LAVAR Almlav Gyalecta ulmi Beskrivning. En skorplav med tätt sittande, upp till 2 mm breda, fruktkroppar (apothecier) som har en lätt igenkännlig tegelröd disk med vit, ojämn kant. Arten innehåller orangefärgade Trentepohlia-alger som syns orange om man rispar laven. Ekologi. Almlav påträffas på grov bark av ädellövträd i flera olika typer av ädellövträdsmiljöer. Framförallt växer den på stammarna av gamla hamlade askar och almar. Utbredning. Arten finns främst i södra och mellersta Sverige med några enstaka förekomster upp till Åsele Lappmark. I kommunen har flera av de äldre fynden försvunnit men ett par lokaler finns kvar, vid Fröjerum nordväst om Norsholm samt vid Gerhardsberg. Hot. Laven hotas främst av att hamlingsbruket upphört och därmed av bristen på gamla hamlade träd. Aspgelélav Collema subnigrescens Beskrivning. Aspgelélaven är en bladlav med mörkt olivgrön till svart bål. Laven som kan bli upp till 20 cm stor, är i torrt tillstånd kraftigt rynkad men sväller vid väta. Ekologi. Laven växer på stammar av asp, ofta högt upp i träden, framförallt i skog på fuktig mark. Utbredning. Arten har sin huvudsakliga utbredning i Mellansverige och de norra kustlandskapen, men förekommer från Småland till Västerbotten. Några lokaler finns i Kolmården med ett centrum norr om Åby. Hot. Aspgelélaven missgynnas vid slutavverkning samt vid kraftig igenväxning. 28
LAVAR Broktagel Bryoria bicolor Beskrivning. En upp till ca 7 cm lång busklav som kännetecknas av de korta styva grenarna som ger laven ett risigt utseende. Grenarna är svarta med gråbruna spetsar. Ekologi. Arten förekommer främst på lodytor, klippväggar och block i skuggiga bäckraviner och bergbranter skyddad av skog och med en konstant jämn och hög luftfuktighet. Den kan också växa på kvistar av gran och på björk- eller rönnstammar. Utbredning. Broktagel förekommer från Småland till Jämtland. De flesta lokalerna finns numera i Östergötland, Värmland och Dalarna. Finns spridd på flera platser i kommunen, bland annat i Glotternskogen. Hot. Arten hotas av uttorkning och är därför känslig för avverkning på eller i närheten av växtplatsen. Brunpudrad nållav Chaenotheca gracillima Beskrivning. Brunpudrad nållav är en relativt storväxt knappnålslav med en bål som är insänkt i underlaget. Fruktkropparna som ofta sitter i täta samlingar, har långa, vågiga, svarta skaft. Huvudena är små med en rödbrun mjölbeläggning, så kallad pruina. Ekologi. Brunpudrad nållav hittas främst på grova, barklösa stubbar av olika trädslag. Laven förekommer oftast i fuktiga skogar och tycks vara beroende av hög och jämn luftfuktighet. Utbredning. Arten är känd från åtminstone 300 lokaler från Småland till Norrbotten. I Götaland är arten mycket sällsynt men den finns på ett antal platser i kommunen, bland annat norr om Åby och i skärgården. Hot. Alla åtgärder som påverkar luftfuktigheten och markvattenförhållandena på eller runt växtplatserna utgör ett hot mot arten. 29
LAVAR Ekspiklav Calicium quercinum Beskrivning. Ekspiklaven har en matt, grå, och vårtig bål. Fruktkropparna är knappnålslika, 0,7 1,0 mm höga, med tjockt svart skaft och brett huvud med en tydlig vit mjölbeläggning, så kallad pruina, på undersidan. Ekologi. Arten förekommer huvudsakligen på gamla ekars bark och ved i öppen terräng. Utbredning. Arten är funnen från Skåne till Dalälvsområdet men med en tydlig östlig utbredningstendens. Ekspiklaven är funnen på flera platser i kommunen, främst i de södra delarna och kring Bråviken. Hot. Ekspiklaven hotas genom att ekhagar och andra liknande miljöer växer igen och att gamla lövträd försvinner. Gammelekslav Lecanographa amylacea Beskrivning. Gammelekslaven är en skorplav med matt, kritvit bål som avgränsas av en tunn brunsvart kant. Ekologi. Gammelekslav växer på grova ekar, framför allt på den skuggiga, nedre delen av stammen. Man finner den i halvöppet och fuktigt läge, särskilt i skogar med hagmarkskaraktär. Utbredning. Arten har en framför allt östlig utbredning från Skåne till Uppland och den är känd från ca 200 lokaler. Rapporterad från flera platser i kommunen där gamla ekar finns, med en koncentration av fynden vid Slätbaken. Hot. Igenväxning av gamla ekhagar som medför att de gamla ekjättarna skuggas ut hotar arten. 30
