Global migration från hot till möjlighet

Global migration Joakim Palme Global migration från hot till möjlighet Global migration är ett hett ämne att bedriva framtidsstudier kring. Det handlar om processer med mycket stora konsekvenser för samhällen och enskilda människor. Migration kan uppfattas som ett hot, men samtidigt finns här stora möjligheter. Hur vi agerar kan göra stor skillnad. Den globala transnationella migrationen omfattar ofattbara 200 miljoner människor. Inom länder flyttar ännu fler människor långa sträckor för tillfälliga arbeten eller mer permanent boende. Bara i Kina utgör den flytande befolkningen ytterligare 200 miljoner människor. De nationella befolkningsströmmarna flyter ihop med de globala. Institutet för Framtidsstudier engagerade sig för några år sedan i studiet av migrationsfrågan, bland annat på grund av det hot mot människors trygghet som dessa gigantiska befolkningsomflyttningar bidrar till. Det handlar om människor på flykt undan krig och förföljelse, kriminella nätverk för människosmuggling och trafficking, men också problem med integration i invandringsländerna och utarmning på välutbildade i utvandringsländerna. Ska vi då inte försöka stoppa denna gigantiska befolkningsomflyttning? Två viktiga skäl talar emot detta. Det ena är att det är utomordentligt svårt. Det andra är att det inte är önskvärt. Människor drivs inte bara på flykt av krig och förföljelse, många lever under bedrövliga omständigheter och lockas av ett liv 20 Framtider 4/2006

som ter sig både rikt och säkert. I sin stora desperation är de beredda att ta orimligt stora risker för liv och hälsa. Det är krafter som inga murar kan stoppa. Dessutom finns här en positiv utvecklingspotential. Historien visar att det ligger stora välståndsskapande krafter i befolkningsomflyttningar. Vår egen amerikanska utvandrarhistoria är ett bra exempel. Men i dag går mycket av denna potential om intet därför att vi saknar adekvata internationella regelverk och därför att samarbetet mellan länder har stora brister. sedan institutet för Framtidsstudier tog de första initiativen till att studera den globala migrationen har det hänt en del. FN:s generalsekreterare Kofi Annan tog 2003 initiativ till att kartlägga läget, vilket resulterade i den så kallade Doyle-rapporten. Sverige och Schweiz tog upp stafetten och bildade tillsammans med Brasilien, Filippinerna och Marocko den oberoende Globala kommissionen om internationell migration (GCIM) med representanter från samtliga världsdelar. Den sydafrikanska läkaren dr Maphela Ramphele delade ordförandeskapet med socialdemokraten Jan O. Karlsson. Förväntningar fanns på att GCIM skulle föreslå en helt ny arkitektur (byråkrati) för hur den globala migrationen skulle hanteras. Men ett huvudbudskap från GCIM blev att om vi faktiskt tillämpar befintliga regelverk, och utnyttjar den kunskap vi har om den globala migrationens orsaker och konsekvenser, skulle väldigt mycket vara vunnet. Här vill jag lyfta fram två andra budskap från GCIM:s slutrapport som i oktober 2005 överlämnades till Kofi Annan. Det ena är hur viktigt det är att se migrationspolitik och ut- Foto: Farjana K. Godhuly/AFP Pressens Bild. Nobelpristagaren Muhammad Yunus startade för drygt trettio år sedan bankverksamhet med inriktning på så kallade mikrokrediter till fattiga människor. Ur denna lånerörelse växte Grameen Bank (byabanken) fram. En observation är att kvinnor är mer pålitliga låntagare än män. Genom att systematiskt ge lånen till kvinnorna i stället för till deras män blir kreditrisken mindre för kreditgivaren. Möte i en by strax utanför Dhaka, Bangladesh, där lånen haft påtaglig social effekt. Yunus i rutig, kraglös skjorta sittande till vänster i bild. Framtider 4/2006 21

