Genarp-Sturup. Översiktlig inventering av gaddsteklar och andra insekter i sex områden vid Genarp och Sturup 2007

Genarp-Sturup Översiktlig inventering av gaddsteklar och andra insekter i sex områden vid Genarp och Sturup 2007 Bivarg med byte Krister Larsson ALLMA Natur och Kultur 2007

Bakgrund och tack Denna inventering av fyra områden vid Genarp och två vid Sturup/Dunstorp har utförts på uppdrag av Park- och naturkontoret vid Lunds kommun som ett steg i arbetet med att bygga upp en Naturdatabas. Per Blomberg har varit kommunens kontaktperson och syftet med inventeringen har varit att göra en översiktlig inventering av insekter, med tonvikt på gaddsteklar, i de sex områdena. Johan Abenius har artbestämt vägsteklarna och L. Anders Nilsson har kontrollbestämt punktblodbiet ett stort tack för hjälpen! Två till tre besök har gjorts i varje område under perioden 28/6 5/8 2007 och resultatet ska ses som ett litet stickprov ur områdenas insektsfauna och att det finns enormt mycket mer att hitta om fördjupade inventeringar görs. På tre lokaler (Risen, Dunstorp och Bökesåkralund) har gulskålar placerats ut över dagen vid två tillfällen. I övrigt har undersökningen gått till så att områdena genomströvats någon timme vid varje tillfälle och insekter har bestämts i fält eller samlats in för senare bestämning under stereolupp. Områdesbeskrivningar Alla sex undersökta områden ligger drygt 15 km sydväst om Lund och utgörs av sandiga marker med en mer eller mindre sluten vegetation. En mil åt nordväst finns Revingefältet med en fantastisk rik sandmarksfauna och däremellan ligger även de biologiskt rika sandmarkerna vid Kaninlandet (Torna Hällestad) och Idala/Veberöd. Här följer kortfattade beskrivningar av de sex undersökta områdena. 1 Bökesåkralunds motorkrossbana Motorkrossbanan ligger i kuperade och sandiga marker med flera nedlagda grustag och det finns mycket blottad sand i körstråken och deras kantområden. I kantområdena och mellan körstråken finns bitvis en lågvuxen och örtrik flora med hedblomster, blåmunkar, fibblor och åkervädd. Stora partier mellan körstråken har dock en högvuxen och kvävegynnad vegetation 1 2 Karta över område 1 Bökesåkralunds motorkrossbana och område 2 Dunstorp. Inventerade områden är blåstreckade. 1

Bökesåkralunds motorkrossbana (1) omges till stor del av en högvuxen och kvävegynnad vegetation men det finns även partier som är mer lågvuxna och örtrika. Vid Dunstorp (2) sågs mest gaddsteklar och andra insekter i betesvallen på bilden där kreaturen släpptes ut först under högsommaren och där det fanns rikligt blommande bestånd av åkervädd samt i en liten husbehovstäkt i västra delen av området, nära motorkrossbanan ovan. 2

med bland annat stora buskage av harris och löv. Området har varit svårinventerat genom att den regniga högsommaren gjort att det överlag varit rejält blött i de sandiga körstråken vilket dämpat aktiviteten hos gaddsteklar och andra värmekrävande insekter, Dessutom var det en större motortävling strax innan ett av besöken vilket också dämpade insekternas aktivitet 2 Dunstorp I östra delen av det undersökta området ligger ett äldre grustag som har vuxit igen starkt och här finns nästan ingen öppen sand längre och endast mindre partier har en örtrik och lågvuxen torrängsvegetation. En högvuxen och kvävegynnad vegetation dominerar numera i det gamla täktområdet. Däremot fanns två andra partier i närheten med ett rikt insektsliv. Det ena är en betesvall, där kreaturen släpptes ut först under högsommaren, mellan vägen och en vattenfylld damm. Innan betespåsläppet fanns här en mycket rik blomning av framförallt åkervädd, men även del andra örter som fibblor och liten blåklocka. Det andra området är en liten husbehovstäkt i den västra delen, i nära anslutning till motorkrossbanan (område 1), där stora kolonier av marklevande gaddsteklar sågs. Trots att området idag ser ganska alldagligt ut fanns här anmärkningsvärt mycket insekter och flera intressanta arter vilket tyder på att restaureringspotentialen är stor. 3 Genarps friluftsbad Genarps friluftsbad ligger i sydvästra kanten av samhället och alldeles söder om badet finns en liten torrbacke med en rik örtflora av hedblomster, ängsvädd, liten blåklocka, fibblor och sandvita. Även utmed vägen som löper västerut från badet finns örtrika vägkanter som dock slogs ganska tidigt på sommaren och då inte längre kunde vara till nytta för nektar- och pollenlevande insekter. Väster om badet finns även en betad hästhage med sandiga backar som i dagsläget nästan saknar fläckar med bar sand och det hårda hästbetet medför att där i stort sett inte finns några blommande örter. Området skulle kunna bli en fin torrmark med örter och blottad sand med en mer naturvårdsinriktad skötsel. 3 Karta över område 3 Genarps friluftsbad. Inventerade områden är blåstreckade. 3

Vid södra kanten av Genarps friluftsbad (3) finns en fin liten torrbacke med en rik örtflora. På hedblomsterbuketten i förgrunden sågs det rödlistade hedsidenbiet. En mer högvuxen vegetation med harris och kvävegynnade gräs expanderar dock snabbt och akuta skötselåtgärder behövs. I naturreservatet Risen (4) finns stora naturbetesmarker med ett rikt insektsliv. Betetsrycket har blivit hårdare i senare tid och det är glest mellan blommande örter i stora delar vilket är negativt för många insekter. Utmed kreaturens gångstråk finns sandblottor på vissa ställen, men mest som mindre partier. 4

