UPPLIVAD LYRIK tre år i Thunmans spår på Knivsta bibliotek 2014 17 Projekt utarbetat av bibliotekarien och litteraturvetaren Gunnel Furuland under ViSA-kursen 2013 14 (Vidareutveckling i Skönlitterärt Arbete) arrangerad av Kultur i Väst, Regionbibliotek Stockholm och Region Halland. Kursledare: Gunnar Südow, Lotta Aleman och Maria Ehrenberg. Kursen löpte från hösten 2013 till hösten 2014 och omfattade sex kurstillfällen på olika orter i Sverige. Ett trettiotal engagerade bibliotekarier från hela landet samlades för att inhämta kunskaper och fördjupning kring kärnverksamheten och huvudsaken på ett bibliotek; nämligen litteraturförmedling för vuxna. Kursen bestod dels i föreläsningar kring olika temata som handlade om läsning och litteratur, dels utbyte av erfarenheter för att kunna mejsla fram de egna projekten tänkta att genomföras på respektive ort. Första kurstillfället ägde rum i Göteborg. Inledningsvis fick alla deltagare berätta ett läsminne ett mycket fint tillfälle att bli bekant med kurskamraterna! Vi ställde också frågan varför vi arbetar med skönlitteratur för vuxna på bibliotek och varför vi valt denna arbetsuppgift. Argument för och nyanseringar kring skönlitteraturens status inom utbildning, på bibliotek och i samhället i stort lämnade professor Magnus Persson från Malmö högskola i ett föredrag om Myten om den goda litteraturen. Persson har skrivit Den goda boken : samtida föreställningar om litteratur och läsning, som Gunnel Furuland recenserat i Biblioteksbladet 2012:9. På kvällen förevisades det nyöppnade Litteraturhuset i Göteborg. Andra föreläsare var professor Jofrid Karner Smidt från högskolan i Oslo. Hon höll ett mycket uppskattat, pedagogiskt föredömligt och levande föredrag under rubriken Å möte en levende stemme. Den nödvändige litteraturformidleren. Karner Smidt är bekant för många bibliotekariestudenter genom sin avhandling Mellem elite og publikum : litteraer smak og litteraturformidling blant bibliotekarer i norske folkebibliotek en undersökning som hon i sitt föredrag byggde vidare på. Karner Smidt diskuterade vad det vill säga att förmedla litteratur på ett professionellt sätt, och betonade förmågan att lyssna och tala vid rätt tillfällen i mötet med! 1
besökarna. Att lära sig att förmedla är att våga prioritera och värdera. Texten är inte stabil och vi måste inse att det finns texter som är utbytbara och andra som är omistliga. Andra kurstillfället ägde rum i Norrköping. Vi höll till i Arbetets museum. Först ut som föreläsare var professor Anna Williams, som talade om Slump, sensation och stor konst om litterär kvalitet med utgångspunkt för sin nyligen utgivna biografi om Agnes von Krusenstjerna. Maria Ehrenberg, som suttit i Kulturrådets arbetsgrupp för skönlitteratur, berättade om hur man resonerade i bedömningsgruppen för de böcker som ska ingå i det av staten bekostade distributionsstödet. En panel bestående av Anna Vogel, Aglaktuq förlag, Jan Karlsson, litteraturkritiker i dagstidningar, bibliotekarien Ola Gustafsson och litteraturvetaren Stina Otterberg diskuterade Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Texten bedömdes på skilda sätt, mycket beroende på utgångspunkten och synvinkeln som personen i fråga hade. Tredje kurstillfället förlades till Uppsala. Där dominerades programmet av experter på bokmarknad. Docent Ann Steiner från Lund talade över ämnet Läsarnas marknad, marknadens läsare litteraturen och bokmarknadens villkor. Steiner har för Studentlitteratur skrivit kursboken Litteraturen i mediesamhället, som Gunnel Furuland fackgranskat före utgivning. Kursansvarig för förlagskunskap i Stockholm, Pamela Schultz Nybacka föreläste om litteraturläsning ur ett konsumtionsperspektiv. Schultz Nybackas avhandling Bokonomi recenserades av Gunnel Furuland i Biblioteksbladet 2012:3. Kvalitetsdiskussionen fortsatte genom att alla deltagare fick utgå från Kulturrådets kriterier