Skeppsregistrets uppbyggnad och funktion i Sverige och Cypern en jämförande studie Av: Erik Enkullen Handledare: Professor Hugo Tiberg

Examensarbete i sjörätt 20 poäng Skeppsregistrets uppbyggnad och funktion i Sverige och Cypern en jämförande studie Av: Erik Enkullen Handledare: Professor Hugo Tiberg

1 INLEDNING... 4 1.1 INTRODUKTION... 4 1.2 SYFTE... 5 1.3 METOD... 6 1.4 DISPOSITION...6 1.5 TERMINOLOGI... 7 2 SVERIGES SJÖFARTSREGISTER... 8 2.1 HISTORIA... 8 2.2 SJÖLAGENS UTVECKLING... 10 2.3 SJÖFARTSREGISTRETS MODERNA UTVECKLING... 11 3 SVERIGES SKEPPSREGISTER... 13 3.1 BAKGRUND... 13 3.2 LAGAR, FÖRORDNINGAR OCH AVGIFTER... 13 3.3 UPPBYGGNAD... 14 3.3.1 REGISTRERING... 15 3.3.2 INSKRIVNING... 18 3.3.3 AVREGISTRERING... 20 3.3.4 AVSLAGSGRUNDER... 23 3.3.5 UPPSKOV... 26 3.3.6 UNDERRÄTTELSER OM BESLUT... 27 3.3.7 ÖVERKLAGANDE AV BESLUT... 28 3.3.8 SKEPPSHYPOTEK... 29 3.4 VERKAN OCH FUNKTION... 30 3.4.1 REGISTRERING... 30 3.4.2 INSKRIVNING... 31 3.4.3 SKEPPSHYPOTEK... 33 3.4.4 STATSANSVARET... 33 3.4.5 VERKAN AV UNDERLÅTEN ANMÄLAN/ANSÖKAN - FÖRELÄGGANDEN, VITE... 36 3.4.6 PARALLELLREGISTRERING... 37

3 4 CYPERNS SKEPPSREGISTER... 38 4.1 BAKGRUND OCH LAGSTIFTNING... 38 4.2 REGISTRERING... 38 4.2.1 TILLFÄLLIG OCH PERMANENT REGISTRERING... 41 4.2.2 PERMANENT REGISTRERING... 44 4.2.3 PARALLELL REGISTRERING... 45 4.2.3.1 Parallell inregistrering... 45 4.2.3.2 Parallell utregistrering... 47 4.3 SKEPPSHYPOTEK... 49 4.4 ADMINISTRATIV UPPBYGGNAD... 50 4.5 AVGIFTER OCH SKATTER... 50 5 SAMMANFATTNING... 53 5.1 SLUTSATSER... 53 5.2 AVSLUTNING... 55 6 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 58 6.1 LITTERATUR... 58 6.2 OFFENTLIGT TRYCK... 58 6.3 RÄTTSFALL... 59 6.4 KÄLLOR... 59 6.5 ÖVRIGT... 59 Bilagor blanketter från sjöfartsregistret 1 Intyg om avregistrering 2 Anmälan av skepp för registrering 3 Anmälan av skepp för registrering, som innefattar överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret 4 Nationalitetscertifikat för svenskt skepp 5 Ansökan om inskrivning av förvärv av registrerat skepp eller andel däri 6 Anmälan av skepp för avregistrering till följd av att skeppet upphört att vara svenskt 7 Anmälan av skepp för avregistrering av annan orsak än att skeppet upphört att vara svenskt 8 Tillfällig nationalitetshandling för svenskt fartyg 9 Ansökan om inteckning m.m.

4 1 Inledning 1.1 Introduktion Till de offentligrättsliga funktionerna av registrering av ett skepp i det svenska skeppsregistret hör att den bekräftar att skeppet är svenskt. Detta medför att skeppet i viss mån betraktas som svenskt territorium och att Sverige kan utöva jurisdiktion över det samt tillförsäkra det fri- och rättigheter enligt folkrätten. Dessutom innebär nationaliteten ett folkrättsligt ansvar för skeppets handlingar och en skyldighet att skydda det mot angrepp från andra stater. Nationellt och civilrättsligt är registrering grunden för inskrivning av förvärv av skepp. Verkan av inskrivning av förvärv av ett skepp medför bl.a. ett skydd mot överlåtarens borgenärer och möjlighet att ansöka om inteckning. I denna uppsats kommer jag behandla det svenska sjöfartsregistrets uppbyggnad, funktion och verkan tillsammans med en genomgång av hur motsvarande verksamhet ser ut på Cypern. Varför har jag valt just Sverige och Cypern? Jo, parallellt med specialkurser och uppsatsskrivande har jag arbetat som domstolssekreterare på sjöfartsregistret, Stockholms tingsrätt. Då tiden kom för val av uppsatsämne framstod det som ett lysande tillfälle att kombinera arbete och studier. Bättre källor än personalen på sjöfartsregistret med sitt gedigna yrkeskunnande och sin långa erfarenhet tror jag knappast går att hitta. Vidare är litteraturen på området i många fall daterad, och en ingående undersökning av verksamheten inifrån tillsammans med en utförlig beskrivning av den juridiska bakgrunden och verkan kändes motiverad och intressant att sammanställa. Då Sveriges sjöfartsregister betraktas som ett normalregister fann jag vidare det intressant att, åtminstone i stora drag, jämföra med ett s.k. bekvämlighetslandsregister. 1 Cypern var ett av de länder som förekom i det dagliga arbetet vid ett antal tillfällen, och dessutom fanns uppdaterad och relativt omfattande information tillgänglig, så en jämförande studie skulle kunna genomföras på flera områden. I denna uppsats har jag av flera skäl valt att i huvudsak fokusera på frågor som rör skepp, bestämt i enlighet med svensk lag. Främst är det med tanke på sjöfartens internationella natur och att de fartyg som i Sverige klassificeras som skepp oftast är de som 1 Den tredje registervarianten, som Norges internationella register är ett exempel på, har här utelämnats.

5 kan vara intressanta att registrera i t.ex. Cypern. Vad är då skepp? Enligt sjölagen (SjöL) 1:2 kallas fartyg med en största längd på skrovet av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter skepp. Annat fartyg kallas båt. Denna definitionsform finns inte i något utland. Sveriges tidigare gräns för skepp gick vid 20 bruttoregistertons dräktighet, som var internationellt godtagen, men man ville i 1973 års svenska sjölagsändringar förenkla så att det lätt skulle kunna fastställas vad som är vad. Man menade då att för normala fartyg med ett skrov svarar den anförda gränsen nöjaktigt mot 20 bruttoregisterton. Fartyg med mindre dräktighet kommer förstås också med, t.ex. katamaraner på 12x4 meter. Gränsen mellan skepp och båt går alltså vid tolv meters längd och fyra meters bredd, varvid båda måtten skall uppnås för att det skall röra sig om ett skepp. En båt på 20 meters längd är inte ett skepp om den är mindre än fyra meter bred. För enkelhets skull skall jag dock i fortsättningen beteckna detta förhållande som 12x4-gränsen. Av SjöL 1:3 följer motsättningsvis att fartyg också måste ha styrinrättning för att klassas som skepp. Däremot krävs inget framdrivningsmedel även om det lättare avgör eventuella tveksamheter. 2 Uppsatsen kommer givetvis också innehålla redogörelser, diskussioner och annat som är gemensamt för skepp, skeppsbyggen och även båtar. Mycket av sjöfartsregistrets arbete på de skilda områdena har gemensamma nämnare. 1.2 Syfte Mitt syfte med uppsatsen är att ingående redogöra för hur Sveriges skeppsregister i synnerhet och sjöfartsregister i allmänhet är uppbyggt, och vilka olika funktioner och verkan registrering samt förvärvsinskrivning medför. Tillsammans med en mera översiktlig redogörelse för Cyperns skeppsregister undersöker jag vidare om och hur dessa register liknar respektive skiljer sig ifrån varandra. 2 SOU 1970:74 s 88, prop 1973:42 s 227ff samt Rune s 17ff och Tiberg s 1ff.

