S V E N S K av fa l l s f ö r b r ä n n i n g

S V E N S K av fa l l s f ö r b r ä n n i n g BÄST I VÄRLDEN

2 Torsviksverket i Jönköping, som togs i drift 2006, förbränner 20 ton avfall varje timme. Foto: Anders Arvidsson

Avfall blir energi Varje svensk producerar årligen drygt 500 kg hushållsavfall ett halvt ton. Tack vare en effektiv avfallshantering tas det allra mesta av hushållsavfallet i Sverige till vara. Av ett halvt ton hushållsavfall behandlas cirka 60 kg biologiskt. Det ger näring, som kan återföras till jordbruket, men det ger även fordonsgas. Cirka 190 kg går direkt till materialåtervinning och omkring 240 kg till avfallsförbränning med energiutvinning, vilket bidrar till att förse landet med el, värme och kyla. Resten är inte lämpligt att återvinna utan deponeras på ett säkert sätt. Drygt två miljoner ton hushållsavfall förbränns årligen i svenska anläggningar, som dessutom behandlar lika mycket avfall från industrier och andra verksamheter. Förbränning av avfall ger värme, som motsvarar behovet för 810 000 villor, cirka 20 procent av all fjärrvärme som produceras. Det ger också el, motsvarande behovet för nästan 250 000 villor. Internationella jämförelser visar att Sverige är världsledande på att utnyttja energin i avfallet. Avfallsförbränning med energiutvinning är en väl etablerad energikälla i Sverige. Den första förbränningsanläggningen togs i drift 1904 i Lövsta utanför Stockholm. Under senare delen av 1940-talet började fjärrvärmenäten byggas ut i samband med den omfattande nybyggnationen efter andra världskriget. Det skapade avsättning för energin från avfallsförbränning. Under 1970-talet startade den stora utbyggnaden av avfallsförbränningsanläggningar. Sverige har haft stränga krav på utsläpp från avfallsförbränning till vatten och luft sedan mitten av 1980-talet. De flesta utsläpp har minskat med 90 99 procent sedan dess tack vare ständig teknisk utveckling och bättre sortering av avfallet. Svensk avfallsförbränning med energiutvinning är ett miljömässigt, ekonomiskt, tryggt och stabilt bidrag till landets energiförsörjning. 3

M i l j ö f ö r d e l a r m e d avfallsförbränning Avfallsförbränning med energiutvinning är en återvin energiutvinning ur avfallet. Det finns alltså ingen mot- Deponering av organiskt avfall är förbjudet sedan 2005. ningsmetod, som täcker en ansenlig del av Europas en sättning mellan de olika behandlingsmetoderna. I Sverige Avfallsförbränning har till stor del ersatt deponering ergibehov. Ett exempel på detta är att det i hela Europa materialåtervinns knappt 50 procent av hushållsavfallet, som behandlingsmetod och utsläppen av växthusgasen behandlas cirka 50 miljoner ton avfall genom förbränning en något mindre andel går till avfalls-förbränning med metan från deponierna har därmed minskat kraftigt. Av varje år. Det motsvarar värmebehovet för befolkningen i energiutvinning. Endast fyra procent av hushållsavfallet fallssektorn har minskat utsläppen av växthusgaser med Sverige, Norge, Island, Finland, Danmark, Estland, Lett deponeras. 34 procent under åren 1990-2006. I en prognos från Kli land och Litauen. Enbart i Sverige ger avfallsförbrän matberedningen, som tillsatts av riksdag och regering, ningen lika mycket energi som 1,1 miljoner kubikmeter Avfall ska hanteras utifrån sina egenskaper och det inne beräknas utsläppen minska med 76 procent under åren (m 3 ) olja, vilket minskar utsläppen av koldioxid (CO 2 ) bär att det inte finns någon patentlösning på val av be 1990-2020. med 2,2 miljoner ton per år. Det är lika mycket CO 2 som handlingsmetod. De olika metoderna materialåtervin Sedan mitten av 1980-talet har förbränningskapaci 680 000 bensindrivna bilar släpper ut på ett år. ning, biologisk behandling, och avfallsförbränning med teten tredubblats och energiproduktionen femdubblats energiutvinning måste kombineras för att uppnå bästa medan emissionerna har minskat med nära 99 procent. EUs regler för avfallshantering, den så kallade avfalls- resultat. Val av behandlingsmetod varierar utifrån typ av hierarkin, säger att vi i första hand ska sträva efter att det inte uppkommer något avfall alls. De följande stegen avfall, lokala och geografiska förhållanden samt hur väl sorterat avfallet är. När alla faktorer vägts in är målet FAKTA: MILJÖTILLSTÅND 4 är återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning till exempel energiåtervinning och slutligen bortskaffande. Mängden avfall som uppstår i samhället styrs av många olika faktorer och är till stor del beroende på konjunkturen. Genom att utnyttja resurserna effektivt, förändra konsumtionsmönster och förlänga produkternas användningstid kan mängden avfall minskas. Återanvändning och återvinning är också två viktiga steg mot det som brukar kallas avfallsminimering. Flera europeiska undersökningar visar att länder med hög andel materialåtervinning också har hög andel största möjliga miljö- och samhällsnytta. Det avfall som uppkommer i hushåll, industrier och andra verksamheter speglar våra konsumtionsvanor. De farliga ämnen, som finns i varor och produkter, finns kvar när produkterna blir avfall. Avfall kan alltså innehålla ämnen som är farliga att sprida i miljön. Det ställs därför höga krav på all avfallshantering så att skadliga ämnen inte sprids. Vid förbränning bryts många skadliga ämnen ner och resterande ämnen binds i askan, vilket gör dem enklare att kontrollera, hantera och återvinna. För att driva en avfallsförbränningsanläggning behöver man, liksom för annan miljöfarlig verksamhet, ett tillstånd enligt miljöbalken. Tillståndet utfärdas av Länsstyrelsen eller Miljödomstolen och föregås av en prövning där den kommunala miljönämnden, närboende och allmänheten har möjlighet att lämna synpunkter. Inför prövningen måste verksamhetsutövaren lämna in en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som på ett grundligt sätt beskriver anläggningens miljöpåverkan. Där redovisas bland annat utsläpp till luft och vatten, buller samt transporter. Vid bedömning av verksamheten tas hänsyn till den lokala situationen, till alternativa lösningar och lokaliseringar.

