EQUMENIAKYRKANS RESPLAN FÖR FÖRSAMLINGENS FÖRNYELSE, UTVECKLING OCH VÄXT

FÄRDVÄG EQUMENIAKYRKANS RESPLAN FÖR FÖRSAMLINGENS FÖRNYELSE, UTVECKLING OCH VÄXT EQUMENIAKYRKAN En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen 1

INNEHÅLL Equmeniakyrkan... 1 Inledning... 3 Upplägget för denna skrift... 5 Färdvägens förutsättningar... 6 Grundläggande tankar om församling, växt och undersökning... 6 Vad menar vi med "församling"?... 6 Vad menar vi med "förnyelse, utveckling och växt"?... 9 Nya församlingar... 13 Vilka egenskaper leder till förnyelse, utveckling och växt?... 13 Uppgång och nedgång. Var befinner sig församlingen?... 17 Församlingskultur. Värderingar och beteenden... 20 Att söka stöd utifrån... 23 Handledarskap en avgörande roll... 23 Nätverk och organisation... 24 Handledarens roll och förhållningssätt... 25 Färdvägens stationer... 28 Inspiration och förankring... 30 Första mötet med församlingen... 30 Förankring... 35 Processcykeln... 39 1. Undersökning & inventering... 39 2. Tolkning & planering... 45 3. Genomförande & upplevelse... 54 Ny undersökning... 61 Litteratur och material... 62 Appendix... 64 1. Redskap, resurser och erfarenheter som vi bär med oss... 64 2. 12 teser för församlingsutveckling i Equmeniakyrkan... 66 3. Åtgärdslista från NFU... 67... 67 2

Det är med stor glädje som jag nu kan konstatera att Equmeniakyrkans resplan för församlingens förnyelse, utveckling och växt är färdig för användning. Den kallas Färdväg eftersom den uttrycker en riktning och ett sätt att ta sig framåt, inte ett statiskt program. Målet kan utifrån vår vision beskrivas som en gemenskap för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Färdväg är både ett teologiskt och praktiskt material som drar slutsatser från Teologisk grund och spinner vidare på de erfarenheter som våra bildarsamfund har gjort. Församlingsutveckling i våra församlingar kommer även i fortsättningen att se olika ut. Färdväg anger, i denna mångfald, en gemensam ton och inriktning när det gäller vårt övergripande mål: församlingens förnyelse, utveckling och växt. Det är min bön och förhoppning att Färdväg, använd av församlingsutvecklare och handledare, ska få vara en konkret hjälp för våra lokala församlingar att leva i Guds mission för att världen ska få del av liv i överflöd. Lasse Svensson, kyrkoledare för Equmeniakyrkan. 3

INLEDNING Under bildandet av Equmeniakyrkan har den lokala församlingen och dess förnyelse, utveckling och växt stått i centrum. Av de sex ursprungliga temagrupperna var Församling den största. I den nya organisationen (fr o m hösten 2013) återfinns temagruppen Församling & Samhälle, med en bredare inriktning. De två områdena församlingsutveckling och församlingsplantering har ställts närmare varandra. Grundtanken är att församlingsgrundande är en följd av församlingsutveckling och att nya församlingar behöver också arbeta med sin förnyelse, utveckling och växt. De planerade och nu förverkligade regionerna hade samma inriktning. I dessa har nu särskilda regionala församlingsutvecklare anställts. Under 2012-2013 startades projektet Församlingsutveckling i Equmeniakyrkan för att utforska hur kyrkan skulle arbete med detta område. Tidigare erfarenheter inventerades, nya tänkesätt prövades och konkreta förslag om upplägg framlades i en hearing, i samband med regionala bildarmöten, handledarsamlingar och andra möten med personer som arbetat med församlingsutveckling inom bildarsamfunden. I appendix 1 listas de olika erfarenheter och resurser som Equmeniakyrkan bär med sig. Dessa är Naturlig Församlingsutveckling (NFU), som åtskilliga av de tre bildarsamfundens församlingar har varit delaktiga i, olika former av handledar- och mentorsprogram, boken Växande Församlingar, SMK/equmenias satsning Vi vill växa, samt arbetssättet Resursfokuserande undersökning. I samtalet har även Veritas, en omfattande färdväg för församlingsvitalisering framtagen av Evangelical Covenant Church, studerats och tagits intryck av. I den föreliggande texten kommer det framgå vilka nedslag de olika erfarenheterna och tänkesätten gjort. Av särskilt stor betydelse har samverkan med ungdomsorganisationen equmenia och dess program Växa i tro varit. Under arbetets gång har det blivit allt klarare att vi vill och behöver tänka ihop förenings- och församlingsutveckling så mycket som möjligt. Det finns olikheter i förutsättningar och arbetssätt men så långt det bara går vill vi tänka och handla utifrån att det är en helhet vi talar om och arbetar för. Syftet med denna skrift är i första hand att ge en resehandbok för Equmeniakyrkans färdväg när det gäller församlingens förnyelse, utveckling och växt. Den utgår från våra tidigare resor men siktet är framför allt inställt på det som ligger framför. Vi vill skapa en gemensam linje och ett gemensamt språk för detta prioriterade arbete. Även om det kommer att se olika ut från församling till församling är utgångspunkten och tänkesättet detsamma. Om vi ska ge församlingarna ett tydligt och bra stöd behöver vi som representerar kyrkan på nationell och regional nivå säga samma sak, oavsett om vi arbetar direkt eller indirekt med församlingsutveckling. Skriften riktar sig därför till alla som arbetar inom Equmeniakyrkan men särskilt till regionala församlingsutvecklare och handledare. 1 Den senare delen utgör en slags manual 1 Till handledare räknas även inspiratörer för livsnära smågrupper. 4

