YTTRANDE 1(12) s.registrator@regeringskansliet.se s.pbb@regeringskansliet.se Länsstyrelsernas gemensamma yttrande över PBLöverklagandeutredningens betänkande Effektiv och rättssäker PBL-överprövning (SOU 2014:14) Länsstyrelserna ska verka för att nationella mål får genomslag i länen, med hänsyn taget till regionala förhållanden. Länsstyrelserna arbetar sektorsövergripande med statligt helhetsperspektiv och samordnar olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser. Länsstyrelserna arbetar för ett hållbart samhällsbyggande för tillväxt i länen. Att hålla korta handläggningstider när det gäller överklagade ärenden om detaljplaner, lov och förhandsbesked samt ärenden om tillsyn är därför centralt och naturligt utifrån länsstyrelsernas grunduppdrag. Med detta som bakgrund lämnar samtliga länsstyrelser följande yttrande. Sammanfattning Sammanfattande synpunkter på utredningens förslag Länsstyrelserna avstyrker utredningens förslag om att korta instanskedjan genom att länsstyrelsen tas bort som överklagandeinstans för detaljplaner. Länsstyrelserna avstyrker även förslaget om att handläggning av ärenden om överklagade kommunala beslut om lov m.m. ska koncentreras till ett begränsat antal länsstyrelser. Länsstyrelserna anser att samtliga länsstyrelser ska handlägga såväl detaljplaner som beslut om lov m.m. Länsstyrelserna ställer sig positiva till att handläggningstiderna för överklagade PBL-beslut ses över i syfte att främja bostadsbyggandet. Utredningens förslag att korta handläggningstiderna genom en kortad instanskedja är dock på flera punkter bristfällig.
YTTRANDE 2(12) Länsstyrelserna har tillförts resursförstärkningar för att kunna korta sina handläggningstider, vilket har haft avsedd effekt. Detta har utredaren inte beaktat. Länsstyrelserna vill framhålla att kortare handläggningstider bara utgör en liten del av en rad åtgärder för att öka bostadsbyggandet, vilket under senare tid har betonats bland annat i rapporter från Boverket. Det kan enligt Länsstyrelserna ifrågasättas om en förkortning av instanskedjan kommer att leda till några effektivitetsvinster. Länsstyrelserna vill i detta sammanhang peka på att länsstyrelsernas prövning av överklagade ärenden idag bidrar till att korta handläggningstiderna i mark- och miljödomstolarna bland annat genom väl genomarbetade underlag och bedömningar baserade på god kännedom om lokala förhållanden i kombination med bred kunskap vad gäller sakområdesfrågor och juridiska frågor. När ett kommunalt beslut om detaljplan tas in för prövning, efter beslut av länsstyrelsen, och det kommunala beslutet samtidigt överklagas, kan handläggningen läggas samman på länsstyrelsen. En ändring av denna ordning skulle innebära effektivitetsförluster. Dessutom innebär nuvarande instansordning med Länsstyrelsen som första instans att instanskedjan för att överklaga PBL-beslut förblir enhetlig. Det underlättar för byggföretag och övriga berörda. Länsstyrelserna gör redan idag en aktiv prioritering av ärenden som avser nyproduktion av bostäder. Handläggningstiderna för de prioriterade ärendena är därför kortare än det medelvärde, som utredningen lyfter fram. Vidtagna åtgärder för att korta handläggningstiderna vid länsstyrelserna har redan gett effekt och bedömningen är att handläggningstiderna kommer att kortas ytterligare. Länsstyrelserna är positiva till koncentration av ärenden när så är lämpligt men konstaterar att överklaganden av bygglov mm är en ärendetyp som inte är lämplig för koncentration enligt tidigare uttalade principer. Denna typ av ärenden ligger inom Länsstyrelsernas kärnverksamhet och ställer krav på lokalkännedom. Det finns inte heller något samband mellan mindre länsstyrelse och längre handläggningstider vad gäller PBL-ärenden. Utredningens förslag kommer, om det genomförs, att generellt innebära en kännbar påverkan på länsstyrelsernas verksamhet. Ett genomförande riskerar att undergräva länsstyrelsernas möjlighet att på ett effektivt sätt klara sitt grunduppdrag: att med statligt helhetsperspektiv arbeta sektorsövergripande och samordna olika samhällsintressen. Inte minst länsstyrelsernas uppdrag inom samhällsplaneringen skulle påverkas negativt. Förslaget skulle också påverka verksamhetens kvalitet genom minskad juristkompetens inom
