Legitimitet Kulturproduktionens villkor Karlstad 1 september 2016
Kulturpolitik Kulturpolitik är en kombination av offentligt kulturstöd och en offentligt sanktionerad infrastruktur för produktion, distribution och konsumtion av kultur. Denna infrastruktur består bl.a. av institutioner, lagar och föreskrifter, förmedlingskanaler och en lång rad stödordningar. Kulturpolitik är samtidigt värdepolitik. (Hylland)
Kulturpolitik Politik handlar om att styra samhället, om auktoritativ värdefördelning genom offentlig maktutövning. (Lennart Lundquist) Kulturpolitik handlar med den definitionen om fördelningen av de värden som produceras inom den del av samhället som vi kallar för kultursektorn, dvs. ordets, scenens, bildens och tonens områden, kulturarvet och i viss utsträckning medier och folkbildning. Fördelningen sker genom offentlig maktutövning.
Väljarnas godkännande En grund för legitimiteten är att de som i sista hand beslutar om den offentliga kulturpolitiken är utsedda i allmänna val och därmed har fått väljarnas godkännande att sätta upp riktlinjer för den offentliga kulturpolitiken och avsätta skattemedel till kulturverksamhet eller godkännande att inte göra det.
Paternalism Enligt Hylland är paternalism en legitimitetsgrund för kulturpolitiken. Med paternalism menar han et politiskt system eller ideologi eller samfunnsstruktur der en overordnet griper inn for å sikre at underordnede gjör det som er til deres eget beste. Han skiljer också på explicit och implicit paternalism och menar att medan kulturpolitiken förr var explicit paternalistisk är den idag implicit paternalistisk.
Offentliga sektorns verksamhetslogik Kulturpolitiken har sökt sin legitimitet inom ramen för den offentliga sektorns verksamhetslogik: alla ska oberoende av bostadsort och social bakgrund ha tillgång till alla slags kultur på demokratiska villkor (ingen ska utestängas på grund av bristande resurser). (Sven Nilsson)
Från humanistisk till instrumentell kulturpolitik Sven Nilsson menar också att de rationaliteter som Skot-Hansen har urskilt i den kulturpolitiska utvecklingen från 1960-talet och framåt en humanistisk, en sociologisk och en instrumentell kan ses som vad han kallar för legitimationsformer för kulturpolitiken
Humanistisk Sociologisk Instrumentell Mål Bildning Frigörelse Synliggörande Sätta X på kartan Bakgrund Staten Civila samhället Marknaden Förankring Nationell Lokal Global Strategi God konst till folket Kulturell demokrati Uppsökande verk- samhet/publikarbete Eget skapande Kulturalisering Profilering Events Marknadsföring Publik Hela befolkningen Grupper Segment, Livsstilar Ram Kulturinstitutioner Turnéer Aktivt deltagande Pluralistiska ramar Flaggskepp Festivaler Funktion Upplysning Bildning Bekräftelse Utveckling Kommunikation Underhållning Upplevelse Förmedling Kulturförmedlare (t.ex. bibliotekarier) Folkbildning Animatörer Kultursekreterare Kulturpedagoger Projektledare Curators
Fyra källor Sven Nilsson menar att kulturpolitiken också i framtiden kommer att hämta sitt berättigande, sin legitimitet, ur flera källor : konsten som sådan, social och kulturell mobilisering, konsten och kulturen som utvecklingsfaktorer och den postindustriella kunskaps- och kulturekonomin.
Legitimitet Det som är legitimt är det som är i enlighet med lagen. Det som är legitimt är det som uppfattas som rättfärdigt, rimligt, acceptabelt.
Legitimitet Legitimitetsbegreppet är normativt och refererar till föreställningar, värden och idéer om vad som är rätt och rimligt i ett samhälle. Det innebär också att vad som är legitimt är betingat av tid och plats. Det som är legitimt vid en tidpunkt i ett sammanhang behöver inte vara legitimt vid en annan tidpunkt i ett annat sammanhang. Vidare varierar legitimiteten och de föreställningar som är knutna till den beroende på intressen. För att kunna värdera legitimiteten i de argument som förs fram i en diskussion måste man därför känna till vilka intressen deltagarna i en diskussion representerar. (Vestheim)
Legitimitet Legitimitetsdebatter kan handla både om innehåll, struktur och procedurer. (Vestheim)
Innehåll Uppfattningar om innehållet i bestämda handlingar eller samhällsförhållanden kan rättfärdigas utifrån om de främjar vissa värden och mål eller inte, dvs. om vilken politik som vid ett visst tillfälle är rätt i förhållande till de allmänna principer som intressenterna gör sig till talesmän för. (Vestheim)
Struktur Frågan om legitimitet handlar även om den formella kulturpolitiska struktur, som består av kulturpolitiska organ och förvaltningar kopplade till dessa, t.ex. Statens kulturråd på statlig nivå och kulturnämnder och kulturförvaltningar inom kommuner och landsting/regioner.
Procedurer Frågan om legitimitet är också nära kopplad till procedurerna, dvs. till om den formella hanteringen av olika frågor inom strukturerna uppfattas som rättvis eller inte. Om procedurerna för besluten uppfattas som legitima kan också de som har en annan uppfattning när det gäller innehållet i besluten acceptera dem.
Legitimitetsnormernas källor Det civila samhället och vardagslivet. Sociala fält. Rummet för offentlig debatt och politik.