ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 1 (6) Chefsåklagaren Lars Persson 2005-05-16 Ert ÅM 2005/2336 Er beteckning Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Överklagande av hovrättsdom grovt rattfylleri; nu fråga om påföljd Klagande: Motpart: Riksåklagaren E Offentlig försvarare och ombud: Advokaten LA Saken: Dom: Grovt rattfylleri; nu fråga om påföljd Hovrättens över Skåne och Blekinge, avd. 3, dom den 19 april 2005 i mål B 2461-04 Yrkande Jag yrkar att Högsta domstolen med ändring av hovrättens dom dömer E till fängelse. Den överklagade domen Helsingsborgs tingsrätt dömde E för grovt rattfylleri till två månaders fängelse. I påföljdsdelen uttalades följande. E har, trots att hon förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes blod uppgått till 2,04 promille per liter blod, framfört sin personbil genom centrala Helsingborg under en natt mellan fredag och lördag med överhängande fara för andra personers säkerhet och då det dessutom kan antas att trafiken varit livlig. E har dessutom, trots att hon inför rätten uppgett sig ofta ha druckit för mycket, inte ansett sig ha behov av någon behandling. Tingsrätten finner att, E som med mycket hög promillehalt i blodet framfört sitt fordon, betett sig på ett synnerligen omdömeslöst Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 5553 Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 08-453 66 99 114 85 STOCKHOLM
ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 2 (6) sätt och har därigenom gjort sig skyldig till grovt rattfylleri av en beskaffenhet som föranleder att annan påföljd än fängelse ej kan komma ifråga. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämde påföljden till skyddstillsyn varvid föreskrevs att E skulle underkasta sig den behandling mot alkoholberoende som frivården finner lämplig. Hovrätten fann att straffvärdet av det grova rattfylleri E gjort sig skyldig till fick anses svara mot fängelse en månad och uttalade vidare följande. Sammantaget har E således efter det att hon gjorde sig skyldig till det grova rattfylleriet frivilligt och till en för henne betydande kostnad underkastat sig ingående kontroll av sin nykterhet i syfte att få behålla sitt körkort, på egen hand lyckats upphöra med alkoholmissbruk och tagit kontakt med alkoholmottagningen i Klippans kommun. Det framstår som angeläget att hon fortsätter att söka hjälp hos alkoholmottagningen, och hon får anses vara i behov av det stöd och den ytterligare kontroll som en skyddstillsyn kan erbjuda henne i strävandena att definitivt bli kvitt sitt alkoholmissbruk. Med hänsyn till det anförda föreligger sådana särskilda skäl som krävs för att ett fängelsestraff skall kunna ersättas av skyddstillsyn. Denna bör förenas med en föreskrift om behandling mot alkoholberoende. Grunder för överklagandet Rättslig reglering, förarbeten, praxis och doktrin Enligt 30 kap. 4 första stycket brottsbalken skall rätten vid påföljdsvalet fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Enligt samma paragrafs andra stycke får rätten som skäl för fängelse bl.a. beakta brottets straffvärde och art. Den allmänna regeln om förutsättningarna för att döma till skyddstillsyn återfinns i 30 kap 9 första stycket brottsbalken. Här stadgas att rätten vid påföljdsvalet som skäl för skyddstillsyn skall beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. I propositionen till 1988 års reform rörande straffmätning och påföljdsval uttalades att gränsdragningen mellan skyddstillsyn och fängelse normalt sett beror mindre på om förutsättningar för skyddstillsyn enligt första stycket föreligger än på hur starka de skäl är som finns enligt 4 för att döma till fängelse. Även om skyddstillsyn i och för sig skulle kunna antas bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet kan annan påföljd än fängelse vara utesluten med hänsyn till straffvärdet, den tilltalades tidigare brottslighet eller brottets art. Vidare uttalades att det inte finns någon absolut riktlinje för hur bedömningen
ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 3 (6) i det enskilda fallet bör ske utan att resultatet alltid måste vara beroende av en avvägning mellan skälen för olika påföljder (prop. 1987/88:120, s. 105). Enligt 30 kap 9 andra stycket 1 brottsbalken får rätten som ett särskilt skäl för att döma till skyddstillsyn i stället för fängelse beakta om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet. I brottsbalkskommentaren redovisas som ett exempel på en påtaglig förbättring att en tilltalad med missbruksproblem har underkastat sig behandling med positivt resultat. Vidare uttalas att avsikten är att denna punkt bl.a. skall omfatta de inte sällan förekommande fallen där den bedömningen görs att en framgångsrikt påbörjad rehabilitering skulle spolieras eller allvarligt