YTTRANDE 3(12) respektive länsstyrelse och svårigheter att rekrytera kvalificerade jurister. Länsstyrelsernas roll som besvärsmyndighet inom ett juridiskt intressant och komplext ämnesområde har hittills haft stor betydelse för Länsstyrelsernas möjlighet att locka kvalificerade jurister. Länsstyrelsernas förslag Behåll handläggningen av ärenden om överklagade detaljplaner och områdesbestämmelser vid länsstyrelserna. Inför mål för tidsåtgång av överprövningen av planer och områdesbestämmelser enligt 11 kap. PBL för att undvika långa vilandeförklaringar vid parallella och likartade prövningar enligt 11 och 13 kap. PBL. Behåll handläggningen av ärenden om överklagade bygglov m.m. hos alla 21 länsstyrelser. Fortsätt att prioritera aktivt med fokus på ärenden som avser nya bostäder. Skärp målen ytterligare, till exempel genom att sätta mål särskilt för ärenden om överklagade bygglov och förhandsbesked som avser nybyggnation av permanentbostäder. Sätt mål som t.ex. att av dessa ärenden ska 80-90 % avgöras inom tre månader, istället för som idag då 75 % av samtliga ärenden om överklagade bygglov ska avgöras inom fyra månader. Fokusera på bättre samordning av handläggningsrutiner m.m. och samverkan inom länsstyrelseorganisationen för att uppnå större likformighet i handläggningen. Fortsätt med den kompetenssatsning för inblandade aktörer som initierats med anledning av införandet av nya PBL. Ett ökat utbyte mellan berörda aktörer skapar förutsättningar för en mer enhetlig och effektivare tillämpning av PBL. Länsstyrelserna har genom sina erfarenheter som överprövande myndighet och sin juridiska kompetens en viktig roll att fylla, inte minst i sin dialog med kommunerna. Allmänna synpunkter på utredningen Länsstyrelserna prioriterar aktivt ärenden som avser nyproduktion av bostäder. Att bygga fler bostäder med fokus på nya permanentbostäder var också regeringens skäl för att tillsätta utredningen. Särskilt prioriterade är sådana ärenden som rör många bostäder. Handläggningstiden för de prioriterade ärendena är därmed kortare än medelvärdet. På samma sätt prioriterar länsstyrelserna byggen av skolor, förskolor eller köpcentra och andra liknande byggprojekt som innebär en del i samhällsbyggandet. Det innebär att även stora infrastrukturprojekt prioriteras framför ärenden som avser t.ex. murar och plank. Detta framgår inte av betänkandet, vilket är en brist. Analyserna av befintlig prövningsordning har skett utan att hänsyn tagits till hur länsstyrelserna prioriterar mellan olika typer av överklagade ärenden enligt PBL och på vilket sätt detta påverkar handläggningstiden för ärenden som har inverkan på bostadsbyggandet. I
YTTRANDE 4(12) sammanhanget vill länsstyrelserna påpeka att av den totala mängden aktuella kommunala beslut enligt PBL, är det 2,5 3,5 % som överklagas årligen. Av de ärenden som länsstyrelserna handlägger, konstaterar utredningen att endast 10 20 % av ärendena gällde nyproduktion. Vidare vill vi betona att länsstyrelsernas handläggning endast utgör en liten del av ett längre förlopp när det gäller bostadsbyggandet, från idé till förverkligande. Länsstyrelserna ifrågasätter slutsatsen att handläggningstiderna för överklagande PBL-beslut är en så stor förklaring till bostadsbristen och byggandet av nya bostäder att det finns grund för att genomföra de ändringar som föreslås i utredningen. Betänkandet (s. 57) refererar till Boverkets rapport Bostadsmarknaden 2013-2014 där det anges att 126 kommuner bedömer att den lokala bostadsmarknaden präglas av brist på bostäder. I Boverkets Marknadsrapport Låst läge på