Vad en tavla kan berätta För att förstå den roll Magnus Stenbock senare fick i historien, måste vi gå lite tillbaka i historien. Magnus Stenbocks pappa var generalguvernör för Skåne, Blekinge och Halland. Det betyder att hans huvuduppgift vara att styra och bevaka landskapen, inte minst från anfall från Danmark. Danskarna hade ju förlorat de här landskapen vid freden i Roskilde 1658. Nu ville de försöka återfå dem och de passade på när svenskarna var i ett osäkert och besvärligt läge. Så var det när den unge Karl XII, endast 15 år gammal, tillträdde som kung i Sverige. Du kanske minns att inte bara Danmark, utan också Ryssland och Polen, såg ett tillfälle att förklara Sverige krig då. Karl XII överrumplade emellertid danskarna norr om Köpenhamn med en stark och slagkraftig arme och danskarna ville ha fred innan det ens hunnit avlossas ett enda skott. Året var 1700 och den svenska armén kunde lämna Danmark och marschera vidare mot fienden Ryssland. Det är nu Magnus Stenbock träder in i den svenska historien. Han är överste för ett av regementena. Vid Narva vinner svenskarna en överlägsen seger och Magnus Stenbock utmärker sig under slaget som en duktig militär och organisatör. Karl XII förstår hans talang och utnämner honom till generalkrigskommissarie, den högsta administrativa befattning det gick att få i den karolinska armén på den här tiden. Stenbock blev dessutom omtyckt av kungen även privat. Han var en stor sällskapsmänniska och kungen ville ständigt ha honom i sin närhet. Stenbock kunde dessutom både sjunga och spela och han var mycket beläst. År 1705 dog Magnus Stenbocks pappa och Magnus utsågs till generalguvernör i Skåne efter sin pappa. Det innebar att han i hast fick bege sig hem till Sverige och på så vis undslapp han svenskarnas nesliga nederlag vid Poltava 1709. Du minns säkert att nästan hela den svenska armén stupade vid slaget och att tusentals soldater och officerare hamnade i rysk fångenskap. Karl XII lyckades fly till Turkiet. Sverige var i ett ytterst ansträngt läge och Danmark såg nu ett nytt tillfälle att gå till anfall mot Sverige. Det var det sista försöket Danmark gjorde för att försöka återerövra landskapet Skåne. Hösten 1709 landsteg danskarna med 10 000 man söder om Landskrona i Skåne. Svenskarna hade inte hunnit samla ihop ett motstånd och därför kunde danskarna inta nästan hela Skåne. Magnus Stenbock blev befälhavare över de svenska styrkorna och efter att ha samlat ihop en ganska dåligt rustad och tränad armé, marscherade han in i Skåne från Växjö.
I februari 1710 stod slaget utanför Helsingborg och under Magnus Stenbocks ledning besegrades danskarna. I dag vet vi att danskarna aldrig mer gjorde något försök att landstiga i Sverige, så på så vis blev slaget vid Helsingborg historiskt. Efter slaget skickade Magnus Stenbock en kurir, ett sändebud, till rådet och den kungliga familjen i Stockholm för att meddela segern. Den svenska skalden, Carl Snoilsky, har mycket målande beskrivit det i en dikt som just heter Stenbocks kurir. Så här börjar dikten: Är det den vilde jägaren, som sätter av i sträck? Ur stugan tittar bonden med undran och med skräck. En mörkblå ryttarkappa som i en blixt han ser, pistoler, älghudskyller - en kronans officer. Stenbocks kurir är alltså på väg till Stockholm i sporrsträck. I dikten rider en ensam kurir, men i verkligheten är det kapten Sven Hammarberg som åker i vagn och övernattar på olika värdshus, innan han kommer fram till Stockholm och det Wrangelska palatset. Där väntar riksrådet och den kungliga familjen. Kungafamiljen består bara av den gamla änkedrottningen Hedvig Eleonora och hennes barnbarn Ulrika, Karl XII:s syster. Hedvig Eleonora hade varit gift med Karl X och alltså upplevt alla tre Karlarna. Hon bor i det Wrangelska palatset på Riddarholmen. Fältmarskalk Karl Gustav Wrangel upplät palatset till kungahuset efter det att kungaslottet Tre Kronor hade brunnit ner år 1697. Kuriren är alltså nu på väg till Stockholm och närmar sig Riddarholmen från söder, när vi nu återgår till Snoilskys dikt Stenbocks kurir, och läser följande: I borgen byggd av Wrangel på Riddarholmens ö, med flygeltornens rundlar vid strand av Mälarsjö, fru Hedvig Eleonora, den höga ättemor, ett stöd för Carlar trenne, i sorg och oro bor. Hur har i ångest fordom hon vakat mången stund, då maken stred vid Warschau, då sonen stred vid Lund! Sist ljöd i hennes öra Poltavas dunderskall; Det bud härnäst hon väntar kan vara Sveriges fall. I sitt gemak hon sitter, den gamla drottning god, sondottern stolts Ulrika, står stel liksom en stod. Ett enda ord ej kommer från Pfalzisk underläpp, Och hela hovet tiger, man hör blott urets knäpp.
