Nyhetsbrev IP/TMT 2015:2 24 september 2015 What s new? Svensk varumärkesrätt anpassas till den nya varumärkesregleringen inom EU Europaparlamentet har yttrat sig över kommissionens förslag till ett nytt direktiv om företagshemligheter Import av mobiltelefoner och annan liknande utrustning aktualiserar ersättningsskyldighet för privatkopiering VARUMÄRKEN Mot bakgrund av att varumärken har fått en allt viktigare roll på dagens konkurrensutsatta marknad pågår slutförhandlingar inom EU om att reformera och modernisera varumärkesregleringen. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en utredning som ska ta ställning till vilka ändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de nya EU-reglerna som sannolikt kommer att antas inom kort. I mars 2013 lade EU-kommissionen fram ett förslag på en reform av varumärkesdirektivet (2008/95/EG) och varumärkesförordningen (EG 40/94). Syftet med reformen är att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra regleringen mer tillgänglig och ändamålsenlig. Ändringarna ska bl.a. leda till lägre kostnader, förenklingar, snabbare förfaranden samt ökad förutsebarhet och rättssäkerhet. Den nya varumärkesförordningen Rätten till gemenskapsvarumärken som omfattar alla EU-länder regleras i varumärkesförordningen. De föreslagna ändringarna syftar väsentligen till att effektivisera förfarandet för registrering av varumärken på EU-nivå och underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas varumärkesmyndigheter och OHIM. Dessutom kommer varumärken på EU-nivå att byta namn från gemenskapsvarumärken till Europeiska unionens varumärken. Det nya varumärkesdirektivet Tanken med varumärkesdirektivet är att harmonisera medlemsstaternas regleringar avseende vad som krävs för att få och behålla ett nationellt varumärke. I direktivet regleras däremot inte själva de adminis-
trativa förfarandena. Syftet med det nya förslaget är att genom ytterligare harmonisering anpassa den nationella varumärkesrätten till vad som kommer att gälla för gemenskapsvarumärken. Detta sker delvis genom att vissa förfaranderegler införs för registrering och hävning. Vidare kommer vissa bestämmelser som tidigare varit frivilliga såsom det utökade skyddet för välkända varumärken och bestämmelser om kollektivmärken att bli obligatoriska. Dessa nyheter kommer dock inte att påverka svensk rätt i någon större utsträckning eftersom dessa regler redan finns i varumärkeslagen (2010:1877). Ändringar i Svensk rätt Den första stora nyhet som kommer att föranleda en förändring av svensk lagstiftning är att grafisk återgivning som krav för att kunna registrera ett varumärke tas bort. Syfte med denna ändring är att underlätta registrering av okonventionella varumärken såsom t.ex. ljud, färg eller form. Den andra nyheten som är värd att notera är att en innehavare ska ha rätt att förhindra att varor med identiska eller förväxlingsbara kännetecken förs in i medlemsstaten där varumärket är registrerat. Tanken bakom det är att bekämpa varumärkesförfalskning avseende varor i transit. Förhandlingarna inom EU befinner sig i slutskedet och förslagen förväntas träda i kraft under 2016. Den svenska utredaren förväntas redovisa sina förslag i november 2016. Även om många av de regler som blir obligatoriska redan har införlivats i svensk rätt, kommer det att bli intressant att se hur utredningen ställer sig till att kravet på grafisk återgivning tas bort. Om samma ändring genomförs i Sverige kommer det att möjliggöra registrering av nya okonventionella varumärken. Vill ni veta mer, kontakta gärna Bojana Saletic (bojana.saletic@hammarskiold.se) Företagshemligheter För ca ett år sedan skrev vi om Europeiska kommissionens förslag till direktiv om skydd för företagshemligheter. Europaparlamentet har nyligen kommit med ändringsförslag till direktivet. De huvudsakliga förändringarna hänför sig till räckvidden av direktivets tillämplighet och vilka krav som ska ställas för att påvisa brott mot skyddet för företagshemligheter. Företagshemligheter spelar enligt de flesta marknadsaktörer en betydelsefull roll för företagens tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Reglerna gällande företagshemligheter är i dagsläget inte harmoniserade på EU-nivå vilket innebär att vissa medlemsstater har ett skydd mot otillbörligt användande av företagshemligheter, medan sådan lagstiftning saknas i andra medlemsländer. Definition av begreppet företagshemligheter Kommissionens förslag till direktiv om skydd för företagshemligheter har flitigt diskuterats i parlamentet. Den huvudsakliga kritiken mot förslaget har inriktat sig på att det skulle medföra ett för vittgående skydd för företagshemligheter till följd av en otydlig reglering med en vid definition av begreppet företagshemlighet. Gällande själva definitionen av företagshemligheter ansluter sig parlamentet i stort till kommissionens förslag. Däremot begränsas själva direktivets räckvidd för att därigenom försöka åstadkomma ett tydligare regelverk. Direktivets räckvidd Direktivets tillämplighet ska enligt parlamentets ändringsförslag bl. a. begränsas till att inte omfatta sådan information, kunskap, erfarenhet eller yrkesskicklighet