FAKTA: MINDRE UTSLÄPP MER ENERGI Avfallssektorn kommer att minska sina utsläpp av växthusgaser med 76 procent under åren 1990-2020, enligt Klimatberedningens prognos. Avfallsförbränningen i Sverige gav 2007 lika mycket energi som 1,1 miljoner m 3 olja, vilket minskar CO 2 -utsläppen med 2,2 miljoner ton per år, lika mycket som 680 000 bensindrivna bilar släpper ut på ett år. Trots att avfallsförbränningen ökar så har utsläppen minskat, exempelvis har utsläppen till luft av tungmetaller från avfallsförbränning minskat med nära 99 procent sedan 1985. Och de samlade utsläppen av dioxiner till luft från samtliga landets avfallsförbränningsanläggningar har minskat från ca 100 g till mindre än 1 gram under samma period. Förbränning, energiproduktion och dioxin till luft från avfallsförbränning 1985-2006 MWh resp. ton Dioxin gram 14 000 000 105 12 000 000 90 10 000 000 75 8 000 000 60 6 000 000 45 4 000 000 30 Minskning emissioner 1985 2007 Förändring Stoft (ton/år) 420 24-94,3% HCl (ton/år) 8400 60-99,3% SOx (ton/år) 3400 196-94,2% NOx (ton/år) 3400 2101-38,2% Hg (kg/år) 3300 36-98,9% Cd (kg/år) 400 6-98,5% Pb (kg/år) 25000 51-99,8% 2 000 000 15 0 1985 1990 1995 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Energiproduktion, MWh Förbränning, ton Dioxin (till luft), g 0 Energiproduktion (MWh) 2800000 12151270 334,0% Behandlat avfall (ton) 1432100 4470690 212,2% 5

Därför har Sverige lyckats så bra Sverige är världsledande när det gäller att ta hand om och återvinna avfall. Avfallshanteringen utvecklas kontinuerligt och det är resultatet av ett långsiktigt och tålmodigt arbete, inte minst av kommunerna och deras bolag i samarbete med privata aktörer. Det har krävts risktagande för att utveckla ny teknik och mod att våga göra stora, men nödvändiga, infrastrukturinvesteringar. Det har gett invånarna en god service och ökat återvinningen. För att åstadkomma detta, har det bedrivits ett väl fungerande samarbete inom och mellan kommuner. Svensk avfallshantering har tre kategorier aktörer, som bär ansvar för avfall. Det är kommunerna, som ansvarar för hushållens avfall. Det är producenterna, som ansvarar för sina respektive produktgrupper, och det är industrin/näringslivet när ansvaret för avfallet inte faller på de två övriga. De svenska kommunernas ansvar för hushållsavfall har varit en förutsättning för utvecklingen av en långsiktigt hållbar avfallshantering. Under 2000-talet har utvecklingen drivits av samspelet mellan privata, statliga och kommunala bolag och anläggningar. Att uppföra en ny anläggning innebär höga investeringskostnader och det måste därför finnas avsättning för den värme som produceras. Det har det väl utbyggda fjärrvärmenätet i Sverige varit en garanti för. Fjärrvärme har en lång tradition i Sverige, det första fjärrvärmenätet togs i drift i Karlstad redan 1948. Branschorganisationen Avfall Sverige har haft en stor betydelse för branschens utveckling genom gemensamma forsknings- och utvecklingsprojekt och erfarenhetsutbytet mellan anläggningarna. Synen på avfallshanteringens roll har varierat under åren. Från att främst ha varit ett sanitärt problem där avfallet skulle bortskaffas för att inte sprida sjukdomar och smitta, har avfallshanteringen kommit att bli en symbol för miljöarbetet. För att minska uppkomsten av avfall och avfallets farlighet samt för att öka återanvändning, återvinning och nyttiggörande av avfallet, regleras ansvarsfördelningen för avfallet. Dessutom används ett antal andra styrmedel ekonomiska och informativa för att sträva mot de uppsatta målen för avfallshanteringen. 6

