Värt att veta om ENERGIMÄTNING av fjärrvärme RADIATORTERMOSTATER RUMSTEMPERATUR TILLOPPSTEMPERATUR TRYCKFÖRHÅLLANDEN i fjärrvärmenätet TRYCK OCH FLÖDE 1
Sammanfattning Värmebehovet för uppvärmning av en byggnad och dess ventilationsluft är direkt beroende av utetemperaturen och fjärrvärmenätets tillloppstemperatur kan därför följa utetemperaturen för att tillfredsställa detta behov. Uppvärmningen av varmvatten till ca 60 C kräver en lägsta tilloppstemperatur, ca 70 C. När dessa två behov läggs samman erhålls en temperaturkurva som inte går under 70 C och som viker av i brytpunkten och går upp till systemets maximala temperatur 100-120 C. Brytpunkten infaller i området runt 0 C utetemperatur. Inom området med varierande tilloppstemperatur kommer flödet att i princip vara konstant liksom det erforderliga drivtrycket, differenstrycket, Dp (delta P). Under brytpunkten, där temperaturen är konstant, kommer flödet och därmed differenstrycket, Dp, att variera med behovet. Differenstrycket, Dp, kommer att variera mellan lägsta värde, 1 bar, och det högsta, 6-12 bar. De högsta värdena förekommer i abonnentcentraler i närheten av produktionscentralen, i övergången till konstant flöde, d v s från brytpunkten och uppåt i tilloppstemperatur. Bild 1. Definitioner av tryck i fjärrvärmenät. De reglerventiler som reglerar värmetillförseln till abonnentcentralerna, måste väljas så att de ger tillräcklig effekt vid det lägsta differenstrycket, Dp min, men de skall också fungera vid det högsta differenstrycket, Dp max. Med de stora variationer i differenstryck som förekommer får reglerventilerna arbeta under mycket svåra förhållanden. Vid de högsta differenstrycken, Dp max, är reglerventilerna för stora vilket leder till dålig reglering, pendling. Pendling medför onödigt slitage på packboxen som börjar läcka i förtid och reglermotorn och dess växellåda slits också ut i förtid. Orsaken till pendlingen är att ventilen tvingas arbeta med en mycket liten öppningsgrad, lyfthöjd, och kan då inte hitta ett läge som tillför den för tillfället erforderliga värmemängden. För stora reglerventiler är också resultatet av att ventilerna tillverkas i ett begränsat antal storlekar. Då man som regel väljer närmast större storlek är ventilerna redan vid dimensionerande differenstryck, Dp min, för stora. De för stora reglerventilerna gör det möjligt att ta ut större flöden än som var avsikten med abonnemanget. Överuttagen leder till problem i andra delar av fjärrvärmenätet där abonnenten inte får tillgång till de avtalade värmemängderna och dessutom blir som regel returtemperaturen högre. Många har idag konstaterat att en fast injustering, för att begränsa flödet, inte fungerar. Den klarar bara sin uppgift när driftförhållandena överensstämmer med de värden den ställts in efter. Kavitation som ger upphov till ljud och sönderfrätning av ventilsäte och kägla, kan lätt uppstå vid de ovan beskrivna variationerna i differenstryck, Dp. Ljudet kan vara mycket störande och skadorna på ventilen leder till läckage, för kunden kostsam överförbrukning och förhöjd returtemperatur. 2
Med hjälp av en självverkande ventil, differenstrycksregulator, går det att hålla differenstrycket, Dp, konstant över en abonnentcentral eller en reglerventil, oberoende av variationer i tillgängligt differenstryck, Dp tillg. och flöde. Montering av en Dp-regulator som konstanthåller differenstrycket, Dp, över en abonnentcentral, innebär att reglerventilen i sämsta fall bara blir så mycket för stor som stegen mellan de olika dimensionerna. Denna lösning bör användas vid små centraler med flera reglerventiler. I större abonnentcentraler bör AVP-regulatorer monteras så att de håller differenstrycket, Dp, konstant över respektive reglerventil. Med denna lösning går det att