DOM 2014-10-30 Stockholm

1 SVEA HOVRÄTT Rotel 060208 2014-10-30 Stockholm Mål nr B 3197-14 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Falu tingsrätts dom den 4 mars 2014 i mål nr, se bilaga A PARTER (antal tilltalade 1) Klagande (Åklagare) Kammaråklagare G J Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Stockholm Motpart (Tilltalad) Dala Brunnsborrning AB, 556584-6051 Ombud och offentlig försvarare: Advokaten P R SAKEN Företagsbot HOVRÄTTENS SLUT 1. Med ändring av tingsrättens dom åläggs Dala Brunnsborrning AB att utge företagsbot med 20 000 kr. 2. P R får ersättning av allmänna medel med 3 190 kr, varav 2 552 kr för arbete och 638 kr för mervärdesskatt. 3. Dala Brunnsborrning AB ska till staten återbetala kostnaden för försvaret i tingsrätten och i hovrätten. Dok.Id 1170328 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 103 17 Stockholm Birger Jarls Torg 16 08-561 670 00 08-561 675 50 08-561 675 59 måndag fredag 09:00-15:00 E-post: svea.avd6@dom.se www.svea.se

2 SVEA HOVRÄTT B 3197-14 Rotel 060208 YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN Åklagaren har yrkat att Dala Brunnsborrning AB ska åläggas företagsbot med 20 000 kr. Han har anfört att miljöbrottet är styrkt och gärningen inte att anse som ringa på de grunder som framgår av den skiljaktiga meningen till tingsrättens dom. Det justerade beloppet kan av åklagaren accepteras som skäligt. Dala Brunnsborrning AB (bolaget) har motsatt sig ändring av tingsrättens dom och i övrigt vidhållit vad bolaget anfört i tingsrätten. Hovrätten har med stöd av 51 kap. 13 andra stycket 5 rättegångsbalken avgjort målet utan huvudförhandling. HOVRÄTTENS SKÄL Utredningen Hovrätten har tagit del av förhören med E K, C L och H J K genom uppspelning av tingsrättens ljud- och bildupptagningar. Den skriftliga bevisningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten. Miljöbrott Hovrätten finner på samma skäl som tingsrätten att det är klarlagt att bolagets borrning lett till utsläpp av borrkax som täckt delar av dikets och Sandbäckens bottnar samt att utsläppet typiskt sett medfört en förorening som varit skadlig för djur. Till skillnad från tingsrättens majoritet anser hovrätten att utsläppets omfattning inte har varit av ringa betydelse. Detta dels eftersom borrkax har påträffats på en relativt lång sträcka i ett känsligt vattenområde, dels eftersom borrkaxet har legat kvar i vart fall någon dag efter att utsläppet skett. Hovrätten finner vidare att utsläppet har skett av oaktsamhet på följande skäl. E K, som har utfört borrningen, har lång erfarenhet av denna verksamhet och har varit medveten om att borrkax ska avskiljas och tas om hand. I detta syfte har han

3 SVEA HOVRÄTT B 3197-14 Rotel 060208 använt sig av en så kallad kax-container. Han har varit medveten om att det vid högt vattentryck finns risk för utsläpp på grund av otillräcklig sedimentering trots att en kax-container används. Han har också i samband med borrningen konstaterat att förhållandena var sådana att det fanns en risk för att osedimenterat borrvatten skulle släppas ut, och han måste ha förstått att detta skulle rinna ut i diket och vidare till Sandbäcken. Då E K trots detta inte har vidtagit ytterligare åtgärder för att förhindra utsläppet har han varit oaktsam. Förfarandet kan inte heller anses försvarligt. Det är därmed utrett att ett miljöbrott har begåtts (29 kap. 1 miljöbalken). Företagsbot Miljöbrottet har begåtts av bolagets ställföreträdare i utövningen av bolagets näringsverksamhet. För brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter. Det finns därför förutsättningar att ålägga bolaget att betala företagsbot. Utsläppet har skett genom ett medvetet risktagande med fara för påverkan på djurliv i ett känsligt vattenområde. Med hänsyn till detta finner hovrätten att det numera yrkade beloppet inte är för högt. Bolaget ska därför åläggas att betala företagsbot med 20 000 kr. Övrigt Den av försvaret begärda ersättningen är skälig. På grund av utgången i ansvarsdelen ska Dala Brunnsborrning AB till staten återbetala kostnaderna för sitt försvar såväl i tingsrätten som i hovrätten. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2014-11-27 Hovrättslagmannen Lars Dirke, hovrättsrådet Peder Munck och tf. hovrättsassessorn Agneta Staff, referent, har deltagit i avgörandet.