4 Risens naturreservat Risens naturreservat är 230 hektar och utgörs av sandig och småkuperad fäladsmark med våtmarker i svackorna och en del träddungar. Området har en rik flora samt ett mycket rikt insektsliv med bland annat fjärilar och vilda bin. Ett flertal rödlistade arter är sedan tidigare kända från området. Området betas med hästar och i djurens gångstråk finns en del partier med blottad sand, men de är relativt små och en tät grässvål dominerar helt. Örtinslaget är stort med bland annat backtimjan, käringtand, liten blåklocka, fibblor, jungfrulin, ängsvädd och åkervädd men ett hårt betestryck gör att det mestadels är glest mellan blommor som producerar nektar och pollen. För att bevara och utveckla det rika insektslivet behövs fler partier med blottad sand och en större rikedom på blommande örter, något som kommenteras närmare i avsnittet med skötselförslag. 4 Karta över område 4 Risens naturreservat. Inventerade områden är blåstreckade. 5 Blüchers park Blüchers park är en fin liten naturpark mellan villorna med en mosaikartad blandning av örtrika ängar med åkervädd, liten blåklocka och fibblor, sandmarker med mindre partier blottad sand och inslag av hedblomster och sandvita, ljunghedar samt partier med en högvuxen och kvävegynnad gräsvegetation. Någon regelbunden skötsel utöver att klippa gångstråk och vissa lekytor verkar inte ske och igenväxning med lövbuskage och ung tall pågår. Ett allmänt intryck är även att en alltmer högvuxen gräsvegetation snabbt expanderar i området på bekostnad av mer lågvuxna och blomsterrika sandmarker och ängar. I vissa delar finns fortfarande ett rikt insektsliv med arter som behöver blottad sand för bobyggnad och en rik tillgång på blommor som producerar nektar och pollen, men detta är i dagsläget minskande resurser i parken. 5

Blüchers park (5) är en liten naturpark i villaområdena och här finns en mosaik av ljunghedar, sandmarker med hedblomster och sandvita, örtrika ängar och partier med en högvuxen och kvävegynnad gräsvegetation. Igenväxning med löv och tall pågår. Vid Genarps idrottsplats (6) finns sandiga kantzoner med en lågvuxen och örtrik flora med hedblomster, monke, liten blåklocka och gråfibbla. I den lågvuxna sandmarken i förgrunden finns bland annat en bokoloni av det rödlistade randbyxbiet. 6

6 Genarps idrottsplats Genarps idrottsplats ligger på sandiga marker och framförallt kring fotbollsplanen i sydväst finns fina partier med blottad sand som skapas av trampet från besökarna och med en lågvuxen, örtrik vegetation med bland annat hedblomster, monke, gråfibbla och liten blåklocka. Kantzonerna kring fotbollsplanen klipptes först under sensommaren vilket är gynnsamt för nektar- och pollenlevande insekter. I remsan mellan fotbollsplanen och vägen samt i slänterna mot parkeringsplatsen fanns stora kolonier av marklevande gaddsteklar på partier med blottad sand, bland annat det rödlistade randbyxbiet. 5 6 Karta över område 5 Blüchers park och område 6 Genarps idrottsplats. Inventerade områden är blåstreckade. Andra undersökningar Från Genarpstrakten finns äldre uppgifter om flera rödlistade insekter från 1930- och 1950- talen som visar att här då fanns en rik gaddstekelfauna bland annat på Genarps hed söder om järnvägsstationen. Nilsson (2006) redovisar äldre uppgifter om bin och kompletterande äldre uppgifter om gaddsteklar har erhållits från ArtDatabanken. Delar av Genarps hed finns ännu bevarade i naturreservatet Risen. Rödlistade gaddsteklar som är kända från Genarpstrakten enligt uppgifter från 1900-talets första hälft är: Busksandbi Andrena morawitzi Starkt hotad (EN) Slåttersandbi Andrena humilis Starkt hotad (EN) En rovstekelart Mellinus crabronea Starkt hotad (EN) Guldsandbi Andrena marginata Sårbar (VU) Monkesolbi Dufourea halictula Sårbar (VU) Stäppbandbi Halictus leucaheneus Sårbar (VU) Alvarsmalbi Lasioglossum lativentre Missgynnad (NT) Bronsbandbi Halictus confusus Missgynnad (NT) Dynsmalbi Lasioglossum tarsatum Missgynnad (NT) Guldsmalbi Lasioglossum aeratum Missgynnad (NT) 7

Pannblodbi Sphecodes miniatus Missgynnad (NT) Randbyxbi Dasypoda hirtipes Missgynnad (NT) Småfibblebi Panurgus calcaratus Missgynnad (NT) Från naturreservatet Risen finns dessutom på ArtDatabankens Småkrypsportal många uppgifter om dagfjärilar under de senaste fem åren från ett flertal rapportörer och följande rödlistade fjärilar har rapporterats: Svartfläckig blåvinge Maculinea arion Sårbar (VU) Allmän bastardsvärmare Zygaenae filipendulae Missgynnad (NT) Allmän metallvingesvärmare Adscita statices Missgynnad (NT) Bredbrämad bastardsvärmare Zygaenae lonicerae Missgynnad (NT) Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe Missgynnad (NT) Liten bastardsvärmare Zygaenae viciae Missgynnad (NT) Silversmygare Hesperia comma Missgynnad (NT) Sotnätfjäril Meliaea diamina Missgynnad (NT) Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe Missgynnad (NT) Från övriga områden som ingår i undersökningen har inte hittats några tidigare uppgifter om rödlistade gaddsteklar eller fjärilar. Resultat ett rikt insektsliv Resultaten bekräftar med all tydlighet den bild som de tidigare inventeringarna ger (se ovan), nämligen att sandmarkerna vid Genarp har mycket höga naturvärden med ett stort antal rödlistade gaddsteklar och andra insekter. Under denna mycket översiktliga inventering som bygger på ett fåtal korta besök i varje område sågs sex rödlistade bin och två rödlistade fjärilar i de fyra områdena kring Genarp och den listan skulle med all säkerhet bli rejält omfångsrik om fördjupade undersökningar görs. I ljunghedspartierna i Blüchers park var rovstekeln Mellinus arvensis (t.v.) en talrik nektargäst i ljungens blommor under augusti. De vuxna steklarna dricker nektar som drivmedel medan larven föds upp på flugor. En hane av stort blodbi (t.h.) sågs vid Genarps idrottsplats den 5 augusti. Detta blodbi lever som boparasit på vårsidenbi som flyger tidigare på våren och försommaren. 8