För vissa avfallskategorier har särskild lagstiftning utfärdats. Syftet har bland annat varit att minska resursslöseri, att begränsa utsläpp av farliga ämnen eller att fasa ut användningen av vissa ämnen som inte hör hemma i ett kretsloppsanpassat samhälle. Särskild lagstiftning gäller till exempel för el-avfall och batterier. BEHANDLINGSMETODER FÖR HUSHÅLLSAVFALL 1998 2007 2 500 000 2 000 000 EUs beslut anger ramarna för den svenska avfallshanteringen. Riksdagens miljömål ger de övergripande, styrande målen för den miljömässiga aspekten på avfallshanteringen. Ett flertal lagar och andra styrmedel, som införts under 2000-talet, har medvetet styrt avfallshanteringen bort från deponering och mot material- och energiåtervinning i stället. 1 500 000 1 000 000 500 000 0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Materialåtervinning inkl biologisk behandling, ton Förbränning med energiutvinning, ton Deponering, ton 7

Några exempel på lagar och styrmedel som gäller för avfallsområdet: Miljöbalken, som trädde i kraft 1 januari 1999 EG-direktivet för deponering antogs 1999 Skatt på avfall till deponering (250 SEK/ton) infördes år 2000 Förordning om deponering av avfall infördes 2001 Deponeringsförbud för utsorterat brännbart avfall infördes 2002 Deponiskatt höjdes till 370 SEK/ton 2003 Deponeringsförbud för organiskt avfall infördes 2005 Deponiskatten höjdes till 435 SEK/ton 2006 Samtliga deponier ska ha uppfyllt deponeringsdirektivets krav 2008 för att kunna fortsätta ta emot avfall. Ramdirektivet 2008. Samtidigt har en rad andra regler införts, som reglerar avfallsförbränningen: Förordning om förbränning av avfall infördes 2002 Förordning och föreskrift om avfallsförbränning trädde i kraft 2005 Skatt på hushållsavfall till förbränning infördes 1 juli 2006. Skattebeloppets storlek är beroende av om den skattskyldiga förbränningsanläggningen producerar el och i så fall hur effektivt. För anläggningar utan elproduktion är skatten cirka 500 kr/ ton för att sedan avta med ökande elproduktion. Vid effektiv elproduktion är skatten cirka 100 kr/ton. BREF 2006. Lagstiftningen innebär bland annat skärpningar för utsläpp till vatten och luft, och skatten på hushållsavfall till förbränning infördes för att öka den biologiska behandlingen och även öka återvinningen av plast. Utöver dessa exempel finns långt över hundra lagar och förordningar, som är tillämpliga på frågor kring avfallshantering. FAKTA: RAMDIREKTIVET 2008 EUs nya ramdirektiv för avfall utgår från en strategi för förebyggande och materialåtervinning av avfall. Medlemsländerna ska arbeta för att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökade avfallsmängder samt förhindra att avfall uppkommer, det vi brukar kalla avfallsminimering. De fem stegen i avfallshierarkin införs som prioriteringsordning för hanteringen av avfall införs i ramdirektivet. De fem stegen är förebyggande, återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning till exempel energiåtervinning och bortskaffande. Medlemsstaterna ska tillämpa det hanteringsalternativ som ger bäst miljönytta men kan avvika från hierarkin av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Medlemsländerna måste införa det nya ramdirektivet för avfall i sin lagstiftning. Eftersom Sverige redan har en hög nivå på avfallslagstiftningen blir effekterna av det nya ramdirektivet mindre här än i andra EU-länder. Numera räknas energiutvinning som återvinning. 8

REGELVERKET NÅGRA EXEMPEL Deponiskatt Ramdirektivet för avfall Avfallsförbränningsdirektivet Styrmedel för biologisk behandling Standardisering av returbränslen Deponiförbud organiskt avfall Deponeringsdirektivet Avfallssystemet Avfallsförbränning Energisystemet Elcertifikat Avfallsförbränningsskatt Omläggning av energi- och miljöskatter Kraftvärmebeskattning Grön skatteväxling Dispensdeponering FAKTA: AVFALLSFÖRBRÄNNINGSDIREKTIVET EUs direktiv om förbränning av avfall infördes i Sverige 2002. Det gäller för samtliga medlemsstater sedan 2006. Syftet med direktivet är att förhindra eller begränsa den negativa inverkan på miljön från förbränning av avfall, särskilt föroreningar genom utsläpp till luft, mark eller vatten. För att säkerställa en miljöriktig hantering innehåller direktivet ett antal krav när det gäller anläggningens tekniska utförande. Det innehåller även ett antal utsläppsgränsvärden som inte får överskridas. De tekniska kraven och gränsvärdena infördes bland annat för att hindra att det uppstår avfallstransporter till länder inom EU med lägre miljökrav på sina anläggningar. Införandet ledde också till att ett antal svenska anläggningar byggdes om för att uppfylla de nya kraven. Fakta: Bästa tillgängliga teknik Bästa tillgängliga teknik, eller Best Available Technology (BAT), är ett begrepp som ofta används i olika sammanhang. EU har tagit fram beskrivande referensdokument (BREF) över vad som betraktas som BAT inom olika branscher. Dokumenten har arbetats fram genom informationsutbyte mellan EU, leverantörer, anläggningsägare med flera i en process som regleras i EU-lagstiftningen. För närvarande finns det cirka 25 olika BREF-dokument kopplade till olika branscher och ytterligare några som är under arbete. Avfallsförbränning har ett eget omfattande BREF-dokument med en bra översikt av olika befintliga tekniker. I dokumentet finns också angivet en förväntad normal prestanda uttryckt i till exempel energiförbrukning. För att en teknik skall räknas som BAT krävs det inte bara att den är effektiv utan också att kostnaderna förknippade med den skall vara rimlig i proportion till prestandan. Dokumentet finns idag inte översatt till svenska i sin helhet men den engelska versionen kan laddas ner från http://eippcb.jrc.ec.europa.eu/pages/factivities.htm 9

