter sig och driver omkring utanför Onsalahalvön. Besättningen evakueras, men en träffas av en vajer och dödas. Ett tyskt fartyg driver mot klipporna vid strand i Halmstad. Nedfallna träd vållar problem för tågtrafiken i Västsverige och även Landvetter flygplats har problem. Båthamnar i Göteborgsområdet drabbas hårt. Svår. 19

16. 22 september 1969 Vinga W 31 m/s Nidingen W 3 m/s Måseskär WSW 3 m/s Hållö W 12 m/s Värsta orkanen i mannaminne. Sex omkommer i Västsverige och skadegörelse för miljoner orsakas. Orkanen kom helt plötsligt. Flera stora fabriker får driftsstopp. Fartyg går på grund vid Pater Noster p g a sjörök. Stora strömavbrott på flera områden. Träd bryts av som tändstickor eller rycks upp med rötter på flera ställen. Svår. 17. 13 december 1964 Väderöbodarna N 3 m/s Tak blåser ner och blockerar vägar och i Mölndal skadas 1 bilar. Julgranen faller i Lerum och lucia med dansande barn hinner precis undan. Bilfärjan till Smögen ställs in för första gången. Inga större olägenheter i Göteborg. Åarna svämmar över men industriernas pumpberedskap är numera effektiv. 18. 19 december 1982 Vinga S 3 m/s 3 utan ström och ledig skola för 5. Strömavbrotten, orsakade av tung blötsnö i kombination med kastvindar, vållar störst problem. Trafiken längs Västkusten och upp till Värmland får problem. I Göteborg får spårvagnar och bussar problem då gator inte är plogade. Sjöfarten drabbas men vid Landvetter dock problemfritt. Svår. 19. 8 december 1942 Nidingen W 12 m/s Liten notis om att regn och storm satte fart på snö och is. 2. 18 september 1948 Vinga WNW 12 m/s Orkanen som beskrivs som den värsta på länge trycker ihop jättecistern i hamnen. Fiskehamnen översvämmas och den västliga stormen pressar upp vatten i kanalerna. 22 stjärnbåtar sänks i hamnen i Långedrag. Elavbrott i Frölunda. Svår. 21. 22 oktober 1948 Vinga W 12 m/s Full orkan längs hela Västkusten. Beskriv som svåraste höststormen hittills i år. På norra Västkusten stiger vattnet långt in i centrum på flera orter. I Uddevalla har man den största översvämningen på 13 år. Träd rycks upp med rötterna i Ulricehamn och nedfallna träd orsakar olyckor på flera ställen inåt land. Hela Kungälv blir strömlöst. I Göteborg vräks träd omkull i planteringar och skyltar och tak flyger omkring och krossar fönsterrutor. I fiskhamnen vållar översvämningen stora skador. Svårt i Saltholmen- och Långedragsbåthamn men bara ett fåtal båtar förstörs. Vid Götaverken vräks en 12 ton lyftkran över ända och är nära att träffa en arbetsbyggnad. Svår. 22. 16 september 195 Nidingen NW 12 m/s Plötslig storm välter båt vid Böttö och en omkommer. Orkanen kom som en blixt från klar himmel. Träd slås omkull vid Linné- och Sannaplatsen. 23. 29 januari 192 Vinga SSO 12 m/s Orkansnöstorm vid Skagen. Flera båtolyckor bl a med en tysk trålare med 1 man ombord. 2

Fig, 16 RC situation 19 september 1948. RC situation September 19 th 1948. (SMHI:s Väderbulletin) CF 1. 2 december 1921 Smögen W 36 m/s Problem med telegraf- och telefonledningar. Vattenståndet 133 cm över normalt. I Lysekil ser havet ut som vit rök och flera byggnader förstörs 2. 1 november 1921 Vinga NW 35 m/s Klädesholmen W 12 m/s Ny storm förorsakar betydande översvämningar. I hamnen slits flera stora ångare och många olycksbud från sjön. Stora skador på telegraf- och telefonlinjer. Vid Långedrag och Saltholmens bryggor sjunker ett flertal småbåtar. Inne i Göteborg flyger tegelpannor och tak och trottoarer stängs av bl a vid Bräutigams. I Halmstad är vattennivån 17 cm över normalt. Svår. 3. 31 december 1921 Vinga N 35 m/s Telefon- och telegrafledningar skadas svårt av saltbeläggning. Några skador på träd eller byggnader omtalas inte. Stora översvämningar i Skåne och Danmark. 4. 23 oktober 1921 Vinga N 33 m/s Snöstormens härjningar de svåraste som någonsin förekommit i vårt land. Stora problem med telegraf- samt telefonledningar. Trollhättekraften uteblir och flera stora fabriker tvingas stänga verksamheten. Problem med tåg- och spårvagnstrafik. Flera träd i staden 21