LAVAR Gul dropplav Cliostomum corrugatum Beskrivning. Gul dropplav är en skorplav med karaktäristiskt ljusgula till ljusbruna fruktkroppar. På bålen som är grönaktig och lite vårtig, finns också rikligt med stora oregelbundna, svarta förökningsorgan, så kallade pyknid. Ekologi. Gul dropplav växer främst på gamla, grova ekar i öppna miljöer. Utbredning. Laven följer i stort sett ekens utbredning och kan lokalt uppträda rikligt. Många kända förekomster i Norrköpings kommun. Hot. Igenväxning av ekhagar och liknande hotar arten. Övrigt. Arten har också kallats grynig skivlav. Hjälmbrosklav Ramalina baltica Beskrivning. Bålen är grå till grågrön, oftast glänsande. Laven består av en eller några få, flata, 2 5 mm breda, upp till 3 cm långa grenar, som utgår från lavens fästpunkt. Grenarna är smalast vid basen och bredast vid spetsen. Ekologi. Hjälmbrosklav växer huvudsakligen på gamla ekar, mest i parker, hagmarker och på vägkanter. Utbredning. Laven är funnen från Skåne till Uppland, med en tydligt östlig utbredningstendens. Förekommer relativt rikligt i de södra delarna av kommunen. Hot. Arten verkar vara känslig för luftföroreningar och hotas också av bristen på värdträd. 31
LAVAR Hållav Menegazzia terebrata Beskrivning. Hållaven är en bladlav med gröngrå bål och brun eller svart undersida. En viktig karaktär är de enstaka små hålen på bålens ovansida. Ekologi. Arten förekommer i skyddad miljö med hög luftfuktighet. Hittas främst på klibbalsbaser i sumpskog och klibbalskärr samt på mossiga, skuggiga klippor. Utbredning. Hållav förekommer sällsynt upp till Medelpad och Jämtland. Totalt finns idag åtminstone 200 lokaler. I kommunen är den funnen på ganska många platser Kolmårdsskogarna. Hot. Dikning av klibbalskärr och andra sumpmarker samt avverkning av sumpskogar utgör ett hot mot arten. Parknål Chaenotheca hispidula Beskrivning. Parknålens bål är insänkt i substratet med fruktkroppar som är knappnålslika med svart skaft och huvud. Huvudets undersida och skaftets övre del är täckta med en tjock, gul mjölbeläggning, pruina. Laven innehåller Trentepohlia-alger som syns som ett orange streck vid repning. Ekologi. Arten växer främst på grova ekar och andra gamla ädellövträd, i öppna och halvslutna miljöer. Man hittar den oftast nere i djupa sprickor av grov bark. Utbredning. Arten förekommer från Skåne till Härjedalen på åtminstone 60 lokaler. Finns på ett fåtal platser i kommunen, bland annat på Malmölandet och i skärgården. Hot. Arten hotas genom att gamla öppna lövskogar och hagmarker växer igen, och av att grova träd avverkas. 32
LAVAR Rosa lundlav Bacidia rosella Beskrivning. Rosa lundlav har en liten, tunn, grå till grågrön, sprucken bål. Fruktkropparna är upp till 1,5 mm breda med en skär disk. Ekologi. Laven växer främst på gamla stammar av bok, men hittas även på andra lövträd. Arten förekommer både i skuggiga och ljusa ädellövskogar samt i näringsrika miljöer som alléer och kyrkogårdar. Utbredning. Rosa lundlav är känd från Skåne upp till Uppland i östra Sverige och upp till Bohuslän i västra Sverige. Ett par lokaler i kommunens östra del, bland annat vid Kåreholm. Hot. Arten är känslig för luftföroreningar och skogsskötselåtgärder på eller intill