som en arbetstagare förvärvat hederligt vid normal yrkesutövning. Sådan information ska därmed falla utanför direktivets tillämpningsområde. På detta sätt söker parlamentet stärka arbetstagarnas ställning eftersom det skulle begränsa arbetstagarnas fria rörlighet om sådan information klassades som företagshemlighet. Dessutom föreslår parlamentet att direktivet inte ska påverka mediernas frihet och mångfald. Parlamentet anser vidare att direktivet inte heller ska inverka på tilllämpningen av sådana regler som innebär att innehavare av företagshemligheter med hänsyn till allmänintresset är skyldig att röja information (s.k. whistleblowing). Detta utgör ett avsteg från kommissionens förslag som erbjuder en vidare rättslig grund att starta en process mot journalister som använder sig av företags anställda som källa. Processmöjligheten kvarstår dock även enligt parlamentets ändringsförslag eftersom endast sådan informationsspridning som har skett i allmänhe t- ens intresse är undantagen från skyddet för företagshemligheter. Bedömningen om informationsgivningen har skett i allmänhetens intresse kommer enligt förslaget vara upp till domstolar att avgöra. Sanktioner, laglig och olaglig användning av företagshemligheter Även vad gäller sanktionsmöjligheter ansluter sig parlamentet i stort till kommissionens förslag. Parlamentet föreslår dock en väsentlig ändring vad gäller när användning av viss information ska anses utgöra brott mot skydd för företagshemligheter. Enligt kommissionens förslag ska ett företag vara tvunget att visa uppsåt eller grov oaktsamhet. Eftersom det kan vara svårt att bevisa riskerar det kravet att medföra en tandlös reglering. För att undvika det föreslår parlamentet en uppdelning mellan laglig och olaglig användning av företagshemligheter. Anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter ska enlig parlamentets förslag som huvudregel vara olagliga. Laglig användning ska föreligga om företagshemligheten anskaffats genom bl.a. oberoende upptäckt eller skapande, undersökning, demontering eller test av en produkt eller ett föremål (s.k. reversed engeneering), om arbetstagare eller arbetstagarföreträdare utövar sin till rätt till information och samråd i enlighet med lagstiftning och/ eller praxis samt annan anskaffningsmetod som överensstämmer med god affärssed. Vad händer framöver? Efter att parlamentet redovisat sina kommentarer till kommissionens förslag på direktivtext kommer trepartsmöten att ske mellan kommissionen, rådet och parlamentet för att försöka enas om en författningstext som ska röstas igenom i det juridiska utskottet innan förslaget kommer upp till röstning på plenarsammanträdet som är satt till slutet av november 2015. Om direktivförslaget antas har medlemsstaterna två år på sig att implementera direktivet. Direktivförslaget motsvarar i stora drag den svenska skyddsnivån varför direktivet inte förväntas medföra några större förändringar. Enligt parlamentets förslag till direktivtext står det medlemsländerna fritt att själva bestämma om straffrättsliga sanktioner som ett utökat skydd mot spridning av företagshemligheter. Regeringen har tillsatt en nationell utredning Ett bättre skydd för företagshemligheter om att införa straffrättsliga bestämmelser vid spridning av företagshemligheter. Det finns en lagrådsremiss i ärendet, men ingen proposition har ännu kommit ut. Vill ni veta mer, kontakta gärna Alexandra Leppälä (alexandra.leppala@hammarskiold.se)
UPPHOVSRÄTT Nyligen har två olika hovrätter prövat anspråk avseende privatkopieringsersättning vid import av mobiltelefoner. Båda hovrätterna fastslog att mobiltelefoner ska anses vara särskilt ägnade för privatkopiering eftersom de relativt enkelt kan användas till detta och lagringskapaciteten möjliggör privatkopiering i mer än obetydlig omfattning. Det ställs inga krav på att mobiltelefonen i hög grad används för privatkopiering och för att undvika ersättningsskyldighet måste tillverkaren eller importören visa att funktionen nästan aldrig används. Utgångspunkten inom upphovsrätten är att upphovsmän har ensamrätt att tilllåta kopiering av sina skyddade verk. Genom upphovsrättslagen (1960:729) 12 inskränks dock denna ensamrätt när det gäller privatkopiering, det vill säga rätten att för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. För att i viss mån kompensera