slås sönder bl a i Lorensbergsparken. Flaggstänger och tegelpannor slår sönder butiksfönster. Klockor stannar eller kommer i olag tiden är ur led. Flera fartygsolyckor. Svår. 5. 3 januari 1925 Klädesholmen WSW 33 m/s Stormens härjningar är oerhörda i Sverige. Vattnet pressas upp i Lilla Edets kraftstation. Varbergs strandpromenad ramponeras och Kungälvsfärjans landfäste rivs upp. I Göteborgs stad har man svårighet att ta sig fram över öppna platser. Julgranen i brunnsparken blåser ner och takpannor och plåt flyger omkring och krossar fönster. Plåttaket på Skansenkronan blir svårt skadat. Flera träd och flaggstänger bryts av. Stora översvämningar; hela skeppsbron förvandlas till en skummande sjö. De svåraste skadorna inträffar på telegraf- och telefonledningar. I Kungälv står vattnet 177 cm över normalt och stiger i en hotellvestibul vid torget. Mölndalsån svämmar över och fabriker tvingas stänga och spårvägen har problem att ta sig dit. Från Bohuslän rapporteras fruktansvärd storm men så när som på några översvämmade affärer inträffar inga skador. En cyklon drar in över Morup. Ute i det flacka havslandskapet ställer den inte till några problem men väl inne över jordbruksbygden sopar den fullständigt rent. Svår. 6. 23 november 1973 Nordkoster W 3 m/s Ny oväderschock med stora materiella skador. Träd och tak blåser ner bl a i Tynnered. Problem för tåg- och fartygstrafiken med flyget klarar sig. Strömlöst över Bohuslän. Problem med nedfallna träd och översvämning i Uddevalla. Svår. 7. 1 januari 1925 Smögen SW 12 m/s Orkanartad storm drev med våldsam kraft vattnet upp i kanalerna med stora översvämningar som följd. Stora skador på telegraf- och telefonledningar. En del nedblåsta takpannor och skyltar inne i staden, men inga större problem. Julgranen på Redbergsplatsen och Brunnsparken har redan skadats i tidigare storm. Mölndal förvandlas till ett Nordens Venedig. Ljungby blir utan belysning och julgranen störtar ner över en bil. Många fartygsproblem och översvämningar vid norska kusten. Svår. 8. 26 april 1947 Vinga W 12 m/s Den svåra stormen ger känningar längs hela Västkusten och lotsarna i Marstrand säger att man inte haft så svår storm sedan 1944. Pater Nosterskären är ett enda rykande skum. Strandpromenaden översvämmas i Strömstad, och det är ett tecken på hård vind. Inne i Göteborg ställer stormen till stor oreda med nedfallna tegelpannor och skyltar som krossade fönster, men inga människor skadades. Värst drog stormen fram på Guldheden och på höjdpartierna i de östra stadsdelarna. En gammal sjöman säger sig aldrig sett en sådan överspolning vid hamnarna i Långedrag och Saltholmen. Lyckligtvis har småbåtarna ännu inte kommit i sjön. Ett cirkustält faller samman och föreställningarna ställs in. Kungälv blir strömlöst i sex timmar. En fotbollsmatch får avbrytas. Höga träd vräks omkull bl a i Lerum och orsakar elavbrott. Genom tjällossningen blir träden underminerade och står inte rycken under stormar. Svår. 22