Det är inte särskilt förvånande att flera naturvårdsintressanta arter sågs i naturreservatet Risen där ett större avsnitt av de tidigare fäladsmarkerna vid Genarp har bevarats. Området är stort och mångformigt och väl värt fördjupade undersökningar. Däremot är det mer anmärkningsvärt att även de små och till synes mer alldagliga områdena vid friluftsbadet, idrottsplatsen och Blüchers park också visade prov på ett spännande insektsliv och att rödlistade arter även hittades i alla dessa områden. Det är tydligt att det generellt sett finns en värdefull fauna av vilda bin och andra värmekrävande insekter i markerna kring Genarp där i stort sett alla kvarvarande sandmarker och torrängar, även de mindre, antagligen har stor betydelse om alla arter ska kunna bevaras i framtiden. Även markerna vid Sturup (Dunstorp och Bökesåkralund) visade sig lite oväntat ha en rik fauna av insekter knutna till öppna sandmarker och torrängar med tanke på att även dessa väckte ganska små förväntningar vid en första titt. Fyra rödlistade arter sågs totalt i de båda områdena, två bin och två fjärilar, men även här finns mer att hitta och i synnerhet motorkrossbanan och dess omgivningar bör inventeras mer noggrant. Den blöta högsommaren och körningar på krossbanan som råkade sammanfalla med mina besök dämpade insekternas aktivitet och antalet arter som hittades. Här följer en översiktstabell av de elva rödlistade och fem andra särskilt naturvårdsintressanta arter som påträffades och som beskrivs närmare i följande avsnitt: Rödlistade arter Väddsandbi Andrena hattorfiana VU Dunstorp Mosshumla Bombus muscorum NT Risen Hedsidenbi Colletes fodiens NT Genarps friluftsbad Randbyxbi Dasypoda hirtipes NT Blüchers park, Genarps IP Guldsmalbi Lasioglossum aeratum NT Risen Småfibblebi Panurgus calcaratus NT Blüchers park Punktblodbi Sphecodes punticeps NT Genarps IP Nätblodbi Sphecodes reticulatus NT Bökesåkralund Allm. metallvingesvärmare Adscita statices NT Dunstorp, Risen Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe NT Risen Allmän bastardsvärmare Zygaena filipendulae NT Dunstorp Andra naturvårdsintressanta arter Dvärgsmalbi Lasioglossum mintitissimum Risen Sexfläckig riddarvägstekel Episyron albonotatum Dunstorp En rovekel-art Cerceris quiquefasciata Genarps IP En rovekel-art Nysson maculosus Risen Bivarg Philanthus triangulum Dunstorp 9

Rödlistade och andra intressanta arter Väddsandbi Andrena hattorfiana Sårbar (VU) Väddsandbiet är ett stort iögonfallande sandbi, där särskilt kroppsstorleken och honans rödfärgade bakkroppsbas skiljer den från de flesta andra bin. Om man dessutom får chansen att se den samla pollen på åkervädd så är honornas av pollen intensivt ljusviolett färgade bakben också en god karaktär. Väddsandbiet är idag rödlistad som sårbar men många nya lokaler har under de senaste åren hittats i landet. Väddsandbiet är en god indikatorart för ängsmarker med högt naturvärde och ett rikt insektsliv. Tre honor och en hane av väddsandbi sågs på åkervädd på en betesvall vid Dunstorp den 28 juni och samtidigt sågs även de båda rödlistade fjärilarna allmän bastardsvärmare och allmän metallvingesvämare på åkervädd i samma betesvall. Mosshumla Bombus muscorum Missgynnad (NT) Mosshumlan trivs i torra och örtrika ängsmarker, vägkanter och liknande miljöer och har tidigare förekommit norrut till östra Svealand. Den har minskat starkt och idag är det främst i Skåne samt på Öland och Gotland som den fortfarande lokalt är talrik. Mosshumlan samlar pollen från många olika växter som oxtunga, mjölkört, väddklint och rödklöver. Den bygger ofta sitt bo ovan jord, gärna i grästuvor. Närmare beskrivningar av mosshumlan och övriga humlor i landet ges i Holmström (2007). En hona av mosshumla sågs vid Risen den 5 augusti. Hedsidenbi Colletes fodiens Missgynnad (NT) Hedsidenbi är knuten till torra sandmarker där den enbart samlar pollen från korgblommiga växter och hedblomster är en viktig näringsväxt. Biet har sannolikt minskat starkt i senare tid och förekommer främst i Skåne, Blekinge och på Öland. En hane av hedsidenbi håvades in på hedblomster på den lilla torrängen vid södra kanten av Genarps friluftsbad den 5 augusti. Vid Dunstorp sågs flera honor och en hane av väddsandbi på en betesvall med sent påsläpp av kreatur och en mycket rik blomning av åkervädd, vars pollen är larvernas föda. Till vänster ses en pollensamlande hona och till höger en hane med den typiska vita ansiktsmasken. 10

