EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 6.11.2003 KOM(2003) 664 slutlig 2003/0258 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras och om ändring i detta syfte av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken (framlagt av kommissionen)
MOTIVERING 1. INLEDNING Schengenregelverket, som införlivats inom Europeiska unionens ramar, innehåller bestämmelser om inresa, kortare vistelse och fri rörlighet för medborgare från tredje land, bl.a. i artiklarna 5, 20 och 23 i konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet. Enligt dessa bestämmelser har en tredjelandsmedborgare som på lagligt sätt kommit in på medlemsstaternas territorium rätt att vistas inom Schengenområdet under högst tre månaders tid under en sexmånadersperiod räknat från dagen för den första inresan. Det föreskrivs vidare att en tredjelandsmedborgare som inte längre uppfyller villkoren för rätt till en sådan vistelse utan dröjsmål skall lämna medlemsstaternas territorium. Sammantaget medför dessa bestämmelser att det finns anledning till kontroll av de datum då tredjelandsmedborgare passerar medlemsstaternas yttre gränser, så att det blir möjligt att beräkna vistelsens sammanlagda längd och kontrollera om en tredjelandsmedborgares vistelse är i överensstämmelse med detta villkor. Enligt punkt 2.1 i del II av den gemensamma handboken skall de handlingar som tillåter att tredjelandsmedborgare passerar de yttre gränserna förses med stämplar med uppgift om bl.a. datum och vilken gränsstation som passerats. Av dessa bestämmelser framgår att handlingarna skall stämplas för samtliga tredjelandsmedborgare, utom i särskilt angivna undantagsfall, vid inresa till Schengenområdet, och detta oavsett om personerna omfattas av eller är befriade från krav på visum. Bestämmelserna är dock mindre tvingande när det gäller skyldigheten att stämpla resehandlingar vid utresa: det är bara i punkt 2.1.2 som det talas om anbringande av utresestämpel och detta endast i de fall då handlingarna är försedda med visering för flera inresor och en begränsning av den sammanlagda vistelsetidens längd. I punkt 1.3.5 i del II av den gemensamma handboken, grundad på artikel 6 e i konventionen, föreskrivs dessutom att det skall vara möjligt att göra kontrollerna vid landgränserna mindre omfattande på grund av särskilda omständigheter, bl.a. sådana som avser trafikintensiteten. För sådana fall anges det att de ansvariga tjänstemännen skall ge kontrollen av inresetrafiken företräde framför utresekontrollen. 2. VARFÖR KRÄVS ETT NYTT LAGFÖRSLAG OCH VAD BÖR DETTA INNEHÅLLA? Oklarheterna i Schengenregelverkets bestämmelser på detta område har lett till att förfarandena skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det har kunnat konstateras vid utvärderingsbesök inom Schengen och under diskussioner i rådets behöriga grupper och instanser att det finns åtskilliga exempel på att tredjelandsmedborgare tar sig in i Schengenområdet på laglig väg utan att deras resehandlingar förses med inresestämpel när den yttre gränsen passeras. Detta gäller t.ex. följande fall: - På några flygplatser är vissa nationaliteter befriade från stämpelkrav på grund av att risken för illegal invandring är mycket liten när det gäller dessa. - Vid vissa yttre landgränser införs regelbundet lättnader i syfte att undvika långa köer. - När kontrollerna sköts av mobila enheter ombord på tåg som inte har möjlighet att kontrollera alla passagerares resehandlingar. Eftersom den situation som nu beskrivits skapar svårigheter för kontrollen av efterlevnaden av villkoren för kortare vistelse för tredjelandsmedborgare som befinner sig inom medlems- 2
staternas territorium, har det framstått som nödvändigt dels att förtydliga de befintliga bestämmelserna om stämpling av resehandlingar, dels att fastställa under vilka omständigheter avsaknaden av stämpel på tredjelandsmedborgares resehandlingar kan ge anledning till misstanke om att deras vistelse strider mot gällande lagstiftning. Inom ramen för harmoniseringen och förstärkningen av kontrollerna vid de yttre gränserna och bekämpningen av den illegala invandringen antog rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 19 december 2002 slutsatser avseende ett systematiskt genomförande av stämpling av utlänningars resehandlingar vid kontroller som utförs vid yttre gränsövergångsställen. Rådet uppmanade därvid kommissionen att överväga förslag som skulle kunna leda till en harmonisering av praxis för stämpling av resehandlingar, också med beaktande av den förestående utvidgningen, samt att undersöka konsekvenserna av att inresestämplar