i analysen av en boks innehåll och form: kvalitet, intensitet, originalitet, komplexitet och självständighet. Fjärde kurstillfället förlades lämpligt nog till Helsingborg i den vackra månaden maj. Författaren Eva Ström talade om Läsarter och läsutveckling. Därefter tog vi upp konkreta frågor som att söka pengar för framtida litteraturprojekt. En mycket berörande föreläsning höll arbetsterapeuten Lena Mårtensson, om betydelsen av biblioterapi på ett djupare plan än Babels beska droppar. Man har under en längre period följt sjukskrivna kvinnors läsning av skönlitteratur och kunna notera hur läsningen bidragit till att skapa självkänsla och värde under en osäker tid i livet.! 2
Femte kurstillfället i Gävle handlade om lässamtal. Katarina Kuick talade om hur man öppnar för ett gott samtal om läsupplevelser. Hon gav oss fyra frågeställningar att börja med: vad är bra, vad är dåligt, vilka frågetecken finns och vilka mönster kan ni se i boken? Sara Hagström Andersson, som fått Svenska Akademiens bibliotekariepris för sitt arbete med bland annat projektet Gävle läser Agnes, talade om hur hon såg på priset och fortsättningen. Hon blir inte kvar på huvudbiblioteket, utan lämnar det för att jobba som ungdomsbibliotekarie på en filial. Andra dagen presenterade den nyligen tillträdda handläggaren för läsfrämjande på Kulturrådet, Nina Frid, en taxonomi för läsfrämjande i ett antal punkter. Några ytterligare besked om vad Kulturrådet specifikt kommer att göra för att understödja läsfrämjande lämnades inte. Bokcirkelveteranen Immi Lundin ledde en diskussion av en mycket svår text av Virginia Woolf. Sista kurstillfället placerades i Stockholm på Stockholms stadsmuseum, där vi skulle göra våra kursredovisningar. Det var inte lätt att få tiden att räcka till för de dryga 30 kursdeltagarna. Dagen avslutades med ett författarsamtal med Mats Kempe. Det leddes av två av kursdeltagarna, som en praktisering av det som vi talat om när det gäller att våga ta plats och uppträda i litterära sammanhang. Annika Hermele från Stockholm stadsbibliotek talade om arbetet med läsecirklar, som utvecklats stort alltsedan Nina Frids Bokcirklar startade. Under alla kurstillfällen har det funnits utrymme för att dryfta idéer och problem kring de egna projekten. Examen och final blev det på Svenska Akademiens Nobelbibliotek.! 3
UPPLIVAD LYRIK tre år i Thunmans spår på Knivsta bibliotek 2014 17 Med utgångspunkt från Olof Thunmans liv och dikt öppnar Knivsta bibliotek för aktiviteter kring konstarterna, främst ordet och bilden, som fångas i bokkonst och bildkonst. Olof Thunman (1879 1944) en bit målare, ett stycke skald, en aning vismakare, en skärva människa inspirerar dagens människor. Bakgrund: Olof Thunman är en central kulturpersonlighet i Knivsta, mycket beroende på att han bodde sina sista år (1928 44) i Noor i utkanten av Knivsta. Han profilerade sig tydligt som upplänning. Därav har projektet fått titeln Upplivad lyrik, för att markera samhörigheten med landskapet,. Men naturligtvis har tankarna ännu starkare knutits till den centrala position som Olof Thunman har som Upplandssångens skald och diktare och som en emblematisk bildkonstnär som skapat en mängd symboler och bilder av närområdets kulturvärden. Tre år i Thunmans spår anspelar också på att Knivsta är en typisk pendlarort belägen vid en av Sveriges mest trafikerade järnvägssträckor mellan Uppsala och Stockholm. I Knivsta har det sedan 1982 funnits ett Thunmangille. När detta gick i graven 2012, ungefär samtidigt som Knivsta bibliotek flyttade till nya lokaler i kommunhuset, donerade Thunmangillet sina arkivhandlingar (pärmar, klipp och annat material kring Olof Thunman) till Knivsta bibliotek. Samtidigt fick Knivstabibliotekets vänner KBV (bildat 1983) uppgiften att ansvara för att hålla det andliga arvet efter upplandsskalden levande. Biblioteket härbärgerar således det materiella arvet efter Thunmangillet. Men Knivsta bibliotek har i och med detta projekt tagit ett helhetsgrepp på både det materiella och det andliga, för att sätta liv en slumrande poet. Syfte:! 4
