Genresursarbete i Sverige Vårt nationella kulturarv
Varför bevara genetisk mångfald? Den genetiska variationen bland domesticerade djur och odlade växter är viktig att bevara i ett långsiktigt perspektiv med hållbart nyttjande i fokus eftersom den har betydelse för vår framtida livsmedelsförsörjning samt för andra produkter och tjänster som djuren och växterna ger oss. Hoten mot den biologiska mångfalden kan vara många och av skiftande slag och därför krävs ett varierat arbetssätt. Ansvaret för den biologiska mångfalden rör både vilda och domesticerade djur och växter.
Jordbruksverket med ett antal andra myndigheter har ansvaret för att den biologiska mångfalden inom såväl djur- som växtområdet gynnas och bevaras genom att: - kontrollera handeln med utrotningshotade växter och djur - långsiktigt bevara hotade svenska husdjursraser och spara dess genresurser - bevara den odlade mångfalden - göra en heltäckande ängs- och betesmarksinventering - delta i arbetsgrupper både i Sverige och inom EU - ge ut föreskrifter och göra utredningar - administrera de miljöersättningar som går att söka för åtgärder som bevarar biologisk mångfald och kulturmiljövärden - verka för kompetensutveckling av lantbrukare och rådgivare inom jordbrukets miljöområden.
Centrum för biologisk mångfald (CBM) är ett nationellt centrum för forskning om biologisk mångfald i vid bemärkelse gemensamt för SLU och Uppsala universitet. samordnar verksamheten i ett nätverk av institutioner, organisationer och myndigheter i hela landet. initierar och samordnar forskning, utbildning och information med sikte på att bevara, restaurera samt hållbart nyttja biologisk mångfald i Sverige. deltar i internationellt samarbete som syftar till att lösa problem inom biodiversitetsområdet. är motorn i Sveriges biodiversitetsarbete genom att dels vara drivande i startfasen av olika projekt, dels att koordinera löpande projekt.
Nationella programmet för att bevara den genetiska mångfalden genetiska mångfalden (POM) är en nationell satsning för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter, som Jordbruksverket arbetade fram i samråd med berörda aktörer inom myndigheter, organisationer, universitet, botaniska trädgårdar och företag efter det att Sverige undertecknat konventionen om biologisk mångfald i Rio 1993. arbetar med fem stora uppgifter: - inventera, samla in och bevara växter - öka användningen av våra kulturväxter - forska om växterna - informera och utbilda allmänheten - internationellt samarbete
POM har 6 olika inventeringsprogram som inventerar Sveriges lökar- och knölar, perenner, rosor, frukt och bär, träd och buskar och frö-förökade köksväxter sker genom upprop för de olika växtslagen, varvid landets alla odlade växter inventeras, samlas in, dokumenteras och slutligen bevaras. När det unika och intressanta är funnet skall det bevaras för framtiden i genbanker, visas upp i lokala klonarkiv och dessutom odlas och spridas till allmänheten.
Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) är ett nationellt referensverktyg och en standard för verk, myndigheter, företag, forskare, skribenter, konsumenter och andra som arbetar med eller nyttjar kulturväxter har utvecklats av de botaniska trädgårdarna med stöd av POM Centrum för biologisk mångfald har huvudansvaret.
ArtDatabanken arbetar med kunskapen om den biologiska mångfalden i Sverige och administreras av SLU samlar in, utvärderar och lagrar den viktigaste informationen om hotade och missgynnade växter, svampar och djur bedömer graden och typen av hot och sammanställer s.k. rödlistor om arter som löper risk att försvinna från landet (totalt 3 653 arter) tillhandahåller och sprider information om rödlistade arter, utarbetar förslag till åtgärder samt initierar forskning.