Global migration vecklings-/biståndspolitik i ett sammanhang. Det andra är behovet av forskning kring detta, inte minst från forskare i utvecklingsländerna själva. Institutets nya rapport How Migration Can Benefit Development, redigerad av Kristof Tamas och undertecknad, handlar om detta och var ett inspel till den högnivådialog som FN:s generalförsamling i september 2006 för första gången ordnade om migration och utveckling, med ansvariga ministrar från nära hundra länder. Det kan vara början till en helt ny utvecklingsfrämjande migrationspolitik, men bara under förutsättning att det sker en kraftig politisk mobilisering kring agendan. Krig och väpnade konflikter driver människor att flytta. Det finns visserligen anledning att granska konflikthärdar runt jorden för att få en uppfattning om vad som är att vänta, men osäkerhetstalen är stora. Naturkatastrofer som utlösande migrationsfaktor är ännu mer oförutsägbara. Stora och oväntade politiska omvälvningar behöver inte generera stora migrationsströmmar. Det fanns de som varnade för massmigration i spåren av Sovjetimperiets fall. Det blev heller ingen anstormning av vare sig arbetskraft eller sociala turister till oss efter EU:s östutvidgning. Framtiden överraskar oss ständigt. andra drivkrafter bakom internationell migration har samband med en fas i den så kallade demografiska transitionen. Bo Malmberg analyserade detta tema i boken Globalizing Migration Regimes: Challenges for Transnational Cooperation. Modellen är i grunden enkel. När födelsetalen faller i ett land får vi så småningom mycket stora ungdomskullar. Detta är visserligen positivt för den ekonomiska tillväxten eftersom det leder till att arbetskraftens andel av befolkningen blir stor. Men det blir samtidigt trångt på arbetsmarknaden, vilket genererar ett utåtriktat migrationstryck. Foto: Gilles Sabrie/Corbis Pressens Bild. En av drygt 200 miljoner migrantarbetare inom Kina. Migrantarbetarna i städer kan tjäna väsentligt mer än på landsbygden, och betydande belopp överförs därmed till landets fattigaste regioner. 22 Framtider 4/2006

Det finns emellertid skäl att tro att dagens migrationstryck i väsentliga stycken kommer att förändras när flödena av unga migrationsbenägna minskar på ett par årtiondens sikt, det senare en följd av fallande födelsetal. Dessutom torde den ekonomiska tillväxten i dagens utvandrarländer öppna goda möjligheter att försörja sig på hemmaplan. Goda skäl talar alltså för att vi i dag och kanske ett par årtionden framöver befinner oss i en historisk parentes av stor global migration, i alla fall när det gäller migration som genereras av demografisk ekonomiska faktorer. Det innebär att vi behöver agera nu om vi vill utnyttja situationen till vår och utvecklingsländernas fördel. Hur kan migration bidra till utveckling? I grunden handlar det om hur pengar och mänskligt kapital genereras och investeras. Pengar som skickas från utvandrarna tillbaka till ursprungslandet brukar kallas remitteringar. Vad gäller det mänskliga kapitalet talas det om allt från brain drain och brain waste till brain circulation och brain gain. Etiketterna antyder vad det handlar om. Forskning visar att migration kan bidra positivt till den ekonomiska utvecklingen i fattiga länder genom att pengar som migranterna sänder hem lyfter många ur fattigdom. Man har uppskattat att år 2005 skickades 167 miljarder dollar till utvecklingsländer, långt mer än världens samlade biståndsbudgetar. Ett bättre investeringsklimat behövs hemmavid för att migranterna ska våga investera mer långsiktigt och tillväxtfrämjande. Annars riskerar remitteringarna att konservera gamla strukturer och öka sociala skillnader och konflikter. Många återvändare delar med sig av nya kunskaper, ny teknologi och värdefulla kontakter förvärvade i de rika länderna. Men exemplen på dåliga erfarenheter är många. Stora grupper utbildad sjukvårdspersonal i många delar av Afrika har flyttat till rika länder och lämnat sjukhus och vårdcentraler mycket gravt underbemannade. Många som Foto: André Maslennikov/Pressens Bild. Folkliv i Istanbul. Hela 29 procent av Turkiets befolkning är yngre än 15 år. Landets ekonomi domineras fortfarande av jordbruket, trots en del stora industriella satsningar. Framtider 4/2006 23

