Enligt en allmän grundlagsfäst princip (artikel 24 i Italiens konstitution) fordras biträde i rättegångar. Huvudregeln är att personer ska företrädas av ett ombud. Det finns dock undantag från kravet på ombud. I mål mindre värden får en part själv föra sin talan under förhandlingarna. Avsikten är att parterna inte ska belastas med de kostnader ett ombud medför, med hänsyn till målets ringa värde. Undantagen är följande: a) I tvister inför fredsdomare (giudice di pace) får parterna själva föra talan om målet gäller högst 516,46 euro. I andra mål, som gäller högre värden, kan fredsdomaren på begäran tillåta en part att själv föra talan inför domstol, om det är möjligt med hänsyn till målets karaktär och tvistebeloppet (artikel 82 i codice di procedura civile, civilprocesslagen). b) En part som är kvalificerad att agera som ombud inför den domstol där talan har väckts får föra talan utan ombud (artikel 86 i civilprocesslagen). c) I arbetstvister får en part själv föra talan i första instans, om målet gäller högst 129,11 euro. Detsamma gäller för socialförsäkringsmål (artiklarna 417 och 442 i civilprocesslagen). Det finns ytterligare undantag i speciallagstiftning. Det är till exempel tillåtet att själv föra sin talan i mål om rättegångskostnader, advokaters och juridiska ombuds arvoden, mål om valtekniska frågor, mål i hyrestvister i första instans (inom vissa gränser för värdet) och i skattedomstolar. Hur du väcker talan vid fredsdomaren Som regel väcks talan genom att man lämnar in en stämningsansökan. Den innehåller en uppmaning till motparten att inställa sig i domstolen något av de datum som anges i domstolens förhandlingskalendarium. Kalendariet finns anslaget i varje domstol och fastställs varje år genom ett beslut av domstolens ordförande i samförstånd med den allmänne åklagaren. Fredsdomarens kanslichef gör varje kvartal en preliminär fördelning av förhandlingarna mellan de olika domarna. När en ansökan kommit in till domstolens kansli, föreslår kanslichefen vilken domare som ska handlägga målet. En person kan också inställa sig inför en domare och begära att få lägga fram sin sak muntligt, förutsatt att kravet gäller högst 516,45 euro. Domaren protokollför yrkandena, och käranden ser till att ett exemplar delges svaranden med en kallelse att inställa sig vid domstolen. Om kravet är större än det högsta värde som anges i lagen kan ansökan avvisas. Domaren kan dock tillåta en part att själv föra talan inför domstol även i tvister om större värden, om det är möjligt med hänsyn till målets karaktär och tvistebeloppet. Både käranden och svaranden kan låta sig företrädas av ombud med fullmakt. Fullmakten ska skrivas längst ned på stämningsansökan eller svaromålet eller på en särskild handling. Ombudet behöver inte vara advokat, men han eller hon måste kunna lägga fram sin klients sak på ett tillräckligt klart sätt. I de fall då talan kan väckas utan ombud är det, särskilt i provinsdomstolarna, vanligt att käranden tar kontakt med domaren och kommer överens med denne om dag och tid för förhandlingen. Även om tvisten gäller ett mindre belopp får den som vill väcka talan naturligtvis lämna in en vanlig stämningsansökan som skrivits av en advokat. Advokaten förses med
fullmakt för rättegången genom en särskild handling eller genom en anteckning om fullmakt nedtill eller i marginalen på stämningsansökan. Fullmakten ska vara undertecknad av käranden och namnteckningen ska bestyrkas av advokaten. Ombudet kan därefter för sin klients räkning utföra samtliga rättegångshandlingar i målet (utom dem som är uttryckligen undantagna i lag), såvida det inte/förutsatt att det gäller handlingar som syftar till förfogande över den omstridda rätten. I sådana fall fordras en uttrycklig fullmakt, annars blir handlingen ogiltig. I Italien, liksom i andra EU-länder, har medborgarnas förbindelser med varandra och med de offentliga myndigheterna mångdubblats under de senaste decennierna. Rättsväsendet klarar inte alltid av den ökande arbetsbördan och följden blir att rättskipningen fördröjs. Därför har man de senaste åren sökt skapa andra former för konfliktlösning utom domstol, i synnerhet för tvister inom arbetslivet. Alternativa former för tvistlösning är bra för samhället i stort och blir ofta billigare för parterna. Det finns olika förlikningsinstanser på nationell och lokal nivå, som löser tvister inom speciella områden, i huvudsak av mer teknisk karaktär. Bland dessa kan nämnas bankombudsmannen, handelskamrarnas skiljedomsinstanser och advokatsamfundets förlikningsinstanser. Ombudsmannens (difensore civico) verksamhet är välkänd av allmänheten. Många kommuner, provinser