Stöd och service till vissa funktionshindrade

2017/18 JO1 Stöd och service till vissa funktionshindrade En kommunal nämnd har utan rättslig grund fattat beslut om att lägga ner utredningar om insatser enligt LSS i stället för att pröva en ansökan i sak (Dnr 2130-2015) Beslutet i korthet: I en anmälan till JO framfördes klagomål mot att Omsorgsnämnden i Södertälje kommun inte hade prövat en ansökan om insatser enligt LSS i sak. I stället hade nämnden fattat ett beslut om att lägga ner samtliga utredningar om den enskildes rätt till sökta insatser med motiveringen att det saknades underlag som styrkte att den enskilde tillhörde personkretsen enligt LSS. I ärendet gör JO uttalanden om under vilka förhållanden en myndighet kan avstå från en sakprövning respektive när den har en skyldighet att ta ställning till en ansökan i sak. I beslutet uttalar JO att det i LSS saknas uttryckliga krav på att den enskilde måste lämna in några handlingar i samband med en ansökan. Enbart den omständigheten att det inte finns tillräckligt underlag för att kunna bevilja en ansökan kan därför inte vara skäl för att låta bli att ta ställning till en ansökan i sak. JO konstaterar att omsorgsnämnden saknat rättslig grund för sitt beslut att lägga ner utredningarna. Dessutom konstaterar JO att myndigheten brustit i sin service- och utredningsskyldighet samt att det varit fel att låta bli att kommunicera vissa uppgifter. Anmälan I en anmälan som kom in till JO den 13 april 2015 framförde L.D. klagomål mot Omsorgsnämnden i Södertälje kommun med anledning av myndighetens handläggning av ett ärende om insatser enligt 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Ärendet avsåg M.D., som L.D. hade i uppdrag att vara god man för. I sin anmälan uppgav L.D. i huvudsak följande: Under våren 2014 ansökte M.D. om personlig assistans hos Södertälje kommun. Med anledning av ansökan inledde kommunen en utredning av M.D:s hjälpbehov. Den 17 juli 2014 fattade omsorgsnämnden emellertid beslut om att lägga ner den påbörjade utredningen på grund av att det saknades underlag som styrkte att M.D. tillhörde personkretsen enligt LSS. Genom beslutet att inte slutföra utredningen har omsorgsnämnden fördröjt ett beslut i själva sakfrågan. M.D. har inte heller haft möjlighet att överklaga saken i sig, utan har fått begära att myndigheten ska återuppta utredningen och fatta ett beslut i fråga om rätten till personlig assistans. En kommun ska dock alltid fatta ett beslut efter en ansökan om personlig assistans. Det finns heller inga krav på att man måste lämna in läkarintyg som fastställer att man tillhör personkretsen. 468

S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE 2017/18 JO1 Utredning Handlingar i ärendet begärdes in och granskades. Därefter remitterades anmälan till Omsorgsnämnden i Södertälje kommun för yttrande. I sitt remissvar den 17 juli 2015 anförde myndigheten bl.a. följande: Redogörelse för handläggningen Nedan följer en redogörelse för handläggningen av ärendet: 2014-03-10: En skriftlig ansökan om personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför hemmet enligt 9 LSS, inkommer från M.D:s gode man L.D. till myndigheten för äldre och personer med funktionsnedsättning i Södertälje kommun (myndigheten). 2014-04-04: Telefonsamtal mellan LSS-handläggare på myndigheten och en socialsekreterare på Grengårdens rehabiliteringscenter för psykosöppenvård i Södertälje kommun (Grengården). Telefonsamtalet rör huruvida en utredning som styrker eventuell LSSpersonkretstillhörighet för M.D. har gjorts. Socialsekreteraren på Grengården uppger att en utredning pågår men att den tar väldigt lång tid, att M.D. är fruktansvärt blyg och måste vänja sig vid tolk och psykolog. Socialsekreteraren uppger att det är ganska troligt att M.D. har ett förståndshandikapp då hon uppför sig mycket som ett barn. Socialsekreteraren ska undersöka med läkare på Grengården om det finns några övriga intyg som styrker att M.D. har ett funktionshinder som kan berättiga henne till stöd enligt LSS. 2014-04-11: Telefonsamtal mellan LSS-handläggare och socialsekreterare på Grengården, som säger att de måste avvakta med ansökningarna så länge. Psykologutredningen