6 1.3 Metod Mitt arbete på sjöfartsregistret har varit en naturlig utgångspunkt för uppsatsarbetet. Under en normal arbetsdag uppkom vanligtvis en rad olika frågor på olika områden genom brev-, fax- eller telefonförfrågningar. Ofta gav det ena eller andra intressanta vinklar och uppslag som jag haft nytta av i detta skrivningsarbetet. Det är ju en sak att studera en problemställning teoretiskt och en annan att hantera den praktiskt. Jag har utgått från en objektiv ståndpunkt när jag studerat registrens innehåll och regler. Jag har inte dömt det ena eller andra registret på förhand utan bara tagit in informationen som den står och försökt bilda mig en egen uppfattning. Sjöfartsregistret och dess personal gav mig tillgång till olika typer av information både muntligen, genom intervjuer, diskussioner med och frågor till mina kollegor, och skriftligen, genom olika typer av litteratur. Förarbeten, doktrin och praxis, data från skeppsregistret och skeppsakter har funnits på bekvämt avstånd. I sjöfartsregistrets egen litteratursamling kompletterad med tingsrättens förträffliga bibliotek innehållande bl.a. en omfattande sjö- och transporträttsavdelning har jag hittat mycket intressant. Dessutom har jag sökt och funnit en del bra doktrin och information på Stockholms Universitets Institut för Sjörätts bibliotek samt genom tips från min handledare Hugo Tiberg. Skall särskild litteratur förutom förarbeten nämnas, kommer Christer Runes Rätt till Skepp i första rummet. Den är en lagkommentar behandlande de för sjöfartsregistret så betydelsefulla lagändringarna från 1973, ett oerhört viktigt instrument på området. Slutligen har mycket av min information om Cyperns skeppsregister erhållits via internet. Cyperns skeppsregister har en alldeles förträfflig hemsida 3 med mycket information. Det har även behandlats i en del utländsk litteratur som Ready s Ship Registration. 1.4 Disposition Den första delen inleder jag med en genomgång av det svenska sjöfartsregistrets historia, vilka myndigheter och rättsverkningar olika skeden har innefattat och medfört för skeppsägare och andra berörda. Därefter kommer sjöfartsregistret och särskilt skepps- 3 www.shipping.gov.cy

7 registret behandlas ingående utifrån ett praktiskt handläggarperspektiv 4, hur de olika delarna av sjöfartsregistret praktiskt fungerar i det dagliga arbetet och vilka juridiska funktioner och verkningar olika moment har. Den andra delen består av en genomgång av hur Cyperns skeppsregister är upplagt och hur det fungerar. Slutligen ägnar jag ett avsnitt åt en sammanfattande analys av båda registren och vad för skillnader respektive likheter av betydelse som finns. Vad finns det för krav, bestämmelser och möjligheter som inte Sveriges skeppsregister har? Vilka skillnader till föreller nackdel finns för skeppsägare respektive pantbrevsinnehavare att registrera skepp i Sverige respektive Cypern? 1.5 Terminologi I svenska registerärenden heter det att ett skepp anmäls till registrering. Förvärv av ett redan registrerat skepp ansöker man om inskrivning av. I den cypriotiska hanteringen används registrering av skepp, men ansökan är inte uppdelad med en särskild del för förvärvsinskrivning. I stället framställs krav på skeppets ägare. Överlåtelse av skepp medför att den nya ägaren skall registreras i enlighet med cypriotiska bestämmelser. Det finns alltså inte ett språkbruk motsvarande det svenska i Cypern, men jag har för överskådlighetens skull valt att benämna de överensstämmande momenten enligt samma mönster. En annan viktig distinktion är mellan skepp och samlingsbegreppet fartyg. I en del hänseenden gäller samma regler för alla fartyg d.v.s. även båtar. Vid behandlingen av sådana har jag också använt beteckningen fartyg. Gäller det specifikt skepp, har jag skrivit så. I de cypriotiska källorna däremot benämns ofta egendomen fartyg (vessels) när det egentligen handlar om skepp (ships), men där har jag ändå valt att följa källan för ordningens skull. Inteckning och pantbrev måste hållas isär. Vid beviljande av inteckningsansökan i Sverige utlämnas som bevis pantbrev. I Cypern benämns allt inteckning, d.v.s. både ansökan om inskrivning i skeppet och beviset. Då sjölagen hänvisas till tämligen ofta har jag använt förkortningen SjöL. För fartygsregisterförordningen gäller Frf. 4 Baserat till stor del på min egen anställning som domstolssekreterare vid sjöfartsregistret 2001 samt samtal och intervjuer med mina kollegor.

8 2 Sveriges sjöfartsregister 2.1 Historia Enligt Kungl. reglementet den 4 mars 1870 för sjömanshusen i riket skulle fartyg av sex nylästers dräktighet för att få begagnas till sjöfart vara införda i skeppsregister hos sjömanshus. Kommerskollegium förde samtidigt ett kronologiskt fribrevsdiarium samt fribrevsliggare med anteckningar rörande fartyg för vilka fribrev utfärdades. 5 Kommerskollegium förde också en s.k. code list över signalbokstäver som vid fribrevens utfärdande tilldelades fartyg av viss dräktighet. År 1887 lades ett sjölagsförslag fram innehållande bestämmelser om fartygsregister över alla svenska fartyg över tjugo registerton som gick i gods- eller passagerarfart. Till detta fogades även ett förslag avseende inteckning i fartyg, vilket dock inte ledde till lagstiftning. 1891 års sjölag och Kungl. förordning (1891:77 s.1) angående registrering av svenska fartyg blev därför till stor del utformad för att tillfredsställa offentligrättsliga ändamål. Det dröjde dock inte längre än till 1901 innan en lag om inteckning i fartyg stiftades. Administrationen av denna sköttes av Stockholms rådhusrätt. Fartygsregistret fördes av kommerskollegium fram till 1955 då sjöfartsstyrelsen, från 1969 sjöfartsverket, övertog verksamheten. 6 Det omfattade som tidigare dels fartyg med registreringsplikt, nämligen fartyg avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, och dels fartyg som ägaren valde att föra in i registret. 7 Vidare fanns särskild registrering av vissa fiskefartyg som administrerades med tullverket som registermyndighet. Register fördes sedan lokalt av distriktstullanstalter. I dessa register intogs svenska fartyg av viss minsta storlek som yrkesmässigt användes till saltsjöfiske. Det kunde också förekomma att vissa fartyg registrerades i båda registren. Registrering i sjöfartsverkets register var nämligen en förutsättning för att man skulle kunna få ut inteckning i fartygen. 8 Fartygsärenden rörande inteck- 5 Fribrev är ett bindande löfte som innebär att någon, ofta grupp, befrias från viss skyldighet, särskilt skattskyldighet. 6 Bekräftas vid samtal med domstolssekreterare Eva Rydqvist som 1960 påbörjade sin anställning vid dåvarande fartygsregistret hos sjöfartsstyrelsen och har varit kvar fram tills idag när sjöfartsregistret lustigt nog flyttar tillbaka till sjöfartsverket. Se även Afzelius, s 205 och prop 1973:42 s 102f samt SOU 1970:74 s 72. 7 Se SjöL (1891:35 s1) 2 och KF(1901:78) angående registrering av svenska fartyg. 8 Ds Ju 1973:18 s 2.