bostadsmarknaden, maj 2014, anges att de huvudsakliga förklaringarna till bostadsbristen är en stor bostadsefterfrågan främst driven av ekonomiska faktorer och ett ineffektivt utnyttjande av de befintliga bostäderna (s.13). Av Boverkets indikatorer, Analys av utvecklingen på bygg- och bostadsmarknaden med byggprognos, april 2014, framgår även att bostadsbyggandet fortsätter öka efter den kraftiga uppgången 2013. Länsstyrelserna noterar att ökningen av bostadsbyggandet nu sker med en tillämpning av PBL i dess nuvarande lydelse. Vidtagna åtgärder extra tilldelning av medel från regeringen och mål (nr 43 för 2013 och nr 46 för 2013) i regleringsbrevet har gett resultat och effekten ökar. Bedömningen är att länsstyrelserna med dessa åtgärder och redan under 2014 kommer att korta handläggningstiderna och kommer att uppnå i vart fall samma effekt som utredaren har angett att föreslagna åtgärder kommer att uppnå. Boverkets uppföljning av 2013 visar också på en förbättrad måluppfyllelse jämfört med 2012. Dessutom har medel, 30 miljoner kronor per år, sedan tidigare aviserats från regeringens sida till länsstyrelserna också för 2015 och 2016. Länsstyrelserna anser att denna satsning kommer att fortsätta hjälpa till att korta handläggningstiderna. Synpunkter på utredningens överväganden och förslag Beslut om detaljplaner och områdesbestämmelser överklagas direkt till mark- och miljödomstol Länsstyrelserna avstyrker förslaget. Länsstyrelserna har såväl bred sakkunskap som specialistkompetens vad gäller sakområdesfrågor och juridiska frågor. Länsstyrelsernas beslut i överklagade PBL-ärenden håller genomgående hög kvalitet och har låg ändringsfrekvens i
YTTRANDE 5(12) mark- och miljödomstolarna. Länsstyrelsernas prövning av överklagade detaljplaner är snabb, kostnadseffektiv och välfungerande utan att kraven på rättssäkerhet och kvalitet åsidosätts. Genom möjligheten att överklaga länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen uppfylls Europakonventionens krav på domstolsprövning. Om förslaget att ändra instansordningen avseende överklagade beslut om detaljplaner och områdesbestämmelser genomförs, innebär det att instanskedjan blir olika beroende på vilken typ av kommunalt beslut det rör sig om. Instansordningen för PBL-ärenden har utretts vid ett flertal tidigare tillfällen. Instansordningen har även förändrats ett antal gånger bl.a. i syfte att nå en samordning i denna fråga. Det har varit svårt, för byggföretag och andra som berörs av PBL-beslut, att överblicka systemet med olika instanser, t.ex. den tidigare instanskedjan för just detaljplaneärenden. Att återgå till ett system med separata instanskedjor som styrs av typen av kommunalt beslut framstår enligt länsstyrelsernas uppfattning som olämpligt. Om länsstyrelsen tas bort från instanskedjan i fråga om överklagade beslut om detaljplaner försvåras även samordningen av prövningen när ett kommunalt beslut om detaljplan tas in för prövning, efter beslut av länsstyrelsen, och det kommunala beslutet samtidigt överklagas (prövning både enligt 11 och 13 kap. PBL). I överklagandena är det mer regel än undantag att den enskilde för in frågor som direkt berör prövningsgrunderna i 11 kap. PBL. Det är därför oundvikligt att det måste ske en samordning av ärendena i de fall länsstyrelsen har beslutat att ta in ett beslut om att anta en detaljplan för överprövning enligt 11 kap. samtidigt som planen har överklagats. Kontrollen av om länsstyrelsen har fattat beslut om överprövning eller om kommunen har skickat ett meddelande om antagandet sker snabbt och enkelt genom en sökning i länsstyrelsens diarium. Om länsstyrelsen tas bort ur kedjan kommer mark- och miljödomstolarna sannolikt tvingas invänta länsstyrelsens beslut innan domstolens handläggning överhuvudtaget kan påbörjas. Det kommer att bli ett onödigt merarbete för mark- och miljödomstolen och även för länsstyrelsen om domstolen i varje enskilt mål måste undersöka om