dröjer och socialsekreteraren vet ej när den är klar. De har inget annat underlag och socialsekreteraren säger att de måste vänta tills psykologutredningen är klar och då ansöka om LSS-insatser på nytt. 2014-04-24: Vid en intern ärendedragning inom myndigheten bestäms att utredningarna ska läggas ned då intyg som styrker M.D:s personkretstillhörighet enligt LSS saknas och att M.D. får inkomma med nya ansökningar när psykologutredningen är klar. 2014-07-17: Beslut fattas om att lägga ned samtliga utredningar på grund av att underlag som styrker att M.D. tillhör någon av LSS personkretsar saknas. Beslutet om nedläggning gäller insatserna personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför hemmet, alla enligt 9 LSS. 2014-08-27: En handling inkommer från M.D:s ombud, vari ombudet begär att utredningarna ska öppnas igen och att ett beslut ska fattas antingen till fördel eller nackdel för M.D. och att beslutet som fattas ska vara överklagbart. Vidare anför ombudet att Försäkringskassan i en utredning daterad den 12 maj 2014 kommit fram till att M.D. tillhör personkrets l p. l LSS samt har rätt till personlig assistans om 14,83 timmar per vecka och att nämnden av denna anledning bör komma fram till att M.D. har rätt till personlig assistans. 2014-09-17: Psykologutlåtande från Grengårdens rehabiliteringscenter inkommer till myndigheten. 2014-09-18: Myndigheten bedömer att psykologutlåtandet från Grengårdens rehabiliteringscenter avseende LSS-personkretstillhörighet inte ska godtas eftersom diagnos har ställts via observationer och intervjuer med M.D:s mor och bror. 469

2017/18 JO1 S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE 2014-09-19: Myndigheten skickar skrivelsen som inkom från M.D:s ombud den 27 augusti 2014 vidare till Förvaltningsrätten i Stockholm då myndigheten tolkar skrivelsen som ett överklagande av myndighetens beslut som fattades den 17 juli 2014. 2014-09-22: Information inkommer till myndigheten avseende att Förvaltningsrätten ej fått ta del av överklagandet. 2014-09-23: Överklagandet samt fullmakt faxas till Förvaltningsrätten av LSS-handläggare. 2014-10-02: Telefonsamtal mellan LSS-handläggare och M.D:s ombud. Ombudet frågar hur det gått med begäran om att utredningen om personlig assistans ska återupptas. Handläggaren informerar om att myndigheten tolkat skrivelsen som ett överklagande av myndighetens beslut den 17 juli 2014 och att det därmed skickats vidare till Förvaltningsrätten. Det juridiska ombudet uttrycker att denne uppfattat att beslutet inte var överklagbart. Ombudet informeras också om att myndigheten beslutat att inte godta psykologens utlåtande daterat den 12 juni 2014. 2014-10-15: En ny ansökan om personlig assistans enligt 9 2 LSS för M.D. inkommer till myndigheten. Ansökan aktualiseras och utredning inleds. 2014-10-31: Dom från Förvaltningsrätten i Stockholm inkommer. Förvaltningsrätten upphäver kommunens beslut fattat den 17 juli 2014 om att lägga ned utredningarna avseende M.D:s ansökan om insatser enligt LSS och återvisar målet till kommunen för fortsatt handläggning. 2014-10-31: Med anledning av den inkomna domen från Förvaltningsrätten aktualiseras och inleds utredningar gällande ledsagning, kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför hemmet, alla enligt 9 LSS. Avseende personlig assistans inkom en ny ansökan den 15 oktober 2014, vilken utreds i stället för den tidigare inkomna ansökan om personlig assistans. 2014-11-03: Återkallar M.D:s ombud ansökan om ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför hemmet, alla enligt 9 LSS. Endast ansökan om personlig assistans kvarstår således. 2014-11-03: LSS-handläggaren föreslår en tid för ett möte via mail och ombudet svarar samma datum att M.D:s gode man är bortrest, att man måste avvakta med att boka tid och att ombudet kommer att återkomma. 2014-12-03: Ett möte hålls mellan M.D., M:D:s gode man, tolk, ombud samt handläggare och gruppchef på myndigheten. Myndigheten meddelar vid mötet att man inte godtar ombudets fullmakt varpå mötet avslutades. 2014-12-08: LSS-handläggaren bokar in ett hembesök som sedan ställs in eftersom tolken blir sjuk. 2014-12-10: En ny fullmakt som utvisar ombudets rätt att företräda M.D. inkommer till myndigheten. 