NPS Nationellt planeringsstöd Årsrapport 2011. En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad

NPS Nationellt planeringsstöd Årsrapport 2011 En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad

Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnr 2011-1-15 Publicerad www.socialstyrelsen.se, januari 2011 2

Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys av tillgång och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens. I 2010 års regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och tandhygienister. Denna rapport redovisar uppgifter om samt Socialstyrelsens bedömning av arbetsmarknadsläget för de berörda yrkesgrupperna. I bedömningen ingår både det aktuella läget och den framtida utvecklingen. Rapporten har utarbetats av Maria Enggren Zavisic och Hans Schwarz. Projektledare för uppdraget har varit Maria Enggren Zavisic. Det nationella planeringsstödets referensgrupp för hälso- och sjukvården, som består av representanter från Högskoleverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet, Handikappförbundens samarbetsorgan och Vårdföretagarna har haft möjlighet att lämna synpunkter på rapporten. Diskussioner har även förts med det nationella planeringsstödets referensgrupp för tandvården, som består av Sveriges folktandvårdsförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening samt Sveriges Privattandläkarförening. Lars Erik Holm Generaldirektör 3

4

Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 6 Inledning... 8 Tillgång på legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal... 9 Internationell statistik... 9 Tillgång i Sverige... 12 Regional tillgång... 16 Tillgång i tandvården... 23 Internationell statistik... 23 Tillgång i Sverige... 24 Regional tillgång... 27 Efterfrågan... 31 Efterfrågan på kort sikt... 31 Etablering på arbetsmarknaden... 31 Migration... 32 Enkät om sysselsättningsfrekvens... 36 Metod och urval... 36 Brister och begränsningar... 37 Resultat... 37 Rekryteringsläget Socialstyrelsens arbetsmarknadsenkät 2010... 39 Hälso- och sjukvårdspersonal... 40 Tandvårdspersonal... 41 Andra organisationers bedömning av rekryteringsläget... 43 Efterfrågan på lång sikt... 45 Prognosrapporten 2009 2025... 46 Diskussion... 51 Utbildningsdimensionering... 51 Kompetenssammansättning... 52 Migration... 52 Socialstyrelsens bedömning... 53 Referenser... 56 Bilaga 1... 57 Bilaga 2... 62 Bilaga 3... 65 Bilaga 4... 67 Bilaga 5 Centrala termer, definitioner och begränsningar och brister. 69 5

Sammanfattning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen bedöma hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, samt tandvårdens tillgång och efterfrågan på tandhygienister och tandläkare. Sysselsättningsstatistiken som rapporten presenterar avser senast tillgängliga data från november 2008. Legitimationsstatistik finns från år 2009. Statistiken visar att tillgången på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor i hälso- och sjukvården fortsätter att öka, dock i olika takt. Tillgången på läkare har ökat mer år 1995 2008 än tillgången på barnmorskor och sjuksköterskor. Även antalet specialistläkare totalt har ökat under åren 1995 2008. Utvecklingen ser dock olika ut i olika specialiteter. Tydligast ökning syns för kardiologer, som ökat med närmare 90 procent. En bidragande förklaring är att specialiteten är ny. Inom psykiatri har antalet specialister per 100 000 invånare ökat med knappt 30 procent, motsvarande ökning ses också för specialister inom allmänmedicin, ortopedi och anestesi och intensivvård. Under de senast redovisade åren syns en markant ökning av svenskfödda läkare som erhållit sin läkarutbildning i ett annat land och som återvänt till Sverige. År 2008 återvände närmare 100 stycken, vilket är en fördubbling jämfört med år 2005. Mellan år 1995 och 2006 har det årliga antalet utexaminerade specialistsjuksköterskor legat relativt stabilt på i genomsnitt knappt 1 400 personer. Ett trendbrott som ses under åren 2007 och 2008 är att antalet utbildningsplatser ökar till cirka 1 650. Vidare ökade antalet som påbörjade specialistsjuksköterskeutbildningen år 2010 med nio procent. Antalet barnmorskor per 100 000 invånare är högst i Stockholm och i Västsverige. Flest barnmorskor verksamma i privat regi återfinns i Stockholm. Vidare visar statistiken att tillgången på tandhygienister har ökat. Antalet sysselsatta tandläkare i tandvården har däremot minskat något under perioden 1995-2008. Alltfler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder, enligt uppgifter från Sveriges tandläkarförbund. De vanligaste förekommande utbildningsländerna är Polen, Rumänien och Ungern. För tredje gången görs en prognosrappport inom ramen för nationella planeringsstödet, NPS. Sammanfattningsvis pekar prognosen, som sträcker sig fram till år 2025, på att antalet läkare ökar med 5 procent räknat exkl. nettoinvandring. Regeringens satsning på utökningen av antalet utbildningsplatser under de senaste åren samt en ökad genomsnittlig pensionsålder kan bidra till att tillgången på läkare förbättras ytterligare. Antalet utbildningsplatser ökar med 165 platser när satsningen är fullt utbyggd år 2015, en ökning med drygt 25 procent. Den genomsnittliga pensionsåldern har ökat för samtliga studerade yrkesgrupper. Antalet sysselsatta sjuksköterskor ökar och antagningarna till sjuksköterskeprogrammet har också ökat. År 2010 var ökningen av antagna 9 procent. Antalet barnmorskor kommer att minska med 6 procent fram till och med år 6

2025. Sverige har vid internationella jämförelser en hög andel barnmorskor per 100 000 invånare. Många utbildade barnmorskor är sysselsatta inom hälso- och sjukvården som sjuksköterskor. Enligt resultat från en enkät om sysselsättningsfrekvens som Socialstyrelsen skickat ut till de legitimerade yrkesgrupperna under hösten 2010 arbetar ett flertal barnmorskor deltid idag och skulle kunna tänka sig att arbeta fler timmar. Antalet tandläkare kommer att minska med 6 procent trots regeringens 50- procentiga ökning av antalet utbildningsplatser för tandläkare. Medelåldern för tandläkare är hög vilket innebär att 40-talisternas pensionsvåg kommer att minska antalet tandläkare i förhållandevis stor utsträckning. Tandhygienister är den grupp som ökat mest under de senaste åren. Trenden håller i sig men ökningen kommer att plana ut och stabiliseras. Behörighetsutredningens förslag om en förlängning av utbildningen kan komma att minska antalet nyutexaminerade tandhygienister temporärt under ett par år. 7

Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys av tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens (1). I 2010 års regleringsbrev har detta uppdrag även omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandläkare och tandhygienister. Sedan den 31 januari 2010, då föregående årsrapport (2) publicerades har Socialstyrelsen tagit fram följande underlag som denna rapport i huvudsak bygger på: Tillgång på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2008 (3) Tillgång på specialistläkare 2008 (4) Tillgång på specialistsjuksköterskor och legitimerade röntgensjuksköterskor 2008 (5) Enkätundersökningar om landstingens bedömning av arbetsmarknadsläget och av rekryteringsmöjligheterna av vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården samt tandvården (bilaga 1-3) Socialstyrelsens enkät om sysselsättningsfrekvens, 2010 (bilaga 4) Prognos över sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Åren 2009 2025 (6). För beskrivningar av centrala termer, definitioner och brister och begränsningar i statistiken, se bilaga 5. 8

Tillgång på legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal I detta kapitel beskrivs tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare i den svenska hälso- och sjukvården. Fördjupad statistik finns att tillgå i följande rapporter: Tillgång på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2008 (3) Tillgång på specialistläkare 2008 (4) Tillgång på specialistsjuksköterskor och röntgensjuksköterskor 2008 (5) Prognos över sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Åren 2009 2025 (6). Internationell statistik Tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal och situationen på arbetsmarknaden är något som i hög utsträckning följs upp och diskuteras i internationella sammanhang. Flera organisationer som WHO, EUROSTAT och OECD tar fram statistik över tillgången på hälso- och sjukvårdpersonal i olika länder. Det är dock svårt att jämföra länder sinsemellan när det gäller personaltillgång, eftersom bakomliggande metoder och definitioner skiljer sig åt. Det är inte heller alltid tydligt vilka mått som används för att beskriva tillgången. Personaltäthet kan till exempel beskrivas som antalet utbildade, antalet sysselsatta och antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvården eller antalet sysselsatta med patienter inom hälso- och sjukvården. Få länder, inte heller Sverige, har data över antalet sysselsatta med patienter inom hälsooch sjukvården. Ännu mer osäker är den internationella statistiken för sjuksköterskor där definitionen av begreppet sjuksköterska varierar mellan länder. De nordiska länderna har arbetat tillsammans under flera år för att få fram jämförbar statistik, och sedan ett antal år tillbaka publiceras denna av Nomesco. För de nordiska jämförelserna i den här rapporten har underlag hämtats från Nomesco för uppgifter om Finland och Norge, Sundhetsstyrelsens Bevægelsesregisteret för Danmark samt Socialstyrelsens NPS-databas för Sverige. De finska uppgifterna avser legitimerade i arbetsför ålder och inte nödvändigtvis sysselsatt personal vilken resulterar i en större överskattning, särskilt för sjuksköterskor. Det är första året som uppgifter för Finland redovisas i NPS-rapporten. Utvecklingen under åren 2002 2008 för Danmark, Finland, Norge och Sverige beskrivs i graferna nedan. Statistiken visar till exempel att Sverige har fler barnmorskor än Danmark och Norge (figur 1). Den svenska barnmorskestatistiken redovisar dock en överskattning av antalet jämfört med Norges och Danmarks statistik, då vissa barnmorskor arbetar som sjuksköterskor. Ansvarsområdet för barnmorskor i Sverige skiljer sig åt i jämförelse 9

med andra nordiska länder. Detta medför att de svenska barnmorskorna har ett delvis annorlunda och utvidgat ansvarsområde. Det gör att jämförelsen mellan länder inte är helt rättvisande. Vidare har Norge betydligt fler sjuksköterskor per 100 000 invånare än de övriga nordiska länderna (figur 2). För Norges och Danmarks del förklaras det av att statistiken skiljer sig från Sveriges i detaljeringsgrad. År 2002 2008 ökade tillgången på sjuksköterskor i samtliga länder, men mer i Norge. Norge har också den största tillgången på läkare (figur 3). Figur 1. Antal barnmorskor per 100 000 inv. i fyra nordiska länder, år 2002-2008. Antal barnmorskor per 100 000 invånare 80 60 40 20 0 Danmark Norge Finland Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco. Figur 2. Antal sjuksköterskor per 100 000 inv. i fyra nordiska länder, år 2002-2008. Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare 1600 1200 800 400 0 Danmark Finland Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco. 10

Figur 3. Antal läkare per 100 000 inv. i fyra nordiska länder, år 2002-2008. Antal läkare per 100 000 invånare 400 300 200 100 0 Danmark Finland Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco. För att vidga utblicken presenteras i årets rapport uppgifter från våra grannländer på andra sidan Östersjön; Estland, Litauen, Lettland, Polen och Tyskland. Antalet barnmorskor är förhållandevis högt i Polen jämfört både med Östersjöländerna och med de nordiska länderna. Sverige har den högsta andelen av de länder som jämförs här. Antalet sjuksköterskor per 100 000 invånare är generellt sätt lägre i Östersjöländerna än i de nordiska. Tydligast syns att antalet läkare i Polen är betydligt färre än i övriga länder. I Polen finns drygt 215 läkare per 100 000 invånare medan Norge har cirka 400 praktiserande läkare per 100 000 invånare. En bidragande förklaring är den pressade ekonomin i flera av de baltiska länderna. Figur 4. Praktiserande barnmorskor i övriga Östersjöländer per 100 000 i befolkningen 2002-2008. Antal barnmorskor per 100 000 invånare 60 45 30 15 Tyskland Estland Lettland Litauen Polen 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Eurostat 2010. 11

Figur 5. Praktiserande sjuksköterskor i övriga Östersjöländer per 100 000 i befolkningen 2002-2008. Sjuksköterskor per 100 000 invånare 1000 800 600 400 200 0 Tyskland Estland Lettland Litauen Polen 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Eurostat 2010. Figur 6. Praktiserande läkare i övriga Östersjöländer per 100 000 i befolkningen 2002-2008. Läkare per 100 000 invånare 400 300 200 100 0 Tyskland Estland Lettland Litauen Polen 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Eurostat 2010. Tillgång i Sverige Tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare har fortsatt att öka sedan Socialstyrelsens förra årsrapport (2). Den största ökningen har under perioden 1995 2008 skett för gruppen läkare. Specialistsjuksköterskorna är den enda grupp som minskar (tabell 3). Den årliga tillväxten har dock varierat (figur 7). Många av de sjuksköterskor som idag är på väg att pensionera 12