Global migration utvandrat, till exempel från forna Östeuropa, har hög utbildning men har bara fått enkla och okvalificerade jobb. Kinas stora landsbygdsbefolkning utgör en gigantisk arbetskraftspool för städerna. Samtidigt har städernas befolkningar blivit rörliga internationellt. Men även den globala migrationen är ofta lokalt förankrad, på så sätt att olika regioner i Kina har olika destinationer i övriga världen. Filippinerna å sin sida har gjort den globala migrationen till en affärsidé, med blandade framgångar för landet. I Amerika är USA den stora lockelsen. Ett stort flöde av människor kommer över gränsen från Mexiko. Nu bygger USA en gigantisk mur, i fåfäng förhoppning om att det ska fungera. Kanada har sin egen migrationspolicy; de väljer bara folk med kvalifikationer som behövs på den kanadensiska arbetsmarknaden, inte utan framgång. Den omfattande afrikanska migrationen går i olika riktningar. För människor söder om Sahara är Sydafrika en stor magnet med sin starka ekonomi, trots landets utbredda fattigdom på såväl landsbygd som i kåkstäder. Oljeländerna drar till sig betydande skaror från Nordafrika. Europa å sin sida är uppenbarligen mycket attraktivt för de afrikanska medelhavsländerna men lockar även många längre söderifrån. En ständig ström av desperata människor ger sig ut i bräckliga farkoster både på Medelhavet och i Atlanten. Arabvärlden är också en särskild historia, inte minst beroende på den attraktion som oljeländerna har, inte bara för människor i närområdet. den globala migrationen är alltså i stor utsträckning regional. Både förutsättningar och formerna för regional samverkan skiljer sig starkt mellan regionerna och kunskapsbehoven skiftar följaktligen. Därför behöver även forskningen vara regionalt förankrad. Att tusentals migranter dött på Atlanten och i Medelhavet i sin längtan och desperation att nå Europa ger starka skäl att fundera över vad som drivit fram detta, och vad vi kan göra åt saken. I en tid när stora delar av västvärlden planerar att öka sitt bistånd till Afrika finns all anledning att göra migrationsfrågan till en integrerad del i biståndspolitiken. Det gäller såväl för Sverige som för övriga EU-länder. Sverige borde agera kraftfullt och utnyttja det momentum som nu byggts upp internationellt genom GCIM. Politiken för global utveckling, som riksdagen antog för några år sedan, utgör egentligen en utmärkt utgångspunkt eftersom dess syfte är att politikens olika grenar ska samverka för att åstadkomma utveckling. Dels måste Sverige samverka mer aktivt med utvecklingsländerna. Dels behöver migration på ett mer systematiskt sätt inarbetas i de nationella utvecklingsplanerna, och det kan bara göras via ett mer långtgående samarbete globalt och regionalt. De senaste tjugo åren har migrationspolitiken i både Sverige och inom EU varit alltför kortsiktig. I dag verkar dock ett idémässigt systemskifte vara på gång. Möjligheter för laglig migration kan minska den oreglerade invandringen. När det gäller migrationen inom unionen lättar flera EU-länder på övergångsreglerna under de närmaste åren, förmodligen därför att behovet av arbetskraft förväntas öka. Därmed skulle man kunna hävda att den avgörande framtidsfrågan inte handlar om att det kommer för många, frågan är om det kommer tillräckligt många. Snart kan det bli tuffare konkurrens om arbetskraft som efterfrågas av EU-länderna och av andra höginkomstländer. Den ekonomiska och befolkningsmässiga utvecklingen i flera av de nya EUländerna talar starkt för att också de ganska snart blir invandrarländer. I ett sådant läge står hoppet till mer global migration. Samtidigt ska vi inte underskatta den oro som följer i migrationens spår, även i länder där migrationen varit relativt framgångsrik. Den brittiska regeringen har aviserat att den ska införa restriktioner för medborgare från Bulgarien och Rumänien som blir EU-medlemmar 2007, en antydan om de spänningar som trots allt följt av den stora migrationsvågen till Storbritannien efter 2004. 24 Framtider 4/2006

Foto: Gideon Mendel/Corbis Pressens Bild. Barn till haitiska plantagearbetare i Dominikanska republiken i en skola som drivs av en lokal NGO-organisation. Migrantarbetare och deras familjer saknar sociala rättigheter i landet. En del av den negativa uppmärksamheten inför östutvidgningen nere på kontinenten kom av sig, eftersom ett mycket större orosmoln, ett möjligt turkiskt EU-medlemskap, tornade upp sig. Då hjälper det inte att den turkiska befolkningspyramiden passar som hand i handske för de åldrande befolkningarna i det gamla EU. Men om Turkiet blev medlem och EU:s regelverk kunde tillämpas konstruktivt, skulle migrationstrycket från Turkiet förmodligen kunna hanteras på ett mer fruktbart sätt för alla parter. Migrationsfrågorna är uppenbart svåra att hantera för politiker. De dyker upp som problem av olika slag, och det finns små chanser att göra sig populär i något läger. Det finns starka främlingsfientliga stämningar men även starka sympatier för enskilda flyktingars öden. Medias sätt att hantera så kallade skandaler säljer lösnummer men inrymmer också betydande risker att populistiska stämningar stärks. Samtidigt ska medias potential att föra fram och diskutera fakta i målet inte undervärderas. Och det finns exempel på att politiker lyckats lyfta blicken bortom innevarande mandatperiod. De europeiska politikerna måste dock bli mer framgångsrika med att bekämpa dagens arbetslöshet och utanförskap om de vill ha folkens stöd för ökad öppenhet. Frågan kan och borde ställas: Har Sverige råd att inte våga gå före? Joakim Palme är vd för Institutet för Framtidsstudier. Webb- och litteraturtips Global Commission on International Migration: www.gcim.org Malmberg, Bo (2006), The Boom and Bust of Global Migration. I: Globalizing Migration Regimes: New Challenges to Transnational Cooperation, red. av Kristof Tamas och Joakim Palme. Aldershot: Ashgate. Tamas, Kristof och Joakim Palme, red. (2006), How Migration Can Benefit Development: Bridging the Research and Policy Gap. Stockholm: Institutet för Framtidsstudier. Tamas, Kristof och Joakim Palme, red. (2006), Globalizing Migration Regimes: New Challenges to Transnational Cooperation. Aldershot: Ashgate. Framtider 4/2006 25