för hur processen som förstås kommer att ha många lokala variationer - ser ut. Den kan med fördel också läsas av de som leder utvecklingsarbetet i församlingen. Texten är skriven på ett ganska opersonligt sätt, d v s det finns inget tydligt jag i fomuleringarna. Ett viktigt skäl är just karaktären av resehandbok för kyrkan och att det är en form av rapport där många har medverkat och bidragit till det sakliga innehållet. Inte desto mindre finns förstås en person med egna värderingar bakom utformningen. Den gör alltså inte anspråk på att vara objektiv eller neutral. Jag som har skrivit heter Per Westblom och är koordinator för temagrupp Församling & Samhälle. Jag är utbildad baptistpastor och har arbetat med församlingsutveckling som församlingsanställd, handledare och nationell samordnare. Jag har mina främsta erfarenheter från NFU. Men jag har också varit med och skrivit en bok om resursfokuserande undersökning samt använt det som redskap. Jag har också många års erfarenhet av Brommadialogen och dess arbetssätt som har gjort starka intryck på mig. Jag har sen 1999 mitt andliga hem i Kyrkan vid Brommaplan, där jag dels varit pastor och nu är aktiv medlem. Denna församlings utveckling mot ett mångfasetterat, öppet och utåtriktat arbete är något som jag gläds över och bär med mig i mitt nationella arbete. Det som jag också funnit gott och hoppingivande i församlingen är att den lyckats förena teologiska perspektiv som i många andra sammanhang givit upphov till motsättningar. UPPLÄGGET FÖR DENNA SKRIFT Färdväg innehåller två huvuddelar. Den första, färdvägens förutsättningar, tar upp grundläggande ideologiska frågor om församlingsutveckling, undersökningsmodeller, församlingskultur och handledarskap. Den andra delen, färdvägens stationer, är en mer praktisk genomgång av utvecklingsprocessen i en församling. Tanken är att den ska tjäna som en slags manual för den regionala församlingsutvecklaren och handledaren när de ska arbeta med församlingsutveckling i Equmeniakyrkan. Vid stationerna ges exempel från två fiktiva församlingar som arbetar på lite olika sätt. 5

FÄRDVÄGENS FÖRUTSÄTTNINGAR Vad är det för väg vi talar om egentligen och hur ser därmed förutsättningarna ut för att gå den? Denna första huvuddel (av två) har två avsnitt: grundläggande tankar om församling, växt och undersökning samt betydelsen av att ta hjälp utifrån. GRUNDLÄGGANDE TANKAR OM FÖRSAMLING, VÄXT OCH UNDERSÖKNING I de följande avsnitten ska vi klargöra vad vi menar med församling samt uttrycket förnyelse, utveckling och växt. Andra områden som kommer att tas upp är egenskaper som leder till växt och innebörden av församlingskultur. Utgångspunkterna kommer att vara Teologisk grund, bildarsamfundens erfarenheter samt undersökningar om församlingsutveckling. VAD MENAR VI MED "FÖRSAMLING"? I Teologisk grund för Equmeniakyrkan ges en kärnfull beskrivning av den kristna församlingens väsen och uppgift: Församlingen är ett synligt uttryck för den världsvida kyrkan. Kyrkan i sin tur är en enda, helig, universell och apostolisk. De tre senare orden tolkas så här: Kyrkan är helig därför att den är skapad och utvald av Gud. Kyrkan är universell därför att den överskrider alla gränser och förkunnar evangelium för alla människor och hela skapelsen. Kyrkan är apostolisk därför att den är sänd i världen. Orden uttrycker en missionssyn. Församlingen, är sänd i världen. Församlingen har inte en mission. Däremot har missionen en kyrka. Guds mission börjar i skapelsen och kommer alltså långt före både evangeliet och den kristna gemenskapen. I sin mission verkar Gud genom Anden för att ge liv i överflöd (Joh 10:10). 2 Missionen får sitt mest genomgripande uttryck i Jesus Kristus och församlingen som är Kristi kropp, där gudomligt och mänskligt möts. Men Gud verkar också genom sin Ande i hela skapelsen. I Teologisk grund heter det vidare att genom församlingens liv och tjänst blir Kristus synlig i världen. Och det är Anden som kallar människor till gemenskap i den kristna församlingen.. Det som blir tydligt genom dessa texter är församlingens gudomliga ursprung, sammanhang och mål. Församlingen är inte en intresseförening som människor hittat på. Den är en del av Guds mission och närvaro i världen. När vi talar om och arbetar med församlingsutveckling behöver vi förstå att den storhet vi förhåller oss till är Kristi kropp, ett Andens verk, Guds församling och en del av Guds mission. För oss som arbetar med församlingsutveckling innebär det att vi måste närma 2 Uttrycken och tankarna är hämtade från KV-dokumentet Together towards Life: Mission and Evangelism in changing Landscapes. Kommer snart på svenska med namnet Tillsammans för livet. Mission och evangelisation i en värld i förändring (SKR 2013). 6

oss en församling med stor respekt. Genom Anden finns där redan allt som behövs för förnyelse, utveckling och växt. Det finns också många erfarenheter och gåvor som är väsentliga för positiv förändring. Handledarens och församlingsutvecklarens uppgift är att lyfta fram, uppmärksamma, tydliggöra och inspirera till nytänkande. Men själva grunden för växt den finns där från början. Församlingen är också en plats där gudomligt och mänskligt möts. Det betyder att församlingsutveckling å ena sidan räknar med dimensioner och resurser som andra organisationer inte gör. Ett mycket tydligt uttryck för det förhållningssättet är bönen; vi ber till Gud om att församlingen ska växa. Å andra sidan tror vi att Gud verkar i hela skapelsen. Det betyder att metoder och tänkesätt som har vuxit fram i icke-religiösa kontexter mycket väl kan användas i ett församlingsutvecklingsarbete. Det kan inte ske oreserverat och aldrig så att det skulle göra bönen mindre viktig. Denna positiva dubbelhet är viktig att vaka över. FÖRSAMLING FÖR HELA LIVET Under rubriken Gemenskap i Teologisk grund står det: Gemenskapen rymmer olika generationer och kulturer samt verkar för att Equmeniakyrkan och församlingarna görs tillgängliga för alla människor. 3 Denna hållning förstärks ytterligare i tolkningen av Uppdraget: Församlingen vill möta människors behov i alla åldrar och livssituationer. 4 Equmeniakyrkans vision ger en viktig förståelse också av den lokala församlingen, som ligger i linje med ovanstående värderingar. En gemenskap för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Evangeliet kännetecknas av ett mångfasetterat gränsöverskridande, från inkarnationen till den radikala acceptansen av den andre ; främlingen, fienden, syndaren, hedningen (Rom 15:7). Det går från exkludering till inkludering. Jesus visar det i sina möten med fel människor, den unga kyrkan visar det genom att överskrida etniska, sociala gendermässiga och religiösa gränser (Gal 3:28). Därför är det viktigt att framhålla: Alla människor Hela livet Alla åldrar Alla livssituationer Med Växa i tro har equmenia formulerat ett tänkesätt som utgår från barn och ungas behov i olika åldrar, från 0-25 år. Equmeniakyrkan vill integrera och utveckla den tanken i sin förståelse av församlingen. Det är inte bara under de första 25 åren av livet som vi har olika behov. Även vuxenlivet kännetecknas av olika faser och livssituationer som församlingen behöver möta för att kunna vara en gemenskap för hela livet. Det handlar om 3 Teologisk grund, punkt 19, jfr punkt 2 om kyrkans universalitet 4 Teologisk grund, punkt 31 7