sig fick sin specialistutbildning direkt i grundutbildningen. Antalet specialistsjuksköterskor har därför sjunkit. Tabell 1. Procentuell förändring av antalet barnmorskor, sjuksköterskor och läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården mellan åren 1995-2008, i absoluta tal och per 100 000 invånare 1995 2008 1995 2008 per 100 000 invånare Barnmorskor 16 11 Sjuksköterskor 19 14 Därav specialistsjuksköterskor -12-16 Läkare* 35 29 Specialistläkare 31 25 *Gruppen läkare inkluderar både legitimerade läkare samt läkare utan legitimation (i de flesta fall individer som genomför AT-tjänst eller auskultation i enlighet med legitimationsvillkor). Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Figur 7. Årlig procentuell förändring av antalet sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare inom hälso- och sjukvården, åren 1995-2008. Procent 4,00 3,00 2,00 1,00 0,00-1,00-2,00-3,00 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 År Barnmorskor Läkare* Därav specialistläkare Sjuksköterskor Därav specialistsjuksköterskor *Legitimerade samt icke-legitimerade läkare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Av de barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som var sysselsatta i Sverige år 2008 arbetade en övervägande majoritet, cirka 90 procent, inom hälsooch sjukvården. Andelen har varit relativt stabil under perioden 1995 2008. Ingenting tyder alltså på att dessa yrkesgrupper i någon ökande utsträckning lämnar hälso- och sjukvården för arbete i andra sektorer. Den totala tillgången år 2008 fördelade sig på näringsgrenarna enligt tabellen nedan. 13

Tabell 2. Antal (andel av) sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor, legitimerade röntgensjuksköterskor, läkare och specialistläkare, fördelade på näringsgren, november 2008. Barnmorskor Sjuksköterskor Läkare Varav spec.läkare RTG sjuksköterskor Hälso-o 6 681 (89%) 101 482 (88%) 785 (98%) 34 383 (91%) 24 317 (91%) sjukvård Utbildning 311 (4%) 4 772 (4%) 9 (1%) 1 413 (4%) 1 059 (4%) o off förvaltn Annan 492 (7%) 9 200 (8%) 10 (1%) 1 843 (5%) 1 252 (5%) näringsgren Totalt 7 484 (100%9 115 454 (100%) 692 (100%) 37 657 (100%) 26 628 (100%) Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Bland sjuksköterskor och tandhygienister är åldersfördelningen jämnast. Den högsta andelen över 55 år återfinns bland de specialistutbildade yrkesgrupperna (figur 8). Att specialistutbildade läkare och tandläkare har en högre medelålder beror till stor del på att deras utbildningstid är längre än för icke specialistutbildade. Röntgensjuksköterskorna är den yngsta gruppen med närmare hälften under 35 år, vilket förklaras av att legitimationen är ny och många som genomgått den är unga nyutexaminerade. Andelen specialistutbildade sjuksköterskor över 55 år är också förhållandevis hög, vilket troligen beror på att allt färre yngre sjuksköterskor fortsätter med en specialistutbildning. Figur 8. Procentuell åldersfördelning per yrkesgrupp, sysselsatta inom hälso- och sjukvården, november år 2008. Legitmation Barnmorska Röntgensjuksköterska Sjuksköterska därav spec ssk Läkare därav spec läkare Tandhygienist Tandläkare därav spec tandläkare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 0% 25% 50% 75% 100% Andel <35 år 35-44 år 45-54 år 55-w år Granskar man könsfördelningen bland de sju yrkesgrupperna, (barnmorskor, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, läkare, varav specialistläkare, tandläkare och tandhygienister) är fördelningen jämnast i tandläkarkåren. År 2008 var drygt hälften av tandläkarna kvinnor och knappt hälften män. Bland tandhygienisterna är 98 % kvinnor. I läkarkåren var andelen kvinnor 14

45 % och den förväntas, enligt Högskoleverket, fortsätta att öka de kommande åren (7). Bland sjuksköterskorna var däremot 90 procent kvinnor år 2008 och bland barnmorskorna återfanns endast ett fåtal män. För sjuksköterskorna gäller att andelen män har ökat med cirka 2,5 procentenheter under åren 1995 2008. Inom barnmorskeyrket ses dock inga tendenser till en ökande andel yrkesverksamma män. Röntgensjuksköterskorna domineras av kvinnor (84 %) en siffra som förhållit sig relativt konstant sedan år 2000. Majoriteten av alla läkare (ca 71 %) som är verksamma i hälso- och sjukvården är specialistutbildade. Andelen har varit stabil under perioden 1995 2008. Tillväxten inom olika specialiteter varierar dock. Exempelvis har antalet specialister i kardiologi per 100 000 invånare ökat kraftigt, med över 90 procent. En bidragande förklaring är att specialiteten är ny. Även inom bland annat allmänmedicin och psykiatri, två specialiteter som uppmärksammats på grund av rekryteringssvårigheter, har tillgången ökat under dessa år. Inom psykiatri har antalet specialister per 100 000 invånare ökat med knappt 30 procent, likaså för specialister inom allmänmedicin, ortopedi och anestesi och intensivvård där ökningen är cirka 30 % (figur 9). Figur 9. Antal specialistläkare sysselsatta i hälso- och sjukvården per 100 000 inv., november 2008, samt procentuell tillväxt per 100 000 invånare åren 1995-2008. Antal per 100000 invånare/procentuell ökning 1995-2008 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Antal per 100 000 invånare 2008 Procentuell förändring per 100 000 invånare, 1995-2008 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Bland sjuksköterskorna har knappt hälften en specialistutbildning. Denna andel har minskat sedan 1995 då den var 65 procent. En bidragande orsak är att sjuksköterskeutbildningen haft olika utformning under åren, vilket fått effekter på hur många sjuksköterskor i en årskull som specialiserat sig. Enligt exempelvis 1952 års studieordning följde specialistutbildning direkt på 15