ställa in differenstrycket, Dp optimal, så att reglerventilen är fullt öppen vid maximalt erforderligt flöde och det går alltid att finna en reglerventil som ger rätt flöde, även om det är stora steg mellan dimensionerna. Regleringen blir optimal, reglerventilens hela lyfthöjd utnyttjas, ventilauktoriteten blir 100% över hela kapacitetsområdet, ingen kavitation kan uppstå och flödet är maximerat. För abonnentcentraler med flera reglerventiler där man önskar konstanthålla differenstrycket, Dp, och begränsa flödet finns en självverkande regulator med flödesbegränsning. Reglerventilerna får även här arbeta med samma differenstryck, Dp, med de fördelar det ger, i stort sett rätt ventilstorlek, ingen kavitation och tack vare flödesbegränsningen hålls returtemperaturen på en rimlig nivå. 3
Ser man teoretiskt på ett fjärrvärmenät och de rekommendationer som gäller för utformning av nätet, skall det fungera utan större bekymmer vid de flesta driftfall. Men åren går och efterhand görs förändringar. Man bygger ut en bit här, ansluter några fler fastigheter där, monterar in hjälppumpar o s v, till slut vet man inte riktigt vad som gäller. Differenstrycket varierar ofta kraftigt, speciellt i närheten av pumparna, det uppstår ljud i vissa ventiler, andra får inte tillräckligt flöde, packboxar börjar läcka, reglermotorer och reglercentraler måste bytas. 1. Vad händer i abonnentcentralen? 2. Hur upplevs förhållandena av kunderna? 3. Går det att förbättra förhållandena? I denna skrift skall vi försöka besvara de frågor vi ställt och hoppas därmed också kunna bidra med en förklaring till och förståelse för de orsakssammanhang som ligger bakom. Värmebehov bestämmer flöde och tryck Värmebehovet, uppvärmning och ventilation, för ett bostadshus följer i stort sett utetemperaturen och driften är, bortsett från variationer i behovet p g a nattsänkning, kontinuerlig. Varmvattenförbrukningen kommer in som en störande faktor liksom andra typer av byggnader, t ex skolor,kontor, fabriker. Med varierande värmebehov följer varierande flöde och varierande Dp. Bild 2. I ovanstående diagram visar den övre linjen primärvattnets temperatur vid olika utetemperaturer och den undre erforderlig tilloppstemperatur i ett radiatorsystem,med 55 C tilloppstemperatur. Dp kan, framförallt i närheten av pumparna, variera stort, från 1 á 2 bar upp till 10-12 bar i extremfall. Lågt och praktiskt taget konstant Dp gäller för abonnentcentralerna längst ut på nätet. Ju närmare produktionscentralen abonnentcentralerna ligger desto större blir skillnaderna i Dp. 4
Den styrning av lägsta Dp vid en referenspunkt längst ut i nätet, som sker i de flesta fjärrvärmenät, kan bara minska Dp nära pumparna när behovet är lågt. Bild 3. Närmast produktionscentralen varierar Dp kraftigt beroende på flödet i nätet. Högst Dp erhålls vid max flöde, 100, men vid min flöde är Dp i princip detsamma i hela nätet. Ovanstående diagram visar hur Dp varierar när tilloppstemperaturen är konstant, d v s vid utetemperaturer från +20 C och ner till brytpunkten som ligger i närheten av ±0 C. Den maximala belastningen, 100, inträffar vid eller strax före brytpunkten. Av bild 2 framgår att värmebehovet, tilloppstemperaturen, inte utgörs av en rät linje från +17 C till -20 C. Kurvan är brantare upp till ca ±0 C. Dessutom kan värmebehovet, p g a vind som är vanligare runt ±0 C, öka kraftigt. När det ökade behovet inträffar alldeles före brytpunkten blir resultatet att ventilerna i abonnentcentralerna närmast pumparna öppnar för fullt och tar mer värme än de egentligen skall ha. Det är möjligt tack vare högt Dp och sedan räcker inte värmen till längst ut i systemet. Reglerventilen skall lösa alla problem!? Reglerventilen är den enhet som, via sin reglercentral med ute- och framledningsgivare, vet vilket behov som finns i byggnaden. Den strävar efter att uppfylla behovet i alla lägen. För att klara tillräckligt flöde vid lågt Dp, 1-2 bar, måste ventilen väljas för detta förhållande. Ventilerna närmare pumparna kommer därför alltid att vara för stora i närheten av brytpynkten. 5