beslut om överprövning har fattats eller inte hos länsstyrelsen. Detta bidrar givetvis till att överklagandeprocessen inte kan kortas i sådan omfattning som anses önskvärt. Samordningen påverkas även av att länsstyrelsen ska fatta ett beslut om planen ska tas in för överprövning inom tre veckor från det att länsstyrelsen fått ett meddelande om antagandebeslutet (13 kap. 10 ). Denna tid behöver alltså inte fullt ut motsvara den tid som gäller för enskilda att överklaga antagandebeslutet. Det är inte helt ovanligt att den som handlägger ett ärende om ett överklagat beslut om detaljplan hos länsstyrelsen finner att kommunen missat att skicka meddelandet enligt ovan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen, i dess egenskap av regional planmyndighet, har i en sådan situation överhuvudtaget inte getts möjlighet att fatta ett beslut om överprövning ska ske eller inte.
YTTRANDE 6(12) Utredningen skulle ta sikte på bostadsbyggandet. Efter en ytlig analys, har utredaren beräknat att den föreslagna förkortningen av instanskedjan leder till en minskning av genomströmningstiden med cirka 4,5 månader. Länsstyrelserna ifrågasätter grunden för beräkningarna. Utredaren utgår i sina antaganden från uppgifter som redan vid tiden för utredningen var gamla Antalet ärenden om antagna detaljplaner som överklagas till länsstyrelserna är förhållandevis begränsat för varje länsstyrelse jämfört med antalet övriga beslut enligt PBL som överklagas till länsstyrelserna. Skulle samtliga överklagade beslut om detaljplaner som nu handläggs av 21 länsstyrelser i stället gå direkt till de fem mark- och miljödomstolarna skulle dock antalet tillkommande överklagade beslut om detaljplaner hos respektive domstol bli en inte försumbar mängd mål. Länsstyrelsernas handläggning av detaljplaneärendena bidrar i stor utsträckning till att mark- och miljödomstolarnas handläggningstid kan hållas kortare än vad som hade varit fallet om domstolarna hade varit förstainstans. Länsstyrelsernas utredningar och beslut är grundliga, vilket gör att mark- och miljödomstolen många gånger kan skriva förhållandevis korta och koncisa domar. Länsstyrelserna har noterat att mark- och miljödomstolarna i sina domskäl instämmer i eller hänvisar till länsstyrelsernas bedömningar i större utsträckning än regeringen tidigare gjorde i egenskap av överprövningsinstans. Det extraarbete som sker hos majoriteten av länsstyrelserna i form av kompletteringar, remisser, skriftväxling, mer utvecklade domsskäl m.m. som skulle tillkomma i domstolarna är, enligt länsstyrelsernas uppfattning, mer tidskrävande än att det bara leder till marginella effekter på domstolarnas handläggningstider. Detta bidrar sammantaget till att mark- och miljödomstolarnas handläggningstid kan hållas betydligt kortare än vad som hade varit fallet om mark- och miljödomstolarna hade varit första överklagandeinstans. Under utredningens gång har företrädare för mark- och miljödomstolarna redogjort för svårigheterna för domstolarna att hantera mål om detaljplaner lika snabbt som de gör idag om inte länsstyrelsen redan har gjort en prövning av ärendena som första instans. Vinsten i handläggningstid skulle därmed bli betydligt mindre än vad utredningen förutspår och handläggningen kommer dessutom sannolikt att bli avsevärt mycket dyrare än idag. En trolig konsekvens med att låta överklagade kommunala detaljplanebeslut överprövas hos mark- och miljödomstolarna som första överprövningsinstans är att överklagandefrekvensen av mark- och miljödomstolarnas avgöranden kommer att öka jämfört med idag. Därmed skulle sannolikt avsevärt fler överklaganden behöva behandlas av Mark- och miljööverdomstolen än idag. Som det är nu "nöjer sig" den som klagar i de flesta fall med en prövning i två steg efter det kommunala beslutet. Länsstyrelserna har svårt att se några bärande skäl till att detta skulle ändras i någon större mån om utredarens förslag gick igenom.