föräldraskap med barn i olika åldrar, äktenskap, singelliv och skilsmässa, åldersrelaterade kriser, arbetsliv med karriär, utanförskap och pensionering, sjukdom, åldrande och död m m. En församling för hela livet behöver adressera och skapa mötesplatser för människor som befinner sig i dessa faser. 5 Våra församlingar är organiserade som föreningar. Samtidigt är det uppenbart att den storhet som beskrivs i NT och teologisk grund när det talas om kyrka och församling inte ryms i föreningstanken. I teologisk bemärkelse är det mer korrekt att säga att Församlingen har en förening. Eller snarare: den har ofta flera föreningar. Utöver församlingsföreningen finns vanligen en RPG-förening för äldrearbetet och en equmeniaförening för ungdomsarbetet. 6 Alla dessa föreningar är en del av Församlingen, som ytterst sett är Guds skapelse. Av organisatoriska och pedagogiska skäl behöver vi skilja mellan ungdomsförening och församling(sförening) men det får aldrig råda något tvivel om att de båda är med och utgör församlingen. Församlingen har ett särskilt ansvar att kontinuerligt stödja trons livsprocess hos de unga. 7 I praktiken kan detta vara något som equmeniaföreningen är med och utför men det är hela församlingens ansvar och uppgift. Därtill kommer att de unga har en mycket stor betydelse för de som är äldre (i detta sammanhang över 25 år). Dels för att det för de flesta är en glädje och ett livstecken när det finns unga i en gemenskap och dels för att unga människor tillför något omistligt till församlingens liv och tjänst. När Jesus sätter ett barn i centrum för att svara på lärjungarnas frågor om storhet använder han inte bara barnet som illustration. Med detta tillvägagångssätt visar Jesus på barnens förebildliga uppgift för de vuxna. Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i Guds rike. Till detta kommer Jesu direkta förhållningssätt till de unga: låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som de. Barn, unga, medelålders och äldre befinner sig i olika livsfaser och har utifrån dem både en mottagande och givande roll i församlingen. Den kristna gemenskapen, när den fungerar, lever i ett åldersöverskridande och ömsesidigt flöde, där alla lär av varandra. Det handlar 5 Material som tar upp arbetet med livsfaser kommer att läggas upp på EKs hemsida, under 2013 eller i början av 2014. 6 Längre tillbaka i tiden fanns också andra föreningar: kvinnoförening, syförening, musikförening o s v. 7 Teologisk grund, punkt 12. 8

därför inte bara om att skapa mötesplatser för olika livssituationer utan också mötesplatser där olika åldrar får mötas och berika varandra. Uttrycket alla människor innefattar också frågor om migration och mångfald. I både Gamla och Nya testamentet finns en uppfordrande hållning när det gäller vårt mottagande av främlingen, d v s invandraren och flyktingen. Det är församlingens kallelse att stå på dessa människors sida både opinions- och handlingsmässigt. Det handlar både om diakonalt arbete och om ett inkluderande förhållningssätt i församlingsgemenskapen. Å ena sidan befinner sig människor som har lämnat sitt hemland i en mycket utsatt situation och behöver stöd. Å andra sidan har många med sig ett rikt andligt och kulturellt arv som kan berika församlingen både kvantitativt och kvalitativt. Att välkomna och inkludera människor med annan etnisk bakgrund är därför både ett evangeliskt påbud och en stor möjlighet för församlingens förnyelse, utveckling och växt. Församlingens uppdrag är både beskrivet i Teologisk grund och i den strategiska plattform som antogs av konferensen 2012. I den senare beskrivs ett antal förhållningssätt som den nya kyrkan ska karaktäriseras av. De ger också en inriktning för den lokala församlingens mission. Mycket summariskt kan dessa sammanfattas i följande ord: Mission riktning utåt Bön och Guds ord Guds förlåtelse och befrielse Diakoni och hållbarhet Mångfald och relationer Växtplatser för lärjungaskap och ansvar Nya former Den strategiska plattformen och equmenias Växa i tro, tillsammans med teologisk grund, är en bra utgångspunkt att samtala om församlingens väsen och uppgift. Den församling som vill växa behöver ha en tydlig förståelse av vad det innebär att vara församling. VAD MENAR VI MED "FÖRNYELSE, UTVECKLING OCH VÄXT"? Orden förnyelse, utveckling och växt kommer från verksamhetsplanen och uttrycker ett av de övergripande målen för Equmeniakyrkans arbete. 8 De ska ses som en gemensam beskrivning på den positiva rörelse som kännetecknar det Gud genom sin Ande gör i skapelsen och bland människor. Förnyelse, utveckling och växt är alltså ytterst sett Guds verk. Men Gud samverkar med oss. Paulus beskriver det i 1 Kor 3:4-9 med bilden av en åker. Det är Gud som ger växten och det är avgörande, men samtidigt behövs någon som 8 I verksamhetsplanen för 2012-2013 anges i ett av de övergripande målen att EK vill ha fokus på den lokala församlingens förnyelse, utveckling och växt. Samma uttryck återkommer i verksamhetsplanen för 2014. I det pågående arbetet med verksamhetsplan för 2015-2017 föreslås en liknande formulering med förnyelse, utveckling och växt 9