Till detta kommer att ventilerna tillverkas i steg med olika kapacitet och det är inte många som vågar välja en ventil som är en dimension mindre. Generellt kan man alltså påstå att alla reglerventiler, i abonnent-centraler nära pumparna, är för stora vid högt Dp. För stora ventiler ger följdverkningar: instabil reglering (som inte nödvändigtvis märks i värmesystemet), regulatorn hittar inte rätt läge för ventilen utan kör den upp och ner onormalt slitage på reglermotor läckande packbox kavitation som ger ljudproblem skador på ventilsäte och kägla. Om vi bortser från ljud, orsakat av kavitation och ej tillfredsställande funktion som troligen åtgärdas ganska omgående, innebär de övriga punkterna ovan ökat behov av service och underhåll samt försämrad driftekonomi. Störningar som fortplantar sig till övriga delar av fjärrvärmenätet är också vanliga. Val av ventilstorlek De stora Dp-variationer som förekommer i ett fjärrvärmenät gör valet av ventilstorlek avgörande för systemets funktion. Valet försvåras också av den begränsning i antal ventilstorlekar som finns att tillgå. Det finns ventilfabrikat där kapaciteten ökar med 60-80 % mellan dimensionerna, de bästa ligger på 25 %. Tvingas man gå upp ett steg i ventilstorlek kan ventiler med de minsta stegen, vid samma Dp och om behov finns, släppa igenom 25 % mer flöde. Vid större Dp ökar flödet naturligtvis ännu mer. Bild 4. Punkt 1 anger dimensionerande flöde 0,35 och Dp, 2 bar. Öppnar ventilen för fullt kan den ge ett flöde av 0,44 vid samma Dp, punkt 2. Ökar Dp till 6 bar ökar flödet till 0,77, vilket är mer än en fördubbling av det dimensionerande flödet. 6
Ventiler med större steg mellan dimensionerna ger motsvarande större möjliga ökning av uttaget. Lyfthöjden är på de aktuella ventilerna ca 20 mm. Toleranserna i reglermotorn och dess utväxling är säkert snäva i nya motorer, men de försämras snabbt, speciellt om ventilen är för stor så att motorn står och går fram och tillbaka hela tiden. Arbetar systemet med linjär karaktäristik, d v s 50% öppen ventil ger 50% flöde, innebär ett driftförhållande som gör ventilen dubbelt så stor att lyfthöjden begränsas till 10 mm. Tar man med alla andra osäkerhetsfaktorer som ligger i byggnaden och värmesystemet är förutsättningarna stora att man hamnar i den här beskrivna eller värre situationer. Fast injustering Många har upptäckt att en fast injustering som är tänkt att fungera som en flödesbegränsning inte fungerar så och därför går man ifrån den metoden. Den fungerar bra i fjärrvärmenätets ytterområden där tillgängligt Dp är i stort sett konstant. Ju närmare produktionscentralen man kommer desto svårare blir det, därför att Dp varierar så kraftigt. Den fasta injusteringen ger ett visst motstånd vid ett visst flöde. Minskar flödet minskar också motståndet och med kvadraten på flödesändringen, d v s vid 70% flöde är motståndet bara hälften (0,7 x 0,7 = 0,49) och vid 50% flöde bara en fjärdedel (0,5 x 0,5 = 0,25). Vid max Dp och flöde, som teoretiskt råder från brytpunkten och ner till lägsta utetemperatur, fungerar en fast injustering i alla undercentraler som följer det tänkta mönstret. Värmebehovet skall följa med utetemperaturen, eventuella ventilationsaggregat skall vara i drift, värmeväxlarna skall vara dimensionerade för den verkliga primära tilloppstemperaturen, reglerventilerna får inte vara för stora och injusteringsventilerna skall vara inställda för rätt flöde och tryckfall. Det är tyvärr inte många