RÄTTSHJÄLPSANSLAGET, KOSTNADSRÄKNINGARNA och TALERÄTTEN. - redovisning av ett regeringsuppdrag. DV-rapport 2003:1

RÄTTSHJÄLPSANSLAGET, KOSTNADSRÄKNINGARNA och TALERÄTTEN - redovisning av ett regeringsuppdrag DV-rapport 2003:1

SAMMANFATTNING Denna rapport syftar till att redovisa bakgrund till och skäl för olika åtgärder som kan antas förbättra 1. statistik och uppföljning av utgiftsutvecklingen för det s.k. rättshjälpsanslaget, 2. utformning av rättsliga biträdens kostnadsräkningar samt 3. Domstolsverkets utövande av sin talerätt i rättshjälpsfrågor m.m. I rapporten redovisas bl.a. följande möjliga förbättringar. Statistik och uppföljning av utgiftsutvecklingen Vidta åtgärder för att erhålla förbättrad historik över antalet förordnanden av offentliga försvarare och målsägandebiträden. Påbörja utredningsarbete för att få till stånd en nedbrytning av målarbetet i komponenter i syfte att få ökad kunskap om var tyngdpunkten i målarbetet ligger, vilka målgrupper som förändras och hur dessa förändringar påverkar sammansättningen av kostnadsbilden. Söka åstadkomma en förbättring av de kortsiktiga prognoserna genom att undersöka vilka omfattande och kostsamma mål som är utsatta till förhandling den närmaste framtiden. Kostnadsräkningarnas utformning Rättshjälpsförordningens 20 kompletteras med en regel innebärande att rättshjälpsbiträdet i sin arbetsredogörelse ska ange den ungefärliga tidsåtgången för åtgärder som inte är rutinmässiga, specificerat på varje åtgärd för sig. Talerätten Domstolsverkets talerätt över beslut som fattas av Rättshjälpsmyndigheten och av domstolarna angående rättshjälp, offentlig försvarare, målsägandebiträde, offentligt biträde m.m. övertas och samordnas med de uppgifter som Justitiekanslern idag har. Domstolsverkets publikation: 2003:1 Produktionsår: 2003 Titel: RÄTTSHJÄLPSANSLAGET, KOSTNADSRÄKNINGARNA och TALERÄTTEN - redovisning av ett regeringsuppdrag

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. FÖRFATTNINGSFÖRSLAG... 2 1.1 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i Förvaltningsprocesslagen (1971:291)...2 1.2 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i Rättshjälpslagen (1996:1619)...3 1.3 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i lagen (1996:1620) om offentligt biträde...3 1.4 Förslag till Lag (200x:000) om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. 4 1.5 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i Sekretesslagen (1980:100)...4 1.6 Förslag till Förordning (200x:000) om ändring i Rättshjälpsförordningen (1997:404)...5 1.7 Övrigt...6 2. INLEDNING... 7 2.1 Uppdrag och direktiv...7 2.2 Arbetsmetoder och samråd...7 2.3 Avgränsningar...7 2.4 Domstolsverkets roll...7 2.5 Övriga aktörer... 10 3. DEL 1: STATISTIK OCH UPPFÖLJNING AV RÄTTSHJÄLPSANSLAGET...13 3.1 Formella krav på uppföljning och prognoser... 13 3.2 Förslag till anslag, tilldelade medel och utfall... 13 3.3 Domstolsverkets prognoser på kort och lång sikt... 17 3.4 Hur det statistiska underlaget och prognoserna för utgiftsutvecklingen kan förbättras... 18 4. DEL 2: RÄTTSLIGA BITRÄDENS KOSTNADSRÄKNINGAR...23 4.1 Gällande rätt... 23 4.2 Närmare om RRV:s förklaringsmodell och förslag... 25 4.3 Vägledning för kostnadsräkningars utformning vid utnyttjande av konsuments rättsskyddsförsäkring 26 4.4 Åtgärdsförslag... 27 5. DEL 3: DOMSTOLSVERKETS TALERÄTT M.M....30 5.1 Nuvarande reglering av Domstolsverkets talerätt... 30 5.2 Hur är talerätten och partsställningen för det allmänna generellt reglerad i förvaltningsrätten?... 30 5.3 Tidigare och nuvarande organisation för att föra statens talan i dessa angelägenheter samt utöva tillsyn... 31 5.4 Granskningsposten... 34 5.5 Kvarstående problem med nuvarande ordning... 36 5.6 För- och nackdelar med talerätten förlagd till Rättshjälpsmyndigheten... 38 5.7 För- och nackdelar med talerätten förlagd till Justitiekanslern... 39 5.8 Åtgärdsförslag... 39 6. FÖRFATTNINGSKOMMENTARER...41 6.1 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)... 41 6.2 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)... 41 6.3 Förslagen till lag (200x:000) om ändring i lagen (1996:1620) om offentligt biträde och lag om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut om ersättning m.m.... 41 6.4 Förslaget till lag (200x:000) om ändring i Sekretesslagen (1980:100)... 41 6.5 Förslaget till förordning om ändring i rättshjälpsförordningen... 41 Bilagor Bilaga 1 - Regeringsuppdraget Bilaga 2 - Projektdirektivet Bilaga 3 - Flödesschema granskningsposten Bilaga 4 - Exempel på moment i granskningen Bilaga 5 - Yttrande från Sveriges advokatsamfund

1. FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 1.1 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i Förvaltningsprocesslagen (1971:291) Härigenom föreskrivs att 35 förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd. Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut. Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket, 2. talan som Justitiekanslern för i mål enligt kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen (1974:182) eller lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning. 35 Föreslagen lydelse Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd. Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut. Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket, 2. talan som Justitiekanslern för i mål enligt kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen (1974:182) eller lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning och 3. talan som Justitiekanslern för i mål enligt 45-46 rättshjälpslagen (1996:1619), 8 lagen (1996:1620) om offentligt biträde eller lagen (200x:000) om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. Denna lag träder i kraft den 1 januari 200x 2 av 41

