AKTUELLT från Missionskyrkan i Arvika Nr. 2. juni - aug 2013. Årgång 63. Jes 43:19 Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. 1
Linda Alexandersson Kraftkällor och viloplatser Det är inte särskilt många år sedan det var ovanligt att äga en mobiltelefon. Går vi bara femton, tjugo år tillbaka i tiden var mobiltelefonerna stora, otympliga saker som fåtalet upplevde att de hade något större behov av. Nu går det nästan inte att tänka sig ett liv utan mobilen. Hur fick folk tag på varandra på den tiden? Och tänk vad många saker vi nu klarar oss utan för att vi har en mobil: almanacka, kamera, armbandsur, anteckningsblock och så vidare. Allt ryms i denna lilla apparat. Samtidigt innebär mobiltelefonen att vi är ständigt uppkopplade och tillgängliga. Våra familjemedlemmar får alltid tag på oss, och det är ju skönt. Men att vår chef också alltid får tag på oss är kanske inte riktigt lika roligt. Och visst är det svårt att stänga av jobbmejlen när man är ledig Att alltid vara tillgänglig via mobilen skapar en förväntan på att vi alltid ska vara redo. Alltid redo att svara på en kort jobbfråga. Alltid redo att bli störd mitt i det man håller på med. Alltid redo att säga»visst, det går bra!«, utan att ha fått någon betänketid. Ibland kan det kännas som att man ger och ger utan att få särskilt mycket tillbaka. Eller som att man inte kan fatta ett enda vettigt beslut utan att kolla almanackan först. Och är man familj behöver man ständigt ha koll på att allas scheman går ihop. Då gäller det att man också hittar viloplatserna där man får hämta andan, och kraftstationerna där man får fyllas på. I Psalm 23 i Psaltaren beskriver kung David sin relation till Gud så här:»herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.«för David är Gud den som ger honom ny kraft, och som hjälper honom att finna vilan i tillvaron. Var har du dina viloplatser? Vad ger dig energi? Vad skulle du kunna göra redan under den här veckan för att återhämta dig? Och om Gud vill ge dig ny kraft, vad skulle du vilja säga till Gud? Ska man hålla i längden gäller det att hitta både kraftkällorna och viloplatserna i tillvaron. Och det är ju bra om vi håller. Både för vår egen skull och för människor runt omkring oss. Bön Gud, jag tackar dig för att du vill vara vår herde och för att du vill att ingenting ska fattas oss. Tack för att du vill ge oss ny kraft. Hjälp oss att ta emot den kraften. Tack för att du vill leda oss på rätta vägar. Hjälp oss att vara öppna för din vägledning. Tack för att du vill ge oss vila och ro, så att vi får återhämta oss och komma igen. Amen Majas boktips Inlåsta En bok av Emma Donoghue Denna pocket med titeln Inlåsta är en skönlitterär tolkning av Fritzl-fallet i Österrike år 2008. Boken handlar om Jack och hans mamma som bor i Rummet. Rummet är femåriga Jacks hela universum. Den intelligenta lilla pojken föddes i Rummet och utanför finns rymden, det som han har sett på Tv:n. När Jack vid fem års ålder börjar fråga om Utsidan bestämmer sig hans mamma för att förklara att allt de har sett på Tv:n till Jacks glädje finns på riktigt. Mamman tvingas nu fatta det svåra beslutet att det är dags att försöka rymma, och Jack kommer att ha huvudrollen. Inlåsta kan vara bland de bästa böcker jag har läst. Detta är en pocket som blandar förfärliga handlingar med maktlöshet och livsglädje. Jack och mamman står även inför det val vi alla har, att välja vilken inställning vi tar när problem dyker upp. Dessa insikter fanns med långt efter det att jag hade läst den sista sidan, och det gör denna otäcka bok så värd att läsas. Maja Bodin 2 3
Equmeniakyrkan vår nya kyrka Logotypen vi använder här är inte en offeciell logotype. Nationellt tillhör vi nu equmeniakyrkan. Till hösten kommer vi att besluta om namn på vår lokala församling. Redaktörens anmärkning Under Kristi Himmelsfärdshelgen träffades vår nationella kyrka till årets riksmöte, denna gång i Karlstad. Förra året vid riksmötet gick Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan samman och bildade en ny gemensam kyrka. Den nya kyrkan har hittills gått under arbetsnamnet Gemensam framtid, men i år var det alltså dags att försöka enas om ett nytt gemensamt namn. Kyrkostyrelsen och kyrkoledarna hade i början av våren lanserat namnet Gemensam kyrka. I en film berättade de vilka fördelar de såg med namnet. Det var ett öppet och inkluderande namn som signalerade att fler kunde ansluta sig och att vi var på väg tillsammans. Under förhandlingarna kom flera motargument mot namnet. Namnet upplevdes slätstruket, var