Stenåldern Innan det blev stenålder var hela Norden täckt av tjock is. Isen kunde bli upp till 3 km tjock. När isen smälte kom de första människorna till det som nu är Sverige. De första som kom var jägare som följde efter de djur som flyttade efter isen som smälte. De klarade av livet i skogen ganska bra. Denna tidsperiod kallades stenåldern för att de använde sten till mycket, till exempel matlagning, verktyg, spjutspetsar och knivar. De första människorna i Norden bodde i enkla hus/tält för att de flyttade ofta då de följde maten det vill säga de vilda djuren. För ca 6000 år sedan blev en del av jägarna istället bönder. Om man var bonde så behövde man inte flytta. Bönderna lärde sig bruka jorden och hade även djur. Djur på stenåldern På stenåldern fanns det djur precis som idag. De första djuren som fanns var renar, mammutar och andra djur som klarade kylan. När det blev varmare kom det fler och fler djur. Till exempel får, kor och grisar. På jägarstenåldern var djuren byten vid jakt, men under bondestenåldern började man att lära sig att ta vara på djuren och vad de kunde ge, exempelvis mjölk. Grisar, får, hundar, kor och oxar är exempel på djur som fanns kring människorna. Man började även att använda djur som husdjur. Gudarna på stenåldern På stenåldern bad man till olika gudar. Man bad för att skörden skulle bli enklare och bättre. En av gudarna man bad till var solguden. Det fanns även en högtidsdag där man firade solguden. Då offrade man exempelvis djur, vapen eller hantverk för att få guden på sin sida.
Begravningarna På stenåldern trodde man på ett liv efter döden. När man begravde personer så lade man ner olika saker som den döde kunde ha användning av i sitt nästa liv. Vapen och verktyg Det fanns olika vapen och verktyg på stenåldern som hacka, spjut, kniv och pilbåge. De var oftast gjorda av flintasten, ben, horn och trä. Maten på stenåldern På stenåldern använde människorna något som kallades kokgrop för att tillaga maten. I kokgropen la man uppvärmda stenar som man använde när man skulle tillaga maten. De använde också varma stenar för att koka vatten. Elden var väldigt viktigt på stenåldern, förutom att den användes som både värme och ljuskälla så användes den till att laga mat och koka vattnen med. Man åt bland annat kött, fisk, frukt, bär, nötter och frön. Livet på stenåldern. Livet på stenåldern var jämfört med idag ganska hårt. Man fick till exempel tillverka sina kläder av skinn från djuren. För att skinnet skulle bli mjukt och klara väta garvade man skinnet i fett. Man fick jaga och plocka sin egen mat. För att hålla värmen och för att kunna laga mat var man tvungen att göra man upp eld.
Bronsåldern Bronsåldern var en period som började ungefär år 1 800 f.kr. Då kom det köpmän till Norden, köpmännen hade med sig en stark metall som glänste som solen, metallen kallades för brons. Metallen Brons är en blandning av metallerna koppar och tenn. Människorna bytte skinn och hudar mot brons, men brons var en dyr metall så bara det skickligaste och rikaste människorna kunde köpa eller byta till sig brons, och därför var det fortfarande många som använde sig av flinta och sten. På bronsåldern bodde alla bönder i små byar, där hjälpte bönderna varann. Husen var ganska stora men ännu hade man inga stall till djuren, de gick ute hela året. Männen på gården födde upp husdjur och fiskade, jagade och byggde hus, båtar och vagnar. En del bönder hade slavar, fast på den tiden kallades slavarna för trälar. Trälarna gjorde det allra tyngsta och jobbigaste arbetet. Männen fångade in vilda hästar som det tämjde och använde till att dra plogar och vagnar. Kvinnorna på Bronsåldern skötte ofta hushållet, tog hand om barnen och lagade mat. Maten kunde vara allt från nötter, gröt och bröd till kött och fisk. Kvinnorna sydde också kläder, sängkläder och väskor i vävda ylletyger och ylletrådar. Nålen var antingen gjord av ben eller av brons. På sommaren tog kvinnorna med sig barnen och samlade bär, frukter och nötter.