1.2 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i Rättshjälpslagen (1996:1619) Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1996:1619) att 45 och 46 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 45 Föreslagen lydelse Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och av Justitiekanslern. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Justitiekanslern ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för beslutet. Justitiekanslern får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt 32-34. 46 Justitiekanslern får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt 32-34. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 200x. 2. Vid prövning av överklagande som skett enligt 45 eller talan enligt 46 i deras lydelse före den 1 januari 200x är Domstolsverket även efter den 1 januari 200x att anse som part. 1.3 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i lagen (1996:1620) om offentligt biträde Härigenom föreskrivs att 8 lagen (1996:1620) om offentligt biträde skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är enskild part och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen från beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 8 Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är enskild part och av Justitiekanslern. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Justitiekanslern ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen från beslutet. Justitiekanslern får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 200x 2. Vid prövning av överklagande som skett enligt 8 i dess lydelse före den 1 januari 200x är Domstolsverket även efter den 1 januari 200x att anse som part. 3 av 41

1.4 Förslag till Lag (200x:000) om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. Härigenom föreskrivs följande. Justitiekanslern har rätt att, på samma sätt som en part, överklaga ett beslut av domstol om ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a äktenskapsbalken eller om ersättning av allmänna medel till målsägande, enskild part, försvarare, målsägandebiträde, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part. Detsamma gäller beslut om förordnande eller byte av offentlig försvarare eller målsägandebiträde samt beslut om återbetalningsskyldighet för försvararkostnader enligt 31 kap. rättegångsbalken eller kostnader för målsägandebiträde enligt 8 lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Justitiekanslern ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för beslutet. Justitiekanslern får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 200x då lagen (1996:1621) om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. skall upphöra att gälla. 2. Vid prövning av överklagande som skett före den 1 januari 200x är Domstolsverket även efter den 1 januari 200x att anse som part. 1.5 Förslag till Lag (200x:000) om ändring i Sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 Sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Sekretess gäller hos Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden samt Domstolsverket i ärende om rättshjälp 1. för uppgift som angår den rättsliga angelägenhet som ärendet avser, 2. för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i övrigt, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt denna paragraf gäller inte beslut i ärendet. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. 9 kap. 10 Föreslagen lydelse Sekretess gäller hos Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden, Domstolsverket samt Justitiekanslern i ärende om rättshjälp 1. för uppgift som angår den rättsliga angelägenhet som ärendet avser, 2. för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i övrigt, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt denna paragraf gäller inte beslut i ärendet. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 200x. 4 av 41

1.6 Förslag till Förordning (200x:000) om ändring i Rättshjälpsförordningen (1997:404) Härigenom föreskrivs att 20 rättshjälpsförordningen (1997:404) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Ett rättshjälpsbiträde skall i sin kostnadsräkning i skilda poster ta upp den ersättning som begärs för arbete, tidsspillan och utlägg. Om biträdet är skyldigt att redovisa mervärdesskatt, skall de olika posterna anges med skatten inräknad. Ingår det i den begärda ersättningen utlägg för vilka det skall redovisas mervärdesskatt, skall dessa utlägg redovisas särskilt. I kostnadsräkningen skall det också anges hur stor del av den totala ersättningen som utgör mervärdesskatt. Om ersättningen inte skall bestämmas enligt taxa eller om den begärda ersättningen avviker från fastställd taxa, skall kostnadsräkningen innehålla en arbetsredogörelse. Denna skall vara så utförlig att ersättningsanspråkets skälighet kan bedömas. Om den som begär ersättning vill åberopa några särskilda omständigheter, såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller krävande, skall dessa redovisas. Av kostnadsräkningen skall även framgå den tid som har lagts ned på uppdraget och när arbetet påbörjades. Om ett biträde har satt en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution) skall detta framgå av kostnadsräkningen. 20 Föreslagen lydelse Ett rättshjälpsbiträde skall i sin kostnadsräkning i skilda poster ta upp den ersättning som begärs för arbete, tidsspillan och utlägg. Om biträdet är skyldigt att redovisa mervärdesskatt, skall de olika posterna anges med skatten inräknad. Ingår det i den begärda ersättningen utlägg för vilka det skall redovisas mervärdesskatt, skall dessa utlägg redovisas särskilt. I kostnadsräkningen skall det också anges hur stor del av den totala ersättningen som utgör mervärdesskatt. Om ersättningen inte skall bestämmas enligt taxa eller om den begärda ersättningen avviker från fastställd taxa, skall kostnadsräkningen innehålla en arbetsredogörelse. Denna skall vara så utförlig att ersättningsanspråkets skälighet kan bedömas. Arbetsredogörelsen skall innefatta uppgift om tidsåtgången för åtgärder som inte är rutinmässiga, specificerat på varje åtgärd för sig. Om den som begär ersättning vill åberopa några särskilda omständigheter, såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller krävande, skall dessa redovisas. Av kostnadsräkningen skall även framgå den totala tid som har lagts ned på uppdraget och när arbetet påbörjades. Om ett biträde har satt en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution) skall detta framgå av kostnadsräkningen. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 200x. 5 av 41

1.7 Övrigt Härutöver bör den rätt enligt olika förordningar för Domstolsverket, att föreskriva att domstolar och andra myndigheter skall lämna uppgifter till verket om beslut i frågor om ersättning av allmänna medel, överföras till Justitiekanslern. De aktuella författningsrummen är följande. - 17 rättshjälpsförordningen (1997:404) - 5 förordningen (1997:405) om offentligt biträde - 7 förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m. - 4 förordningen (1997:407) om ersättningsgaranti vid bodelning - 7 förordningen (1997:408) om målsägandebiträde - 7 förordningen (1999:998) om särskild företrädare för barn - 9 b förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. - 4 förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till likvidatorer Dessutom kan och bör övervägas om Justitiekanslern i sin instruktion ska åläggas att efter laga kraft underrätta Domstolsverket om sådana avgöranden som innebär att staten har en fordran att kräva in. 6 av 41