grundutbildningen, vilket medförde att samtliga sjuksköterskor genomgick specialistutbildning (5). Många av dessa sjuksköterskor är idag pensionerade eller på väg att pensionera sig (se åldersfördelningen i figur 8). Antalet utexaminerade specialistsjuksköterskor har därför sjunkit. I 1993 års studieordning infördes sjuksköterskeprogrammet om 120 poäng. Specialistutbildningarna omfattar minst 40 poäng utöver grundutbildningen. Från och med år 2001 gäller en ny studieordning som leder till specialistsjuksköterskeexamen. Mellan år 1995 och 2006 har dock det årliga antalet utexaminerade specialistsjuksköterskor legat relativt stabilt på i genomsnitt knappt 1 400 personer. Bilaga 1 i rapporten Tillgång på specialistsjuksköterskor och röntgensjuksköterskor 2008 (5) beskriver i detalj hur dessa examina fördelar sig mellan olika utbildningar under åren 1960 2008. Ett trendbrott som ses under åren 2007 och 2008 är att utbildningsnivån ökar till cirka 1 650. Vidare ökade antalet som påbörjade specialistsjuksköterskeutbildningen år 2010 med nio procent. Ökningen förklaras, enligt Högskoleverket, av ett utökat antal utbildningsplatser på programmen genom att fler av de lärosäten som tidigare förlorade sin examinationsrätt återfått den under året. Utbildningens utformning har också påverkat åldersstrukturen bland specialistsjuksköterskorna. Nyare utbildningar tenderar att ha en yngre genomsnittsålder, som exempel inom ambulanssjukvård (figur 10). Figur 10. Procentuell åldersfördelning för specialistutbildade sjuksköterskor, november år 2008. Specialistsjuksköterska Ambulanssjukvård Anestesisjukvård o/e intensivvård Distriktssköterska Hälso- och sjukvård för barn och Internmedicin och/eller kirurgi Onkologi Operationssjukvård Psykiatrisk vård Vård av äldre Andel Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 0% 20% 40% 60% 80% 100% <35 år 35-44 år 45-54 år 55-w år I antal räknat har utvecklingen sett olika ut för olika sjuksköterskespecialiteter. Exempelvis har antalet distriktssköterskor samt sjuksköterskor specialiserade inom hälso- och sjukvård för barn- och ungdomar ökat under perioden 1995 2008. Tillgången har samtidigt minskat på bland annat sjuksköterskor specialiserade inom psykiatrisk vård. Regional tillgång Liksom tidigare år visar 2008 års data att tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare är ojämnt fördelad mellan landets sjukvårdsregioner. Antalet sysselsatta sjuksköterskor och läkare ökade i samtliga regioner under perioden, dock olika mycket. År 2008 fanns flest barnmorskor per 16

100 000 invånare i Västsvenska sjukvårdsregionen medan den högsta tätheten av sjuksköterskor fanns i Norra sjukvårdsregionen. Den högsta läkartätheten hade Stockholms sjukvårdsregion (figur 11). Figur 11. Antal barnmorskor, sjuksköterskor och läkare per 100 000 invånare sysselsatta i hälso- och sjukvården fördelat på sjukvårdsregioner, november 2008. Antal per 100 000 invånare 1 600 1 200 800 400 0 Sjukvårdsregion Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Barnmorskor Läkare Sjuksköterska Regional tillgång på specialistsjuksköterskor Tillgången på specialistutbildade sjuksköterskor ser olika ut i landets sjukvårdsregioner. Högst täthet av specialistsjuksköterskor fanns år 2008 i norra sjukvårdsregionen, med 626 per 100 000 invånare. Lägst täthet fanns i Stockholms sjukvårdsregion med 512 per 100 000 invånare (figur 12). Figur 12. Specialistutbildade sjuksköterskor per 100 000 invånare sysselsatta inom hälso- och sjukvården, fördelat på sjukvårdsregion samt riket november år 2008. Sjukvårdsregion Stockholm Sydöstra Ambulanssjukvård Anestesisjukvård och/eller intensivvård Distriktssköterska Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 200 400 600 Antal per 100 000 invånare Hälso- och sjukvård för barn och ungdomar Internmedicin och/eller kirurgi Onkologi Operationssjukvård Psykiatrisk vård Vård av äldre Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 17

Regional tillgång på barnmorskor Antalet barnmorskor per 100 000 invånare är högst i Stockholm och i Västsverige. Flest barnmorskor i privat regi återfinns i Stockholm. Figur 13. Antal barnmorskor per 100 000 invånare år 2008. Sjukvårdsregion Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 20 40 60 80 Antal barnmorskor per 100 000 invånare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Barnmorskor Offentlig regi Barnmorskor Privat regi Regional tillgång på sjuksköterskor Högst antal sjuksköterskor per 100 000 invånare finns i Norra regionen. I Stockholm finns, liksom för barnmorskorna, flest sjuksköterskor i privat regi. Figur 14. Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare år 2008. Sjukvårdsregion Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 200 400 600 800 1 000 Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Offentlig regi Privat regi Regional tillgång på läkare Stockholm har flesta läkare per 100 000 invånare likaså har Stockholm flest läkare anställda i privat regi. 18

Figur 15. Antal läkare per 100 000 invånare år 2008. Sjukvårdsregion Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 100 200 300 400 Antal läkare per 100 000 invånare Offentlig regi Privat regi Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Regional tillgång på specialistläkare Tillgången på vissa grupper av specialistläkare är relativt jämn över landet. Detta gäller exempelvis specialistläkare i allmänmedicin. Tillgången på andra grupper varierar betydligt mer. Här kan bland annat nämnas specialister inom psykiatri. I Stockholm fanns 34 specialister i psykitri per 100 000 invånare medan det i Norra regionen hade 14 per 100 000 invånare. Genomsnitt för riket ligger på 22. Totalt sett har Stockholms sjukvårdsregion den högsta tätheten av specialistläkare som arbetar inom hälso- och sjukvården. I denna region fanns 317 läkare med specialistkompetens per 100 000 invånare år 2008, jämfört med 263 för hela riket (figur 16). Figur 16. Specialistläkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården per 100 000 invånare efter hälso- och sjukvårdsregion och specialitetsgrupp, november 2008 Antal per 100 000 invånare 350 300 250 200 150 100 50 0 Opererande specialiteter Invertesmedicinska specialiteter Barnmedicinska specialiteter Allmänmedicin Psykiatriska specialiteter Radiologiska specialiteter Sjukvårdsregion Kliniska laboratoriespecialitet er Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 19

Sjuksköterskor sysselsatta inom omsorgen Många sjuksköterskor är anställda inom den kommunala vård- och omsorgssektorn. Den regionala fördelningen återges i figur 17 nedan och det är stora skillnader över landet. En förklaring till skillnadermna är om ansvaret för den kommunala hemstjänsten har organiserats som en verksamhet i kommunal regi eller inte. Högst antal sjuksköterskor per 100 000 invånare inom omsorgen finns i Gotlands, Örebros och Jämtlands län. Statistiken från Kalmar län, Västernorrlands län och Norrbottens län innehåller uppgifter om små tal varför dessa inte kunnat redovisas. Figur 17. Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare sysselsatta inom kommunal omsorg (offentlig respektive privat regi), november 2008. Län Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 0 50 100 150 200 250 300 Antal per 100 000 invånare Privat regi Offentlig regi Läkare med utländsk utbildning Andelen läkare med utländsk utbildning har ökat i svensk hälso- och sjukvård under de senaste tio åren. År 2008 hade drygt en femtedel av läkarna sysselsatta i hälso- och sjukvården en utländsk utbildning. Polen, Tyskland och de nordiska länderna är några av de större utbildningsländerna bland de läkare som arbetar i Sverige och som är utbildade utomlands. Läkare med utländsk utbildning finns över hela landet. Den geografiska spridningen är alltså förhållandevis god. Denna grupp beskrivs mer fördjupat i det senare avsnittet om efterfrågan, då Socialstyrelsen använder migration som en indikator på efterfrågan. 20