järnåldern I Norden varade järnåldern mellan 500 före Kristus och ca 1050 efter Kristus. Tidsperioden ca 800 1050 kallas vikingatiden. Arkeologer har hittat saker i marken, t.ex. gravar med skelett från människor, vapen, föremål av järn, matrester, kläder, lerkrukor och grytor. Därför vet vi ganska mycket om järnåldern. Detta är också anledningen till våra kunskaper om stenåldern och bronsåldern. Järn Man började använda sig av järn istället för brons. Järn var ett mer tåligt material eftersom det sällan gick sönder och var lätt att göra vasst. Det var dessutom billigare än brons och järnmalm fanns på många platser. Av järn gjorde man redskap, vapen och rustningar. Mat och djur Människorna levde tillsammans med djuren. Om det var en rik familj kunde de äga många kor, kalvar, får, getter, grisar och hästar. De lagade maten på eldstaden inuti huset för att ha nytta av värmen. Man fick spara mat så att det räckte hela vintern så att de inte behövde svälta. Av korna fick de mjölk. De kunde även göra ost av mjölken. Man samlade även bär, nötter och rötter som tidigare. Det man har upptäckt bland olika fynd från gravar är att det fanns katter i Sverige under järnåldern. Man har inte hittat ett enda kattskelett från bronsåldern eller stenåldern. Hus och båtar På järnåldern bodde människorna i långa hus med tak av grästorv eller vass och väggar av flätade grenar. Ofta hade man flera rum i huset. I ett rum kunde djuren bo och i ett annat rum bodde människorna. Det var ofta varmt och skönt i huset för det brann alltid en eld. Man började även bygga båtar av träplankor med nitar av järn vilket gjorde att de kunde bygga större och tåligare båtar. Detta gjorde det möjligt att resa längre bort än tidigare.
Nöjen Familjen på järnåldern jobbade inte jämt. De kunde även åka skridskor. Skridskorna var gjorda av remmar och ben. Både vuxna och barn tyckte om idrott, att leka, spela och lyssna på musik. De spelade tärning och ett slags schack. De simmade, spelade benflöjt, sjöng om gudarna och berättade spännande sagor. Kläder Människorna gjorde kläder av lin och ull. Kläderna närmast kroppen var av lin för att de var mjuka och sköna. Kläderna av ull skyddade mot regn och höll människorna varma. De gjorde nålar av trä eller ben för att hålla upp kläderna. Trälar Trälar var slavar. Trälar ägde ingenting. De jobbade hela tiden. Ibland offrades trälar till gudarna. Man kunde bli träl på olika sätt. Fria fattiga människor kunde tvingas att sälja sig själva eller sina barn som trälar för att överleva. Man kunde bli tillfångatagen under strid eller under ett plundringståg. Runskrift När man började resa mer så träffade man på nya kulturer och lärde sig nya saker. Man såg att andra människor kunde kommunicera via ord/bokstäver som de skrev på skinn. När de återvände hem så började de rista egna bokstäver på ben, trä och sten. Bokstäverna kallades för runor. När de kom tillbaka från en resa eller när något viktigt hänt så kunde de resa stenar med runskrift och bilder. Resor Människorna reste för att byta saker med varandra. De reste mycket till södra Europa för där fanns mycket som man inte kunde få tag på i Norden. De reste med båtar. Ibland kunde de vara borta så länge som flera år. Under senare delen av järnåldern (vikingatiden) så reste man också för att plundra.
En orolig tid Det blev allt vanligare med strider om byar och värdefulla saker. Människorna byggde borgar/staket runt sina byar för att skydda sig. Pojkarna/männen tränades för att bli krigare. Det fanns även kvinnliga krigare. Gudarna och döden När en människa dog så la de saker i graven som de kunde få användning för i sitt nästa liv. En vanlig form av begravning var när man begravde en person och la stenar runt graven och på graven. De gravarna kallas för stensättningar. En del av gravarna var små och en del var stora. Man blev oftast begraven i gravfält nära byn. Man trodde på många olika gudar. Man trodde att gudarna kunde hjälpa till så att skörden blev lyckad, att man fick lycka med kärleken och att man skulle gå segrande ur en strid. Några exempel på gudar är Tor, Oden, Frej och Freja. Människorna kunde offrade mat, värdefulla föremål och ibland människor till de olika gudarna. Lycka till!