undercentraler med tillhörande system som uppfyller alla dessa krav. I det område där den primära tilloppstemperaturen är konstant kommer flödet att variera avhängigt av utetemperaturen. Det Dp som krävs för att cirkulera erforderlig mängd vatten i fjärrvärmenätet står, precis som Dp för injusteringsventilen, i ett kvadratiskt förhållande till flödesändringen. Under förutsättning att behovet av flöde till en undercentral har minskat till 50% samtidigt som flödet i fjärrvärmenätet minskat till 50%, fungerar injusteringsventilen och reglerventilen på samma sätt i denna situation. Eventuella störningar i form av större flöden p g a varmvattenförbrukning kommer att ge ett större Dp, pumparna styrs till högre Dp när Dp i referenspunkten sjunker. Resultatet blir att det, bortsett från några extremfall, alltid går att ta ut mer värme än avsett för några kunder. Reglerventilerna får ta över mer och mer av Dp när flödet minskar och det leder till sämre reglering, ökat slitage/servicebehov och i många fall kavitation. Bild 5. Vid maximalt Dp, 6 bar, fördelar sig tryckfallet lika över injusterings- respektive reglerventil, vid flödet 100. Vid mindre flöde, som ställs in av reglerventilen, övertar reglerventilen mer och mer motstånd från injusteringsventilen. Summa Dp är hela tiden 6 bar. Kan reglerventilen öppna mer minskar motståndet över den medan det p g a det ökade flödet ökar över injusteringsventilen, flöde större än 100. 7
Kavitation Om det statiska trycket blir för lågt i reglerventilen, lägre än ångbildningstrycket vid aktuell temperatur (ca 2 bar vid 120 C), uppstår kavitation. Det bildas ångblåsor i vattnet, som när de utsätts för högre tryck, kollapsar. Därvid frigörs stora mängder energi som skadar kägla och säte i den ventil där det inträffar men också leder till ljud som kan vara mycket besvärande. Det vi normalt menar med differenstryck över en reglerventil, Dp ventil är inte det Dp som orsakar kavitation. Inuti ventilen, någonstans vid käglasäte, uppstår en mycket hög hastighet som sänker trycket ordent- ligt. När vattnet sedan kommer ut i en mindre trång del av ventilen sjunker hastigheten och en del av tryckförlusten återvinns och vid ut-gången ur ventilen har vi det vi kallar för Dp ventil. Kavitationen uppstår där trycket är som lägst och ångbubblorna kollapsar när hastigheten sjunker och trycket höjs. För att undvika risken för kavitation rekommenderar vi att Dp ventil < 2 x (P totalt - P ångtryck ). Bild 6. Tryckförhållanden i en reglerventil. Vena contracta kallas den punkt där det lägsta trycket uppstår i ventilen och det får inte bli lägre än ångbildningstrycket vid aktuell temperatur för då kokar vattnet och kaviation uppstår. Risken för kavitation är störst i de högst liggande delarna av nätet när Dp är som störst och en ventil arbetar med ett flöde som är nära noll, d v s Dp över ventilen är maximalt. I det läget ligger hela det tillgängliga Dp över reglerventilen, det låga flödet gör att motståndet över en eventuell injusteringsventil, värmeväxlare, rör o s v är minimalt. Sammanfattning De stora variationer i differenstryck som förekommer i undercentraler anslutna till ett fjärrvärmenät är orsaken till många av de problem som till och från uppstår. En del av problemen är högst påtaliga, t ex ljud på grund av kavitation, otillräcklig värmeförsörjning vid vissa förhållanden, kraftiga pendlingar i reglerutrustningen o s v. Andra problem uppmärksammas inte eller upplevs inte som problem, t ex en packbox som läcker därför att den slitits ut i förtid av pendlingar, en ventil som inte stänger därför att säte och kägla skadats av kavitation, överuttag av värme, som ger det aktuella systemet en bättre funktion men innebär att ett annat system inte ens får abonnerad mängd. Orsaken till det