2014-12-22: Utredningen sammanställs och sänds för kommunicering till M.D:s ombud. Inga synpunkter inkommer till myndigheten. 2015-01-13: Beslut om att avslå ansökan om personlig assistans fattas, då det bedöms att M.D. inte uppfyller samtliga kriterier för att omfattas av någon av de personkretsar som avses i LSS. 2015-02-05: Överklagande av myndighetens beslut fattat den 13 januari 2015 inkommer till myndigheten. 2015-06-26: Myndigheten fattar ett nytt beslut gällande M.D:s personkretstillhörighet. Beslut fattas om att M.D. tillhör personkrets l p. l LSS och M.D. beviljas personlig assistans om 14,83 timmar per vecka. Beslutet skickas till förvaltningsrätten. 470

S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE 2017/18 JO1 2015-06-26: Yttrande översänds till förvaltningsrätten. Nämndens bedömning och synpunkter Nämndens beslut den 17 juli 2014 Den 17 juli 2014 fattade nämnden beslut om att lägga ned utredning avseende M.D:s ansökningar om personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför hemmet, alla enligt 9 LSS. Ingen besvärshänvisning skickades med beslutet. Nämnden vidgår att ett fel begåtts när ett beslut om att lägga ned de aktuella utredningarna fattades i stället för att ett beslut om avslag av M.D:s ansökningar fattades. Vidare vidgår nämnden att man gjort fel som inte lämnat en besvärshänvisning till beslutet. Nämnden beklagar förfarandet i ärendet och att ärendets handläggning till följd härav troligen tagit mer tid i anspråk än vad som annars hade varit behövligt för handläggningen av ansökningarna. Nämndens sammanfattande bedömning Nämnden anser sig ha brustit i handläggningen vad avser M.D:s ansökan den 10 mars 2014 om insatser enligt 9 LSS. Bristerna har bestått i att ett beslut om avslag skulle ha fattats i stället för ett beslut om nedläggning av utredningar och att en överklagandehänvisning skulle ha lämnats till beslutet. Nämnden har till följd av detta sett över sina rutiner för att säkerställa att den uppkomna situationen inte ska inträffa igen. Vidare anordnas en utbildning i förvaltningsrätt för handläggare till hösten 2015, för att säkerställa att en liknande situation inte ska inträffa igen. L.D. gavs tillfälle att kommentera remissvaret. I ett beslut den 14 november 2016 anförde chefsjo Rynning följande. Bedömning Av utredningen framgår att kommunen den 10 mars 2014 tog emot en skriftlig ansökan om personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför hemmet enligt 9 LSS för M.D. Dessutom framgår det att kommunens handläggare bedömde att ansökan behövde kompletteras med vissa uppgifter för att göra det möjligt att bedöma M.D:s eventuella personkretstillhörighet. Handläggaren inhämtade därför upplysningar från en socialsekreterare om att det just då pågick en psykologutredning som hade dragit ut på tiden och som beräknades pågå ännu en tid. Socialsekreteraren upplyste också om att det i övrigt inte fanns några intyg om att M.D. har ett funktionshinder som skulle kunna berättiga henne till stödinsatser enligt LSS. Enligt remissvaret bestämdes det vid en intern ärendedragning den 24 april 2014 att utredningarna skulle läggas ner på grund av att intyg saknades och att M.D. skulle få återkomma med nya ansökningar när psykologutredningen var klar. Den 17 juli 2014 fattade omsorgsnämnden beslut om att lägga ner samtliga utredningar med motiveringen att underlag saknades som styrkte att M.D. tillhörde personkretsen enligt LSS. Nämndens åtgärd att inte pröva M.D:s ansökan om insatser och val av formulering i sitt beslut den 17 juli 2014 ger mig anledning att något beröra frågan 471