svårt att använda i lokala sammanhang och den obestämda formen kritiserades. Därför motionerade flera församlingar om andra namnförslag så som Folkkyrkan, Befrielsekyrkan, Nya Missionskyrkan och Equmeniakyrkan. I förhandlingarna pläderade flera för sina namnförslag, men det blev redan under talartiden tydligt att det var klart flest som argumenterade för Equmeniakyrkan. Här handlade argumenten om att det på samma sätt som Gemensam framtid var ett inkluderande namn som signalerade att fler kan ansluta sig. Dessutom knöt namnet oss samman med ungdomsförbundet som redan heter equmenia. Ungdomsförbunden gick samman före kyrkorna och har hela tiden varit med och banat väg för bildandet av den nya kyrkan. När det blev dags för omröstning blev det väldigt tydligt att valet skulle komma att stå mellan Gemensam kyrka och Equmeniakyrkan. I rösträkningen mellan de olika namnen fick Equmeniakyrkan flest röster. Därefter blev man tvungen att göra ytterligare en omröstning för att säkerställa att namnet fick två tredjedels majoritet. I den slutgiltiga omröstningen fick Equmeniakyrkan 81 % av rösterna. När det sista resultatet kom upp på väggen steg jublet i lokalen. Vår kyrka hade fått ett nytt namn och det med väldigt tydlig majoritet. För mig personligen var den starkaste upplevelsen under förhandlingarna när en kvinna i 80-årsåldern, som satt framför mig, vände sig om till en man i samma ålder som satt bredvid mig och sa: Nu röstar vi med ungdomarna. Det är de som har gått före oss och de som ska vara kvar långt efter oss. Så nu tillhör vi som församling Equmeniakyrkan. Equmenia anspelar på ordet ekumenik, som kommer från grekiskan och betyder hela världen. Det känns som ett väldigt fint namn på en kyrka som har som sin vision att vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen. Linda Alexandersson Forts. från sid 28 Från en ort till en annan Som pastorsbarn hade förstås Carlvia fått flytta åtskilliga gånger i yngre år. Sin allra första tid fick hon bo i Stjärnhov mitt i Södermanland. Sedan blev det först Alunda och sedan Storvreta i Uppland, innan det var dags för Torsby. I Alunda bodde som granne till pastorsfamiljen en god kvinna som hette Maria. Jag fick vara hos henne rätt mycket, kommer Carlvia ihåg. Sådant bidrog också till tryggheten. Till Alunda kom Carlvia tillbaka en sommar i vuxen ålder, då som en ledare i den lekskola som hölls i baptistkapellet. I Storvreta började hon i skolan och fortsatte med att åka till flickskolan i Uppsala. Medan familjen Hultby bodde kvar i Torsby sökte Carlvia in på seminariet i Skara och fick sin lärarutbildning där. Lärare ville hon bli och det blev hon. På höstterminen 1957 började hon sin första tjänst. Då hette hon Magnusson, 23 år ung. Lars och hon hade träffats i Torsby, för det var där som Lars föddes och växte upp. Flyttandet fortsatte. Sitt första hem hade de i Karlstad. Sedan fick de uppleva tre år i Västerfärnebo, tre roliga år. Dottern Eva sköttes då om av tant Bäck, som blev som en del av familjen. Nio år i Arboga hann familjen vara med om före flytten till Arvika. Arvet som pastorsbarn Carl Hultby hade sin sista pastorstjänst i Köping. Han var fortfarande i sin fulla kraft, tycktes det. På ett juniormöte stod han och skulle göra en anteckning i sin kalender. Så föll han ihop och var död, bara 58 år gammal. Det kom som ett hårt slag för alla som stod honom nära. Carlvias bror Carl-Olov var då inte mer än 17 år. Att han skulle bli pastor och en känd förkunnare och sångare visste ingen då, men han kom att liksom ta upp sin fars fallna mantel. Jag tyckte väldigt mycket om min bror redan när han var liten, 4 5
och med glädje har jag följt honom sedan, säger Carlvia. Ensam om sitt förnamn är Carlvia. Det erinrar om föräldrarna Carl och Viola. Som pastorsdotter fick Carlvia uppleva att pastorns liv i församlingen också var familjens. Församlingens liv var vårat liv. Det har Carlvia tagit med sig in i sin familj tillsammans med Lars. Att göra tjänst i församlingen Redan under tiden i Karlstad framträdde Carlvia som sångsolist och körsångare i gudstjänster, och det fortsatte hon med, naturligtvis också när hon kom till Arvika, där då Sigvard Larson tjänstgjorde som musikledare. En sång som blev hennes sång framför många andra var Hela vägen går han med mig. Den älskade hon att sjunga. Att sjunga upplever hon som det grundläggande engagemanget i församlingen för hennes del. Men hon har dessutom haft styrelseuppdrag och har varit gudstjänstledare. Också syföreningen kom hon att ägna kraft och tid åt. Men nu