Årsrapport NPS En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad

Transkript

1 Årsrapport NPS 2007 En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr Publicerad januari

3 Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens. I 2006 års regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan av läkare, sjuksköterskor, tandläkare och tandhygienister. Föreliggande rapport är Socialstyrelsens bedömning av arbetsmarknadsläget för berörda yrkesgrupper. I bedömningen ingår både det aktuella läget liksom den framtida utvecklingen. Uppdraget bedrivs av Socialstyrelsen inom det nationella planeringsstödet (NPS). Projektledare för uppdraget är Maria Christiernin. Rapporten har utarbetats av Maria Christiernin, Charlotta Hansell och Hans Schwarz, som är verksamma vid Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsavdelning. Rapporten har diskuterats med det nationella planeringsstödets kontaktgrupp för hälso- och sjukvård, som består av representanter från Högskoleverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet, Handikappförbundens samarbetsorgan och Vårdföretagarna samt det nationella planeringsstödets referensgrupp som består av Sveriges folktandvårdsförening, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Tandläkareförbund, Sveriges Tandhygienistförening och Sveriges Privattandläkarförening. Vidare har rapporten diskuterats med representanter från de sex sjukvårdsregionerna. Kjell Asplund Generaldirektör 3

4 4

5 Innehåll Förord...3 Innehåll...5 Sammanfattning...7 Inledning...8 Svagheter och brister...8 Definitioner...9 Internationell utblick...11 Tillgången i Skandinavien...11 Tillgång inom hälso- och sjukvården...13 Regional tillgång...15 Tillgång inom tandvården...21 Regional tillgång...23 Efterfrågan...30 Definition...30 Efterfrågan på kort sikt...30 Efterfrågan på lång sikt...43 Diskussion...45 Utbildningsdimensionering...45 Personalsammansättning...46 Socialstyrelsens bedömning...47 Referenser...50 Bilagor

6 6

7 Sammanfattning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal. I 2006 års regleringsbrev omfattade detta uppdrag yrkesgrupperna barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandhygienister och tandläkare. Socialstyrelsens analys bygger på de rapporter på området som myndigheten publicerat under Rapporten beskriver och analyserar tillgång och efterfrågan på de berörda yrkesgrupperna. Avslutningsvis diskuteras Socialstyrelsens bedömning av arbetsmarknadsläget samt vilka möjligheter som det finns för att balansera arbetsmarknaden. Tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som är sysselsatta inom hälso- och sjukvården har ökat markant under perioden Antalet sjuksköterskor har ökat med 11 procent (9756 personer), barnmorskor med 13 procent (734 personer) medan antalet läkare ökat med 20 procent (5095 personer). Den regionala tillgången på personal mätt i antal per invånare skiljer sig över landet. Exempelvis fanns den högsta tätheten barnmorskor i den Västsvenska regionen medan Norra sjukvårdsregionen hade den högsta tätheten av sjuksköterskor. Stockholmsregionen hade den högsta läkartätheten medan Sydöstra regionen hade den lägsta. På specialistnivå hade Stockholmsregionen flest psykiatrer (32 per invånare) vilket kan jämföras med 12 i Norra och Sydöstra regionerna. Antalet specialister i allmänmedicin var högst i Stockholm, 62, och minst i Sydöstra regionen, 52 per invånare. Inom tandvården har antalet tandhygienister under perioden ökat med 50 procent (1003 personer) medan antalet tandläkare minskat med 3 procent (249 personer). Tandläkar- och tandhygienisttätheten varierar mycket över landet. Även fördelningen mellan offentligt och privat skiljer sig mellan regionerna. Efterfrågan definieras som det sammantagna resultatet av en organisations vilja och ekonomiska möjligheter att rekrytera personal. Socialstyrelsen har använt arbetslöshet, migration och etablering på arbetsmarknaden efter examen som indikatorer på efterfrågan. Som komplement har Socialstyrelsen genomfört enkätundersökningar samt tagit del av andra aktörers bedömningar. Samtliga indikatorer pekar på att de undersökta yrkesgrupperna har en låg arbetslöshet, ingen eller positiv immigration och en hög etablering på arbetsmarknaden efter examen. Utifrån beskrivna indikatorer gör Socialstyrelsen bedömningen att arbetsmarknaden för barnmorskor, sjuksköterskor och tandhygienister för närvarande är i balans. Arbetsmarknaden för läkare bedöms vara i obalans då efterfrågan överstiger tillgången, detta trots att antalet läkare inom hälso- och sjukvården ökat starkt. Arbetsmarknaden för tandläkare bedöms vara i fortsatt obalans. För att förbättra förutsättningarna för en långsiktig nationell tillgång på tandläkare och läkare som står i paritet med efterfrågan förespråkar Socialstyrelsen en fortsatt expansion av såväl tandläkar- som läkarutbildningen. 7

8 Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens (SFS 1996:570). I senaste årens regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på läkare, sjuksköterskor, tandläkare och tandhygienister (Regleringsbrev 2006). Sedan den 31 januari 2006 har Socialstyrelsen, inom ramen för den verksamhet som benämns det nationella planeringsstödet (NPS), tagit fram följande underlag som föreliggande rapport till stor del bygger på: Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare, 2004 [1] Tillgång på specialistläkare 2004 [2] Tillgång på: specialistsjuksköterskor och legitimerade röntgensjuksköterskor 2004 [3] Opublicerade enkätundersökningar angående landstingens bedömning av dels arbetsmarknadsläget, dels rekryteringsmöjligheterna av vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och tandvården. Svagheter och brister Statistik innehåller alltid svagheter. Detta gäller även för det material som ligger till grund för denna rapport. Tillgångsstatistiken ger exempelvis uppgifter om inom vilken näringsgren en individ arbetar, men inte om vad personen de facto har för arbetsuppgifter. Detta problem har hanterats genom att individen förväntas att arbeta med det den senast utbildades till. Någon säkerhet finns dock inte i detta antagande. Statistiken tar inte heller hänsyn till sysselsättningsgrad varför det inte går att jämställa antal personer med antalet fullt sysselsatta. Ytterligare svagheter i arbetet är att Socialstyrelsens tillgångsstatistik beskriver arbetsmarknaden under november Detta gör att delar av materialet släpar efter i tid medan enkätsvaren från respondenter beskriver arbetsmarknaden i slutet av En mer omfattande metodbeskrivning återfinns i Socialstyrelsens publikation Tillgång på: Barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2004 [1]. Personalplanerings- och personalförsörjningsfrågor har en särskild terminologi. Två centrala begrepp är tillgång och efterfrågan, vilka används genomgående i NPS-arbetet. I den svenska debatten används förutom tillgång och efterfrågan även begreppen behov och brist. Socialstyrelsen anser att användandet av dessa begrepp leder till ökad förvirring och använder inte dessa i arbetet. Istället används begreppen balans och obalans för att definiera arbetsmarknadssituationen. Nedan följer en presentation av vanliga defi- 8