saknas på resehandlingar, bl.a. när det gäller frågan om antagande om olaga vistelse. Som svar på denna uppmaning föreslog kommissionen rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 27 och 28 februari 2003 en uppsättning konkreta åtgärder som skulle antas stegvis för att göra det möjligt att beakta eventuella praktiska problem som de nationella tjänstemännen kunde komma att möta vid införandet. En av dessa åtgärder, som medlemsstaterna har förbundit sig att genomföra i sin helhet, gäller kommissionens påpekande att det fanns anledning att genom en gemenskapsförordning fastställa medlemsstaternas skyldigheter i fråga om stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar vid passagen av de yttre gränserna med verkan från den 1 maj 2004 samt att slå fast vilka följderna skall bli om inresestämpel saknas på sådana handlingar. Parallellt med detta är skyddet mot förfalskningar av de enhetliga in- och utresestämplar som medlemsstaterna använder vid yttre gränsövergångsställen i enlighet med slutsatserna från rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 5 och 6 juni 2003 en åtgärd som säkerställer äkthetskontrollen av de stämplar som påförts tredjelandsmedborgares resehandlingar och ger möjlighet att anta att inresan i territoriet skett lagligen. Syftet med detta förslag är att konkretisera medlemsstaternas skyldigheter i fråga om stämpling. Nu är förutsättningarna goda för att komma till rätta med de praktiska svårigheter som nämnts, eftersom man redan har antagit eller kommer att anta flera åtgärder på området för förvaltning av de yttre gränserna som kan ligga till grund för för en smidigare kontroll av de resande. Detta gäller t.ex. bestämmelserna om skyldighet för medlemsstaterna att inrätta skilda, tydligt skyltade, korridorer vid gränserna för de olika slag av kontroller som de resande i princip skall genomgå beroende på deras nationalitet samt bestämmelserna om lokal gränstrafik som kommer att göra det lättare att praktiskt genomföra skyldigheten att stämpla resehandlingar. Från och med den 1 maj 2004 kommer dessutom andelen tredjelandsmedborgare vid gränsövergångsställena, särskilt vid landgränserna, att minska betydligt till följd av att medborgarna i de nya medlemsstater som ansluter sig kommer att bli fullständiga EU-medborgare. Färre resehandlingar kommer därför att behöva stämplas vid dessa gränser. Detta förslag ansluter sig till de riktlinjer som antagits av rådet och läggs fram före omarbetningen av den gemensamma handboken, dels på grund av sin betydelse i sig, dels till följd av tidsplanen för de nya medlemsstaternas anslutning. Omarbetningen av den gemensamma handboken är nämligen med nödvändighet en komplicerad uppgift, och det är svårt att förutse hur lång tid det förberedande arbetet och förhandlingarna kommer att ta. Det nära sambandet mellan omarbetningen och detta initiativ kvarstår intakt trots att dessa frågor behandlas separat, vilket inte heller medför risker för att detta samband inte skulle komma att beaktas vid utarbetandet av nya texter. 3
Prioriteringen av denna förordning är också motiverad på grund av att några medlemsstater redan nu återförpassar tredjelandsmedborgare som saknar inresestämplar i sina resehandlingar till gränsen. Skyldigheten till systematisk stämpling enligt denna förordning skapar inte på något sätt ett nytt villkor för inresa, kortare vistelse och rörlighet för tredjelandsmedborgare inom medlemsstaternas territorium. Syftet är i stället att förstärka de instrument som medlemsstaterna förfogar över för att kontrollera uppfyllandet av det enda villkoret för kortare vistelsers varaktighet. Genomförandet kommer att kräva betydande logistiska insatser från medlemsstaternas sida, vilket motiverar att skyldigheten till systematisk stämpling till en början endast bör omfatta inresekontrollerna. I fortsättningen kommer det dock att finnas anledning att, mot bakgrund av en utvärdering av denna förordnings effekter, överväga lämpligheten av att besluta om samma skyldighet vid utresekontrollerna. Om stämpelkravet skall respekteras och om man skall kunna dra några slutsatser om vistelsens laglighet på grund av att det saknas stämpel på tredjelandsmedborgares resehandlingar beträffande vistelsens laglighet, krävs en översyn av villkoren för att anta lättnader av personkontrollen vid de yttre gränserna. Sådana åtgärder kommer i fortsättningen endast att kunna vidtas under exceptionella och oförutsedda omständigheter som kräver omedelbart ingripande av de behöriga myndigheterna. En berörd medlemsstat skall snarast möjligt underrätta rådet och kommissionen. En sådan underrättelse kan åberopas av personer som fått påpekanden om att deras resehandlingar saknar stämpel och visa att de passerat gränsen vid en tidpunkt då sådana lättnader införts. I samtliga fall skall tredjelandsmedborgare upplysas om riskerna för att de senare kan bli skyldiga att styrka att deras vistelsetid håller sig inom de föreskrivna gränserna om deras resehandlingar saknar inresestämplar med uppgift om datum för deras inresa på medlemsstaternas territorium. De skall vidare på uttrycklig begäran kunna få sina resehandlingar stämplade även då åtgärder tillämpas för lättnader i kontrollen vid de yttre gränserna. 