2. INLEDNING 2.1 Uppdrag och direktiv I beslut den 25 april 2002 uppdrog regeringen åt Domstolsverket att lämna förslag på åtgärder som kan påverka kostnadsutvecklingen för rättshjälpsanslaget, se bilaga 1. Regeringen har förlängt tiden för att redovisa uppdraget t.o.m. 21 februari 2003. I uppdraget ingår att undersöka hur statistik och uppföljning av utgiftsutvecklingen kan förbättras, ge förslag på hur kraven på en kostnadsräknings utformning kan förbättras för att på så sätt göra det enklare att bedöma skäligheten av yrkad ersättning, samt undersöka om Domstolsverkets utövande av sin talerätt kan förbättras och om möjligt göras mer effektiv - Domstolsverket får i detta sammanhang bl.a. beröra frågan om talerätten alltjämt bör vara placerad hos verket. Uppdraget kan i huvudsak ses mot bakgrund av Riksrevisionsverkets rapport Varför blev det dyrare? Kostnadsutvecklingen för offentlig försvarare, målsägandebiträde och offentligt biträde (RRV 2001:30). Kostnaderna har ökat under den period som Riksrevisionsverket undersökt. Den största kostnadsökningen hänför sig till offentliga försvarare, där exempelvis den genomsnittligt debiterade tiden ökat med drygt en och en halv timma. Det bör noteras att granskningen inte omfattar rättshjälpsbiträden. Domstolsverket lämnar inom ramen för regeringsuppdraget förslag på åtgärder som kan påverka kostnadsutvecklingen för rättshjälpsanslaget. 2.2 Arbetsmetoder och samråd Arbetet har bedrivits som ett gemensamt projekt vid juridiska sekretariatet och ekonomienheten. Kammarrättsassessorn Magnus Patriksson har varit projektledare för arbetsgruppen och chefsjuristen Charlotte Brokelind samt sektionschefen Anette Nilsson styrgrupp. Synpunkter har underhand inhämtats från Justitiekanslern, Rättshjälpsmyndigheten och Sveriges advokatsamfund. Advokatsamfundets yttrande är bilagt rapporten, se bilaga 5. 2.3 Avgränsningar Åtgärderna som föreslås utgår i huvudsak från de materiella reglerna som de ser ut idag med en organisatorisk lösning där i vart fall Rättshjälpsmyndighetens nuvarande uppgifter finns kvar i Sundsvallsregionen. När det gäller bl.a. talerätten förutsätter emellertid åtgärderna vissa lagändringar. 2.4 Domstolsverkets roll Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, hyres- och arrendenämnderna och Rättshjälpsmyndigheten (se 1 förordningen [1988:317] med instruktion för Domstolsverket). 7 av 41

Domstolsverkets huvudsakliga uppgift är att inom sitt verksamhetsområde i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter och allmänna råd samt se till att verksamheten bedrivs effektivt (se 2 ovan nämnda förordning). Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får emellertid bestämma hur domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall (se 11 kap. 2 regeringsformen). Sedan 1999 anges i regleringsbreven för Domstolsverket att verket - med respekt för den grundläggande rollfördelningen mellan domstolarna, Domstolsverket och andra myndigheter - skall skapa förutsättningar för domstolarna att uppfylla domstolsväsendets del av målet för politikområdet genom effektiv och ändamålsenlig resursfördelning, vara en drivande och stödjande kraft i reformarbetet, ta initiativ i frågor om förändringar avseende domstolarnas organisation och arbetsformer, arbeta för en ökad samverkan såväl inom domstolsväsendet som mellan domstolar och andra myndigheter utanför domstolsväsendet med särskild inriktning på frågor om handläggningstider mellan myndigheterna. Domstolsverket har det övergripande ekonomiska ansvaret för verksamheten och svarar för framställning av budgetunderlag för samtliga myndigheter inom förvaltningsområdet och dessutom för vissa anslag för särskilda ändamål, t.ex. för anslaget Rättshjälpskostnader. Det ankommer vidare på Domstolsverket att svara för årsredovisningen inom verksamhetsområdet. I årsredovisningen ingår resultatredovisning och årsbokslut för bl.a. domstolarna och Rättshjälpsmyndigheten. Domstolsverket kan sägas vara den myndighet som f.n. har det övergripande ansvaret för rättshjälpen (se prop. 1992/93:109 s.43). Uppgifterna kan delas in i följande huvudområden. Det samlade ansvaret för rättshjälpsmedlens användning Under regeringen har Domstolsverket det samlade ansvaret för rättshjälpsmedlens användning och redovisar i budgetunderlag medelsbehovet för rättshjälpsanslaget. Kostnader och intäkter för rättshjälpen redovisas under anslaget 4:12, Rättshjälpskostnader m.m. (utgiftsområde 4 Rättsväsendet). När det gäller offentliga biträden så är det främst mål som handlar om tvångsomhändertaganden av missbrukare, unga samt psykiskt sjuka, dvs. LVM/LVU-mål respektive psykiatrimålen (LPT/LRV målen) 1. Utgifter för offentligt biträde i utlänningsärenden faller exempelvis i regel inte inom Domstolsverkets budget utan belastar anslaget 12:5, Offentligt biträde i utlänningsärenden (utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar) 2. Central förvaltningsmyndighet Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet i förhållande till Rättshjälpsmyndigheten. Anslagsposten Rättshjälpsmyndigheten disponeras av Domstolsverket som årligen delegerar budgetansvaret till Rättshjälpsmyndigheten. 1 LVM = mål enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVU = mål enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LPT = mål enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LRV = mål enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk tvångsvård 2 Om beslut i utlänningsärende, såsom är fallet med förvarsmål, överklagas till allmän förvaltningsdomstol belastas emellertid Domstolsverkets budget. 8 av 41

Ekonomiadministrativa uppgifter Domstolsverket fullgör vissa ekonomiadministrativa uppgifter åt myndigheterna inom verksamhetsområdet bl.a. såvitt avser rättshjälpen. En viktig uppgift är att tillhandahålla ett väl fungerande ekonomisystem. Föreskrifter och taxor Domstolsverket beslutar om föreskrifter och taxor enligt bl.a. rättshjälpslagen och rättegångsbalken. I dessa lagar och anslutande förordningar finns ett flertal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Domstolsverkets föreskrifter och taxor i dessa ämnen återfinns varje år i publikationen Rättshjälp och taxor m.m. Bl.a. har regeringen med stöd av 27 RhjL och 19 rättshjälpsförordningen (1997:404) delegerat till Domstolsverket att fastställa taxor på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen; se DVFS 1999:19. Likaså har Domstolsverket med stöd av 38 RhjL och 6 rättshjälpsförordningen (1997:404) i DVFS 1999:3 föreskrivit vad som ska gälla vid beräkning av det ekonomiska underlaget. På motsvarande sätt finns det brottmålstaxor för offentliga försvarare och målsägandebiträden i tingsrätt och hovrätt. Taxa för offentliga biträden saknas. Regeringen har nyligen gett Domstolsverket i uppdrag att förbereda och under 2003 genomföra en försöksverksamhet utan taxa för offentliga försvarare och målsägandebiträden i tingsrätt och hovrätt. Uppdraget ges för att kunna göra en jämförelse mellan den ersättning som ges enligt de allmänna reglerna om ersättning och ersättning enligt taxa. Försöksverksamheten är begränsad till Hovrätten för Västra Sverige och tingsrätter under denna hovrätt. Information och utredning Domstolsverket ger vidare ut ett antal broschyrer, handböcker m.m. som i varierade utsträckning innehåller information om bl.a. rättshjälp. Domstolsverket överlämnade i augusti 2000 en rapport till regeringen angående Rättshjälpsmyndighetens och Rättshjälpsnämndens verksamhet och framtida organisation. Domstolsverket har även på regeringens uppdrag gjort en utvärdering och allmän översyn av rättshjälpslagen som bl.a. innehåller en sammanställning av intressant praxis (DV-rapport 2001:6). Verket har vidare under 2002 gett ut en ny rättshjälpshandbok i elektronisk form. Talerätt Enligt 45 RhjL får beslut om rättshjälp överklagas av den som är enskild part och av Domstolsverket. Av 46 samma lag framgår att Domstolsverket i vissa fall får påkalla beslut om att rättshjälp ska upphöra. Domstolsverket har även rätt att på samma sätt överklaga vissa andra beslut, t.ex. beslut om ersättning till försvarare och målsägandebiträde m.fl. Denna rätt följer av lagen (1996:1621) om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. Talerätten får primärt anses påkallad från rättssäkerhetssynpunkt, men kan dessutom bidra till en effektiv kostnadskontroll och enhetlig praxis (prop. 1972:4 s. 213 med där gjord hänvisning). Eftergift Domstolsverket är även i egenskap av central förvaltningsmyndighet behörig att pröva ärenden som beslutats av Rättshjälpsmyndigheten och som gäller eftergift av statens fordran (se 20 förordningen [1993:1138] om hantering av statliga fordringar). Domstolsverkets beslut kan inte överklagas. 9 av 41