Bilaga A Mål nr meddelad i Falun 1 PARTER (Antal motparter: 1) Åklagare Kammaråklagare G J Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Stockholm Motpart Dala Brunnsborrning AB Ställföreträdare: E K Offentlig försvarare: Advokat P R SLUT Betalningsskyldighet till staten Åklagarens yrkande om företagsbot ogillas. Ersättning 1. P R tillerkänns ersättning av allmänna medel med 12 012 kr. Av beloppet avser 9 570 kr arbete, 40 kr utlägg och 2 402 kr mervärdesskatt. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 102 Kullen 4 023-482 00 023-482 80 måndag - fredag 791 23 Falun E-post: falu.tingsratt@dom.se 08:00-16:00 www.falutingsratt.domstol.se

2 YRKANDE Åklagaren har, såsom talan slutligen preciserats, yrkat att Dala Brunnsborrning AB ådöms företagsbot enligt följande. På grund av nedan angivna brott begånget i utövningen av näringsverksamhet yrkas att Dala Brunnsborrning AB, 556584-6051, åläggs företagsbot med 50 000 kr. Bolagets företrädare har inte gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brottsligheten eller har brottet har begåtts av person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren. MILJÖBROTT I anslutning till bergvärmeborrning den 11-13 oktober 2010 på fastigheter i Bjursås har personal från Dala Brunnsborrning AB av oaktsamhet släppt ut borrkax till ett dike med anslutning till Sandbäcken i Bjursås. Diket och Sandbäcken har fått ta emot mängder av slamhaltigt borrvatten som bl.a. medfört att delar av botten täckts med borrslam. Genom den företagna åtgärden har det bortskaffats avfall och orsakats att det i mark och vatten släppts ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra en förorening som är skadlig för djur eller växter i en omfattning som inte är av ringa betydelse eller någon annan betydande olägenhet i miljön. SKÄL Inställning Dala Brunnsborrning AB har bestritt åklagarens yrkande. Det har bestritts att det förelegat någon oaktsamhet. Det har också bestritts att slam från borrning runnit ner

3 i diket eller ner i Sandbäcken. För det fall att det skulle vara utrett att så skett har det ändå inte medfört någon skadlig påverkan för djur eller växter och i vart fall har en eventuell påverkan varit av ringa betydelse. Dala Brunnsborrning AB:s agerande har inte utgjort något brott, utan har varit i enlighet med borrtillstånd och regler utfärdade av miljöförvaltningen. Slutligen har bolagets företrädare gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brottsligheten. För det fall att tingsrätten skulle komma fram till att företagsbot ska utgå vitsordas endast ett belopp om 5 000 kr. Bakgrund Den 25 oktober 2010 gjorde Miljöförvaltningen i Falu kommun en åtalsanmälan avseende misstänkt miljöbrott. Anmälningar hade ringts in till miljöförvaltningen angående att man sett ett rödaktigt/gråfärgat slam i Sandbäcken. C L som hörts som vittne i målet arbetade på miljöförvaltningen och åkte den 13 oktober 2010 ut för att kontrollera förhållandena på platsen. Dessförinnan hade en kollega till henne, vittnet H J, ritat upp på en karta var slammet skulle finnas enligt anmälare. När C L undersökte den plats i Sandbäcken där anmälaren sett slammet fann hon inget sådant. När hon sökte på annan plats i området fann hon att slam fanns i ett dike nedanför den fastighet där Dala Brunnsborrning AB någon dag innan utfört borrning för bergvärme. Enligt C L fanns slam i diket ända ner till Sandbäcken, varpå det fanns slam under en sträcka av cirka 100 meter på Sandbäckens botten. Av åtalsanmälan framgår att Sandbäcken ska vara utpekad i Falu kommuns bedömning av naturområden som känslig med liten vattenföring, samt att bäckröding ska finnas i Sandbäcken.