Fig, 17 CF situation 11 november 1954. CF situation November 11 th 1954. (SMHI:s Väderbulletin) PH 1. 2 november 1921 Smögen NW 39 m/s Vinga NW 33 m/s Ångaren Hilda som går under med 11 man upptar det mesta av rubrikerna. Från Smögen syntes havet som en vit rök. Tegelpannor och tak blåste ner och krossade rutor i Göteborg. Telefonledningar drabbades i begränsad omfattning, då det ej föll någon snö. Vattenståndet 1 m över normalt. Stormfloden drev upp vattnet högt i Lagan och i Danmark är stormen den kraftigaste på 2 år. 2. 23 januari 1921 Smögen NNW 38 m/s Vinterväder efter orkanen som drabbar hela södra Sverige. En del missöden inom staden såsom plank som krossar fönster och översvämning i hamnen. Inga olyckor rapporteras till havs. Halmstad får elproblem p g a issörja. Något problematiskt för telefonförbindelserna i södra Sverige. 3. 6 september 1977 Måseskär W 31 m/s Liten notis om helikopterräddning av fartyget Sival utanför Göteborg. 4. 25 november 1951 Morups Tånge NW 3 m/s Storm växte till orkan vid både Väst- och Östkusten. Som vanligt översvämning i Fiskhamnen. Dessutom faller en del träd och fönster krossas. Flaggstänger faller över elledningar. 23

5. 12 november 1954 Hållö W 12 m/s Liten notis om stormvaka på Dyrön, Orust. 6. 27-28 november 1942 Nidingen NW 12 m/s Vinga N 12 m/s Ursholmen NNW 12 m/s Liten notis om att stormen blåser omkull hus i Smögen. En del virvlande tegelpannor och tak bl a i Kungsladugård. Stormen tog de torra grenarna på träden i stadens parker. Träden hade redan tappat sina blad och det var dessutom tjäle, vilket bidrog till den försumbara skadegörelsen Fig 18, PH situation 25 april 1947. PH situation April 25th 1947. (SMHI:s Väderbulletin) Fig 19, BH situation 9 november 1948. BH situation November 9th 1948. (SMHI:s Väderbulletin) 24

BH 1. 1 december 1951 Morups Tånge W 32 m/s Rasande västanstorm lamslår sjöfarten i Göteborg. Fartygskatastrof med tre omkomna i Oslofjorden. Fiskhamnen som vanligt översvämmad och drivved återfinns 1 m upp på Skeppsbron. I hamnen är en lyftkran på drift. I Uddevalla har man den värsta översvämningen på 4 år; stormen driver in en jätteflod. Svår. 2. 9 november 1948 Vinga SW 12 Beaufort En stor olycka med granatskador upptar rubriken. En skonert med tre man går i djupet p g a stormen. Arbetare fast på Hjuviks skär. Följande datum med uppmätt orkan har inte resulterat i någon tidningsnotis överhuvudtaget (även Bohusläningen och Hallandsposten har studerats): 25/1 1923 Smögen WSW 33 m/s 27/11 1941 Nidingen NO 12 m/s 15/1 1949 Vinga NW 12 m/s 3/11 1971 Väderöbodarna W 32 m/s 1/1 1977 Måseskär W 33 m/s 12/2 1993 Nidingen W 3 m/s W 22/2 1993 Nidingen W 3 m/s 9/1 1993 Nidingen W 29 m/s SSW. Dessa tycks inte ha någonting gemensamt. Flertalet har västliga vindar men detta är ju ändå den dominerande vindriktningen och det tycks inte fråga om samma vädersituation. Anmärkningsvärt är att Nidingen förekommer tre gånger under 1993. 5:4: 1 Sammanfattning orkanernas skadeverkningar Typen av skador som ofta förekommer är översvämningar speciellt i Göteborg där Fiskhamnen alltid tycks bli översvämmad. Även i kanalerna stiger vattnet vid västliga vindar. I Uddevalla har man ofta problem med stora översvämningar. Båtar och bryggor i Saltholmen och Långedrag tycks också ofta råka illa ut. Ofta nämns skyltar och tak som blåser omkring och krossar fönsterrutor. Det som ställer till mest problem är träd som faller över ledningar och järnvägsspår, ofta vid blötsnö och kastvindar. Detta var mycket vanligt i början av perioden då telegraf- och telefonlinjer nästan alltid blev skadade. I våra dagar ger saltbeläggning på ställverk stora problem. Sjöfarten drabbas ofta, både stora fartyg och som under den tidigare perioden när fler person- och fiskebåtar var i sjön. Flygtrafiken har bara i enstaka fall fått problem, oftast vid dålig sikt. 25