2017/18 JO1 S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE 472 om under vilka förhållanden som en myndighet kan skilja ett ärende från sig utan en prövning av själva sakfrågan. Det kan finnas olika skäl för en myndighet att inte pröva en ansökan i sak, dvs. att inte ta ställning till om den enskilde har rätt till den förmån som ansökan avser. Ett sådant skäl kan vara att ingen längre begär något beslut i ärendet, t.ex. när en ansökan har återkallats, en sökande har avlidit eller saken av något annat skäl har förlorat aktualitet. I en sådan situation ska myndigheten skriva av ärendet från vidare handläggning. Ett annat skäl för en myndighet att inte ta ställning i sak kan vara att ansökan är så ofullständig att den helt enkelt inte kan läggas till grund för en sakprövning eller att vissa formella krav inte är uppfyllda. I sådana fall ska myndigheten avvisa ansökan. Av allmänna rättsgrundsatser anses dock följa att myndigheten inte får avvisa en ansökan utan att sökanden först har getts möjlighet att avhjälpa eventuella brister. Av det anförda följer att en myndighet inte kan välja fritt mellan åtgärderna avvisning och avskrivning när den ska skilja ett ärende från sig utan föregående sakprövning. Myndigheten måste därför också vid valet av beslutsformulering noga göra klart för sig vilka närmare omständigheter som leder till att myndigheten avstår från att pröva en fråga i sak. Motsatsvis innebär det sagda att en myndighet under andra förhållanden än de som berörs ovan inte kan avstå från en sakprövning utan har en skyldighet att ta ställning till en ansökan. Det gäller även om det av handlingarna kan förutses att ansökan kommer att avslås. I sådana situationer måste dock myndigheten fullgöra sin service- och utredningsskyldighet (4 och 7 förvaltningslagen [1986:223], FL) innan ärendet får avgöras. När det saknas en uppgift som myndigheten behöver för att kunna fatta sitt beslut är myndigheten därför skyldig att medverka till att uppgiften kommer in och/eller påtala behovet av uppgiften. Någon uttrycklig bestämmelse om hur utredningsansvaret närmare ska fördelas mellan myndighet och enskild part finns inte i FL, men enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer anses myndigheten ha ett ansvar för att dess ärenden blir utredda i den omfattning som behövs i det specifika fallet. Denna s.k. officialprincip kommer också till uttryck i 7 FL där det anges att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts samt att myndigheten även ska beakta möjligheten att själv hämta in upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. I sammanhanget bör även nämnas att FL:s bestämmelser om kommunicering (17 FL) som regel ställer krav på att en sökande ska underrättas och beredas tillfälle att yttra sig över de uppgifter som har tillförts ett ärende av någon annan än honom eller henne själv innan ärendet får avgöras. Den aktuella ansökan avsåg insatser enligt LSS. I nämnda lag saknas uttryckliga krav på att den enskilde måste lämna in några handlingar i samband med ansökan. Enbart den omständigheten att det inte finns tillräckligt underlag för att kunna bevilja ansökan kan därför inte vara skäl för att låta bli att ta ställning till den i sak.

S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE 2017/18 JO1 Omsorgsnämnden har med hänsyn till det anförda saknat rättslig grund för sitt beslut att lägga ner utredningarna i stället för att i ett beslut pröva M.D:s rätt till de sökta insatserna. Myndigheten har även brustit i sin service- och utredningsskyldighet genom att inte ha informerat M.D. om vilket underlag den ansåg nödvändigt för att kunna bedöma om hon hade rätt till de sökta insatserna och inte heller ha berett henne möjlighet att komma in med kompletteringar innan nämnden fattade sitt slutliga beslut. Uppgifterna från socialsekreteraren om den pågående psykologutredningen och att det saknades andra underlag om M.D:s funktionshinder borde dessutom rätteligen ha kommunicerats (17 FL). Jag ser allvarligt på det som har kommit fram. Nämnden ska kritiseras för sin bristfälliga hantering av M.D:s ansökan. Jag noterar att nämnden vid tidpunkten för sitt yttrande avsåg att genomföra vissa utbildningsinsatser och utgår från att dessa nu har fullföljts och fått avsedd effekt. Kommunala nämnder har möjlighet att välja antingen ombudet eller huvudmannen som delgivningsmottagare men bör som huvudregel välja ombudet (Dnr 7218-2015) Beslutet i korthet: I 15 delgivningslagen föreskrivs att om den som ska delges har ett ombud som är behörigt att ta emot handlingen är även ombudet delgivningsmottagare. Om det finns ett behörigt ombud och handlingen lämnas till huvudmannen, bör