kan jag inte sjunga längre, säger Carlvia. Sopranrösten bär inte för henne numera. De stora högtiderna har betytt mycket för Carlvia, påsken inte minst. Hon kommer ihåg att pappa Carl predikade om att lärjungarna somnade i Getsemane och att vi ska hålla oss vakna. Över huvud taget lyssnade hon gärna på sin fars predikningar. Midsommarfirandet på Björknäs har hon varit engagerad i. Något som hon tog initiativ till och hade hand om var den dräktparad som då genomfördes under ett antal år och som blev uppskattad. Att bry sig om dem som inte har det så lätt för sig är något som Carlvia gärna velat göra. Något som hon minns är när hon nyligen hade kommit till Arvika och fick hand om en grupp barn som hörde dåligt. Hon insåg att undervisningen fungerade mycket bättre om eleverna satt i en halvcirkel i stället för på vanligt sätt. Det fick hon beröm för. Så har hennes lärargärning och insatserna i församlingen gått hand i hand med varandra, hela tiden med hennes gudstro som grund. Intervjuade gjorde Carl Johan Östman En dag på Björknäs Björknäs är inte bara en gård där jag har spenderat två somrar med att jobba, utan även ett sommarhem där jag har fått otroliga erfarenheter och möten med medmänniskor. Det är med dessa fina minnen i bakhuvudet som jag cyklar från stadsparken genom Sågudden med siktet mot sommarhemmet Björknäs. En helt underbar cykeltur längs kanten av Kyrkviken. När jag så med tunga tramptag cyklar uppför Buddhabacken i Dottevik ser jag det gula huset, med skylten Björknäs. Jag ställer ner cykeln och går in i köket där det redan har varit personal i två timmar för att baka. Den goda lukten som fyller rummet är helt fantastisk och det är nära att jag fastnar innan jag vaknar till, och med musik i öronen går ut för att städa. Att göra förberedelserna går bokstavligen som en dans. Klockan närmar sig15, och där står det ett äldre par och väntar vid dörren. De hälsar och vi börjar småprata som med de allra flesta gästerna. Det blir ofta prat om det eviga regnet fast det regnar verkligen inte den här dagen, men även om Arvikas sevärdheter och om den konstutställning som finns i den röda kyrkan längre ner mot sjön. Jag erbjuder mig att börja göra vår egen specialitet, räksmörgåsen, medan de går ner mot utställningen för att titta på verken. När paret sedan med små steg går uppför backen till caféet igen, garnerar jag räksmörgåsen med en liten dillkvist och går ut för att möta dem med smörgåsarna, två koppar kaffe, samt varsin morotskaka. De väljer bordet i skuggan för att komma bort från den stekande solen och samtidigt ser jag två brandbilar som svänger ner på parkeringen. Jag hinner bli lite nervös, innan jag förstår att de bara är ute efter en lunchsmörgås och nerverna lugnas i takt med att fler och fler människor fyller lokalen. Det beställs ost- och skinksmörgås, köttebullesmörgås och så förstås räksmörgås. Några som redan har ätit vill ha något från vår populära glassbar. I takt med att kvällen närmar sig mer och mer blir det allt fler människor. Att vara det enda caféet som är öppet efter 18 visar sig vara 6 7
populärt och en barnfamilj passar på att få sitt sista mål för dagen med utsikten över sjön. I och med att klockan sedan närmar sig 21 börjar fler och fler lämna gården och vi gör i ordning för stängning. Flaggan ska ner, det överflödiga kaffet ska slängas, bakverken ska plastas för morgondagen och golvet ska städas. När jag efter en halvtimme sätter nyckeln i låset och vrider om hör jag skrattmåsarna låta som ett slags avsked för dagen. Jag sätter mig sedan på cykeln med riktning mot staden längs Kyrkviken och tvingas stanna för att titta ut över det spegelblanka vattnet. Det är då jag inser: Hur fina konstverk det än är i konstutställningen, har den bästa konstnären skapat den allra finaste bilden. Text: Maja Bodin N Lindas boktips Johannesevangeliet Jag vet! Typiskt pastorn att föreslå en bibelbok. Men jag har mina skäl. Under året som gått har vi som församling läst Markusevangeliet. Förkunnelsen i gudstjänsterna har utgått ifrån det, och under fastan hade vi samtal i smågrupper utifrån Markusevangeliet. Till hösten kommer vi att ta oss an Johannesevangeliet. Temat från september till påsk blir denna gång Johannesevangeliet och Andens gåvor. Vi börjar med att ta oss igenom Johannesevangeliet fram till passionsdramat. Under den sista måltiden med sina lärjungar talar Jesus om att han ska sända lärjungarna en hjälpare Sanningens Ande. Så under fastan kommer vi att läsa något material som fokuserar på Andens gåvor och gåvoupptäckande, för