Randbyxbi Dasypoda hirtipes Missgynnad (NT) Byxbin är storvuxna och iögonfallande arter som känns igen genom de byxlika håren på honans bakben där hon samlar pollenet och som har gett det svenska familjenamnet. Randbyxbiet är den vanligaste arten i släktet och kan kännas igen på sina markerade ljusa ränder på bakkroppen. Den gräver ut sitt bo i fläckar med blottad sand, där pollenbollar av olika korgblommiga växter läggs upp på en liten upphöjd bädd som byggs av honan inne i larvkammaren, kanske för att minska risken för svampangrepp. På lämpliga solexponerade sandblottor kan arten uppträda kolonivis i större antal. En hane sågs den 5 augusti på fibbla i Blüchers park. En hona av randbyxbi sågs även den 5 respektive 24 augusti vid Genarps idrottsplats vid bohål i torrängen invid vägen (söder om fotbollsplanen). Här sågs ytterligare ett tjugotal bohål som såg ut att tillhöra randbyxbin. Guldsmalbi Lasioglossum aeratum Missgynnad (NT) Guldsmalbiet är ett litet svart bi, med grön metallglans, som förekommer sällsynt eller sparsamt i Skåne och Småland, på Öland och Gotland samt på enstaka lokaler i Mellansverige. Den är bunden till varma, sandiga marker där den anlägger sitt bo i soliga partier med blottad sand. Den samlar pollen från flera olika växtfamiljer (polylektisk) och flyger från april till början av september. I sandmarkerna öster om Lund verkar guldsmalbiet ha ett av landets starkaste bestånd och förekommer här även på Revingefältet, vid Kaninlandet och vid Idala. Under denna inventering påträffades en hona vid Risen den 28 juni. Småfibblebi Panurgus calcaratus Missgynnad (NT) Detta bi lever på varma, sandiga platser där det finns god tillgång på blommande fibblor, vars pollen larven föds upp på. Småfibblebiet förekommer norrut till Värmland och Sörmland och har gått tillbaka under senare år. Den 28 juni sågs sex hanar och en hona av biet som framåt sena eftermiddagen hade lagt sig tillrätta för att sova i fibblornas blommor i Blüchers park. Det är ganska vanligt att bihanar sover i blommor och ibland även en och annan hona, fast de sover vanligen i bohålan. Boet grävs ut i marken på sandiga och solexponerade ställen med gles vegetation. Hane av randbyxbi som lapar nektar från en fibbla. I bohålet till höger sågs en hona av samma art krypa ner med fyllda pollenkorgar vid Genarps idrottsplats. Ytterligare drygt 20 bohål sågs i sandmarken mellan fotbollsplanen och vägen i söder. 11

Punktblodbi Sphecodes puncticeps Missgynnad (NT) Blodbin är en spännande grupp med 15 svenska arter som alla lever som boparasiter på andra marklevande bin. Varje art blodbi är specialiserad på att parasitera på olika arter bin och honorna letar, på samma sätt som göken i fågelvärlden, upp värdartens bo där de sedan lägger sitt ägg på den insamlade pollenklumpen som är larvens föda. Punktblodbiet parasiterar på ullsmalbi Lasioglossum villosulum, som förekommer i stora delar av landet ända upp till Norrbotten. Blodbiet har tidigare förekommit norrut till Mellansverige men har gått starkt tillbaka och det finns bara ett fåtal sentida observationer av biet, alla från Skåne och Gotland. En hane av punktblodbi håvades in vid Genarps idrottsplats den 5 augusti och bekräftade därmed att arten lever kvar i Genarpstrakten där den senast dessförinnan påträffades på 1930-talet. Nätblodbi Sphecodes reticulatus Missgynnad (NT) Detta blodbi lever som boparasit på åssandbi Andrena barbilabris som är vanlig på öppna, sandiga marker i stora delar av Sydsverige. Nätblodbiet är däremot sällsynt och starkt värmeberoende och är bara känt i senare tid från ett fåtal områden i Skåne samt på Öland och Gotland. Under 2006 har biet även setts på en lokal i Småland (Johansson 2006). En hane av blodbiet håvades in vid Bökesåkralunds motorkrossbana den 24 augusti. Allmän metallvingesvärmare Adscita statices Missgynnad (NT) En vackert metallglänsande fjäril med svarta antenner som är knuten till småskaliga odlingslandskap i hela landet. Larven lever på ängssyra Rumex acetosa och bergsyra Rumex acetosella. I takt med att småjordbruk har lagts ner och odlingsmarkerna växer igen har fjärilens livsmiljö minskat kraftigt. Metallvingesvärmaren var vanlig för bara några årtionden sedan men har gått starkt tillbaka och försvunnit helt från många trakter. Under inventeringen sågs tre metallvingesvärmare på åkervädd och blåmunkar vid Dunstorp och en vid Risen den 28 juni. Hane av småfibblebi som lagt sig att sova i fibblans blomma i Blüchers park (t. v.). Den vackra fjärilen allmän metallvingesvärmare sågs på åkervädd och blåmunkar vid Dunstorp och Risen. 12

Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe Missgynnad (NT) Hedpärlemorfjärilen lever på torra hedmarker och larvens värdväxt är styvmorsviol. Fram till 1950-talet var hedpärlemorfjärilen utbredd i södra Sverige upp till Medelpad, men finns numera glest och främst kustnära upp till norra Bohuslän och södra Uppland. Fjärilen har minskat kraftigt i stora delar av Europa. Ett par sågs i lekflykt vid Risen den 28 juni. Allmän bastardsvärmare Zygaena filipendulae Missgynnad (NT) Denna svarta fjäril med röda fläckar på vingarna lever på ärtväxter och är liksom metallvingesvärmaren knuten till småskaliga odlingslandskap, som inte är intensivt brukade. Fram till 1990-talet var den vanlig i stora delar av södra och mellersta Sverige men den har därefter gått starkt tillbaka. Vid Dunstorp sågs 1 bastardsvärmare på åkervädd den 5 augusti. Dvärgsmalbi Lasioglossum minutissimum Ett litet svart bi som bara är bara är känt från ett fåtal ställen i Skåne, Småland och på Öland. Boet grävs ut i sandiga marker och honorna samlar pollen från flera olika växtfamiljen (polylektisk). Två honor av dvärgsmalbi håvades in vid Risen den 28 juni. Sexfläckig riddarvägstekel Episyron albonotatum Denna vägstekel som livnär sig på korsspindlar var tidigare rödlistad men ströks från rödlistan vid den senaste revideringen 2005. Den sexfläckiga riddarvägstekeln kan troligen ses som en indikatorart för varma, sandiga lokaler med en rik gaddstekelfauna. En hona av arten fångades den 5 augusti i det lilla grustaget vid Dunstorp där även bland annat bivarg och Nysson maculosus noterades under inventeringen. En knutstekel-art Cerceris quiquefasciata Rovstekelsläktet knutsteklar (Cerceris) har fem arter i Sverige och C. quiquefasciata är den mest ovanliga av dem. Den förekommer sparsamt i sydligaste Sverige norrut till Småland, Öland och Halland. Den gräver ut sitt bo i fläckar med blottad sand och fångar små skalbaggar (vivlar) som den söver ner genom ett stick med gadden och sedan lägger i boet som föda åt larven. Stekeln är 6-11 mm stor och tecknad i gult och svart. En hona av arten hittades vid Genarps idrottsplats den 5 augusti. Nysson maculosus En medelstor svart rovstekel med parvisa gula fläckar på bakkroppen. Hos honan är dessutom första bakkroppsleden rödfärgad. Stekeln lever som boparasit på stritjagande rovsteklar av släktena Gorytes och Harpactus. Honan gräver sig då ner i sanden till värdboet och lägger sitt ägg på matförrådet så att den nykläckta larven kan döda värdartens larv för att därefter övergå till att livnära sig på nedgrävda stritarna. Det är en värmekrävande art som förekommer längs den svenska kusten från Skåne till Gästrikland i dynlandskap och andra sandiga kustnära områden, men även på alvarmark på Öland och Gotland. Arten var tidigare rödlistad men har visat sig vara mer spridd än man tidigare trodde, men kan troligen ses som en indikatorart för sandmarker med höga naturvärden. En hona av arten fångades i vitskål vid Risen den 5 augusti. Bivarg Philanthus triangulum Bivargen, som pryder rapportens framsida, är en getingliknande rovstekel som fångar honungsbin som föda åt larven. Den har under senare år ökat sin utbredning i Sydsverige och 13

är ganska vanlig framförallt på sandmarker i kusttrakterna, men finns även på varma, sandiga lokaler i inlandet. Bivargen kan ses som en indikatorart för varma sandmarker som ofta har en rik gaddstekelfauna och rödlistade arter, i synnerhet där den förekommer med stora bokolonier. En bokoloni med ett tiotal honor sågs i det lilla grustaget vid Dunstorp den 5 augusti. Skötselförslag De östra delarna av Lund är en av landets allra främsta trakter för insekter som lever i öppna sandmarker och här finns goda bestånd av många rödlistade arter. Förutom de större områdena som Revingefältet och Risen finns många mindre sandmarker som också bidrar till att upprätthålla stora bestånd i hela trakten och som underlättar spridningen av arter från en sandmarkslokal till en annan. Detta är viktigt för ett långsiktigt bevarande av hotade arter eftersom en art som av någon orsak, exempelvis en kall och regnig sommar, slås ut på en lokal snabbt kan vandra in igen från en närliggande lokal om den finns inom rimligt spridningsavstånd. I denna del av Lunds kommun verkar det som att i stort sett alla sandmarker, även de mindre, har en intressant och värdefull sandmarksfauna av gaddsteklar, fjärilar och andra insekter. Restaurerings- och skötselåtgärder är därför meningsfulla och angelägna i alla de sex undersökta områdena och i alla andra sandmarker i trakten. Självklart bör störst resurser satsas på de stora och artrika lokalerna som Risen och smålokaler som ligger nära dessa, vilket i detta fall innebär att de fyra lokalerna vid Genarp bör ges högre prioritet än de två lokalerna vid Sturup. De främsta bristfaktorerna för arter i öppna sandmarker i områdena idag är: Öppen och solexponerad sand Bristen på öppen sand är akut i alla de undersökta områdena förutom Bökesåkralunds motorkrossbana. Det är den öppna sanden som lägger grunden för det unika och särpräglade biologiska livet i sandmarkerna. Blottad sand magasinerar värmen från solen och bidrar till ett varmt och torrt lokalklimat. Många värmekrävande insekter är beroende av en hög kroppstemperatur för att matsmältningen ska fungera och för dessa är på våra breddgrader den Även många vanliga insekter bjuder på skönhetsupplevelser och här ses två av de mer vanliga dagfjärilarna i de undersökta områdena slåttergräsfjäril (t.v.) och mindre guldvinge (t.h.). 14