9 nitioner av och synonymer till de nämnda begreppen. Dessutom beskrivs och diskuteras översiktligt behovsanalys som grund för personalplanering. Definitioner Tillgång och efterfrågan Begreppen tillgång (i betydelsen utbud) och efterfrågan kommer från nationalekonomin där de har en klar betydelse. Med tillgång (i betydelsen utbud) avses där den mängd vara eller tjänst som under bestämda förhållanden är tillgänglig för försäljning på en marknad. Med efterfrågan avses den mängd av en vara eller en tjänst som köpare är villiga att köpa med hänsyn till priser och förhållanden på en marknad [4]. Tillgång har flera betydelser och används på olika sätt i olika sammanhang. Det förefaller ändå som att det råder konsensus bland involverade aktörer i personalförsörjningsfrågor att tillgång avser befintlig tandvårdspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal. Trots den tämligen entydiga betydelsen är det i användningen av efterfrågan som begreppsförvirringen uppstår. Skälet är att begreppet behov blandas samman med efterfrågan eller används synonymt till efterfrågan 1. I NPS-arbetet har tillgång och efterfrågan valts som de centrala begreppen, dels för att de sammanfaller med gängse terminologi vid beskrivning och analys av arbetsmarknadsfrågor såväl nationellt som internationellt, dels för att beskrivning och analys av behov förutsätter kunskap om målen. Då den kunskapen saknas eller för närvarande är ofullständig har Socialstyrelsen bedömt att det inte är fruktbart att använda begreppet behov i detta sammanhang. I rapporten används begreppet tillgång (på arbetskraft) i betydelsen befintlig (arbetskraft). Begreppet efterfrågan används i betydelsen vilja att anställa och ekonomiska förutsättningar att anställa. Obalans på arbetsmarknaden är således en situation när tillgång och efterfrågan inte är i paritet med varandra. Den metod som används i NPS-arbetet är avsedd att beskriva tillgång och efterfrågan och därmed ge underlag för att beskriva och analysera hälso- och sjukvårdens efterfrågan på respektive personalgrupper. För att genomföra en sådan analys krävs förutom tillgångsbeskrivning och efterfrågeanalys även information om de politiska målen på landstings-, region- och kommunnivå. Hälso- och sjukvård och tandvård Socialstyrelsen definierar i denna rapport hälso- och sjukvården och tandvården som arbetsplatser inom privat, kommunal och statlig verksamhet där de i rapporten berörda yrkesgrupperna kan förväntas arbeta helt eller delvis med patienter. För fullkomlig definition hänvisas till referens [1]. 1 För definitioner och synonymer som nämns i kapitlet hänvisas bl.a till Norstedts förlag (1987), Svensk Ordbok, Stockholm, och till Norstedts förlag (1987), Ord för ord svenska synonymer och uttryck, Stockholm. 9

10 Privat och offentlig verksamhet NPS har kategoriserat samtliga arbetsställen i enlighet med Statistiska Centralbyråns (SCB) sektorsindelningssystem. Som offentlig regi klassas arbetsställen som hör till följande sektorer: Statlig förvaltning Statliga affärsverk Kommunal förvaltning Landsting Övriga offentliga institutioner Statligt ägda företag och organisationer Kommunalt ägda företag och organisationer Arbetsställen i följande sektorer klassas som privat regi: Aktiebolag, ej offentligt ägda Övriga företag, ej offentligt ägda Övriga organisationer Geografisk indelning Socialstyrelsen har i rapporten använt två skilda geografiska indelningar. För hälso- och sjukvården bygger indelningen på de sex sjukvårdsregionerna, tabell 1, och för tandvården sker indelningen enligt de ST-regioner som används av Sveriges Kommuner och Landsting, (SKL), tabell 2. Tabell 1. Geografisk indelning i sjukvårdsregioner. Region Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Län/kommun Stockholm och Gotland Östergötland, Jönköping och Kalmar Kronoberg, Skåne, Blekinge samt Hylte kommun, Halmstads kommun och Laholms kommun Västra Götaland samt Falkenbergs kommun, Varbergs kommun och Kungsbacka kommun Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten Tabell 2. Geografisk indelning av ST-regioner för tandvården. Region Län/kommun Stockholms ST-region Stockholm och Gotland Södra ST-regionen Kronoberg, Skåne, Blekinge, Kalmar och Halland Västra Götalands ST-region Västra Götaland Mellersta ST-regionen Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg, Östergötland, Jönköping Norra ST-regionen Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten 10

