Svarsskrivelse Sida 1 (7) Datum Rättsavdelningen 2011-06-20 ÅM 2011/2787 Ert datum Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost 2011-04-18 Ö 1650-11 Rotel 19 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm LC./. riksåklagaren ang. tillstånd till prövning i hovrätt av mål om brott mot knivlagen (Svea hovrätts, avd. 3, beslut den 8 mars 2011 i mål nr B 368-11) Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag medger att tillstånd meddelas till målets prövning i hovrätten. Bakgrund Åtalet LC åtalades för olovligt innehav av farligt föremål enligt följande gärningsbeskrivning. LC har den 7 maj 2010 på Arlanda flygplats, terminal 3, inom Sigtuna kommun, som är allmän plats, uppsåtligen eller av oaktsamhet innehaft en batong trots att detta inte varit befogat. Föremålet har varit ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Tingsrättens dom LC vidgick att han innehaft batongen, men förnekade ansvar för brott eftersom han glömt att han hade batongen med sig. Tingsrätten dömde LC för brott mot knivlagen till penningböter 1 200 kr. Av tingsrättens domskäl framgår följande. I målet är ostridigt att LC hade batongen i sitt handbagage på flygplatsen som utgör allmän plats. Han har dock förnekat ansvar för brott då han glömt att batongen fanns i väskan. LC och DC har samstämmigt uppgett att LC erhöll batongen från DC då DC skulle ut och resa. Av LCs uppgifter har det vidare framkommit att han underlåtit att kontrollera innehållet i den väska som han hade med sig som handbagage på flygplatsen. Enligt tingsrättens mening är var och en ålagd en skyldighet att kontrollera innehållet i medhavd väska, särskilt på en skyddsvärd plats som till exempel en tågstation eller en flygplats. Då LC underlåtit att göra detta har han förfarit på ett oaktsamt sätt och ska dömas för gärningen. Då det inte kan anses att det förelåg någon påtaglig risk för användning av batongen ska påföljden stanna vid penningböter. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 registrator@aklagare.se Telefax 010-5625299 Webbadress www.aklagare.se
Svarsskrivelse Sida 2 (7) Hovrättens beslut LC överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas. Han åberopade därvid följande. Han kände inte till att det aktuella föremålet var en batong utan var övertygad om att det var ett fiskeredskap som överräcktes honom från hans brorson cirka två år tidigare och som sedan beslagtogs på Arlanda då han med sina två söner skulle flyga till Arjeplog för att bevista en besökshelg arrangerad av Arjeplogs gymnasium där hans då 15-årige son var antagen. Han var omedveten om att föremålet fanns i hans bagage och att föremålet var klassat som vapen. Det fanns därför ingen anledning att kontrollera bagaget närmare än vad som var fallet, vilket också framgår av polisförhör och vittnesmål. Han hade inget motiv att använda batongen, varken vid fiske eller som vapen. Hovrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd, varför tingsrättens dom skulle stå fast. Överklagandet LC har överklagat hovrättens beslut och, som det får förstås, yrkat att Högsta domstolen ska meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten. Som grund för sitt överklagande har han i huvudsak anfört samma omständigheter som i överklagandet till hovrätten. Grunderna för min inställning Bestämmelserna om prövningstillstånd i hovrätt Enligt 49 kap. 12 rättegångsbalken krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom eller slutliga beslut, om inte annat är föreskrivet. I 49 kap. 13 första stycket rättegångbalken stadgas att för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom i brottmål, såvitt avser annat än enskilt anspråk, krävs inte prövningstillstånd i andra fall än då den tilltalade genom domen som enda påföljd dömts till böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Enligt 49 kap. 14 rättegångsbalken ska prövningstillstånd meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens) eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Bestämmelsen har en obligatorisk utformning, vilket innebär att prövningstillstånd ska ges på snart någon av dispensgrunderna är uppfylld (se prop. 2004/05:131 s. 184).