växtplatsen. Smalskaftslav Cybebe gracilenta Beskrivning. En knappnålslav med karaktäristiskt grågrön bål. Fruktkropparna är upp till 3,5 mm, med vågigt böjt, svart skaft och ett runt huvud. Huvudet är förhållandevis litet och har en kraftig gråvit mjölbeläggning, så kallad pruina. Ekologi. Smalskaftslav påträffas i fuktiga graneller lövskogar med hög och jämn luftfuktighet. Den växer oftast i håligheter och skrymslen vid basen av grova stubbar och på levande träd. Utbredning. Arten förekommer sällsynt över nästan hela landet, med flest förekomster i norra Sverige. Funnen i kommunen mellan Råsjön och Nedre Glottern. Hot. Alla åtgärder som kan påverka fuktighetsförhållandena på, eller i närheten av, växtplatserna är ett hot mot arten. 33
LAVAR Sydlig ladlav Cyphelium tigillare Beskrivning. Sydlig ladlav är en skorplav med gulgrön, vårtig bål. Fruktkropparna är insänkta i bålvårtor, svarta, sotande och rikligt förekommande. Ekologi. Sydlig ladlav växer på gammal, hård och exponerad kärnved. Torrakor och döda grenar av levande tallar på myrar, vid sjöar och kuster samt i berg- och rasbranter är naturliga växtplatser. Utbredning. Arten förekommer sällsynt från Småland till Norrbotten med ganska rika förekomster i fjällnära skogsområden och utmed Östersjökusten. Flera lokaler längs kommunens kuststräcka. Hot. Den sydliga ladlaven hotas av att gammal, torr och exponerad kärnved försvinner. Övrigt. Arten kallades i rödlistan från 1995 för ladlav. 34
DÄGGDJUR Fransfladdermus Myotis nattereri Beskrivning. Fransfladdermusen är medelstor med relativt långa öron och ganska lång nos. Vingarna har en spännvidd på 25-28 cm. Ekologi. Artens ekologi är dåligt känd. Den påträffas ofta i lövrika biotoper, nära vattendrag men även i trädgårdar och parker samt i skog. Näringsvalet består till stor del av dagaktiva flugor samt myggor och nattflyn. Utbredning. Fransfladdermusen förekommer sällsynt i södra Sverige. Funnen på en lokal vid Jonsberg i Norrköpings kommun. Hot. Överföring av lövskog till granskog, särskilt utefter vattendrag utgör ett hot mot arten. Gråsäl Halichoerus grypus Beskrivning. Gråsälen är den största av Sveriges tre sälarter och kan väga mellan 200-300 kg. Pälsfärgen varierar från nästan svart till brun och silverfärgad. Ekologi. Födan består till största delen av fisk men även av en del kräftdjur och mollusker. Gråsälar är långlivade och kan bli uppemot 30 år i vilt tillstånd. Utbredning. Gråsälen finns från Skåne till Norrbotten. Ett litet antal finns också längs den svenska västkusten. Gråsälen kan ses utmed kommunens hela kuststräcka men reproducerar sig inte här. Hot. På kort sikt är bifångster av sälar i fiskeredskap det allvarligaste hotet mot arten. Övrigt. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv appendix 2 vilket innebär att arten ska skyddas inom nätverket Natura 2000. 35
DÄGGDJUR Hasselmus Muscardinus avellanarius Beskrivning. Hasselmusen blir upp till 7 cm lång med en ungefär lika lång, hårig svans. Ryggpälsens färg är varmt rödbrun; medan undersidan är ljusare. Stora ögon, kort nos och små runda öron är utmärkande för arten. Ekologi. Hasselmusen är knuten till rika lövbiotoper med mycket frukt- och bärbärande buskar. Hasselmusen äter till övervägande delen vegetabiliskt, som knoppar, skott, bär, frukter, ekollon och nötter. Den är beroende av energirik föda för att kunna klara den långa vinterdvalan, som kan vara från oktober till april-maj. Utbredning. Hasselmusen är påträffad i södra och mellersta Sverige. Den enda rapporteringen från Norrköpings kommun är från 1980 i Kvillingeförkastningen. Hot. Arten hotas av bristen på snårvegetation och buskmarker. Utter Lutra lutra Beskrivning. 