6 Diskussion Diskussionskapitlet är upplagt på samma sätt som redovisningen. Först diskuteras stationernas vindriktning, årstidsväxling samt fluktuation och sedan de presenterade orkanerna skadeverkningar. 6:1 Vindriktning Om man antar att mätaren vid Nordkoster (som har vinden i W) är felplacerad vilket styrks av den muntliga kommentaren från Göran Petterson (SMHI) att mätaren förut låg i lä men nu är flyttad till ett bättre läge på en höjd kan även denna passa in i mönstret av en västsydvästlig riktning vid norra Bohuskusten. Även Sjölander (1965) som har med bl a Ursholmen i sin undersökning kommer fram till detta och förklaringen han ger är det speciella strömningsmönster som ofta uppstår kring Sydnorge och bildningen av Skagerackcykloner. Vingas spridda vindriktning med maximum i S förklaras enligt Taesler (1972, s 116) med att det är fritt hav vid Vinga i sektionen sydost till sydväst, vilket kan förklara de höga värdena där. Vidare är stationen skyddad från nordostliga vindar därför att marken där höjer sig något. Sjölander (1965, s 2) Vindriktningen i Varberg verkar stämma relativt bra med mätarens placering för öppen vindriktning från SE NW. Fästningen skall hindra vindar från NE, som väl ändå inte torde vara så vanliga här. Morups Tånge och Glommen ligger väldigt nära varandra och bör ha samma vindriktning om inte mätare eller annat stör. Jag trodde att det skulle vara större skillnader mellan norra och södra Västkusten. Så tyckts inte vara fallet och detta styrks också av Nord (1975, s 19) som klassar hela Västkusten i samma grupp eftersom skillnaderna är så små. Den dominerande vindriktningen är västlig och detta stämmer med Östman (1926, s 16) att vindriktningen på Västkusten ofta är vinkelrät mot densamma. Några stationer som Torekov, Glommen, Morups Tånge, Falkenberg samt Varberg kan nästan räknas som inlandsstationer men de tycks inte ha något särskilt gemensamt. Stormarnas sammanlagda vindriktning finns främst inom sektorn S-NW, med klar dominans för rent västliga vindar. Även Nord (1975, s 36) kommer fram till att de dominerande vindriktningarna vid storm på Västkusten är SW-NW. Holmer (1978, s 47) finner för Vinga att vindriktningsfördelningen vid storm har två utpräglade maxima; S-SSV-SV och NV-VNV- V. Holmers höga frekvens av rent sydliga och nordvästliga vindar framkommer inte i denna undersökning. Här är istället rent västliga vindar klart dominerande. Förklaringen är troligtvis att flertalet stationer har sin dominerande vindriktning i just västliga vindar, något som slår igenom här till skillnad mot Holmers undersökta Vinga. Även orkanernas dominerande vindriktning är rent västlig. Liksom hos Holmer finner man att sektorn med sydliga vindar är svagare företrädd än vid storm. 6:2 Årstidsväxling Stormarnas årstidsväxling förser ett klart mönster med maximum under höstmånaderna, avtagande under våren och ett fåtal under sommaren. Detta stämmer med Östman (1926, s 16) att månaderna november, december och januari är rikast på stormar. De flesta stationer har sitt stormmaximum i november och juni och juli uppvisar det minsta antalet stormar. Även Sjölander (1965, s 4) kommer fram till samma resultat liksom Franzén (1991, s 774), Eek (2, s 23) samt Holmer (1978, s 46). Däremot måste man ifrågasätta Östmans teori om sekundära maxima i mars och september dessa tycks snarare infalla under februari och oktober vid i stort sett alla stationer. Vad gäller de utvalda stationernas växlingar har Hållö 26