Ett folkbibliotek presenterar, hanterar och förmedlar skönlitteratur på en nationell nivå i främsta hand. Men en lokalt förankrad skald, med starka symbolvärden för hela Uppland genom sin diktning, har också sitt berättigande och utgör en konkret del av bokbeståndet och det andliga minnet. Man kan i modernare termer tala om att Olof Thunman utgör Knivsta kommuns kulturella varumärke. Olof Thunmans mångsidiga intressen för landskap, natur, arkeologi, historia, folkliv och naturligtvis i främsta rummet konstnärligt och litterärt skapande uppmärksammas på ett nytt sätt genom att spår in i hans värld uppmärksammas i föreläsningsserier under tre år. ViSA-kursen har starkt betonat att långsiktig och grundlig planering behövs för att projekt ska kunna bli verkningsfulla. Det är med utgångspunkt från ordet och bilden som vi bereds möjligheter att möta människor i historia och nutid. Biblioteket är förmedlare av gångna generationers intellektuella liv. Det är porten ut mot nya människor och världar. Genomförande: Under tre år 2014 17 anordnas tre föreläsningar per termin på temat UPPLIVAD LYRIK. Föreläsningarna äger rum i Tilassalen, Knivsta kommunhus med möjlighet till all tänkbar teknisk utrustning för framförande av ljud och bild. PROGRAM HÖSTTERMINEN 2014 Torsdag 16 oktober kl. 19.00 Upplandsskalden Olof Thunmans gästrikerötter OLOV THUNMAN berättar Torsdag 30 oktober kl. 19.00 Ekerwald möter Thunman. CARL-GÖRAN EKERWALD talar om Olof Thunman och läser honom på nytt Tisdag 4 november kl. 19.00! 5
Där hammaren tystnat. Upplands vallonbruk i skönlitteraturen och Olof Thunman som bruksskildrare ANDREAS HEDBERG föreläser PROGRAM VÅRTERMINEN 2015 Tisdag 10 februari kl. 19 HELENA HARNESK berättar om Gusten Widerbäck och konstnärskollegan Olof Thunman en gyllene era i den uppländska konsthistorien Torsdag 26 mars kl. 19 Aktivitetsrummet Författaren MATS OTTOSSON (skrivit en mängd natur- och guideböcker) om den senaste boken Till träden ett ämne som låg Olof Thunman varmt om hjärtat Torsdag 16 april kl. 19 Ett flyktigt möte. Sånger och dikter av Olof Thunman och Karin Boye samt Hjalmar Gullberg CHRISTER ÅSBERG och ANNA-KARIN AKO OLDEBERG med ett rykande färskt musik- och litteraturprogram där Thunman och Boye möts vid Flottsund PROGRAM HÖSTTERMINEN 2015 Torsdag 24 september kl. 19 Uppländsk forntid med utgångspunkt i Thunmans bilder. Arkeologen ANNE-SOFIE GRÄSLUND berättar Torsdag 15 oktober kl. 19 Från skuggornas port. Olof Thunman möter Karlfeldt! 6
STINA OTTERBERG, prisbelönad litteraturvetare, litteraturkritiker och författare till den vackra boken Älska, dricka, sjunga, leva, dö. En essä om Erik Axel Karlfeldt sätter in Olof Thunman i ett litterärt tidssammanhang Torsdag 12 november kl. 19 Vikten av att vandra Ingegerdsleden och Birgittalunden gestaltade av församlingspedagog KAJSA FRANKE från Upplands Väsby Talar böckerna, dikterna med varann eller vad ar det för ett mummel i biblioteken men se där, kunnig personal hittar i skrymslen, underbara bortglömda poeter redan, halvt om halvt osynlighetsförvandlade, (det är då alls) inget problem man tar dem vid handen och de blir sig själva igen, så får de färg igen Eva-Stina Byggmästar: Men hur små poeter finns det egentligen! 7
UPPLIVAD LYRIK OLOF THUNMAN 1919 Pan spelar. Dikter 1927 Olandssånger. Dikter 1929 Från färdväg och fornbygd 1935 Mark och vindar. Dikter 1939 Visor från vidd och vrå! 8 Några flisor, några stycken, några drömmar, några tycken, några visor några smycken