att sedan under påsken återgå till Johannes framställning av passionsdramat. Johannes skriver med ett poetiskt språk som det tar lite tid att komma in i. Det är därför jag rekommenderar att man läser Johannesevangeliet en vända redan i sommar. Gärna ett kortare stycke varje dag. Och gärna i en solstol eller hängmatta, där man efter läsningen har tid att reflektera och meditera lite över det man läst. Se det som den perfekta tjuvstarten, så tar vi oss an Johannesevangeliet tillsammans till hösten! Linda Alexandersson SJUTTIO ÅR MED JESUS En söndag efter gudstjänsten frågade mig Jonas om jag vill skriva något till vårt församlingsblad, Jag tänkte då, vad har jag att skriva och berätta om, jag har ju berättat om mitt liv i onsdagsträffarna. Så kom jag att tänka på att Niklas Piensoho har skrivit en bok med titeln 100 dagar med Jesus. 100 dagar, det är ju ingenting, jag har levat 70 år med Jesus. Den 14 september i år blir det 70 år sedan jag blev frälst som man sa på den tiden. Nu är det inte så vanligt att säga så, varför? Är det för att Bibel 2000 på många ställen bytt ut ordet frälst mot räddad? Sällan hör man några yngre tala om att de blivit frälsta. Idag använder man orden blivit kristen, som väl är ett uttryck för samma sak. Sällan hör man någon inbjuda till frälsning. I stället har idrottsrörelsen övertagit ordet. Nu är man fotbollsfrälst och hockey-frälst, och skjuter man ett mål i sista stund då är man frälsare. Jag tänk vad det har förändrats under 70 år. Men jag blev i alla fall frälst, och vägen fram till Jesus vill jag här berätta om. Söndagsskolan ledde framåt Jag växte upp i ett fattigt statarhem, och min mamma tillhörde då en liten baptistförsamling. Min pappa dog när jag var 6 år och mamma blev ensam med 4 barn. Att gå i söndagsskola var naturligt för nästan alla på den tiden, och från den har jag mitt första minne av talet om Gud och Jesus. Det var julen efter det att pappa dött, och det var julfest i det lilla baptistkapellet. Alla barn som kunde läsa upp en minnesvers fick tända ett ljus i granen, och jag kan än idag se mig stå där bredvid granen och säga Gud är kärlek, och denna visshet har jag burit med mig sedan dess. I söndagsskolan fick jag ett litet nya testamente som blev för mig en dyrbar skatt. Så småningom fick jag en fosterfar och i hans skrivbord fick jag en egen låda, där förvarade jag mitt testamente. När jag var ensam hemma tog jag alltid fram mitt testamente och läste. Jag läste igenom det flera gånger och orden slog rot i mitt hjärta. Vi flyttade men jag fortsatte att gå i söndagsskolan tills jag blev 14 år. 8 9
Starka intryck i juniorföreningen När jag blev 12 år började jag i juniorerna som man sa, och om söndagsskolan gjort starkt intryck på mig, så gjorde juniorföreningen det ännu mer. Att höra troende ledare och juniorkamrater vittna om vad Jesus betydde för dem tog tag i den unge juniorens hjärta. Eftersom jag alltid haft en barnatro var bön inget nytt för mig. Jag bad alltid aftonbön och då inte bara Gud som haver, det blev också Fader vår och ofta någon psalmvers. Men innerst inne var jag inte tillfredsställd. Jag visste att jag behövde möta Jesus och fatta ett personligt beslut att följa honom. På den tiden sjöng vi ofta Det givs en tid för andra tider som kallas må din sökningstid, men innan den till ända skrider, betänk vad som tillhör din frid. Gud var god, han släppte inte taget om mig. I stället blev Guds tilltal ännu starkare. Att säga ja till Jesus Jag fick arbete hos min söndagsskollärare och fick en troende arbetskamrat vilket påverkade mig mycket. Tisdagskvällen den 14 september 1943 - jag var då 15 år - var det ett enkelt vittnesbördsmöte i missionshuset. Ingen pastor var med, unga och äldre medlemmar vittnade, den lilla sånggruppen sjöng till tramporgel och gitarr. Jag och mina ofrälsta kamrater var naturligtvis där, det var vanligt på den tiden. Så reser sig den lilla tanten kallad Emma i Kärret upp - hon vara alla bönders tvättoch skurgumma, ett helgon - och hon berättar om sin frälsning och vad Jesus betydde för henne, och en mäktig andlig atmosfär sänkte sig över oss alla. Den kvällen kunde jag inte stå emot Guds kallelse. När mina kamrater sprang på dörren hejdades jag av min arbetskamrat och framme vid första bänken knäböjde vi och då började min 70 år tillsammans med Jesus. Nu undrar någon kanske, vad blev det för skillnad? Till det yttre förändrades mitt liv inte så mycket. Svordomarna och de ogudaktiga visorna bara försvann. Det som skedde inom mig är svårare att förklara. I