Svarsskrivelse Sida 3 (7) Ändringsdispens Enligt förarbetena till den senaste lagändringen är avsikten att ett relativt lågt krav, av rättssäkerhetsskäl, ska gälla vid bedömningen av om en prövning av saken i hovrätten skulle kunna leda till en ändring av tingsrättsavgörandet. Vidare konstateras att hovrätten ska ta ställning till både sak- och rättsfrågorna i målet (a. prop. s. 260). Granskningsdispens Tillståndsgrunden granskningsdispens har tillkommit mot bakgrund av att det ibland kan vara svårt att på grundval av innehållet i en tingsrättsdom bedöma om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande. Prövningstillstånd bör kunna meddelas inte bara där det finns en konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande utan också i vissa andra fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt (a. prop. s. 186). Prejudikatdispens Dispensgrunden är främst avsedd att möjliggöra överklaganden till Högsta domstolen av mål med prejudikatintresse. Detta eftersom hovrättens roll som prejudikatinstans är mindre framträdande. Bestämmelserna i knivlagen Enligt 1 första och andra stycken lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivlagen) får knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa inte innehas på allmän plats eller i fordon på allmän plats, om innehavet inte med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. Enligt 4 samma lag ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 dömas till böter eller fängelse i högst sex månader samt ska i ringa fall inte dömas till ansvar. Under förbudet faller, förutom knivar och andra stick- och skärvapen, även en del verktyg och andra föremål som genom sin konstruktion är ägnade att användas för att skada andra. Som exempel på sådana föremål nämns i lagens förarbeten sylar, stämjärn och mejslar (prop. 1987/88:98 s. 14). Enligt förarbetena tar regeln i princip sikte på sådana föremål som kan utgöra vapen enligt straffbestämmelsen om olaga hot i 4 kap. 5 brottbalken och som även avses i förverkanderegeln i 36 kap. 3 2 brottsbalken (a. prop. s. 14). Syftet med förbudet är att tydligt markera att knivar och andra farliga föremål inte ska innehas på platser där risken för våldsbrott kan anses vara särskilt stor (prop. 1999/2000:27 s. 80). Vid införande av förbudet uttalades att en begränsning av rätten att bära kniv och andra farliga föremål i sig bör vara ägnad att minska såväl antalet våldsbrott som antalet personer som dödas eller skadas i samband med sådan brottslighet (prop. 1987/88:98 s. 6 f.).
Svarsskrivelse Sida 4 (7) Undantagen från förbudet tar generellt sikte på sådana innehav som framstår som legitima och naturliga utifrån en mera allmän samhällelig bedömningsgrund. Vid den bedömningen ska föremålets art allmänt sett tillmätas stor betydelse liksom det sammanhang i vilket föremålet innehas. Behovet av föremålet är i första hand avsett att hänföra sig till arbete eller friluftsliv. För att innehavet ska anses befogat bör det vara tillräckligt att det framstår som naturligt att personen bär med sig föremålet med hänsyn till något arbete eller friluftsliv som han eller hon är, har varit eller kommer att bli engagerad i. Tillämpningen av undantagen från förbudet ska ske med förnuft och generositet så att förbudet inte med fog kan uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den personliga friheten (se prop. 1989/90:129 s. 20 ff.). I samband med att förbudet mot innehav av knivar m.m. utvidgades till att omfatta fordon på allmän plats uttalades att det är viktigt att komma ihåg att just ett sådant innehav många gånger är befogat. Personen i fråga kan ju exempelvis vara på väg ut på en fisketur eller för att jaga eller behöva kniven i något annat sammanhang som är helt legitimt. En sådan regel måste därför tillämpas på ett mycket nyanserat sätt, så att den personliga integriteten inte kränks onödigtvis. En rimlig förklaring till innehavet bör accepteras (prop. 1999/2000:27 s. 82). I förarbetena görs som nämnts ovan en hänvisning till de föremål som avses i förverkandebestämmelsen i 36 kap. 3 2 brottsbalken. Sistnämnda bestämmelse infördes genom lagstiftning år 1983 (prop. 1982/83:89). Syftet var att ge utvidgade möjligheter att förverka vissa farliga föremål som påträffas i ett sammanhang där de kan komma till brottslig användning. Bestämmelsen tar sikte på alla sådana föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa, men som inte kan förklaras förverkade enligt första punkten. Exempel på sådana föremål är förutom knivar kättingar, vajrar, batonger och olika slags käppar och metallrör. Begreppet vapen används här i samma betydelse som i exempelvis 4 kap. 5 brottsbalken och omfattar alltså även olika typer av redskap, verktyg och bruksföremål som kan användas för att skada eller t.o.m. döda andra människor. I kravet på att föremålet ska vara ägnat att användas vid brott mot liv eller hälsa ligger att det lätt ska kunna användas som tillhygge vid våldsbrottslighet eller annars som ett medel att skada annan (a. prop. s. 13 f.). Även oaktsam överträdelse av förbudsreglerna är straffbar. Det innebär att även den som t.ex. av glömska bär med sig ett vapen till en sammankomst eller tillställning kan fällas till ansvar, om inte någon av undantagsreglerna är tillämplig. Vid den praktiska tillämpningen av förbudsreglerna kan det naturligtvis vid fall av oaktsamhet ofta finnas skäl att lämna rapporteftergift enligt 9 andra stycket polislagen (1984:387) (prop. 1987/88:98 s. 18).