Men vilket sorl i trappan! Nu dörr på dörr slås upp. Fontanger och peruker en viskning genomlopp. En kammarsven förkunnar: Kurirn, ers majestät! Med vördnad träder hovet tillbaka några fjät. Av två drabanter ledes en halvt avsvimmad man, I tunga ryttarstövlar med möda vacklar han. Vart steg på golvet lämnar ett spår av Sveriges jord. Han bjuder till att tala - då tryta sans och ord. Med lugn på skrynklig panna, men dödsblek som en hamn, den ädla frun sig reser ur kronprydd länstols famn. Sitt, herr kornett! hon säger, och hovet skåda får en syn för utan like: han sitter och hon står. Hon vinkar - och in bäres en mäktig dryckes-mugg, där hög i drivet silver kung Carl ses skifta hugg. Det rhenska vinet pärlar vid kannans blanka rand; Hon räcker den åt krigaren med stark, fast åldrad hand. Det är just denna bild, som den svenske konstnären Nils Forsberg har fångat på tavlan Stenbock kurir. Du ser den gamla änkedrottningen, som med rak rygg räcker över vinpokalen till den trötte kuriren. Han har erbjudits att sitta i drottningens kronprydda stol och där ligger han nu trött och utslagen. Det är en för tiden mycket ovanlig syn! När kuriren druckit vinet, får han nya krafter och reser sig och berättar om drabbningen och segern vid Helsingborg. Snoilskys dikt slutar med att det samlas folk utanför palatset som vill hylla Magnus Stenbock, änkedrottningen och den unge kuriren. Hur gick det då sedan för Magnus Stenbock? Jo, han blev uppkallad till Stockholm för att bli avtackad och invald i det svenska riksrådet. Man ville också utnämna honom till fältmarskalk, men för det fordrades Karl XII: s godkännande. Därför skickade man ner en detaljrik beskrivning till kungen i Turkiet om hur slaget vid Helsingborg hade vunnits. När svaret äntligen kom, visade det sig att Karl XII inte tyckte att Stenbock utnyttjat segern tillräckligt. Danskarna tog sin tillflykt till Helsingborg och tänkte förskansa sig där. Magnus borde ha följt efter danskarna när de flydde in mot staden och dödat så många soldater som möjligt, tyckte kungen. Magnus Stenbock tyckte att tillräckligt många soldater hade dött på slagfältet och ville inte heller belägra och skjuta
sönder Helsingborg. Redan efter några dagar lämnade dessutom danskarna självmant Helsingborg. Karl XII gav i stället Magnus Stenbock order om att han skulle samla ihop en ny svensk armé på 10 000 man och överföra den till Nordtyskland. Där skulle svenskarna tillsammans med en turkisk armé angripa Peter den store och ryssarna. Men varken turkar eller Karl XII kom. I stället blev Magnus Stenbock och hans arme anfallen av polska och danska trupper och i striderna vann först svenskarna en lysande seger. När Karl XII senare fick ta del av segern, utnämnde han Magnus Stenbock till fältmarskalk. Krigslyckan varade emellertid inte länge. Svenskarna blev snart omringade av danska trupper vid fästningen Tönning och Magnus Stenbock tvingades att kapitulera. Danskarna lovade att de högre officerarna skulle få gå fria, men när det gällde Magnus Stenbock höll de inte sitt löfte. Han fördes år 1713 till Fredrikshavns fästning vid Skagens nordspets, där han sedan i ett stort tornrum, väl bevakad, fick tillbringa resten av sitt liv. I fångenskapen fick han möjlighet att odla sina intressen. Han gjorde sniderier i elfenben, komponerade, läste och ägnade sig också åt oljemålning. Han har bl.a. målat ett fantastiskt självporträtt, som idag finns på Rosenborgs slott utanför Köpenhamn. När man ser porträttet förstår man att Magnus Stenbock själv var en skicklig konstnär. Han dog 1717, ett år före Karl XII, och hans sista stora önskan i livet lär ha varit att än en gång få träffa kungen. Den önskan gick aldrig i uppfyllelse. I slutet av 1800-talet ville man resa statyer över kungar och andra berömdheter under historien. I Sverige fanns då en känd skulptör och bildhuggare som hette John Börjesson. Han gjorde ryttarstatyn över Karl IX i Göteborg, Karl X Gustav i Malmö och Karl XI i Karlskrona. Nu ville man i Helsingborg ha en ryttarstaty över Magnus Stenbock och den invigdes med pompa och ståt år 1904. Så står då denne fältmarskalk staty på en central plats i Helsingborg med utsikt över sundet och Danmark. Tavlan Stenbocks kurir av Nils Forsberg, kan du beskåda på Dunkers kulturhus i Helsingborg och då kan det ju vara bra att känna till den bakomliggande historien
Liten ordlista fjät - steg flygeltorn - en flygel är en sidodel på en stor byggnad fontang - en huvudbonad för kvinnor som var modern i slutet på 1600-talet kornett äldre benämning på en ung officer kammarsven en kunglig tjänare kronan - staten officer - en militär titel pfalzisk - den släkt de tre karlarna tillhörde stod - en staty älghudskyller - en lång rock av älghud, som var vanlig som uniform bland de karolinska ryttarna. ättemor - en släkts urmoder