11 Internationell utblick Internationell statistik över hälso- och sjukvårdspersonal presenteras av en rad olika organisationer så som Eurostat, Nomesco, OECD och WHO. Statistiken som publiceras av OECD är tillförlitlig när det gäller läkare men inte för övriga yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. De nordiska länderna har under året arbetat tillsammans för att förbättra och utveckla den nordiska statistiken. Studier över tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal i Syd- och Mellaneuropa visar att det inom ett flertal länder kan uppstå en situation där tillgången understiger efterfrågan när det gäller läkare [5]. Men som tidigare nämnts saknas fullgoda data för att man på ett tillförlitligt sätt ska kunna sammanställa tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal på europeisk nivå. WHO har i år publicerat en rapport som behandlar den aktuella situationen i världen inom hälso- och sjukvården generellt men med fokus på arbetskraften inom hälso- och sjukvårds sektorn [6]. Tillgången i Skandinavien Den Skandinaviska samsynen har under senare år fördjupats och det finns nu bra statistik för jämförelser av samtliga undersökta personalgrupper mellan de skandinaviska länderna. Enligt Nomesco hade Norge under 2004 den högsta läkartätheten, 348 läkare per invånare. Sverige ligger på en mellannivå med 325 läkare och Danmark lägst med 304 läkare per invånare, figur 1. Sjukskötersketätheten var högst i Norge medan Sverige hade den högsta andelen barnmorskor per invånare, figur 1. Det bör tilläggas att den svenska statistiken överskattar antalet barnmorskor då det inte går att särskilja barnmorskor som arbetar som barnmorskor från barnmorskor som arbetar som sjuksköterskor. 11

12 Antal sysselsatta per inv Sverige Norge Danmark Barnmorskor Sjuksköterskor Läkare Figur 1. Antal sysselsatta läkare, sjuksköterskor och barnmorskor inom hälso- och sjukvården per invånare i tre nordiska länder, 2004 [7]. Den internationella tillgångsstatistiken över tandvårdspersonal är svårtolkad då både organisation och yrkeskategorier varierar mellan länder. Exempelvis saknas yrkesgruppen tandhygienister i många länder 2. Vid en jämförelse mellan de skandinaviska länderna har Danmark den högsta tandläkartätheten; 85 tandläkare per invånare medan Sverige och Norge har 81 respektive 80 [7]. 2 Dental Liaison Committee in the EU 2004 Manual of Dental Practice. 12

13 Tillgång inom hälso- och sjukvården Av de barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som var sysselsatta i Sverige 2004 var cirka 90 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvården, medan cirka 5 procent var sysselsatta inom utbildning och offentlig förvaltning, tabell 3. Tabell 3. Antal (andel av) sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och utbildade läkare fördelade på näringsgrensområde, november HoS* Utbild. och offentlig förvaltning* Annan näringsgren* Totalt Barnmorskor (91%) 255 (4%) 420 (5%) (100 %) Sjuksköterskor (86%) 4477 (7%) 8349 (7%) (100 %) Läkare (90%) 1708 (5%) 1543 (5%) (100 %) * Se statistikrapport [1] för definition näringsgrenar. Tillgången på personal inom hälso- och sjukvården har ökat stadigt sedan mitten av 1990-talet. Från 1995 till 2004 ökade antalet barnmorskor med 714 (13 procent) och sjuksköterskor med 9756 (11 procent). Antalet utbildade läkare 3 har ökat med 5095 personer (20 procent). I figur 2 visas den årliga tillväxten i procent vilken sammantaget blir lägre än den totala tillväxten enbart med utgångspunkt från år 1995 och år 2004, även om antalet personer givetvis är lika. Andelen kvinnor fortsätter stadigt att öka inom läkarkåren samtidigt som andelen manliga sjuksköterskor har blivit fler. Årlig tillväxt i % 18% 16% 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% -2% Barnmorskor Sjuksköterskor Läkare Figur 2. Årlig procentuell tillväxt av sysselsatta inom hälso- och sjukvården Fördelat på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare [1] 3 Gruppen läkare består av läkare utan legitimation (individer som i de flesta fall genomför AT-tjänst eller auskultation i enlighet med legitimationsvillkor) och legitimerade läkare. 13

14 Specialistläkarna ökade med 19 procentenheter under perioden , till stycken aktiva inom hälso- och sjukvårdsområdet. Tillväxten bland läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvårdssektorn varierar kraftigt mellan de olika specialiteterna. Av de större specialiteterna har medicinsk radiologi, kirurgi och barn- och ungdomsmedicin ett oförändrat antal praktiserande läkare. Specialister inom företagshälsovård och infektionssjukdomar har bägge minskat, den förra med 17 procent till 5,4 per invånare och den senare med 5 procent till 3,6 specialister per invånare. Den större specialitet som ökat mest under perioden är kardiologi som ökat med 65 procent. Det kan noteras att allmänmedicin, geriatrik, och psykiatri alla ökat med 20 procent eller mer under perioden, figur 3. År 2004 fanns det 5187 allmänläkare verksamma inom hälso- och sjukvårdssektorn. Under perioden har det utfärdats i genomsnitt 245 specialistbevis per år inom allmänmedicin. Det är värt att notera att andelen nylegitimerade med utländsk specialistutbildning i allmänmedicin har ökat från uppskattningsvis 10 procent 1995 till 30 procent 2005 [1]. Procentuell förändring av specialister % 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procentuell förändring per inv Antal specialister per inv 2004 Allmänmedicin Anestesi och intensivvår Geriatrik Hud- och könssjukdomar Internmedicin Kardiologi Kirurgi Obstetrik och gynekologi Ortopedi Psykiatri Ögonsjukdomar Öron-,näs-,halssjukdomar Antal specialister per inv Figur 3. Procentuell tillväxt per invånare av specialistläkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården , samt antalet specialister per invånare år Källa: NPS databas. Framtida tillgång inom hälso- och sjukvården Under 2004 publicerade Socialstyrelsen en prognos över antalet barnmorskor, sjuksköterskor och läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården [8]. Två olika prognoser gjordes för läkare; ett nollalternativ där nettoimmigrationen sattes till noll och ett alternativ där nettoimmigrationen förväntades vara 350 nya läkare per år. I figur 4 visas nollalternativet. I det fall då nettomigrationen 14