90 och 120 cm lång och väger normalt mellan 5 och 10 kg. Övervägande mörkbrun med ljusare buk och hals. Ekologi. Den optimala miljön är ett vatten med tillgång på föda året runt. Födan består mest av fisk, men även groddjur, kräftor, större insekter, fåglar och mindre däggdjur kan ingå i dieten. Utbredning. Det finns förmodligen minst 1 000 individer i Sverige idag. Arten saknas dock till stor del i de västra delarna av Syd- och Mellansverige. I Norrköpings kommun har spillning av utter hittats vid Roxen, Glan och Norrköpings tätort, vid Motala ström, samt ett äldre fynd vid norra Nedre Glottern. Hot. Förändringar i uttern livsmiljö hotar arten. Övrigt Arten omfattas av EU: s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. 36
Berguv Bubo bubo Beskrivning. Berguven är vår största uggla med en kroppslängd på 60-70 cm och ett vingspann på 140 170 cm. Kännetecknande är de långa örontofsarna och ögats irisfärg som är bjärt orange. Ekologi. Häckar i bergsbranter. Artens revir har en diameter på ca 4-6 km. Berguvens byten består av smågnagare och andra däggdjur, fåglar, fisk, groddjur, kräldjur och insekter. Utbredning. Den ungefärliga totalsiffran i hela landet uppgick 1999 till drygt 600 häckande par plus 200-300 icke häckande individer. I Norrköpings kommun häckar den sparsamt, främst utefter förkastningsbranterna och i skärgården. Hot. De stora hoten är ledningsnät, biltrafik och järnvägar. Övrigt. Berguven är förtecknad i bilaga 1i EU: s fågeldirektiv (Rådets direktiv 79/409/EEG) Bivråk Pernis apivorus Beskrivning. Dräkten varierar men har alltid några få glesa, mörka tvärband i vingar och stjärt. Vingspann 113 135 cm. Lik ormvråken. Ekologi. Bygger risbon i löv- eller barrträd. Födan består i huvudsak av larver och bon av getingar men även reptiler, groddjur, fågelungar och daggmaskar m.m. ingår i dieten. Utbredning. Häckar i hela landet utom på Gotland. I Norrköpings kommun häckar den på flera platser framför allt i Kolmården. Dessutom kan man se bivråkspar regelbundet över i stort sett hela kommunen. Hot. Allt färre getingsamhällen ger sämre förutsättningar för bivråkens häckning. Övrigt. Bivråken är upptagen i Eu s fågeldirektiv, annex 1. 37
Göktyta Jynx torquilla Beskrivning. Göktytan är en hackspett som är 16 17 cm från näbb till stjärt. Spräckligt grå översida, undertill smutsvit med mörka tvärstreck. Ekologi. Göktytan häckar i öppna löv- och blandskogar samt i större trädgårdar och parker. Små marklevande myror utgör den viktigaste födan. Utbredning. Häckar sparsamt i hela landet. Det svenska beståndet uppskattades år 1999 till 5 000 10 000 par. I kommunen har göktytan revir på flera ställen bland annat vid Svängbågen, Näkna och i Kvillingeförkastningen. Hot. Det största hotet mot göktytan tros vara försämrad tillgång på myror inom häckningsområdena, framförallt på grund av plantering och igenväxning i betesmarker. Havsörn Haliaeetus albicilla Beskrivning. Havsörnen har en kroppslängd på upp till 100 cm och väger normalt mellan 4 och 7 kg. Den har långa, breda vingar (vingspann 195 245 cm) som är tydligt fingrade i spetsarna Ekologi. Havsörnen häckar i anslutning till kuster, sjöar och vattendrag. Födovalet varierar lokalt, regionalt och under året med tillgången på olika bytesdjur, som kan vara både fisk, fågel och däggdjur. Utbredning. Häckar nästan sammanhängande längs hela svenska Östersjökusten, samt ojämnt spritt vid sötvatten i Syd- och Mellansverige. Häckar sparsamt i kommunens kustområden. Hot. Över hälften av artens dödlighet beror på kollisioner med kraftledningar och trafik, dödsskjutningar och av blyförgiftning. Havsörnen är och förblir också hotad av bioackumulerande miljöföroreningar. Övrigt. Arten är upptagen i Fågeldirektivets Bilaga 1, CITES Bilaga 1, Bonnkonventionens Bilaga 1 och 2 samt Bernkonventionens Bilaga 2. 38