sår och vattnar för att det ska bli något. Båda aspekterna behöver betonas; vårt ansvar och Guds livgivande kraft. I liknelsen om den självväxande sådden i Mark 4:26-29 finns samma dubbelhet; bonden sår men växten kommer när han sover, det växer av sig själv (grekiska automate). I församlingsutvecklingskonceptet Naturlig Församlingsutveckling finns en övertygelse om att de växtkrafter Gud lagt ner i skapelsen också är verksamma i gemenskapen av människor. Församlingsutveckling handlar därför om att leva i samklang med växtkrafterna (t ex hållbarhet, symbios och energiomvandling) och skapa förutsättningar för av-sig-själv-växt. Hur man än ser på NFUs övertygelse kan vi konstatera att det i Guds skapelse verkar finnas en slags universell förnyelse-, utvecklings- och växtfaktor. Det som lever förändras; våra celler byts ut, vi blir större, vi lär oss av våra erfarenheter, blir klokare och medverkar till att nya liv blir till. Så är det i naturen, så är det med oss människor. Vi vet också att det finns en gräns för all växt och allt liv i den här världen. Löven vissnar och trädet dör. Bådadera blir till slut förutsättningar för nytt liv. Även fröet som läggs i marken dör i en bemärkelse, men uppstår till nytt liv. För församlingens del innebär det att nedläggning kan vara ett gott slut som ger ekonomiska möjligheter för andra församlingar att växa. Jämförelsen aktualiserar också erfarenheten av att förnyelse många gånger förutsätter att vissa former och verksamheter måste upphöra. För det tredje gestaltar död-liv-tanken Jesu sinnelag; att tömma sig för andra människors väl (Fil 2:5-6; Joh 12:24-26). Kyrkan som helhet lever i ett kretslopp av död och liv. Den lokala församlingen däremot har i de flesta fall en början och ett slut. I mötet med en församling kan den bästa hjälpen vara att vägleda till en värdig död. I andra fall kan det finnas potential till en omstart där nytt liv börjar spira, den väntade nedgången vänds. I många andra församlingar behöver livskrafterna synliggöras och uppmuntras. 9 Församlingsutveckling handlar i första hand om de två senare situationerna. Där liksom i många andra sammanhang är förnyelse, utveckling och växt naturliga och självklara utgångsfaser. KVANTITATIV OCH KVALITATIV VÄXT Trots den naturlighet som beskrivits ovan ger samtalet om församlingens förnyelse, utveckling och växt ofta upphov till motsättningar. Många av oss tänker snabbt på kvantitativ växt, d v s fler församlingsmedlemmar. Troligen är det ganska få som tycker att det är något negativt när den egna församlingen får nya medlemmar. Men vi kan känna obehag när sådan ökning blir alltför programmatisk. Dels kan det bero på att våra erfarenheter är nedslående; den församling vi tillhör har inte fått några nya medlemmar de senaste åren och då blir det jobbigt att tala om det som något viktigt. Men det kan också 9 Jämför KVs dokument Tillsammans för livet. Mission och evangelisation i en värld i förändring (SKR 2013). Där sammanfattar Guds missionssyfte i orden om att ge världen liv i överflöd (Joh 10:10). I dokumentet lyfts Anden, Livgivaren, fram som drivande i missionsprocessen. 10

komma av dåliga erfarenheter och/eller föreställningar om att kvantitativ växt förutsätter en skev syn på både evangeliet och människor; enskilda personer betraktas som objekt vilka vi kan påverka genom målsättningar och metoder. Att bli fler betraktas som ett mål i sig utan hänsyn till evangeliets värderingar. Det går inte att förneka att sådana tankemönster både har funnits och lätt kan smyga sig in i det vi gör. Vi behöver vara på vår vakt mot all form av objektifiering och manipulering. Samtidigt framhålls i Teologisk grund under rubriken Uppdraget att Genom församlingen kallar Jesus människor till omvändelse och tro. 10 Å ena sidan framhålls att det är Jesus och inte vi som kallar till omvändelse, å andra sidan är vi kallade att vara en del av det som Jesus gör i världen. Till grund för denna rörelse ligger en värdering som kan formuleras Jesus Kristus är bra för alla människor Vi har olika bilder och tolkningar av varför och hur Jesus är bra för alla men denna grundvärdering räcker långt för att bedriva gemensam evangelisation. 11 På samma sätt kan vi läsa Joh 3:16 och instämma i att denna vers är en god sammanfattning av evangeliet. En del av oss kommer att betona Guds allomfattande kärlek, medan andra pekar på trons avgörande betydelse. Vad orden gå under har för innebörd kommer att tolkas olika. Men det finns ändå en gemensam förståelse av att Gud genom Jesus Kristus har gjort något som är så viktigt och betydelsefullt att det behöver kommuniceras till hela världen. Vidare framhålls i teologisk grund den personliga avgörelsen som ett viktigt arv från våra bildarrörelser. 12 I det senare ligger en tydlig tanke om frihet. Kristen tro får inte vara något som jag forceras till. Den kommer av att jag utifrån ett fritt personligt beslut vill bejaka Guds inbjudan till mig. Ingen av oss kan omvända någon annan; vi kan bara vilket är svårt nog - omvända oss själva med Guds hjälp. Vad vi kan göra för andra är att be och skapa goda utrymmen för människor att reflektera över sitt liv, sin tro och få möjlighet att i gemenskapen vända sig till honom. Därför ska vi inte sätta upp mål om att så och så många eller vissa bestämda människor ska komma till tro. Men vi kan önska det, be om det och bereda rum. Mål leder ofta till dolda agendor; du vet det inte men det jag gör nu har som syfte att du ska bli kristen. Önskningar kan uttryckas öppet: jag skulle verkligen önska att du fick möta Gud. En annan aspekt på den växt som innebär fler människor är att de är livsnödvändiga för församlingen. Inget hotar en gemenskap så mycket som när den blir för homogen och det inte förs in nya tankar och handlingssätt genom andra människor. Och omvänt; det är en 10 Teologisk Grund, punkt 31. Och i punkt 30 : Med utgångspunkt i Jesu uppdrag och i den heliga Andens kraft vill den [kyrkan] göra människor till Jesu Kristi lärjungar 11 Evangelisation kan förstås på olika sätt. I Tillsammans för livet är tolkningen i första hand (den verbala) förkunnelsen om Jesus Kristus. Utifrån den missionsförståelse som antytts ovan (Vad menar vi med Församling?) är evangelisationen en central, men dock fortfarande del av Guds mission. 12 Teologisk grund, punkt 7: Framträdande drag i Equmeniakyrkans arv är betoningen av den personliga avgörelsen för Kristus. 11

stor vitaliseringsfaktor när det fylls på utifrån. Förnyelse och utveckling blir därför ofta en naturlig konsekvens av kvantitativ växt. Satsningen Vi vill växa som SMK initierade tillsammans med equmenia 2010 innehåller inte bara många goda idéer och analyser, den är också ett positivt uttryck för den obändiga längtan efter att få växa. Allra tydligast gestaltas denna längtan hos barnet, som ser fram emot olika faser i livet då det ska bli större, starkare, friare, längre, utan att be om ursäkt för det. När allt detta är sagt ska det till slut understrykas: kvalitet är viktigare än kvantitet. Ett liv i Jesu efterföljd leder inte alltid till attraktion och förmering. Berättelserna om Jesus illustrerar det. Vid vissa tillfällen undviker Jesus mängden och satsar på några få. Vid andra tillfällen lämnar skarorna honom. Men intrycket är och förblir att Jesus drar människor till sig. Så vad är målet för församlingsutveckling? Utifrån vad som skrivits om församlingen ovan skulle ett svar kunna vara: att församlingen är en gemenskap - som är medveten om att den utgör en mötesplats för det gudomliga - som gör Jesus Kristus synlig i världen - som möter människors behov i alla åldrar och livssituationer - som är radikalt gränsöverskridande i mötet med den andre - som präglas av liv och växande och ger upphov till nya församlingar Ett annat sätt att uttrycka saken är att använda Equmeniakyrkans vision och tillämpa den på församlingen. En gemenskap för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Varje församling behöver formulera sin vision och sina mål. Den bild som tecknats i avsnitten kan då bilda en grund för hur man uttrycker sig. 12