4 Det företag som utfört den borrning för bergvärme som nämnts ovan var Dala Brunnsborrning AB. Företrädare för bolaget var E K som är styrelseledamot och ensam aktieägare i bolaget. E K har anfört att han vid borrningen använt sig av en så kallad kax-container, som enligt honom är den mest moderna anordningen på marknaden för att sedimentera borrslam. Denna ska enligt E K vara den enda anordning som är godkänd av kommunen för denna typ av verksamhet. Bevisning Åklagaren har åberopat vittnesförhör med C L och H J. Vidare har åklagaren åberopat förhör med Dala Brunnsborrning AB:s företrädare E K. Åklagaren har också åberopat fotografier, tagna av C L, utvisande förhållandena i dike och bäck. Tingsrättens bedömning I målet är man ense om att Dala Brunnsborrning AB borrat för bergvärme i ett område nära det dike som ledde ned till Sandbäcken. Man är också ense om att så kallat borrkax, bestående av geologiskt material, kommer upp till markytan i samband med sådan borrning och att sedimentering måste ske av detta så att det inte förs ut i intilliggande miljöer.

5 E K har uppgett att han vid den aktuella borrningen använt en så kallad kaxcontainer, särskilt konstruerad just för sådan sedimentering. Tingsrätten finner ingen anledning att ifrågasätta denna uppgift och utgår i den nedanstående bedömningen från att sådan container använts och att sedimentering av borrkaxet skett. Av fotografier har framgått att någon typ av rödaktigt slam funnits i ett dike nedanför den fastighet där borrningen utfördes. Av andra fotografier och av C Ls vittnesuppgifter har framgått att slam funnits inte bara i diket, utan också i Sandbäcken till vilken diket anslutit, samt under en sträcka av i vart fall 100 meter på Sandbäckens botten. Från Dala Brunnsborrning AB:s sida har anförts att det som ses på fotografierna inte har testats genom någon provtagning och därför kan utgöra grus, sand, jord eller andra partiklar som sköljts med från marken av den stora vattenmängd som spolats ut på marken i samband med borrningen. Dessa partiklar skulle då enligt Dala Brunnsborrning AB inte vara borrkax från borrningen, utan istället sådant medsköljt material som funnits på marken, bland annat efter vägsandning och liknande. Med tanke på att slammet funnits i sådan mängd och under så lång sträcka som framgår av fotografierna och av C Ls vittnesmål, finner tingsrätten dock inget rimligt tvivel om att det varit fråga om utsläpp av borrkax från den aktuella borrningen, som lett till det slam som kunnat ses i dike och bäck. Att sådant utsläpp av borrkax skett trots att kax-container använts, ska enligt vad som framkommit normalt inte vara möjligt. Av förhöret med E K har dock framgått att vattentrycket hade varit högt i den mark där man borrade, varför det starka vattenflödet möjligen kan ha lett till att sedimentering inte skett på samma sätt som när vattentrycket är mindre, varför det kunnat bli fråga om utsläpp

6 av borrkax trots att container används. E K har då sagt att detta kanske skulle ha kunnat undvikas för det fall att man använt sig av två containrar, men har då ställt sig frågan vem som skulle betala för det, eftersom det är kostsam utrustning. Genom vad som framkommit i denna del har tingsrätten ändå funnit utrett att utsläpp av borrkax i den mängd som kunnat ses på fotografier och som framgått av vittnesförhör, kunnat vara möjliga trots att kax-container använts. Av det som framkommit under förhör med vittnet H J är det enligt tingsrättens bedömning också utrett att ett sådant utsläpp som nu är aktuellt, typiskt sett kunnat medföra en förorening som är skadlig för vattenlevande organismer (djur). I denna bedömning väger tingsrätten in att Sandbäcken av kommunen ansetts vara ett känsligt vattenområde, där bäckröding också finns, vars rom som läggs på hösten kunnat påverkas negativt av utsläppet. Tingsrätten har således kommit fram till att Dala Brunnsborrning AB:s borrning lett till utsläpp av borrkax till dike och till Sandbäcken där delar av bäckens botten täckts med borrslam, samt att utsläppet typiskt sett medfört en förorening som varit skadlig för djur. När det dock gäller frågan om det är bevisat att det uppkommit en förorening som haft mer än ringa betydelse, kan konstateras att det inte finns utredning kring hur länge borrslammet funnits kvar i Sandbäcken. Undersökning har gjorts på platsen endast någon dag efter att utsläppet skett, varför det inte går att utesluta att slammet försvunnit helt efter ytterligare någon dag. Det är då inte bevisat att utsläppet haft annat än ringa betydelse. Även om tingsrätten skulle ha kommit till slutsatsen att utsläppet inte varit av ringa betydelse, är det dock heller inte bevisat att E K förfarit oaktsamt. Han har använt sig av en kax-container och inget annat är utrett än att detta är den bästa utrustning som finns att tillgå på marknaden för denna typ av arbeten. En kax-