Tabell 3. Antal utlandsutbildade svenska läkare* med legitimation/legitimationsvillkor 1994-2009 efter utbildningsland. Utbildningsland Antal Norden 213 EU27/EES** 551 Därav Danmark 128 Tyskland 79 Polen 59 Ungern 59 Island 46 Norge 33 Storbritannien 27 Rumänien 18 Grekland 9 Finland 6 Italien 6 Bulgarien 3 Tredje land 102 Därav Ryssland 23 Samtliga 653 *Födda i Sverige eller folkbokförda någon gång innan 16 års ålder. **Inklusive Schweiz. Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Läkare med svensk bakgrund och utländsk utbildning Antalet svenska 1 studenter som studerar till läkare utomlands och återvänder till Sverige fortsätter att öka. När en sådan person beviljas svensk legitimation återfinns han eller hon i Socialstyrelsens statistik i gruppen läkare med utländsk utbildning och svensk legitimation. I dagsläget finns inte heller någon information om i vilken omfattning dessa personer fullföljer sin utbildning eller kommer att vara sysselsatta i den svenska hälso- och sjukvården i framtiden. Det är därför svårt att säga vilken eventuell effekt dessa svenskar med utländsk utbildning kommer att få på den svenska tillgången. Troligen kommer denna effekt att märkas först om några år. Socialstyrelsens statistik visar att det finns totalt drygt 1 000 läkare med svensk bakgrund, svensk legitimation och utländsk utbildning. Av dessa var cirka 64 procent sysselsatta i svensk hälso- och sjukvård år 2008. I genomsnitt har 41 legitimationer per år utfärdats till denna grupp år 1994 2009. Från år 2002 visar statistiken på en ökning av antalet utfärdade legitimationer till personer med svensk bakgrund och utländsk utbildning (tabell 4). Under det senaste året syns en markant ökning av svenskfödda som erhållit sin läkarutbildning i ett annat land och som återvänt till Sverige. År 2009 var det 121 stycken som registrerades. Legitimationsstatistik finns för år 1 Svensk bakgrund har här definierats som född i Sverige eller folkbokförd någon gång innan 16 års ålder. 21

2009. Trenden är väntad då det i mitten/slutet av 1990-talet blev vanligare med medicinska studier utomlands. De största enskilda utbildningsländerna, utanför Norden, för denna grupp har under perioden 1994 2009 varit Tyskland, Polen och Ungern (tabell 3). Tabell 4. Utlandsutbildade läkare (antal) med svensk bakgrund* efter år för legitimation/legitimationsvillkor År för legitimation/legitimationsvillkor Antal <1994 401 1994 28 1995 10 1996 9 1997 12 1998 13 1999 18 2000 16 2001 22 2002 45 2003 33 2004 43 2005 42 2006 61 2007 71 2008 109 2009 121 Samtliga 1 054 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 22

Tillgång i tandvården I detta kapitel beskrivs tillgången på tandhygienister och tandläkare i den svenska tandvården. Fördjupad statistik finns att tillgå i följande rapporter: Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2008 (3) Prognos över sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Åren 2009 2025 (6). Internationell statistik Den internationella statistiken för tillgång på tandvårdspersonal är svår att tolka på samma sätt som statistiken för hälso- och sjukvårdspersonal. Exempelvis finns inte gruppen tandhygienister i ett flertal länder utanför Norden. Samarbetet kring definitioner inom Nomesco möjliggör dock nordiska jämförelser. Jämfört med Norge och Danmark, hade Sverige den högsta tillgången på tandhygienister per 100 000 invånare (figur 18), men också lägst tandläkartäthet av de tre länderna (figur 19). Skillnaderna i tillgång är dock större vad gäller tandhygienister. Figur 18 Antal tandhygienister sysselsatta inom tandvården per 100 000 invånare i tre nordiska länder år 2002-2008. 40 Antal tandhygienister per 100 000 invånare 20 0 Danmark Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Bevægelsesregisteret (Sundhedsstyrelsen 2009), Socialstyrelsen (NPS-databasen) och Nomesco. 23

Figur 19. Antal tandläkare sysselsatta inom tandvården per 100 000 invånare i tre nordiska länder år 2002-2008. Antal tandläkare per 100 000 invånare 100 75 50 25 0 Danmark Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco. Tillgång i Sverige Antalet tandläkare sysselsatta i den svenska tandvården har minskat sedan 1995 med cirka 3 procent eller ungefär 200 personer. Relaterat till befolkningsökningen har tillgången minskat något mer. Antalet specialisttandläkare har ökat under samma period, men inte i relation till befolkningen. Tillgången på tandhygienister har ökat sedan 1995, både i absoluta tal och i förhållande till befolkningen (tabell 5). Tabell 5. Procentuell förändring av antalet tandläkare, specialisttandläkare och tandhygienister sysselsatta inom hälso- och sjukvården år 1995-2008. 1995-2008 1995-2008 per 100 000 inv. Tandhygienist 72 64 Tandläkare -3-7 Därav specialisttandläkare 4-1 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Den årliga tillväxten har varierat mycket under perioden 1995 2008. För tandhygienister har den varit positiv samtliga år, medan den för tandläkare fram till år 2000 var negativ. Sedan dess har tillväxten för tandläkare varit nära noll eller som för år 2008, ett negativt värde (figur 20). 24

Figur 20. Sysselsatta inom tandvården efter yrke, årlig tillväxt i procent 1995-2008. Procentuell förändring 8,00 4,00 0,00-4,00-8,00 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Totalt fanns drygt 7 400 tandläkare och knappt 3 500 tandhygienister sysselsatta i tandvården år 2008. Ett mindre antal var sysselsatta i andra näringsgrenar (tabell 6). År Tandhygienist Tandläkare Därav specialisttandläkare Tabell 6. Antal (andel av) sysselsatta tandhygienister och tandläkare, fördelat på näringsgren, november 2008. Tandhygienist Tandläkare Tandvård 3492 (86 %) 7449 (88 %) Utbildning och offentlig förvaltning 117 (3 %) 399 (5 %) Annan näringsgren 468 (11 %) 580 (7 %) Totalt 4077 8428 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Åldersstrukturen för tandhygienister och tandläkare har inte förändrats sedan tidigare år. Bland tandhygienisterna återfinns den jämnaste åldersfördelningen och den största andelen under 45 år (figur 21). 25