2.5 Övriga aktörer Rättshjälpsbiträden, offentliga försvarare, målsägandebiträden och offentliga biträden Ett rättshjälpsbiträde har domstolens eller Rättshjälpsmyndighetens uppdrag att hjälpa den som beviljats rättshjälp i den/de rättsliga angelägenheter som omfattas av förordnandet. Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Offentlig försvarare kallas i dagligt tal ofta försvarsadvokat. Det är den offentlige försvararen som företräder den misstänkte eller tilltalade. Han ska med nit och omsorg ta tillvara den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Målsägandebiträde är en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget att ta tillvara målsägandens intressen samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Förordande av offentligt biträde sker ur samma krets som gäller för rättshjälps- och målsägandebiträden. Gemensamt för ovan nämnda aktörer är att deras ersättning helt eller delvis utgår av allmänna medel över rättshjälpsanslaget. Gemensamt är också att dessa ersättningar i varierande utsträckning blir föremål för överprövning i hovrätt och kammarrätt. Domstolarna Beslut om att bevilja rättshjälp i domstol fattas, om ärendet handläggs vid domstol, av domstolen och av Rättshjälpsmyndigheten i övriga fall (39 RhjL). Samma uppdelning gäller övriga frågor som kan uppkomma under ett ärendes gång, såsom exempelvis frågor rörande byte av biträde, upphörande av rättshjälp och ersättning till biträden. Vid beviljandet tas hänsyn till bl.a. den sökandes ekonomiska förhållanden. I fråga om överklagande av domstols beslut enligt rättshjälpslagen tillämpas, utom när det gäller hovrätt och kammarrätt, vad som i allmänhet gäller om överklaganden av beslut av domstolen. Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten eller kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd ska ges enligt 54 kap. 10 första stycket 1. rättegångsbalken respektive 36 första stycket 1. förvaltningsprocesslagen (43 RhjL). Frågan om en offentlig försvarare eller målsägandebiträde ska förordnas prövas alltid av rätten (läs tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen). Utgångspunkten för om en offentlig försvarare ska förordnas är om det behövs med hänsyn till målets beskaffenhet. En grundläggande förutsättning för förordnande av målsägandebiträde är att förundersökning inletts. Den misstänktes eller målsägandebiträdets ekonomiska förhållanden ska inte beaktas. Överklagande av tingsrätts beslut eller dom sker till hovrätt. Offentligt biträde förordnas av allmän förvaltningsdomstol eller den myndighet som handlägger sakärendet. Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärenden som rör enskildas frihet eller personliga integritet. Den enskildes ekonomiska förhållanden saknar betydelse. Offentliga biträden förekommer i bl.a. mål om administrativa frihetsberövanden exempelvis enligt LVU. Det är inte alla offentliga biträden som ersätts med medel från rättshjälpsanslaget (jfr ovan 2.4). För överklagande av domstols eller myndighets beslut gäller samma principer som för beslut enligt rättshjälplagen. 10 av 41

Rättshjälpsmyndigheten I förordningen (1990:1048) med instruktion för Rättshjälpsmyndigheten finns bestämmelser om bl.a. myndighetens ledning och ärendenas handläggning. Vid Rättshjälpmyndigheten arbetar 16 personer motsvarande 15,3 årsarbetskrafter. Dessutom förekommer 0,25 % långtidssjukskrivning (juridiska enheten). Detta innebär en minskning med 7,7 årsarbetskrafter sedan myndigheten inrättades år 1991. Rättshjälpsmyndigheten leds av en överdirektör som är ordinarie domare. Övrig personal är fördelad på två enheter, en juridisk och en administrativ enhet. På juridiska enheten arbetar 11 personer motsvarande 10,75 årsarbetskrafter (minus ytterligare 0,25 % långtidssjukskrivning). Enheten leds av en avdelningsdirektör som är jurist. Ytterligare tre jurister tjänstgör vid enheten, vilka alla är byrådirektörer. Resterande 6,75 årsarbetskrafter utgörs av byråsekreterare. Vid den administrativa enheten arbetar fyra personer, motsvarande 3,55 årsarbetskrafter. Vid Rättshjälpsmyndigheten fattas besluten av tjänstemän. I samtliga ärenden där rättshjälp har utgått, således även ärenden där rättshjälp har beviljats av domstol eller av advokat enligt den äldre rättshjälpslagen, fastställer rättshjälpsmyndigheten den rättssökandens rättshjälpsavgift. Vidare gör myndigheten avräkning enligt rättshjälpslagen med de rättssökande och rättshjälpsbiträdena. Myndigheten har också i uppgift att i vissa fall underrätta och påminna om betalningsskyldighet. Sådan skyldighet föreligger t.ex. när någon har ålagts återbetalningsskyldighet för motparts rättegångskostnader i tvistemål och när någon enligt domstols beslut ska återbetala rättegångskostnader i brottmål. Dessutom tar Rättshjälpsmyndigheten i sådana ärenden emot och redovisar influtna betalningar. Utöver dessa båda kravtyper innefattar uppgiften också handläggning av t.ex. återkrav av avgifter, krav på biträden och krav som föranletts av att rättshjälpen upphört. Myndigheten ansvarar ibland även för indrivningsåtgärder. När rådgivning har skett mot nedsatt avgift eller om avgiften helt har eftergetts beslutar Rättshjälpsmyndigheten om ersättning till den som meddelat rådgivningen. Detsamma gäller för kostnader för tolk och översättning i samband med rådgivningen. Rättshjälpsnämnden I förordningen (1990:1049) med instruktion för Rättshjälpsnämnden finns bestämmelser om bl.a. nämndens sammansättning, dess organisation och handläggning av ärenden. Rättshjälpsmyndighetens beslut i rättshjälpsärenden kan överklagas till Rättshjälpsnämnden, som även den finns i Sundsvall. Nämndens kanslifunktion är organisatoriskt knuten till Rättshjälpsmyndigheten och består av en årsarbetskraft med tjänstebenämningen byråsekreterare. Reglerna om Rättshjälpsnämndens sammansättning finns i 48 rättshjälpslagen. Justitiekanslern Justitiekanslern har i likhet med Riksdagens ombudsmän (JO) tillsyn över myndigheter och deras tjänstemän. Tillsynen har till syfte att kontrollera att lagar och andra författningar efterlevs. Härutöver har Justitiekanslern bl.a. följande uppgifter. Justitiekanslern är ombud för staten. Denna uppgift innebär att Justitiekanslern företräder staten i vissa rättegångar som rör statens rätt, främst skadeståndsmål. Justitiekanslern är ensam åklagare när det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrott. Även andra åklagaruppgifter faller enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen på Justitiekanslern. 11 av 41