och regioner har tillsatt en ombudsman som inte tillhör domstolarna. Ombudsmannen är till skillnad från fredsdomaren inte opartisk, utan hjälper medborgarna att ingripa mot myndigheter och allmännyttiga företag. Ombudsmannen verkar samtidigt för att lösa tvister. Genom att peka ut missbruk, försummelser och brister fungerar han som garant för att den offentliga förvaltningen är opartisk och fungerar väl. En enskild kan alltid att lägga fram sin sak i skriftligt eller muntligt direkt med ombudsmannen, utan bistånd av en advokat eller annan expert. För det mesta rör det sig om tvister som inte faller under civilrätten, men inte sällan påverkas civilrättsliga rättigheter som omfattas av de allmänna domstolarnas behörighet. Som exempel kan tas om myndigheter kränker äganderätten eller ingår civilrättsliga avtal med enskilda. Ombudsmannens verksamhet kan bidra till att minska de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas arbetsbörda. Även fredsdomaren har till uppgift verka för förlikning och det är en viktig del av den dagliga verksamheten. Käranden eller svaranden kan begära att domaren försöker förlika parterna både innan och efter utredningen har inletts. Det är alltså fråga om förlikning före respektive under rättegången. Domaren kan försöka att förlika parterna ända fram till domstolen meddelar dom. För att väcka talan vid eller överklaga till allmän underrätt (tribunale) måste en stämningsansökan delges med kallelse till en första förhandling. Förhandlingskalendariet fastställs i början av arbetsåret genom beslut som godkänns av appellationsdomstolens ordförande. I stämningsansökan ska anges vid vilken domstol talan väcks, kärandens och svarandens fullständiga personuppgifter, inklusive folkbokföringsadress, samt adress för parternas ombud eller biträde,
vad saken gäller, vilka rättsliga och faktiska omständigheter som åberopas till stöd för ansökan eller överklagandet, vilka handlingar och annan bevisning som åberopas, ombudets för- och efternamn och uppgift om fullmakt, datum för första förhandling. Överklagande måste göras inom en viss tid från delgivningen av den överklagade domen, annars avvisas överklagandet. Om den vinnande parten inte har delgivit avgörandet, ska överklagande göras inom ett år. Man måste företrädas av ett ombud, annars avvisas överklagandet. Det gäller oavsett om målet ska avgöras av en ensam domare eller flera/av kollegiet/kollegialt. Den som överklagar ska bifoga den överklagade domen. Domstolens ordförande utser en domare som ska handlägga målet. Kanslichefen för in målet i registret. Vid överklagande till appellationsdomstol (Corte d Appello) gäller samma formkrav. Överklagande ska riktas till appellationsdomstolen för den domkrets där domstolen som har meddelat den överklagade domen ligger. Överklaganden handläggs alltid kollegialt. Även här kan domstolen försöka förlika parterna. Domstolen kan förelägga parterna att inställa sig personligen. Vid överklagande till kassationsdomstolen (Corte di Cassazione) krävs alltid ombud. Överklagandet ska innehålla följande, annars avvisas det: Vilka parterna är. Vilken dom eller vilket beslut som överklagas. En kortfattad framställning av omständigheterna i målet. Skälen för överklagandet med angivande av vilka lagrum som åberopas. Fullmakten, om den är en särskild handling, och eventuellt beslut om rättshjälp. En delgivningsadress i Rom. Om ingen delgivningsadress anges sker delgivning hos kassationsdomstolens kansli. Överklagandet ska kompletteras med en förteckning som ska lämnas in till domstolens kansli inom tjugo dagar från den sista delgivningen till motparten, annars kan överklagandet avvisas. Överklagandet och ovan uppräknade handlingar ska lämnas in tillsammans med en begäran om att en akt ska läggas upp. Dessa stränga formkrav gäller även för den part som går i svaromål och den som lägger fram anslutningsöverklagande. Utmätning av fast och lös egendom hos gäldenär eller tredje man Utmätningsärenden avgörs av ensamdomare i underrätten, och det krävs ombud. Utmätningsförfarandet måste föregås av ett betalningskrav enligt en exekutionstitel, som bestyrker ett giltigt krav penningkrav som är förfallet till betalning. Domstolens kansli lägger upp en akt och därefter utser domstolens ordförande en exekutionsdomare. Exekutionsdomaren övervakar utmätningsförfarandet och kan hålla förhör med parterna. Exekutionsdomaren fattar beslut om hur förfarandet ska gå till. Det kan bland annat gälla att byta ut utmätt egendom mot ett penningbelopp, begränsa utmätt egendom eller vidta åtgärder för att skydda den och se till att den säljs eller överlåts på annat sätt.