Figur 21. Procentuell åldersfördelning för tandhygienister, tandläkare samt specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården, november 2008. Legitimation Tandhygienister Tandläkare Därav specialisttandläkare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. 0% 20% 40% 60% 80% 100% Andel <35 år 35-44 år 45-54 år 55-w år Specialisttandläkare har som figur 16 visar en relativt hög medelålder. Den största andelen över 55 år fanns år 2008 bland specialister i parodontologi där 58 procent var över 55 år (figur 22). Figur 22. Procentuell åldersfördelning för specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården, november 2008. Bettfysiologi Odontologisk radiologi Oral protetik Endodonti Oral kirurgi Parodontologi Ortodonti Pedodonti 0% 20% 40% 60% 80% 100% Andel <44 år 45-54 år 55-w år Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Kvinnorna är i kraftig majoritet bland de tandhygienister som är yrkesverksamma i tandvården. Det finns endast ett fåtal manliga tandhygienister, men andelen har tredubblats under åren 1995-2008. Inom tandläkarkåren är fördelningen mellan män och kvinnor däremot jämn: år 2008 var 51 procent av tandläkarna kvinnor och 49 procent män. Det innebär att andelen kvinnor har ökat sedan år 1995, då 43 procent av tandläkarna var kvinnor. Denna ökning verkar fortgå, och enligt Högskoleverket (7) förväntas andelen kvinnor i tandläkaryrket vara större än andelen män år 2020. Även bland specialisttandläkarna ökar andelen kvinnor. År 2008 var 42 procent av dessa kvinnor. Antalet specialister inom tandvården sjönk under slutet av 1990-talet, för att sedan sakta öka eller ligga konstant. År 2008 fanns 831 tandläkare med 26

specialistutbildning som var verksamma i tandvården. Antalet motsvarar drygt 11 procent av alla tandläkare. Tabell 7 Antal sysselsatta inom tandvården efter yrke och kön, år 2008. Legitimation Kön 2008 Tandhygienist Kvinnor 3 428 Män 64 Andel kvinnor 98 Tandläkare Kvinnor 3 818 Män 3 630 Andel kvinnor 51 Specialisttandläkare Kvinnor 348 Män 483 Andel kvinnor 42 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. I likhet med svenska läkarstuderande utbildar sig allt fler svenskar till tandläkare utomlands. Antal utlandsstuderande på tandläkarutbildning i andra länder har enligt uppgift från Sveriges tandläkarförbund ökat. Socialstyrelsen har inte tidigare granskat detta närmare men kommer att följa utvecklingen av utlandsstuderande tandläkare. Enligt statistik från Centrala studiestödsnämnden (CSN) läsåret 2008/2009 finns 220 personer som studerar till tandläkare utomlands med studiemedel från CSN. En stor andel studerar i länder som Polen, Rumänien och Ungern (Tabell 8) Tabell 8, Antal utlandsstuderande på tandläkarutbildning, år 2008/09. Polen 41 Rumänien 40 Ungern 35 Danmark 27 Tjeckien 24 Slovakien 10 Norge 4 Tyskland 4 Bosnien och Hercegovina 3 USA 3 Länder med färre än 29 tre studiemedelstagare Totalt 220 Källa: SCB, enligt uppgift från Sveriges Tandläkarförbund december 2009. Regional tillgång Tillgången på tandvårdspersonal varierar över landet. Likaså varierar fördelningen mellan sysselsatta i privat respektive offentlig tandvård. Högst täthet av tandhygienister finns i Gävleborgs och Värmlands län, med drygt 65 tandhygienister per 100 000 invånare. Kronobergs och Kalmar län har den lägsta tätheten. I genomsnitt för riket finns drygt 35 tandhygienister per 100 000 invånare (figur 23). 27

Figur 23. Antal sysselsatta tandhygienister i offentlig samt privat tandvård per län samt riket, november 2008. Län Stockholms län Uppsala län Södermanlan Östergötlands Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Värmlands län Örebro län Västmanlands Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlan Jämtlands län Västerbottens Norrbottens län Hela riket Offentlig regi Privat regi 0 20 40 60 80 Antal tandhygienister per 100 000 invånare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. När det gäller tandläkartätheten fanns cirka 90 tandläkare per 100 000 invånare i Västra Götaland, Västerbottens och Stockholms län år 2007. Det är 30 35 procent fler tandläkare än i Dalarnas, Östergötlands och Gävleborgs län. Där fanns samma år knappt 70 tandläkare per 100 000 invånare. Flest tandläkare i privat regi finns i Stockholms, Kronobergs och Skåne län (figur 24). 28

Figur 24. Antal sysselsatta tandläkare i offentlig samt privat tandvård per län samt riket, november 2008. Län Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket 0 20 40 60 80 100 Antal tandläkare per 100 000 invånare Offentlig regi Privat regi Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Eftersom personaltillgången varierar mellan länen finns det i vissa län lika många tandhygienister som tandläkare, medan det i andra län finns betydligt fler tandläkare än tandhygienister. Därtill kommer också ett stort antal tandsköterskor. Vad tillgången på personal har för påverkan på fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier har inte utretts i denna rapport. Antalet specialistutbildade tandläkare varierar över landet, precis som tillgången på tandläkare i stort. Flest specialistutbildade tandläkare fanns år 2008 i mellersta ST-regionen. Sett till invånarantal fanns dock flest i Västra Götalands ST-region, precis som år 2008 (tabell 9). Det bör noteras att flera av specialisttandläkarna är verksamma inom tandläkarutbildningarna vid främst Karolinska Institutet och Malmö högskola. Deras utbildningstjänst uppgår till cirka 20-30 procent och resterande tid till forskning, varför de inte registreras i arbetsmarknadsstatistiken utan till forskningssektorn. 29