NYA FÖRSAMLINGAR Förutsättningen för församlingsutveckling är att det finns församlingar. Vi tar dem många gånger för självklara, men det kan vara bra att påminna sig om att alla församlingar en gång har startats från grunden. Även om församlingen är ett Andens verk så har varje kristen gemenskap sin bakgrund i att ett antal människor beslöt att bilda den. När Equmeniakyrkans bildarsamfund uppstod fanns det redan många församlingar i Sverige. Ändå ansågs det naturligt och viktig att grunda nya. Hela vår existens bygger på att de gjorde så. Men efter hand blev det inte lika självklart och naturligt. Det är en hållning som vi måste ändra på. Församlingsplantering är en uppgift för hela kyrkan och alla församlingar. Alla kan inte bli församlingsplanterare, men alla kan bidra till församlingsplantering. Varje församling kan vara med och så ett frö till en annan församling genom att vara moderförsamling eller stödförsamling åt ett pionjärprojekt. Att vara moderförsamling innebär att man med stöd från pionjäransvariga inom kyrkan tar initiativ till att påbörja ett arbete med sikte på att en ny församling ska bildas. Moderförsamlingen kan ansöka om ekonomiskt bidrag för att någon eller några ska kunna anställas för att leda pionjärprojektet. Församlingen engagerar sig också på olika sätt när det gäller ledning och ansvar för den nya gruppen och dess verksamhet. Församlingsplantering är inte det sista steget för den fulländade församlingen. Det kan vara ett tidigt steg som faktiskt bidrar till församlingsutveckling. Erfarenheter visar att den församling som vågar satsa på att en ny gemenskap ska bli till, genom att både ge av sin tid, pengar och ett antal människor som blir delaktiga i processen, vitaliseras i sitt eget församlingsliv och växer, trots att de kanske i ett första skede blir av med en grupp människor. Församlingsutveckling och församlingsgrundande hör ihop. En församling utvecklas genom att knoppa av och en ny församling behöver också utvecklas för att bli en församling som präglas av förnyelse, utveckling och växt. VILKA EGENSKAPER LEDER TILL FÖRNYELSE, UTVECKLING OCH VÄXT? Det finns många teorier om vilka egenskaper, förhållningssätt och handlingar som kan leda till förnyelse, utveckling och växt. När en församling eller rörelse börjar blomstra på ett extraordinärt sätt är det många som låter sig inspireras av dem. Kanske åker man på studiebesök till församlingen eller lyssnar på församlingens ledare för att förstå vad det var som gjorde att just denna församling började växa. En inte så ovanlig respons på det man ser och hör är kopiering av den växande församlingens verksamhet, struktur och språk. Det kan gå alldeles utmärkt men det finns också en stor risk att det inte fungerar. Det arbete som bär frukt i ett sammanhang behöver inte göra det i ett annat, helt enkelt för att behoven, kulturen, situationerna och vi människor är olika. Särskilt svårt blir det ofta när 13

en församlingsmodell ska överföras från en annan kontinent (t ex Amerika) till vår del av världen. Det betyder inte att lärdomar från andra länder skulle vara ointressanta. Tvärtom, behöver vi som församlingar ösa ur hela den kristna kyrkans rika skattkammare (Ef 3:17-19). Men det vi ska ta efter är inte i första hand arbetssätt och modeller utan principer; d v s de generella förhållningssätt och värderingar som oavsett hur man tillämpar dem i praktiken leder till förnyelse, utveckling och växt. Låt oss t ex säga att församling A genom omvärldsanalys, gåvoupptäckande, goda strukturer och en passion för ungdomar har startat ett mycket framgångsrikt idrottskonfirmationsarbete. Församling B tar starka intryck av församling A och påbörjar också ett sådant arbete. Dock med ett tämligen nedslående resultat. Kyrkan ligger nämligen inte i ett område med tonåringar, medlemmarna är ganska ointresserade av sport och organisationen är dessutom så bristfällig att ledarna tappar lusten. Hade församling B istället gjort samma förarbete som A och lärt av deras principer hade de troligen upptäckt att det bor mycket studenter i kyrkans närhet, att det finns flera goda samtalsledare i församlingen och att många finner en glädje i att tala om sin tro. De hade kunnat samla flera till föreläsningar och öppna samtal om tro. På sidan 9 summerades några förhållningssätt från strategisk plattform. De är ett exempel på principer eller inriktningar som kan tillämpas mycket olika beroende på sammanhanget. De förutsätter inte en viss storlek på församlingen eller att den befinner sig i en storstad eller på landsbyggden. En utmärkt liten skrift för var och en som arbetar med församlingsutveckling är Klas Lundströms Den mindre församlingen. För det första bör man notera att definitionen av en mindre församling är att den har i snitt upp till 100 gudstjänstbesökare och/eller aktiva medlemmar. Det innebär att de allra flesta (närmare 80%) av Equmeniakyrkans församlingar tillhör denna kategori. Lundströms beskrivning av vad som kännetecknar dessa församlingar och vilka möjligheter de har är därför mycket relevant för 8 av 10 av våra församlingar. Lundström presenterar bland annat en genomgång av ett antal undersökningar som gjorts utifrån församlingar som har vänt utvecklingen. 13 En av undersökningarna som innefattas är den svenska Växande Församlingar, av Klas Eriksson och Cahtrine Nygren (NFU/Svenska Baptistsamfundet, 2008). De analyserar 15 svenska församlingar och kommer fram till nio gemensamma nämnare för dessa 14. Utgångspunkten i denna 13 Lundström, Klas: Den mindre församlingen, s 146-157 14 (1) Krismedvetenhet, (2) Relevant verksamhet (Gudstjänst, smågrupper och diakoni), (3) Varm, öppen och välkomnande atmosfär, (4) Prioritering av personliga relationer, (5) Berörande andlighet, (6) Målmedvetenhet och betoning på missionsuppdraget, (7) Betoning på omvändelse, (8) Öppenhet för förändring och nya intryck, (9)En dynamisk och rikt utrustad pastor. Den mest kontroversiella punkten vilket författarna är medvetna om utgörs av den om pastorns egenskaper ( dynamisk och rikt utrustad ). 14

