Kulturpolitikens framväxt och mål Introduktionskurs i kulturpolitik Karlstad 6 september 2016
Kulturpolitik som historiskt fenomen De viktigaste aktörerna för stöd till kultur under olika tidsperioder: Kyrkan, 700 1300 Aristokratin, 1300 1660 De kungliga hoven, 1600 1770 Borgerskapet från slutet av 1700-talet Staten efter andra världskriget Privata donatorer genom historien och särskilt från 1960- talet Privata företag och andra former av privat finansiering särskilt sedan 1960-talet (Marit Bakke)
Stöd till konst/kultur Inom den kulturpolitiska forskningen omfattar begreppet stöd till konst/kultur ( arts funding ) den process som konstituerar de ramverk som finns för att finansiera produktionen, distributionen och konsumtionen av konstnärliga produkter. (Peter Duelund efter Marit Bakke)
Kulturpolitik som historiskt fenomen Utvecklingen inom det kulturpolitiska området är en process som rymmer både institutionalisering och professionalisering.
Motiv för stöd till kultur Manifestera makt. Skapa legitimitet. Bygga identitet. Förmedla grundläggande värderingar. Bildning. Nöje/underhållning. Personligt intresse.
Kulturpolitikens och infrastrukturens framväxt Kyrkan, 700 1300 Aristokratin, 1300 1660 De kungliga hoven, 1600 1770 Borgerskapet från slutet av 1700-talet Staten efter andra världskriget
1974 års kulturpolitiska mål Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas. ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor. motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet. i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers behov och erfarenheter. möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse. garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs. främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna.
Kärnidéer i kulturpolitiken (Sven Nilsson) En territoriell struktur med tre nivåer och staten, landstingen och kommunerna som huvudaktörer. Ett socialt medborgarskap med inslag av rättighetstänkande. En tydlig ansvarsfördelning mellan staten, landstingen och kommunerna. Offentlig finansiering inte sponsring. Tydlig gräns mot den kommersiella kulturen och kulturmarknaden. Pengar är makt: ekonomiska bidrag ska motsvaras av inflytande i proportion till insatsen. Regional rättvisa kultur i hela landet: uppbyggnad av ett nät av kulturinstitutioner med länet som bas. Regional standardisering: samma struktur i alla regioner. Mångfald: också det fria kulturlivet ska utvecklas. Prioritering av barn och ungdomar.
2009 års kulturpolitiska mål Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
2009 års kulturpolitiska mål För att uppnå målen ska kulturpolitiken främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor främja kvalitet och konstnärlig förnyelse främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.
2009 års kulturpolitiska mål kulturens egenvärde och oberoende, medborgarperspektivet och kulturens roll i samhället betonas på ett tydligare sätt än i dag. (Tid för kultur, prop. 209/10:3, s.27)
Stabilitet och förändring Bengt Jacobsson menar att kulturpolitiken karaktäriseras av både stabilitet och förändring flexibilitet.
Förändring flexibilitet Kulturpolitiken präglas av en följsamhet i förhållande till i samhället förhärskande idéer kombinerat med att de flesta förvaltningspolitiska trender under de gångna decennierna har trängt in och blivit viktiga i kulturpolitiken. Några exempel är: Idén om samhällsplanering som social ingenjörskonst. Mål skulle formuleras och en effektiv infrastruktur skulle etableras. Managementidéerna mål- och resultatstyrning. Instrumentaliseringen av kulturpolitiken, t.ex. att stärka företag och tillväxt.
Stabilitet I början och mitten av 1970-talet hade det skapats en infrastruktur för kulturpolitiken som i hög grad kom att vara intakt de följande decennierna. politiken blev så framgångsrik att den inte mötte något motstånd. Politikens arkitektur var så väl uttänkt att den fungerade även i nya tidsperioder. det skapade systemet tillgodosåg dem som befann sig inom den snävare kulturpolitiken (institutionerna, konstnärernas organisationer och så vidare). (Bengt Jacobsson)