9 ning handlades av inskrivningsmyndigheten vid Stockholms domsaga. Det var som ovan nämnts bl.a. krav på att de aktuella fartygen fanns registrerade i sjöfartsverkets fartygsregister och av viss minsta dräktighet. 9 Sjöfartsutredningen föreslog i ett delbetänkande 10 att fartygsregistret skulle inordnas i Stockholms rådhusrätt. Detta genomfördes dock aldrig bl.a. p.g.a. att skeppsmätningen hos sjöfartsverket ansågs ha större samband med registret än inteckningen. 11 1970 föreslog i stället sjölagskommittén i SOU 1970:74 att en inskrivningsavdelning inrättades på sjöfartsverket tillsammans med de nya skepps- och skeppsbyggnadsregistren. Sjöfarten behövde en registrerings- och inskrivningsmyndighet befriad från det dubbelarbete och de tidsförluster som systemet med två myndigheter medförde. Dessutom skulle inte den aktuella ordningen kunna klara av den snabbare handläggning som framtiden krävde. 12 Alternativt föreslogs att en särskild myndighet för registrering och inskrivning skulle inrättas. 13 Kommittén fick gehör för tanken om en gemensam myndighet för registrering och inskrivning av flera remissinstanser, däremot var det inte åsikten hos alla att det behövde fysiskt vara sjöfartsverket som fick en registrerings- och inskrivningsavdelning. Bl.a. föredraganden företrädde uppfattningen att den nya registermyndigheten borde inrättas som en integrerad del av en tingsrätt med en lagfaren inskrivningsdomare som chef. 14 En arbetsgrupp med Christer Rune i spetsen kom fram till att Stockholms tingsrätt var mest lämpad att inhysa den nya registermyndigheten. Flera faktorer avgjorde, bl.a. det faktum att tingsrätten låg just i Stockholm med närhet till många bankers huvudkontor samt tillgång till dataanläggning, men kanske ännu viktigare var att tingsrätten hade en sjörättsavdelning och kopplingen till ärendenas art på den nya registermyndigheten. 15 Dessutom baserades inskrivningssystemet delvis på det fastighetsrättsliga, varav man hade stor erfarenhet i domstolsväsendet. Kungl. Maj:t avgav proposition 1973:42, 1973:167 samt 1974:102 som tillsammans trädde i kraft den 1 januari 1976 och medförande stora förändringar i svensk sjörätt, framförallt med inrättandet av den nya registermyndigheten vid Stockholms tingsrätt, sjöfartsregistret. 9 Ds Ju 1973:18 s 4f. 10 Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation (Stencil K 1967:10). 11 Ds Ju 1973:18 s 31. 12 Prop 1973:42 s 103. 13 SOU 1970:74 s 72f och Ds Ju 1973:18 s 31. 14 Prop 1973:42 s 218. 15 Ds Ju 1973:18 s 38ff.

10 2.2 Sjölagens utveckling Med sjöfartens internationella karaktär fanns tidigt behov av en internationell reglering där inteckningar ges ett allmänt erkännande för att bibehålla sitt värde som kreditsäkerhet. 16 Institutet med fartygsinteckningar kom precis som i många andra länder till Sverige i början på 1900-talet och har utvecklats sedan dess. År 1970 lämnade sjölagskommittén i ett delbetänkande förslag till ändring i sjölagen 17 som skulle förstärka sjöfarts- och varvsnäringens möjligheter att utnyttja fartyg som säkerhet för kredit samt även i övrigt modernisera sjölagstiftningen. Detta förslag grundade sig på två konventioner, en om sjöpanträtt och fartygshypotek samt en om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad, båda undertecknade den 27 maj 1967 i Bryssel. Sjöpanträttskonventionen ställde vissa krav för att fartygshypotek skulle erkännas inom konventionens tillämpningsområde, bl.a. avseende hypotekens tillkomst, offentlighet och insyn i inskrivningsregistret samt krav på att vissa uppgifter om belopp och förmånsordning skulle finnas. 18 Av konventionen framgår också att hypoteken inte skall följa med fartyg vid nationalitetsskifte. Detta har lösts genom att samtliga pantbrevsinnehavare måste samtycka till avregistrering och att registrering av skepp i en ny stat inte får ske utan avregistreringsbevis från den förra staten skeppet senast var registrerat i. 19 I förslaget föreslås också att urvalskriterierna för vilka fartyg som skall och får registreras ändras. 12x4 meter blev bestämmande för vad som skall betraktas som fartyg i stället för tidigare 20 bruttoregisterton. Sammantaget fann man att Sveriges sjörättsliga reglering skulle bli klarare och lättare att ta till sig om bestämmelser om registrering, inskrivning och sjöpanträtt på grundval av sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventionerna samlades i en författning. 20 Man valde sjölagen. Prop 1973:42 införlivar 1967 års internationella konventioner om sjöpanträtt och fartygshypotek samt fartyg under byggnad i sjölagen. Ändringarna i denna lag som togs i bruk den 1 januari 1976, baserade på SOU 1970:74 tillsammans med prop 1973:42 och 1973:167, bildar än idag grunden för arbetet på sjöfartsregistret tillsammans med fartygsregisterförordningen 1975:927. 16 Prop 1973:42 s 82f. 17 SOU 1970:74. 18 Prop 1973:42 s 84 och 204f. 19 Detta har funnits sedan 1967 i svensk rätt. Prop 1973:42 s 85 och 87f samt SjöL 2:7 3 st. 20 Prop 1973:42 s 207.

