Fredrik Martin Arne, Ture J. Fornvännen 30, 129-136 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_129 Ingår i: samla.raa.se

Fredrik Martin Arne, Ture J. Fornvännen 30, 129-136 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_129 Ingår i: samla.raa.se

FREDRIK MARTIN AV T. J. ARNE Den 13 april 1933 avled i Kairo dr Fredrik Martin. Med honom bortgick en ovanlig typ bland svenska kulturhistoriker, en smula museiman, en smula diplomat, en smula konsthandlare, men framför allt en»connaisseur», en konstälskare och konstkännare av universell läggning, på samma gång som han var en utpräglad egocentriker. Han var otvivelaktigt en banbrytare inom den islamitiska konstforskningen, han var uppslagsrik och djärv i sina kombinationer, litade mer på sitt utomordentliga synminne och han hade sett ofantligt mycket av konst än på vad som stod i böckerna. Han älskade böcker framför allt dyrbara böcker i vackra band men han hade säkerligen icke tid att under sin kringflackande levnad läsa så mycket. Han litade icke på andra auktoriteter än sig själv, och därför böjde sig de flesta inför hans omdöme. Han var en stridbar man, snabb till angrepp, men kanske mindre uthållig i kampen, erkände icke heller gärna sina misstag. Han räknade icke många vänner han hade lätt för att stöta sig med folk när det gällde konstfrågor (och ibland även ekonomiska frågor), men han var mottaglig för sympati och vänlighet och gjorde gärna tjänster tillbaka, om de inte vållade särskild ansträngning. Han älskade skönhet, och, teoretiskt sett, voro inga offer honom för stora, när det gällde att förvärva ett åtråvärt konstföremål, särskilt om han själv var den förste som upptäckt det. När han nått sitt mål, ägnade han sitt förvärv ett kärleksfullt studium, offentliggjorde sina upptäckter och såg sig vanligen nödsakad att sedan avyttra det. Det var en brist hos Fredrik Martin, att han icke var mångmillionär och hade tillfälle att bli donator han hade kunnat sammanbi-inga en av världens märkligaste konstsamlingar. 9 Fornvännen IMS.

130 T. J. ARNE Fredrik Martin föddes den 8 maj 1868 i Stockholm och avlade studentexamen vid Beskowska skolan, överklassens speciella läroverk på den tiden. Genom släktskapsförbindelser med Hans Hildebrand kom han tidigt in i Stockholms vetenskapliga kretsar, umgicks mycket i A. E. Nordenskiölds hem och insöp så kulturhistoriska och etnografiska intressen. År 1890 fick han Vegastipendiet för en etnogratisk-arkeologisk forskningsresa till Sibirien, vilken han företog följande år. Försedd med goda rekommendationer lyckades han göra värdefulla etnografiska samlingar samt utföra arkeologiska grävningar, som tyvärr aldrig blevo publicerade av honom själv. Gravfynden utgöra fortfarande något av det viktigaste, som Västsibiriens jord lämnat ifrån sig. 1 Under ett längre, men ofrivilligt uppehåll i

FREDRIK MARTIN 131 staden Minusinsk fotograferade han igenom museets samlingar, och som resultat av detta hans arbete föreligger det synnerligen viktiga arbetet»l'åge du Bronze au Musée de Minoussinsk» (1893). 1»Sibirica» (1897) offentliggjordes de etnografiska samlingarna samt notiser om grävningarna. Inom den förhistoriska arkeologien kom Martin sedermera ej att göra några betydande insatser, men han har riktat Statens Historiska Museum med intressanta fynd från Balkanhalvön, Ryssland och Främre Asien. Ett par samlingar från Krim samt från Egypten och Cypern har han publicerat i Månadsbladet 1894 och 1897. Till Sibirien kom han ännu en gång 1899, därtill föranledd av rykten, att Andrées polarballong fallit ned någonstans nordöst om Jenissej. Expeditionen kunde, som vi nu veta, icke leda till något positivt resultat, men var rik på mödor och besvärligheter. Åren 1894 och 1895 begav sig Martin ut på nya resor till det europeiska Ryssland, Kaukasus och Centralasien, där han gjorde omfattande samlingar av islamitisk konst. Dessa utställdes till allmänt beskådande på Stockholmsutställningen 1897 i en egen paviljong och väckte stor uppmärksamhet. Förutom den rikt illustrerade utställningskatalogen utgav Martin rörande dessa samlingars viktigaste innehåll i rask följd bildverken: Möderne Keramik von Centralasien (1897), Morgenländische Stoffe (1897), Figurale persische Stoffe aus dem Zeitraum 1500 1650 (1899), Die persischen Prachtstoffe im Schlosse Rosenborg in Kopenhagcn (1901), Ältere Kupferarbeiten aus dem Orient (1902). Ett par år senare promoverades han i Wien till doktor på en avhandling om»timren aus Turkestan». Åren 1890 1902 var Fredrik Martin anställd som amanuens vid Statens Historiska Museum men befann sig mestadels på resor. En längre tid uppehöll han sig i Egypten för att söka bot för en lungåkomma, tidvis färdades han omkring i europeiska länder (Ryssland, Turkiet, Holland, England, Frankrike, Tyskland och Danmark) för att söka efter»svenska minnen i främmande land», ett arbete vartill riksdagen beviljade anslag under åren 1900 1902. En översiktlig redogörelse för hans många intressanta fynd i museer, privatsamlingar, arkiv och bibliotek förvaras i Vitterhetsakademiens arkiv. I tryck har han offentliggjort några av de märkligaste minnena av svensk konstfärdighet i utlandet i monografien: Svenska kungliga 1 Jfr T. J. A r n e, Västsibirisk kultur för 1 000 år sedan. (Festskrift till H. K. II. Kronprins Gustav Adolf 1932).