Kornknarr Crex crex STARKT HOTAD (EN) Beskrivning. En hönsfågel med grågulbrun dräkt med blågrå inslag på huvud och hals. Känns lättast igen på sitt säregna spelläte. Ekologi. Kornknarren lever ett undanskymt liv i tät vegetation och är mycket svår att få syn på. Dieten består främst av insekter och andra smådjur, men även ogräsfrön och gröna växtdelar. Utbredning. Arten uppträder i landskapen upp till Dalälven, framför allt i de östra delarna. I en inventering 1994 uppgick antalet spelande hanar till cirka 400. I Norrköpings kommun hörs arten mest tillfälligt. Hot. Artens stora tillbakagång beror till stor del på förändringar inom jordbruket. Även telefonledningar och kraftledningar utgör ett hot, eftersom kornknarren flyger förhållandevis lågt. Övrigt. Arten är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Mindre hackspett Dendrocopos minor Beskrivning. Detta är Sveriges minsta hackspett med en kroppslängd på ca 15 cm. Ryggsidan är svart med vita tvärband över rygg och vingar, bröst och buk är beigevita. Hanen har röd hjässa, medan honan saknar allt rött i dräkten. Ekologi. Arten lever i löv- och blandskog med förekomst av äldre lövträd där fågeln kan häcka. Utbredning. Den mindre hackspetten förekommer i allmänhet sparsamt över hela landet upp till trädgränsen. I Norrköpingstrakten rapporteras arten regelbundet och anses ha en relativt stabil stam, om än i lågt numerär. Hot. Arten missgynnas av brist på lövträd. 39
Mindre strandpipare Charadrius dubius Beskrivning. Den mindre strandpiparen är en liten vadare (15 18 cm) med en svart-vit teckning i ansiktet och ett svart band tvärs över det vita bröstet. Ryggsidan är gråbrun och buken vit. Ekologi. Häckar i olika miljöer med kala ytor, allt från större byggarbetsplatser till ursprungliga biotoper som stränder och deltan. Fordrar tillgång på sötvatten. Födan består mest av insekter. Utbredning. Finns i Syd- och Mellansverige samt längs Norrlands kustland. Häckar regelbundet på ett antal platser i kommunen, bland annat vid Svensksundsviken, Norsholm och Norrköpings hamn. Hot. Upphört bete eller exploatering vid sandiga eller grusiga sjöstränder hotar arten. Nattskärra Caprimulgus europaeus Beskrivning. Nattskärran är av samma storlek som en liten falk (26 28 cm lång). Fågelns dräkt är kamouflagefärgad i grått och brunt. Ekologi. En nattaktiv art vars klart dominerande biotoper är gles tallskog och hyggen. Födan utgörs främst av nattaktiva insekter. Utbredning. Förekommer i landets södra och mellersta delar norrut till Dalarna och Hälsingland. Antal observationer minskar. I Norrköpings kommun häckar den sparsamt, framför allt i Kolmården. Hot. Hotet består bland annat i de landskapsförändringar som ger tätare skogsbestånd, en ökad andel gran och i att de småskaliga jordbruken försvinner. Övrigt. Nattskärran är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (Rådets direktiv 79/409/EEG). 40
Nötkråka Nucifraga caryocatactes Beskrivning. Nötkråkan är stor som en nötskrika, drygt 30 cm lång, men med kortare stjärt och längre och kraftigare näbb. Dräkten är mörkbrun med små vita fläckar. Ekologi. Nötkråkan har sitt revir i barr- eller blandskog. Hasselnötter som är basföda, framförallt vintertid, måste kunna nås inom 5-10 km. Utbredning. Arten häckar sparsamt och ojämnt spridd från mellersta Skåne till södra Dalarna. Det beräknas finnas mellan 5 000 och 15 000 par i Sverige. I kommunen häckar den sparsamt och lokalt. Hot. Skötsel av granskogar med röjning, gallring, underröjning och kalavverkning, är ett stort hot mot nötkråkan. Pungmes Remiz pendulinus Beskrivning. En mycket liten, 10-12 cm lång fågel med vasst tillspetsad näbb. Den vuxna individen har en svart mask över ögat, ljusgrå hjässa och rödbrun rygg. Ekologi. Pungmesen häckar vid vegetationsrika stränder eller sumpmarker. Födan består mest av insekter och spindlar. Utbredning. Förekommer fläckvis i södra och mellersta Sverige. I Norrköpings kommun häckar den årligen, bland annat i närheten av Norrköpings hamn. Hot. Artens favoritbiotop, björksly på fuktig mark, betraktas ofta som skräpmark och därför kan häckningsplatser försvinna av misstag. Den viktigaste häckningsplatsen vid Norrköping är numera deponeringsplats för kolaska. 41