De ändringar i SjöL som tillkom genom SOU 1970:74 och prop 1973:42 innebar stora förändringar för registrerings- och inskrivningsfrågor. Till att börja med inrättades som ovan nämnt en ny myndighet, sjöfartsregistret. I denna myndighets uppgifter kom bl.a. att ingå administrationen av det ansvar som tidigare varit uppdelat på flera myndigheter, nämligen sjöfartsverket 21, distriktstullanstalterna 22 och inskrivningsmyndigheten vid Stockholms domsaga 23. En del andra uppgifter tillfördes också den nya myndigheten. 24 Tidigare var rättsverkan av införing i fartygsregistret i huvudsak offentligrättsligt 11 2.3 Sjöfartsregistrets moderna utveckling och medförde viss legitimation för att få inteckning i fartyget. 25 Med de nya reglerna kom en mer långtgående civilrättslig verkan av införing i registret, bl.a. avseende godtrosförvärv. Införing medförde publicitetsverkan, och inteckningsmöjligheterna förändrades och förenklades. Sjöfartsregistret inrättades enligt ett mönster med ett skeppsregister för alla fartyg över 12x4 meter med skrov och styrinrättning (skepp). Även mindre fartyg, båtar, intecknade i det tidigare fartygsregistret upptogs i skeppsregistret, i den mån de var besvärade med penninginteckningar. Avsikten var att dessa skulle finnas kvar endast inledningsvis, men per den 27 november 2001 fanns fortfarande 78 båtar i skeppsregistret, med dagens mått mätt i Sverige; i vissa fall med väldigt blygsamma inteckningar. 26 Helt nytt blev vidare skeppsbyggnadsregistret, som saknade tidigare motsvarighet och skulle omfatta skepp under byggnad i Sverige; då som nu var registrering frivillig. Fartyg mindre än skepp som används i Sverige inordnades som båtar i ett båtregister. Främst var ändamålet att uppta båtar i förvärvsverksamhet, men frivilligt godtogs även registrering av nöjesbåtar som kunde ha behov av det, särskilt svenska båtar som kunde behöva nationalitetsbevis. För registrering, inteckningshantering och inskrivning av äganderätt till fartyg insåg man att det krävdes ett säkert och snabbt registrerings- och inskrivningsväsende för de särskilda förhållanden och rättsverkningar som detta medför, samt att man snabbt skulle kunna få tillgång till aktuella registerdata. Tidigare utgjordes fartygsregistret av ett 21 Ansvarade tidigare för fartygsregistret. 22 Ansvarade tidigare för registrering av fiskefartyg. 23 Ansvarade tidigare för inteckning i fartyg. 24 Hagbergh s 14f. 25 Hagbergh s 14. 26 Dagsfärska uppgifter ur skeppsregistret samt Ds Ju 1973:18 s7.

12 pappersregister. Av många orsaker föreslogs därför i prop 1973:42 att Kungl Maj:t fick förordna att registren fördes med ADB. 27 Detta skedde med tanke på att det rörde sig om ett helt nytt register inrättat efter andra normer än tidigare med en helt ny myndighet med nya rutiner. Idag är man tacksam för att ADB-förslaget genomfördes i praktiken; det är en betydande skillnad i skeppsbeståndet sedan dess. 1973 fanns uppskattningsvis 2500 fartyg i fartygsregistret. 28 Man uppskattade antalet skeppsbyggen som skulle registreras till mellan 100 och 200. 29 Den 27 november 2001 fanns 3898 skepp i skeppsregistret, 7130 båtar i båtregistret och 96 skeppsbyggen i skeppsbyggnadsregistret. Den senaste stora förändringen skedde den 1 december 2001. Då flyttade sjöfartsregistret från Stockholms tingsrätts avdelning 1 till sjöfartsverket i Norrköping. Förutom den fysiska skillnaden i lokalisering kommer, åtminstone inledningsvis, inga stora förändringar att ske i vare sig handläggningen eller det rent juridiska. Av SjöL 1:2, som den gäller från 2001-12-01, framgår att informationen i nya fartygsregistret skall vara uppdelad i en skeppsdel innehållande uppgifter om svenska skepp, en båtdel innehållande uppgifter om båtar registrerade enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., samt en skeppsbyggnadsdel innehållande uppgifter om skeppsbyggen i Sverige. Följaktligen blir många förändringar i framförallt SjöL och Frf av karaktären att där det tidigare stått t.ex. skeppsregister ersätts det med fartygsregistrets skeppsdel. Vidare har sjöfartsverket bestämts som registermyndighet enligt Frf 1:1. Dessutom har en anpassning av regelverket till EG:s dataskyddsdirektiv 30 och personuppgiftslagen skett. 31 Slutligen har besvärsordningen anpassats till det nya fartygsregistret med hänsyn till dess karaktär som ändrats till förvaltningsmyndighet. 32 Det finns givetvis fler ändringar av mestadels teknisk karaktär, men dessa utelämnas här. 27 Ds Ju 1973:18 s 1, 8, 17 och prop 1973:42 s 4. 28 Ds Ju 1973:18 s 2. 29 Ds Ju 1973:18 s 7. 30 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skyddet för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om de fria flödet av sådana uppgifter. 31 Prop 2000/01:88 samt Frf 1:1 från 2001-12-01. 32 Se vidare nedan 3.3.8 och prop 2000/01:88 s 26f.

13 3 Sveriges skeppsregister 3.1 Bakgrund Enligt SjöL 1:2 2 st skall det över svenska skepp föras ett skeppsregister, numera ett fartygsregister med skeppsdel. För skepp under byggnad i Sverige förs ett skeppsbyggnadsregister 33 och över vissa båtar ett båtregister. 34 Dessa register förs av den myndighet som regeringen bestämmer. Fram till den 30 november 2001 var det sjöfartsregistret, en myndighet underordnad Stockholms tingsrätt. Fr.o.m. den 1 december 2001 tog emellertid sjöfartsverket i Norrköping över driften. 35 Sjöfartsverket har som ovan nämnts även tidigare administrerat registret till viss del, fram till 1976 då det i samband med lagförändringar beslutades att Stockholms tingsrätt skulle ta över. Jag kommer fortsättningsvis i huvudsak ange förhållanden sådana de varit på sjöfartsregistret eftersom det nya fartygsregistret inte innebär några större ändringar. 3.2 Lagar, förordningar och avgifter Skeppsregistrets dagliga rutin har styrts av ett omfattande regelverk. SjöL intar en central roll, särskilt lagens andra 36 och tredje 37 kapitel men även i viss utsträckning det fjärde 38 och femte 39. Vad gäller inskrivningar med visst belopp i skepp (inteckningar) och bevisen därom (pantbrev) har även förmånsrättslagen betydelse. Frf reglerar det rent praktiska och tekniska förfarandet i registrerings- och inskrivningsfrågor. Expedieringsfrågor regleras i förordning (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet, m.m. och förordning (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna 40 visar vilka avgifter som gäller, bl.a.: 33 Numera fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel. 34 Numera fartygsregistrets båtdel innehållande uppgifter om båtar som registrerats enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. 35 FRF 1:1 2 st, efter 2001-12-01 sjöfartsverket. 36 Om skeppsregistrering och inskrivning. 37 Om skeppshypotek och sjöpanträtt. 38 Om kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållande. 39 Om partrederi. 40 Se 1 och slutet på bilagan. Fr.o.m. 2001-12-01 reglerar Frf 1:5-5a avgiftsuttaget, samma belopp som tidigare men ny myndighet.