7 container ska normalt sett fungera så att tillräcklig sedimentering sker. E Ks möjligheter att upptäcka att sedimenteringen dock var otillräcklig i just detta fall har varit mycket begränsade, och det är inte bevisat annat än att man först i efterhand, när vattnen sjunkit undan, har haft möjlighet att se att för stor mängd borrslam släpptes ut. Utredningen är då inte sådan att oaktsamhet är bevisad. Miljöbrott föreligger då inte och då ska heller inte företagsbot dömas ut. Åklagarens yrkande lämnas därför utan bifall. Den av advokat R yrkade ersättningen är skälig med hänsyn till målets art och omfattning. Kostnaderna ska stanna på staten. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (Dv 400) Överklagande (ställt till Svea hovrätt) senast den 25 mars 2014. På tingsrättens vägnar Katarina Lindström Skiljaktig mening, se nästföljande sida.

8 SKILJAKTIG MENING Rådmannen Katarina Lindström var skiljaktig och anförde följande. Min bedömning är att utsläpp av borrkax skett till dike och Sandbäcken samt att delar av bäckens botten täckts med borrslam under en sträcka av i vart fall 100 meter. Jag kommer då, som majoriteten, fram till att utsläppet typiskt sett medfört en förorening som varit skadlig för djur. Min bedömning är dock också att det varit i en omfattning som inte är av ringa betydelse. Att slammet typiskt sett varit skadligt för vattenlevande organismer får anses utrett av att slammet täcker botten, vilket bland annat påverkar befintlig bäckrödings möjlighet till romläggning samt påverkar levnadsmiljön för vattenlevande insekter som är fiskens föda. Utsläppet kan inte heller anses ha varit av ringa betydelse, eftersom det handlat om så lång sträcka i en bäck som av kommunen bedömts som ett känsligt vattenområde, och där slammet kommit att ligga kvar i vart fall till undersökningen gjordes någon dag efter att utsläppet skett. Genom detta finns enligt min bedömning de objektiva förutsättningarna för att ett miljöbrott har begåtts. I frågan om utsläppet skett av oaktsamhet, vilket är en förutsättning för miljöbrottet och i sin tur för företagsbot, gör jag bedömningen att oaktsamhet förelegat. E K som utfört borrningen har lång erfarenhet av denna verksamhet. Han har också varit medveten om att det fanns en risk för utsläpp på grund av otillräcklig sedimentering, trots kax-container, när vattentrycket i marken var högt. När han då i samband med borrningen kunnat konstatera att vattenförhållandena var sådana att det kunde finnas risk för otillräcklig sedimentering, borde han ha vidtagit ytterligare åtgärder för att sedimentering skulle ske på ett bra sätt, särskilt som han måste ha förstått att det fanns risk att osedimenterat borrslamm skulle rinna ut i det dike som sedan ledde ned till Sandbäcken. Denna underlåtenhet att vidta åtgärder,

9 genom att exempelvis ställa dit ytterligare en container, eller anordna annan form av avrinning som fångade upp slammet innan det nådde dike och bäck, måste bedömas som oaktsam. Genom att oaktsamhet funnits är enligt min uppfattning samtliga förutsättningar för företagsbot uppfyllda, då förfarandet inte heller kan anses ha varit försvarligt med hänsyn till omständigheterna. Företagsbotens belopp bör, med beaktande av den fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten, inte bestämmas högre än 20 000 kr.