inga stormar alls under sommarmånaderna. Detta skulle kunna bero på det speciella strömningsmönster kring Sydnorge som Sjölander påpekar. Klädesholmen som inte ligger i skydd av detta har stormar även på sommaren. Hallands Väderös udda växling samt Torekovs lite udda toppar är svåra att förklara kanske kan det vara lokal topografi och eller mätarens placering. 6:3 Fluktuation över tid Stormarnas variation över tid stämmer med vad Eek (2, s 15) kom fram till för Vinga. Hon noterar hur antalet stormar reduceras efter 1925, håller en låg nivå under 194-talet för att åter stiga och nå sin kulmen under sent 198-tal varefter antalet stormar åter minskar. De övriga stationerna i undersökningen (Ölands södra udde samt Bjuröklubb) följer dock inte riktigt detta mönster ej heller de samlade värdena för samtliga stationer. Här noteras något lägre värden i början av seklet med toppar under åren kring 194 och 196. Stormarnas fluktuation är alltså inte samma över landet. Även Holmer (1978, s 46) studerande storm och orkanfrekvens vid Vinga. Genomsnittligt förekommer där 5,8 dagar med storm per år. Han fann dock att variationen i frekvens var betydande; åren 1952, 196 samt 1972 förekom inga stormar medan 192 och 1921 hade 23 respektive 24 stycken. Vidare fann han att orkan förekommer en gång per tre år och att det orkanrikaste året var 1921 med sex orkaner. Franzén (1991, s791) finner också att stormarna fluktuerat enligt samma mönster, dock förutsåg han en fortsatt ökning under 199-talet vilket inte skett. Vad kan då orsaka denna fluktuation? Enligt Eek beror det på den storskaliga cirkulationen över Europa och Skandinavien. Franzén anser att lufttryck samt luft- och vattentemperatur spelar in, främst ser han dock hur solinstrålningens cykler verkar korrelera med antalet stormar. Enligt min uppfattning måste man ifrågasätta det höga antalet stormar under 192- talet, de tycks bero på felaktiga mätvärden. Frånvaron av större skador vid flertalet av dessa tillfällen styrker också detta. Kanske måste man undersöka en längre tidsperiod för att kunna fastslå något mönster. 6:4 Orkanernas skadeverkningar Även om de flesta orkaner klassificeras inom vädertypen RC så är de svåra orkanerna relativt jämt fördelade mellan RC och CF, det är alltså inte så att alla svåra orkaner återfinns inom RC. Skadorna är ganska lika men de orsakade av snö finns oftast inom RC och inom CF dominerar översvämningar. De svåraste skadorna inträffar oftast inte direkt vid kusten utan en bit in över land. Detta beror dels på vindens avtagande med avståndet från kust enligt Nord (1975) samt att det i kustlandskapet inte finns så mycket att förstöra. Både människor och natur är anpassade till det ofta hårda vädret. Knappt i någon artikel nämns skador på båtar eller bryggor i t ex Smögen med sina högt uppmätta vindstyrkor. Vegetationen består av tåliga, låga växter och här finns inga stora skogsbestånd eller jordbruksmark. De högsta vindstyrkorna kommer från S-SW detta uppmärksammade också Östman (1926, s 27). Stationerna Smögen och Vinga tycks ligga i topp vad gäller högt uppmätta vindstyrkor. Enligt Östman (1926, s 27) kan detta bero på typ av vindmätare. Rungs vindmätare som finns både vid Smögen och Vinga visar ofta höga värden. De högt uppmätta vindstyrkorna vid speciellt Smögen verkar inte stå i proportion till typen av skador, det är ofta inte de högst uppmätta värdena som ger svårast skador. 27