14 Bevis om registrering av skepp Bevis om inskrivning av förvärv av skepp (fullbordat) Bevis om beslut i form av pantbrev Bevis om anteckning av innehav av pantbrev (per st) Nationalitetscertifikat eller tillfällig nationalitetshandling Bevis om att visst fartyg inte finns i skeppsregistret Registerutdrag 600 SEK 425 SEK 425 SEK 250 SEK 425 SEK 250 SEK 250 SEK Avgift utgår inte för bevis rörande fiskeskepp eller ny nationalitetshandling som utfärdas med anledning av ändring i skeppsregistret. För stämpelskatt vid uttagande av inteckning i skepp gäller lag (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, framförallt 24 1 st p3 och 2 st samt 21-22. 41 3.3 Uppbyggnad Sjöfartsregistret arbetar med ett databaserat informationssystem för lagring och utlämning av uppgifter ur registret. 42 Varje skepps data redovisas i skilda avdelningar: identifieringsuppgifter 43, uppgifter om skeppet 44, registreringsförhållanden 45, ägare 46, huvudredare 47, inteckningar 48 och anteckningar. 49 Parallellt med detta förs ett pappersbaserat arkiv i vilket varje skepp 50 har sin egen akt 51. Där förs fortlöpande in information om vilka slags ärenden skeppet och dess ägare varit berörda av. Alla inkomna handlingar, beslut och utskick etc. arkiveras i original eller som kopia. Införing i registret anses verkställd när handläggaren lämnar kommando om slutföring av databehandlingen. Därefter fogas ett bestyrkt registerutdrag till akten. 52 Skulle det uppstå avbrott i datasystemet får införing i stället göras på tillfälligt upprättat manuellt registerupplägg. Införingen anses gjord när handläggaren bestyrker den och skall snarast möjligt efter avbrottet överföras till datasystemet. 53 41 Stämpelskatten vid inteckning i skepp är 4 kronor för varje fullt tusental av det intecknade beloppet, dock alltid lägst 50 kronor. 42 Frf 2:1 ff. 43 Frf 2:3, registerbeteckning, fiskeskepps distriktsbeteckning och namn. 44 Frf 2:4, art, hemort, byggnadsår m.m. 45 Frf 2:5, inskrivningsdag och dagboksnummer för anmälan för registrering eller avregistrering m.m. 46 Frf 2:6, personnummer, inskrivningsdag och dagboksnummer för ansökan om inskrivning m.m. 47 Frf 2:7, huvudredarens namn och personnummer m.m. 48 Frf 2:8, inteckningens belopp med siffror jämte uppgift om myntslag eller värdeenhet m.m. 49 Frf 2:9, anmälan om partrederiavtal, uppgift om rättelser av införing i registret m.m. Se även SjöL 2:28-29. 50 Likadant upplägg för skeppsbyggen och båtar. 51 Frf 5:11. 52 Frf 5:14. 53 Frf 5:14. Det förenklade förfarandet kan också användas vid särskilda skäl.

15 Handlingar som utfärdas i ett registerärende samt utdrag ur skeppsregistret skall tillhandahållas sökande genast efter det att samtliga ärenden som skall tas upp samma dag blivit slutligt behandlade. Vid begäran skall handlingarna tillhandahållas samma kalenderdag om det finns särskilda skäl. 54 Sjöfartsregistrets personal består av en enhetschef som är lagfaren inskrivningsdomare 55, en kansliföreståndare samt ett antal domstolssekreterare. En jurist vid sidan av enhetschefen skall i normalfallet också finnas i tjänst men inte vid rörelsens avslutning. Enligt förordning (1979:593) med instruktion för sjöfartsregistret får tingsrätten förordna anställda med tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar t.ex. lämna upplysningar ur registret, göra förberedande införingar och verkställa olika beslut. 56 Vidare förordnar tingsrätten anställda med tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar handlägga bl.a. skeppsärenden. 57 3.3.1 Registrering Ett skepps nationalitet är avgörande för om det föreligger plikt och rätt till registrering i det svenska skeppsregistret. Det grundläggande folkrättsliga kravet för att fartyg skall inneha en stats nationalitet är att det finns en genuine link mellan fartyget och staten. 58 Enligt SjöL 1:1 skall ett fartyg anses som svenskt och föra svensk flagg om det till mer än hälften ägs av svenska fysiska eller juridiska personer. Undantag gäller för fartyg som är införda i något annat EES-lands skeppsregister än Sveriges, när de ingår i ekonomisk verksamhet etablerad i registerförande landet om fartygets drift kontrolleras och leds därifrån, och för fartyg som inte ingår i ekonomisk verksamhet om de vanligen finns i registerlandet och till mer än hälften ägs av fysiska personer som vistas i landet som medborgare eller i enlighet med EG- och/eller EES-reglerna. 59 Om fartyg står under avgörande svenskt inflytande eller ägaren har fast hemvist i Sverige får regeringen medge att fartygen anses som svenska. 60 54 Förordning (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet 6. I särskilda fall kan intressenter lämna in anmälan/ansökan 11.55, d.v.s. på aktuell inskrivningsdag, och kräva ut det 12.05, d.v.s. på samma kalenderdag. 55 Jfr SjöL 1:2 3st. 56 Förordning (1979:593) med instruktion för sjöfartsregistret 2. 57 Förordning (1979:593) med instruktion för sjöfartsregistret 4. Se även nedan 3.4.3 om statsansvaret. 58 Havsrättskonventionen UNCLOS från 1982, art 91 och Tiberg, s 6. 59 Se nedan om bakgrund till dessa bestämmelser. 60 SjöL 1:1b avser bl.a. bareboatcharter. En svensk juridisk person chartrar ett fartyg under vanligtvis längre period med vissa villkor. Se vidare 3.4.6 nedan.

16 Ett skepp som enligt SjöL 1:1 och 1b är att anse som svenskt skall föras in i skeppsregistret 61 oavsett var i världen det befinner sig. 62 Undantagna enligt SjöL 2:1 3 st är statsägda skepp som inte är avsedda för affärsdrift utan uteslutande för statsändamål. 63 Den som förvärvat ett registreringspliktigt skepp med full äganderätt vilket ännu inte regist-rerats skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. 64 För nybyggda skepp gäller en sexmånaders frist från sjösättningen. 65 Registreringsplikten för dessa skepp inträder således vid fristens utgång. Vidare har ägare till skepp under vissa förutsättningar en rätt att få sina skepp införda i skeppsregistret. 66 Kraven för skepp som ingår i ekonomisk verksamhet är att skeppets drift leds och kontrolleras från Sverige och att skeppet till hälften eller mer ägs av fysiska personer som är medborgare i ett EES-land eller av juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i ett sådant land och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom området. För att skepp som inte ingår i ekonomisk verksamhet skall få registreras i Sverige gäller att skeppet vanligen måste finnas i Sverige och till hälften eller mer ägas av fysiska personer som vistas i Sverige och som är svenska medborgare eller vistas i Sverige med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer inom EG eller EES. Dessa regler har sitt ursprung i ett antal domar från EG-domstolen, framförallt den som kallas Factortame II. 67 Factortame var ett fiskeföretag i Storbritannien med fiskefartyg registrerade i Storbritanniens skeppsregister. Dessa fartyg var tidigare registrerade i Spanien. Storbritannien gjorde ett tillägg till sin lagstiftning för att förhindra att fartyg registrerades i sitt register så att skeppsägarna skulle kunna utnyttja landets fiskekvoter. Tilläggen bestod bl.a. i skärpta ägarkrav på skeppen samt krav på skeppens geografiska användningsområde. Factortame kunde inte uppfylla alla dessa krav och gick till domstol. EG-domstolen kom fram till att detaljer kring registreringen får medlemsstaterna själva sköta så länge det görs i enlighet med gemensamhetslagstiftningen. Storbritanniens krav ansågs emellertid till stor del strida mot gemensamhetslagstiftningen. Detta föranledde 61 2:1 SjöL. 62 Se Tiberg, Fartyget s 19. 63 Det vore väl t.ex. märkligt om Flottan skulle vara förpliktigad att redovisa sitt fartygsbestånd i ett offentligt register. Dock hindrar inget frivillig registrering. Se resonemang prop 1973:42 s 228. 64 SjöL 2:2. 65 SjöL 2:2 2.st. 66 SjöL 2:1 2 st p 1 och 2. 67 EG-domstolens dom C-221/89 Queen Secretary of State versus Factortame Ltd. För SjöL 1:1 2 st p 2 och 2:1 2 st p 2 är grunden bl.a. EG-domstolens dom C-334/94 EG versus Frankrike.