132 T. J. ARNE gåvor till ryska tsaren 1647 1699, Silverskatter i Kejserliga skattkammaren i Moskwa (1899, även i tysk översättning). De danska kungapresenterna till det ryska tsarhovet avbildas i ett följande år utgivet arbete: Dänische Silberschätze aus der Zeit Christian IV. Under dessa resor kom Fredrik Martin även till Konstantinopel, där han bl. a. förgäves sökte Karl Xll-reliker, speciellt historiska handlingar rörande konungens vistelse i Turkiet. För Martin personligen blev detta Konstantinopel-besök av särskild betydelse. Han uppgav sin museimannabana och fick anställning som drogman vid den svenska beskickningen i Konstantinopel, visserligen icke så mycket på grund av särskilda kunskaper i turkiska språket som med anledning av sitt levande intresse för orientalisk psyke och orientalisk kultur. Här stannade han till 1908, då han på grund av konflikt med legationschefen avgick från sin post. För Konstantinopel-besökamle svenskar var Martin under denna tid ett gott stöd, och han fick nu tillfälle att grundligt studera österländsk konst. Ett ståtligt resultat av dessa arbetsår blev hans praktfulla storfolioarbete:»a history of oriental carpets before 1800», ett dyrbart verk, till vilket även svenska staten bidrog med en mindre del av tryckningskostnaderna. Här framlades ett till betydlig del förut okänl material av orientalisk konst. Det gällde att i första rummet bestämma tid och tillverkningsort för 1500- och 1600-talens orientaliska mattor, och detta gjordes med hjälp av andra samtida konstföremål och uppgifter i dåtida litteratur, framför allt reseskildringar. Många nya uppslag gåvos, exempelvis rörande Orientens inflytande på svensk textilkonst. I fråga om de guld- och silkesvävda s. k.»polska mattorna» uppvisade Martin deras persiska ursprung, men hans teori, att dessa mattor kommo till Europa endast som gåvor från de persiska schaherna har nyligen tillbakavisats. De infördes även av det holländska ostindiska kompaniet, och sådana mattor synas även ha tillverkats i Indien. Ar 1910 ägde i Miinchen rum en omfattande orientalisk konstutställning, vilken Martin jämte professorerna Sarre och Burkel var med om att planlägga. Även ett antal av dr Martins egna dyrgripar voro här utställda, bland annat metallföremål och miniatyrer. At denna senare grupp av konstverk ägnade han under en följd av år sin uppmärksamhet och sammanbragte ur Europas förnämsta bibliotek och museer ett omfattande bildmaterial, som han i samarbete med sir Thomas Arnold utgav i två volymer: The miniature painting and