uppvärmda sanden ett livsvillkor. Partier med bar sand utnyttjas även för bobyggnad av ett stort antal marklevande djur och det är också där som konkurrenssvaga kärlväxter, mossor och svampar kan överleva. Pollen och nektar Tillgång på pollen och nektar är ett livsvillkor för vildbin, fjärilar och många andra ryggradslösa djur. Den största örtrikedomen finns i sandmarkernas yngre successionsstadier, men även krypvide och ljung som kommer i lite senare stadier är viktiga för många arter. Särskilt viktiga örter för vildbin i dessa trakter är sandvita, hedblomster, fibblor, ängsvädd, åkervädd, käringtand och liten blåklocka. Utan någon form av kontinuerlig hävd blir efterhand högvuxna gräs alltmer dominerande och produktionen av nektar och pollen avtar. Även kantzoner med blommande buskar och örter i anslutning till öppna sandmarker gynnar många arter. Bland vedväxterna är sälg och viden (Salix-arter) särskilt viktiga för många bin som flyger tidigt på säsongen. Solexponerad död ved Solexponerad död ved i alla grovlekar hyser en rik mångfald av insekter, svampar m.m. och är en stor bristvara i flertalet sandmarker. Många skalbaggar, gaddsteklar och andra insekter som bor i död ved lever i mosaiklandskap där det även finns växter som producerar nektar och pollen som de kan livnära sig på. Den här typen av mosaiklandskap har tidigare varit vanliga på sandiga marker. Spillning på mager mark Kreatursspillning på mager mark och blottad sand har en rik fauna av dyngbaggar, tvåvingar m.m. och många av dem är rödlistade. De spillningslevande arterna är ofta beroende av att spillningen finns på marker med glest växttäcke och att betessäsongen är lång så att det finns en kontinuerlig tillgång på mat under sommarhalvåret. Dessa djurgrupper ingår dock inte i denna inventering. Här följer kortfattade skötselsynpunkter för de inventerade områdena. 1 Bökesåkralunds motorkrossbana Som tidigare nämnts var det liten aktivitet på insekterna vid mina besök vid motorkrossbanan eftersom körspåren var väldigt blöta efter den rikliga nederbörden under högsommaren och det hade varit en större tävling precis innan mitt ena besök som gjort att insekterna dragit sig undan för stunden. Observationen av det sällsynta och värmekrävande nätblodbiet ger dock en antydan om att här kan finnas en rik fauna av gaddsteklar och fördjupade undersökningar bör göras. Verksamheten på motorkrossbanan är mycket positiv för sandlevande arter genom att den skapar stora stråk med blottad sand och att den också gynnar en rik örtflora i kantzoner och delar som det körs mindre intensivt på och här hittar man bland annat hedblomster, fibblor och åkervädd. Ett stort problem är att det är på väg att bli en alltmer högvuxen och kvävegynnad vegetation mellan körstråken och att det ser ut som att det även börjar bli mycket humus inblandat i sanden i körstråken. Den tilltagande övergödningen kommer alltmer att missgynna sandmarksarterna i området om inte skötselåtgärder görs mellan stråken och i kantområdena som innebär att organiskt material tas bort regelbundet. Slåtter under sensommaren-förhösten och borttagning av det avslagna materialet eller vårbränning av vissa kantzoner skulle bidra till att bevara och i framtiden utöka naturvärdena. Dessutom bör röjning av igenvuxna kantzoner ske för att bevara en mer ljusöppen och solexponerad miljö men ett inslag av sälg 15

och andra vedväxter som producerar nektar och pollen bör sparas. Gynnsamt för vedlevande arter är också om en del av de avverkade träden lämnas kvar i faunadepåer på några ställen. 2 Dunstorp De mest intressanta delarna i Dunstorp var den lilla husbehovstäkten i väster (nära motorkrossbanan) och betesvallen i östra delen med sent påsläpp av kreatur och en rik blomning av åkervädd. Även i södra vägkanten mellan dessa båda partier finns blomsterrika delar som är på väg att växa igen. I grustaget fanns täta kolonier av många arter gaddsteklar och bivargen är en av dessa. Ett tiotal honor av bivarg sågs vid bohål men här finns säkert en större koloni av denna fascinerande stekel som gärna låter sig studeras. Många andra marklevande insekter gömmer sig snabbt när de blir störda men bivargarna fortsätter gärna med sina aktiviteter om man håller sig något så när stillsam vid boet. På åkervädd i betesvallen sågs de rödlistade arterna väddsandbi, allmän metallvingesvärmare och allmän bastardsvärmare och här fanns överhuvudtaget ett myllrande insektsliv med humlor, dagfjärilar, blomlevande skalbaggar m.m. För de rödlistade arter som hittades är de viktigaste åtgärderna att det inte sker någon gödsling av betesvallen och att det även framöver sker ett sent betespåsläpp så att åkervädd och andra örter har möjlighet att blomma rikligt. Dessutom skulle naturvärdena öka framöver om större ytor med blottad sand skapades till exempel i anslutning till det lilla grustaget i väster och till det gamla, igenväxande grustaget längst i öster. Även röjning och slåtter av de örtrika kantzonerna söder om vägen är en åtgärd som kan bidra till att förstärka naturvärdena. 3 Genarps friluftsbad Alldeles söder om badanläggningen finns en liten och öppen backe som har en stor örtrikedom med bland annat hedblomster, sandvita, fibblor och ängsvädd och här fanns mycket fjärilar och gaddsteklar på blommorna. I denna del sågs en hane av det rödlistade hedsidenbiet som letade efter nektar på hedblomster. Även kantzonerna utmed grusvägen åt sydväst var örtrika innan de slogs under juli. För att bevara naturvärdena behöver den örtrika backen skötas med slåtter eller vårbränning annars kommer den ganska snabbt att växa igen och en mer högvuxen gräsvegetation och buskar av harris har redan etablerat sig över stora delar där de förkväver hedblomster och andra örter. Även partier med blottad sand är en stor bristvara och behöver kontinuerligt nyskapas. Väster om badet ligger en hårdbetad hästhage på sandigt underlag som kommunen äger och här finns idag en i stort sett helt sluten grässvål med få blommande örter och ett artfattigt insektsliv. Här finns utmärkta förutsättningar för att restaurera en värdefull insektsmiljö genom att med maskin skapa en serie sandblottor och att ha ett mindre intensivt bete så att inslaget av blommande växter kan öka. I kantzonerna kan även blommande buskar som sälg och viden planteras. Sådana restaureringsåtgärder skulle öka områdets naturvärden högst väsentligt. 4 Risens naturreservat Risens rika fjärilsliv är väl dokumenterat och här finns säkerligen också en rik gaddstekelfauna med betydligt fler rödlistade arter än de två (mosshumla och guldsmalbi) som hittades under denna inventering. Området är stort och svårinventerat och det hade behövts betydligt fler och längre besök för få en mer heltäckande bild av detta. Samtidigt är området numera hårt betat, med en mestadels tät grässvål och med ett relativt litet inslag av 16