Justitiekanslern får del av alla beslut i disciplinärenden från advokatsamfundet och har möjlighet att klaga på dessa beslut. I egenskap av företrädare för det allmänna utövar Justitiekanslern tillsyn över advokatväsendet. Om allmän domstol har avvisat en försvarare eller ogillat en framställning om att avvisa en försvarare får Justitiekanslern, vid sidan av den rätt som tillkommer annan, överklaga beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom domstolen har återkallat ett förordnande av offentlig försvarare eller ogillat en framställning om att ett sådant förordnande ska återkallas (se lagen [1985:400] om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken). Justitiekanslern har även rätt att överklaga länsstyrelsers beslut enligt lagen om allmän kameraövervakning. Slutligen bistår Justitiekanslern regeringen med råd och utredningar i juridiska frågor. Uppgiften innebär bl.a. att regeringen har möjlighet att ge Justitiekanslern i uppdrag att utreda vissa ärenden. 12 av 41

3. DEL 1: STATISTIK OCH UPPFÖLJNING AV RÄTTS- HJÄLPSANSLAGET 3.1 Formella krav på uppföljning och prognoser De formella kraven är relativt omfattande när det gäller uppföljning av utfall på de anslag myndigheten disponerar. I 15 anslagsförordningen sägs att om en myndighet bedömer att det finns risk för att ett tilldelat belopp inklusive en beviljad anslagskredit kommer att visa sig otillräckligt, ska myndigheten snarast informera regeringen om detta och föreslå nödvändiga åtgärder. Genom föreskrifter och allmänna råd till denna paragraf har Ekonomistyrningsverket (ESV) uttalat att en myndighet löpande under budgetåret ska följa upp och prognostisera anslagsutnyttjandet. Med löpande avses att myndigheten följer upp och prognostiserar sina anslag tillräckligt ofta för att kravet på god utgiftskontroll ska tillgodoses. För flertalet anslag innebär detta att uppföljning bör göras minst en gång per månad. I det årliga regleringsbrevet till domstolsväsendet begär regeringen att prognoser ska lämnas vid flera tillfällen under året beträffande samtliga anslag som myndigheten disponerar. Enligt regleringsbrevet för 2003 ska Domstolsverket t.ex. lämna prognoser över anslagsutfall för budgetåren 2003-2006 avseende samtliga anslag vid fem olika tillfällen under året. Lämnade prognoser ska analyseras och kommenteras. ESV ska enligt sin instruktion göra prognoser över inkomster och utgifter på statsbudgeten. Som underlag i detta arbete begär ESV utgiftsprognoser från myndigheterna vid fyra olika tillfällen under året. Vilka myndigheter som ska lämna utgiftsprognoser beslutas av ESV. Det är drygt 60 myndigheter som har utsetts av ESV att vara s.k. prognosmyndigheter och Domstolsverket är en av dessa. Prognoserna för det pågående budgetåret ska vara månadsfördelade. Årsprognoserna ska omfatta minst två år men ska vid vissa tillfällen utsträckas till som mest sex år. Domstolsverket följer löpande upp samtliga anslag och anslagsposter varje månad och omprövar prognoser åtminstone varannan månad. Vid framtagande av budgetunderlag, delårsrapport och årsredovisning görs mer ingående analyser och beräkningar. 3.2 Förslag till anslag, tilldelade medel och utfall Utifrån arbetet med prognostisering kan det vara intressant att studera i vilken utsträckning Domstolsverkets förslag till anslag har stämt överens med de medel som statsmakterna tilldelat jämfört med utgiftsutfallet de senaste åren. Anslaget omfattar åtta anslagsposter. De fyra största posterna är i storleksordning Utgifter för offentligt försvar, Rättshjälp enligt rättshjälpslagen, Utgifter för målsägandebiträde och Utgifter för offentligt biträde. Utfallet totalt och för dessa fyra poster framgår av följande diagram. 13 av 41