Roskarl Arenaria interpres Beskrivning. Den cirka starstora vadarfågeln är under häckningstid brokigt tecknad i svart, vitt, rödbrunt och brunt med röda ben. Ekologi. Roskarlen häckar på kala holmar och skär. Födan består av olika smådjur som plockas i vattenkanten. Utbredning. Förekomsterna är i stort sett knutna till Östersjöområdet där arten häckar från norra Skåne till finska gränsen. Beståndet beräknas till drygt 2000 par. Häckar sparsamt i kommunen. Hot. Upphörande av betesdrift i skärgården med igenväxande stränder som följd, samt minkens framfart verkar hota arten. Rördrom Botaurus stellaris Beskrivning. Rördrommen har en kroppslängd på ca 75 cm men är svår att få se då dess kamoflagefärgade dräkt i strimmigt gul, brunt och svart, smälter ihop med den omgivande vassen. Det är lättare att få höra dess karaktäristiska bastuta. Ekologi. Häckar vid slättsjöar med stora och täta bladvassbestånd och med god tillgång på fisk, grodor och vatteninsekter. Hanen har ett mycket karaktäristisk revirläte som påminner om ljudet som uppstår när man blåser i en flaska. Utbredning. Huvuddelen av rördrommarna återfinns i det mellansvenska slättsjöområdet. Man beräknar antalet tutande hanar till 600-700. Rördrommen hörs mer eller mindre regelbundet från ett antal lokaler i Norrköpings kommun, bl a Gårdsjön, Landsjön och Hallebysjön. Hot. Det allvarligaste hotet är en minskning av bladvassarealerna. Övrigt. Arten är upptagen i EU:s fågeldirektiv. 42
Skogsduva Columba oenas Beskrivning. Skogsduvan har en kroppslängd på cirka 30 cm, märkbart mindre än en ringduva. Dräkten är blågrå med grön- och vinrödglänsande fläckar på halsens sidor. Ekologi. Hålbyggare som lever där den kan hitta lämpliga hålträd, främst ek, och lämpliga födosöksområden. Äter bland annat frön, bär, säd och ekollon. Utbredning. Minskande förekomster från Skåne till sydöstra Dalarna och Gästrikland. Häckar sparsamt i kommunen bland annat i Kvillingeförkastningen. Hot. Minskad tillgång på boträd, konkurrens om bohål med den allt vanligare kajan, samt jakten på duvor utomlands hotar arten. Skäggmes Panurus biarmicus Beskrivning. Skäggmesen är en ca 15 cm stor fågel med mycket lång stjärt och korta vingar. Gulbrun på ryggen och ljusare brunbeige på buksidan. Vingarna är tecknade i brunt, svart och vitt. Hanens huvud är grått med tydliga svarta "hängmustascher" från ögonen. Ekologi. Skäggmesen är helt beroende av bladvass. Äter insekter under sommaren och vassfrön under vintern. Utbredning. Häckar främst i Götaland och i delar av Svealand. I Norrköpings kommun häckar den lokalt i stora vassbälten, till exempel vid Svensksundsviken. Hot. Arten hotas av dålig vassförekomst. 43