15 skulle vara 350 läkare per år skulle tillgången stadigt öka. Eftersom nettoimmigrationen varit stor för läkare och sjuksköterskor sedan 1999 är de faktiska värdena för 2003 och 2004 något högre än vad nollalternativet för läkare prognostiserade. En viss ökning av studieplatserna för sjuksköterskor har också bidragit. Sammantaget visar prognosen att tillgången på sjuksköterskor kommer att öka och tillgången på läkare kommer att minska. Efterfrågan på barnmorskor kan komma att öka kraftigt de kommande åren eftersom åldersfördelningen innebär att flera går i pension än vad som tillkommer av nyutbildade, figur 4. En ny prognos kommer att genomföras av Socialstyrelsen under Den framtida migrationen av hälso- och sjukvårdspersonal analyseras vidare i efterfrågekapitlet i denna publikation Index satt till 100 år Barnmorskor Läkare Sjuksköterskor Prognos barnmorskor Prognos läkare Prognos sjuksköterskor Prognos publicerad Faktiskt antal fram till 2004 därefter trendframskrivning Figur 4. Index satt till 100 år Indexvärden för faktiskt antal sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare inom hälso- och sjukvården och prognos över antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvården, då nettoimmigrationen är lika med noll [8] Regional tillgång Den regionala tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, uttryckt i antal sysselsatta inom hälso- och sjukvården per invånare varierar mellan de sex sjukvårdsregionerna. Stockholm har den högsta tätheten av läkare medan övriga regioner, särskilt den norra, har klart flest sjuksköterskor per invånare, figur 5. 15

16 Antal personal per inv. inom HoS Läkare Sjuksköterskor Barnmorskor Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket Figur 5. Antal sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare per invånare fördelat på sjukvårdsregioner och riket, november (Läkare avser både legitimerade och icke legitimerade läkare) [1] Antal läkare per inv Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket Läkare Figur 6. Antal läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvårdssektorn per invånare fördelat på regioner och riket perioden Källa: NPS databas Utvecklingen under perioden visar att den legitimerade sjukvårdspersonalen utom barnmorskor har ökat i alla regioner. Barnmorskor 16

17 har minskat till riksgenomsnittet i Norra sjukvårdsregionen, figur 6 och 7. Variationen mellan högsta och lägsta personaltäthet hos läkare 4 och barnmorskor är över 20 procent, medan antalet sjuksköterskor varierar med högst 10 procent mellan regionerna. Antal barnmorskor per inv Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala Norra Hela Riket Barnmorskor Antal sjuksköterskor per inv Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/örebro Norra Hela Riket Sjuksköterskor Figur 7. Antal sysselsatta inom hälso- och sjukvårdssektorn per invånare fördelat på regioner och riket perioden , barnmorskor till vänster, sjuksköterskor till höger. Källa: NPS databas Regionala variationer av specialistsjukskötersketäthet Hälften av sjuksköterskorna som är sysselsatta inom hälso- och sjukvården har rätt att kalla sig specialistsjuksköterska inom ett eller flera områden. Socialstyrelsen har under oktober 2006 för andra gången publicerat tillgångsstatistik för dessa grupper [3]. Högst specialistsjukskötersketäthet finns i Norra sjukvårdsregionen, medan Stockholmsregionen har den lägsta andelen specialistutbildade sjuksköterskor per invånare, figur 8. 4 Gruppen läkare består av läkare utan legitimation (individer som i de flesta fall genomför AT-tjänst eller auskultation i enlighet med legitimationsvillkor) och legitimerade läkare. 17

18 Antal per invånare Leg. Röntgensjuk. Röntgen Distriktsköterska Psykiatri Vård av äldre Barn/ungdom Allm. HoS, Onkologi Allm. HoS, Internmedicin/kirurgi Akut, Ambulans Akut, Operation Akut, Anestesi/Intensiv Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket Figur 8. Specialistutbildade sjuksköterskor och legitimerade röntgensjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvården fördelade på region. Antal per invånare november 2004, [3]. På grund av sjuksköterskeutbildningens skiftande utformning under de senaste 30 åren skiljer sig åldersfördelningen mellan de olika specialiteterna, figur 9. Exempelvis kan nämnas att det sedan 1990 genomförts mycket få specialistutbildningar inom gruppen allmän hälso- och sjukvård, internmedicin och/eller kirurgi medan specialistgrupper som ambulanssjukvård och vård av äldre samt legitimerade röntgensjuksköterskor 5 tillkommit först under senare år. Nya specialiteter har i allmänhet en lägre genomsnittsålder, detta gäller dock inte specialiteten vård av äldre där medelåldern vid examen är 43 år [9]. Allmän hälso- och sjukvård, internmedicin/kirurgi är tillsammans med distriktssköterska den till antalet största specialiteten, samtidigt är fler än hälften i den förra gruppen äldre än 55 år. 5 Under 1993 års studieordning tillkom en yrkeslegitimation som röntgensjuksköterska ( ) för de som genomgick sjuksköterskeutbildning med inriktning mot diagnostisk radiologi. Tidigare var detta inte en egen legitimationsgrupp utan en specialisering inom legitimationen sjuksköterska. 18

19 <35 år år år 55-w år Alla sjuksköterskor Leg. röntgensjuksköt Röntgensjuksköt Distriktsköterska Psykiatrisk vård Vård av äldre Barn/ungdomar Allm. HoS, onkologi Allm. HoS Internmedicin/kirurgi Akut, Ambulans Akut, Operation Akut, Anestesi/Intensivvård 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 9. Procentuell åldersfördelning inom olika specialiteter samt hos alla sjuksköterskor [3]. Regionala variationer av specialistläkartätheten Den regionala fördelningen av specialistutbildade läkare skiljer sig åt över landet. Stockholms sjukvårdsregion har det högsta antalet specialister per invånare, 292 stycken. Sydöstra regionen har det lägsta antalet specialister med 208 specialistläkare per invånare, figur