Bränslet Genom att utvinna energi ur avfall utnyttjas en resurs som annars skulle gå till spillo. Samtidigt är det viktigt att det avfall, som går till förbränning är rätt sorterat. Det ska inte innehålla farligt avfall, batterier, lampor eller annat el-avfall. Det ska heller inte innehålla förpackningar eller tidningar, dessa fraktioner ska sorteras ut och lämnas till materialåtervinning. Även metall som inte är förpackningar ska sorteras ut eftersom metall är en råvara med väldigt högt återvinningsvärde. Dessutom kan metallerna ge problem i förbränningsprocessen med onödigt slitage och oförutsedda driftstopp på anläggningen till följd. Även gips bör sorteras ut. Gips, som är en kemisk förening där bland annat kalcium och svavel ingår, tillför heller ingen energi. Svavel i avfallet utgör en belastning på rökgasreningen och det är därför ytterligare en anledning till att inte lägga gips och andra svavelhaltiga ämnen i det brännbara avfallet. Cirka 50 procent av det avfall som behandlas i svenska avfallsförbränningsanläggningar är hushållsavfall. Det resterande är avfall från industrier och annan verksamhet. Avfall från industrier eller annan verksamhet är ofta utsorterade fraktioner med mer homogen sammansättning, men fraktionerna skiljer sig kraftigt från olika verksamheter. Fördelningen mellan olika avfallsfraktioner varierar mellan anläggningarna. Hushållsavfallet, som levereras till förbränning, varierar något beroende på vilka kommuner som anläggningen har slutit avtal med. Normalt levereras utsorterat brännbart hushållsavfall. För annat avfall, som levereras till anläggningarna, ställs krav på förbränningsegenskaperna. Avfallet bör till exempel inte ha för hög fukthalt eller innehålla material som är olämpligt att förbränna. Genom stickprov och besiktning i samband med att avfallet tas emot på anläggningen kontrolleras att kraven uppfylls. 10

FAKTA: KÄLLSORTERAT BRÄNSLE Hushållsavfall ska källsorteras. Farligt avfall, batterier, lampor och annat el-avfall ska alltid lämnas på kommunens insamlingplats. Lämna metall, glas, plast, papper, tidningar och matavfall där det är möjligt till materialåtervinning. Övrigt hushållsavfall kan med fördel energiåtervinnas genom förbränning. 50 procent av det avfall som behandlas i svenska avfallsförbränningsanläggningar är hushållsavfall. Resten är avfall från industrier och annan verksamhet. Anläggningarna gör kvalitetskontroller på det inkommande avfallet för att se till att det inte kommer in olämpliga material till förbränningen. 2006 togs kraftvärmeverk för avfallsbränslen vid Korstaverket i Sundsvall i drift. Foto: Torbjörn Bergkvist 11

Avfallets väg genom en modern anläggning Detta är ett exempel på en modern anläggning. Alla anläggningar är utformade efter lokala förutsättningar. De klarar samma uppgift, men kan vara något annorlunda utformade. 1. Avfallet som kommer in till anläggningen vägs och kvalitetskontrolleras. Det brännbara avfallet tippas ner i bunkern. Den är ofta dimensionerad för att rymma flera dagars leveranser av avfall, för att klara bränsletillgången under långhelger exempelvis. Bunkern i en av Sveriges större anläggningar rymmer 12 000 m 3 avfall. 2. En traversförare styr gripskopan och avfallet släpps ner i påfyllningstratten för att sedan matas in i ugnen. Traversföraren blandar avfallet i bunkern innan det lyfts upp i påfyllningstratten. För att få en jämn och kontrollerad förbränning är det också viktigt att inmatningen från påfyllningstratten in i ugnen sker på ett väl kontrollerat sätt. 3. I eldstaden är temperaturen normalt cirka 1000 grader och det behövs inget annat bränsle än avfall. Avfallet brinner under tillförsel av luft medan det rör sig nedåt på en bädd, en så kallad roster. De heta rökgaserna stiger uppåt. I eldstaden finns ofta även oljebrännare som används vid start och stopp, eftersom man inte får elda avfall just då. 4. Allt som är brännbart brinner upp, det som är kvar kallas slagg. Slaggen faller ner i ett vattenfyllt tråg och transporteras bort för att sorteras och återvinnas. 5. Inne i pannan finns långa sammansvetsade rör, den totala längden kan bli flera mil. Där leds pannvattnet runt och hettas upp till ånga av de heta rökgaserna. Ju högre tryck och temperatur man har på ångan desto större möjligheter för elproduktion. Samtidigt leder ökat tryck och temperatur också till större risk för korrosion och ökade underhållskostnader. 1 12