Mnkr 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Anslaget Rättshjälpskostnader m.m. 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 (prognos) Totalt Offentligt försvar Rättshjälp M ålsägandebiträde Offentligt biträde De totala utgifterna på anslaget minskade efter införandet av den nya rättshjälpslagen. Fr.o.m. 2000 har emellertid ökningen av de övriga anslagsposterna, framför allt utgifterna för offentligt försvar, medfört att de totala utgifterna ökat. De totala utgifterna har ökat med ca 15 procent under 1997-2003. Utgifterna för offentligt försvar, målsägandebiträde och offentligt biträde har ökat under 1997-2002 samtidigt som utgifterna för rättshjälp enligt rättshjälpslagen har minskat. Prognosen för 2003 visar en fortsatt ökning av utgifterna. Utvecklingen av anslagsposten Rättshjälp enligt rättshjälpslagen har Domstolsverket analyserat i olika sammanhang, bl.a. i en promemoria till regeringen den 20 september 1999. Utgiftsutvecklingen till följd av den nya rättshjälpslagen, som infördes den 1 december 1997, har varit svåra att beräkna på förhand men antas nu i princip ha fått full effekt. En marginell minskning av utgifterna i oförändrad prisnivå beräknas dock de närmaste åren. Utgifterna för offentligt försvar och för offentligt biträde har ökat med ca 39 procent under 1997-2003 medan utgifter för målsägandebiträde har ökat med ca 131 procent under samma period. Det totala utfallet för anslaget jämfört med anslagstilldelningen och Domstolsverkets förslag till anslag i budgetunderlag för åren 1997-2003 framgår av nedanstående diagram. Mnkr Anslaget Rättshjälpskostnader m.m. Totalt 950 900 DV:s förslag 850 800 750 700 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 (prog) Tilldelat enl. budgetprop. Totalt tilldelat anslag Totala utgifter 14 av 41

Anslagstilldelningen har stämt förhållandevis dåligt med utfallet under perioden 1997-2002. Under vissa år har det anslag som föreslagits i budgetpropositionen ändrats under löpande år. År 1997 och 2000 beslutades om anslagsminskningar med 14 respektive 47,6 mnkr under löpande år av olika skäl, vilket också framgår av diagrammet. Anslagsminskningen år 2000 ledde till att det blev nödvändigt med utökning av anslagskrediten. År 2001 och 2002 har utgifterna överstigit de anslagna medlen i enlighet med budgetpropositionen. Regeringen har därför, efter skrivelse från Domstolsverket i mars respektive år, på tilläggsbudget 2 tilldelat ytterligare medel till rättshjälpsanslaget. Som framgår av diagrammet stämde Domstolsverkets förslag i budgetunderlaget till anslag för rättshjälpskostnaderna för åren 1998, 1999, 2000 och 2002 förhållandevis väl med utgifterna på anslaget respektive år. Däremot stämde Domstolsverkets förslag till anslag åren 1997 och 2001 sämre med utfallen. Det totala utfallet för respektive post avseende offentligt försvar, målsägandebiträde och offentligt biträde jämfört med anslagstilldelningen och Domstolsverkets förslag i budgetunderlag för respektive år framgår av nedanstående diagram. Mnkr Offentligt försvar 650 DV:s förslag 600 550 Tilldelat enl. budgetprop. 500 450 Totalt tilldelat anslag Utgifter 400 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 (prognos) Domstolsverkets förslag till anslagstilldelning för offentligt försvar har stämt förhållandevis väl med utfallet med undantag av 2001 och 2002. Av ökningen av utgifterna för offentligt försvar med 39 procent kan 16 procent hänföras till timkostnadsnormens utveckling. Av de ovan nämnda förändringarna av tilldelade medel under löpande budgetår hänför sig -7 mnkr 1997, + 54 mnkr 2001 och +67 mnkr 2002 till anslagsposten för offentligt försvar. Därmed förbättrades överensstämmelsen mellan tilldelade medel och utfall. 15 av 41

Mnkr Målsägandebiträde 120 105 DV:s förslag 90 75 60 45 30 Tilldelat enl. budgetprop. Totalt tilldelat anslag 15 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 (prognos) Ökningen av utgifterna för målsägandebiträde med 131 procent överstiger timkostnadsnormens utveckling med hela 115 procent. Domstolsverkets förslag till anslag och de av regeringen tilldelade medlen har genomgående varit alltför låga under hela perioden. Av anslagsförändringen 2001 hänfördes ca 52 mnkr till denna anslagspost för att jämna ut de stora avvikelserna åren 1998-2000. Av anslagsförändringen 2002 hänfördes 12 mnkr till denna post. Utgifter 80 75 Mnkr Offentligt biträde DV:s förslag 70 65 Tilldelat enl. budgetprop. 60 55 50 Totalt tilldelat anslag 45 Utgifter 40 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 (prognos) Utgifter för offentligt biträde har procentuellt sett ökat ungefär lika mycket som offentligt försvar och med en jämn ökningstakt under perioden. Under 1998-2000 översteg utgifterna den nivå av anslaget som Domstolsverket hade föreslagit och också den anslagna nivån. 16 av 41

Sammanfattningsvis har det på total nivå åren 1997, 1998 och 2000 varit stora skillnader mellan Domstolsverkets förslag till anslag och vad som har tilldelats i budgetpropositionen. Åren 1999, 2001 och 2002 har det belopp Domstolsverket föreslagit också tilldelats i budgetpropositionen. Domstolsverkets förslag till anslag har åren 1998, 1999 och 2000 stämt väl överens med utgiftsnivån, medan det åren 1997, 2001 och 2002 har stämt sämre. Framförallt är det utgifterna för målsägandebiträden, men även för offentligt biträde, som har avvikit från förslagen. 3.3 Domstolsverkets prognoser på kort och lång sikt I det följande gör Domstolsverket en närmare jämförelse mellan lämnade prognoser och utfall för de tre aktuella anslagsposterna under perioden 1999-2002, som redovisas i nedanstående tabeller. Eftersom det är betydligt svårare att göra prognoser på lång sikt än på kort sikt, särskilt beträffande detta slag av regelstyrda utgifter, görs en uppdelning av lämnade prognoser på kort respektive lång sikt. Med kort sikt avses prognoser lämnade i budgetunderlag den 1 mars och i delårsrapport den 15 augusti under pågående budgetår. Med lång sikt avses förslag lämnade i budgetunderlag de tre närmast föregående budgetåren. Utfall för 2002 jämförs således t.ex. med förslag i budgetunderlagen den 1 mars 2001, 2000 och 1999. Eftersom förslagen är lämnade i fast pris har de omräknats med timkostnadsnormens utveckling för att möjliggöra jämförelser mellan prognoser och utfall på lång sikt. Utfall och prognoser på kort sikt, högst ett år (tkr) Offentligt försvar Utfall/Prognos Avvikelse Tkr Avvikelse Procent 1999 2000 2001 2002 1999 2000 2001 2002 1999 2000 2001 2002 Utfall 451 288 495 922 526 968 571 900 Prognos i delårsrapport 477 500 480 000 520 000 554 000-26 212 15 922 6 968 17 900-5,81% 3,21% 1,32% 3,13% Prognos i budgetunderlag 482 000 461 000 520 000 554 000-30 712 34 922 6 968 17 900-6,81% 7,04% 1,32% 3,13% för respektive år Målsägandebiträde Utfall 53 220 73 345 73 037 81 200 Prognos i delårsrapport 55 000 72 000 73 000 78 000-1 780 1 345 37 3 200-3,34% 1,83% 0,05% 3,94% Prognos i budgetunderlag 47 000 57 000 73 000 78 000 6 220 16 345 37 3 200 11,69% 22,29% 0,05% 3,94% för respektive år Offentligt biträde Utfall 59 500 62 967 65 026 71 300 Prognos i delårsrapport 60 000 65 000 64 000 68 000-500 -2 033 1 026 3 300-0,94% -2,77% 1,40% 4,06% Prognos i budgetunderlag 56 300 65 800 63 500 68 000 3 200-2 833 1 526 3 300 5,38% -4,50% 2,35% 4,63% för respektive år Av tabellen framgår att de kortsiktiga prognoserna stämmer förhållandevis väl med utgifterna. Störst avvikelse mellan prognos och utfall visar anslagsposten målsägandebiträde, vars utgifter ökade i snabbare takt än vad som prognostiserades i budgetunderlaget. År 2001 är avvikelsen sammanlagt för de tre posterna endast ca 8 mnkr, vilket är en utomordentligt hög träffsäkerhet för denna typ av utgifter som är beroende av utformningen av gällande regelverk. 17 av 41