20 300 Övriga Antal specialistläkare per inv Klin.lab.spec. Radiologiska Psykiatriska Allmänmedicinska Barnmedicinska Invärtesmedicinska Opererande Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket Figur 10. Antal specialistläkare per specialitetsgrupp sysselsatta inom hälso- och sjukvård per invånare fördelade på sjukvårdsregion och i riket,[1]. När det gäller enskilda specialitetsgrupper har Stockholms sjukvårdsregion ett högre antal psykiatrer än övriga landet. Stockholms sjukvårdsregions 32 specialister per invånare inom de psykiatriska specialiteterna kan jämföras med det nationella genomsnittet på 21 specialister per invånare. Sydöstra och Norra sjukvårdsregionerna har det lägsta antalet specialistläkare inom de psykiatriska specialiteterna med 12 läkare per invånare. Det högsta antalet allmänläkare återfinns i Stockholms sjukvårdsregion (62) medan Sydöstra och Västsvenska sjukvårdsregionerna har det lägsta antalet, 52 samt 53 allmänläkare per invånare. Riksgenomsnittet var år specialister i allmänmedicin per invånare. Stockholms och Södra sjukvårdsregionerna har en högre täthet av specialister inom de kirurgiska specialiteterna, 83 respektive 78, än övriga regioner, figur

21 Tillgång inom tandvården Av de tandhygienister och tandläkare som under 2004 var verksamma i Sverige återfanns knappt 90 procent inom tandvården, tabell 4. Det tycks därmed inte finns någon indikation på rörelse bort från tandvården till andra sektorer. Tabell 4. Antal (andel av) sysselsatta tandhygienister och tandläkare fördelade på näringsområden, november Tandvård* Utbildning och offentlig förvaltning* Annan eller okänd näringsgren * Totalt Tandhygienister 3034 (86%) 111 (3%) 367 (11%) (100 %) Tandläkare 7396 (88%) 410 (5%) 617 (7%) (100 %) Därav specialisttandläkare 819 (83%) 125 (13%) 39 (4%) 983 (100 %) * Se statistikrapport [1] för definitioner. De senaste årens utökning av antalet utbildningsplatser för tandhygienister har medfört att antalet sysselsatta ökat relativt jämnt under tidsperioden. Ökningen var 49 procent per invånare (totalt 1003 tandhygienister fler i riket) under tidsperioden En reducerad utbildningsvolym, migration och pensionsavgångar har lett till att antalet tandläkare inom tandvården minskat med drygt 3 procent per invånare (totalt 249 tandläkare mindre i riket) under samma tidsperiod, figur 11 och Antal tandvårdspersonal per inv Tandläkare Tandhygienister Figur 11. Antal tandläkare och tandhygienister per invånare sysselsatta inom hälso- och sjukvårdssektorn perioden Mellan 2003 och 2004 har dock antalet tandläkare ökat med 1,4 procent per invånare, vilket främst beror på att Sverige haft en positiv nettomi- 21

22 gration under 2000 talet samt att utbildningsplatserna ökat något. Se även avsnittet migration senare i rapporten, där nettomigrationen under perioden redovisas. Årlig tillväxt och totalt under i % 50% 40% 30% 20% 10% 0% -10% Tandhyg. årlig Tandhyg Tandläkare årlig Tandläkare Förändring Figur 12. Procentuell förändring av antalet sysselsatta inom tandvården per invånare, årlig tillväxt och totalt under perioden Fördelat på tandhygienister och tandläkare. Källa: NPS databas. <35 år år år 55-w år Tandhygienister Tandläkare Därav specialisttandläkare 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 13. Procentuell åldersfördelning inom tandvården Tandhygienister och tandläkare samt specialisttandläkare. Källa: Tabell 27,31,35 i statistikrapport [1]. Tandhygienisterna har en relativt jämn åldersfördelning medan 75 procent av de yrkesverksamma tandläkarna är äldre än 45 år. Tandläkarspecialisterna åldersfördelning medför att 90 procent av de yrkesverksamma är äldre än 44 år, figur 13. Den sneda åldersfördelningen innebär att antalet nyutbildade tandläkare inte kommer att räcka till för att ersätta personal som går i pen- 22

23 sion framöver, såvida man inte utökar antalet utbildningsplatser. Dessutom är åldersfördelningen olika inom olika regioner. Generellt sett är tandläkarna äldre i glesbygden än i storstadsregionerna och detta kommer eventuellt att leda till en större regional obalans i framtiden om man inte kan både ersättningsrekrytera och nyrekrytera unga tandläkare till dessa områden. Regional tillgång År 2004 fanns det en betydande variation över landet vad gäller tandläkare och tandhygienister mätt i antal per invånare. Kvoten mellan antal tandläkare per tandhygienist varierar från drygt 1 i Gävleborg, Dalarna och Värmlands läns landsting, till cirka 3 i Stockholm, Kronoberg och Kalmar. Den högsta tandläkartätheten återfanns i Stockholms (91) och Västerbottens län (90) och den lägsta tätheten i Gävleborgs (63) och Dalarnas län (65). Högst koncentration av tandhygienister fanns i Värmlands (61) och Gävleborgs län (60) och lägst tandhygienisttäthet var det i Kronobergs (22), Kalmar (25) och Västernorrlands län (26), figur14. Antal per inv Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Västra Götalands län Tandhygienister Tandläkare Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Figur 14. Antal sysselsatta tandhygienister och tandläkare per invånare inom offentlig och privat tandvård. Fördelat på län, november Källa: NPS databas. De län som har högst tandläkartäthet har lägst tandhygienisttäthet och vice versa, men det finns för närvarande ingen undersökning av huruvida kvaliteten i tandvården påverkas av tandvårdspersonalens sammansättning. Eftersom obalansen på tandläkarnas arbetsmarknad antagligen kommer att bli större i framtiden finns det anledning att undersöka detta med relevanta kvalitetsindikatorer. 23