3. RÄTTSLIG GRUND Rådet fastställde i sitt beslut (1999/436/EG) av den 20 maj 1999 om fastställande, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, av rättslig grund för samtliga bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket att artikel 62.a i EG-fördraget utgör en lämplig rättslig grund för bestämmelser som hänför sig till kapitlet Passage av EU:s yttre gränser. Denna förordning innebär en utbyggnad av Schengenregelverket när det gäller villkoren i det nämnda kapitlet för tredjelandsmedborgares inresa, kortare vistelse och rörlighet. Med hänsyn till ovanstående är det lämpligt att ange artikel 62.2 a i EG-fördraget som rättslig grund för denna förordning. 4. SUBSIDIARITET OCH PROPORTIONALITET I artikel 5 i EG-fördraget föreskrivs följande: Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag. En gemenskapsåtgärd skall ges enklast möjliga form för att uppnå förslagens syfte och genomföra dem så effektivt som möjligt. 4
Detta förslag till förordning innebär en utbyggnad av Schengenregelverket. Det syftar till att klargöra medlemsstaternas redan befintliga skyldigheter när det gäller stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar. Detta mål kan på grund av själva sin natur endast uppnås genom en gemenskapsåtgärd. Rent nationella åtgärder kan självfallet inte resultera i bestämmelser som är tillämpliga i alla medlemsstater. Av denna anledning har rättsakten utformats som en förordning för att säkerställa ett harmoniserat genomförande av de skyldigheter som den ger upphov till utan att lämna något utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende åt medlemsstaterna. 5. FÖLJDERNA AV DE PROTOKOLL SOM FOGATS TILL FÖRDRAGET Den rättsliga grunden för denna förordning bygger på fördragets avdelning IV och utgör en utbyggnad av Schengenregelverket. Förordningen skall därför föreslås och antas med iakttagande av de protokoll som fogats till Amsterdamfördraget om Förenade kungarikets, Irlands och Danmarks ställning. Dessa protokoll medför följande: Förenade kungariket och Irland I artiklarna 4 och 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar föreskrivs följande: Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, som inte är bundna av Schengenregelverket, får när som helst begära att vissa eller samtliga bestämmelser i detta regelverk skall tillämpas på dem. Den föreslagna förordningen innebär en utbyggnad av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilken Förenade kungariket och Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket och rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket. Förenade kungariket och Irland deltar därför inte i antagandet av förordningen, som de inte är bindande för eller tillämplig i dessa länder. Danmark Enligt protokollet om Danmarks ställning som fogats till EG-fördraget skall Danmark inte delta då rådet antar åtgärder i enlighet med avdelning IV i EG-fördraget, med undantag av åtgärder för att bestämma de tredje länder vars medborgare är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser och åtgärder som avser en enhetlig utformning av viseringar (f.d. artikel 100c). Om förslag innebär en utbyggnad av Schengenregelverket, vilket är fallet här, gäller dock följande i enlighet med artikel 5 i protokollet: Danmark skall, inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om ett förslag eller initiativ om utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, besluta huruvida det skall genomföra detta beslut i sin nationella lagstiftning. 5