varierande differenstrycket är flera. En är den principiella uppbyggnaden med konstant temperatur och varierande pumpeffekt och varierande temperatur med konstant pumpeffekt. De varierande uttagen i undercentralerna är naturligtvis också en bidragande faktor. I äldre och litet större nät där påbyggnader gjorts här och där och som resulterat i att hjälppumpar monterats in, är det uppenbart att differenstrycket ändrats och varierar. Speciellt om hjälppumparna inte är i drift hela tiden. Ett konstant differenstryck över reglerventilerna i samtliga undercentraler tar bort de ovan nämnda problemen, förutsatt att ventilstorlek och differenstryck anpassats efter respektive system. 8
Dp-reglering Det finns en väl utprovad teknik som tar om det mesta av de problem vi beskrivit. Det handlar om reglering av Dp, eller rättare sagt konstanthållning av Dp. De regulatorer som används är självverkande och nu finns en hel serie, AVP, som är anpassad för fjärrvärmesystem. Funktion Danfoss differenstrycksregulator, Dp-regulator AVP, känner trycket i tillopp och retur och ändrar käglans läge med hjälp av ett membran som påverkas direkt av tryckskillnaden mellan tillopp och retur. Med hjälp av en fjäder ställs önskat Dp över ventilen in och sedan hålls detta tryck i princip konstant. Variationer i flöde eller tryck har ingen inverkan på ventiler som skyddas av Dp-regulatorn. AVP-regulatorn ändrar sin inställning direkt när något händer i systemet och ger därigenom reglerventilen de arbetsförhållanden den behöver för att fungera som avsett. Danfoss AVP-regulator skall användas för att reglera Dp över reglerventilen och monteras i flödesriktningen efter reglerventilen. Bild 7. Danfoss Dp-regulator AVP i genomskärning. Ventilen monteras i returen och en impulsledning ansluts till det högre trycket. Det låga trycket förs in direkt under membranet via en kanal i ventilhuset. Bild 8. Danfoss AVP-regulator monteras i flödesriktningen efter reglerventilen. Impulsledningen för det högre trycket ansluts före reglerventilen. Ventilkombinationen kan placeras i tillopps- eller returledningen. Det finns två Danfoss AVP-regulator som är lämpliga i våra system. De har ett inställningsområde mellan 0,2 och 1 bar respektive 0,8 och 1,6 bar. Inställning av Dp över reglerventilen görs genom vridning av den cylindriska kåpan, vredet. Vridningen spänner inställningsfjädern mer eller mindre hårt. Inställt värde visas med en skala på vredet. Sambandet mellan skala och Dp framgår av ett inställningsdiagram. Reglerventilens funktioner vid Dp-reglering När Dp över reglerventilen är konstant, oberoende av vad som händer i nätet, kan den arbeta i lugn och ro. Ventilstorlek kan väljas så att hela kapacitetsområdet utnyttjas. Problemet med för få ventildimensioner löses enkelt genom att ställa in det Dp som utnyttjar hela ventilkapaciteten. 9
För varje max-behov i en abonnentcentral, med rimligt vald ventilkapacitet, finns ett optimalt Dp, d v s ett Dp som utnyttjar reglerventilens hela lyfthöjd. Bild 9. Genom att utnyttja de två Dp-områdena 0,2-1,0 bar respektive 0,8-1,6 bar går det att med några få ventilkapaciteter, täcka alla behov. Det skuggade fältet märkt 1 markerar det flödesområde som täcks av en AVP-regulator med arbetsområdet 0,2-1,0 bar och en reglerventil med k vs -värdet 0,4. Fältet märkt med 2 visar flödesområdet för en AVP-regulator med arbetsområdet 0,8-1,6 bar och en reglerventil med k vs - värdet 0,4. Fältet märkt med 3 visar det Dp-område som krävs, 0,6-1,6 bar, för att täckka hela kapacitetsområdet med de här angivna stegen mellan ventilkapaciteterna. Dp Optimal kan därmed ställas in för alla flöden. Möjligheten till optimal inställning av Dp över reglerventilen innebär att för stora flöden, på grund av överkapacitet i ventilerna, inte