ombudet enligt samma paragraf underrättas om detta. Omsorgsnämnden i Södertälje kommun hade delgivit huvudmannen ett beslut och skickat en kopia av beslutet till ombudet. Nämnden hade emellertid inte underrättat ombudet om att huvudmannen hade delgivits beslutet, vilket medförde att nämndens beslut inte överklagades i rätt tid. Enligt JO:s uppfattning talar såväl förarbetsuttalanden som syftet med att över huvud taget ha ett ombud för att myndigheter som huvudregel bör välja ombudet som delgivningsmottagare. JO kritiserar inte nämnden för att den valde att delge huvudmannen. Nämnden kan däremot inte undgå kritik för att inte ha underrättat ombudet om delgivningen. Anmälan I en anmälan till JO anförde advokaten Jan Jonsson, i egenskap av ombud för G.K., bl.a. följande: Omsorgsnämnden i Södertälje kommun skickade ett beslut med delgivning till G.K. utan att informera honom som ombud om det. G.K. undertecknade delgivningen den 22 september 2015. Själv fick han beslutet den 23 september 2015 och utgick från att besvärstiden började löpa då. Sista dagen för att komma in med överklagande var därmed den 14 oktober 2015. Av faxkvittot från sändningen framgår att kommunen tog emot ett överklagande från honom före midnatt den 14 oktober 2015. Trots detta beslutade 473

2017/18 JO1 S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE kommunen den 19 oktober 2015 att avvisa överklagandet för att det hade kommit in för sent. Av beslutet framgick att kommunen ansåg att besvärstiden löpte ut den 13 oktober 2015 och att överklagandet hade kommit in den 15 oktober 2015. Utredning Ärendet remitterades till Omsorgsnämnden i Södertälje kommun. I sitt remissvar redogjorde kommunen för handläggningen och uppgav bl.a. att det aktuella överklagandet kom in till kommunen via fax den 14 oktober 2015 och ankomststämplades dagen därpå. Den 19 oktober 2015 beslutade kommunen att avvisa överklagandet. Som skäl för beslutet angavs att överklagandet hade kommit in för sent då det delgavs den 22 september 2015 och skulle ha varit myndigheten tillhanda senast den 13 oktober 2015. Den 23 oktober 2015 kontaktade en sekreterare på Ignes advokatbyrå kommunen och frågade från vilket datum kommunen räknat tidsfristen. Kommunen uppgav att tidsfristen hade räknats från den dag som G.K. delgavs beslutet och att överklagandet skulle ha varit myndigheten tillhanda senast den 13 oktober 2015 för att ha kommit in i rätt tid. Den 11 november 2015 ringde ombudet till handläggaren i ärendet och framförde bl.a. synpunkten att kommunen inte följt vad som stadgas i 15 delgivningslagen. Handläggaren bad att få återkomma i frågan. Den 12 november 2015 återkom handläggaren till ombudet och meddelade att kommunen stod fast vid sin bedömning. G.K. inkom senare med en begäran om återställande om försutten tid. Kammarrätten återställde den försuttna tiden. Nämnden gjorde härefter följande bedömning: Av 15 delgivningslagen (2010:1932) följer att om den med vilken delgivning ska ske har ett ombud som är behörigt att ta emot handlingen är även ombudet delgivningsmottagare. Finns ett sådant ombud och handlingen lämnas till en delgivningsmottagare enligt 11-14, bör ombudet underrättas om detta. Bestämmelsen om underrättande av ombud beträffande delgivning är således inte tvingande, men ombudet bör enligt det aktuella lagrummet ändå underrättas. Jan Jonsson erhöll förvisso en kopia av beslutet, men nämndens bedömning är ändock att ombudet borde ha underrättats om att G.K. hade blivit delgiven beslutet, vilket inte gjordes. Underlåtenheten att underrätta ombudet om delgivningen utgör enligt nämndens bedömning en brist i handläggningen. Enligt faxkvitto inkom ombudets överklagande till myndigheten den 14 oktober 2015. Överklagandet har dock ankomststämplats först nästpåföljande arbetsdag, det vill säga den 15 oktober. Nämndens bedömning är att handlingen felaktigt betraktades som inkommen den 15 oktober, då handlingen rätteligen inkom till myndigheten den 14 oktober 2015. Nämnden avser att till följd av de inträffade händelserna se över sina rutiner vad gäller delgivning samt när en handling anses inkommen till myndigheten. Utbildning kommer även att hållas för myndighetens personal beträffande dessa frågor. Nämnden beklagar de olägenheter som handläggningen i dessa delar har inneburit för G.K. och dennes ombud. Advokaten Jan Jonsson gavs tillfälle att kommentera remissvaret. Jag har tagit del av Kammarrätten i Stockholms beslut den 28 januari 2016 att återställa den av G.K. försuttna tiden. Av beslutet framgår att det enligt 474