undersökning har varit kvantitativ växt, d v s vad kännetecknar några svenska församlingar som har växt medlemsmässigt under en viss tidsperiod. Frågan om relationen mellan kvantitet och kvalitet blir här åter aktuell. Är en församling bra bara för att den växer? Svaret är förstås nej, men samtidigt kunde vi tidigare konstatera att sambandet mellan kvantitet och kvalitet är starkt. Den växande församlingens framgångsfaktorer behöver utvärderas utifrån Jesu liv och lära. I en del undersökningar nämns den diakonala sidan av evangeliet nästan inte alls. När Jesus i Matt 25 talar om att ge den hungrige mat och den nakne kläder är motivet inte framgång utan att över huvud taget vara en del av Guds rike. Det finns alltså kvaliteter som ur ett evangeliskt perspektiv tycks omistliga oavsett om de genererar kvantitativ växt eller inte. Ett annat exempel är mångfald. I den amerikanska församlingsväxtrörelsen konstaterades att socialt homogena församlingar hade större växtpotential än heterogena. Statistiskt sett var det sant, åtminstone i USA. Undersökningar i Europa kunde dock visa andra resultat. I vilket fall som helst är det ett exempel på hur en kvantitativ växtfaktor kan stå i opposition till evangeliet, som snarare lyfter fram den gränsöverskridande gemenskapen som en väsentlig gestaltning av Guds rike. Vad som framgår vid läsningen av t ex Växande församlingar är dock att både förutsättningar, förhållningssätt och verksamhet i dessa församlingar kan betecknas som evangeliskt kvalitativa. Här nämns också diakoni som en betydelsefull verksamhet. Lundström sammanfattar de olika undersökningarnas slutsatser i sju olika områden. Dessa stämmer väl överens med de åtta särdragen i Naturlig Församlingsutveckling (NFU), där man utöver områdena också anger hur särdragen bör vara för att skapa växt. 15 Eftersom NFU har använts i många av Equmeniakyrkans församlingar sen 2000 och de utgör det huvudsakliga mätredskapet i vår färdväg, används de här som utgångspunkt för vilka egenskaper som leder till förnyelse, utveckling och växt. 16 Särdragen har kompletterats med uppgifter från några andra undersökningar som utöver Lundströms sammanfattning (L) och Växande församlingar (E/N) är: Vi vill växa (SMK). En svensk undersökning som gjordes 2009 inom Svenska Missionskyrkan och equmenia. Undersökningen var en del av en omfattande satsning i syfte att belysa och stödja församlings- och föreningsutveckling med inriktning på både kvantitativ och kvalitativ växt. Utifrån undersökningen togs ett antal tillväxtfaktorer fram. I denna uppställning finns flera förutsättningar och förhållningssätt nämnda. 15 Resultatet bygger på en internationell enkätundersökning som Christian Schwartz och Christoph Schalk genomfört. Den ursprungliga frågan löd: vilka gemensamma nämnare utmärker församlingar som växer? 16 Drygt 200 av Equmeniakyrkans församlingar har sen 2000 gjort åtminstone en NFU-undersökning. 15

Veritas (ECC). Det amerikanska samfundet Evangelical Covenant Church (ECC) har i sitt arbete med Congregational Vitality och färdvägen Veritas formulerat 10 kännetecken på en frisk och missionell församling. 17 Faktorer som sticker ut i deras punkter är diakoni och rättvisefrågor samt internationellt engagemang, vilka borde ha en given plats i en församling som är växande i bred bemärkelse. Utrustande ledarskap En gudfruktig ledarskapskultur (ECC) En dynamisk och rikt utrustad pastor (E/N) Ledarskap med enighet, delaktighet, driv, generationsväxling, och anställd medarbetare (SMK) Funktionella strukturer Även ECC Gåvobaserad verksamhet Relevant verksamhet i form av diakoni, Gudstjänst och smågrupper (E/N) Exempel på verksamhet nämns under andra rubriker: diakoni, socialt och internationellt engagemang, mötesplatser för andlig fördjupning, Alpha, arbete bland barn och unga. Inspirerande Gudstjänster Även SMK, ECC, E/N. Samtliga av Lundströms undersökta församlingar framhåller gudstjänstens betydelse. Livsnära Smågrupper Tre av Lundströms undersökningar framhåller smågruppens betydelse Hängiven andlighet Berörande andlighet (E/N) Erbjuder mötesplatser för andlig fördjupning 18 (SMK) Mötet med Jesus förvandlar människors liv (ECC) Bibelns och bönens centrala plats (ECC) Uppoffrande givande och livsstil (ECC) Kärleksfulla relationer Trovärdig kristen gemenskap (ECC) Prioritering av personliga relationer (VF) Behovsorienterad evangelisation Målmedvetenhet och betoning på missionsuppdraget (E/N) 17 Dock är det oklart om ECCs faktorer bygger på en undersökning om vad som faktiskt utmärker växande församlingar eller om det snarare är teologiska värderingar. Observera också de efterföljande punkterna Living it out som visar vilka konkreta uttryck dessa kännetecken visar sig genom. 18 En ton som lockar till att växa i tron 16

Betoning på omvändelse (E/N) Medveten evangelisation (ECC) Möter vuxnas längtan 19 (SMK) Inbjuder regelbundet till omvändelse och medlemskap (SMK) Varm, öppen och välkomnande atmosfär (VF, SMK) Diakoni och samhällsengagemang (SMK och ECC) Lever diakonalt i samhället 20 (SMK) Diakonalt arbete och engagemang för social rättvisa (ECC) Globalt perspektiv och engagemang (ECC) Engagerat arbete Barn och unga (SMK) Förnyelse i barn och ungdomsarbetet (L) Det man måste komma ihåg när man ser dessa särdrag är dels att de var för sig kunde ha mycket olika uttryck i olika församlingar och dels att de är sammanfattningar av flera individuella praktiker och upplevelser. Hängiven andlighet förutsätter inte karismatiska uttryck. Det är inte heller så att man frågar församlingsmedlemmarna om vad de tycker om hängiven andlighet eller om de bedömer att de är hängivet andliga. Istället är de en sammanfattning av vilken betydelse tron, bibeln, bönen och vittnandet m m har i den enskildes liv. De frågor som ställs i detta sammanhang utgår förstås från ett visst ideal, som man kan ha delade meningar om. Å andra sidan ligger de nära den bild som ges i teologisk grund av trons kraftkällor. Listan ovan ger en översiktlig bild av de områden som församlingar behöver arbeta med. Den ger också en antydan om hur riktningen behöver se ut om man vill uppnå förnyelse, utveckling och växt. Det räcker till exempel inte att ha smågrupper, de behöver också vara livsnära. Den kan därför användas i ett samtal i församlingen eller ledningsgruppen där man utifrån självanalys söker förstå sin situation; var man har sina styrkor och svagheter. Genom den enkätundersökning som presenteras nedan erhålls en mer kvalificerad bild av hur församlingsmedlemmarna bedömer hur de själva och församlingen mår. Utifrån den kan församlingen arbeta målinriktat. UPPGÅNG OCH NEDGÅNG. VAR BEFINNER SIG FÖRSAMLINGEN? ECC har i sitt arbete med församlingsutveckling också tecknat en bild av vilka olika hälsosituationer en församling kan befinna sig i. Den ideala situationen är en församling som är healthy and missional 21. Bestämningarna ofta, ibland, sällan eller aldrig relaterar till i vilken utsträckning församlingen ser konkreta uttryck för att vara frisk och 19 Exemplifierade med Alpha. Övergång från borde till längtan 20 Hög andel betjänade lyftes fram 21 Det är inte helt givet hur man ska översätta dessa ord, men innebörden handlar dels om att församlingen är frisk, d v s inte lider av allvarliga brister som förhindrar växt och dels är engagerade för Jesu sak i världen. 17