längre kan förekomma. När ventilen är fullt öppen och Dp-regulatorn håller inställt Dp över ventilen ger den bara det flöde k v -värdet anger. Genom att välja ventilstorlek i området runt t ex 0,5 bar, vid en AVPregulator med arbetsområde 0,2-1,0 bar, är det enkelt att korrigera det maximala flödet genom ventilen, det är bara att ändra Dp-inställningen på AVP-reguatorn. Flödet går med detta val att ändra med ca 30% både uppåt och neråt. En annan stor fördel med Dp-reglering är att reglerventilen, trots det låga differenstrycket, alltid har 100% ventilauktoritet. Den svarar ju för det absolut största motståndet i den aktuella kretsen, från impulsledningens anslutning och till Dp-regulatorn. 10
Bild 10. Förutsättningarna är desamma som i bild 4, Dp över reglerventilen är inte optimerat och streck-prick-streck-linjen visar den fasta injusteringsventilens funktion. Med Dpreglulator är Dp över reglerventilen, vid flödet 100, punkt 1, 1 bar istället för 3 bar med fast inställd injusteringsventil. Vid minskande flöde bibehålls Dp över reglerventilen i stort sett konstant, Dp-regulatorn tar hand om överflödigt tryck. Med optimerat Dp, i det här fallet en ventil som fullt öppen ger fllödet 100 vid Dp 1,0, kommer fllöden över 100 ej att förekomme, se prickad linje, punkt 2. P-bandet för Dp-regulatorn i bild 10 är skillnaden mellan Dp över reglerventilen vid flödet 100 (1,0 bar) och vid flödet 0 (1,2 bar) d v s 0,2 bar. För prefabricerade växlare blir förhållandena elt annorlunda med Danfoss AVP-regulator. Alla växlare med samma kapacitet kan förses med samma ventilstorlek, placeras varsomhelst i nätet och reglerfunktionen kommer att vara väsentligt mycket bättre än vid konventionellt utförande. En reglerventil monterad i en konventionell abonnentcentral fungerar bra bara när villkoren är desamma som vid dimensioneringen. Med Danfoss AVP-regulator, är det samma villkor som gäller hela tiden och funktionen är därmed optimal. Hur påverkas distributionsnätet och producentcentralen? Danfoss AVP-regulatorer har bara positiv inverkan på nätet. Störningar från överuttag försvinner, om flödesbegränsning tillämpas, liksom störningar från pendlande reglerventiler. Ljudproblem kan elimineras och pumptrycket kan höjas eller sänkas efter behov, utan att reglerventilens funktion påverkas. 11
Dp-reglering och flödesbegränsning Det finns flera skäl till att begränsa det flöde som kan tas ut i en abonnentcentral. Kunden betalar för en viss maximal effekt. Produktionscentralen eller distributionsnätet har begränsad kapacitet. Överuttag ger som regel högre returtemperatur. Danfoss har tagit fram en regulator, AVPB, för Dp-reglering och flödesbegränsning för de tillfällen då optimering av Dp och ventilkapacitet inte är användbart, t ex när en Dp-regulator styr Dp för flera reglerventiler. AVPB-regulatorns funktion Danfoss AVPB-regulator består av två delar, en Dp-reglerdel och ett ventilhus med en flödesinställning. AVPB-regulatorn finns med Dp inställbart mellan 0,8 och 1,6 bar. Dp-regulatorn känner och konstanthåller Dp över den aktuella kretsen. Med en inställbar kägla ställs önskat flöde in. I princip en vanlig injustering men i det här fallet fungerar den oberoende av yttre förhållanden därför att tryckfallet, Dp, är konstant. Bild 11. Danfoss Dp-regulator och flödesbegränsare AVPB. Ventilen monteras i returen och en impulsledning ansluts till tilloppet, före de reglerventiler den skall betjäna. Flödet ställs in med den i ventilhuset inbyggda injusterings-käglan. Bild 12. När Dp-reglering och flödesbegränsning önskas för en abonnentcentral med flera reglerventiler används Danfoss AVPB. Med denna lösning hålls Dp konstant och det totala uttaget kan begränsas. Användningsområde Danfoss AVPB-regulatorer är i första hand avsedd för mindra abonnentcentraler, t ex i villor, där kostnaderna för att förse varje reglerventil med en Dp-regulator anses vara för höga. 12