Småfläckig sumphöna Porzana porzana Beskrivning. En brun fågel, svartspräcklig på ryggen och vitspräcklig på undersidan med kort, gulröd näbb. Storlek ungefär som en stare. Beigevita undre stjärttäckare exponeras tydligt då sumphönan ofta håller stjärten uppåtriktad. Ekologi. Häckar vid våtmarker med inte helt sluten vegetation och någorlunda stabilt vattenstånd (<30 cm). Födan består av vatteninsekter och vattenväxter. Utbredning. Förekommer främst i Götaland och Svealand samt längs norrlandskusten. Häckning är svår att säkerställa men arten förekommer på flera lokaler i Norrköpings kommun till exempel vid Svensksundsviken och Hampsjön. Hot. Hotas av förlusten på häckningsbiotoper. Övrigt. Arten är upptagen i EU:s fågeldirektiv. Storspov Numenius arquata Beskrivning. Storspoven är i storlek jämförbar med en fiskmås. Den har långa ben och en mycket lång (9-15 cm) och starkt neråtböjd näbb. Dräkten är jämnt fläckad i mörkt ovanpå en gråbrun grundfärg. Ekologi. Häckar på jordbruksmark och på myrar. Födan består mest av insekter. Utbredning. Häckar i stora delar av mellersta och södra Sverige. Beräknad förekomst i landet är drygt 10 500 par. Arten häckade tidigare på flera platser i kommunen, men är på tillbakagång. Under 1999 års inventering konstaterades endast en häckning, på gamla F13. Hot. Utdikning, uppodling, samt upphörande skötsel av traditionella ängsmarker hotar arten. Igenväxning av myrar, påverkar också spovpopulationen negativt. 44
Svarthakedopping Podiceps auritus Beskrivning. Svarthakedoppingen är ganska liten med en kroppslängd på ca 32 cm. Den har lång smal hals och röda ögon. Sommardräkten är iögonfallande med långa, orangegula tofsar ovanför ögonen. Ekologi. Häckar i olika typer av sötvatten, utan eller med liten fiskförekomst. Äter evertebrater, salamandrar, grodyngel och fisk. Utbredning. Häckar i de flesta landskap utom Halland, Bohuslän, Dalsland och ev. Skåne. Uppskattad populationsstorlek är drygt 1000 par. I Norrköping häckar den sparsamt, mest i småsjöar och dammar. Hot. Inplantering av fisk som konkurrerar om födan, igenläggning av småvatten samt andra åtgärder som påverkar fåglarnas häckningslokaler hotar arten. Övrigt. Svarthakedoppingen är upptagen i EU:s fågeldirektiv. Svärta Melanitta fusca Beskrivning. En grovt byggd dykand i storlek som en gräsand. Hanen är i praktdräkt enfärgat svart med en liten vit fläck bakom ögat och stor vit vingspegel. Honan är mörkt gråbrun med tydlig vit vingspegel. Ekologi. Föredrar klart vatten med tillgång till vindskyddade vattenytor såsom flador och sund. Födan utgörs av mollusker, kräftdjur, insekter och insektslarver. Utbredning. Häckar främst längs ostkusten från norra Skåne till Norrbotten, men även vid sjöar i Norrlands inland. Beståndet beräknas till cirka 9 000 par. I Norrköpings kommun häckar den sparsamt i Bråvikens yttre delar samt i den yttre skärgården. Hot. Oljeutsläpp, fritidsbåtar och mink utgör artens stora hot. 45
Sydlig gulärla Motacilla flava flava Beskrivning. Gul undersida och gråaktigt grön eller gråbrun rygg. Lite kortare stjärt än sädesärlan. Ekologi. Den sydliga gulärlan är bunden till hävdade strandängar. Arten är insektsätare. Utbredning. I Sverige häckar två raser av gulärla, där den sydliga M. f. flava finns upp till en linje Värmland-Dalarna till södra Gästrikland. Rasen M. f. thunbergi avlöser norrut i landet. I kommunen häckar den bland annat vid Leonardsberg, Eksund och Svensksundsviken. Hot. Den sydliga rasen hotas främst av förändringar i häckningsområdena. Upphörande hävd på strand- eller fuktängar är idag det största hotet. Årta Anas querquedula Beskrivning. Hanen känns igen på sitt vinröda huvud med en bred vit rand från ögontrakten och bakåt. Honor, ungfåglar och hannar i eklipsdräkt förväxlas lätt med kricka, men skiljer sig genom att ha ljus haka och svart-vit-randigt huvud. Ekologi. Föredrar grunda vattensamlingar på mader och strandängar. Äter mest animalisk föda. Utbredning. Häckar lokalt och fåtaligt i Götaland och Svealand, samt längs Bottniska Viken, främst i Gästrikland, Medelpad och Västerbotten. I Norrköpings kommun förekommer enstaka häckningar till exempel vid Leonardsberg och Svensksundsviken. Hot. Minskad slåtter och minskat bete av strandängar hotar arten. 46