YTTRANDE 7(12) Hur stor kostnadsökningen blir vid ett genomförande av förslaget bygger i stort på grova uppskattningar och antaganden utan stöd i åskådliga och nyanserade beräkningar och det är därmed svårt att bedöma om de är realistiska. Som utredningen konstaterar krävs det att de kvarvarande instanserna får de resurser som de behöver. Länsstyrelserna anser att lokalkännedom bidrar till att hålla nere handläggningstiderna. Länsstyrelserna har stor lokalkännedom, såväl bland de jurister som prövar överklaganden som bland de personer som deltar i besluten på grund av sin sakkunskap inom ett visst kompetensområde. Kännedom om bl.a. bebyggelse-, natur- och kulturmiljöförhållandena i närområdet är av stor vikt i den typ av markanvändningsfrågor som prövas i ärenden om överklagade beslut om detaljplaner. Det är inte troligt att fem mark- och miljödomstolar kan upprätthålla samma lokalkännedom som länsstyrelserna har. Länsstyrelserna har sakkompetens inom kulturmiljö, biologi, arkitektur, landskapsarkitektur, samhällsplanering m.m. Genom denna länsstyrelsernas samlade kompetens kan relevant underlag och bedömningar tas fram snabbt, billigt och enkelt och rättssäkerheten kan bevaras i ärenden av skilda slag och oavsett svårighetsgrad. Länsstyrelserna har tillförts resursförstärkningar för att kunna korta sina handläggningstider. Länsstyrelserna har härigenom kunnat arbeta bort ärendebalanserna och därmed fått en bättre åldersstruktur på ärendena, samtidigt som tiden för handläggning av nya ärenden har kortats ned. Vid årsskiftet hade inte samtliga länsstyrelser resultat helt i enlighet med inriktningsmålen i regleringsbrevet. I nuläget, då förra årets tillskott fått verka, är läget mycket förbättrat. För framtiden innebär även de minskade balanserna att handläggningen av nyinkomna ärenden kan påbörjas i princip direkt och därmed kan länsstyrelserna ytterligare korta ner handläggningstiderna. Regeringens resursförstärkningar till länsstyrelserna har således haft avsedd effekt. Mot bakgrund av den allt snabbare handläggningstiden är det svårt att se att borttagandet av länsstyrelsen från instanskedjan skulle leda till några egentliga tids- eller effektivitetsvinster eller önskvärd påverkan på bostadsbyggandet i stort. Beträffande ifrågasättandet av länsstyrelsens olika roller i planärenden vill länsstyrelserna framhålla att det är skilda prövningar som görs av länsstyrelsen i de olika rollerna. Såvitt länsstyrelserna känner till har det hittills inte i något fall påvisats att länsstyrelsens rådgivande roll på ett otillbörligt sätt inverkat på länsstyrelsernas prövning av ett överklagningsärende. Den rådgivande rollen och tillsynsrollen hanteras på andra länsstyrelseenheter än överklagningsärenden. Det är också ytterligt sällan som något sådant har påtalats i det löpande arbetet. Om man ytterligare vill hålla isär de olika rollerna bör detta kunna regleras tydligare i
YTTRANDE 8(12) exempelvis förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion på samma sätt som det t.ex. har reglerats att en ordförande i miljöprövningsdelegationen inte får delta i vissa ärenden, (jfr. 23 förordningen (2011:1237) om miljöprövningsdelegationer). Överklagade beslut om lov, förhandsbesked och tillsyn koncentreras till ett begränsat antal länsstyrelser Länsstyrelserna avstyrker förslaget. Utredningsdirektiven hade som utgångspunkt bl.a. promemorian Ds 2007:28 Koncentration av länsstyrelseverksamhet och prop. 2011/12:31 Ändring av viss länsstyrelseverksamhet. I promemorian togs ett antal principer fram för att bedöma lämpligheten i att koncentrera en verksamhet. När kriterierna är uppfyllda anses förutsättningarna goda för att uppnå syftet med koncentration. De tre översta kriterierna ska vara uppfyllda och de övriga bör vara uppfyllda: att det finns ett