2 5 3 4 13

6. Genom den höga temperaturen och trycket på ångan kan man utvinna elektricitet, kyla och värme. Den överhettade ångan leds till turbinen, som sedan driver generatorn. 7. I generatorn omvandlas turbinens rörelse till elkraft, som levereras ut på elnätet. Temperaturen på vattnet varierar mellan 70 och 120 grader, främst beroende på utomhustemperaturen. Vattnet leds sedan tillbaka till anläggningen för att värmas upp på nytt. Fjärrkyla bygger på samma princip som fjärrvärme, men istället för värme levereras kyla. Kallt vatten distribueras i ett ledningsnät och kyler luften i ventilationssystemet. Vattnet förs sedan tillbaka till produktionsanläggningen för att kylas ned på nytt. 11 8. När ångan har passerat turbinen innehåller den fortfarande mycket energi, som tas tillvara som fjärrvärme. I en värmeväxlare, kondensor, överförs värme från ångan till vattnet i fjärrvärmenätet. Ångan kondenseras till vatten och pumpas tillbaka till pannan igen. 9. Den värme, som produceras i svenska avfallsförbränningsanläggningar, motsvarar behovet för 810 000 villor. Det varma fjärrvärmevattnet distribueras via välisolerade rör ut till kunderna. 10. Elektricitet från avfallsförbränningsanläggningar i Sverige motsvarar behovet av hushållsel för 250 000 villor. 11. När energin utvunnits ur avfallet renas rökgaserna. Först passerar röken ett elektrofilter, där det mesta stoftet tas bort. Här finns elektroder, som ger stoftpartiklarna en negativ elektrisk laddning. Partiklarna fastnar sedan på stora metallplåtar som är positivt laddade. Stoftpartiklarna skakas av från plåtarna, samlas upp i botten och transporteras till en asksilo. 14

7 6 8 10 9 Detta är ett exempel på en modern anläggning. Alla anläggningar är utformade efter lokala förutsättningar. De klarar samma uppgift, men kan vara något annorlunda utformade. 15

12-14. Vid nästa steg i reningen tvättas rökgaserna med vatten. Det sker i torn, som kallas skrubbrar. Genom fina munstycken sprayas vatten över rökgaserna. Vattnet innehåller olika ämnen, till exempel kalk, som reagerar med röken och renar den. I den första skrubbern tvättas tungmetaller och sura ämnen bort. Nästa skrubber tar bort svaveldioxid, och i den tredje kondenseras fukten som finns i röken. Ur det kondenserade vattnet utvinns värme med hjälp av värmepumpar. 15. Det sista steget i reningsprocessen är en katalysator. Den minskar kväveoxiderna och fungerar i princip på samma sätt som katalysatorn i en bil. Rökgaserna passerar ett finporigt, keramiskt material och för att få riktigt bra effekt tillsätts ammoniaklösning. Då omvandlas kväveoxiderna, som har en försurande effekt, till kvävgas som finns i vanligt luft. 79 procent av luften består av kvävgas. En annan vanlig metod är att reducera kväveoxiderna med SNCR, Selectiv Non Catalytic Reduction. 16. Den renade röken leds ut genom skorstenen. Skadliga ämnen har tagits bort och det som släpps ut är i princip bara koldioxid och vatten. 12 16

13 14 15 16 Detta är ett exempel på en modern anläggning. Alla anläggningar är utformade efter lokala förutsättningar. De klarar samma uppgift, men kan vara något annorlunda utformade. 17