Norge och Island I enlighet med artikel 6 första stycket i protokollet om införlivande av Schengenregelverket undertecknades ett avtal den 18 maj 1999 mellan rådet, Norge och Island i syfte att associera dessa båda länder till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenavtalens regelverk. Enligt artikel 1 i detta avtal skall Norge och Island associeras med EG:s och EU:s verksamhet på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i bilagorna A (bestämmelser i Schengenregelverket) och B (bestämmelser i EG-rättsakter som har ersatt motsvarande bestämmelser i Schengenavtalet eller anpassats i enlighet med detta) till avtalet och den vidare utvecklingen av dessa. I enlighet med artikel 2 i avtalet skall de rättsakter och åtgärder som Europeiska unionen vidtagit för att ändra eller bygga vidare på det införlivade Schengenregelverket (bilagorna A och B) genomföras och tillämpas av Norge och Island. Det förslag som nu framläggs är en utbyggnad av Schengenregelverket enligt definitionen i bilaga A till avtalet. Denna fråga skall därför behandlas i gemensamma kommittén i enlighet med artikel 4 i avtalet för att ge Norge och Island möjlighet att förklara de problem de möter i samband med [denna] åtgärd och att uttala sig i alla frågor som rör utvecklingen eller genomförandet av bestämmelser som berör dem. 6. KOMMENTAR TILL DE ENSKILDA ARTIKLARNA Artikel 1 I artikel 1 anges förordningens syften, dvs. att - fastställa en skyldighet för medlemsstaterna att genomföra systematisk stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar vid inresa genom medlemsstaternas yttre gränser, och - fastställa under vilka omständigheter avsaknad av inresestämpel i tredjelandsmedborgares resehandlingar kan ge anledning till antagandet att deras vistelse inom medlemsstaternas territorium är olaglig. Artikel 2 Genom denna artikel ändras konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet. Artikel 6.2 e i konventionen ändras genom första stycket så att de situationer som kan motivera lättnader i kontrollerna begränsas till exceptionella och oförutsedda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder. Vidare föreskrivs att den berörda medlemsstaten snarast möjligt skall underrätta rådet och kommissionen om åtgärden. Genom andra stycket införs en artikel 6a som föreskriver systematisk stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar vid inresa då de yttre gränserna passeras. Genom tredje stycket införs en artikel 23a, enligt vars första stycke avsaknad av inresestämpel i en tredjelandsmedborgares resehandling skall kunna föranleda antagandet att den tillåtna tiden för en kortare vistelse överskridits. Genom andra stycket i den nya artikeln skall den 6
berörda personen ha möjlighet att häva ett antagande enligt det föregående stycket genom att anföra bevis och indikationer om vistelsens faktiska längd, varav några nämns som exempel. En tredjelandsmedborgare med ärligt uppsåt kommer därigenom att förfoga över flera möjligheter att styrka att vistelsetiden överensstämmer med gällande regler. Genom sista stycket i artikel 23a ges slutligen de nationella behöriga myndigheterna möjlighet att, om antagandet inte hävts, tillämpa bestämmelserna i artikel 23.3 5. Artikel 3 Genom denna artikel införs nödvändiga ändringar av punkterna 1.3.5, 1.3.5.4, 2.1.1, 2.1.5, och 3.4.2.3 i del II av den gemensamma handboken. I punkt 1.3.5 anges att lättnader i kontrollen av landgränserna kan ske på grund av exceptionella och oförutsedda omständigheter. Det kan t.ex. röra sig om att de normala trafiklederna blockerats till följd av en allvarlig olycka eller oväntade strejker inom det internationella transportväsendet lett till en tillströmning av personer av sådan omfattning att den omöjligen kan kontrolleras ens med utnyttjande av samtliga tillgängliga resurser och medel. Den nya punkt 1.3.5.4 har införts i syfte att ge tredjelandsmedborgare som uttryckligen begär detta möjlighet att få sina resehandlingar stämplade, också då lättnader i kontrollen tillämpas. Genom ändringarna av punkt 2.1.1 fastställs principen om systematisk stämpling vid inresa och de fall då stämpling inte skall ske (EU-medborgare och personer med samma rätt till fri rörlighet som dessa). I punkt 2.1.5 har andra strecksatsen ändrats genom att omnämnandet av schweiziska medborgare strukits, och en femte strecksats har lagts till i syfte att befria dem som omfattas av ordningen för lokal gränstrafik från stämpelkravet. Genom det tredje stycke som lagts till i punkt 3.4.2.3 utvidgas skyldigheten för de lokala ansvariga kontrollmyndigheterna att stämpla resehandlingar för tredjelandsmedborgare som så begär till att även gälla yttre sjögränser. Artikel 4 Genom denna artikel beaktas nödvändigheten av att säkerställa korrekt och relevant information till dem som berörs av denna förordning, så att tillämpningen blir rättvis. Artikel 5 Punkterna 1 och 3 följer standardmodeller för slutbestämmelser. I punkt 2 anges att förordningen skall tillämpas från och med den 1 maj 2004, dagen för de nya medlemsstaternas anslutning. 7