Värmeväxlare för villor är som regel försedda med en och samma ventilstorlek utan hänsyn till var i distributionsnätet de placeras. Ventilerna måste alltså väljas för lägsta förekommande Dp, som regel 1,0 bar, vilket medför att de är för stora vid alla andra Dp. En fungerande flödesbegränsning är, i dessa små abonnentcentraler, ett absolut krav om returtemperaturerna skall kunna hållas inom rimliga gränser. ECL Comfort VS2 Bild 13. Förslag till reglering av en central för en mindre byggnad. En AVPB som håller Dp över hela abonnentcentralen konstant, en reglerventil VS2 med tillhörande reglerut-rustning som styr tilloppstemperaturen till värmekretsen och en självverkande AVTQ-regulator med styrventil för styrning av utgående varmvattentemperatur. Bild 14. Villavärmeväxlare försedda med en självverkande regulator som begränsar returtemperaturen skall utrustas med Danfoss AVPregulator. När erforderligt Dp över reglerventilen, Danfoss FJV, ställts in arbetar den också med flödesbegränsning, Dp är optimalt. Funktion i abonnentcentralen Med den här lösningen är det differenstrycket över hela abonnentcentralen, Dp Ab.C, som hålls konstant. Dp Ab.C blir lägre än vi är vana vid och hänsyn skall tas till det tillgängliga trycket vid dimensionering av värmeväxlarna. Reglerventilerna inom abonnentcentralen arbetar även här med konstant Dp med en injustering av flödet, till respektive system, kan inte utföras. Kavitation med åtföljande ljudproblem och skador på kägla och ventilsäte undviks. Reglerventilerna får arbeta under idealiska förhållanden, så att pendlingar med störningar i driften och onödigt slitage som följd undviks. 13
Dp-reglering - flödesbegränsning - reglering Bild 15. Danfoss AVQM är en reglerventil med inbyggd Dp-regulator och begränsning av flödet. Dp är fast inställt på 0,5 bar. Danfoss har också en reglerventil, AVQM, som innehåller en fast inställd Dp-regulator, 0,5 bar. Dessutom kan lyfthöjden begränsas så att önskat maximalt flöde erhålls. Flödesbegränsningen fungerar under alla tryckförhållanden tack vare att Dp är konstant. AVQM gör det möjligt att ersätta en reglerventil som fungerar dåligt, och erhålla en väl fungerande flödesbegränsning och reglerventil utan att behöva göra ytterligare ingrepp i systemet. Hur påverkas distributionsnätet och produktionscentralen? Danfoss AVPB-regulator eller reglerventilen AVQM innebär, rätt inställd, en begränsning av flödet vid alla förekommande driftförutsättningar och därmed skyddas distributionsnätet och produktionscentralen från överuttag. Dp-regleringen ingår i AVPB-regulatorn och AVQM-ventilen så störningar beroende på pendlingar försvinner och pumptrycket kan höjas eller sänkas efter behov utan problem. Distributionssystemet kan anpassas efter tillfälliga behov utan att det påverkar enskilda abonnentcentraler, under förutsättning att alla centraler är försedda med Dp-reglering. 14
15
Danfoss AB SE-595 82 Mjölby Industrigatan 7 Tfn 0142-885 00 Fax 0142-885 09 www.danfoss.se SE-200 39 Malmö Stenåldersgatan 2 Box 9153 Tfn 040-671 25 50 Fax 040-21 49 75 SE-100 73 Stockholm Sjöviksbacken 24 Box 44049 Tfn 08-775 42 00 Fax 08-775 42 42 SE-906 20 Umeå Kylgränd 6 Tfn 090-71 69 90 Fax 090-18 70 30 SE-431 53 Mölndal Johannefredsgatan 4 Tfn 031-86 84 60 Fax 031-86 84 69 Danfoss tar ej på sig något ansvar för eventuella fel i kataloger, broschyrer eller annat tryckt material. Danfoss förbehåller sig rätt till (konstruktions) ändringar av sina produkter utan föregående avisering. Det samma gäller produkter upptagna på innestående order under förutsättning att redan avtalade specifikationer ej ändras. 16 Rb.99-06