S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE 2017/18 JO1 domstolens mening får antas ha varit underlåtenheten att underrätta G.K:s ombud om delgivningen som medförde att nämndens beslut inte överklagades i rätt tid. I ett beslut den 1 september 2016 anförde stf JO Wiklund följande. Bedömning Den som för talan i ett ärende får enligt 9 förvaltningslagen (1986:223), FL, anlita ombud eller biträde. Den som har ombud ska dock medverka personligen om myndigheten begär det. Att ombudet får tillgång till handlingarna i ärendet är en förutsättning för att den enskilde ska få det rättsskydd som rätten att anlita ombud syftar till. JO har mot bakgrund av ett sådant resonemang flera gånger uttalat att kommunikation enligt 17 FL i första hand ska ske med ombudet när det finns ett sådant (se t.ex. JO 1991/92 s. 305). I delgivningslagen (2010:1932) finns särskilda bestämmelser om vem som är behörig att ta emot en delgivning. Av 11 framgår att vid delgivning med en fysisk person är han eller hon delgivningsmottagare. Enligt 15 samma lag är ett ombud som är behörigt att ta emot handlingen också delgivningsmottagare. Finns ett sådant ombud och handlingen lämnas till huvudmannen, bör ombudet enligt sist nämnda paragraf underrättas om detta. Av delgivningslagen framgår alltså att myndigheten kan välja att delge antingen huvudmannen eller ombudet. Något svar på frågan om vem av dem som bör väljas i första hand ges inte. I förarbetena till 15 delgivningslagen uttalas dock följande: Bestämmelsen innebär emellertid inte att endast ombudet är delgivningsmottagare. Det finns således ett utrymme att välja om handlingen ska lämnas till ombudet eller en person som enligt 11 14 är delgivningsmottagare för den som ska delges [ ]. Lämnas handlingen till annan än ombudet bör ombudet underrättas om delgivningen. Det kan ske t.ex. genom att en kopia av föreläggandet skickas till ombudet eller genom en underrättelse per telefon. Ett exempel på när det kan vara motiverat att lämna handlingen till en annan delgivningsmottagare än ombudet är om det framkommit att det föreligger samarbetssvårigheter mellan den som ska delges och ombudet eller om det är oklart om fullmakten har återkallats (se prop. 2009/10:237 s. 237). Som JO tidigare framhållit (se JO:s beslut den 23 april 2013, dnr 1057-2012) talar det som anförs i förarbetena ovan för att lagstiftarens avsikt har varit att delgivning, liksom kommunikation enligt 17 FL, som huvudregel bör ske med ombudet. Denna ståndpunkt stöds även av uttalanden i litteraturen. (Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., 2010, s. 120 f. och s. 200.) I det nu aktuella ärendet skickade kommunen sitt beslut med delgivningsbevis till G.K. som undertecknade delgivningen den 22 september 2015. En kopia av beslutet skickades utan delgivning till hans ombud, advokaten Jan Jonsson, som tog emot det den 23 september 2015. Nämnden informerade inte ombudet om att G.K. delgivits beslutet vilket, som Kammarrätten i Stockholm konstaterat i sitt beslut den 28 januari 2016, får antas ha lett till att nämndens beslut inte överklagades i rätt tid. 475

2017/18 JO1 S TÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE Mot bakgrund framför allt av vad som sägs i förarbetena till 15 delgivningslagen och vad som anförts om syftet med att ha ett ombud, är det min uppfattning att myndigheter som huvudregel bör välja ombudet som delgivningsmottagare. Jag finner emellertid inte anledning att uttala någon kritik mot nämnden för att den i stället valde att delge huvudmannen. Nämnden kan dock inte undgå kritik för att inte ha underrättat ombudet om delgivningen. Avslutningsvis kan tilläggas att jag instämmer i nämndens bedömning att det var fel att betrakta ombudets överklagande som inkommet den 15 oktober 2015. 476