2003/0258 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras och om ändring i detta syfte av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 a i detta, med beaktande av kommissionens förslag 1, med beaktande av Europaparlamentets yttrande 2, och av följande skäl: (1) Europeiska rådet i Sevilla den 21 och 22 juni 2002 krävde ökat samarbete i bekämpningen av den illegala invandringen och uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att vidta operativa åtgärder för att säkerställa en likvärdig nivå på kontrollen och övervakningen vid de yttre gränserna. (2) Bestämmelserna om passage av de yttre gränserna i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 3 och i den gemensamma handboken 4 är oklara och inte tillräckligt preciserade när det gäller skyldigheten att stämpla tredjelandsmedborgares resehandlingar vid passagen av de yttre gränserna. Detta har givit upphov till varierande praxis i medlemsstaterna, vilket försvårar kontrollen av att tredjelandsmedborgares kortare vistelser inom medlemsstaternas territorium håller sig inom den föreskrivna tidsgränsen, dvs. högst tre månader under en sexmånadersperiod. (3) Rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 27 och 28 februari 2003 godkände kommissionens avsikt att förtydliga de befintliga bestämmelserna i frågan, vilket bl.a. skulle ske genom att genom en gemenskapsförordning fastställa en skyldighet för medlemsstaterna att systematiskt stämpla tredjelandsmedborgares resehandlingar vid passagen av de yttre gränserna. Kommissionen uppmanades därför att ta lämpliga initiativ och även att föreskriva vilka följderna skall vara om inresestämpel saknas i sådana handlingar. 1 2 3 4 EUT C,, s.. EUT C,, s.. EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom beslut 2003/170/RIF (EGT L 67, 12.3.2003, s.27). EGT C 313, 16.12.2002, s.97. 8
(4) De slutsatser som antogs av rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 8 maj 2003 i fråga om inrättandet av skilda, tydligt skyltade, korridorer vid de yttre gränserna för resande av olika nationaliteter samt framläggandet av ett förslag till specifika bestämmelser för lokal gränstrafik kommer att medföra förbättringar av de ansvariga tjänsteavdelningarnas förvaltning av de yttre gränserna, vilket kommer att göra det lättare att övervinna eventuella praktiska svårigheter i samband med skyldigheten att systematiskt stämpla tredjelandsmedborgares resehandlingar. Dessa åtgärder kommer även att bidra till att eventuella lättnader i personkontrollen vid de yttre gränserna endast kan bli aktuella i rena undantagsfall. (5) Genom att medlemsstaterna åläggs skyldighet att systematiskt stämpla tredjelandsmedborgares resehandlingar vid inresa i medlemsstaternas territorium och genom att de omständigheter som kan motivera lättnader i personkontrollen vid de yttre gränserna begränsas blir det möjligt att låta avsaknaden av stämpel i sådana resehandlingar utgöra grund till att anta att innehavaren bryter mot villkoren för en kortare vistelses varaktighet. Samtidigt måste ett sådant antagande kunna hävas genom sådan bevisning som styrker att vistelsens varaktighet överensstämmer med bestämmelserna. (6) Det bör säkerställas att medlemsstaterna tillämpar skyldigheten att stämpla tredjelandsmedborgares resehandlingar på ett enhetligt sätt. Därför är det nödvändigt att fastställa en dag från och med vilken samtliga medlemsstater systematiskt skall genomföra denna skyldighet. (7) Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken bör därför ändras. (8) Enligt protokollet om Danmarks ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall Danmark inte delta i antagandet av denna förordning och inte heller vara bundet av den eller skyldigt att tillämpa den. Eftersom denna förordning är avsedd att vara en utbyggnad av Schengenregelverket med tillämpning av bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark i enlighet med artikel 5 i protokollet inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida det skall genomföra detta beslut i sin nationella lagstiftning. (9) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och republiken Island och kungariket Norge om associering av dessa båda länder till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenavtalens regelverk 5, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet 6. (10) Denna förordning innebär en utbyggnad av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilken Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket 7. Förenade 5 6 7 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36. EGT L 176, 10.7.1999, s. 31. EGT L 131, 1.6.2000, s. 43. 9