17 för svensk del ändringar i SjöL 1:1 2 st p 1 och 2:1 2 st p 1 samt 1:1a. Enligt SjöL 2:1 2 st p 1 kan utländska ägare registrera sina skepp i det svenska skeppsregistret i enlighet med angivna förutsättningar, och skeppet anses enligt SjöL 1:1a svenskt. För att ett skepp skall registreras krävs tillsammans med registreringsanmälan 68 en fångeshandling eller annan tillförlitlig utredning om förvärvet samt bevis om ägarens person- eller organisationsnummer och nationalitet. 69 Har skeppet tidigare varit registrerat i utländskt register skall dessutom bevis om att skeppet har eller kommer att avregistreras där bifogas. 70 Av anmälan skall bl.a. framgå namn, nationalitet, hemvist, adress för ägaren och detsamma för huvudredaren om ett partrederi föreligger. Vidare skall förvärvets typ anges, datum för förvärv och tillträde, ev. äganderättsförbehåll eller liknande, ev. partrederiavtal, namn och ev. byggnadsnummer för skeppet samt hemort. 71 I det fall skeppet tidigare varit infört i det svenska skeppsbyggnadsregistret är överföringen till skeppsregistret förenklad. 72 Svenska skepp som ej är undantagna från registreringsplikten i SjöL 2:1 3st skall mätas av sjöfartsverket. 73 Efter utförd mätning utfärdar sjöfartsverket ett mätbrev för fartyget förutsatt att uppgifter om skeppets namn, registerbeteckning och hemort är säkerställda. I annat fall får mätbrevet inte utfärdas förrän skeppet har registrerats. När skeppsmätningen är avslutad skall sjöfartsverket också utfärda fartygsbevis som sänds till sjöfartsregistret. 74 Detta ligger sedan till grund för införing av de nya uppgifterna om skeppet i skeppsregistret. Vid bifall av anmälan tas registerutdrag ut och bevis utfärdas, ett exemplar till vardera ägaren, sjöfartsregistrets arkiv och renovationsexemplar. 75 Dessutom utfärdas ett nationalitetscertifikat för skeppet med uppgifter om namn, registerbeteckning, hemort bl.a. 76 Utan nationalitetscertifikatet får skeppet inte hållas i drift. 77 68 Frf 2:12 anger vad för uppgifter som krävs vid anmälan av skepp för registrering. 69 Frf 2:13 1 st. 70 Normalt ett avregistreringsintyg eller deletion certificate, se bilaga 1,men förvärvaren kan i princip välja att bevisa avregistreringen på det sätt han själv finner mest lämpligt. Frf 2:12 2 st. 71 Se bilaga 2 Anmälan av skepp för registrering och Frf 2:12. 72 Se bilaga 3 Anmälan av skepp för registrering, som innefattar överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret och Frf 2:13 3 st. 73 Förordning om skeppsmätning 2 och 4. 74 Förordning om skeppsmätning 16. 75 Frf 5:12, 19. Renovationen försvinner dock fr.o.m. 2001-12-01 vid flytten till sjöfartsverket. Undrar hur man löser situationen om brand uppstår och arkiv samt lokaler förstörs? 76 Se bilaga 4 nationalitetscertifikat samt Frf 6 kap. 77 Frf 6:12.

18 För utländska skepp som blivit svenska gäller särskilda regler vid införing i skeppsregistret. Bl.a. skall det visas att skeppet inte är infört i motsvarande utländska register i det forna hemlandet alternativt att det kommer att avregistreras där den dag det införs i det svenska skeppsregistret; vanligtvis sker detta genom att ett avregistreringsintyg utfärdat av det utländska registret bifogas registreringsanmälan. 78 Det kan ändå uppstå problem eftersom dessa regler inte alltid gällt fullt ut i alla länder. Skeppet SCUA Carmina Maris ägdes av ett norskt bolag och registrerades i norskt skeppsregister. Inteckningar togs ut i skeppet, och en svensk bank antecknades som pantbrevsinnehavare som säkerhet för ett lån. Därefter infördes skeppet i engelskt skeppsregister med en engelsk juridisk person som ägare. Skeppet avregistrerades och registrerades i Sveriges skeppsregister med ett svensk bolag som ägare. Samtidigt ansöktes om och beviljades inteckning samt pantbrev utfärdades. Detta upptäckte den svenska banken som nu var pantbrevsinnehavare till de norskregistrerade pantbreven samtidigt som någon annan var innehavare av de svenskregistrerade. Denna konstiga, och för respektive pantbrevsinnehavare ekonomiskt riskabla och otrevliga situation, uppstod sannolikt p.g.a. att det engelska registret inte krävde ett avregistreringsintyg. I stället förutsattes att de som anmälde skepp för registrering var gentlemän och inte for med osanning. Det engelska bolaget uppgav att de köpt skeppet fritt från inteckningar och detta godtogs av det engelska registret. När registreringsanmälan inkom till svenska registret tillsammans med avregistreringsintyg utfärdat av det engelska registret godtogs detta som underlag för beviljande av registrering och inteckningsansökan. Således betraktade svenska sjöfartsregistret det engelska skeppsregistret som ett motsvarande register likt lagtexten i SjöL 2:25 men utan att kontrollera vad för delar och funktioner det bestod av. 79 Numera torde problemet vara avhjälpt då England skärpt sina bestämmelser och numera kräver motsvarande avregistreringsintyg. För svensk del är min erfarenhet av arbetet på sjöfartsregistret att hanteringen är väldigt noggrann vid registrering av skepp från utlandet. Köpekontrakt o.dyl. måste ofta notariseras, legaliseras eller förses med apostill enligt särskilda konventioner, avregistreringsintyg kontrolleras och kontakt mellan de olika registren tas. I det aktuella fallet med Carmina Maris förliktes parterna i Svea Hovrätt. 80 Gäller registreringen ett nybygge från utlandet skall det visas motsvarande ur det utländska skeppsbyggnadsregistret. 81 Bevis om skeppets ickeregistrering i utländska register kan bl.a. fås från den utländska registermyndigheten. Skulle det vara nödvändigt för samordningen med den utländska registermyndigheten får sjöfartsregistret utföra registrering av skeppet trots att det utländska beslutet inte meddelats förrän efter inskrivningsdagens slut under förutsättning att beslutet kommer samma kalenderdag. 82 3.3.2 Inskrivning Anmälan om nyregistrering av skepp i skeppsregistret anses samtidigt innefatta en ansökan om inskrivning av ägarens förvärv. Inskrivningsplikt råder för förvärv av redan 78 SjöL 2:25 och Rune s 131f. 79 SvJT 1995 s 594 ff. 80 SvJT 1995 s 596 f och samtal med advokat Lave Beck-Friis. 81 SjöL 2:25 och Rune s 132. 82 SjöL 2:26 och Rune s 132.