Om saken är tvistig gör domaren utredning och hänvisar ärendet till avgörande i domstol. Om den egendom som ska utmätas befinner sig i tredje mans besittning ska domaren höra denne och därefter fatta beslut. Om saken är tvistig gör domaren en utredning och hänvisar ärendet till domstol som meddelar dom. Exekutionsdomarens åtgärder kan överklagas även innan utmätningen har ägt rum. Om saken gäller mindre belopp är det fredsdomaren som avgör (se beloppen ovan). Om utmätning redan har skett riktas överklagandet till underrätten och en ensamdomare avgör ärendet. Att fredsdomaren är behörig vid utmätning är ett undantag. Vanligtvis är det underrätten som handlägger sådana ärenden. I vissa fall avgör alltså fredsdomaren efter utredning, i andra är det underrätten som dömer sedan exekutionsdomaren har samlat erforderligt underlag. Summarisk process Hit hör ett antal olika förenklade förfaranden med mindre omfattande utredning. Om ena parten gör invändningar krävs det emellertid en mer ingående utredning och den utförs av domstolen. Fredsdomaren sköter vissa typer av summariska processer, och i så fall krävs inget ombud. I de flesta fall ska talan dock väckas vid underrätten, som sammanträder med ensamdomare. Då krävs ombud med fullmakt. Vid betalningsföreläggande på lägre belopp eller tvångsöverlåtelse av lös egendom till mindre värde är fredsdomaren behörig och avgör även tvistiga ärenden. Ensamdomare i underrätten hänvisar vid invändningar tvisten till kollegialt avgörande. Ärenden om godkännande av tillstånd för uthyrning/bekräftelse av uppsägning och vräkning avgörs dock alltid av ensamdomare i underrätten. Överklagande avgörs kollegialt genom dom. Då krävs alltid ombud. Säkerhetsåtgärder Hit hör ett antal brådskande åtgärder, till exempel kvarstad, förbudsförelägganden p.g.a. svartbygge eller överhängande skaderisk och utredning i förebyggande syfte/bevissäkring. Reglerna skiljer sig åt om säkerhetsåtgärderna begärs före eller under rättegången. Före rättegången ska ansökan ske hos ensamdomare i underrätten. I pågående mål ska ansökan i stället riktas till den domare som redan prövar målet eller, om domare ännu inte har utsetts, till domstolens ordförande. Fredsdomaren är aldrig behörig i sådana här fall, även om själva tvisten redan prövas av denne. Övriga domstolsärenden (frivillig rättsvård) Det finns olika typer av ärenden med anknytning till familjeangelägenheter och andra frågor av betydelse för enskilda personers liv. Målen är i allmänhet kortvariga men är ofta av stor betydelse. Därför medverkar ofta ett ombud för det allmänna (Pubblico Ministero) i ärendena. Denne kan även vara den som tar initiativ till ärenden av detta slag. Ärendena handläggs av underrätten och avgörs genom dom eller beslut. Den enskilde kan föra talan i ärendet utan ombud, om han eller hon besitter den förmåga som krävs.
Det är dock ingenting som hindrar att den enskilda låter sig företrädas av en advokat (med särskild fullmakt) eller av en notarie (som inte behöver uppvisa fullmakt). I vissa fall måste parterna inställa sig personligen för att höras. Nyligen infördes också en möjlighet att för personer att vända sig till domstol för att begära att den vidtar brådskande åtgärder till skydd för omyndigs egendom om det föreligger fara för att den missbrukas av närstående. Detta är undantag från huvudregeln som framtvingats av särskilda behov. Hemskillnad Sedan talan väckts kallar ordföranden makarna för ett försök till förlikning. Makarna måste inställa sig personligen utan ombud. Detta är ett undantag från den allmänna regeln att ett ombud alltid ska vara närvarande. Om makarna inte förliks stadfäster domstolen hemskillnaden. Det sker bakom stängda dörrar. En av domstolens ledamöter är föredragande och ordföranden fattar beslut. Förordnande om förvaltare och god man Sedan talan har väckts utser ordföranden en domare som handlägger ärendet. Domstolen avgör ärendet genom dom. Förklaring om försvinnande och dödförklaring Sedan talan har väckts vid domstolen sammankallar ordföranden parterna och förhör dem, i undantagsfall utan biträde av ombud. Sedan en domare har utrett ärendet, avgör domstolen ärendet genom dom. Domen ska offentliggöras i fastställd ordning. Åtgärder beträffande omyndiga som står under förvaltare eller god man Domstolen sammanträder bakom stängda dörrar. Efter det att förmyndarskapsdomstolen har yttrat sig avgör domstolen ärendet genom beslut. Ärenden om makars egendomsförhållanden Domstolens ordförande kallar makarna till sig eller till den domare som har utsetts att handlägga ärendet. Makarna ska även i detta fall inställa sig personligen. Ärendet avgörs bakom stängda dörrar genom beslut som inte kan överklagas. Ärenden om skydd mot familjemissbruk Den enskilde kan väcka talan personligen eller genom ombud. Domstolens ordförande utser en domare som handlägger ärendet. Domaren kallar parterna, utreder saken och fattar ett beslut som kan verkställas omedelbart. Invändningar mot beslutet kan riktas till domstolen som avgör ärendet kollegialt genom ett beslut som inte kan överklagas. Åtgärder av förmyndarskapsdomare Var och en kan vända sig till förmyndarskapsdomaren, även muntligt, med förmyndarskapsärenden. Förmyndarskapsdomaren avgör ärendet genom beslut. Invändningar mot beslutet kan riktas till domstol som fattar beslut bakom stängda dörrar. Det allmännas ombud har också rätt att göra invändningar. Om en person inte är part i ärendet, men berörs av det, måste han eller hon av legitimitetsskäl göra sin rätt gällande genom att vända sig till behörig domstol.