Utfall och prognoser på lång sikt (tkr) Offentligt försvar Utfall/Prognos Avvikelse Tkr Avvikelse Procent 1999 2000 2001 2002 1999 2000 2001 2002 1999 2000 2001 2002 Utfall 451 288 495 922 526 968 571 900 Prognos i budgetunderlag 439 698 502 529 480 823 538 564 11 590-6 607 46 145 33 336 2,57% -1,33% 8,76% 5,83% 1-3 år före aktuellt år 493 073 449 007 533 264 497 281-41 785 46 915-6 296 74 619-9,26% 9,46% -1,19% 13,05% 503 140 467 712 563 251-7 218 59 256 8 649-1,46% 11,24% 1,51% Målsägandebiträde Utfall 53 220 73 345 73 037 81 200 Prognos i budgetunderlag 36 894 48 006 62 476 78 713 16 326 25 339 10 561 2 487 30,68% 34,55% 14,46% 3,06% 1-3 år före aktuellt år 34 695 37 675 50 027 67 850 18 525 35 670 23 010 13 350 34,81% 48,63% 31,50% 16,44% 35 404 39 245 51 705 37 941 33 792 29 495 51,73% 46,27% 36,32% Offentligt biträde Utfall 59 500 62 967 65 026 71 300 Prognos i budgetunderlag 53 067 57 505 71 237 68 356 6 433 5 462-6 211 2 944 10,81% 8,67% -9,55% 4,13% 1-3 år före aktuellt år 54 926 54 191 59 926 73 675 4 574 8 777 5 100-2 375 7,69% 13,94% 7,84% -3,33% 56 047 56 448 61 936 6 920 8 578 9 364 10,99% 13,19% 13,13% Av ovanstående tabell framgår att de långsiktiga prognoserna generellt sett har legat under den faktiska utgiftsnivån och avvek med som mest 75 mnkr från verkligt utfall (offentligt försvar). Den procentuella avvikelsen var som mest drygt 13 procent för offentligt försvar och offentligt biträde. För målsägandebiträde var avvikelsen emellertid som mest drygt 50 procent. Tabellen visar hur svårt det var att förutse utvecklingen av dessa utgifter. 3.4 Hur det statistiska underlaget och prognoserna för utgiftsutvecklingen kan förbättras Domstolsverket lämnar i följande punkter en sammanfattning över de synpunkter och förslag till åtgärder verket redovisar i syfte att åstadkomma förbättrat statistiskt underlag till stöd för prognosverksamheten. 1. Vidta åtgärder för att erhålla förbättrad historik över antalet förordnanden av offentliga försvarare och målsägandebiträden. 2. Påbörja utredningsarbete för att få till stånd en nedbrytning av målarbetet i komponenter i syfte att erhålla ökad kunskap om var tyngdpunkten i målarbetet ligger, vilka målgrupper som förändras och hur dessa förändringar påverkar sammansättningen av kostnadsbilden. 3. Söka åstadkomma en förbättring av de kortsiktiga prognoserna genom att undersöka vilka omfattande och kostsamma mål som är utsatta till förhandling den närmaste framtiden. 4. Domstolsverket vill också framhålla att en mängd författningsändringar och organisatoriska eller personella förändringar inom rättsväsendets myndigheter påverkar kostnaderna för rättshjälp. Om konsekvenserna av sådana förändringar analyserades djupare, kunde prognoserna bli säkrare. 18 av 41