18 17. Mycket av föroreningarna, som tidigare fanns i rökgasen, har hamnat i vattnet från skrubbrarna. Detta vatten passerar ett antal reningssteg. Med hjälp av olika kemikalier fälls bland annat tungmetaller ut och bildar ett slam som sjunker till botten i den största tanken och tappas ur. 18. Vattnet ph-justeras och filtreras genom ett sandfilter och ett kolfilter innan det släpps ut. 19. Slammet från vattenreningen tas omhand och slutförvaras på ett säkert sätt. Fakta: Rester från avfallsförbränning Vid förbränning av avfall uppkommer rester i form av slagg, även kallad bottenaska, och rester från rökgasreningen. Mängderna av respektive rest beror mycket på vilken förbränningsteknik som tillämpas roster eller fluidbädd men genomsnittet i Sverige är ca 15 viktprocent slagg och knappt 5 viktprocent rökgasreningsrest. Slaggen utgörs av det icke brännbara materialet i avfallet och innehåller bland annat metaller som sorteras ut och återvinns. Genom siktning och lagring utvinns en fraktion kallad slaggrus, som har goda egenskaper för konstruktionsändamål. Slaggruset kan utnyttjas istället för naturgrus vid anläggning av till exempel vägar eller parkeringsytor. Resterna från rökgasreningen utgörs av aska, som avskiljts i filter i den torra rökgasreningsutrustningen, eller slam som separerats i de våta reningsstegen. Dessa rester har ofta ett högre innehåll av tungmetaller än slaggen men de är hårt bundna och därför omhändertas de normalt genom deponering. Resterna är basiska, till följd av att kalk används vid rökgasrening, och de kan därför även utnyttjas för att neutralisera surt avfall. I vissa fall används de torra resterna också för att återfylla och stabilisera gruvor. Fakta: Fluidbäddpannor Det finns två dominerande tekniker när det gäller avfallsförbränning i Sverige, dels rosterteknik, representerat i anläggningsbeskrivningen här, och dels fluidbäddteknik. Det finns olika varianter på fluidbäddpannor. Gemensamt för dem är att förbränningen av avfallet sker i en sandbädd istället för på ett mer eller mindre lutande/rörligt underlag, roster. Luft blåses in underifrån och får sanden att lyfta, avfallet matas in och förbränns under god omblandning. Sanden underlättar för luften att fördelas jämnt vilket ger en jämnare förbränning, förutsatt att avfallet också är jämnt fördelat. För att sanden inte skall följa med och slita ut rökgasreningen så avskiljs den ofta innan rökgasen fortsätter till den övriga reningen. Val av rening är oberoende av om det är en roster eller en fluidbäddpanna. Fluidbäddpannor karaktäriseras normalt sett av god förbränning och bra miljöprestanda. Tekniken är dock betydligt känsligare för kvaliteten på avfallet, som går in till pannan, vilket i sin tur gör att det ställs mycket större krav på att bränslet förbehandlas innan det eldas. För en fluidbäddpanna finns det därför en omfattande bränsleberedning där man dels försöker sortera bort så mycket metaller som möjligt och dels krossar materialet för att få en storlek om cirka 10x10 cm. Bränsleberedningen kan ligga i direkt anslutning till pannan men avfallet kan också levereras färdigbehandlat enligt kravspecifikation till förbränningsanläggningen.

17 18 19 Detta är ett exempel på en modern anläggning. Alla anläggningar är utformade efter lokala förutsättningar. De klarar samma uppgift, men kan vara något annorlunda utformade. 19

Värme, el och kyla Genom utbyggnad och effektivisering har energiutvinningen från avfallsförbränning ökat kraftigt de senaste åren. 2007 utvanns nästan 13,7 TWh energi genom avfallsförbränning, vilket är en ökning med 19 procent jämfört med året innan. Energin fördelade sig på 12,2 TWh värme och 1,5 TWh el. Det motsvarar behovet av hushållsel till nästan 250 000 normalvillor och värme i 810 000 villor. En liten del av energin tas numera också tillvara som fjärrkyla. FJÄRRVÄRME Fjärrvärme produceras genom att vatten värms upp och sedan pumpas vidare i fjärrvärmerör till bostäder, kontor, sjukhus, industrier, skolor eller andra lokaler. Fjärrvärmerören är nedgrävda i marken och väl isolerade. Temperaturen på hetvattnet som går ut i fjärrvärmenätet brukar variera mellan 70 och 80 grader men vid låg utetemperatur kan vattnet vara 100 120 grader varmt. Temperaturen på vattnet i ledningen tillbaka till anläggningen ligger normalt sett mellan 45 och 55 grader. Hos användaren installeras en fjärrvärmecentral, som ansluts till fjärrvärmenätet via två anslutningsrör. I fjärrvärmecentralen finns två värmeväxlare, en för varmvatten till kranarna och en för elementen. Det varmvatten, som används i huset, och fjärrvärmevattnet cirkulerar sedan i två olika system. Det avsvalnade fjärrvärmevattnet går tillbaka till värmeverket för att värmas upp på nytt. EL Vatten hettas upp till ånga med hög temperatur och högt tryck, vilket gör det möjligt att producera el och värme samtidigt, kraftvärmeproduktion. Ångan leds till en ångturbin, som driver en elgenerator. När ångan passerat turbinen finns det fortfarande värme kvar, som tas tillvara som fjärrvärme. El är en högvärdig energiform som är lätt att använda till en rad olika arbeten. El går också att transportera långa sträckor på ett enkelt sätt. FJÄRRKYLA Fjärrkyla bygger på samma princip som fjärrvärme, men istället för värme levereras kyla. Kallt vatten distribueras i ett ledningsnät och kyler luften i ventilationssystemet. Vattnet förs sedan tillbaka till produktionsanläggningen för att kylas ned på nytt. Temperaturen på vattnet som går till fastigheterna är runt sex grader och returvattnet drygt 16 grader. Fjärrkylan används främst i större fastigheter som affärsgallerior, industrier, skolor, sjukhus och arbetsplatser med värmealstrande datorer och teknisk utrustning. 20

Utsläppen från en större anläggning, med höga krav på rening, blir betydligt mindre än om varje hus eldas med egen panna utan reningsanordning. 21