upphovsrättsinnehavarna för detta har de rätt till ersättning från näringsidkare som tillverkar eller importerar anordningar som är särskilt ägnade att användas för privatkopiering. Mobiler särskild ägnade för privatkopiering Det har länge varit oklart om till exempel mobiltelefoner, surfplattor och datorer anses vara särskilt ägnade för privatkopiering i lagens mening eftersom de inte bara kan användas för privatkopiering av offentliggjorda verk. Upphovsrättsorganisationen Copyswede stämde därför Telia Sonera (Svea hovrätt T 6515-14) respektive Sony (Hovrätten över Skåne och Blekinge T 1383-14) eftersom de importerat mobiltelefoner utan att betala privatkopieringsersättning till Copyswede. Hovrätterna prövade om begreppet särskilt ägnade omfattar de aktuella mobiltelefonerna och konstaterade att varken lagens ordalydelse eller dess förarbeten ger någon klar ledning om vilka anordningar som ska anses vara särskilt ägnade för privatkopiering. Hovrätterna menade att det därför finns ett stort utrymme att tolka begreppet särskilt ägnade i ljuset av den motsvarande bestämmelsen i EU:s Infosocdirektiv, som ställer upp ett krav på rimlig ersättning till upphovsrättsinnehavarna. Av EU-domstolens praxis framgår att det räcker med att anordningen har kapacitet att framställa kopior för att motivera en tillämpning av reglerna. Det presumeras således att de berörda enheterna ska användas till privatkopiering. Det är därför inte nödvändigt att det rent faktiskt görs privatkopior med de aktuella enheterna. Om det däremot visar sig att funktionen i praktiken nästan aldrig används uppstår ingen ersättningsskyldighet. Hovätterna menade att begreppet särskilt ägnade innebär att det inte är tillräckligt att det är möjligt att använda anordningarna för privatkopiering utan att deras egenskaper även gör dem mer lämpliga än vissa andra anordningar för privatkopiering. Exempel på sådana egenskaper är att anordningen är lämplig och relativt enkel att använda för lagring av privatkopierat material och att kapaciteten möjliggör privatkopiering av en viss omfattning. Det räcker med andra ord att lagringskapaciteten exempelvis möjliggör privatkopiering av några få låtar. Anordningen behöver inte heller huvudsakligen, eller ens i hög grad, användas för privatkopiering för att omfattas av bestämmelsen eftersom en sådan tolkning skulle urholka bestämmelsens högt ställda skyddsnivå. Trots att mobiltelefoner huvudsakligen används för annat än privatkopiering konstaterade båda hovrätter att mobiltelefonerna uppfyller de krav som begreppet särskilt ägnade ställer då de är lämpliga och relativt lätta att använda för privatkopiering samt att minneskapaciteten medger lagring i relativt stor omfattning.
Ersättningsnivån Svea hovrätt fann att TeliaSonera är skyldig att utge ersättning till Copyswede men prövade inte själva ersättningsnivån. Även Sony befanns skyldig att utge privatkopieringsersättning; i detta mål bestämde Hovrätten över Skåne och Blekinge ersättningsnivån till tre kronor per GB med motiveringen att det rörde sig om en mobiltelefon som har fler funktioner än en mp3-spelare, som ersätts med fyra kronor per GB, och att dess lagringskapacitet används även för annat än privatkopiering. Mot bakgrund av detta, och med tanke på att ersättningsskyldighet inträder redan vid en begränsad lagringskapacitet, finns det anledning att uppmärksamma risken för eventuell ersättningsskyldighet vid import eller tillverkning av inte bara mobiltelefoner utan även annan liknande utrustning som kan användas för kopiering och lagring. Vill ni veta mer, kontakta gärna Bojana Saletic (bojana.saletic@hammarskiold.se) För att undvika ersättningsskyldighet måste tillverkaren eller importören visa att kopierings- och lagringsfunktionen inte används i praktiken, något som kan vara väldigt svårt, om inte omöjligt, att bevisa. Advokatfirman Hammarskiöld & Co Besöksadress: Skeppsbron 42 Telefon: +46(0)8 578 450 00 Box 2278 Fax: +46(0)8 578 450 99 103 17 Stockholm www.hammarskiold.se Kontaktpersoner IP/TMT Thomas Lindqvist (delägare) Claes Langenius (delägare) Peter Ahlström thomas.lindqvist@hammarskiold.se claes.langenius@hammarskiold.se peter.ahlstrom@hammarskiold.se Bojana Saletic Nina Sna Ahmad Alexandra Leppälä bojana.saletic@hammarskiold.se nina.snaahmad@hammarskiold.se alexandra.leppala@hammarskiold.se Denna publikation från Hammarskiöld & Co förmedlar information och kommentarer på den juridiska utvecklingen av intresse för våra klienter. Nyhetsbrevet är inte en heltäckande sammanställning av de behandlade frågorna och är inte avsett att utgöra juridisk rådgivning. Läsare skall därför alltid söka specifik juridisk rådgivning innan de vidtar några åtgärder med anledning av de frågor som behandlas i nyhetsbrevet.