smidda halvt som tidsfördriv åt den slanka flickan Liv. EN LYCKLIG (Pan spelar 1919) Nu steker solen hett på esplanaden och gatan bränner för vart steg man tar. En gråblek solrök hänger över staden och ej en fläkt igenom parken drar. Från bygget hörs den gnisslande musiken och kranen gnäller evigt samma strof. Men här i marmorsnidade portiken finns skugga ännu för en filosof. Må andra ävlas, kiva, slåss och gnata och bygga torn på tidens sand och ler. Här sitter en utav de heligt lata och tryggt från ovan över vimlet ser. Må andra trampa kvarnen bäst de gitta blott för att få till sist tre skovlar mull. Här är det lugnt och skönt och svalt att sitta och här blir världen utav syner full. Här glänsa hägringar från fjärran länder,! 9
där mänskan aldrig blev sin mödas slav, men lyckans söndagsbarn med höjda händer mot solen jubla för vad livet gav. Må andra drabbas hårt av Phoebi pilar. Jag är om skuggan och om vilan mån. Gån tyst förbi! Ty suveränt här vilar en lat och loj och lycklig lazzaron. UPPLANDSSÅNG (Pan spelar 1919) Här ligger landet, landet med ära, sagornas, minnenas, löftenas trakt. Hembygd din fana glada vi bära. Fladdre hon högt emot skyarnas jakt! Sjung den som kan det: Här ligger landet, Uppland, vår hembygd, med skördar och järn! Här just om våren lärkorna sjunga så som man aldrig på jorden det hör, medan kring slätten skogarna gunga, väckta till jubel av vindarnas kör. Sjung den som kan det: Här ligger landet, Uppland, vår hembygd, med skördar och järn! Här just om hösten tegarna bära gyllene vete och gungande råg, medan den bleka höstmånens skära! 10
lyser de flyktande svanornas tåg. Sjung den som kan det: Här ligger landet, Uppland, vår hembygd, med skördar och järn! Vart vi än vandra långt bort i världen, vart vi än stäva på levnadens ström styr dock vår tanke jublande färden hit till vår hembygd i längtan och dröm, Sjung den som kan det: Här ligger landet, Uppland, vår hembygd, med skördar och järn! DÄR HAMMARN TYSTNAT (Olandssånger 1927) Bland tomma kolhus aftonvinden viner. En masugn står bland bråte och ruiner så hotfullt mörk mot roströd solnedgång. Så ödsligt gnisslar då och då en lucka, och likt förgrämda andar vädren sucka i skumma längor och i dunkla prång. Men smedjans hamrar hänga dystert stumma. Kring vattenhjulen inga vågor skumma. Ur öppna slutor forsar strömmen ut. Det är som hade bygdens hjärta stannat. I sorg mitt eget slår. Det kan ej annat. Allt är förbi och svart och släckt och slut. Var är den långa rad av käcka formän, av muntra spelmän och av skämtets stormän, som här drog in i flammande kvarter?! 11
Släckt är Vulcani eld och stum hans åska. Hans söner vila från sin trägna brådska. Här bryts den döda tystnan aldrig mer. Det sista hammarslaget har förklingat. För sista gången, smed, du smältan svingat vid hejarns dova dån med jättedon. Nu är det slut med alla mästersmiden. Blott slagg och sot är kvar. Din dag är liden, din saga all, du sotige vallon. DET ÄR VÅR (Olandssånger 1927) Det susar i knoppande alar och hasslar, i fjolårets gulnade vassar det prasslar när sunnan kring stränderna går. Och vågorna sorla så blåa och fria, och änderna ropa och viporna skria. Det är vår. Det sipprar, det kluckar i tinade ängen, det vajar av röda och gyllene hängen från tätnande dungar och snår. Och fläktarnas svalka med mulldoften blandas. Det är lätt, det är tungt, det är ljuvligt att andas. Det är vår.! 12
Det brusar därovan i vindarnas salar. Från svanarnas skara ett lockrop där dalar, som ned i mitt hjärta slår och häver mitt blod i en frusande bölja. Åh vingar åh vingar åh finge jag följa! Det är vår. MIDVINTER (Mark och vindar 1935) Snön faller, snön faller. Genom den vindlösa skymningens fred sjunka flingornas iskristaller i ett flimrande vimmel ned. Tätt sveps täcket kring slumrande tuvor. Granarna sloka med tunga grenar, och gravbackens enar drömma i toppiga urtidsluvor. Snön faller, snön faller. Ej ett tassande fjät jag hör. Ej ett vingslag tystnaden stör under grenarnas vita galler.! 13
Sömnen är djup i lega och lya under julsnöns yviga rya. Men längs vägen i bygden dansar klangen av bjällerkransar.! 14