Framtiden Sverige generellt, och svensk avfallsförbränning i synnerhet, ligger i framkant när det gäller att ta hand om avfallet på ett effektivt och miljöriktigt sätt. För att behålla vår ledande roll kommer vi att arbeta hårt för att ytterligare förbättra hanteringen i hela kedjan, vare sig det gäller bättre källsortering, att förbättra återvinningen av material eller att utvinna mer el ur avfallet. Förbättringsarbetet är långsiktigt och ständigt pågående med det övergripande syftet att begränsa de negativa miljöeffekter dagens konsumtionssamhälle medför. Avfallsmängderna har ökat under de senaste 30 åren. Total behandlad mängd hushållsavfall 1975 var 2,6 miljoner ton och år 2007 uppgick den till 4,2 miljoner ton. Den kraftigaste ökningen har skett under 2000-talet. Utvecklingen har hittills i hög grad styrts av den ekonomiska tillväxten. Det finns ett starkt samband mellan ekonomisk tillväxt, konsumtion och uppkommen mängd avfall. Men enligt EUs nya direktiv om avfall, som ska vara infört i Sverige senast i december 2010, ska avfalls minimering prioriteras högst i den så kallade avfallshierarkin. Medlemsländerna måste därmed bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökade avfallsmängder. Prognoser idag tyder dock fortfarande på ökade avfallsmängder, sett över ett längre tidsperspektiv. Utvecklingen och lagstiftningen inom EU respektive inom Sverige är viktiga faktorer inför framtiden. Ny lagstiftning eller andra styrmedel kan påverka spelreglerna för både energi- och avfallsbranschen. En flexibel avfallshantering, med en lämplig kombination av behandlingsmetoder, är nyckeln till en effektiv och miljöriktig utveckling då förutsättningarna ändras till följd av förändringar i styrmedel eller avfallsmängder. Under 2000-talet har flera styrmedel införts i Sverige för att minska deponeringen. För att klara målet har all övrig behandlingskapacitet ökat kraftigt för både hushållsavfall och annat avfall. År 2000 var behandlingskapaciteten för brännbart och organiskt avfall cirka 2,7 miljoner ton/ år. Den hade byggts ut till 4,9 miljoner ton/år 2007 och beräknas 2012 uppgå till 5,9 miljoner ton/år. Av detta utgör förbränning 5,1 miljoner ton/år och biologisk behandling 0,8 miljoner ton/år. Samtidigt har avfallsförbränningens värdefulla bidrag till landets elförsörjning mångdubblats. Hur kapaciteten kommer att utvecklas därefter beror mycket på avfallsmängderna, men också på utvecklingen inom andra behandlingsmetoder. Äldre anläggningar kommer successivt att bytas ut mot nya och kapaciteten kommer att anpassas efter behovet av såväl behandlingskapacitet som el och värme. Många olika faktorer spelar in när man ser in i framtiden. Avfallsförbränning, som numera genom det nya direktivet om avfall kan räknas som en återvinningsmetod inom hela EU, kommer dock inom överskådlig framtid att fortsätta vara en viktig del av infrastrukturen inom både avfalls- och energisektorn. Detta stärks också av att EU har fastställt mål för hur andelen förnybar energi ska öka. 22

Korstaverket i Sundsvall. Foto: Torbjörn Bergkvist Interiörbilder från Sysavs kraftvärmeverk i Malmö, som togs i bruk 2003. Anläggningen byggdes till 2008. Foto: André de Loisted 23

I n t e r n a t i o n e l l t Avfallsförbränning med energiutvinning är en behandlingsmetod, som till största delen används i Europa. Det land som har flest avfallsförbränningsanläggningar är dock Japan. Modern avfallshantering går från deponering till materialåtervinning och energiutvinning. Detta gäller också internationellt även om deponering fortfarande är den vanligaste metoden att hantera avfall. Avfallsförbränning är också en växande metod att utvinna energi. Prognoser visar att avfallsförbränning med energiutvinning kommer att öka kraftigt i hela världen de närmaste åren, från 200 miljoner ton årligen år 2007 till cirka 240 miljoner år 2012. Fortfarande dominerar Europa men Asien och även Nordamerika planerar kraftig utbyggnad av kapaci teten. Utbyggnaden av förbränningskapaciteten i Europa kommer enligt prognoser att öka med cirka 11,5 miljoner ton fram till år 2013. Anläggningarnas storlek varierar kraftigt. Merparten av de europeiska anläggningarna har en kapacitet på mellan 100 000 och 200 000 ton per år medan de i anläggningarna i USA har en kapacitet på i genomsnitt 350 000 ton per år. En undersökning av hur avfall används för energiutvinning ur ett europeiskt perspektiv visar att Sverige är det land, som utvinner mest energi ur avfallet vid förbränning. FAKTA: ANLÄGGNINGAR I VÄRLDEN I hela världen finns fler än 2 500 förbrännings anläggningar, fördelat enligt följande: ca 2 000 i Asien, ca 460 i Europa ca 100 i Nordamerika ett tiotal i övriga världen 24 Modern arkitektur sätter spår i förbränningsanläggningar både i Sverige och internationell. Här anläggningarna i Spokane, Rouen och Wien.