behov av likformigt utförande, att sambandet med länsstyrelsernas kärnverksamhet är begränsat, att verksamheten har en begränsad betydelse för länsstyrelsernas uppdrag enligt 2 länsstyrelseinstruktionen, att besöksfrekvensen är låg, att behovet av externa besök är begränsat, att behovet av lokalkännedom är begränsat samt att verksamheten har en liten omfattning och hög komplexitet. Att ärenden om överklagade beslut om bygglov m.m. inte är lämpliga för koncentration, framgår tydligt vid en bedömning utifrån de principer som arbetats fram som vägledning för vilka verksamheter som kan koncentreras. De tyngst vägande skälen för det är att överklagade PBL-ärenden har ett samband med länsstyrelsernas kärnverksamhet och att verksamheten har en betydelse för länsstyrelsernas uppdrag enligt 2 länsstyrelseinstruktionen. Dessa två kriterier formulerades följaktligen som ska-krav i aktuella direktiv, vilket innebär att det var en grundförutsättning att dessa ska vara uppfyllda för att en koncentration ska vara lämplig. Redan på den grunden är de överklagade ärendena om lov, förhandsbesked och tillsyn inte lämpliga att koncentrera till ett begränsat antal länsstyrelser. Den utgångspunkt som utredaren haft, att den aktuella verksamheten skulle sakna samband med länsstyrelsernas kärnverksamhet, liksom utredarens förslag avviker från prop. 2011/12:31 och därmed från utredningsdirektiven i detta avseende. För de förvaltningsärenden som koncentrerats fanns ytterligare ett urvalskriterium att ärendena i fråga inte krävde särskild lokalkännedom eller lokal hantering. Överklagade PBL-ärenden är lokalt förankrade. Att hänvisa till
YTTRANDE 9(12) byggnadsnämndernas lokalkännedom är att förenkla betydelsen av denna fråga. Den lokalkännedom som finns hos länsstyrelserna har större betydelse för prövningen av ett enskilt ärende än vad som anges i betänkandet (s.73). Även denna omständighet talar alltså emot en koncentration. En av nackdelarna med koncentrationsförslaget är att det kommer att bli långa resor för platsbesök för en andel ärenden. Som motargument för detta lyfter utredaren fram Västerbottens och Norrbottens län, som ensamma omfattar betydligt större yta än flera andra län. Det argumentet är knappast relevant i sammanhanget eftersom dessa län, enligt utredningens förslag, kommer att behålla sin verksamhet och därmed blir det ingen skillnad där mot nu gällande ordning. Vad gäller frågan om likformiga bedömningar i PBL-ärenden måste mot bakgrund av utgångspunkterna i betänkandet framhållas att likformiga bedömningar i första hand skapas genom överinstansens prejudicerande domar och inte genom en koncentration av prövningen till färre länsstyrelser. Inom området finns prejudicerande avgöranden i den omfattning som är tillfredsställande, även om det ännu inte utbildats en praxis korresponderande till nya PBL. Det finns anledning att anta att sådan kommer att växa fram på sedvanligt sätt och inom skälig tid. En samverkansgrupp specifikt för överklagandeärenden, med deltagare från samtliga Länsstyrelser, främjar kunskapsutbyte och en likartad rättstillämpning. Åtgärder för en mer effektiv handläggning Vid tidigare koncentrationer av vissa förvaltningsärenden respektive antalet miljöprövningsdelegationer, har den övergripande tanken varit att de länsstyrelser där prövningen samlas ska få ett tillräckligt antal ärenden för att kunna bygga upp kompetens och skapa effektiv handläggning, vilket är svårt om ärendena är för få till antalet och kommer oregelbundet. Enligt länsstyrelserna gäller inte detta för överklagade PBL-ärenden om lov, förhandsbesked och ingripanden eftersom varje enskild länsstyrelse har tillräckligt antal ärenden för att bygga upp erforderlig kompetens och effektiv handläggning. Vidare finns det ingen koppling mellan PBL-överprövningen