blommande örter samt sandblottor i huvuddelen av reservatet vilket missgynnar många insekter. Nilsson (2006) konstaterade efter ett besök i slutet av april 2006 att Misstanke om för hårt bete förelåg samt att de sällsynta bin som sågs i dessa trakter under första halvan av 1900- talet kräver örtblomresurs vilket i sin tur kräver ett sent betespåsläpp eller lågt betestryck. Den framförda misstanken om att betestrycket är för hårt för nektar- och pollenlevande insekter bekräftades av en granne till reservatet som jag träffade vid ett av besöken. När han förstod att jag letade efter insekter berättade han med saknad om den fantastiska blomsterprakt som fram till för några år sedan kunde ses i slänterna mot villorna i norr. Djuren släpptes då på bete först efter midsommar men under de senaste åren har det varit tidigare påsläpp och fler betesdjur och örtrikedomen har därför gått starkt tillbaka. Han föreslog att ett mindre intensivt bete med senare påsläpp av betesdjuren bör återinföras i delar av området, och det är lätt att instämma i att detta är ett mycket angeläget förslag med hänsyn till områdets insektsliv. Med nuvarande hårda betestryck är risken uppenbar att ett flertal rödlistade fjärilar och gaddsteklar kan få svårt att leva kvar området. Andra åtgärder som skulle gynna ett rikt insektsliv är att med maskin skapa fler ytor med blottad sand och att öka inslaget av solexponerad, grov död ved. Vid röjningar i området bör också ett rikt inslag av sälg, viden och andra blommande vedväxter eftersträvas. 5 Blüchers park Huvuddelen av parken har i senare tid lämnats utan skötsel och det är endast mindre aktivitetsytor och stigar som slås eller klipps regelbundet. En snabb igenväxning med högvuxna gräs och vedväxter pågår nu i huvuddelen av parken och även befintliga partier med blottad sand håller på att växa igen utan att det verkar skapas nya sandblottor någonstans i parken. I de högre belägna delarna är även markförsurningen påtaglig på så sätt att ljungen expanderar ut över marker som tidigare varit bevuxna med hedblomster och sandvita, endast mindre restbestånd av dessa lever kvar på några ställen. I dessa trakter är naturvärdena knutna till öppna sandmarker betydligt högre jämfört med de värden som är knutna till sura ljunghedar. Samtidigt är ljungen en värdefull nektarkälla för många insekter och bör sparas kvar fläckvis, men inte tillåtas att breda ut sig över större partier med öppna sandmarker. De rödlistade bina småfibblebi och randbyxbi, som samlar pollen på fibblor och gräver ut sina bon i sandblottor i störd mark, indikerar att här sannolikt finns fler sällsynta och hotade insekter. Skötselåtgärder som slåtter, bränning, röjning och markstörning för att skapa sandblottor är angelägna för att bevara och utveckla insektslivet och örtrikedomen. 6 Genarps idrottsplats De sandiga kantzonerna i anslutning till fotbollsplanen i den sydvästra delen av idrottsplatsen har en lågvuxen och örtrik flora och ett värdefullt insektsliv med bland annat de rödlistade bina randbyxbi och punktblodbi. Under inventeringen sågs flera bohål av randbyxbi i remsan mellan fotbollsplanen och vägen i söder. De mest angelägna åtgärderna är att kantzonerna inte gödslas och att de fortsätter att skötas med sen klippning (i augusti-september) så att det finns tillgång på nektar och pollen under huvuddelen av sommaren. Om det finns möjlighet bör även arealen mager sandig mark utökas kring idrottsplatsen och skötas på ett liknande sätt. Slitaget från besökarna verkar kontinuerligt skapa nya sandblottor, men om grässvålen i framtiden sluter sig mer bör nya sandblottor även skapas med maskin. Sälg och gråvide är värdefulla födoväxter för vårlflygande bin och bör gynnas där de finns i omgivningarna och gärna även planteras på lämpliga ställen i kantzonerna. 17

Denna bild från Blüchers park visar vad som håller på att ske i växlande grad i de fem mindre områdena som ingår i inventeringen, nämligen en tilltagande igenväxning med högt gräs och buskar på grund av att det inte sker någon regelbunden skötsel. Följden blir akut brist på öppna sandfläckar och på blommor som ger pollen och nektar för den typen av insekter som ingår i denna inventering. I naturreservatet Risen med de stora betade fäladsmarkerna är situationen delvis en annan men även här finns anledning att oroa sig för fjärilars och gaddsteklars framtid med nuvarande skötsel. Här är problemet i stället ett alltför intensivt bete som gör att det är glest mellan pollen- och nektarkällorna. Dessutom riskerar många av fjärilarnas ägg och larver att följa med ner i betesdjurens magar. Ett problem som är gemensamt med flertalet övriga undersökta områden är bristen på sandblottor. 18

Referenser ArtDatabanken. Artfaktablad för rödlistade arter på hemsidan (www.artdata.slu.se) ArtDatabanken. Rapportsystemet för Småkryp. (http://artportalen.se/bugs/default.asp) Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU. Holmström, G. 2007. Humlor. Alla Sveriges arter. Så känner du igen dem i naturen och i trädgården. Johansson, N. 2006. Solitära bin i Jönköpings län. Länsstyrelsens meddelande nr 2006:40. Larsson, K. 2006. Idala strövområde. Översiktlig inventering av gaddsteklar och andra insekter. Lunds kommun. Nilsson, L. A. 2006. Spetssandbi Andrena apicata Smith och andra rödlistade sandbin beroende av sälg- och videblommor (Salix) i Sverige. En inventering och statusbedömning 2006. Rapport till Länsstyrelsen i Kalmar län. Sörensson, M. 2000. Insektsinventering av Kaninlandet 1999. Lunds kommun. Sörensson, M. 2004. Insekter i södra Helsingborg. Stadsbyggnadskontoret i Helsingborg. 19