försvåras genom verkställighet av ett fängelsestraff (se Berg m.fl., Brottsbalken En kommentar, Elektroniska versionen, 30 kap. 9, utskrift s. 3). Enligt 30 kap 9 andra stycket 2 brottsbalken får rätten som ett särskilt skäl för att döma till skyddstillsyn i stället för fängelse beakta om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan ha samband med hans brottslighet. Den tilltalade skall således vara föremål för behandling för t.ex. missbruk. Det krävs inte att någon förbättring skett, behandlingen kan ju ha påbörjats så nyligen att någon bedömning i det hänseendet inte är möjlig att göra (se Berg m.fl., Brottsbalken En kommentar, Elektroniska versionen, 30 kap. 9, utskrift s. 3). I NJA 1999 s. 9 bestämdes påföljden för grovt rattfylleri till skyddstillsyn med föreskift om alkoholbehandling. Den tilltalade, vars alkoholkoncentration i utandningsluften vid brottstillfället uppgick till 0,84 milligram per liter, hade påtagliga alkoholproblem och var i behov av behandling. Han hade underkastat sig behandling enligt en av frivården uppgjord plan. Enligt planen skulle den tilltalade under övervakningstiden helt avhålla sig från alkohol, en gång varje vecka besöka socialmedicinska mottagningen för samtal med kontaktman, på uppmaning lämna blodprov för leverstatus, besöka läkare enligt anvisning, inta antabus och ha kontakt med sin övervakare. Därutöver skulle den tilltalade delta i en studiecirkel om alkohol och trafik. Högsta domstolen konstaterade att de ändringar som gjorts av påföljdssystemet avseende bl.a. samhällstjänst lett till att påföljden för grovt rattfylleri även med beaktande av brottslighetens art kan bestämmas på ett mer nyanserat sätt än tidigare. Väljs en icke frihetsberövande påföljd bör den emellertid innehålla moment som ger den erforderlig skärpa. Den tilltalade konstaterades ha fullföljt behandlingskontraktet utan anmärkning. Högsta domstolen ansåg att åtgärderna hade gått långt utöver vad som kan förekomma inom ramen för ett kortare fängelsestraff och skilde sig inte på något avgörande sätt från de behandlingsföreskrifter
ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 4 (6) som brukar ingå i kontraktsvård. Åtgärderna fick anses ha varit kännbara och tillräckliga. Nämnas kan också att i NJA 1997 s. 278 bestämdes påföljden för grovt rattfylleri till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Den tilltalade, vars alkoholkoncentration i utandningsluften vid brottstillfället uppgick till 0,63 milligram per liter, hade måttliga alkoholproblem som ansågs medföra behov av endast mera begränsade behandlingsinsatser. Hon hade fullgjort den samhällstjänst som hovrätten ålagt henne och även deltagit samhällstjänstgruppens kurs för unga rattfylleridömda. Högsta domstolen uttalade att det vid valet mellan fängelse och skyddstillsyn som påföljd för grovt rattfylleri bör vara möjligt att välja det senare alternativet för en tilltalad med måttliga alkoholproblem, om skyddstillsynen innehåller ett frihetsinskränkande moment som ger påföljden en erforderlig skärpa. Ett sådant innehåll ansågs den få om skyddstillsynen förenas med samhällstjänst av tillräcklig omfattning. Villkorlig körkortsåterkallelse alkolås Lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse trädde i kraft den 1 februari 1999. Försöksverksamheten avsåg inledningsvis tre län och innebar att körkortsåterkallelse i vissa fall ersattes med krav på att föraren endast kör personbil försedd med alkolås. Försöksverksamheten har senare utvidgats till att avse hela landet och skall pågå till och med den 31 januari 2009. Alkolåset är ett instrument, förbundet med bilens tändningssystem, för kontroll av eventuell förekomst av alkohol i förarens utandningsluft. Instrumentet omöjliggör start och körning om det finns alkohol i utandningsluften. Denna kontrolleras genom att föraren är tvungen att blåsa i instrumentet för att få tändningslåset att koppla ström till bilens startmotor. För att förhindra att föraren konsumerar alkohol sedan motorn startats kräver alkolåset efter slumpmässiga tidsintervall nya prov av utandningsluft under färden (se prop. 2002/03:55, s. 37 f). I propositionen till lagen om försöksverksamhet uttalades att olika medel och metoder sedan länge hade använts för att komma till rätta med problemet alkohol i trafiken. Straff, körkortsåterkallelser, vård, information m.m. har dock inte visat sig helt lösa den problematik som ligger i att personer kör påverkade av alkohol. Försöksverksamheten avses kunna visa hur körkortshavarna förhåller sig till alkolåset och vilken effekt, från bl.a. nykterhets- och rehabiliteringssynpunkt, möjligheten att få köra bil som utrustats med alkolås har på olika kategorier av förare. Med hänsyn till hur viktig bilen är som kommunikationsmedel anses det i allmänhet uppfattas som en betydligt svårare konsekvens att bli av med körkortet än att få de straff som i allmänhet döms ut vid trafiknykterhetsbrott. Av det skälet ansågs möjligheten att få be-
ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 5 (6) hålla körkortet, om än villkorligt, vara ett starkt incitament för ett nyktert levnadssätt. Att detta kan medföra stora vinster från trafiksäkerhetssynpunkt och stora kostnadsbesparingar för samhället ansågs uppenbart (se prop. 1997/98:124, s. 55 f). Personer som deltar i försöksverksamheten skall under villkorstiden genomgå läkarundersökning var tredje månad med början inom fyra veckor efter beslutet om villkorlig återkallelse. Från och med den läkarundersökning som sker efter tolv månader och under resterande villkorstid skall körkortshavaren verifiera nykterhet. Det är körkortshavaren som står för de kostnader som är förknippade med deltagandet i försöksverksamheten. Kostnaderna avser bl.a. ansökningsavgift, deltagaravgift, hyra, kontroll och montering av alkolås samt medicinska kontroller (se Vägverkets föreskrifter VVFS 2005:44). Min bedömning Grovt rattfylleri utgör ett brott av sådan art att påföljden skall bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar emot det. Alkoholkoncentrationen i E:s blod vid körningen uppgick till 2,04 promille. Den höga alkoholkoncentrationen och omständigheterna vid körningen gör att trafikfaran får anses ha varit stor. Presumtionen för fängelse måste därför anses stark. I frivårdens yttrande av den 8 april 2005 uttalas under rubriken Påföljdsförslag följande: E lever under ordnade sociala förhållanden. Hon uppger att hon sedan aktuellt brott avhållit sig från alkohol. Någon behandling för sina problem har hon i nuläget inte. I det fall E kan uppvisa att hon tagit kontakt med alkoholmottagningen i Klippan och att hon under en eventuell övervakning underkastar sig denna kontakt, gällande provtagning och samtal kring alkoholproblematik, anser frivården att ett visst övervakningsbehov kan konstateras. E bedöms som lämplig att utföra en föreskrift om samhällstjänst. Som framgått i det föregående har hovrätten motiverat sitt påföljdsval med att E frivilligt och till en för henne betydande kostnad underkastat sig ingående kontroll av sin nykterhet i syfte att få behålla sitt körkort, på egen hand lyckats upphöra med alkoholmissbruk och att hon tagit kontakt med alkoholmottagningen i Klippans kommun. Nämnas bör att sistnämnda kontakt togs dagen före huvudförhandlingen i hovrätten. E har själv betalat 40-45 000 kronor för sitt deltagande i försöksverksamheten med alkolås. För att skyddstillsyn skall kunna väljas framför fängelse måste den innehålla moment som ger den tillräcklig skärpa. E har uppgett att hon inte anser sig ha något behov av behandling för sin missbruksproblematik. Kontakten med alkoholmottagningen har skett efter en direkt
ÅKLAGARMYNDIGHETEN ÖVERKLAGANDE Sida 6 (6) uppmaning från frivården. Det närmare innehållet i och omfattningen av en kommande behandling är inte kända. De kontrollåtgärder E valt att underkasta sig i syfte att villkorligt få behålla körkortet faller utanför skyddstillsynspåföljden. Åtgärderna utgör dessutom, vilket för övrigt framgår av frivårdens yttrande, kontroll och inte behandling. Det primära syftet för den som deltar i försöksverksamheten är att få behålla körkortet under de två år det är fråga om. Därtill kan konstateras att deltagandet förutsätter att körkortshavaren själv betalar tiotusentals kronor. Denna möjlighet har långt ifrån alla. Lagstiftaren har således accepterat att de ekonomiska resurserna är avgörande för möjligheten att få behålla körkortet villkorligt. Det är däremot inte rimligt att ekonomin även skall vara avgörande i frågan om den som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri skall dömas till fängelse. När det gäller straffrättsliga frågor måste principen om allas likhet inför lagen ha särskilt stort betydelse. Mot bakgrund av det anförda bör man vid påföljdsbestämningen i det nu aktuella fallet bortse från att E deltar i försöksverksamheten med alkolås. De åtgärder som skyddstillsynen omfattar är enligt min uppfattning inte så ingripande att det finns skäl att bryta den starka presumtionen för fängelse. Det grova rattfylleri E gjort sig skyldig till har ett sådant straffvärde att hon bör dömas till två månaders fängelse. Frågan om prövningstillstånd Frågan om den eventuella betydelse deltagande i försöksverksamheten med alkolås har för påföljdsvalet vid rattonykterhetsbrott synes inte tidigare ha prövats av Högsta domstolen. Jag anser att det skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen om Högsta domstolen uttalade sig i denna fråga. Fredrik Wersäll Lars Persson Kopia till: Utvecklingscentrum Malmö Åklagarkammaren i Helsingborg (C-6-2065-04)