och miljöprövningsdelegationerna där två skilda regelverk tillämpas och prövningen av miljöfarlig verksamhet har särställning i verksamheten och organisationen. Utredaren menar att den föreslagna koncentrationen ger stordriftsfördelar, dvs. att större volymer och antal årsarbetskrafter har en positiv inverkan på effektiviteten. Utredaren har dock inte visat på tillräckliga vinster av koncentration och stordrift. Utredarens bedömning om att föreslagen koncentration skulle innebära kortare handläggningstider har inte heller stöd i Boverkets statistik för 2012 och 2013. Utifrån denna statistik och uppgifter i bilaga 2 till betänkandet kan en jämförelse av måluppfyllelse göras mellan länsstyrelsekollektivet och de län som år 2013 stod för störst antal årsarbetskrafter som arbetade med lov och förhandsbesked.
YTTRANDE 10(12) Utfallet år 2013 stärker inte utredarens generella antaganden om stordriftsfördelar. På det som framkommit under utredningen och som redovisats av utredaren går det inte att dra slutsatsen att det finns ett samband mellan mindre länsstyrelser och längre handläggningstider vad gäller PBL-ärenden. Utredarens uttalanden kan därför inte tas till intäkt för en koncentration. Konsekvenserna av att något av alternativen enligt ovan genomförs En viktig utgångspunkt för utredningsarbetet är en bibehållen rättsäkerhet. Utredaren har bedömt att rättssäkerheten är bibehållen inom prövningsprocessen med det förslag som läggs. I konsekvensavsnittet talar utredaren om en viss ökad sårbarhet hos de nio länsstyrelser som blir av med prövningen av överklagade PBL-beslut och att dessa länsstyrelser kommer att förlora viss juristkompetens inom PBL-området. Däremot görs ingen bedömning av hur rättssäkerheten totalt sett kommer att påverkas hos de nio länsstyrelserna. För små och medelstora länsstyrelser kan konsekvenserna bli vidare än förlorad juristkompetens inom PBL-området, vilket gör att rättsäkerheten riskerar att försämras inom andra områden om föreslagen koncentration genomförs. Länsstyrelsernas jurister är involverade i en rad ärendetyper på olika enheter, som beslutande eller deltagande. Juristerna bistår också med sin kompetens i mer övergripande frågor såsom frågor om offentlighet- och sekretess, personuppgiftslagen och rättssäker ärendehantering. För att säkra rättsäkerheten vid dessa länsstyrelser krävs dels en s.k. kritisk massa av jurister, dels kompetens hos juristerna. Förutom att antalet jurister minskar vid en koncentration ökar även risken för att inte kunna rekrytera och behålla kvalificerad personal. Länsstyrelserna konkurrerar redan om kvalificerade jurister med såväl olika privata aktörer som andra statliga myndigheter och kommuner. Utan de aktuella överklagningsärendena försvinner kvalificerade uppgifter från länsstyrelserna, vilket leder till minskad attraktionskraft vid rekrytering och svårigheter att behålla kompetenta medarbetare. Detta riskerar medföra lägre kompetens hos länsstyrelserna inom en nära framtid. Om länsstyrelsernas möjligheter att rekrytera kvalificerade jurister minskar, kan detta således få negativa konsekvenser för länsstyrelsernas verksamhet överlag. Länsstyrelsernas tillsyn över kommunernas hantering av PBL-ärenden kommer också att försvåras om länsstyrelserna tas bort från instanskedjan. För de enheter inom länsstyrelserna som arbetar med sådan tillsyn samt med samrådsyttranden och granskning av detaljplaner är återkoppling via överklagningsärenden viktig såväl som kompetensutveckling som i fråga om uppdatering av praxis. Denna återkoppling försvåras för de länsstyrelser som tas bort från instanskedjan. Vid en eventuell koncentration måste det särskilt beaktas hur man kan säkra kompetensförsörjningen inom de länsstyrelser som i så fall skulle tappa verksamheten (jfr. SOU 2004:40 s. 98).