FREDRIK MARTIN 133 painters of Persia, India and Turkey from the eighth to the eighteenth century (1912).- Mr Upham Pope säger i sitt arbete»introduction to persian art» om detta verk:»dr F. R. Martins pioneer work, Miniature Painting and Painters of Persia, is still interesting and provocative.» Andra forskare förklara det vara grundläggande för den orientaliska miniatyrforskningen. Som fallet alltid är med Martins arbeten har stor omsorg nedlagts på bokens illustrativa utstyrsel, något som gör, att den alltid kommer att bibehålla sitt värde, även sedan däri uttalade meningar blivit ett commune bonum eller vederlagts. Till Martins intressantaste upptäckter hörde fyndet i Konstantinopel av ett av Gentile Bellini målat porträtt av en turkisk sultan samt orientaliska kopior av detsamma. Åt Persiens störste miniatyrist Behzad har han ägnat ett par uppsatser och tryckte åren 1926 och 1927 flera avhandlingar om manuskriptillustrationer från tinuiridisk tid. Det stora arkiv av bilder av konstindustriella föremål, som finnes tillgängligt för allmänheten i Musée des arts décoratifs i Paris, inspirerade Martin att själv anlägga en dylik samling, vilken han donerade (1915) till Sv. Slöjdföreningen i Stockholm för att tjäna som mönster och incitament åt konstnärer och hantverkare. Redan tidigt intresserade sig Martin för den praktfulla orientaliska lysterkeramiken med guldreflexer, som i slutet av förra århundradet ansågs ha sitt ursprung i Persien. I en publikation år 1899 om»the persian Lustre vase in the imperial Hermitage at St. Petersburg and some fragments of lustre vases found near Cairo at Fostat» framhöll han, att äldre dylik keramik hittats i Egypten. Sedermera har man gissat på Mesopotamien som denna keramiks hemland, men Martin har på sistone sökt göra gällande, att den var känd redan av romarna, åtminstone i Egypten, Härom handlar hans år 1929 i Faenza offentliggjorda skrift»lustre on glass and pottery in Egypt from the period of Hadrian to Saladin». Sina stora samlingar av äldre keramik från Egypten, Persien och Mindre Asien skänkte Martin för några år sedan under namnet»donazione Moro» till staden Faenza, där de uppställts i tre salar med ett 100-tal vitriner. Martin ansåg sig även genom analyser ha fått bevis för, att porslin med kaolin utexperimenterats och utförts i Egypten redan ett årtusende tidigare än i Kina. Även för sistnämnda lands konst och kultur visade Martin intresse.

134 T. J. ARS E Härom vittna hans publikation om Wu tao-tzes teckningar och hans uppsats om kommunismen i Kina på 1000-talet. Måhända lockad av dr Munthes framgångar nedskrev även Martin en del minnen och upplevelser från sina färder och utgav dem under titeln»sett, hört och känt». Tyvärr blev det nog ingen»best seller». Kanske hans i manuskript föreliggande bok om dr Munthe skulle ha rönt större succés. Under de senare åren av sitt liv välvde Fredrik Martin gigantiska planer om utgivandet av stora verk rörande persernas, arabernas och turkarnas dekorativa konst. En stigande ohälsa och ekonomiska svårigheter lade dock hinder i vägen för dessa planers realiserande. Han nödgades upplösa sina samlingar, hans storartade bibliotek försåldes i Florens han hade under de två sista decennierna haft en jämförelsevis fast punkt i sitt liv i den stora»martinska» villan i Settignano och själv insjuknade han svårt i Istanbul, där han tillbragte månader på sjukhus. Härifrån förflyttades han till Wien, där han återställdes så pass att han kunde tillbringa sitt livs sista månader i sitt älskade Egypten. Han var full av idéer och samlariver ännu då döden träffade honom. BIBLIOGRAFI En resa i vestra Sibirien utförd 1891 med understöd at Vegastipendiet (Ymer 1892). L'åge du bronze au Musée de Minoussinsk, Sthlm 1893. Fibulor och söljor frän Kertch, M. Bl. 1894. Föremål af koppar och brons från Egypten och Cypern, M. Bl. 1897. Sibirica, Sthlm 1897. F. R. Martins Sammlungen aus dem Orient in der allgem. Kunst- und Industrieausstellung zu Stockholm 1897, Sthlm 1897 (även på svenska). Orientalisk Konstindustri, Några ord om mina samlingar (Ord och Bild 1897). Sammlung F. R. Martin 1 6: 1) Timren aus Turkostan, Sthlm 1897. 2) (se ovan: Sibirica). 3) Möderne Keramik von Centralasien, Sthlm 1897. 4) Morgenländische Stoffe, Sthlm 1897. 5) Figurale persische Stoffe 1500 1650, Sthlm 1899. 6) Stickereien aus dem Orient, Sthlm 1899.