19 registrerade skepp med den lagstadgade tidsfristen på en månad. 83 Förvärv av skepp skrivs in på grundval av registreringen enligt SjöL 2:1. 84 Vid ansökan om inskrivning av förvärv av skepp som redan är infört i registret krävs i likhet med vid nyregistrering fångeshandling i original och två bestyrkta avskrifter samt person- eller registreringsbevis, ej äldre än ett år, för förvärvaren beroende på om denne är privatperson eller juridisk person. 85 Vidare krävs bevis om överlåtarens behörighet om denne är juridisk person. 86 Sjöfartsregistret ställer inga krav på utformningen av överlåtelseavtal eller andra handlingar så länge det tydligt framgår att äganderätten till skeppet i fråga övergått till 100%. De av sjöfartsregistret tillhandahållna blanketterna är till för att förenkla ärendehanteringen. Det skall tydligt framgå att full betalning erlagts, därmed inte sagt att det behöver anges hur stor köpeskillingen var. Förvärvaren skall erhålla behörighet att förfoga över egendomen genom överlåtelse och pantsättning. Det får inte finnas någon form av äganderättsförbehåll, uttryckligt eller dolt, 87 förutsatt att inte ansökan avser inskrivning av villkorat förvärv. 88 Undantagna från inskrivningsplikten är dödsbon i annat fall än när dödsboet överlåter egendom som tillhört den avlidne. Tidsfristen för inskrivning när dödsboet överlåter egendomen är en månad från överlåtelsen förutsatt att bouppteckningen är registrerad. Skulle den inte vara det gäller en månad från registreringen. 89 En frivillig inskrivningsansökan hindras inte av undantaget. Rätt till förvärvsinskrivning tillkommer även den som förvärvat skepp med villkor om äganderättsförbehåll eller liknande. 90 Inskrivningen förenas då med anteckning om det villkor som förvärvets fullbordan beror på. 91 Det rör sig i denna situation om en rätt och inte plikt att anmäla förvärvet för inskrivningen. När förvärvet är fullbordat inträder däremot en inskrivningsplikt i vanlig ordning med den sedvanliga tidsfristen på en månad. 92 Sakrättsskyddet inträder även för ofullbordade förvärv i samband med inskriv- 83 SjöL 2:4. 84 SjöL 2:3,4 och Rune s 40. 85 Frf 2:14. 86 Se bilaga 5 Ansökan om inskrivning av förvärv av registrerat skepp eller andel däri. 87 Se vidare nedan. 88 SjöL 2:27. 89 SjöL 2:4 2 st och Rune s 50f. 90 SjöL 2:4 3 st. 91 SjöL 2:27 1.st. 92 SjöL 2:2, prop 1973:42 s.231 och Rune s.52.

20 ningen. Därmed frambringas ett starkt motiv för de som är endast inskrivningsberättigade att söka inskrivning. 93 Förvärv som skrivs in i det svenska skeppsregistret behöver inte ha träffats i enlighet med eller under svensk lag. Vid förvärv av skepp från utlandet är förhållandet oftast så att säljarlandets lag har tillämpats på överlåtelsen. Ofta måste alltså förvärvsinskrivning föregås av lagval. Om inte särskilda förhållanden föranleder annat bör registreringslandets lag föredras som grund för både den obligations- och sakrättsliga delen av förvärvet. Vidare skiftar inte skeppet nationalitet förrän förvärvet är fullbordat, d.v.s. både registrering och inskrivning av förvärvet får stå tillbaka. Detta medför också omvänt att en utlänning kan få sakrättsligt skydd av sitt ofullbordade förvärv genom inskrivning så länge skeppet är svenskt. 94 3.3.3 Avregistrering 95 Skepp registrerade i skeppsregistret skall avregistreras under vissa omständigheter. Till att börja med gäller detta om skeppet förolyckats eller huggits upp, övergetts till sjöss och sedan inte hörts av på tre månader eller om skeppet inte längre är registreringspliktigt. Vidare skall skepp avregistreras om det registrerats enligt SjöL 2:1 2st p1 eller 2 och dessa förutsättningar inte längre föreligger respektive ägaren begär avregistrering. Slutligen skall avregistrering ske om skeppet p.g.a. ombyggnad eller annan ändring inte längre innehar de kvalifikationer som krävs för att det skall klassas som skepp vad gäller mått och/eller egenskaper. 96 I de fall som avses i SjöL 2:6 1 st p 1, 2 och 5 samt när skeppet inte längre är registreringspliktigt och inte trots detta kan fortsätta att vara registrerat i Sverige skall ägaren inom en månad anmäla skeppet för avregistrering hos sjöfartsregistret. 97 I det fall skepp överlåts till utländska förvärvare och inte längre kan vara registrerat i Sverige så svarar förvärvaren jämte förre ägaren för att anmälan görs. 98 Precis som vid inskrivning av förvärv i det svenska skeppsregistret kan endast fullbordat förvärv innebära övergång av äganderätten till utlandet. Så länge förvärvet är betingat av t.ex. villkor 93 Prop 1973:42 s 245. 94 Prop 1973:42 s 234 och Rune s 59f. 95 Se bilaga 6 och 7 Anmälan av skepp för avregistrering samt Frf 2:16. 96 SjöL 2:6 1 st. 97 SjöL 2:6 3 st. 98 SjöL 2:6 4 st.