Tabell 9. Antal specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården per ST-region och specialitet, samt antal per 100 000 invånare, november 2008. ST-region Specialitet Mellersta Norra Stockholms Södra Västra Götaland Pedodonti 19 4 15 15 20 73 Ortodonti 79 27 54 64 45 269 Parodontologi 27 9 23 27 18 104 Oral kirurgi 41 13 36 30 31 151 Endodonti 9 2 17 7 9 44 Oral protetik 35 12 30 25 25 127 Odontologisk radiologi 13 6 8 7 9 43 Bettfysiologi 10 4 6 7 9 36 Totalt 233 77 189 182 166 847 Antal per 100 000 invånare 8,7 8,8 9,4 8,9 10,7 9,2 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingstrenden när det gäller tandläkare är att medelåldern är hög i dag och de närmaste fem åren kommer den höga medelåldern att bli allt mer tydlig. Bristen på tandläkare är inte ett nationellt problem utan ett stort problem i vissa regioner. I norra Sverige finns det stor efterfrågan på tandläkare, medan Stockholm och Göteborg har en god försörjning. Relationen mellan tandvård som bedrivs i privat respektive offentlig regi blir allt tydligare och snart arbetar varannan tandläkare i privat regi. Tidigare var många tandläkare enmansföretagare, men det har också förändrats till att allt fler stora företag etablerar sig. Nyutexaminerade tandläkare börjar i större utsträckning idag direkt att arbeta i privata större företag. Tidigare började de allra flesta nyutexaminerade tandläkarna arbeta inom Folktandvården de första åren för att därefter arbeta i andra driftsformer. Tandhygienisterna är den yrkesgrupp som expanderar mest i antal. Behörighetsutredningens förslag som presenterats för regeringen under hösten kan få konsekvenser för tandvården. Ett förslag är att tandhygienistutbildningen utökas från 2 år till 3 år. I praktiken erbjuder redan idag tre av åtta lärosäten treåriga tandhygienistutbildningar. Riket 30

Efterfrågan Efterfrågan på kort sikt Efterfrågan i denna rapport definieras som det sammantagna resultatet av en organisations vilja att rekrytera samt organisationens ekonomiska möjligheter att rekrytera. Saknas en av dessa två faktorer kommer inte någon rekrytering att ske. Efterfrågan kan i sin tur delas upp i två typer av rekrytering; ersättningsrekrytering samt nyrekrytering. Ersättningsrekrytering kräver en stabil tillgång av personal, medan nyrekrytering kräver en ökad personaltillgång. Vilja att rekrytera Efterfrågan Resursmässig förmåga att rekrytera Nyrekrytering Etablering på arbetsmarknaden Om en yrkesgrupp direkt efter examen har en hög etableringsgrad på arbetsmarknaden inom det område som de utbildats för indikerar det att efterfrågan på denna grupp är minst lika hög som tillgången. Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik visar på en hög etableringsgrad för de undersökta yrkena, vilket är i linje med tidigare år. Av de nyutbildade barnmorskorna, läkarna och sjuksköterskorna är runt 95 procent sysselsatta i hälso- och sjukvården inom ett år efter examen. För tandhygienister är motsvarande siffra 88 procent. Tandläkares sysselsätt- Ersättningsrekrytering Socialstyrelsen utgår från flera olika indikatorer när myndigheten bedömer efterfrågan på personal på kort sikt. Tillförlitliga data finns över arbetslöshet, etablering efter examen samt migration av personal mellan Sverige och andra länder. Tillsammans ger dessa tre indikatorer en bild av balansen mellan tillgång och efterfrågan. Vidare belyser enkätundersökningar rekryteringsläget i landsting och regioner läget ytterligare. Socialstyrelsen kompletterar dessa informationskällor med andra organisationers bedömningar av det aktuella läget. 31

ningsfrekvens har ökat från en låg nivå under slutet av 1990-talet till att år 2006 ligga på 94 procent. Den tidigare låga sysselsättningsgraden berodde bland annat på en internationaliserad arbetsmarknad och en hög andel studenter med utländsk bakgrund. Många nyutexaminerade med utländsk bakgrund, men även svenskfödda, flyttade utomlands under dessa år. Trenden är att allt fler flyttar tillbaka till Sverige då arbetsmarknaden har förbättrats. Ett hundratal svenskfödda personer studerar till tandläkare utomlands idag. Studieländerna är främst Polen, Ungern och Rumänien. Jämfört med många andra högskoleutbildningar visar Högskoleverkets fördjupade studier att etableringsgraden 2 för de undersökta yrkesgrupperna är relativt hög (9). Enligt Socialstyrelsens statistik över etableringsgraden är efterfrågan minst lika hög som tillgången för de aktuella yrkesgrupperna (tabell 10). Tabell 10. Procentuell andel sysselsatta inom hälso- och sjukvården och tandvården ett år efter examensår i Sverige, åren 2000-2007. Yrkesgrupp 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Genomsnitt 95-07 Barnmorskor 88 91 94 93 95 94 94 94 93 Läkare 90 92 95 95 93 95 95 96 93 Sjuksköterskor 95 94 95 95 95 95 95 95 94 Tandhygienister 85 94 93 90 83 84 88 87 81 Tandläkare 73 74 88 78 86 89 94 96 68 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Migration Migrationen mellan Sverige och det övriga EU/EES-området är i huvudsak beroende av arbetsmarknadssituationen i Sverige och övriga EU/EESområdet. Därmed kan denna rörlighet användas som en indikator för hur arbetsmarknadsläget ser ut. Immigrationen från länder utanför EU/EES har däremot i huvudsak handlat om flykting- och anhöriginvandring och kan därmed inte användas som en indikator på samma vis. Lagstiftningen avseende möjligheterna till arbetskraftsinvandring även från länder utanför EU/EES har dock förändrats under 2008 med syfte att underlätta rekrytering från tredje land (9) Under det senaste decenniet har den internationella rörligheten av hälsooch sjukvårdspersonal ökat kraftigt. En stor del av den efterföljande diskussionen har handlat om den emigration som sker av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal från Asien och Afrika (10). Sveriges arbetskraftsinvandring har inte tagit sig samma uttryck, då den utländskt utbildade personalen i Sverige huvudsakligen är utbildad inom EU/EES. Trots allt utgörs en allt större del av den svenska hälso- och sjukvårdspersonalen av personal som är utbildad i ett annat land. Det är svårt att jämföra den migration av läkare Sverige möter med andra länder, då den internationella statistiken kring migration är svårjämförbar på grund av skillnader i definitioner och metoder. Exempelvis redovisar vissa länders statistik enbart antal utfärdade legitimationer till personal med utländsk utbildning utan hänsyn till om de verkligen är sysselsatta i landet (11). 2 Notera att Högskoleverket och Socialstyrelsen har olika definitioner av begreppet etableringsgrad 32