Inledningsvis lämnas en sammanfattning av RRV:s förklaring av utgiftsutvecklingen och Domstolsverkets användning av dessa i prognoshänseende (budgetunderlaget för 2003-2005). RRV använde i sin utredning tre komponenter för att förklara utgiftsutvecklingen för offentligt försvar, målsägandebiträde och offentligt biträde. Komponenterna var antalet förordnanden/uppdrag, genomsnittlig tid som debiteras och timkostnaden. Antal förordnanden/uppdrag likställdes med antalet utbetalningar eftersom en fullständig statistik över förordnanden saknades för längre tid än två år tillbaka. Den procentuella förändringen av var och en av dessa faktorer under respektive period och deras relativa betydelse för utgiftsutvecklingen beräknades. RRV konstaterade därvid att det inte gick att i absoluta tal (kronor) ange vad varje komponent för sig hade bidragit med. I uppdraget till RRV angavs att ett klarläggande av de faktorer som påverkar utgiftsutvecklingen förväntades ge större möjligheter att beräkna och påverka utgiftsutvecklingen. RRV konstaterade att ökad timkostnad givetvis påverkar kostnaderna för samtliga uppdragstyper. Eftersom timkostnadsnormen fastställs av regeringen för varje år är utgiftsökningar till följd av ökad timkostnad inte påverkbara för domstolarna. Vidare konstaterar RRV att regeländringar givetvis påverkar utgiftsutvecklingen och att effekterna av sådana ändringar måste bedömas separat. Beträffande offentliga försvarare konstaterar RRV att den genomsnittligt debiterade tiden står för en relativt stor del av utgiftsökningen och gör därvid antagandet att det finns ett samband mellan målens komplexitet och svårighetsgrad och den noterade ökningen. Det skulle därför vara av värde för att förbättra prognosen för utgiftsutvecklingen att ha en modell för att förutse utvecklingen av brottmålsstrukturen. Kommer målen att fortsätta att bli svårare och mer komplicerade eller har vi kanske redan nått en nivå där utvecklingen har stabiliserats? Beträffande målsägandebiträden fann RRV att ett ökat antal förordnanden svarade för merparten av utgiftsökningen. Skälen till det antogs vara att möjligheterna att få målsägandebiträde blivit allmänt känt och att polis och åklagare blivit bättre på att upplysa brottsoffer samt att domstolarna blivit mer benägna att förordna biträde. Det är troligt, säger RRV, att ökningstakten kommer att avta de närmaste åren, men att antalet förordnanden förblir på en hög nivå. Domstolsverkets prognoser över utgiftsutvecklingen på de olika delposterna inom anslaget Rättshjälpskostnader har under många år i huvudsak byggt på faktorerna förändringar i volym och förändring av timkostnadsnormen. Förändringarna i volym har beräknats så att antalet inkommande mål en viss period, har antagits i stort sett motsvara antalet avslutade mål nästa period. Den relativa ökningen/minskningen har därvid använts som mått på volymförändringen. Förändringen i timkostnadsnormen har varit känd efter att regeringen fattat beslut om ny nivå. Beräkningarna har gjorts separat för varje biträdesform för sig, dvs. för rättshjälpsbiträde, för offentligt försvar, för offentligt biträde samt för målsägandebiträde. RRV har alltså, som förut nämnts, i rapporten 2001:30 tillfört ytterligare en komponent i beräkningarna nämligen förändringen i debiterad tid. Den förändringen kan antas återspegla en tendens som är allmänt omvittnad från domstolarna nämligen att målens svårighetsgrad och komplexitet kontinuerligt ökar. RRV konstaterar att ökningen av den debiterade tiden har uppgått till drygt 15 procent under en femårsperiod vad avser offentliga försvarare och målsägandebiträden. För offentliga biträden har ökningen varit blygsam, drygt tre procent på fem år. RRV:s metod har tillämpats i de beräkningar som redovisas i Domstolsverkets budgetunderlag för åren 2003 t.o.m. 2005. Därutöver har givetvis timkostnadsnormens utveckling beaktats vid prognostiseringen. 19 av 41

Resultatet av användningen av den prognosmodellen visar för 2002 en relativt god överensstämmelse mellan prognosen i budgetunderlaget och utfallet för de tre aktuella anslagsposterna. Utgifterna för offentligt försvar har dock ökat mer än vad som prognostiserades. Fenomenet med svårtolkade utgiftsökningar är dock inte nytt. Redan i början av 1980- talet kunde Domstolsverket konstatera att ersättningarna till biträden och försvarare ökade mer än som förklarades av volym- och prisförändringar, dvs. antal avgjorda mål och förändring av timkostnadsnormen. I brist på bättre kom detta då att kallas för taxeglidning. Orsakerna till denna kunde aldrig helt klarläggas. Förutom att beräkna och ta hänsyn till förändringen i debiterad tid i prognosarbetet, föreslår RRV ytterligare två åtgärder som är ägnade att öka träffsäkerheten i prognoserna. Den ena är att spara statistiska uppgifter om förordnanden av försvarare och biträden under längre tid än som sker för närvarande, den andra är att dela upp förordnanden av biträde i LVU och LVM-mål så att de redovisas var för sig i stället för sammanslaget samt att underindela ersättningarna i psykiatrimål. Uppgifter om förordnanden finns lagrade i målhanteringssystemet Måhs. Efter två år ska registren gallras på så sätt att personanknutna uppgifter avkodas. För att säkerställa åtkomst till historisk statistik har Domstolsverket beslutat att relevanta antalsuppgifter ska föras över till en statistikdatabas. Domstolsverket har påbörjat denna process vilket innebär att, såvitt nu kan överblickas, fullständiga statistiska uppgifter kommer att finnas från och med verksamhetsåret 2000. För att ytterligare förbättra möjligheterna till korrekta prognoser bör förordnandena, både när det gäller offentlig försvarare och målsägandebiträde, knytas till en indelning av målen i målgrupper. Se vidare om målgruppering nedan. En fördel i prognosarbetet med att utgå från antal förordnanden i stället för antal betalningsposter som hittills varit den metod som använts, är att i det senare fallet ingår bland betalningsposterna ett obekant antal förskott på det slutliga arvodet. Detta utgör en felkälla som man kommer ifrån om utbetalda ersättningar i stället ställs i relation till antalet förordnanden. RRV:s förslag att dela upp ersättningar till offentligt biträde så att LVU- och LVM-mål redovisas var för sig är ju både möjligt och tänkbart. Frågan är emellertid vilken merinformation en sådan uppdelning skulle ge. Visserligen är biträde i LVU/LVM-mål den största enskilda utgiftsposten när det gäller Offentligt biträde. Sett till helheten för rättshjälpsanslaget utgör den posten emellertid endast en begränsad del, ca 5 procent, och utvecklingen har över tiden varit tämligen stabil vilket medfört att säkerheten i prognoserna varit förhållandevis god. Av samma skäl finns heller ingen anledning att underindela ersättningarna i psykiatrimål (LPT- och LRV-mål). Det är dessutom ingen större skillnad på ersättningsnivåerna i de olika psykiatrimålen. Bättre hjälp i prognosarbetet skulle troligen kunna erhållas om en uppdelning på målgrupper görs när det gäller ersättningar till offentliga försvarare och målsägandebiträden. Det är därvid lämpligt att göra en indelning som är anpassad till annan relevant statistik, t.ex. efter brottsbalkens indelning. Det är dock viktigt att poängtera att uppdelningen inte får göras alltför finfördelad. Varje vald målkategori måste ha en motsvarighet i den ekonomiska redovisningen där utgifterna ska bokföras. Alltför många kategorier leder till en tungrodd redovisning samtidigt som möjligheterna att ändra i systemen begränsas om mångfalden är för stor. Man måste komma ihåg att mer än hälften av domstolarnas redovisning av utgifter i dömandet fortfarande rapporteras på pappersblanketter, i vilken rapporteringen från Stockholms och Göteborgs tingsrätter utgör betydande delar. Domstolsverket är inte berett att nu ta ställning till vilken indelning av brottmålen som kan vara ändamålsenlig på längre sikt. Vi vill erinra om att det pågår ett omfattande ut- 20 av 41