missionell, d v s att människor kommer till tro, integrerar Guds i ord i sina liv, tjänar med sina gåvor, ber tillsammans, offrar, hanterar konflikter konstruktivt, hjälper människor i nöd m m. 2 Stabil församling Ibland Tryggt och bekvämt Låg nivå av frustration över andra Självtillräcklighet God organisatorisk ordning Vem skulle inte gilla vår församling? 3 Församling i kritiskt skede Sällan Oro Otillräcklighet Fruktan Förvirring Någonting är fel 1 Frisk och missionell församling Ofta Förväntan Tacksamhet Entusiasm och energi Enhet och kärlek Vi gör skillnad i vårt samhälle och utanför 4 Församling i riskabelt läge Aldrig Vrede och skuldbeläggning Mindervärde Förlust Förnekelse Om vi bara hade skulle vi växa igen En stabil församling fungerar och mår bättre än en församling i det kritiska skedet. Men öppenheten för förändring är ofta större i den senare. Församlingen som befinner sig i det kritiska skedet vet att något måste hända om den alls ska överleva. En sådan församling behöver inte heller först bli stabil för att sedan bli frisk och missionell. Den bör istället uppmuntras att gå direkt från position 3 till 1. Den stabila församlingen är snarare en gemenskap som har varit frisk och levande men stagnerat och stelnat i sina former. I denna tankegång ligger en viktig förståelse av utveckling och förnyelse. Även den mest vitala församling måste fortsätta att hålla det nya nytt, liksom ett bra fruktträd behöver vårdas, skördas, vattnas, beskäras och skyddas från parasiter. Och inte minst: dess goda frön behöver planteras så att nya träd kan växa upp. Församlingsutveckling gäller därför alla församlingar och behöver vara något ständigt pågående, även om det ser olika ut beroende på var församlingen befinner sig. I ECCs färdväg Veritas används de fyra positionerna först i ett gemensamt samtal där medlemmarna får ställa sig i ett av de fyra hörn där de menar att församlingen befinner sig. I ett andra skede när församlingen har gjort en enkätundersökning görs en bedömning där handledaren utifrån resultaten och en bredare analys anger den aktuella gemenskapens position samt därmed hur och på vilka områden man behöver utvecklas. I 18

Equmeniakyrkans färdväg använder vi framför allt denna fyrhörning som en del av ett samtal i församlingen och som ett generellt sett att tala om den aktuella församlingens läge. FÖRSAMLINGENS TRE FÄRGER Ett annat fruktbart sätt att tolka församlingens läge är den treeniga kompassen med tre färger, som tagits fram av NFU-grundaren Christian Schwartz. Det är en trinitarisk modell som utgår från Skaparen (grönt), Frälsaren (rött) och Livgivaren (blått). De olika färgerna representerar därmed olika sidor av Guds verk och församlingens liv - Grönt relaterar till reflexion och samhällsengagemang - Rött relaterar till budskap, lära och evangelisation - Blått relaterar till upplevelse, känsla och beröring Schwarz tes är att en fungerande församling återspeglar alla tre färgerna på ett balanserat sätt. Vissa församlingar betonar bara en enda färg och riskerar därmed att bli intellektualistiska (gröna), lagiska (röda) eller världsfrånvända (blåa). Andra församlingar har två klara färger, medan den tredje är blek. En församling kan t ex vara röd och blå men saknar då samhällsengagemang och eftertanke. Kritiska frågor i relation till förkunnelsen är inte önskvärda i den församlingen. Andra församlingar är gröna och blå; det finns gott utrymme för andlighet och upplevelser samtidigt som det skapas mötesplatser för samtal och diskussion om allt från religion till politik, men konturerna av Jesus är otydliga. O s v. I Schwarz bok Sätt färg på livet med naturlig församlingsutveckling beskrivs den trefärgade kompassen ingående. Med hjälp av exempel och tankar därifrån kan man lära sig att se vilka färger som en församling återspeglar respektive saknar. Även här kan man i ett möte med hela församlingen göra en övning i självskattning. En första fråga kan vara: Vilken färg är mest framträdande i vår församling? Därefter: Vilken är minst framträdande? I ett tredje steg kan man erbjuda kombinationer: - En helgrön församling - En helröd församling - En helblå församling - En grönblå församling - En grönröd församling - En grönblå församling - En rödblå församling - En församling med färgbalans 19