24 Tandvårdens arbetsmarknad är delad mellan privat och offentlig tandvård. Av tandläkarna arbetar 44 procent inom den privata sektorn och av tandhygienisterna är 39 procent sysselsatta där. De flesta specialisttandläkare arbetar i den offentliga tandvården, 79 procent, figur 15. Då man räknar bort de tandläkare som även är specialister, finner man att av resterande tandläkare arbetar 47 procent privat. Privat Offentlig 56% 79% 61% 44% Tandläkare 21% Därav specialisttandläkare 39% Tandhygienister Figur 15. Procentuell fördelning mellan offentligt och privat anställda tandläkare och tandhygienister på nationell nivå, november Källa: NPS databas. Fördelningen mellan offentlig och privat skiljer sig dock mycket åt mellan de olika länen. De regioner som har störst befolkning och därmed flest tandläkare är Stockholms, Skånes och Västra Götalands län, men andelen privat och offentlig tandläkarvård är olika i dessa regioner: Stockholm har 57 procent, Skåne har 51 procent och Västra Götalands län har 38 procent tandläkare sysselsatta i privat regi. Norrbotten utmärker sig som det län med den minsta andelen tandläkare sysselsatta privat (21 procent), figur

25 Antal offentligt anställda tandläkare Antal privat anställda tandläkare Antal tandläkare Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Stockholms läan Uppsala län Södermanlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län 200 Figur 16. Fördelning mellan offentligt och privat anställda tandläkare på regional nivå, november 2004, [1]. Fördelningen mellan offentligt och privat anställda tandhygienister, figur 17, följer generellt sett samma trend som tandläkarna, även om riksgenomsnittet är högre för andelen offentligt anställda tandhygienister (61 procent) än för tandläkare (56 procent), figur

26 350 Antal offentligt anställda tandhygienister Antal privat anställda tandhygienister 300 Antal tandhygienister Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län 50 Figur 17. Fördelning mellan offentligt och privat anställda tandhygienister på regional nivå, november 2004, [1]. Specialisttandläkare År 2004 fanns det drygt 800 specialisttandläkare fördelade på åtta specialiteter sysselsatta inom tandvården. De flesta av dessa var verksamma inom Folktandvården. Utöver dessa återfanns ytterligare drygt 150 specialistutbildade tandläkare sysselsatta utanför hälso- och sjukvården. Nittio procent av specialisttandläkarna är 45 år eller äldre, figur18. Motsvarande andel av specialistläkare är 80 procent. Läkare har dock en genomsnittlig pensionsålder på 67 år, alltmedan tandläkarnas genomsnittliga pensionsålder är 63 år. 26

27 <35 år år år 55-w år Genomsnitt Bettfysiologi Odontologisk radiologi Oral protetik Endodonti Oral kirurgi Parodontologi Ortodonti Pedodonti 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 18. Åldersfördelning för olika tandläkarspecialiteter 2004, Källa: NPS databas. Specialisttätheten är ojämnt fördelad över landet; i Norra sjukvårdsregionen finns bara 6,6 specialister per invånare medan det är 10,6 per invånare verksamma i Västra Götalands region, tabell 5. Sveriges Kommuner och Landsting har 2006 genomfört en enkätundersökning i landstingen med avseende på specialisttandvården, där de uppger de samarbetar vid en del behandlingar och diagnoser [10]. Tabell 5. Antal specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården, fördelat på STutbildningsregion och specialitet samt specialisttäthet, Källa: NPS databas. Specialitet Mellersta Norra Stockholms Södra Västra Götalands Hela riket Pedodonti Ortodonti Parodontologi Oral kirurgi Endodonti 7 x 12 x* Oral protetik Odontologisk radiologi Bettfysiologi 7 x* 6 x* 6 28 Totalt Antal spec. per inv. 8,5 6,6 9,2 8,5 10,6 9,1 * X i tabellen anges av sekretesskäl när det avser 1, 2 eller 3 personer 27

28 Specialistutbildningen av tandläkare omfattar tre år och genomförs på drygt 120, av Socialstyrelsen godkända, utbildningskliniker runt om i landet. Hösten 2005 fanns det 134 personer som utbildade sig till specialisttandläkare enligt Socialstyrelsens enkät till samtliga utbildningskliniker, figur Pedodonti Ortodonti Parodontologi Oral kirurgi Endodonti Oral protetik Odontologik radiologi Bettfysiologi Figur 19. Pågående ST-utbildningar september 2005 fördelat på tandläkarspecialitet. Källa: Socialstyrelsen. Framtida tillgång Den prognos över framtida tillgång som Socialstyrelsen presenterade 2004, tyder på att antalet tandläkare kommer att minska drastiskt om inte antalet utbildningsplatser ökar, figur 20. Antalet tandläkare har dock visat sig bli något fler än de förväntade under 2003 och 2004, vilket kan förklaras dels av att nettomigrationen varit positiv under 2000-talet, dels av att antalet utbildningsplatser utökats. Ytterligare en förklaring är att i prognosekvationen användes en faktor för andelen sysselsatta inom tandvården ett år efter examensår på 74 procent. Denna faktor har dock ökat till 87 procent år 2002 och sedan återigen minskat något till 78 procent år 2003, vilket bidragit till en viss underskattning av antalet sysselsatta tandläkare. Prognosen för tandhygienister visar att de ska öka kraftigt, och antalet tandhygienister har visat sig stämma väl med prognosen under 2003 och 2004, figur 20. När det gäller tandhygienisterna är tillgången god och kommer att öka med ytterligare 50 procent fram till 2020 med nuvarande utbildningstakt. Det är troligt att det krävs att fler regioner får en personalsammansättning närmare 1:1 mellan tandläkare och tandhygienister för att det ska vara balans på arbetsmarknaden med nuvarande utbildningsdimensionering. Den framtida tillgången på specialisttandläkare är svår att förutspå då antalet är mycket lågt, men de flesta landstingen har i Statens Kommuner och Landstings enkät angående specialisttandvården uppgett att de anser att efterfrågan på specialister kommer att vara oförändrat eller öka något de närmaste 10 åren. Med nuvarande antal utbildningsplatser kommer inte pensionsavgångarna att kunna ersättas med nya specialisttandläkare. En ny prognos kommer att genomföras under

29 Index satt till 100 år 1995, antal personal Tandhygienister Tandläkare Prognos tandhygienister Prognos tandläkare Prognos gjord Faktiskt antal fram till 2004, därefter trendframskrivning Figur 20. Indexvärdet för det faktiska antalet tandhygienister och tandläkare sysselsatta inom tandvården åren och prognos över antalet tandhygienister och tandläkare sysselsatta inom tandvården åren Prognosen antar att netto-migrationen är noll, [8]. 29