Migrationsflödena av hälso- och sjukvårdspersonal har dock fått en allt större betydelse för både den internationella och den svenska tillgången på arbetskraft. Under den senaste tioårsperioden har rörligheten mellan Sverige och andra länder ökat, framför allt när det gäller läkare, tandläkare och sjuksköterskor. Detta har resulterat i en ökande nettoimmigration av personal. År 2008 var drygt en femtedel av läkarna i svensk hälso- och sjukvård utbildade utomlands. För sjuksköterskor och barnmorskor knappt 3 procent och för tandläkare var motsvarande siffra drygt 6 procent, (tabell 11). Tabell 11. Antal sysselsatta i hälso- och sjukvården efter yrkeskategori och utbildningsland, samt procentuell andel utlandsutbildade år 2008. Utbildningsland Barnmorskor Läkare Sjuksköterskor Tandhygienister Tandläkare Sverige 6 416 26 833 97 599 3 397 6 984 Utlandet 174 6 034 2 588 12 457 Totalt 6 590 32 867 100 187 3 409 7 441 Andel utlandsutbildade 2.6 18.4 2.6 0.4 6,1 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Inflödet av personal utbildad utomlands till svensk hälso- och sjukvård har framför allt gällt läkare, tandläkare och i viss utsträckning sjuksköterskor. Både immigrationen och emigrationen av barnmorskor och tandhygienister till och från sysselsättning i Sverige har under perioden varit jämförelsevis marginell under perioden (tabell 12). Tabell 12. Nettoimmigration till och från Sverige (antal personer) efter år och legitimationsgrupp år 1996 2008. 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Barnmorskor 36-21 -18 11 10 25 14 34 17 27-10 13 Läkare 7-32 -25-147 248 462 429 438 505 332 264 315 Sjuksköterskor -3-285 42-82 221 266 340 270 115 137-58 72 Tandhygienister -16 0-10 -3-15 -24 21-12 -7 2-1 -13 Tandläkare -80-135 -146-154 -103-20 56 8 14-47 24 55 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Migration av läkare Nettoimmigrationen av läkare till Sverige har ökat under b men under de senaste åren har antalet minskat något. I tabell 13 redovisas läkare sysselsatta i Sverige ett år efter examen/ legitimation år 2005 2009. 33

Tabell 13. Läkare med utländsk utbildning, sysselsatta i Sverige, ett år efter examen/legitimation (inkl personer utan svenskt personnummer), år 2005 2009. Utbildningsland 2005 2006 2007 2008 2009 Totalt Norden 220 235 294 275 255 1 279 EU25/EES* 756 847 1 057 1 020 725 4 405 EU27/EES** 788 887 1 216 1 096 799 4 786 Tredje land'** 210 219 243 262 331 1 265 Därav Asien och Oceanien 104 101 117 112 157 591 Övrig Europa 69 82 80 74 38 343 Afrika 16 3 12 6 9 46 Nord- och Sydamerika 3 7 4 4 5 23 Okänt 8 17 14 55 103 197 Totalt 998 1 106 1 459 1 358 1 130 6 051 Därav Danmark 141 151 202 187 131 812 Tyskland 135 162 193 101 93 684 Grekland 78 87 214 200 95 674 Polen 104 114 85 115 54 472 Ungern 62 88 95 138 71 454 Irak 52 38 62 73 94 319 Rumänien 24 30 125 53 52 284 Norge 46 36 53 50 47 232 Ryssland 35 43 36 44 16 174 Island 15 28 31 28 65 167 Italien 17 29 32 32 26 136 Tjeckien 19 19 34 24 20 116 Österrike 15 22 22 31 20 110 Bulgarien 8 10 34 23 22 97 Nederländerna 15 18 21 21 11 86 Litauen 26 14 11 14 10 75 Serbien 11 13 23 12 10 69 Finland 18 20 8 10 12 68 Storbritannien 10 5 14 20 13 62 Lettland 6 12 7 13 23 61 Kina 9 18 12 8 13 60 Ukraina 10 15 12 8 7 52 Slovakien 10 9 10 8 9 46 Spanien 13 10 10 5 6 44 Iran 10 6 7 2 11 36 Estland 10 9 1 2 6 28 Afghanistan 4 7 5 6 2 24 Pakistan 1 6 3 4 7 21 Bangladesh 3 6 3 1 6 19 Colombia 2 4 4 4 4 18 Schweiz 2 3 3 6 3 17 34

*Inklusive Schweiz **EU27=EU25+Rumänien och Bulgarien från och med år 2008 ***Indelning av länder i kontinenter görs enligt FN:s statistiska avdelnings klassifikation. Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Majoriteten av de personer som har utländsk läkarutbildning och svensk legitimation har vid något tillfälle varit sysselsatta i svensk hälso- och sjukvård. 75 procent av läkare med utländsk utbildning som fått svensk legitimation under år 1994 2007 var sysselsatta i hälso- och sjukvården år 2007. Dessa personer är spridda över landets sjukvårdsregioner. Flest var sysselsatta i Stockholms sjukvårdsregion och i Uppsala/Örebro sjukvårdsregion år 2007 (tabell 14). Tabell 14. Antal läkare med svenskt personnummer och utländsk utbildning som har fått legitimation eller legitimationsvillkor under åren 1994-2007 och som var sysselsatta inom hälso- och sjukvården i november 2007, efter utbildningsland och sjukvårdsregion Utbildnings- Stock- Syd- Södra Väst- Uppsala/ Norra Totalt land holm östra svenska Örebro EU15/EES 258 76 1 172 EU25/EES* 448 161 1 965 EU27/EES* 490 170 2 191 Därav Tyskland 124 35 519 Polen 113 62 465 Rumänien 30 8 175 Ungern 29 7 127 Island 20 x 121 Danmark 9 x 49 13 8 x 90 Norge 17 5 11 20 12 5 70 Finland 19 4 7 9 15 10 64 Grekland 12 x 4 19 22 x 60 Spanien 14 x 5 7 8 x 41 Tredje land 639 200 365 330 457 109 2 100 Totalt 981 471 724 714 905 270 4 065 *Inklusive Schweiz. Källa: Socialstyrelsen/NPS databas. Socialstyrelsens statistik tyder på att den immigration av läkare som Sverige möter består av både varaktig immigration och mer tillfällig sådan, som exempelvis kan utgöras av kortare vikariat. Sysselsättningens varaktighet bland läkare med utländsk utbildning och svensk legitimation beskrivs mer fördjupat i 2010 års rapport (2). Som redovisas i tabell 15 är det en stor andel läkare med utländsk examen som stannar kvar inom den svenska hälsooch sjukvården. 35