min tankevärld blev Jesus centrum, och förlåtelsens glädje, frid och trygghet blev en påtaglig verklighet i mitt liv. Jesus kallar det att födas på nytt. Vad skulle jag ägna mig åt? Men livet med Jesus blev sedan inte vad jag tänkt mig. Min dröm var att bli bonde, att få syssla med djur, att bruka jorden, att så och skörda, men Jesus ville något annat med mitt liv. Jag hade börjat vittna i juniormöten och offentliga möten och kände en glädje i att göra det, och så småningom ställdes jag inför valet att gå på en lantbruksskola eller en evangelistkurs, som det kallades då (nu bibelskola). Herren segrade, och inte utan smärta fick jag lämna min dröm. Övertygad om Guds ledning Om jag nu skulle berätta ingående om hur mitt liv med Jesus varit, då skulle det bli många sidor i församlingsbladet. Låt mig bara helt kort sammanfatta mina 61 år i Herrens tjänst som förkunnare. Det är inte alltid lätt att veta Herrens vilja. Ibland önskar man kanske en klarare ledning, som Där skall du vara, dit skall du flytta, men nu i efterhand kan jag konstatera att det blivit rätt. När jag väl tackat ja till en tjänst och flyttat har det känts riktigt. Efter ett år som evangelist i Östergötland och fullgjord värnplikt, ledde mig Herren till Jämtland. Där hade han valt ut en ung flicka åt mig som nu varit min livskamrat och mitt stöd i snart 60 år. I Jämtland fick jag också uppleva en härlig ungdomsväckelse. Liksom Herren ledde Israel från plats till plats under 40 år i öknen så kan jag se Hans ledning till olika församlingar i vårt land. Jag har inte sett någon molnstod eller eld stod som visat vägen, men är ändå helt övertygad om Hans ledning. Min sista uppgift blev att hjälpa den lilla baptistförsamlingen i Fagerås under 14 år. Så blev det 61 år i tjänst för Herren. Alla dagar med Jesus har inte varit solskensdagar. Egna misslyckanden och tillkortakommanden samt bristen på helhjärtad insats av församlingsmedlemmar har ibland grumlat glädjen. Men upplevelsen att få se Herren gripa in och förvandla människor till ande, kropp och själ uppväger allt annat. Psalmisten säger: Många är de under du gjort, Herre, och jag vill bara instämma. Trofast är han som kallar, och därför kan jag i höst fira 70 år med Jesus. Jag har ofta frågat mig: Herre, vad tänkte du på när du kallade mig? En fattig bonddräng med bara 7 års folkskola? Det finns bara ett svar. Nåd. Åke Persson Faktaruta Statare var inte statsanställda Det var på herrgårdar och andra stora gårdar som man hade statare som lantarbetare. På gårdarna behövdes mycket folk i lantbruket före mekaniseringens tid. Kvinnorna kunde ha som arbete att mjölka kor. Familjerna hade i anslutning till gårdarna bostäder som oftast var dåliga. Man hade inte mycket pengar att röra sig med, för man fick som ersättning för sitt arbete mer av gårdens produkter än lön i kontanter. I gårdens butik kunde statarna bli skuldsatta, och då var det inte lätt att flytta. Statarnas villkor har skildrats av bekanta författare som Ivar Lo- Johansson och Jan Fridegård, båda uppväxta i statarfamiljer. Systemet med statare upphörde 1945. 10 11
PROGRAM JUNI Söndag 2 11.00 Nattvardsgudstjänst Linda Alexandersson, Elisabeth Henriksson. 6-8 juni Församlingsläger, Stenungsögården Söndag 9 11.00 Gudstjänst Ragnar Gustafsson, Rebecka Hugne Lördag 15 19.00 Torpet Rud Sång och musikkväll med Bo & Sandra Jansson, Linda Åström Söndag 16 11.00 Gudstjänst Linda Alexandersson. Välkomnande av nya medlemmar Onsdag 19 Caféet öppnar på Björknäs Fredag 21 15.00 Midsommarfirande, midsommarstången reses, dans och familjeaktiviteter 19.00 Konsert Kärlekens ansikten I ord, ton och bild av David Engström, Marja i Myrom och Linda Alexandersson Söndag 23 Linda Alexandersson, Kristin och Eva Söderström Onsdag 26 Christina Gabrielsson med vänner Lördag 29 19.00 Sommarkväll på Björknäs Sunnebröderna Söndag 30 18:00 Gudstjänst på Björknäs Sayuri Kikuchi JULI Onsdag 3 Missionsbåten Christina Lördag 6 19.00 Sommarkväll på Björknäs Gruppen SUNNIVA med bl a Kajsa Andersson Onsdag 10 Valter Fryxelius band Lördag 13 19.00 Sommarkväll på Björknäs Liljedahls m fl Söndag 14 Sayuri Kikuchi, Herman Gunner och Nisse Liljedahl Onsdag 17 Emma Buréus Lördag 20 19.00 Torpet Rud Torpetkväll med Anders Andersson Söndag 21 Niklas Lindén, Elin Östergaard, Camilla Olofsson Onsdag 24 Berndalens Söndag 28 Sayuri Kikuchi AUGUSTI Lördag 3 19.00 Torpet Rud Torpetkväll med Curt Sjöquist Söndag 4 Sayuri Kikuchi Onsdag 7 Allsång med Ferdinand von Malmborg Lördag 10 19.00 Sommarkväll på Björknäs Göran och Carina Berggren Söndag 11 18.00 Ekumenisk gudstjänst på Björknäs Linda Alexandersson, Julia och Erik Danielsson Onsdag 14 Tommy Christensen Lördag 17 19.00 Sommarkväll på Björknäs Joakim Adriansson med kör Söndag 7 Onsdag 31 Karl-Erik Aronson 12 Göran Bryntesson 13