21 eller återtagandeförbehåll kan inte avregistrering ske. Däremot kan detta ofullbordade förvärv skrivas in, och först i och med förvärvets fullbordande inträder skyldigheten att anmäla skeppet för avregistrering. 99 Enligt Frf 5:15 skall skeppsregistrets data avseende det aktuella avregistrerade skeppet föras över till ett särskilt arkivregister. Sökbarheten i detta register motsvarar den i skepps-, skeppsbyggnads- och båtregistret men innehåller bara information fram till avregistreringstillfället. Skepp som skall avregistreras enligt grunden i SjöL 2:6 1 st p 3 - inte längre registreringspliktigt - får under vissa förutsättningar ändå inte avföras ur skeppsregistret, p.g.a. s.k. spärregler. Till att börja med gäller detta enligt SjöL 2:7 1 st partrederiägda skepp, d.v.s. om skeppet ägs av flera, delägare har lösningsrätt enligt SjöL 5:13 eller 16 och en lösen skulle medföra att skeppet kan registreras i skeppsregistret får skeppet inte avföras. Sker lösen i en sådan situation skall inte skeppet avföras ur registret. Så länge rätt till lösen kvarstår hos någon delägare får avregistrering icke verkställas. För att säkerställa att denna rätt inte förbigås skall skeppsregistret visa huruvida det aktuella skeppet ägs av ett partrederi eller ej. 100 Spärregel nummer två gäller i det fall det finns inskrivning av ett visst belopp, inteckning, i skeppet. 101 Sjöfartsregistret beviljar inteckningen och utfärdar som bevis ett pantbrev. Denna utställelse innebär inte i sig någon pantsättning. Panträtt upplåts genom att ägaren lämnar ut detta pantbrev som säkerhet för en fordran till en borgenär. Borgenären måste lämna in detta pantbrev och skriftligen samtycka till avregistreringen för att avföring av skeppet ur registret skall kunna verkställas. Borgenären kan kräva full betalning eller säkerhet av motsvarande omfattning som skeppet för att tillåta att skeppet registreras utomlands. På detta sätt undviker borgenären risken att säkerheten blir värdelös eller omöjlig att kräva ut. 102 Anteckning av pantbrevsinnehav i skeppsregistret är frivillig. Det åvilar inte ägaren eller innehavaren någon skyldighet att anmäla förhållandet. Även om ägaren själv innehar pantbrev måste alltså dessa inges för att avregistrering skall kunna ske och därmed visa att det inte finns några eventuella inteckningsborgenärer. 103 Kanske kan ett samband ändå ses mellan denna frivilliga anteckning och lottlösa inteckningsborgenärer? 99 Rune s 64. Jämför detta förfarande med inskrivning av ofullbordade förvärv och anmälningsskyldigheten som inträder vid förvärvets fullbordande. 100 Frf 2:7 och 9 p 1 och 2. Rune s 67 samt prop 1973:42 s 238. 101 SjöL 2:7 3 st, prop 1973:42 s 238. 102 Jfr dock i 3.3.1 nämnda fall med Carmina Maris. 103 Rune s 70.

22 I det fall en inteckningsborgenär på något sätt inte samtycker till avregistreringen kan ett slutligt beslut om avregistreringen inte fattas utom i ett undantagsfall. Detta innebär dock inte ett avslag av avregistreringsanmälan. Om avregistreringsanmälan har sin grund i t.ex. förvärv av utländsk person eller företag blir detta särskilt viktigt. Förvärvaren har fortfarande i och med anmälningen sakrättsligt skydd. 104 I undantagsfallet krävs som sagt inte inteckningsborgenärens samtycke, nämligen när ett skepp skall avregistreras enligt grunden i SjöL 2:6 p5 d.v.s. skeppet p.g.a. ombyggnad eller annan ändring upphört att vara skepp eller, utan att ändring vidtagits, skeppet inte längre anses utgöra skepp. Detta gäller under förutsättning att inteckningsborgenären inte har sökt betalning ur skeppet inom en månad från det att sjöfartsregistret underrättat honom om grunden för avregistrering. 105 Fordran behöver dock inte vara förfallen till betalning. I det fall skeppet blivit avregistreringsmässigt är det normalt borgenären egen risk om det skett genom ombyggnad. Skulle det visa sig att skeppet inte borde ha registrerats överhuvud taget och detta beror på fel hos sjöfartsregistret eller sjöfartsverket, kan inteckningsborgenären försöka utkräva skadestånd enligt skadeståndslagen (SkL). 106 Ovan nämnda avregistreringsgrunder kan i vissa fall vara svåra att uppfylla, och i vissa fall dröjer det innan de uppfylls, med bakgrund i spärreglerna, vilket i sin tur innebär att skeppsregistret kan innehålla skepp där avregistreringsgrund föreligger men avregistrering inte sker. Problem kan därmed uppstå vid t.ex. en konflikt om äganderätten till ett skepp. Skall de inskrivningsrättsliga reglerna gälla eller regler för lös egendom med tradition och besittning? 107 Enligt Rune 108 borde för skepp de inskrivningsrättsliga reglerna förbli gällande så länge skeppet finns infört i skeppsregistret. Stöd för detta kan i viss mån tydas ur SjöL 2:23 där avslagsgrunder för registrerings- och inskrivningsanmälningar uppges. 109 Det anges ingen motsvarande grund eller skäl för avslag p.g.a. att egendomen uppfyller kriterierna för avregistreringsbar egendom. 110 Således kan inte inskrivning av egendom som t.ex. förstörts vägras, däremot föreligger ingen inskrivningsplikt för detta förvärv utan en inskrivningsrätt. Frågeställningen kan bli aktuell t.ex. i det 104 Rune s 70, SjöL 2:12 3 st. Se också 3.4 nedan. 105 SjöL 2:7 4 st, Rune s 71f och prop 1973:42 s 238f. 106 SkL 3:2, se vidare nedan 3.4.3 om statsansvaret. 107 Rune s 72f. 108 Christer Rune. 109 Se vidare 3.3.5. 110 Rune s 73.

23 fall en bärgare förvärvar ett vrak eller en försäkringsgivare övertar ett skepp efter utgivande av ersättning till försäkringstagaren såsom för totalförlust. 111 Försäkringsgivaren kan här avstå från att överta skeppet, s.k. abandonnering, till förmån för förre ägaren. En liknande situation kan uppstå vid en s.k. dereliktionsförklaring, där en ägare förklarar att han överger sitt skepp eller vrak. 112 Anmälan av skepp för avregistrering 113 skall liksom registreringsanmälan och inskrivningsansökan göras av ägaren och inges skriftligen, förutsatt att inte nödvändiga handlingar visas upp. 114 Det måste framgå vilket skepp som avses och grunden för avregistrering. Om skeppet skall införas i utländskt register gäller att avregistrering får ske trots att det utländska beslutet meddelas efter inskrivningsdagens utgång förutsatt att det sker samma kalenderdag. 115 Fartyg registrerat i en stat medlem av sjöpanträttskonventionen från 1967 får inte registreras i en annan stat om inte första staten utfärdar bevis där det framgår att fartyget kommer avregistreras dagen sådan ny registrering äger rum. 116 Alternativt kan avregistreringsintyg utfärdas. 117 Avregistrering sker med verkan från den inskrivningsdag som inföll den kalenderdag då utlandsregistreringen skedde. 118 3.3.4 Avslagsgrunder Anmälan av skepp för registrering eller ansökan om förvärvsinskrivning kan i enlighet med vissa s.k. avslagsgrunder i SjöL 2:23 avslås. Dessa grunder anger motsatsvis när en anmälan eller ansökan skall bifallas. 119 Den första avslagsgrunden innebär att anmälan/ansökan skall avslås ifall den inte gjorts skriftligen och fångeshandling eller annan handling inte visats upp. 120 Sjöfartsregistret kan inte rimligtvis handlägga ett ärende utan ett tillfredsställande underlag. 121 111 Rune s 72f. 112 Tiberg, Vem äger vrak och vrakgods? 113 Anmälan av skepp för avregistrering, bilaga 6 och 7. 114 SjöL 2:20 1 st. 115 SjöL 2:26. 116 SjpKonv art 3.2b. 117 SjpKonv art 3.2a. 118 Rune s 135. 119 SjöL 2:23 och Rune s 125. 120 SjöL 2:23 p 1. 121 Rune s 125.