Svarsskrivelse Sida 5 (7) Om förbudet i och för sig har överträtts finns en ansvarsfrihetsregel för ringa fall i 4. Regeln är tillämplig endast i de fall där innehavet visserligen inte framstår som befogat, men ändå kan anses utgöra en ringa överträdelse av förbudet. Frågan om en överträdelse av förbudsreglerna utgör ringa fall bör avgöras genom en samlad bedömning av de föreliggande omständigheterna. I förarbetena anges som exempel härpå fall där en hantverkare i sin yrkesutövning medför en arbetskniv till en sammankomst eller tillställning trots att han inte ska utföra något arbete på platsen (prop. 1987/88:98 s. 10 och 18). Min bedömning Sakomständigheterna i målet synes ostridiga. Det är sålunda utrett att LC innehaft en batong på Arlanda flygplats, som är allmän plats. Av utredningen i målet framgår att batongen är ett fiskeredskap som används för att avliva fisk. Batongen är en s.k. teleskopbatong och är cirka 29 cm lång i utfällt skick samt omkring 1 cm i diameter. Huruvida en batong ska omfattas av innehavsförbudet i knivlagen framgår inte uttryckligen av lagens ordalydelse. Frågan är om en sådan batong varom i målet är fråga är ett föremål som är ägnat att användas som vapen mot liv eller hälsa. Med att ett föremål till sin konstruktion ska vara ägnat att användas som vapen mot liv eller hälsa bör avses att det lätt ska kunna användas som ett tillhygge vid brott mot liv eller hälsa (jfr prop. 1982/83:89 s. 14). Av exemplifieringen och hänvisningen till annan lagstiftning får anses följa att ett föremål inte omfattas av förbudet endast på grund av att det kan användas för våldsutövning, vilket innebär en mängd föremål av vardaglig karaktär som i realiteten kan orsaka skada faller utanför lagens tillämpningsområde. Att en sådan batong varom i målet är fråga även har ett fullt legitimt användningsområde utesluter emellertid inte att det kan anses vara ägnat att också användas som vapen mot liv eller hälsa. I förarbetena till knivlagen nämns uttryckligen mejsel, syl och stämjärn föremål som har ett legitimt användningsområde men som också är vassa och som därför lätt kan orsaka skada vid våldsutövning. Enligt förarbetena ska förbudet omfatta sådana föremål som avses i förverkandebestämmelsen i 36 kap. 3 2 brottsbalken. Som ovan anges avses enligt förarbetena till sistnämnda bestämmelse även tillhyggen som inte är vassa, såsom batonger, käppar och metallrör. Den i målet aktuella batongen synes vara mindre än sådana batonger som normalt används av t.ex. polis och väktare. Trots detta torde en person utan större ansträngning kunna orsaka skada på den som batongen används emot. Mot denna bakgrund står det enligt min uppfattning klart att en sådan batong varom i målet är fråga genom sin konstruktion lätt kan användas som ett
Svarsskrivelse Sida 6 (7) tillhygge vid våldsbrott, varför det bör anses utgöra ett föremål som är ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Förbudet att inneha ett sådant föremål som LC innehade gäller inte om innehavet med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. LC har inte gjort gällande att han vid det aktuella tillfället haft något behov av batongen, vare sig som fiskeredskap eller i något annat syfte. Innehavet av batongen kan därför inte anses befogat. För att LC ska kunna dömas för brott mot knivlagen erfordras att han handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Inget i utredningen tyder på att LC uppsåtligen innehaft batongen. Jag delar tingsrättens bedömning att LC, mot bakgrund av att han kände till att batongen tidigare placerats i väskan och skulle bege sig med väskan till en flygplats, borde och kunde ha undersökt väskan noggrant. Eftersom han underlåtit detta bör han hållas ansvarig för att av oaktsamhet ha innehaft batongen. LC har uppgett att han inte kände till att det var straffbart att inneha batongen. Villfarelse eller okunnighet om huruvida en gärning är straffbelagd, s.k. straffrättsvillfarelse, är normalt irrelevant för uppsåts- eller oaktsamhetsbedömningen. Om det föreligger omständigheter som anges i 24 kap. 9 brottsbalken kan straffrättsvillfarelse emellertid anses ursäktlig och därmed befria från ansvar. Någon sådan omständighet är enligt min uppfattning emellertid inte aktuell i målet. Som anges ovan ska inte dömas till ansvar i ringa fall. Av tingsrättens dom går inte att utläsa vilka överväganden rätten gjort i den frågan. Annat är inte visat i målet än att LC av oaktsamhet innehade batongen nerpackad i en väska. Batongen är ett fiskeredskap med ett fullt legitimt användningsområde. Som ovan anges är syftet med förbudet att minska risken för våldshandlingar där vapen kommer till användning. Även om innehavet av batongen inte var befogat synes risken för att LC skulle använda batongen för våldsanvändning som i det närmaste obefintlig. Dessa omständigheter kan enligt min uppfattning anföras som skäl för att gärningen skulle kunna bedömas som ringa och därmed vara fri från ansvar. Det kan därför inte anses stå klart att innehavet är straffbart. Som anförs ovan är reglerna om ändringsdispens av rättssäkerhetsskäl avsedda att tillämpas med ett visst mått av generositet mot den dömde, varvid prövningstillstånd ska meddelas om det finns utrymme för tvivel om riktigheten i tingsrättens dom. Med hänsyn härtill medger jag att tillstånd till prövning i hovrätten meddelas. Jag medger också att prövningstillstånd meddelas i Högsta domstolen.
Svarsskrivelse Sida 7 (7) Bevisuppgift Jag åberopar inte någon bevisning i Högsta domstolen. Anders Perklev Kopia till: Åklagarkammaren i Västerås (AM-86913-10) Utvecklingscentrum Malmö Hedvig Trost