Artlista över insekter vid Genarp och Sturup 2007 Artlistan bygger på två till tre besök på några timmar i varje område och ska ses som ett litet axplock ur områdenas insektsfauna. Rödlistekategorierna följer Gärdenfors (2005), med det tillägget att NVI anger arter i övrigt som har ett särskilt naturvårdsintresse och bör ses som signalarter (indikatorarter) för öppna sandmarker med ett rikt insektsliv. Vägsteklarna har artbestämts av Johan Abenius. Rödlistekategori Bluchers park Genarps IP Genarps friluftsbad Risen NR Bökesåkralund Dunstorp Bin Andrena fuscipes Ljungsandbi 3ha A. hattorfiana Väddsandbi VU 3ho,1ha A. minutula Småsandbi 1ho A. tarsata Fingerörtsandbi 1ho Apis mellifera Honungsbi 1ho Bombus hortorum Trädgårdshumla 1ho B. hypnorum Hushumla 4ho B. lapidarius Stenhumla 5ho 2ho 5ho 6ho 10ho B. lucorum Lundjordhumla 2ho 2ho 5ho B. magnus? Kragjordhumla 1ho B. muscorum Mosshumla NT 1ho B. pascuorum Åkerhumla 4ho 5ho 10ho 10ho B. pratorum Ängshumla 1ho 2ho B. rupestris Stensnylthumla 1ho B. soroeensis Blåklockshumla 1ho B. sylvestris Ängssnylthumla 1ho B. terrestris Mörk jordhumla 1ho 1ho 2ho 3ho 3ho,1ha Chelostoma campanularum Litet klockblomsovarbi 3ho 2ho C. rapunculi Stort klockblomsovarbi 1ho Colletes daviesanus Baldersbråsidenbi 1ho C. fodiens Hedsidenbi NT 1ha Dasypoda hirtipes Randbyxbi NT 1ha 2ho Halictus tumulorum Metallbandbi 1ho 2ho 1ho Hylaeus brevicornis Korthorncitronbi 1ho 1ho H. communis Halloncitronbi 1ho 20

H. hyalinatus Glascitronbi 4ho Lasioglossum aeratum Guldsmalbi NT 1ho L. albipes Ängssmalbi 1ha L. calceatum Mysksmalbi 1ha L. leucopus Ärgsmalbi 1ha 1ho,1ha L. leucozonium Vägsmalbi 1ho 1ha 2ho 2ha 2ho L. minutissimum Dvärgsmalbi NVI 2ho L. morio Metallsmalbi 6ho,6ha 1ho L. punctatissimum Punktsmalbi 1ho,2ha L. semilucens Skensmalbi 1ho L. villosulum Ullsmalbi 1ho Megachile ligniseca Trätapetserarbi 1ho M. versicolor Björnbärstapetserarbi 1ho Nomada flavoguttata Smågökbi 1hp N. flavopicta Prickgökbi 1ho 1ho N. goodeniana Gyllengökbi 1ho Panurgus calcaratus Småfibblebi NT 6ha Sphecodes albilabris Stort blodbi 1ha S. crassus Sammetsblodbi 1ha S. ephippuis Hästblodbi 1ho 1ho S. geoffrellus Släntblodbi 2ho,1ha S. pellucidus Sandblodbi 1ho 1ho S. puncticeps Punktblodbi NT 1ha S. reticulatus Nätblodbi NT 1ha Rovsteklar Ammophila sabulosa 1ha 2ho,1ha Argogorytes mystaceus 1ho Astata boops 1ho 2ho Cerceris arenaria 1ho 1ho 1ho C. quadrifasciata 1ho C. quiquefasciata NVI 1ho C. rybyensis 1ho Diodontus minutus 1ho 4ho Ectemnius guttatus 1ho 21

Mellinus arvensis 50 1ho 1ha Nysson dimidiatus 1ha N. maculosus NVI 1ho N. trimaculatus 1ho Pemphredon lugubris 1ho Philanthus triangulum Bivarg NVI 10ho Tachysphex pompiliformis 1ho Trypoxylon attenuatum 5ho Vägsteklar Anoplius infuscatus 1ha 1ha A. nigerrimus 4ho Arachnospila anceps 1ho,1ha Caliadurgus fasciatellus 1ho Episyron albonotatum Sexfläckig riddarvägstekel NVI 1ho Episyron rufipes 1ho Priocnemis exaltata 1ha 1ho Priocnemis hyalinata 1ha Guldsteklar Chrysis illiger 1ho C. ignita coll. 1ho Hedychridium roseum 2 1 Hedychrum niemelaei 1ho H. nobile 1ho 1ho Myrsteklar m.m. Tiphia femorata 1 2ho Fjärilar Adscita statices Allmän metallvingesvärmare NT 1 3 Aglais urticae Nässelfjäril 1 Aphantopus hyperantus Luktgräsfjäril 10 5 5 Araschnia levana Kartfjäril 1 1 Argynnis niobe Hedpärlemorfjäril NT 2 22

Coenonympha pamphilus Kamgräsfjäril 5 Elophila nymphaeata Näckrosmott 1 Lycaena phlaeas Mindre guldvinge 12 5 5 Lythria cruentaria Allmän purpurmätare 1 Maniola jurtina Slåttergräsfjäril 15 5 30 25 50 100 Pararge aegeria Kvickgräsfjäril 2 Pieris rapae Rovfjäril 2 1 Plebejus idas Hedblåvinge 1 Polyommatus semiargus Ängsblåvinge 1 Pyrausta despicata Grobladsljusmott 1 Thymelicus lineola Mindre tåtelsmygare 3 3 2 Vanessa atalanta Amiral 1 Zygaena filipendulae Allmän bastardsvärmare NT 1 Skalbaggar Cicadella viridis Grön sandjägare 1 Hippodamia variegata 1 Oedemera femorata 1ho 1 Protaetia cuprea Olivgrön guldbagge 1 Rutpela maculata Fläckig blombock 1 Stenurella melanura Ängsblombock 6 3 10 Endomychus coccineus 3 Dasytes plumbeus 1 Harpalus latus Ängsfrölöpare 1 ha Scymnus frontalis 1 Rhagonycha fulva 1 Amara familiaris Rödbent kornlöpare 1 Skinnbaggar Adelphocoris lineolatus 1 Eurydema oleracea Rapssugare 1 Stictopleurus abutilon 1ha Sniglar Limax maximus Pantersnigel 1 23

Blomflugor Eumerus strigatus Allmän lökblomfluga 1 ho Orthonevra intermedia Myrmetallblomfluga 1ho Gräshoppor Omocestus viridulus Grön ängsgräshoppa 1 Corthippus apricaria Solgräshoppa 1 ho 24