30 Efterfrågan Definition Socialstyrelsen definierar efterfrågan som det sammantagna resultatet av en organisations vilja att rekrytera samt organisationens ekonomiska möjligheter att rekrytera. Båda dessa faktorer måste finnas närvarande för att en organisation skall rekrytera personal. Efterfrågan kan i sin tur delas upp i två skilda former: ersättningsrekrytering, det vill säga fullständig eller delvis ersättning av personal som lämnat hälso- och sjukvården, samt nyrekrytering. Ersättningsrekryteringen kan sägas kräva en stabil tillgång av personal medan nyrekryteringen kräver en ökad tillgång på personal för att kunna genomföras. En schematisk bild av begreppen kan se ut som nedan. Vilja att rekrytera Faktisk Efterfrågan Förmåga att rekrytera Nyrekrytering Ersättnings rekrytering Efterfrågan på kort sikt Socialstyrelsen bedömer den kortsiktiga efterfrågan utifrån ett antal efterfrågeindikatorer vilka tillsammans kan ge en rättvisande bild av det kortsiktiga efterfrågeläget för hälso- och sjukvårdspersonal. Tillförlitliga data finns över arbetslöshet, etablering efter examen och migration. Dessa tre variabler visar om efterfrågan är lika stor eller större än tillgången. Som komplement har Socialstyrelsen också använt sig av andra myndigheters och organisationers tillgång- och efterfrågeanalyser samt enkätundersökningar bland hälsooch sjukvårdens och den landstingsdrivna tandvårdens personalansvariga. Socialstyrelsens senaste data är från november 2004, varför underlaget till analysen har en viss eftersläpning. Socialstyrelsen bedömer dock det tillgängliga materialet som adekvat för att användas som indikatorer i arbetet. Arbetslöshet Hög arbetslöshet är ett tydligt tecken på att tillgången på en viss personalkategori är större än efterfrågan. Vid en sådan situation är arbetslöshetstalet en mycket god indikator för att mäta obalansen mellan tillgång och efterfrågan. 30

31 Arbetslöshetsstatistik är å andra sidan oanvändbar då antalet arbetslösa är mycket lågt eller obefintligt. En låg arbetslöshet visar att efterfrågan är lika stor eller större än tillgången men kan inte kvantifiera gapet mellan tillgång och efterfrågan. Socialstyrelsens statistik baseras på SCB:s arbetslöshetsstatistik som inkluderar arbetslösa individer både med och utan arbetslöshetsersättning. Procentuell arbetslöshet 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0% Barnmorskor Läkare Sjuksköterskor Tandhygienister Tandläkare Figur 21. Procentuell arbetslöshet för barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandläkare och tandhygienister mellan 1995 och 2004 i Sverige. Källa: NPS databas Socialstyrelsens statistik omfattar endast de individer som erhållit legitimation, samt för läkare även de som erhållit legitimationsvillkor eller svensk examen i medicin. För icke specialistutbildade läkare utanför EU/ESS krävs det att den sökande inledningsvis lär sig svenska. Därefter utförs ett medicinskt kunskapstest. Om den sökande klarar detta test genomförs en kompletterande praktisk utbildning, arbete under legitimationsvillkor, vilket kan jämföras med den allmäntjänstgöring (AT) som svenska läkarstudenter genomför efter examen och innan legitimation. Dessutom måste den sökande genomgå utbildning i svensk författningskunskap innan svensk läkarlegitimation kan utfärdas. För specialistutbildade läkare är det möjligt att efter provtjänstgöring och kurs i svensk författningskunskap söka svensk läkarlegitimation 6. På denna punkt skiljer sig Socialstyrelsens statistik från exempelvis Arbetsmarknadsstyrelsens, AMS, då arbetsförmedlingen saknar information om den arbetssökande har behörighet att arbeta som läkare i Sverige. Från 1995 har arbetslösheten i Sverige varit stabil och mycket låg för läkare, barnmorskor och sjuksköterskor och var 2004 mindre än 1 procent. Tandläkare hade en arbetslöshetstopp på strax under 4 procent år 1996 men arbetslösheten hade år 2004 även för dem sjunkit under 1 procent. Tandhygienister har haft en högre arbetslöshet än övriga grupper med en topp år 6 På finns tillvägagångssättet för legitimering utförligt beskrivet. 31

32 1997 på knappt 7 procent, men också för dem har arbetslösheten sjunkit och var år 2004 knappt 2 procent, figur 21. Socialstyrelsen har jämfört sin statistik med arbetslöshetsstatistik från berörda fackförbund och AMS och samtliga statistiska källor pekar mot en mycket låg arbetslöshet. Detta tyder på att efterfrågan på personal är lika stor eller större än tillgången. Etablering på arbetsmarknaden Om en stor andel nyexaminerade återfinns på arbetsmarknaden och arbetar inom det område de utbildats för tyder detta på att efterfrågan på den specifika personalgruppen är minst lika stor som tillgången. Socialstyrelsens data tyder på att omkring 90 procent av nyutexaminerade barnmorskor, sjuksköterskor, läkare och under senare år även tandhygienister återfinns inom hälso- och sjukvården inom ett år efter examen. För tandläkare är siffran lägre, tabell 6. Siffrorna för samtliga yrkeskategorier är höga i jämförelse med de flesta andra högskoleutbildningar, där en etableringsgrad på cirka 75 procent är normalt [11]. Tabell 6. Andelen sysselsatta i procent inom hälso- och sjukvården och tandvården inom ett år efter examensår i Sverige. Källa: NPS databas Utbildning/Examensår Barnmorskor Läkare Sjuksköterskor Tandhygienister Tandläkare Eftersom tandvårdskostnaden till större del än annan sjukvård är privatfinansierad är den känsligare för konjunkturförändringar. Under åren var efterfrågan på tandläkare lägre än den varit tidigare och antalet sysselsatta tandläkare inom hälso- och sjukvårdssektorn minskade. Samtidigt hade antalet utbildningsplatser ökat, vilket gjorde att etableringsgraden för tandläkare var mycket låg under senare delen av 1990-talet. Högskoleverkets siffror visar också att första generationens invandrare hade svårare att få arbete inom hälso- och sjukvården än individer med etniskt svensk bakgrund [12]. Många nyutexaminerade som var första generationens invandrare flyttade under dessa år utomlands och detta bidrog till arbetslösheten aldrig blev särskilt stor bland tandläkare i Sverige. Detta har också påpekats i tidigare rapporter från Socialstyrelsen [8]. Från ett lägsta värde på 36 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvårdssektorn inom ett år efter examen har sysselsättningsgraden stadigt ökat. År 2002 var andelen som högst, 87 procent, men den sjönk till 78 procent år Bidragande orsaker till detta kan vara att nettomigrationen var positiv år 2002, tabell 6, samt att antalet nyutexaminerade var högre Den höga etableringsgraden de senaste åren för övriga personalgrupper tyder på att efterfrågan är lika stor eller större än tillgången. 32