YTTRANDE 11(12) 1 4 S2014/ /2509/PBBB Om länsstyrelserna inte längre ska hantera ärenden om överklagade beslut om detaljplaner och om mark- och miljödomstolarna tar över alla sådana a ärenden från respektive länsstyrelse som ingår i deras domkrets kommer antalet PBL-ärendenn hos domstolarna att öka markant. Länsstyrelsenn ifrågasätter om det ur ett effektivitets- och processekonomiskt perspektiv är lämpligt att domstolarna belastas med uppgifter som länsstyrelserna idag utför och som är av karaktären kompletteringar och annan administration m.m med tankee på den mängd ärenden det är fråga om. För allmänheten skulle såväl s en kortad instanskedja som koncentratiok on innebära ett ökat avstånd till prövningsmyndigheten. Även om många kontakter med enskilda idag sker per telefon, brev och e-post, har länsstyrelserna ettt inte obetydligt antal möten i sina lokalerr med enskilda som vill framföra synpunkter i sina ärenden eller som vill ha hjälp med att förstå regler, handlingar, h ärendegångenn m.m. En möjlighet till sådana möten är av särskild s viktt för äldre personer, personer med funktionsnef edsättningar och människor med begränsade kunskaper i svenska. Det är dessutom betydligt vanligare att allmänheten tar kontakt med länsstyrelserna för att få besked i sitt ärende eller för att få svar på frågor, än att de vänder sig s till domstolarna. Sven-Erik Österberg Länsstyrelsenn i Norrbottens län Magdalena Andersson Länsstyrelsen i VästerbottenV ns län Jöran Hägglund Länsstyrelsenn i Jämtlands län Bo Källstrand Länsstyrelsen i VästernorrlanV ands län Barbro Holmberg Länsstyrelsenn i Gävleborgs län Mariaa Norrfalk Länsstyrelsen i Dalarnas D länn Peter Egardt Länsstyrelsenn i Uppsala län Kenneth Johansson Länsstyrelsen i Värmlands V län
YTTRANDE 12(12) 1 4 S2014/ /2509/PBBB Ingemar Skogö Länsstyrelsenn i Västmanlands län Chris Heister Länsstyrelsen i Stockholms län Rose-Marie Frebran Länsstyrelsenn i Örebro län Liselott Hagberg Länsstyrelsen i Södermanlands län Elisabeth Nilsson Länsstyrelsenn i Östergötlands län Minooo Akhtarzand Länsstyrelsen i Jönköpings län Lars Bäckström Länsstyrelsenn i Västra Götalands län Cecilia Schelin Seidegård S Länsstyrelsen i Gotlands G länn Kristina Alsér Länsstyrelsenn i Kronoberg län Stefan Carlsson Länsstyrelsen i Kalmar K län Lena Sommestad Länsstyrelsenn i Hallandss län Berit Andnor Bylund Länsstyrelsen i Blekinge B länn Margareta Pålsson Länsstyrelsenn i Skåne län