Nordiskt och internationellt arbete med växtgenetiska resurser Sverige är ett litet land, och därför måste odlare, forskare, växtförädlare, myndigheter, konsumenter och andra samarbeta på alla fronter. Nordiska genbanken i Alnarp är en viktig partner för genresursarbetet och POM. Ett nära samarbete finns även med övriga nordiska nationella program. I Norge pågår ett intensivt utbyte med POM: s perennoch rosupprop. Finland har under hösten 2006 stått värd för ett speciellt möte om klimatförändringarnas effekter på kulturväxternas genresurser. Samarbete med Danmark rör tankar om samarbete kring vilda kulturväxtsläktingar
Djurgenetiska resurser Sverige har sedan många år aktivt engagerat sig i arbete för att bevara och nyttja jordbrukets djurgenetiska resurser. Nya krav kommer i framtiden att ställas på våra husdjur på grund av omvärldsförändringar. De egenskaper som dagens husdjursavel selekterar för är inte säkert de som behövs i framtiden då egenskaper som funnits i äldre raser åter kan komma till nytta. Många av våra äldre husdjursraser utgör ett levande kulturarv.
Sverige har ansvar över sina djurgenetiska resurser och får själv ansvara för vilka insatser som anses nödvändiga. En landsrapport om de husdjursgenetiska resurserna i Sverige sammanställdes 2002 på uppdrag av regeringen som underlag till en nationell strategiplan. Rapporten utgör också underlaget för Sveriges del i FAO:s Report on the State of the World s Animal Genetic Resources
Husdjurens genresurser låter sig dock inte förvaltas hållbart och långsiktigt på samma sätt som andra objekt. Resursen, de levande husdjuren, ägs av privatpersoner. Flera av de utrotningshotade raserna hålls enbart för självhushåll eller för att visa vårt kulturarv eftersom de normalt inte ekonomiskt kan konkurrera med raser som selekterats för hög avkastning av mjölk och kött. Utan särskilda miljöersättningssystem riskerar flera av dessa raser att helt dö ut.
Regeringen gav 2005 Jordbruksverket en del uppdrag om husdjursgenetiska resurser: utarbetandet av en rapport om husdjursgenetiska resurser inför utvärderingen av arbetet med miljökvalitetsmål 2009 utarbetandet av en beredskapsplan hur nationella raser och små populationer kan säkerställas och bevaras vid katastrofer, t ex allvarliga sjukdomsutbrott kartläggning av behovet av systematisk samling och lagring för olika arter och raser samt förslag på åtgärder och förvaltning av dessa.
Flera samarbetsgrupper har bildats inom det djurgenetiska området, bl. a : Husdjursgenetiska rådet, rådgivande till Jordbruksverket i frågor som rör förvaltning inklusive bevarande av husdjursgenetiska resurser. en nybildad samverkansgrupp, som skall verka för ökad samordning mellan insatser för främjande av växt-, skogs- och husdjursgenetiska resurser med representanter för Skogsstyrelsen, Naturvårdverket och Jordbruksverket (första mötet 2005).
För att uppfylla miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap lämnas idag en sk. miljöersättning till djurägare som håller svenska utrotningshotade husdjursraser Målet är att säkerställa ett tillräckligt antal individer av inhemska husdjursraser i Sverige och att ingen ras ska klassificeras som kritisk för utrotning definierat enligt FAO: s system DAD-IS. Ett krav för ersättning är att jordbrukaren följer en avelsplan som har godkänts av Jordbruksverket. Stödberättigade raser är idag i Sverige: fjällko, rödkulla, allmogeko (väneko, ringamålako, bohuskulla) ryafår, svenskt finullsfår, allmogefår (skogsfår, dalapälsfår, roslagsfår), gutefår, lantrasget, allmogeget (göingeget, jämtget) och linderödssvin. Fjäderfä får inte detta stöd idag.
Det kommande LBU programmet (2007-2013) Eftersom miljömålet för djurgenetiska resurser i framtiden inte anses kunna uppfyllas enbart med dagens utformning av ersättning finns ett förslag att förhindra att vissa enskilda raser dör ut. Miljöersättningen planeras omfatta dels en ersättning till enskilda djurhållare och dels en ersättning till de rasföreningar som ansvarar för rasens avelsprogram. Nya stödformer kommer att skapas, vilka som kommer att gälla från 2007 är ännu inte bestämt, men de flesta åtgärderna i nuvarande LBU-programmet kommer att finnas kvar. Programmet ska främja tillväxt, konkurrenskraft, företagande och sysselsättning, och har dessutom höga ambitioner för miljön. Lokalt engagemang i landsbygdens utveckling ska också uppmuntras.