FÖRSAMLINGSKULTUR. VÄRDERINGAR OCH BETEENDEN Med församlingskultur avses här den helhet av historia, fysiska förutsättningar, beteenden och värderingar som präglar en församling. Församlingens historia eller berättelse bildar på många sätt grunden till de andra kulturkomponenterna. Tidigare beslut, handlingar och händelser bestämmer i hög grad i vilken lokal församlingen möts samt vilka värderingar och beteenden den har. Den församling som vill förstå sitt nuläge behöver därför ha kunskap om sin historia. En församlings identitet stärks då medlemmarna kan formulera sin gemensamma berättelse. De fysiska förutsättningarna är den eller de lokaler som församlingen har. Dels påverkar de hur församlingens arbete och liv gestaltas och dels ger de ett underförstått budskap om gemenskapens värderingar. Kyrksalens utformning har t ex stor betydelse för hur man firar gudstjänst. Var lokalerna för barn och unga finns och hur de ser ut säger en del av hur man ser på de yngres plats i församlingen. En församling som inte har några lokaler ger ett annat intryck än den som har en stor kyrka. Det finns otaliga beteenden i en församling, vilka sammantaget spelar en stor roll för hur den upplevs. Det gäller allt från hur vi hälsar på varandra och på nya besökare, hur medverkande och deltagare rör sig i gudstjänsten, hur vi samtalar med varandra vid kyrkkaffe och i församlingsmöten, om och hur vi möts utanför kyrkan, i smågrupper, om vi äter tillsammans i våra hem, vilka samtalsämnen som är vanliga och vad vi helst inte pratar om, hur besvärliga och annorlunda människor samt konflikter hanteras. Vad händer med människor när personliga eller församlingsrelaterade kriser och trauman inträffar? Hur reagerar gemenskapen på förändringar? Vissa beteenden kan vara tämligen homogena medan andra ger uttryck för individuella olikheter. Andra frågor som relaterar till församlingskultur är följande: Vilka roller och egenskaper premieras i församlingen? Vilka grupper eller individer osynliggörs? Vilka är det som väljs till förtroendeposter i församlingen? Finns det människor som inte är födda i Sverige? Bor församlingens medlemmar i hus eller hyreslägenheter? Hur färdas människor till kyrkan? De beteenden som beskrivits visar vilka värderingar som gemenskapen och de enskilda har. Dessa värderingar kan delas in i uttalade och outtalade. De uttalade värderingarna i en församling är oftast teologiska och generella. En generell värdering kan vara att Bibeln är församlingens viktigaste eller enda rättesnöre för utformningen av dess tro och liv. En sådan nedskriven hållning kan vara viktig för församlingen men det är inte säkert att den får omedelbar verkan på beteenden, som t ex hur vi talar med varandra i församlingsmötet. Då behöver man antingen förtydliga hur Bibeln är ett rättesnöre när det gäller kommunikation (kanske genom att lyfta fram talet om Andens frukter i Gal 5:22-23) eller helt enkelt formulera en värdering om hur vi samtalar med varandra. I vår församling 20

förhåller vi oss respektfullt i relation till varandra, försöker förstå varandra och undviker nedsättande kommentarer. (Se exempel på sådana värderingar i Veritas, s 3) Värderingarna kan vara formulerade i en församlingsordning eller i ett annat dokument där församlingens liv och tjänst presenteras. Det finns värderingar som inte har samma formella status men som ändå har uttryckts på flera sätt av pastor och andra ledare att de uppfattas som giltiga. Församlingsföreståndarens förkunnelse visar i längden vilka värderingar som han/hon anser viktiga. Många uppfattar troligen att de värderingarna är gemensamma och officiella. I de flesta församlingar finns också värderingar som inte uttalas men som ändå fungerar och tar sig uttryck i beteenden. Dessa är det svårt för nya människor att förstå och ta till sig. Problemet är att grunden för vissa beteenden inte heller är klara för dem som varit med i församlingen länge. Jag har förstått att man gör så här, men jag vet egentligen inte varför. Om nya besökare vågar fråga kan det ge upphov till goda samtal om vilka värderingar som gäller. Nya människor har också lättare att uppmärksamma värderingar som inte efterlevs. T ex: Jag har märkt att ni talar mycket om uppoffrande kärlek i församlingen, men ändå verkar ni ha väldigt lite tid att hjälpa varandra med praktiska saker Slutligen finns så gott som alltid värderingar där enskilda eller grupper står emot varandra. För vissa områden som innefattar etik kan det ge upphov till svåra spänningar och konflikter, som kan påverka och t o m förlama församlingens arbete. I några av de presenterade undersökningarna ovan, framför allt Vi vill växa, anges också ett antal förutsättningar och förhållningssätt för utveckling: Öppenhet för förändring och nya intryck (E/N) Krismedvetenhet (E/N, SMK) och uppriktighet (SMK) Söker stöd och inspiration utifrån (SMK) Ser möjligheterna i det som finns (SMK) Ser och satsar utanför sig själv 22 (SMK) Bibelns och bönens centrala plats (ECC) Utöver dessa kan en annan väsentlig egenskap läggas till: långsiktighet. Många församlingar hör om nya koncept och prövar dem en kort tid. Det kan vara Alpha, Recovery, Willow Creek, Pilgrimsvandring, Brommadialogen, Sinnesrogudstjänster, Livsnära smågrupper, Kurs i konsten att leva m m. Samlingar, grupper och kurser genomförs 1-2 år och därefter prövar man något nytt. Men det tar aldrig riktigt skruv. Antingen fortsätter församlingen att hoppa från det ena till det andra eller också resignerar man till slut och konstaterar: Vi har prövat allt, inget fungerar. Sanningen är väl snarare att man aldrig gav planerna någon riktig chans. Förändring tar tid. 22 Pionjärt arbete, internationellt engagemang, offrande, mångkultur, delaktighet i ett större sammanhang. 21

När en församling som har prövat allt möter Färdväg kan den antingen tänka: det är ingen idé, det är ju bara ännu ett koncept som inte leder någonstans eller Visst, förra året körde vi Alpha nu prövar vi Färdväg. Det blir kul. Den senare inställningen är problematisk av minst två skäl. För det första är Färdväg och Alpha inte två jämförbara kategorier. Alpha kan vara en del av ett större utvecklingsarbete, men Färdväg betecknar själva färdvägen, sättet att tänka och handla som församlingen aldrig blir färdig med. Även om en församling inte fortsätter med samma handlingsprogram och metoder så behöver den hjälp att tänka åtminstone 5 år framåt och gärna 20. Församlingen är Kristi kropp och Andens tempel, inte ett kortsiktigt projekt. De egenskaper som har beskrivits ovan ger uttryck för församlingens personlighet, självbild och energi och är en del av de värderingar och beteenden som ingår i kulturen. Församlingen behöver i inledningsfasen av sitt utvecklingsarbete tillsammans med handledaren samtala om i vilken grad ledningen och gemenskapen har de förutsättningar som nämns i dessa punkter. Arbete med församlingens förnyelse, utveckling och växt innebär bearbetning av församlingens kultur, både det som är gott och det som är ett hinder för växt. Det handlar om - att kunna, förstå och lära sig av sin gemensamma berättelse - att förändra gemensamma och individuella beteenden - att bli medveten om faktiska värderingar och värderingsmotsättningar - att processa och formulera centrala värderingar för förnyelse, utveckling och växt - att anpassa fysiska förutsättningar så att de rimmar med de uttalade värderingarna. Ingenting förändras om inte kulturen förändras. John Wenrich från ECC konstaterade att Kultur äter goda visioner till frukost. Aldrig så många skrivna och uttalade visioner hjälper inte om de inte också influerar kulturen, i första hand beteenden och värderingar, i församlingen. Se vidare Shaping and Managing a Culture of Vitality, en powerpoint-presentation (på engelska) från ECC/Veritas. 22