FREDRIK M ARTlS 135 Svenska kungliga gåfvor till ryske tsaren 1647 99; Silfverskatter i kejserliga skattkammaren i Moskva, Sthlm 1899 (även i tysk översättning). Dänisoho Silberschätze aus der Zeit Christian IV. Aufbewahrt in der Kaiserlichen Schatzkammer zu Moskau, Sthlm 1900. De svenska och danska silfverskattorna i Kreml i Moskva (Ord och Bild 1900). The persian Lustre vase in the impcrial Hormitage at St. Petersburg and somo fragments of lustre vases found near Cairo at Fostät, Sthlm 1899. Die porsischon Prachtstoffe im Schlosse Rosenborg in Kopenhagen, Sthlm 1901. Ältere Kupfcrarbeiten aus dom Orient, gosammelt von F. R. Martin, Sthlm 1902 (blott planscher, texten aldrig utkommen). A portrait by Gentilo Bollini found in Constantinoplc by J.(!) R. Martin (Burlington Magazino 9, 1906). A history of oriental carpets before 1800, Wien 1906 08. Two portraits by Bohzad, tho groatest paintor of Persia (Burlington Magazine 15, 1909). The true origin of so-oalled Daraascus ware (Burlington Magazine 15, 1909). New original and oriental copies of Gentilo Bollini, found in the East (Burlington Magazine 17, 1910). Les miniatures de Behzad dans un manuscrit persan daté 1485, Munich 1912. Miniaturon und Buchkunst (ur Ausstellung von Meisterwerkon muhammedanischor Kunst, Miinchen 1910, hgg. von Sarre und Martin), Miinchen 1911 1912. The miniature painting and painters of Persia, India and Turkoy from the eighth to the eigtheenth century, 2 vols., London 1912. A chinese jug of Sassanian type (Burlington Magazine, sept. 1912). Wu tao-tze, Zeichnungen nach Wu tao-tze aus der Götter- und Sagenwelt Chinas, 1913. Konstfrågor, Sthlm 1915. Bilder från konsten, slöjden och industrien. Plan för begagnandet av samlingen. Sthlm 1915. The doaler of Memphis, Munich 1916. Miniatures from the period of Timur in a raanuscript of the poems ot Sultan Ahmad Jalair, Vionna 1926. The Nizämi manuscript illuminatod by Bihzad, Mirak and Qasim Aii, writton for the Sultan Aii Mirza Badläs in the British Museum, Vienna 1926. (med Th. Arnold). The Minatures in Hilalis mystical poem: the King and the dervish, 1926.

136 T. J. ARSE The Nizäini manuscript from the library of the shah of Persia now in tho Metropolitan museum at New York, Vionna 1927. (efter C. R. Huc). Communisra in China in the XI century, 1928. Lustre on glass and pottery was known in Egypt already in Roman times, Munich 1928. Lustre on glass and pottery in Egypt from the period of Hadrian to Saladin, Fsenza 1929 (ur Collana di studi d'arte ceramica). Ett Kristinasmycko i Athon (Fataburen 1929). Katalog övor Martins på exekutiv auktion försålda boksamling, Fironzc 1931 (på italienska). Sett, hört och känt, Sthlm 1933. De egyptiska islamiska motiven på tvä dopfuntar i Statens historiska museum (Fornvännen 1935). T. J. AUNE: Fredrik Martin. ZUSAMMENFASSUNG. Am 13. April 1933 ist in Kairo Dr. Fredrik Martin gestorben, schwediscber Konsthistoriker und Archäologo und hervorragonder Spozialist auf dom Gobieto der niusulnianischon Kunstgoschichtc. Er war boi seinem Todo 65 Jahre alt und hatte don grösstcn Teil seines Lobens auf Roison im Auslande verbracht. Mit 23 Jahren machto er erfolgrcicho Ausgrabungen in Westsibirien und publizierte kurz nachher die noch hculzutage sehr wichtige und niitzlichc Arboit»L'ågo du bronzo au Muséo do Minoussinsk». Er besuchte später wiodcrholt Russland, don Kaukasus, Zentralasion und Ägypten, vorbrachte sochs Jahre in der Tiirkei als Dragonian an der schwedischen Gcsandtschaft in Konstantinopel und lebto später, wonn er nicht auf Reisen war, hauptsächlich in Sottignano bei Florenz. Neben den Professoren Sarre und Burkel war er der Initiativergreifer der mohammodanischon Kunstausstollung in Miinchon 1910. Als Friichte einer Ausstellung in Stockholm 1897 von islamischem Kunstgewerbe publizierte er in rascher Folgo eine Reiho von Werken und samraolte sich dann zu der grossen Arboit»A history of Oriental carpets before 1800» (1900 08). Ebenso wichtig wie diese ist sein Work»The miniaturo painting and painters of Persia, India and Turkoy from the cigbth to the eigbtoenth century» (1912). In der Stadt Faenza findet man unter dem Namon»Donazione Moro» eine grosse keramische Sammlung, von Martin gesohenkt, und ein von ihm an»svenska Slöjdföreningen» in Stockholm geschenktes Kunstindustriollos Bildarohiv trägt soinen Namen. Seine Bibliographie zählt za. 40 zum Teil sehr umfangrcichc Arbeiten.