Söndag 18 Niklas Lindén Lördag 24 17.00 Konfirmandernas redovisning Söndag 25 11.00 Konfirmationshögtid Linda Alexandersson, Joseph Davis, konfirmanderna, kyrkbandet 19.00 Torpet Rud Torpetkväll med Sören Palm SEPTEMBER Söndag 1 11.00 Nattvardsgudstjänst Ragnar Gustafsson, Roland Algesten Söndag 8 11.00 Gudstjänst Samlingssöndag Linda Alexandersson, Sofie Stenlund Joh 1:1-34 - I begynnelsen fanns ordet... Torsdag 12 19.00 Församlingsmöte Söndag 15 11.00 Gudstjänst Joseph Davis, Ulrika Gustafsson Joh 1:35-51 - Följ mig! Söndag 22 11.00 Gudstjänst Linda Alexandersson, Helena Johannesson Joh 2 - Att fylla på och rensa ut Söndag 29 17.00 Gudstjänst Sofia Camnerin, Erica Balke Försoning Övriga samlingar i Missionskyrkan Onsdagsträffar Start onsdagen den 11 september 10.30 Servering, 11.00 Program RPG-samlingar 21 aug kl. 10.00 Distriktets gemenskapsdag på Sandvikengården. Ingemar Eliasson berättar med utgångspunkt från sin bok, tipspromenad mm. Avgift 200 kr inkl servering. Anmälan snarast till Carl Johan Östman, tfn 0570-31021, eller Ingrid Ström, tfn 019-321404 4 sept kl. 14.00 RPG:s höstfest i Missionskyrkan. Medverkan av Eva och Erland Johansson. Avgift 60 kr. Anmälan senast lö den 31 aug till Nisse och Birgitta Jansson, tfn 0570-14773. Bönesamlingar Startar igen v. 36 Måndagar 18.30 Bön för församlingen och Arvika Tisdagar 11.00 Läsning av söndagens text och bön Syföreningarna Måndagar 14.30-17.00 Första träffen till hösten blir den 2 september. Sångövning, Gemenskap Onsdagar 19.00 U-landsgruppen Jämna torsdagar kl 14.30-17.00 VÅRDHEMSANDAKTER 21 juni 11.30 Vågen 27 juni 11.00 Västängsgården 4 juli 14.00 Solgården 8 aug 11.00 Västängsgården 15 aug 14.00 Solgården 16 aug 11.30 Vågen 12 sept 14.00 Solgården 13 sept 11.30 Vågen 13 sept 15.00 Korpralen 26 sept 11.00 Västängsgården 27 sept 15.00 Smedberg N SMU-program Samlingar för barn och ungdomar SMU drar igång v. 36 Måndagar Skaparverkstad 18.00-21.00 Tisdagar Scout 18.00 Onsdagar Smulorna 18.00 Torsdagar Konfirmationsläsning 16.00 Fredagar Tonår 19.00 Söndagar Söndagstimmen 11.00 14 15
Glasstest Lina, Maja och italienska Roberta som var på tillfälligt besök i Sverige köpte en eftermiddag i maj med sig hem ett par nyheter från GB. Nyfikna öppnade vi förpackning efter förpackning, och här följer resultatet. Vår betygskala sträcker sig från 0-5, med allt där emellan. Ben & Jerry Cookie dough 25 kr. Vaniljglass med bitar av kakdeg i. Maja: Bra blandning mellan glass och kakdeg. Lina: Lite söt, men god. Roberta: Håller med Lina! Betyg: Denna fairtrade choklad motsvarade höga förväntningar. Ett litet minus ges i och med det höga priset, men fairtrade märket gör att det är värt. Det samlade betyget blev 4,4 och det är en glass vi kommer köpa igen. Cornetto EnigmaPopcorn 18 kr. En strutglass med glass smaksatt till popcorn, salt kolasås och rispuffar. Maja: Är detta verkligen popcornglassen?! Smakar mer kaffe än popcorn, något som är lite synd då jag verkligen älskar popcorn annars. Nej, denna var ingen höjdare. Lina: Denna var verkligen inte min grej. Kommer inte att köpas igen! Roberta: Oj.. väldigt konstig! Tyckte inte alls att den var god. Popcorn ska vara popcorn, och glass ska vara glass. Magnum kiss No 2 22 kr En ny magnum med smak av bärsås och tranbär samt marängbitar omslutna av vit choklad och ett mjölkchokladsöverdrag över hela glassen. Betyg: 1,7. Denna glass föll inte någon i panelen i smaken, då popcorn vanligtvis är salt och glassen var likt alla andra glassar söt. Maja: Jag gillar inte när glass och bär är åtskilda. Den omslutande chokladen var dock god! Lina: En glass jag tyckte var helt okej! Jag skulle absolut kunna äta upp den själv helt och hållet, men jag vet inte om det var den bästa glassen. Roberta: Lite för söt för min smak. Lite mindre sötma så hade den varit godare! Betyg:De hela tranbären, marängerna, skogsbärssåsen, vaniljglassen och de två sorterna choklad blev lite mycket för oss alla. 2,9 blev det slutgiltiga betyget. Marabou mjölkchokladpinne 21 kr Vaniljglass med chokladöverdrag. Maja: Jag hade lite för höga förväntningar innan vi började. Inte alls lika god som jag trodde; det är ju verkligen bara marabouchoklad och vaniljglass! Lina: Den smakade verkligen det som den utlovade, och den känns som ett säkert kort. Barnvänlig! Roberta: Jag tycker att chokladen var lite för ljus, men helt okej! Betyg:3,4. En glass som är bra att köpa till de lite yngre, men som lätt kan uppfattas som simpel. N Linas boktips Lever du? En av de bästa böcker jag någonsin har läst heter The fault in our stars eller Förr eller senare exploderar jag på svenska. Boken handlar om Hazel Grace, en 17-åring som under dagarna sitter hemma och ser på Americas next top model, och Hazels mamma är hennes bästa vän. Varför det är just så, är för att Hazel har lungcancer. Förfärlig, utmattande och obotlig är vad den är, och läkarna själva säger att Vi gör inte detta för att få dig frisk - det är för att få dig att leva längre. Hoppet om att Hazel en dag ska bli frisk är alltså ute, och hon beskriver det själv som om hon är en stor bomb som bara väntar på att explodera. När det väl händer, vill hon ha så få nära sig som möjligt, så få som ska bli drabbade när hon en dag är borta, och det är därför hon har så svårt att släppa sina kära inpå livet. När hon i kyrkans stödgrupp, som 16 17
hennes mamma tvingat henne till att gå på, träffar Augustus Waters, förändras allt. En kille med ett amputerat ben som brukar stoppa cigaretter i munnen utan att tända dem för att det är en metafor. En metafor? Ja, att stoppa det som kan döda dig nära men inte ge cigaretten tillåtelse att verkligen döda dig. Augustus och Hazels vänskap växer sig tätare. De läser böcker, spelar tvspel, och bara umgås. Augustus blir till den bästa vän Hazel någonsin haft, och man får följa deras väg tillsammans. Vägen som är kantad av cancer, hur länge får jag leva - tankar, och skratt så man får ont i magen. Men också tårar. Jag grät också massor, massor. Jag fick förståelse för hur fruktansvärd cancern verkligen är, och jag blev samtidigt tacksam över att jag har mina familjemedlemmar kvar, och att jag själv inte befinner mig i samma situation. Det är lite tråkigt detta med böcker. För förr eller senare - så tar de slut. Men denna bok är en sådan jag kommer läsa om och om igen, tills sidorna fallit ur. Jag har febrilt rekommenderat denna bok till mina kompisar, och tre-fyra av dem har lånat den av mig och läst den. Nyfiket har jag frågat dem när boken varit utläst vad de har tyckt. Samtliga har tyckt att den varit fantastisk, lika fantastisk som jag tyckt att den varit. Mitt råd till dig är att läsa boken, oavsett vilken ålder du befinner dig i. Boken är en sådan som man inte glömmer, absolut inte i första taget. Lina Sylvén Att träffa sin största idol - en dag jag sent vill glömma. Efter många års lyssnade och längtande fick jag äntligen chansen att träffa min största idol. Mannen med stort H är nämligen Håkan Hellström. Jag började lyssna på honom när jag var i 14-årsåldern, och idag är jag ett inbitet fan. Det var med anledning av hans nysläppta skiva, Det kommer aldrig va över för mig, som han skulle ha signering på Rockhouse i Göteborg. Jag bestämde mig för att åka dit. På resan ner till Göteborg var jag nervös, pirrig och lycklig. Jag satt vid en fönsterplats med hörlurarna i öronen, och musiken som strömmade från lurarna var Håkans nya skiva. Första låten som spelades var Peace N Luv. Det är en instrumental låt som får mig att längta efter sommaren, solen, jordbubbarna, vännerna, vattnet och att få känna gräset mot sina bara fötter. Fint. Andra låten är Det kommer aldrig va över för mig. Den handlar om olika funderingar och tankar på livet. Textraden Jag kommer älska dig när jorden gått under, för jag tänker aldrig dö, nej är en fras som ligger mig varmt om hjärtat. I övrigt är Valborg min personliga favorit från skivan. Stämningen i låten är mystisk men samtidigt väldigt vacker och skör. Om man sluter ögonen och låter sig fängslas av musiken kan man se hur ett frö växer upp och blir en blomma. Med bland textraderna finns bland annat du kanske aldrig når det du vill du, men du når mig. Du kanske aldrig får den du vill få men du får mig och lägg din hand i min om du vill ha en idiot. Skivans helhet är otroligt bra. Jag vill påstå att den kommer på topp tre bland hans skivor. Han vågar använda sin röst på ett annat sätt än förut. Innan har han legat högt upp i registret. Jag trodde ingen skulle höra mig om jag sjöng som vanligt, är Håkans budskap. Medan nu har han gått ner några tonlägen och det är mer finstämt. Han har även plockat in några fioler på den nya plattan. SÅ.. får du en stund över i sommarvärmen, vill du ha stämningsmusik till grillningen, bakgrundsmusik medan du solar/dansar/städar/gör en somrig paj/åker båt eller bara känner för att lyssna på lite ny och fräsch musik.. Gå in på Spotify, Youtube, Itunes eller köp Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig. Det är en kalasbra skiva, som balsam för själen. Och den där dagen visst träffade jag Håkan Hellström! FRED & KÄRLEK Sofie Möller 18 19