Energituvinning per ton HUSHÅLLSavfall 2005 kg/capita 2,5 500 2 400 1,5 300 1 200 0,5 100 0 0 Sverige Tjeckien Danmark Norge Finland Schweiz Holland Tyskland Ungern Frankrike Italien Spanien Belgien Portugal Storbritannien Österrike Värme (MWh värme/ton) El (MWh el/ton) Kg/capita till förbränning De nordiska länderna utvinner mest energi ur avfallet genom förbränning. Sverige ligger i topp. Bilderna visar förbränningsanläggningen i norska Trondheim och Gärstadverket i Linköping (undre bilden Foto: Åke E:son Lindman). 25

Anläggningar i Sverige 26 Sundsvall Bollnäs Mora Borlänge Åmotfors Avesta Uppsala Kil Köping Karlstad Karlskoga Stockholm Kumla Finnspång Södertälje Norrköping Lidköping Linköping Uddevalla Skövde Borås Göteborg Jönköping Västervik Eksjö Halmstad Ljungby Hässleholm Malmö Kiruna Umeå Boden Totalt tillförda mängder avfall vid de svenska anläggningarna för avfallsförbränning 2008. <30 000 ton 30 000 100 000 ton >100 000 ton Fluidbädd Roster Avesta Boden Bollnäs Borlänge Borås Eksjö Källhagsverket ab Fortum Värme samägt med Stockholms stad industrigatan 40 774 35 AVESTA www.fortum.se Värmeverket bodens Energi Slipvägen 7 961 38 BODEN www.bodensenergi.se Säverstaverket bollnäs Energi 821 80 BOLLNÄS www.bollnasenergi.se Bäckelund borlänge Energi box 834 781 28 BORLÄNGE www.borlange-energi.se Ryaverket borås Energi och Miljö box 1713 501 17 BORÅS www.borasenergimiljo.se Värmeverket Eksjö Energi 575 80 EKSJÖ www.eksjoenergi.se Finspång Göteborg Halmstad Finspångs vämeverk Norrköpingsvägen 32 612 80 FINSPÅNG www.finspong.se Avfallskraftvärmeverket i Sävenäs renova box 156 401 22 GÖTEBORG www.renova.se Kristinehedsverket halmstad Energi och Miljö box 31 301 02 HALMSTAD www.hem.se Hässleholm Beleverket hässleholm Fjärrvärme 281 41 HÄSSLEHOLM www.hfab.nu Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik jönköping Energi box 5150 550 05 Jönköping www.jonkopingenergi.se Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk box 155 691 23 KARLSKOGA www.karlskogaenergi.se

Karlstad Kil Kiruna Kumla Köping Lidköping Linköping Hedenverket Karlstads Energi 651 84 KARLSTAD www.karlstadsenergi.se Kils Energi box 88 665 23 KIL www.kil.se/kils-energi Kiruna värmeverk Tekniska Verken i Kiruna 981 85 KIRUNA www.tekniskaverkenikiruna.se SAKAB 692 85 Kumla www.sakab.se Norsaverket Vafab Miljö Sjötullsvägen 2 731 36 KÖPING www.vafabmiljo.se Lidköpings Värmeverk lidköpings kommun 531 88 LIDKÖPING www.lidkoping.se Gärstadverket Tekniska Verken i Linköping box 1500 581 15 LINKÖPING www.tekniskaverken.se Ljungby Malmö Mora Ljungsjöverket ljungby Energi box 262 341 25 LJUNGBY www.ljungby-energi.se Sysavs avfallskraftvärmeverk box 503 44 202 13 MALMÖ www.sysav.se Värmeverket E.ON. Värme 792 23 MORA www.eon.se Norrköping Händelöverket E.ON. Värme Region Norrköping 601 71 NORRKÖPING www.eon.se Skövde Skövde Värmeverk Energivägen 1 541 36 Skövde www.varmeverk.skovde.se Stockholm Högdalenverket ab Fortum samägt med Stockholms stad 115 77 STOCKHOLM www.fortum.se Sundsvall Korstaverket Sundsvall Energi box 823 851 23 SUNDSVALL www.sundsvallenergi.se Södertälje Igelstaverket Söderenergi box 7074 152 27 SÖDERTÄLJE www.soderenergi.se Umeå Uddevalla Uppsala Västervik Dåva kraftvärmeverk Umeå Energi box 224 901 05 UMEÅ www.umeaenergi.se Lillesjöverket Uddevalla Energi Strömberget 451 81 Uddevalla www.uddevallaenergi.se Vattenfall Värme Uppsala 753 82 UPPSALA www.vattenfall.se Stegeholmsverket Västerviks Miljö & Energi Värmeverksgatan 5 593 50 VÄSTERVIK www.vastervik.se 27

T R A D E M A R K M A L M Ö A B Avfall Sverige AB Prostgatan 2, 211 25 Malmö 040-35 66 00 040-35 66 26 info@avfallsverige.se www.avfallsverige.se Litteraturhänvisning, se www.avfallsverige.se