kungariket deltar därför inte i antagandet av förordningen, som inte heller är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket. (11) Denna förordning innebär en utbyggnad av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilken Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket 8. Irland deltar därför inte i antagandet av förordningen, som inte heller är bindande för eller tillämplig i Irland. (12) Denna förordning utgör en rättsakt som bygger vidare på Schengenregelverket eller som på annat sätt hänför sig till det regelverket i den mening som avses i artikel 3.1 i anslutningsakten. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Denna förordning syftar till att Artikel 1 införa en skyldighet för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att systematiskt stämpla tredjelandsmedborgares resehandlingar vid passage av medlemsstaternas yttre gränser, och att fastställa under vilka villkor avsaknad av inresestämpel i tredjelandsmedborgares resehandlingar kan utgöra grund för antagande om att dessa tredjelandsmedborgare har överskridit tidsgränsen för kortare vistelse inom medlemsstaternas territorium. Artikel 2 Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ändras på följande sätt: 1. I artikel 6 skall punkt 2 e ersättas med följande: e. Om sådana kontroller inte kan utföras på grund av särskilda omständigheter, skall en prioritering ske. I detta avseende skall i princip inresekontroll ges företräde framför kontroll vid utresa. Den berörda medlemsstaten skall snarast möjligt underrätta rådet och kommissionen om detta. 2. Följande artikel 6a skall införas: Artikel 6a Resehandlingar för sådana tredjelandsmedborgare som avses i artikel 6.2 a skall systematiskt stämplas vid inresa. 3. Följande artikel 23a skall införas: 8 EGT L 64, 7.3.2002, s. 20. 10
Artikel 23a 1. Om en tredjelandsmedborgares resehandling saknar inresestämpel har de behöriga nationella myndigheterna rätt att anta att medborgaren inte uppfyller villkoret för den tillämpliga varaktigheten för kortare vistelse. 2. Ett sådant antagande kan hävas av en tredjelandsmedborgare, om denne på något sätt kan styrka att han håller sig inom den föreskrivna tidsgränsen för en kortare vistelse. Han kan i detta syfte bl.a. hänvisa till färdbiljetter, handlingar som styrker att han vistats utomlands och anmälningar enligt artiklarna 22 och 45. 3. Om det antagande som avses i punkt 1 inte hävs, får de behöriga myndigheterna tillämpa bestämmelserna i artikel 23.3 5. Artikel 3 Den gemensamma handboken ändras på följande sätt: 1. Punkt 1.3.5 skall ersättas med följande: Kontrollerna vid landgränserna får vara mindre omfattande under exceptionella och oförutsedda omständigheter. Sådana omständigheter gäller bl.a. om trafikintensiteten gör att väntetiderna för att komma fram till kontrollstationerna blir alltför långa, även när alla resurser när det gäller personal, medel och organisation har uttömts. 2. Följande punkt 1.3.5.4 skall läggas till: Även då kontrollerna är mindre omfattande är de tjänstemän som ansvarar för gränskontrollen skyldiga att stämpla resehandlingar för de tredjelandsmedborgare som begär detta. 3. Punkt 2.1.1 ändras på följande sätt: a) Första meningen i första stycket skall ersättas med följande: Vid inresa till en avtalsslutande parts territorium skall följande handlingar systematiskt förses med stämpel: b) Andra stycket skall ersättas med följande: Inresestämpel skall inte anbringas på handlingar för medborgare i Europeiska unionen, medborgare i de länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, medborgare i Schweiziska edsförbundet eller tredjelandsmedborgare, som är medlemmar av unionsmedborgares familjer och som utövar sin rätt till fri rörlighet. 4. Punkt 2.1.5 ändras på följande sätt: a) Andra strecksatsen skall ersättas med följande: - på handlingar som tillåter medborgare i Andorra, Malta, Monaco och San Marino att passera gränsen, 11
b) Följande femte strecksats skall läggas till: - när det gäller personer som omfattas av ordningen för lokal gränstrafik 5. I punkt 3.4.2.3 skall följande tredje stycke läggas till: Även då kontrollerna är mindre omfattande är de ansvariga tjänstemännen skyldiga att handla i enlighet med punkt 1.3.5.4. Artikel 4 Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att informera tredjelandsmedborgare om genomförandet av denna förordning. Artikel 5 Denna förordning träder i kraft den dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den skall tillämpas från och med maj 2004. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande 12