Illustrerad guide till Bibeln Illustrerad Bibel - Återberättad och förklarad Redaktör Michael Collins Norstedts 2012 Visst kan det kännas ibland att Bibeln är ett dokument från en tid och kultur långt ifrån oss. Och visst kan det vara så att det tar emot en del att öppna en Bibel fylld av grå text. Då är Illustrerad Bibel en god vän att ha med bredvid sin uppslagna Bibel. Med bokens fokus på Bibelns berättelser tillsammans med många vackra bilder och illustrationer blir det lättare att både fånga den röda tråden i den stora berättelsen och få hjälp att sätta olika delar av Bibeln i sitt sammanhang. En bred internationell redaktion har gjort sitt bästa för att använda de bästa forskningsresultaten tillsammans med en känslighet inför den levande kristna tron. Både den som öppnar Bibeln för första gången och den som är van läsare av Bibeln kan hitta mycket spännande och nyttigt i den här boken. I församlingsbibelskolan 119 för något år sedan använde vi boken Bibelintro som ger mer handfasta råd för läsning och tolkning. Ett alternativ är också Libris stora handbok till Bibeln som är en verklig guldgruva full av information. Men vill man låta sig slukas av Bibelns berättelser och glädja sig åt vackra bilder och målningar är den här boken rekommenderad för trevlig sommarläsning. Jonas Vestlund 20 21
GIROKONTON Församlingen...BG 703-7765 Minnesfonder...PG 33 95 23-3 SMU...PG 16 23 14-9 MISSIONSKONTOT...nr: 3701 Anges vid inbetalning till SMK- & SMU-riks...PG 50 69 60-4 Sista dag för manus och programpunkter för nästa AKTUELLT är 10 sept. Har du synpunkter på församlingsbladet eller vill lämna manus, ta kontakt med Sture, Carl Johan, Jonas, Lina, Maja. Om du vill ha med något i programmet hör av dig till Linda Alexandersson på telefon 070-4011468 Våra konserter och studiecirklar arrangerar vi i samarbete med Studieförbundet Bilda. AKTUELLT Årgång 63. Utkommer ung. var tredje månad. Ansv. utg. Jonas Vestlund. Red: Sture Nilson, Jonas Vestlund, Carl-Johan Östman, Lina Sylvén, Maja Bodin. Missionskyrkan Skolgatan 22, 671 32 ARVIKA tfn 0570-105 55. SMU-gården Björknäs, Dottevik. tfn 0570-711 184. SMU-torpet Rud. Pastor Linda Alexandersson tfn 070-40 11 468 e-post linda@arvika.missionskyrkan.se Pastor Ragnar Gustafsson tfn 073-03 93 875 e-post ragnar@arvika.missionskyrkan.se Ungdomsledare Joseph Davis tfn 076-168 29 77 e-post joseph@arvika.missionskyrkan.se V:a Torggatan 3 Tel:0570-197 70 Vaktmästarexp: månd - fred kl 10.00-12.00. Kondoleanser mottages av exp.personal tfn 0570-105 55. Internetadress http://www.arvika.missionskyrkan.se e-post webmaster@arvika.missionskyrkan.se 22 23
Hela vägen går han med mig Sången och musiken har under åren betytt mycket för Carlvia och Lars Magnusson. Så var det också i Carlvias hem. Hennes far, Carl Hultby, var pastor i Svenska Missionsförbundet och i hög grad aktiv i predikantkören. När han var pastor i Torsby hände de ofta att han tog med sig Carlvia när det var gudstjänst eller syföreningsmöte någonstans i bygden. Då spelade Carlvia orgel och han fiol. Under sin uppväxt fick hon uppleva att hon på ett särskilt sätt var pappas flicka, och hon trivdes med det. Just i Torsby kände hon sig verkligen hemma. 24 Innan Vägsjöfors var aktuellt höll man till med sommarläger på SMU:s sommargård i Västra Ämtervik, alldeles intill Fryken. Där var pappa Carl lägerchef, och Carlvia fick uppleva betydelsefulla lägerveckor tillsammans med andra ungdomar. Hon har alltid känt sig som Guds lilla barn. Den tryggheten har hon burit med sig. Det var naturligt för Carlvia att under åren i Torsby bli församlingsmedlem och ungdomsledare i VF, Våra flickor. Carlvia och kungen På den tiden gjorde Gustaf VI Adolf ett besök i Torsby, och det finns en tidningsbild som familjen bevarat där Carlvia syns just bredvid kungen. Han sa åt mig att jag skulle lära mina flickor simma, berättar Carlvia. Pappan var i Torsby en ledande politiker, och som ordförande i det som då var municipalfullmäktige hade han förstås med det där kungabesöket att skaffa. Det kunde finnas delade meningar om det lämpliga i att pastorn också var politiskt engagerad, men Carl Hultby gjorde en samhällsinsats som värderades. På 1950-talet satt för den delen mer än en frikyrkopastor i riksdagen. Forts. sid 5