33 Migration Under det senaste decenniet har den internationella rörligheten av hälso- och sjukvårdspersonal ökat kraftigt. Internationell forskning har under de senaste åren främst fokuserat på det omfattande flödet av läkare och sjuksköterskor från utvecklingsländer till hälso- och sjukvården i OECD-länder [13-22]. Sexton procent av läkarna och 12 procent av tandläkarna inom hälso- och sjukvården har en grundutbildning från ett annat land än Sverige, tabell 7. Tabell 7. Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal samt övriga utbildade läkare sysselsatt i Sverige efter legitimation och utbildningsland år Barnmo. Läkare* Rönt.Sjuksk. Sjuksköt. Tandhyg. Tandläkare Sverige Utlandet Totalt Ulandsutbildade 2 % 16 % 10 % 3 % 0,3 % 12 % * Inkl. icke-legitimerade svenska läkare samt icke legitimerade läkare med legitimationsvillkor. Nettomigrationen 1997 var negativ (minus 234) för sjuksköterskor. Mellan 1999 och 2004 har Sverige haft en starkt positiv nettomigration av främst läkare och sjuksköterskor, men även en del barnmorskor. För tandläkare har den omfattande emigrationen under 1990-talets sista år vänt till en positiv trend både bland nyutexaminerade, som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden, och bland yrkesverksamma tandläkare, figur 22. Då arbetsmarknaden var svår för tandläkare under senare delen av 1990-talet var immigrationen så gott som uteslutande återinvandring av svenskutbildade tandläkare. Då situationen vänt under 2000-talet består immigrationen till procent av återinvandring medan resterande är nya utländskt utbildade tandläkare. Nettoimmigrationen, antal Barnmorskor Utbildade läkare Sjuksköterskor Tandhygienister Tandläkare Figur 22. Nettoimmigration per år fördelat på legitimationsgrupp, Källa: NPS databas. 33

34 Migration av läkare Mellan 1994 och 2005 ansökte och beviljades 6359 personer med utländsk läkarlegitimation/utbildning svensk läkarlegitimation av Socialstyrelsen. Av dessa saknar dock 2377 personnummer, vilket innebär att de ej kan matchas mot Statistiska centralbyråns sysselsättningsdata. Detta medför att det är okänt om de arbetat inom hälso- och sjukvårdssektorn eller ens vistats i Sverige. En av orsakerna till det stora antalet utfärdade legitimationer under de senaste åren är läkardirektivet (1993/16/EEG) som ger samtliga legitimerade läkare inom EU/ESS och Schweiz rätt till svensk läkarlegitimation utan kostnad, samtidigt som efterfrågan på läkare är stor i Sverige 7. Under perioden ansökte och beviljades legitimation och personnummer för 3982 personer. Av dessa kom mer än hälften (2183) från dels de tio nya EU medlemsländerna samt länder utanför EU/ESS och Schweiz, så kallat tredje land. Statistiken för år 2005 visar att av 304 läkare med utländsk utbildning och svenskt personnummer kom 36 procent från tredje land. Denna grupp är inte möjlig att dela upp i enskilda länder, tabell 8. 7 På finns tillvägagångssättet för legitimering utförligt beskrivet. 34

35 Tabell 8. Antalet läkare med utländsk utbildning och med svenskt personnummer som har erhållit svensk legitimation/legitimationsvillkor under åren Källa: NPS databas EU/EES*, exkl de 10 nya medlemmarna** Därav: Norden Danmark Finland Island Norge Tyskland Övriga Tredje land, inkl. de 10 nya EUmedlemmarna** Därav Polen Därav de övriga nya 9 EUmedlemmarna Totalt Därav EU/EES*, inkl de 10 nya medlemmarna** *Inklusive Schweiz **Till och med 30 april 2004 räknas de 10 nyaste EU-medlemsländerna till kategorin "tredje land". Därefter räknas de till kategorin "EU/EES." Av de läkare som fått svensk legitimation och svenskt personnummer mellan 1995 och 2004 har 90 procent någon gång efter legitimering arbetat inom den svenska hälso- och sjukvården, tabell 9. Det finns dock ett mönster av delvis sysselsättning som återfinns i samtliga årsgrupper vilket tyder på att migrationen av läkare till Sverige kan delas upp i varaktig migration där läkaren stannar i Sverige under en längre tidsperiod och korttidsmigration som exempelvis kan utgöras av arbete som stafettläkare eller vikariat. Tabell 9. Läkare med utländsk utbildning och personnummer som varit sysselsatta inom hälso- och sjukvården någon gång under perioden fördelat på legitimationsår. År för legitimationsvillkor Bev.leg.* Antal** Andel** 90% 89% 89% 89% 89% 92% 93% 93% 90% 73% *eller leg. villkor ** Sysselsatta någon gång inom hälso- och sjukvårdssektorn t.o.m